Säkerhetssituationen i Sverige är nu så kritisk att landets polischef, Dan Eliasson, har bettoffentligheten om hjälp då polisen inte är förmögen att lösa problemen på egen hand. I juni släppte polismyndigheten en ny rapport, ” Utsatta områden 2017“. Den visar att de 55 utsatta områdena från förra året nu har blivit 61.

I september 2016 vägrade statsminister Stefan Löfven och inrikesminister Anders Ygeman se varningstecknen: År 2015 blev bara 14 % av alla brott i Sverige lösta, och det sägs att 80 % av landets poliser år 2016 övervägde att lämna poliskåren. Båda ministrar vägrade kalla detta en kris. Enligt Anders Ygeman:

“(…) vi har ett mycket ansträngt läge, men kris är något helt annat. (…) vi har ett mycket ansträngt läge och det beror på att vi har gjort den största omorganisationen sen 60-talet samtidigt som vi har de här mycket svåra omvärldsfaktorerna med det högsta flyktingmottagandet sen andra världskriget. Vi har gränskontroller för första gången på 20 år, och ett förhöjt terrorhot.”

Ett år senare kallar den svenska polischefen situationen för “akut”.

År 2015 blev bara 14 % av alla brott i Sverige lösta. År 2016 sades det att 80 % av landets poliser övervägde att lämna kåren. Ändå vägrade statsminister Stefan Löfven (på bilden ovan) kalla det för kris. (Foto av Michael Campanella/Getty Images)

Sverige liknar alltmer ett statsförfall: I de 61 utsatta områdena finns det 200 kriminella nätverk med en uppskattad siffra på 5 000 kriminella som är medlemmar i dessa nätverk. Tjugotre av de utsatta områdena befinner sig i särskilt akut tillstånd: barn så unga som tio år är inblandade i allvarliga brott, inklusive vapen- och drogrelaterade brott, och de utbildas till att bli härdade brottslingar.

Problemet sträcker sig dock längre än organiserad brottslighet. I juni blev svensk polis i Trollhättan attackerad av cirka hundra maskerade migrantungdomar, till största delen somalier, under ett upplopp i förorten Kronogården. Upploppet varade i två nätter.

Våldsamma upplopp är dock bara en del av Sveriges säkerhetsproblem. År 2010 fanns det “bara” 200 radikala Islamister i Sverige. I juni uppgav Säpochefen Anders Thornberg för mediaatt landet upplever en “historisk” utmaning i att det måste hantera tusentals “radikala islamister i Sverige”. Jihadisterna och jihadistsupportrarna är i stor mån koncentrerade till Stockholm, Göteborg, Malmö och Örebro, enligt Säpo. “Det är ett nytt normalläge så till vida att det är en historisk utmaning att extremistmiljöerna växer”, sade Thornberg.

Det svenska etablissemanget har ingen annan än sig själv att skylla.

Thornberg sade att Säpo för närvarande tar emot runt 6 000 underrättelsetips i månaden med koppling till terrorism och extremism, jämfört med ett genomsnitt på 2 000 i månaden år 2012.

Några av anledningarna till ökningen, enligt terrorexperten Magnus Ranstorp från Försvarshögskolan, är segregeringen i Sveriges utsatta områden. Han menar att det har varit enkelt för extremister att rekrytera ostört i dessa områden och att de förebyggande åtgärderna har varit ganska tama. Jämfört med länder som Danmark har Sverige legat på “förskolenivå”.

På frågan om vad ökningen av personer som stöttar extremistiska ideologier indikerade om Sveriges arbete för att bekämpa radikalismen svarade inrikesminister Anders Ygeman nyhetsbyrån TT att han inte trodde det sade så mycket, och att det är en utveckling vi har sett i ett antal länder i Europa. Å andra sidan menar han att det visar att det var rätt att vidta de åtgärder de har vidtagit. Ett permanent centrum mot våldsam extremism, att de utökat budgeten för att arbeta emot våldsbejakande extremism, att de har ökat säkerhetspolisens budget för tre år.

Det kan finnas fler jihadister än vad Säpo tror. År 2015, vid migrantkrisens kulmen då Sverige tog emot över 160 000 migranter, försvann 14 000 som hade blivit informerade om att de skulle deporteras spårlöst i Sverige. Så sent som i april 2017 letade man fortfarande efter 10 000 av dem. Men Sverige har bara 200 gränspoliser till sitt förfogande. En “försvunnen migrant” var Rakhmat Akilov från Uzbekistan. Han körde in en lastbil i ett varuhus i Stockholm där fyra personer dödades och många andra skadades. Senare sade han att han hade gjort det för Islamiska Staten (ISIS).

Samtidigt fortsätter Sverige ta emot ISIS-krigare som återvänt från Syrien, ett tillmötesgående som knappast förbättrar säkerhetssituationen. Sverige har än så länge tagit emot 150 återkommande ISIS-krigare. 112 är fortfarande kvar utomlands – dessa anses vara de mest hårdnackade – och Sverige tror att även de kommer att återvända. Otroligt nog har den svenska regeringen tilldelat flera av de återvändande ISIS-krigarna skyddade identiteter för att förhindra att lokala svenskar får reda på vem de är. Två svenska ISIS-krigare som återvänt till Europa, Osama Krayem och Mohamed Belkaid, hjälpte till att begå terrorattackerna på Bryssels flygplats och på metrostationen i Maelbeek i centrala Bryssel den 22a mars 2016. Trettioen personer dödades och 300 skadades.

Svenska nyhetsbyråer har rapporterat att de svenska städer som tar emot ISIS-krigare inte ens vet om det. En koordinator för arbetet mot våldsam islamistisk extremism i Stockholm, Christina Kiernan, säger att man “i nuläget inte har någon kontroll och koll på de som återvänder från IS-kontrollerade områden i Mellanöstern”.

Kiernan förklarar att det finns regler som förhindrar överlämnandet av information om återkommande jihadister från Säpo till de lokala kommunerna. Detta innebär att kommunernas befälhavare, inklusive polisen, inte har någon information om vilka och hur många återkommande ISIS-krigare som finns i deras område. Därför är det omöjligt att övervaka dem – och detta i en tid då Säpo uppskattar att antalet våldsbejakande islamistiska extremister i Sverige uppgår till ett tusental.

Till och med efter allt detta kämpar svenska staten på ett Orwelliskt sätt emot de svenska medborgare som pekar på de uppenbara problemen som migranter orsakar. När polisen Peter Springare sade i februari att migranter begår ett oproportionerligt antal brott i förorterna blev han utredd för att ha hetsat till “rasmässigt hat”.

För närvarande står en 70-årig svensk pensionär åtalad för “hatpropaganda” efter att ha skrivit på Facebook att migranter “tänder eld på bilar, urinerar och uträttar sina behov på gatorna”.

Med tusentals jihadister över hela Sverige, vad kan vara viktigare än att åtala en svensk pensionär för att ha skrivit på Facebook?

Judith Bergman är en krönikör, advokat och politisk analytiker.

---