Jesus säger: "Jag är Vägen, Sanningen och Livet". Det finns evigt liv att få genom tron på Jesus och att ta emot frälsningen. Gud har en plan för ditt liv. Denna sidan handlar om människors TRO och otro. Jesus älskar dig och vill ge dig ett NYTT LIV. DET EVIGA LIVET MED JESUS.
Citat: I dagens galna värld när tvärtom-språket är en integrerad del av narrativen bör alla tillämpa ett tvärtom-tänkande för att förbereda sig för det värst tänkbara scenariet.
Alla förstår att om internet och kommunikation slås ut genom en global cyberattack påverkas allt i samhället, inte minst tillgång till elektricitet, fordonsbränsle, livsmedel, bostadsuppvärmning, reservdelar, transport och mycket annat.
Klaus Schwab sa 2020 att en global cyberpandemi kommer att bli tio gånger värre än Covid-19-risen.
***********************
Maria: Sååå vad väntar vi på, vi små människor? Kapitulera inför de här herrarna med ondskan personifierad?
GUD är klar över allt han ger oss i form av Sina ord till oss./HANS ORD. Han är inte oredig eller rörig. HAN är inte elak eller mordisk.
2 Mos 33:14
Herren sade: ”Min närvaro ska gå med dig och låta dig få ro.”
Ps 119:68
Du är god och gör det goda. Lär mig dina stadgar!
Ps 119:122
Gå i god för din tjänare och låt det gå honom väl. Låt inte de fräcka förtrycka mig!
Ps 145:9
Herren är god mot alla och förbarmar sig över alla sina verk.
Ord 4:2
God lärdom ger jag er, överge inte min undervisning.
Ord 12:2
Den som är god får nåd från Herren, den som gör onda planer blir fördömd.
.De människor vi ser inom politiken, (Politik, hmm) De är oftast inte så goda människor, de kommer nog att få det hett framöver.
Matt 12:35
En god människa tar fram ur sitt goda förråd det som är gott, och en ond människa tar fram ur sitt onda förråd det som är ont.
Matt 13:8
Men en del föll i god jord och gav skörd, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt.
– Driv ut ifrån er den som är ond, är ett citat hämtat från Paulus brev till församlingen i Korint, där en mycket svår synd hade uppdagats. Församlingen hade uppenbara svårigheter med att se, förstå och hantera situationen, varför Paulus med skärpa tvingas gripa in och säga: ”… ni borde ha blivit så bedrövade, att den som gjort sig skyldig till detta hade drivits ut ur er krets”. Situationen var allvarlig och enda möjligheten för församlingen att komma vidare var att i grunden göra upp med det som var osunt och omoraliskt. I våra dagar – i kölvattnet av det världsomfattande metoo-uppropet – har många fall av otukt och missbruk i ledarställning avslöjats. Vittnesmål efter vittnesmål har målat upp de mest förfärliga lidanden som de drabbade fått genomgå. Men det är inte bara bland världens barn övergreppen pågått utan även i sammanhang där den typen av agerande borde vara omöjligt, nämligen inom kristna församlingar. De drabbade är vanligtvis personer som står i beroendeställning till förövaren varför det kan gå många år innan ett avslöjande sker. Dock vet vi att allt förr eller senare måste komma fram i ljuset. Någon annan väg framåt finns inte.
För den kristna församlingen är omoral och otukt en synd man aldrig kan skyla över. Nya testamentet lyfter gång på gång fram hur viktigt det är att leva i trohet inom äktenskapet. Exempelvis skriver Hebreerbrevets författare: ”Äktenskapet skall hållas i ära bland alla och den äkta sängen bevaras obefläckad. Ty otuktiga och äktenskapsbrytare skall Gud döma” (Heb 13:4). Äktenskapet är också en bild som bibeln använder för att beskriva församlingens förhållande till Jesus, brudgummen: ”Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den” (Ef 5:25). På samma sätt uppmanar Paulus i sitt brev till Timoteus att den som vill få en församlingsledares tjänst skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare (1 Tim 3:2).
Riktlinjerna för hur Guds folk ska leva i förhållande till Gud och varandra är tydliga. Det handlar om ett liv i rättfärdighet, värdighet och renhet. Dess motsats går att finna i världens politik med ibland direkta uppmaningar till sexuell lössläppthet. Där är förfallet väl utbrett och accepterat. I världens politik raseras familjens stabilitet medvetet. Paulus skriver att Gud kommer att döma världen, att det inte ankommer oss att göra. Men varje gång då vänner i kristna församlingar blir utsatta, är det en tragedi som i allra högsta grad drabbar oss var och en. Tidningsrubriker som lyft fram prästers övergrepp har under de senaste åren varit många. Flera olika samfund har pekats ut men främst fokuseras på den gigantiska romerska katolska kyrkan där ett oändligt antal personer efter många års trauman trätt fram. Exempelvis berättar tidningen Dagen om hur över 300 präster under 70 års tid förgripit sig på fler än 1 000 barn! (17/8). Artikelförfattaren skriver om mörkläggning som gjorts och konstaterar att ”när kyrkan behöver skyddas från sanningen, då har hela evangeliets förkunnelse förvanskats”. Församlingen är bärare och förmedlare av det enda budskap som i sanning kan ge människor frihet. Sanningen ska göra er fria, sa Jesus. Evangelium är det glada budskapet om frälsning och befrielse från all form av förnedring. Trots det finns det förmodligen också inom kristenheten ett mörkertal av personer som bär på bittra ouppklarade och oförsonade erfarenheter. Vid sådana fall måste det finnas en beredskap i församlingen, även i Maranataförsamlingen, att lyssna och bana väg för de som drabbats och som söker upprättelse.
Slutmålet är att vi allesammans en dag ska stå ansikte mot ansikte inför vår Herre och Frälsare Jesus Kristus och det som då betyder något är att vara försonad och ha ett rent hjärta inför Gud och människor. Det är här och nu i tiden det måste ske. Avslöjad synd är nåd från Gud.
– Inget skapat är dolt för honom, utan allt ligger naket och uppenbart för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svars … Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd. Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid (Heb 4:13,15-16).
För Maranataförsamlingen i Stockholm
Tage Johansson Hans Lindelöw Robin Vidén Werner Eriksen Emanuel Johansson Roger Lindroos Berno Vidén
Eller har någon gud försökt att gå och ta ett folk åt sig ur ett annat folk, genom prövningar, tecken och under, genom krig, genom stark hand och uträckt arm och genom stora och fruktansvärda gärningar, allt detta som Herren er Gud har gjort med er i Egypten inför dina ögon?
5 Mos 29:2
de stora prövningar som du med egna ögon har sett, de stora tecknen och undren.
Luk 22:28
Det är ni som har stått vid min sida under mina prövningar,
Apg 20:19
Jag har tjänat Herren i all ödmjukhet, under tårar och prövningar som mötte mig genom judarnas intriger.
2 Kor 8:2
Trots deras många hårda prövningar har ändå deras översvallande glädje och deras djupa fattigdom gjort dem överflödande rika på uppriktig hängivenhet.
Jakob 1:2
Räkna det som ren glädje, mina bröder, när ni råkar ut för olika slags prövningar.
1 Pet 1:6
Var därför glada, även om ni nu en liten tid måste utstå olika prövningar.
165 bibelord finns det om ordet FRÄLSNING! det är oerhört viktigt att så MÅNGA MÅNGA som möjligt blir frälsta och HUR skall vi bära oss åt för att NÅ ALLA DEM?? Förslag? Hur gör DU för att berätta för alla dina vänner?? Har du vänner som VILL BLI FRÄLSTA?
Ps 51:14
Låt mig åter få glädjas över din frälsning och håll mig uppe med en villig ande.
Ps 51:16
Rädda mig från blodskuld, Gud, du min frälsnings Gud, så ska min tunga jubla över din rättfärdighet.
Ps 53:7
O att det från Sion kom frälsning för Israel! När Gud gör slut på sitt folks fångenskap, då ska Jakob jubla och Israel glädjas.
Ps 62:2
Bara hos Gud har min själ sin ro, från honom kommer min frälsning.
Ps 62:3
Bara han är min klippa och min frälsning, min borg. Jag ska inte vackla.
Apg 4:12
Hos ingen annan finns frälsningen, och under himlen finns inget annat namn som människor fått genom vilket vi blir frälsta.”
1 Pet 1:5
Med Guds makt bevaras ni genom tron fram till den frälsning som är redo att uppenbaras i den sista tiden.
1 Pet 1:9
när ni nu är på väg att nå målet för er tro: era själars frälsning.
Frälsning, prövningar, Jesu tillkommelse, EVIGHETEN…. Det finns mycket att ta tag i och det finns mycket som är SÅÅ DÅLIGT BERÄTTAT OCH DÅLIGT UNDERVISAT OM! Jag Återkommer till det. Vi LEVER I DE SISTA TIDERNA OCH MÄNNISKOR KOMMER ATT GÅ UNDER, de KÄNNER INTE TILL BIBELN, och INTE Jesu ord och Jesu liv och död!!!VAD gör vi åt det???Vilka står på barrikaderna?????
Att få bära det kors som Jesus talar om, det kors som visar VEM vi tillhör.
Joh 19:31
Det var förberedelsedag, och judarna ville inte att kropparna skulle hänga kvar på korset över sabbaten, eftersom det var en stor sabbatsdag. Därför bad de Pilatus att de korsfästas ben skulle krossas och kropparna tas bort.
Joh 19:32
Soldaterna kom då och krossade benen på den förste, och sedan på den andre som var korsfäst tillsammans med honom.
Joh 19:41
Vid platsen där Jesus hade blivit korsfäst låg en trädgård, och i trädgården fanns en ny grav där ännu ingen hade blivit lagd.
Apg 2:36
Därför kan hela Israels folk veta säkert att denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort till både Herre och Messias.”
Apg 4:10
så ska ni alla och hela Israels folk veta att han står frisk framför er i kraft av Jesu Kristi nasaréns namn. Ni korsfäste honom, men Gud har uppväckt honom från de döda.
Rom 6:6
Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp ska berövas sin makt så att vi inte längre är slavar under synden.
1 Kor 1:13
Är Kristus delad? Det var väl inte Paulus som blev korsfäst för er? Eller var det i Paulus namn ni blev döpta?
1 Kor 1:23
men vi predikar Kristus som korsfäst – för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap.
1 Kor 2:2
Jag hade nämligen bestämt mig för att inte veta av något annat hos er än Jesus Kristus och honom som korsfäst.
1 Kor 2:8
Den visheten har ingen av den här världens härskare känt. Hade de känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre.
2 Kor 13:4
Han blev korsfäst i svaghet men lever genom Guds kraft. Så är också vi svaga i honom, men vi ska leva med honom genom Guds kraft som ni ska få känna.
Gal 2:19
Jag har genom lagen dött bort från lagen för att leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus,
Gal 3:1
Dåraktiga galater! Vem har förhäxat er? Ni fick ju Jesus Kristus målad för era ögon som korsfäst.
Gal 5:24
De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär.
Gal 6:14
För min del vill jag aldrig vara stolt över något annat än vår Herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst för mig och jag för världen.
Du troende! BÄR ditt kors, med glädje, med förtvivlan, med rätt sorts stolthet och med kärleken!
Upp 7:14″Dessa äro de som komma ur den stora bedrövelsen, och som hava tvagit sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod“
Herren har aldrig lovat oss en rosen-strödd väg till himlen. Medan han vandrade här på jorden, skildrade han många gånger vägen till himlen som så svår, att stora skaror avföll från honom. Också Paulus sade, att vi skall ingå i Guds rike genom många bedrövelser.
I detta bibelord talas det uttryckligen om stor bedrövelse. Det är möjligt, att med den avses en alldeles bestämd tidsperiod i Herrens församlings historia. Men varje enskild kristen har ibland fått gå igenom tider av stor bedrövelse. Därför kan vi tillägna oss detta ord. Vi har också fått gå igenom “den stora bedrövelsen” efter måttet av den förmåga att bära bördor, som givits åt var och en av oss.
Då jag en gång själv fick uppleva en sådan “den stora bedrövelsens tid”, fann jag tröst i en tanke, som jag fann i Arndts bok “Den sanna kristendomen”. Han säger där på ett ställe: “Den här vägen har de heliga också fordom vandrat till härligheten.”
Jag befann mig således inte alls på min egen väg och inte heller på orätt väg, inte ens på någon speciell väg, utan helt enkelt på samma väg som andra heliga har gått mot härligheten. Och såsom Herren har vårdat sig om de heliga fordomdags, så skall han också ha omsorg om mig. De “stora bedrövelserna” hör alltså väsentligen ihop med alla heligas liv, och inte händer det mig någonting märkvärdigare än det, som har hänt och kommer att hända med andra. Endast ett är nödvändigt.
Dessa Herrens egna, som kommit från den stora bedrövelsen, hade tvått sina kläder vita i Lammets blod. Annars hade de inte kunnat gå igenom de svårigheter, som de måste gå igenom.
Lammets blod hade tagit bort också de sista molntapparna och syndastrimmorna mellan Herren och dem. Förbindelsen till honom var levande och obruten. Häri låg hemligheten med deras kraft. Herrens nåd i den helige Ande var deras kraft. Och den som verkligen fått smaka denna nåd, förstår vilken övernaturlig kraft som då fyller själen. Inte ens tortyr och martyrdöd kan bringa ur jämvikt en kristen, som fyllts med kraften av den helige Andes nåd.
Häri ligger segrarnas hemlighet. Häri ligger också hemligheten med martyrernas kraft. Denna övernaturliga kraft kan vara så stark, att en människa kan sjunga tacksägelse- och lovsånger på bålet. Den helige Ande gör den osynliga världen så verklig, att alla timliga lidanden liksom glömmes bort.
Sträva också du efter att fyllas med den helige Andes nåd och kraft, så kan också din sjukbädd bli en plats för tacksägelse och lovsång. Jag har sett människor, som under otroligt svåra lidanden har varit fyllda med en sådan tackets och lovets Ande, att de för mig varit rentav under av nåd. Och om Gud förmått göra detta under i någon annans liv, varför skulle han då inte kunna göra det med dig och mig.
Herre, mitt kristen-liv är bara ord, kraftlöshet och yttre övningar, om du inte fyller mitt hjärta med din övernaturliga nåd och kraft Du uppmanar i ditt Ord dina egna att uppfyllas med helig Ande. Rena mitt hjärta i Lammets blod och gör det så rent, att det kan fyllas med all Guds fullhet till ditt namns ära.Bibelord att meditera över:
Ef 3: 14-21, Ef 6:10-18 Från “Tröstens Gud” av Urho Muromaa.
OBS! BIBLAR finns att få gratis, maila mig / Gästboken
Herre, hjälp oss i de dagar som kommer. Om det är dagar med nederlag, sorg och elände, eller om det är dagar med seger, väckelse och framgång. Herre, allt förmår vi i dig som ger oss kraft.
Nu i den tidiga våren spatserar många i skog och mark. Man ser efter vårtecken och studerar små blommor. Så kan man helt plötsligt se och höra ett flygplan högt där uppe, som far i en rasande fart och täcker avstånd på ett sätt som en vandrande person inte har möjlighet att göra. Det vi ska göra i den här artikeln är inte att titta på blommorna, utan vi ska ta flyget. Vi ska försöka täcka ett stort bibliskt landskap. När du sedan tar dig tid, sätter dig ner och läser vers för vers i Guds ord, kan det hjälpa att ha den här översiktsbilden för att se var i det stora sammanhanget du befinner dig. Det vi ska tala om är visdom, och vi börjar med att läsa i Ordspråksboken. I bibeln är det framför allt Ordspråksboken, Predikaren och Job som hör till genren ”visdomslitteratur”. Det finns visdom att hämta i Bibelns övriga böcker, men det är framför allt i dessa tre böcker som temat behandlas genomgående. Vi läser:
”Genom visheten har Herren lagt jordens grund, med förstånd har han berett himlen. Genom hans kunskap bröt djupets vattenmassor fram och molnen droppade av fukt” (Ords 3:19-20).
När Gud skapade allt som existerar, så gjorde han det inte utan tanke. Det var inte så att Gud råkade hosta, och så befann sig universum där, utan han skapade med visdom. Det säger oss att i tillvarons ”grundtextur” eller rot, där finns det visdom. Det är som en gyllene tråd som går igenom hela tillvaron, minsta atom, tanke eller företeelse. Så om vi ska förstå visdomen, så måste vi förstå Gud – och vice versa. Låt oss se lite på vad visdom är. I Gamla testamentet används det hebreiska ordet kochmah för visdom, det som på grekiska kallas för sófia. Första gångerna vi möter ordet beskriver det fingerfärdighet eller hantverkskunskap. Det sägs om dem som byggde tabernaklet, att de hade kochmah från Gud till att utföra alla slags hantverk. Kochmah handlar om kunskap, erfarenhet och talang. En person med kochmah är en som har jobbat med något så många år att det sitter i fingrarna. För många år sedan var vi några stycken i Venedig och besökte ett av de världsberömda glasblåserierna där. Vi såg hur hantverkaren arbetade med glaset. Det gick in och ut ur elden, han blåste, och drog i glasmassan med en tång. Vi stod lite frågande och såg på, men helt plötsligt, ut ur ingenting, så stod det en vacker häst där. Med bara några enkla handrörelser, som för mig framstod som total magi, så hade han framställt en glashäst. Det är vad bibeln kallar kochmah, visdom. Att veta hur någonting ska göras. Jag vet inte om du som jag blir fascinerad av olika slags människor. Exempelvis hur författare kan formulera en mening så den rör vid hjärtat, hur mammor och pappor vet hur de ska hantera sina barn för att få dem till att växa upp och bli människor som älskar livet. Jag slås av förundran. Jag har jobbat tillsammans med hantverkare och i jämförelse med dem som är mästare inom sina skrån skäms jag för att kalla mig själv för hantverkare. När jag ser hur de arbetar, verkar det nästan magiskt. När vi läser Ordspråksboken om visdom så handlar det inte om den här typen visdom, men i överförd betydelse; nämligen hur vi ska hantera själva livet och hur vi i varje situation ska uttrycka kunskap, erfarenhet och talang på samma sätt som en fingerfärdig hantverkare hanterar sina material. I Ordspråksboken möter vi, naturligt nog, ordspråk. Ordspråk är ett speciellt sätt att uttrycka sig på. Vi kan ta några exempel:
”Den som vårdar ett fikonträd får äta dess frukt, den som sköter om sin herre blir ärad. Som vattnet speglar ansiktet så speglar hjärtat människan. Dödsriket och avgrunden blir aldrig mätta, inte heller människans ögon. Silvret prövas i degeln och guldet i ugnen, och mannen genom sitt rykte” (Ords 27:18-21).
Det här är ord som är lätta att lägga på minnet; vissa av de här känner du säkert igen. Ordspråk är ord vi ska meditera över och grunna på under hela dagen, ja hela livet. Vi läser också vers tre:
”Stenen är tung och sanden en börda, men dårens vrede är tyngre än båda.”
Om du tolkar det här bokstavligt så förstår du ingenting, men intuitivt förstår du att dårens vrede inte handlar om en fysisk börda. Det är så poeter uttrycker sig. Det här ska inte tolkas bokstav för bokstav, men som en tanke; och vi gör det helt automatiskt. Vi kan också se i 22:4:
”Lön för ödmjukhet och vördnad för Herren är rikedom, ära och liv. Törnen och snaror finns på den falskes väg, den som vill bevara sitt liv håller sig borta från dem. Vänj den unge vid den väg han ska vandra, så viker han inte av från den när han blir gammal. Den rike råder över de fattiga, den som lånar blir långivarens slav.”
När vi läser texten hastigt så tror jag att de flesta av oss är eniga. Men det här är ordspråk, och ordspråk är inte löften eller regler. Låt mig ställa några frågor för att belysa vad jag menar: Finns det ödmjuka människor som är fattiga? Som inte får ära? Finns det människor som har vördnad för Herren, som inte lever långa liv? Finns det barn som har uppfostrats till att känna den rätta vägen men som ändå har vikit av från den när han eller hon har blivit gammal? Ja, det finns det. Ändå är det här Guds ord. Hur ska vi då förstå det?
Man kan tänka på ordspråk som påståenden med en liten asterisk. Och när du ser i marginalen så står det: ”Inte alltid. Det är inte hundraprocentiga regler, utan mer livets ABC-regler. Det är grundmönstret i livets väv. Men ibland bryts mönstret. Tänk dig en fin handvävd duk, och en myra som går på den. Den ser mönstret, trådarna och regelbundenheten. Men den förstår sig inte på avbrotten i mönstret. Den kan inte se hela bilden. Ordspråksboken lägger en grund, likt en grundskollärare som berättar för sina elever att de ska göra som mamma och pappa säger, för då kommer det att gå bra. ”Ät era grönsaker, lek ute och se till att ni klär på er när det är kallt ute, så kommer ni att vara friska.” Det går som regel bra. Men inte alltid. Ibland vet inte mamma bäst. Ibland blir man sjuk även om man klär sig varmt. Ordspråksboken är sann, men det är inte hela sanningen. Därför fortsätter vi vår flygresa för att se den stora bilden. Predikaren är den andra boken som presenterar visdom. Om Ordspråksboken är den engagerade läraren som verkligen vill att vi ska förstå livets grundregler, så är Predikaren mycket mer av en skeptiker, en funderare. Universitetsstudenten som har börjat läsa filosofi. Den positive vännen som plötsligt har fått olycksfall i familjen. Predikaren är en som har provat saker och ting och som säger till läraren: ”Nej, så enkelt är det inte.” I Predikaren 2:12 står det:
”Sedan vände jag mig för att betrakta vishet och dumhet och dårskap – för vad kan den göra som kommer efter kungen? Bara det som redan är gjort!”
Kungen, det var han själv. Han hade provat allt mellan himmel och jord som skulle ge honom glädje och ge livet mening. Konst, kreativitet, hus, familj, forskning, musik och så vidare. Vad var då kontentan?
”Då insåg jag när jag hade försökt allting att visheten är bättre än dårskapen, liksom ljuset är bättre än mörkret. Den vise har ögon i sitt huvud, medan dåren vandrar i mörker” (Pred 2:13).
Så långt låter det ju som Ordspråksboken. Vishet är bättre än dårskap. Men läs fortsättningen:
”Men jag märkte att samma öde drabbade båda. Jag märkte att samma saker händer med både dåren och den vise. Då sa jag i mitt hjärta: Det som drabbar dåren ska drabba mig också. Vad har jag då för nytta av all min vishet? Och jag sa i mitt hjärta: Också det är förgängligt […] Då blev jag förtvivlad i mitt hjärta över all den möda jag har gjort mig under solen. För om en människa har arbetat med vishet och kunskap och skicklighet, så måste hon ändå lämna sin del åt någon annan som inte lagt ner någon möda på det. Också det är förgängligt och ett stort elände. Vad får då människan för all sin möda och sitt hjärtas strävan som hon har under solen? Alla hennes dagar är ju lidande. Hennes arbete är bara bekymmer, inte ens om natten får hennes hjärta ro. Också det är förgängligt” (Pred 2:14-15, 20-23).
Här säger Predikaren att han inte ser någon skillnad mellan visdom och dårskap. Vilken fördel har en flitig och god person? Allt kan ju gå illa i alla fall. Jag tror att vi alla, om vi är ärliga mot oss själva och Gud, kan berätta om olyckor och sorg som har drabbat oss eller andra utan att vi har handlat dåraktigt. Det är inte så enkelt att man kan sätta in en krona godhet i tillvarons automat, och så kommer det ut 10 kronor med rikedom och ära i andra änden. Men borde det inte vara så? Är inte Gud god? Kungen drivs till förtvivlan och säger att livet är förgängligt: ”Förgängligt” heter på hebreiska hevel, som betyder ”vindfläkt”, eller ”rök”. Rök ser ut att ha en struktur, men så fort du försöker att fånga den så försvinner den. Det är detta Predikaren försöker komma fram till. Det verkar som att det finns en struktur i tillvaron, men då jag försöker gripa tag i visdomens rot, så flyr den undan från mig. Jag vet inte var jag ska få tag i den. Predikaren tar sig an det som teologer kallar för teodicéproblemet. ”Hur kan det finnas en god Gud när det är så mycket ondska i världen?” Predikaren kom inte fram till att det inte finns någon Gud, utan lämnar oss i ambivalens. Han har ingen aning. Varför går det bra för onda människor och illa för de goda? Jag vet inte, jag får bara försöka att leva så gott jag kan och göra det bästa av dagarna. Äta, dricka och vara glad, för jag vet inte vad som händer imorgon. Det är visdom i Predikarens ord, absolut – men inte heller detta är hela sanningen. Vi tar vårt flyg vidare och läser om mannen Job som levde i landet Us:
”I landet Us levde en man som hette Job. Han var en from och rättsinnig man som fruktade Gud och undvek det onda.”
Om det är något jag har lärt mig i Ordspråksboken så är det att fromma, gudfruktiga och rättsinniga män och kvinnor som undviker det onda, dem går det bra för. Så efter att ha läst första versen förväntar jag mig att det ska gå bra för Job; och det gör det. Han har barn, rikedom och respekt bland sina medmänniskor. Allt är som det ska vara. Men! Helt plötsligt förlorar Job allt. Rikedomen, djuren, skörden, huset, familjen – allt försvinner. Tillvarons matta rycks bort under hans fötter. Inte nog med det; lite senare drabbas han av förfärliga sjukdomar som håller på att förstöra hans liv. Han dör inte, men han sitter som noll och ingenting i ruinerna av det som en gång var hans liv. Jobs bok är ett extremt exempel på något vi alla upplever ibland. Vi har också varit med om att saker och ting har gått väldigt bra och verkat väldigt stabila. Men helt plötsligt så har allting havererat. Omständigheter dyker upp som gör att allting faller. Det är bara ruiner kvar av det du en gång trodde var ditt hem, din tillvaro och ditt liv. I den situationen möter vi Job. Hans barn är döda, allt han ägde är borta, själv är han sjuk, och hans fru ber honom om att förbanna Gud och sedan dö. Några gamla vänner sitter där och gråter med honom, och tillsammans börjar de att fundera, filosofera och diskutera det som har hänt. Varför har det skett? I koncentrat kan man säga att Jobs vänner säger så här: Job, du har syndat utan att vi vet om det. Det är därför det har gått fel. Du ska inte komma och påstå att du är rättfärdig. Det är därför alla dessa olyckor har drabbat dig. Nu måste du omvända dig Job. Då kommer Gud att belöna dig igen, för Gud är nåderik. Det finns många kristna som har den här attityden. Så fort något går fel måste det bero på något fel hos dig. Tillvaron ska följa enkla regler. ”Jag ser att du är fattig, det måste vara för att du saknar tro.” ”Jag ser att du är sjuk, det måste bero på att du har syndat.” ”Jag ser att du har depression, det måste ju vara Gud som straffar dig.” På det sättet kommer vi med våra perfekta lösningar. Är det så enkelt? Job svarar och säger att han inte vet varför olyckorna har drabbat honom. ”Gud har gjort det här mot mig och jag vet inte varför. Om Gud vill förklara det för mig, så får han göra det. Men jag vet inte.” Job har inte förlorat tron på Gud, men han förstår inte, och han är frustrerad, precis som Predikaren var. Han ligger på gränsen till att anklaga Gud, men han faller istället för någon slags fatalism. Det är Ordspråksboken och Predikaren i konflikt. Den naiva och den cyniska visdomen. Till slut händer något. När vi kommer till Job 31 så står det: ”Slut på Jobs tal.” Så befriande. Nu har Job pratat nog, han har kommit till vägs och sitt förstånds ände. Här kan Gud börja tala.
I min Bibel står det som rubrik över kapitel 38: ”Herren svarar Job”. Men det är inte helt sant, för Herren svarar inte Job. Han går inte in i en diskussion med Job för att förklara vad som hände i himmelen den dagen då Åklagaren, Satan, kom till Gud och bad om att få sätta Job på prov. Gud förklarar ingenting. Gud har inte ansvar inför dig eller mig att förklara sina beslut. I stället berättar Gud att han får hindarna att föda på marken, att han är den som har satt en gräns för havet, att han för stjärnorna fram och spänner Orions bälte. Han har både Leviatan och Behemot, dessa mystiska kaosets härskare, i sitt grepp. Han är mästaren som utför sitt hantverk som han vill. Gud flyttar perspektivet från att vi ska ha förklaringen på allting, och talar istället om hur han håller allt i sin hand; han får blommorna att knoppa och solen att stå upp. Och här är den underliggande frågan: Kan inte du lita på den som håller allt detta i sin hand? Job och hans vänner vill att Gud ska följa deras logik. Gud säger att tillvarons väv är för svår för dem att förstå. Vi är myran och Gud är hantverkaren som har gjort allt efter sin visdom. Till slut förstår Job, och han säger:
”Förut hade jag bara hört talas om dig, men nu har jag sett dig med egna ögon.”
Här får du ett nytt perspektiv på visdomen. Det handlar inte bara om Ordspråksbokens enkelhet eller Predikarens cynism, men att få se vem Gud är och komma in i gemenskapen med honom. Det handlar inte heller om att bara säga: ”Ja ja, Gud får göra som han vill.” I stället lär vi oss att vila i den tillit som har skapat världen. Gud säger: ”Jag älskar dig. Vågar du tro på det? Vågar du lita på mig?” Job lärde sig att lita på Gud efter detta mötet. Men jag har ju inte haft Jobs uppenbarelse eller hört Gud tala från stormvinden. Så hur kan jag få se Gud och lära mig att tro på honom? I Johannesevangeliets första kapitel talas det om Ordet som var från begynnelsen. Sedan står det i den 14:e versen:
”Och Ordet blev kött och bodde ibland oss och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern.”
Lärjungarna såg Jesus när han gick runt i Israel för tvåtusen år sedan, men denna texten handlar också om alla dem som hör budskapet om Jesus, får sina ögon öppnade och ser vem han är. Jesus Kristus är Guds uppenbarelse. Det står vidare i vers 18:
”Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud och i Faderns famn, han har gjort honom känd.”
När vi ser Jesus ser vi Guds härlighet och visdom. Det är evangeliet om Jesus som kan lyfta oss till den ”tredje nivån”. I Ordspråksboken fick vi se livets grundregler. I Predikaren mötte vi livets kaotiska realitet. Hos Job mötte vi båda delarna. Men Gud är hela tiden på avstånd. Lösningen är att genom Jesus Kristus komma nära Gud och hans hjärta. Det är det som är så revolutionerande. De första kristna gick ut i världen och sa: ”Vet ni vad? Gud Fadern sände Gud Sonen till den här jorden för att Han skulle dö för våra synder! Detta gjorde han för att vi skulle kunna komma in i ett personligt förhållande till Honom, ett förhållande som bygger på Hans trofasthet emot oss, där hans Ande flyttar in i oss och förvandlar våra liv i grunden, så att vi kan bli de människor Gud önskar av oss. Tänk så fantastiskt!” När Gud ska uppenbara vem Han är, sin makt, sin kraft, sin visdom, sin storhet – så gör Han det inte genom att trampa på fiender. Han gör det inte med ett blodigt svärd i handen över nedhuggna lik. Han gör det med två utsträckta armar på ett kors, medan han ropar: ”Fader förlåt dem, för de vet inte vad de gör.” När han dör, ropar han ut: ”Det är fullbordat!” Och fullbordat är det inte när hans fiender är döda. Det är fullbordat när han ger sitt liv för de fiender som han älskar. Det är det stora i evangeliet. Det är visdomen. Strax innan Jesus dog bad han denna bönen:
”Men jag ber inte bara för dem, utan också för dem som kommer att tro på mig genom deras ord. Jag ber att de alla ska vara ett, och att de ska vara i oss liksom du, Far, är i mig och jag i dig. Då ska världen tro att du har sänt mig. Och den härlighet som du har gett mig har jag gett till dem för att de ska vara ett liksom vi är ett: jag i dem och du i mig, så att de är fullkomligt förenade till ett. Då ska världen förstå att du har sänt mig, och att du har älskat dem såsom du har älskat mig” (Joh 17:20-23).
Sonen säger till Fadern att han har gett sina vänner denna gudomliga visdom. När Jesus hänger på korset, så lär vi oss vad Guds kärlek är. Tanken är att det ska förändra oss i grunden. Förut hörde jag om Jesus, jag läste bibeln, men det blev inte levande för mig. Men en dag såg jag Jesus som hängde på ett kors för mina synder. Då förstod jag. När jag förstod innebörden av det hela så förändrade det mig. Detta kan jag säga för min egen del också. Jag är uppvuxen i församlingen. Jag har suttit på fler möten och hört fler predikningar än jag orkar räkna ut. Jag fick min första bibel innan jag började första klass, och sedan dess har jag läst den. Jag var inte mer än kanske sex år när jag böjde mina knän och sa: ”Jesus fräls mig, för jag förstår att jag är en syndare.” Det är ett steg som jag aldrig någonsin har ångrat, och varje dag som jag får se honom som hängde på ett kors, är det lika stort och revolutionerade. På korset startade Gud en revolution som har vänt upp och ner på hela världen. Aposteln Paulus skriver så här:
”När världen inte genom sin visdom lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap vi förkunnar frälsa dem som tror. Judarna begär tecken och grekerna söker vishet …” (1 Kor 1:21-22).
Världen tycker att det är dårskap att en man som dör på ett kors skulle kunna vara Herre. Jag har pratat med många muslimer och judar som ifrågasätter varför Gud skulle tillåta att hans profet dog på ett kors. Det är ju en dom! En helig profet ska upphöjas till värdighet, han ska inte förnedras på det sättet. Det är en dårskap och det är en stötesten för dem, men Paulus fortsätter:
”… vi predikar Kristus som korsfäst – för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap. Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet. Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är svagare än människor” (1 Kor 1:23-25).
Genom den dårskap som korset är får vi tränga in i Guds visdom. Den här visdomen som blev uppenbarad i Jesus, sätter saker och ting i perspektiv, även vardagliga ting och lidande. I Andra Korintierbrevet 12 skriver Paulus att han har fått en ”tagg i köttet”; en ”Satans ängel” som slår honom i ansiktet. Vad betyder det här? Jag vet inte helt, men det är tydligen en plåga som Paulus vill bli av med. Han säger: ”Tre gånger har jag bett Herren att den ska lämna mig.” Om en gudfruktig man ber Herren om någonting, så ska han få det han ber om. Det är ju regeln, eller hur? Men ändå så försvinner inte problemet. Han ber tre gånger om att denna Satans ängel ska vika bort ifrån honom. ”Men han svarade mig och sa ‘Min nåd är nog för dig, för min kraft fullkomnas i svaghet’.” Det är här Paulus får avkläda sig allt som är styrka hos honom själv och så får han lära sig att Guds nåd är nog för honom. Varför är du kristen? För att du tjänar på det? För att om du går på möten så välsignar Gud dig? För att gudsfruktan gör dig lycklig? Då bedriver du kohandel med Gud. Det är när all ”välsignelse” försvinner som det visar sig varför du är kristen. Om du är kristen för att du är älskad av Gud, då kommer du aldrig förlora din tro. Tacka Gud för de tillfällen då dina motiv prövas. Jag hörde om en gammal man som sa: ”Det är en sak som är positiv med att bli gammal och sjuk, då kroppen bryts ner. Det är att jag inte längre kan ljuga. Min kropp visar den svaghet som jag alltid har burit på. Innan så såg jag stark ut, nu så vet alla att det inte finns någon styrka hos mig. Och det har det egentligen aldrig gjort. Men nu blir det uppenbart att det bara är Guds nåd som bär genom alla tider.” Så talar en man som har berörts av Guds visdom. Om du får uppleva nåden att få rikedom, eller nåden att få förlora din rikedom, så är det nåd från Gud som kommer att bära dig igenom alla tider. Om du får uppleva att få ha vänner omkring dig som prisar Gud tillsammans med dig, eller om du får uppleva att allt detta kläs av dig, för att du ska få se vad det är för någonting som du håller fast vid och vad det är som håller dig fast, så är det nåd från Gud. Vi ska landa vår flygresa. Jag ska avsluta med att läsa ur Efesierbrevet, för vi kan inte tala om Guds visdom utan att läsa den här versen:
”Nu skulle Guds vishet i sin väldiga mångfald göras känd genom församlingen för härskarna och makterna i den himmelska världen” (Ef 3:10).
Visdomen skulle göras känd genom församlingen. Varför då? Hade det inte varit bättre att skicka några änglar eller andra himmelska väsen för att göra Guds visdom känd? Jag hade skickat någon smart, stark och mäktig; inte de här fattiga, eländiga, brutna och förstörda individerna gjorda av stoft från jorden. Men det är inte under änglar Gud har lagt den kommande världen, det är under människor. Det är hans visdom, och vi får vara en del av det. Vi får gå ut i världen och säga: ”Gud inbjuder dig! Du sjuke, vilsne, sörjande och plågade människa. Kom till gemenskapen runt Jesus! Vi är inte perfekta, men vi är älskade!” Jesus Kristus och det nya folket som han skapar i sin död och uppståndelse ska visa för alla i himmelen och på jorden vem Gud är. Det är gränslös nåd. Vi kan vända oss till Gud i tacksamhet, tro och full förtröstan, och säga: ”Herre du håller både universum och mig i din hand. Jag ber dig, bevara oss! Herre hjälp oss i de dagar som kommer. Om det är dagar med nederlag, sorg och elände, eller om det är dagar med seger, väckelse och framgång. Herre, allt förmår vi i dig som ger oss kraft.”
Människor som inte känner Jesus vet inte då vem han är eller vad han kan göra för dem. De vet inte heller till vilken glädje de själva kan få vara för människor, då de kommer till tro.
Jesus är min Gud, min Kung. Han är min Herre, han är min frälsare, han är min helare, han är min tillflykt. Han är också: Min försörjare i allt, Han är min styrka.
Han är min försvarare, han är min beskyddare, han är min FRID, och han är min GLÄDJE. Han är mitt LIV, Mitt allt.
Han är allting för mig. Han dog och uppstod för dig och för mig och alla.
“Men drabbas vi av nöd, så sker detta till tröst och frälsning för eder. Undfå vi däremot tröst, så sker och detta till tröst för eder, en tröst, som skall visa sin kraft däri, att I ståndaktigt uthärden samma lidanden, som vi utstå. Och det hopp vi hysa i fråga om eder är fast, ty vi veta, att såsom I delen våra lidanden, så delen I och den tröst vi undfå.” 2 Kor 1 : 6-7
HAR DU icke någon i din krets, åt vilken du helt naturligt anförtror dig under tider av prövningar och sorg? Det är som om han alltid ägde det rätta ordet och kunde giva dig just det råd du behöver. Du anar dock icke, vilket pris han fått betala, innan han vann sin skicklighet i att förbinda såren och torka bort tårarna. Men om du utforskade hans förflutna, skulle du finna, att han lidit mer än de flesta. Han har fått se silversnöret, i vilket livslampan hänger, så småningom lösas upp. Han har sett glädjens gyllene skål krossas invid sina fötter och dess innehåll rinna ut. Han har stått vid den sinande bäcken och den vissnande busken och sett solen gå ned i sin middagsglans. Allt detta har dock varit nödvändigt för att göra honom till mänsklighetens tjänare. Ibland äro lådorna, som komma från främmande länder, mycket grovt tillverkade, men de innehålla kryddor, som fylla luften med Orientens vällukt. På samma sätt är lidandet svårt och tungt att bära, men däri ingå tuktan, fostran och möjligheter, vilka icke blott förädla vår karaktär utan göra oss skickade att bistå andra. Bit ej samman tänderna i grämelse och vänta ej halsstarrigt, att lidandet skall gå över. Försök i stället att få ut därur allt du kan både för dig själv och för att kunna tjäna dina medmänniskor enligt Guds vilja. “Om Jesu tjänst du utvalt har, du måste från vad kärast var dig skilja. Och bringar det dig hjärteve, du måste då i döden ge din vilja.Giv Honom allt, Han trofast är, giv glatt i tro vad Han begär som gåva.Han ger det åter, tusenfalt, och du får tacka blott för allt och lova — ja, lova!“
Från “Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman.
Tack till alla som läser denna sidan och kommenterar så fint, ni är till stöd för mig!! Låt oss prisa Herren! P.S kort historia, svar fr Gud: Jag frågade Herren hur jag skulle göra med datorn, är den sönder måste jag köpa ny,eller ny skärm, och jag bad om svar nu, lördag/. Det svaret var vid 23-tiden då jag tänkte pröva en gång till…. jag tänkte försöka trycka på en knapp för att få fram bilden, vilken varit helt svart några dagar. Jag tryckte och PLÖTSLIGT kom Framsidan med ikoner upp och jag kunde skriva här i natt! Hoppas o tror att detta håller nu. ………I Jesu namn, Amen
Den tid som vi lever i är speciell, för att inte säga mycket speciell, den erbjuder mänskligheten enorma resurser och möjligheter som den tidigare aldrig har ägt, och den har ett oerhört utbud att erbjuda denna mänsklighet. Det är även för en troende människa en tid med enorma möjligheter, sådana som, vågar jag påstå, vi aldrig har sett tidigare, trots detta är dessa “sista dagar” en farlig tid, fylld med fallgropar och många faror, ja Paulus sade ju att “tider skall komma som är SVÅRA att komma till rätta med”, de är “svåra” minsann att komma till rätta med – men inte OMÖJLIGA – tack och lov – för att “MED Gud är ALLTING möjligt”, dvs med Honom kan det omöjliga bli möjligt – människan kan nå frälsning.
Det är just denna frälsning som är så utsatt för fiendens alla attacker i denna sista tid, inte så att den inte skulle ha varit detta tidigare, men denna tid riktar sig på ett alldeles särskilt sett mot den och dess ledsagare – Evangelium – genom sin utsökta FÖRFÖRELSE, dvs frestelse. De flesta som bekänner Kristus på detta jordklot är inte så allvarligt drabbade av förföljelse, utan de är drabbade utav förförelse, en än värre företeelse egentligen. Vad denna sista tid lovar oss är abslout ingen “väckelse” av något slag, dvs att massor av hedningar i världen skall komma till tro på Kristus, tro inte på den lögnen, Skriften säger klart och tydligt att det kommer att bli ett stort avfall INNAN Messias KAN komma tillbaka, MEN, och här kommer våra sanna möjligheter in, det skall även bliva en “ÅTERUPPRÄTTELSE av alla ting” innan Messias KAN komma tillbaka, Han KAN inte komma tillbaka innan dessa ting har skett, det är Skriftens klara lära. Låt det nu bliva sagt denna kväll att den som lär annorlunda än detta är i farozonen och löper stor risk att bli bedragen.
Låt oss nu se vad Skriften har att säga i ärendet:
“Gören därför bättring och omvänden eder, så att edra synder bliva utplånade, på det att tider av vederkvickelse må komma från Herren, i det att han sänder den Messias som han har utsett åt eder, nämligen Jesus, vilken dock himmelen MÅSTE behålla intill de tider när allt skall bliva upprättat igen, varom Gud har talat genom sina forntida heliga profeters mun” (Apg.3:19-21).
Alltså, allt som dessa Profeter har talat om måste gå i uppfyllelse innan Kristus kan komma igen, och ändå har vi människor idag som springer runt och på fullt allvar menar att Han kan komma tillbaka “när som helst”, då blir frågan till dessa, anser ni verkligen att allt har återupprättats så att Han kan komma tillbaka när som helst, och i så fall vad menar ni med “allt”? Vad än svaret blir från de som tro och lära så på denna fråga så är det i varje fall inte det som Skriften ger oss besked om. Står det allt så betyder detta ingenting annat. Kristus skall hämta en rentvagen obefläckad BRUD med olja i sin lampa och sitt kärl för bröllop hos sig, inte en hednisk slinka som använder sig av (“kommer i, eller, under”) Hans Namn. Det är HON, bruden, som först skall fullständigt upprättas. Jesus själv varnar paradoxalt nog för människor som skall springa runt och säga att Hans ankomst är “nära” förestående, det skall vara ett av tecknen på den yttersta tidens förvirring. Paulus sade att de som uttryckte sig så, vare sig det påstods vara genom en “andeingivelse” eller genom “ord eller brev som från genom oss” (alltså ord eller skrift som likställs i värde med Apostlarnas dito), hade tappat “besinningen”. Knappast något välsignat tillstånd, men att sådana företeelser skulle dyka upp i vår tid framkommer väl ur följande verser:
“I fråga om vår Herres, Jesu Kristi, tillkommelse, och huru vi skola församlas till honom, bedja vi eder, käre bröder, att I icke — vare sig genom någon »andeingivelse» eller på grund av något ord eller något brev, som förmenas komma från oss — så hastigt låten eder bringas ur fattningen och förloren besinningen, som om Herrens dag redan stode för dörren. Låten ingen bedraga eder om vad sätt det vara må. Ty först MÅSTE avfallet hava skett och »Laglöshetens människa», fördärvets man, hava trätt fram, vedersakaren, som upphäver sig över allt vad gud heter, och allt som kallas heligt, så att han tager sitt säte i Guds tempel och föregiver sig vara Gud. Kommen I icke ihåg att jag sade eder detta, medan jag ännu var hos eder? Och I veten vad det är som nu håller honom tillbaka, så att han först när hans tid är inne kan träda fram. Redan är ju laglöshetens hemlighet verksam; allenast måste den som ännu håller tillbaka först skaffas ur vägen. Sedan skall »den Laglöse» träda fram, och honom skall då Herren Jesus döda med sin muns anda och tillintetgöra genom sin tillkommelses uppenbarelse — honom som efter Satans tillskyndelse kommer med lögnens alla kraftgärningar och tecken och under och med orättfärdighetens alla bedrägliga konster, för att bedraga dem som gå förlorade, till straff därför att de icke gåvo kärleken till sanningen rum, så att de kunde bliva frälsta” (2Tess.2:1-10).
Om inte dessa verser varnar oss för sådana läror som “före vedermödan”, “närsomhelst”, “osynligt”, “tillkommelsen sker i två etapper” osv VAD VARNAR DE DÅ OSS FÖR?! Det måste stå klart för oss, OM vi vill läsa vad som står, att det alltså handlar om dessa tvenne ting som som måste föregå Hans tillkommelse. Allt annat tal VARNAR Paulus för som varande “bedrägeri”! “Låt ingen bedraga er…”…med att säga att “det skall bli en stor väckelse” innan Kristus kommer tillbaka, eller genom att säga att “Kristus kan komma när som helst”, ty DETTA STÅR INTE I SKRIFTERNA! Att erbjuda ett sådant budskap till människorna är att erbjuda ett ANNAT budskap än det Kristus och Hans Apostlar kom med, detta är alltså ett ANNAT “glatt budskap”, ett annat “hopp” än det som Skrifterna ger oss! “Låt INGEN bedra er…”…”Men om någon, vore det ock vi själva eller en ängel från himmelen, förkunnar evangelium i strid mot vad vi hava förkunnat för eder…”(Gal.1:8). Kan du förstå allvaret i detta människa?
“Vad spelar det för roll vad vi tror om detta egentligen?”, så säger man, ja enligt Kristus och Hans utvalda Apostlar så spelar det stor roll. Som vi nu har sett så är det alltså en väldigt stor skillnad mellan att tro besinningslöst eller att tro på Herrens Ord, och om den förestående vedermödan som en nödvändighet före Kristi tillkommelse kan vi läsa om ur Evangelium:
“När I nu fån se ‘förödelsens styggelse’, om vilken är talat genom profeten Daniel, stå på helig plats — den som läser detta, han give akt därpå — då må de som äro i Judeen fly bort till bergen, och den som är på taket må icke stiga ned för att hämta vad som finnes i hans hus, och den som är ute på marken må icke vända tillbaka för att hämta sin mantel. Och ve dem som äro havande, eller som giva di på den tiden! Men bedjen att eder flykt icke må ske om vintern eller på sabbaten. Ty då skall det bliva ‘en stor vedermöda, vars like icke har förekommit allt ifrån världens begynnelse intill nu’, ej heller någonsin skall förekomma. Och om den tiden icke bleve förkortad, så skulle intet kött bliva frälst; men för de utvaldas skull skall den tiden bliva förkortad. Om någon DÅ säger till eder: ‘Se här är Messias’, eller: ‘Där är han’, så tron det icke. Ty människor som falskeligen säga sig vara Messias skola uppstå, så ock falska profeter, och de skola göra stora tecken och under, för att, om möjligt förvilla jämväl de utvalda. Jag har nu sagt eder det förut. Därför, om man säger till eder: ‘Se, han är i öknen’, så gån icke ditut, eller: ‘Se, han är inne i huset’, så tron det icke. Ty såsom ljungelden, när den går ut från öster, synes ända till väster, så skall Människosonens tillkommelse vara. — Där åteln är, dit skola rovfåglarna församla sig. Men strax efter den tidens vedermöda skall solen förmörkas och månen upphöra att giva sitt sken, och stjärnorna skola falla ifrån himmelen, och himmelens makter skola bäva. Och DÅ skall Människosonens tecken visa sig på himmelen, och alla släkter på jorden skola då jämra sig. Och man skall få se ‘Människosonen komma på himmelens skyar’ med stor makt och härlighet. Och han skall sända ut sina änglar med starkt basunljud, och de skola församla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himmelens ena ända till den andra” (Matt.24:15-31).
Hörde du detta!? Yahshua (Jesus) säger klart och tydligt att HANS folk, dvs församlingen, SKALL få uppleva och gå igenom vedermödan! Låt ingen besinningslös “teolog” försöka tala om för dig att detta gäller det icke-Messianska “Israel” (dvs Juda Hus), och icke Messias församling, näps falskmyntaren i Anden! Förkasta den dynga och det gift han vill ge dig i Jesu Namn! Kristus säger alltså att de som tillhör Honom inte skall lyssna på dem som “DÅ” (under vedermödan) skall säga om Honom att “HÄR är Han”, eller “DÄR är Han”, det är just det som är så typiskt , redan denna dag, för dessa falska profeter, att de påstår sig HA Kristus hos sig, genom sin “relation” som de menar sig ha med Honom, en “relation” förvisso kanske fylld med många “under och tecken”, men med en F A L S K grundval! Deras grundval är falsk, därför att Fadern har inte planterat deras rötter, Han har inte gett växten, deras auktoritet är inte från Honom, utan från den här världen, och denna världens furste. Detta känns igen på deras frukt, denna är alltid bl a upphävandet av Hans bud, redefinitionen av Hans Lag, och ett självvalt g-dstänstväsende. Men det FINNS dock en “kvarleva utvald av Nåd” som verkar även i de sista dagarna, och som kommer att verka även under vedermödan, vilken ochså känns igen på sin frukt och genom sina kännetecken, denna har “Jesu vittnesbörd samt hålla Hans bud”, och det är till en skara ur denna kvarleva som Sändebrevet till Filadelfia i Yahchanan’s (Johannes) Uppenbarelse vänder sig:
“Jag känner dina gärningar, se, jag jag har gett dig en öppen dörr, och ingen kan stänga henne, ty du har lite kraft, och du har hållit mina Ord, och du har inte förnekat mitt Namn. Se jag vill ge dig ur satans hop, de som säger sig vara Judar, men är inte detta, utan ljuger, se jag vill driva dem till att komma till dig och tillbedja vid dina fötter, och de skall veta att jag har älskat dig. Eftersom du har hållit mitt tålamods Ord, skall jag ochså BEVARA DIG UR FRESTELSENS STUND, vilken tillstundar för hela världen för att FRESTA DEM SOM BO PÅ JORDEN. Se jag kommer snart, håll det du har så att ingen tar din krona.” (Upp.3:8-11, Biblia, NJV).
Den rendering som Karl XII ger här är den korrekta, det handlar alltså om en särkild FRESTELSE, inte “PRÖVNING” som t ex 1917 har, det grekiska ordet här är “peirasmos”, vilket i sammanhanget betyder “frestelse”. Skriftens lära är entydig och mycket klar, Herren är aldrig den som frestar någon, däremot PRÖVAR han människors “hjärtan och njurar”,och ger var och en efter deras gärningar. Däremot så vet vi att satan är den som FRESTAR människorna. Det är inte Herren som i detta läge skall PRÖVA jordens innevånare, utan det är Herren som tillåter satan att F R E S T A alla dem som bor på jorden, och VAD är denna frestelse i ett nötskal, jo vilddjuret, en “i-stället-för-kristus”, karismatisk och attraktiv, men – laglös, som kommer att hyllas och tillbedjas av hela världen.
Om du tror på falska läror angående Kristi tillkommelse, och tycker att detta “spelar ingen roll”, vad är det som säger att du kan se skillnaden på den sanne Kristus, Nazareen från Galileen, och den falske, vilddjuret, som kommer att uppenbara sig med kraft av falska “tecken och under” för att fresta dem som då bor på jordens yta? Förstår du vad förförelsen i denna tid ytterst gäller, förstår du vad frestelsen en dag kommer att syfta till? Är du i förförelsen och accepterar lättvindigt olika läror om Kristus och undervisning och de yttersta tingen? Eller är du i Hans förlossning så att du hör Hans röst, och gör därefter? Där står kampen.
“Jesus kommer snart” ropar man ofta, och det är helt sant, men vad detta “snart” verkligen innebär får vi klara och tydliga direktiv om då vi läser Skrifterna. “Dagen och stunden”, den vet ingen, inte ens Sonen själv, endast Fadern vet det, men själva “TIDEN” då detta skall ske, det vet Hans lärjungar (Matt.24:33), ty för dem kommer inte Kristus tillbaka “som en tjuv om natten”, utan som en brudgum för att hämta sin väntade brud, som har gjort sig redo. Jesus förmanade sin tids religiösa elit, sägandes “I skrymtare, jordens och himmelens utseende förstån I att tyda; huru kommer det då till, att I icke kunnen tyda denna tiden?” (Luk.12:56). Vilken tid lever vi i? Det måste vi veta. Bruden måste vara iklädd sin skrud och vara REDO! Först då hon är verkligen redo, beredd, fri att gå, och rövaren har gjort sitt verk med jordens förvillade befolkning, så kan Han komma igen. Är du redo? Om du är redo idag, då förbereder du dig på den tid som Skriften här benämner som “vedermödan” och du låter dig inte invaggas till sömn med ett falskt budskap om att slippa det som Skriften säger skall övergå även dig, och alla andra som bo på jorden då detta skall ske. Kan fienden få bort din uppmärksamhet, vaksamhet och beredskap mot den flodvåg av falsk “kristendom” som väller över jorden i allt starkare flodvågor, då är din beredskap dålig, ser du däremot, och förstår du, genom den allt “tilltagande kunskapen” (Dan.12:4) i återupprättelseverket dessa tidens tecken, då skall du finna vishet att kunna göra det rätta och bevaras ur denna svåra stund. Herren hjälpe oss alla därtill.
Gud har visat oss allt, om vi bara vill veta. Gud har gjort allt för oss om vi bara kan förstå och handla så som han vill. Att gå den väg han vill kan man bara göra av kärlek, den han vill ge varje människa att leva efter. I ALLA TIDER har han kunnat leda folk och i dessa tider behöver vi verkligen honom mer än någonsin. Det kommer att gå mycket fel nu framöver, och många kommer att lida svårt, för att de inte tog hans ord på allvar.. De troende idag måste också tänka på vad hans ord säger och hans ord visar oss tydligt att timmarna är sena nu. Det sker alldeles för många vidriga saker nu och detta är bara början på vedermödor/vedermöda.
Apg 17:30
Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han alla människor överallt att omvända sig.
Rom 16:25
Gud har makt att styrka er genom mitt evangelium och förkunnelsen om Jesus Kristus. Han har avslöjat den hemlighet som i oändliga tider varit dold
1 Tim 4:1
Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer några att avfalla från tron och följa villoandar och onda andars läror,
2 Tim 3:1
Du ska veta att i de sista dagarna blir det svåra tider
Heb 10:12
Men Jesus har framburit ett enda syndoffer för alla tider, och han har sedan satt sig på Guds högra sida
Matt 13:39
Fienden som sådde det är djävulen. Skörden är tidens slut, och skördemännen är änglar.
Matt 13:40
Som när ogräset samlas ihop och bränns upp i eld ska det bli vid tidens slut.
Matt 13:49
Så ska det bli vid tidens slut. Änglarna ska gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga
Matt 28:20
och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut.”
HUR MÅNGA kommer Jesus att hitta som är rättfärdiga?
Rom 1:17
I evangeliet uppenbaras rättfärdighet från Gud, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige ska leva av tro.
Rom 1:18
Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen.
Rom 1:29
De har blivit fyllda av all slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja.
Rom 2:5
Med ditt hårda och envisa hjärta samlar du på dig vrede till vredens dag, då Guds rättfärdiga dom ska uppenbaras.
Rom 2:8
men vrede och straff åt dem som söker sitt eget och inte följer sanningen utan orättfärdigheten.
Rom 2:13
Det är inte lagens hörare som är rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare ska förklaras rättfärdiga.
Rom 3:5
Men om vår orättfärdighet visar Guds rättfärdighet, vad ska vi då säga? Inte kan väl Gud, mänskligt talat, vara orättfärdig när han straffar i sin vrede?
Rom 3:10
Som det står skrivet: Ingen rättfärdig finns, inte en enda.
Vi kan bara göra allt vi kan och inte mer, sedan träder Gud in. Vi kan bara hoppas och tro att vi ska vara de som kan leva rätt, och kan vi inte så ber vi Gud om hjälp. HAN ska vara vår HERRE för alltid.
“Han som icke har skonat sin egen Son, utan utgivit honom för oss alla, huru skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom?” Rom 8:32
Ingenting är så svårt att tro, som att Gud älskar oss också när vi inte på minsta sätt får känna hans kärlek. Ibland får vi erfara, hur Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande. Då är Herrens närvaro verklighet för oss, och vi får liksom dricka ur ljuvlighetens ström. Då förstår vi bra, att Anden vittnar med vår ande, att vi är Guds barn. Denna nåd får vi emellertid inte alltid erfara. Vi får uppleva mycket torra tider. Vi får erfara svåra inre anfäktelser. Herren förefaller att vara så långt ifrån oss.
Då bör vi gå till Guds Ord och hänga fast vid löftena utan att fråga om lov vare sig av vårt eget bedrägliga hjärta eller av själafienden. Då vi tror, att vi är föremål för Guds kärlek, fastän vi ingenting känner, ger vi stor ära åt Herrens löften. Han som inte skonade sin enfödde Son, utan utgav honom för oss, hur skulle han kunna förändras, då vi lever ett liv, fullt av mångahanda bedrövelser? I Herren finns ingen förändring. Liksom han en gång skänkte oss sin Son, skulle han inte nu skänka oss allt, vad helst vi behöver?
Någon har sagt: Också dessa sorger och bedrövelser har han under tårar köpt oss. I bedrövelserna är vi alltid böjda att tro, att de kommer oss till del därför att Gud inte älskar oss. Och dock är det rakt tvärtom. Den hand som stundom måste svänga gisslet, är genomborrad för våra synders skull. Detta borde vi komma ihåg, när vi har det riktigt svårt. Paulus fann behag i bedrövelser, misshandel, nöd och förföljelse, uttryckligen därför att han bakom allt detta såg sin Herres kärlek. Om det inte hade varit så, hade han inte någonsin kunnat finna behag i det. Också detta var således för honom Herrens gåvor.
Den som kan ha den inställningen till sitt livs små och stora prövningar, har verkligen vunnit seger i detta livet. Till och med lidandets vågor bär honom och för honom bara djupare in i Guds kärlek. Detta förutsätter dock en mycket djup kännedom om vår Frälsares Jesu Kristi kärlek. Men den har vi ju lov att sträcka oss efter. Och vi har ju löftet, att vi en gång skall uppnå denna förståelse. En gång i evigheten ser vi att vårt liv helt behärskats av Herrens kärlek, både under mörka och ljusa tider, både i bedrövelse och när vi med fröjd sjungit tacksägelsesånger.
Herre, förverkliga denna nåd också i mitt liv, så att jag bakom alla mörka moln endast ser din kärlek och din nåd också i de svåraste förhållanden.
