Martin Luther:

Rättfärdigheten framför andra, trons rättfärdighet, som Gud genom Kristus tillräknar oss utan gärningar, är varken borgerlig eller ceremoniell, och icke heller består den i ett uppfyllande av Guds lag eller över huvud taget i våra gärningar. Den är något helt annat, en rent passiv rättfärdighet, liksom de förut nämnda äro aktiva.

Här är det icke fråga om att vi handlar eller ger Gud något, utan vi står rent mottagande och låter en annan verka i oss, nämligen Gud. Därför finner jag det lämpligt att kalla trons rättfärdighet eller den kristna rättfärdigheten passiv.

Detta är en hemlig och fördold rättfärdighet, som världen icke förstår och som de kristna själva icke rätt kan fasthålla. I frestelserna fattar de den blott med svårighet. Därför måste den ständigt inskärpas och övas genom att träget praktiseras. Den som icke kan fatta eller fasthålla den i anfäktelser och samvetsångest kan icke bestå. Ty det finnes ingen annan så fast och säker tröst för samvetena som denna passiva rättfärdighet.

Men den mänskliga svagheten och eländet är så stort, att då samvetet är förskräckt och då döden hotar, fäster vi våra ögon endast på våra gärningar, på vår värdighet och på lagen. När lagen visar oss vår synd, tänker vi genast på vårt liv intill den stunden, och under djupa själskval suckar då syndaren: Hur illa har jag icke levt! Om jag blott finge leva längre, skulle jag bättra mitt leverne, o.s.v. Det mänskliga förnuftet kan icke vända sig från den aktiva eller egna rättfärdighetens spegel och lyfta blicken till den passiva eller kristna rättfärdigheten, utan det hänger helt enkelt fast vid den aktiva. Så djupt sitter detta onda i oss, och så fast binder oss denna olyckliga vana. Och Satan begagnar sig av vår naturliga svaghet och underblåser och driver på dessa tankar. Då måste följden bli, att samvetets bävan, förvirring och förskräckelse växer. Ty av sig själv kan människosjälen omöjligt taga till sig tröst och lita till den blotta nåden, då hon känner sin synd och förskräckes av den. Hon kan icke ståndaktigt bortse från gärningarna.

Fördenskull finns för det anfäktade samvetet intet annat botemedel mot förtvivlan och den eviga döden än att omfatta löftet om den nåd, som erbjudes i Kristus, d.v.s. just trons rättfärdighet, den passiva eller kristna rättfärdigheten, som säger med tillförsikt: Jag söker ingen aktiv rättfärdighet, även om jag borde ha den och i mitt handlande uppfylla dess krav. Ja, även om jag hade den och kunde fullgöra den, kunde jag likväl icke förtrösta på den eller genom den bestå inför Guds dom. Därför kastar jag långt ifrån mig all aktiv, all min egen, all den gudomliga lagens rättfärdighet och håller mig uteslutande till den passiva, som är nådens, barmhärtighetens och syndaförlåtelsens rättfärdighet, kort sagt Kristi och den helige Andes rättfärdighet, som vi icke gör utan erfar, som vi icke äger utan mottager, då Gud Fadern ger oss den genom Jesus Kristus.

Ty liksom jorden icke själv kan frambringa regn och icke heller kan förvärva det genom något sitt arbete, sin omsorg eller sin förmåga utan endast kan mottaga det såsom en gåva från himlen, så ges oss utan något vårt verk eller vår förtjänst denna himmelska rättfärdighet av Gud. Lika litet som den torra jorden kan göra för att själv skaffa sig ett ymnigt och välgörande regn, lika litet kan alltså vi människor åstadkomma med våra krafter och gärningar för att skaffa oss denna gudomliga, himmelska och eviga rättfärdighet, om vi icke erhåller den genom Guds oförtjänta tillräknande, såsom hans outsägliga gåva.  /Maria

http://www.fullbordat.nu/?id=9&artID=13

Låt mig se spikhålen i dina händer

Ett bibelstudium om var GUDS kraft flödar någonstans

/L Jareteg/Bibelfokus

1.0 Inledning
I det här Bibelstudiet skall jag dela med mig av vad jag upplever att Bibeln säger om, var någonstans Guds kraft flödar. Vad villkoren är för att en människa skall kunna stå i Guds tjänst och vara en sann, andesmord förkunnare, lärare, evangelist, profet osv. Det handlar alltså om kännetecken på en sann gudsman. Det här är viktigt att studera för att kunna bedöma ifall det är Guds kraft som vi ser i aktion när någon agerar i Jesu namn, eller om det är en annan kraft, en annan ande.

2.0 Se på frukten
Vi skall börja med att läsa ur Matteusevangeliet.

**Matt 7:15-23: ”Akta er för de falska profeterna, som kommer till er klädda som får men i sitt inre är rovlystna vargar. 16 På deras frukt skall ni känna igen dem. Inte plockar man väl vindruvor från törnbuskar eller fikon från tistlar? 17 Så bär varje gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär dålig frukt. 18 Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett dåligt träd bära god frukt. 19 Ett träd som inte bär god frukt blir nerhugget och kastat i elden. 20 Alltså skall ni känna igen dem på deras frukt. 21 Inte skall var och en som säger Herre, Herre till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja. 22 Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? 23 Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!”

Det är viktigt att vi funderar över vad som är sådan frukt som Jesus avser. I det här Bibelordet är det helt uppenbart att tecken och under inte är frukt. Det måste vi lägga på minnet! Och indirekt säger nog det här Bibelordet oss också, att antalet människor som kommer till olika möten och kampanjer, inte heller är frukt. Inte ens om de räckte upp handen. Antal nyfrälsta människor skulle kunna vara frukt, men det är ju svårt att veta vilka som på ett möte verkligen omvänt sig till en sann och hållbar tro. Frukt är inte det som kommer först på ett träd. Det måste vi tänka på. Först kommer det lite knoppar, sedan blad, sedan kommer det sprakande blommor, och långt där efter, fram på höstkanten kanske, så kommer frukten. Och först vid skördetiden, efter en lång mognadsprocess, så vet vi vad det var för utsäde eller vad det var för fruktträd. Bibelordet om att en sår, och en annan skördar, säger oss också något om tidsaspekten.

En äkta, evangelisk förkunnelse skall innebära en hållbar, positiv förvandling av både människor och det omgivande samhället. Kallar man ett skeende för väckelse, trots att människor inte mognar till osjälviska, utgivande, positiva kristna som påverkar sitt omgivande samhälle positivt, då var det inte frågan om någon äkta väckelse. Så vi kan nu se i backspegeln på alla rörelser som verkat från vår tid och tillbaka, och då ser i varje fall jag, att vi nog inte haft någon äkta väckelse sedan kanske 50-talet i Sverige. Det säger en del om de olika träden som vi sett sträcka ut sina grenar på senare tid, och även något om det utsäde som man använt.

Vi måste också ha med oss detta ifrån det här Bibelordet, att det kommer att finnas människor som agerar med kraftgärningar, i Jesu namn, men som ändå inte haft något alls att göra med Jesus. Han har ju aldrig känt dem, som vi läste i texten ovan. Så att det sker tecken och under, och att de sker i Jesu namn, är alltså ingen som helst garanti för äkthet. Frågan är vad som är källan. Man måste alltså bedöma frukten, och det innebär defacto en bedömning av själva trädet. Vi får inte rygga tillbaka för det här. Jag tycker att vi får klartecken för att bedöma träden i flera Bibelställen.

I Uppenbarelsebokens kaptitel 2 så är det ganska klart att Jesus uppskattar att man prövar människor och avgör om de är sanna eller falska. Samtidigt säger han där att vi inte får tappa bort vår första kärlek, eller vår bästa kärlek som det också kan översättas.

**Upp 2:2-4: ”Jag känner dina gärningar, ditt arbete och din uthållighet, och jag vet att du inte kan tåla onda människor. Du har prövat dem som kallar sig apostlar men inte är det, och du har funnit att de är lögnare. 3 Ja, du är uthållig, och du har uthärdat mycket för mitt namns skull och har inte tröttnat. 4 Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek.”

Det som står i vers 2-3 har alltså Jesus inte något emot. Så i det här Bibelordet tycker jag att vi har ett stöd för att pröva förkunnares äkthet, och då i synnerhet dem som utger sig för att vara något särskilt i Guds rike. Samtidigt säger Jesus att när vi är noga med äktheten, så får vi inte tappa bort den första kärleken. Det tror jag dels kan handla om kärleken till Gud, men säkert också att inte missa vårt huvuduppdrag, att vinna människor för Jesus. Alltså Missionsbefallningen. ”Den första kärleken”, eller som vi kan säga lite tydligare från den grekiska grundtexten, ”den bästa agapen”, ”den bästa förbehållslösa kärleken”, kan mycket väl syfta på osjälviskhet att gå ut i världen och vinna andra och hjälpa andra. Skall vi avslöja falskhet och det oäkta så skall det vara för att vi älskar att befria människor till sanning, frihet, barnaskapet hos Gud. Det får vi alltså inte tappa bort i vår sanningssträvan!

Det är inte ovanligt attman av trossyskon får ett halvt Bibelord i ansiktet om man talar om att avslöja villoläror etc, och det lyder så här: ”men vi skall ju inte döma”. Därför skall vi även ta med ett ord från Paulus som visar vad som gäller här.

**1 Kor 5: 12-13: Hur kan det vara min sak att döma dem som står utanför? Är det inte dem som står innanför ni skall döma? Dem som står utanför skall Gud döma. Driv ut ifrån er den som är ond!

2.1 Man plockar inte god frukt från ett dåligt träd
Jag skall också säga något om det här med att ”pröva allt, och behålla det goda”. Det här hör man ofta människor säga som rört sig i sammanhang som fått mycket kritik, men där de menar sig blivit väldigt välsignade. Då kan man få höra ungefär det här: ”Ja, men vi måste ju pröva allt, och behålla det som är gott. Ingen är ju perfekt. Och nu har jag faktiskt blivit väldigt välsignad.” osv. Så har jag hört många säga om händelserna i t.ex. Toronto och Lakeland. Då skall vi komma ihåg det, att folk inom t.ex. New age erfar också väldigt upplyftande upplevelser, som många gånger är väldigt likt de extrema upplevelser vi sett i Toronto och Lakeland, för att bara nämna några exempel. Så andliga erfarenheter är ingen garanti för äkthet, inte ens om de upplevs som positiva. Vi kan ta och läsa hela det här Bibelordet som ofta citeras lite avkortat.

**1 Tess 5:20-22: Förakta inte profetior, 21 men pröva allt, behåll det goda, 22 och håll er borta från allt slags ont.

Det här skrev Paulus till församlingen i Tessalonika, och det handlar alltså om att pröva budskapet i profetior. Och det är ju ganska självklart att han menade att om någon i församlingen i Tessalonika profeterade, så skulle man inte förakta inte detta, utan pröva det, och behålla det som var gott. Självklart var de här profeterande personerna kända i församlingen. Så tessalonikerna behövde inte tänka på att pröva personen som profeterade, utan bara pröva det som sades. Hur det stod till andligt sett med den som profeterade visste de ju redan. Detta tycker jag vi kan anta.

Så jag tror inte att detta Bibelord kan användas för att rättfärdiga att man t.ex. åker över till USA för att ta del i ett vilt karismatiskt skeende, och där pröva allt som erbjuds och behålla det man tycker om. I det fallet, måste man granska på ett annat sätt. Då måste man granska både förkunnarna och förkunnelsen, och då kan konsekvenserna av ett granskande bli väldigt annorlunda.

Som vi såg tidigare så sa Jesus så här.

**Matt 7:18: Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett dåligt träd bära god frukt. 

Har vi alltså att göra med en förkunnare som har en dålig karaktär, eller en villfaren förkunnelse, ja, då är inte frukten ifrån ett sådant träd god, även om man skulle uppfatta det så. Det är istället rökridåer för att dölja det dåliga trädet. Nu menar inte jag att en förkunnare måste vara perfekt i alla avseenden för att bli godkänd, men det finns några grundförutsättningar som måste vara uppfyllda för att vi skall kunna säga att trädet är gott. Och med ett gott träd menar jag då att Guds Ande flödar fritt i det trädet, så att frukten blir god. Vi skall strax titta på en av de viktigaste förutsättningarna för att Guds kraft skall finnas hos en gudsman, men jag vill först peka på en annan förutsättning, och det är att en sann gudsman inte kan ha en avfällig lära om vi skall plocka frukt ifrån hans träd. Paulus säger så här i Rom 16:17:

**Rom 16:17: Jag uppmanar er, bröder, att ge akt på dem som vållar splittring och kan bli er till fall, i strid mot den lära som ni har fått undervisning i. Vänd er bort från dem.

Om någon alltså kommer med läror som ligger i strid med vad apostlarna förmedlade, så skall vi vända på klacken och gå där ifrån! Den här uppmaningen borde vi lyssna till! Både när det gäller att åka till häftiga kampanjer, och när det gäller något som är väldigt populärt just nu, och det är ekumenik. Utifrån Bibelns perspektiv finns varken utrymme för att plocka frukt ifrån dåliga träd eller att ha dialog i någon slags ”enhetssträvan”.

Så det här var lite om att pröva allt och behålla det goda. Det kan vi göra i våra församlingar där vi känner de olika ”träden” personligen. Men när det gäller mer okända sammanhang och personer, så måste vi pröva både personerna och sammanhangen på ett mycket mer noggrant sätt. Finner vi då att trädet är dåligt, så skall vi vända oss bort ifrån det sammanhanget. Vi kan också uttrycka det så här, att vi skall inte plocka russin ur en förgiftad kaka, för då är russinen också giftiga.

3.0 Korsets princip
Nu kommer vi till det kapitel som satt rubriken på den här del 1: ”Låt mig se spikhålen i dina händer”. Och som underrubrik skulle vi kunna sätta den titel som Pelle Karlsson hade på en bok: ”Korsets princip”.

Vi kommer nu in på ett område som kan ge oss tydliga signaler om vilken kraft som verkar i en persons liv: Guds kraft, eller andra krafter. Guds kraft kommer via den Helige Ande. De andra krafterna kan handla om antingen rent köttsliga och personliga egenskaper och krafter, eller så handlar det om demoniska krafter. Det kan också vara en blandning av de två senare. Däremot tror jag inte att Guds Ande beblandar sig speciellt gärna med demoniska krafter.

__

3.1 Tomas tvivlaren
Vi skall läsa om det här med spikhålen i Jesu händer.

**Joh 20:25: ”De andra lärjungarna sade nu till honom: ”Vi har sett Herren.” Men han [lärjungen Tomas] svarade dem: ”Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och sticka fingret i hålen efter spikarna och inte får sticka min hand i hans sida, så kan jag inte tro.”

Tomas kunde alltså inte tro att det var Jesus som hade uppstått. Han kunde inte tro att Jesus var äkta om han inte fick känna spikhålen i hans händer. Dessa märken på Jesu kropp vittnade om Jesu lidande, och de vittnade då om att Jesus var äkta. Så ärren av Jesu lidande vittnar verkligen om att det är han som ÄR Messias. Ärren av detta lidande finns alltså än idag på Jesu kropp. Han uppstod ju i samma kropp. Så när Jesus kommer tillbaka, är det den sårmärkta kroppen vi skall förvänta oss att få se. Jag skall ta upp mer om detta i del 2.

Jag tycker inte vi skall anklaga Tomas för att han tvivlade på vem den person var som de andra lärjungarna hade sett. Egentligen skall han ha all heder för att han var noggrann med sanningen. Han ville ju inte bli lurad, han ville istället förvissa sig om att det var den Jesus som han hade lärt känna och vandrat med tidigare. Han ville vara säker på att denna uppståndne Jesus var äkta.

Tänk nu på att det var spikhålen som gjorde att Tomas kunde känna att denne uppståndne Jesus var äkta. Och spikhålen vittnade om ett lidande, som i sin tur vittnade om att Jesus var och är Guds Messias. Jag tror det finns minst två budskap till oss i det här. Ett säger oss att vi inte skall skämmas för att vara lika noga som Tomas med sanningen. Det andra säger oss att tecken på lidande är tecken på äkthet. Vi skall resonera kring det här andra budskapet en del.

___

3.2 Att mogna till beskhet eller sötma
Jag hörde nyligen en berättelse om mullbärsfikonträdet. Det är tydligen så, att mullbärsfikon är en ganska värdelös frukt om man låter den mogna helt på egen hand. Då mognar den till en besk frukt. Men om man skadar frukten lite på ytan, genom att rispa den eller slå på den, så mognar den ganska snabbt till att bli en söt och god frukt. Det är precis som om Gud lagt ner ett vittnesbörd i mullbärsfikonträdet om hur det sanna kristna livet skall vara. Låter man oss bara vara ifred, så mognar vi till beskhet, tyvärr. Men utsätts vi för prövningar och lidanden, då mognar det fram en söt frukt i våra liv. Det som vi ibland kallar för Andens frukt.

Vi ser det här vittnesbördet även i Jakobs liv i GT. Han brottades med Gud och fick ett slag på höften som väl gjorde honom halt för resten av livet. Men det var efter detta slag som Jakob ödmjukade sig och blev välsignad av Gud.

Att prövningar och lidande tycks vara en förutsättning för att Guds kraft på allvar skall bli verksam hos oss, ser vi också bland många av de stora väckelseförkunnarna i historien. Idag är det tyvärr tvärt om. Nu är det ständigt utrullade röda mattor som gäller. En stor förkunnare skall ha eget jetflygplan, lyxvilla, lyxbilar, välfylld plånbok och 100%-ig hälsa. Men ser vi t.ex. på Charles Finney, så brottades han med en dålig hälsa. Trots det, eller kanske tack vare det, så är han kanske den väckelseförkunnare som vunnit flest människor för Jesus hittills i hela världshistorien. Vår egen Emil Gustafson kämpade också med en svag hälsa, och dog pga den någonstans i 30-årsåldern. Frank Mangs brottades med återkommande depressioner. Sven Reichmann har kämpat med svåra ryggbesvär i många år, och som han har än i dag tror jag. Inte för att jag vill unna oss svårigheter, men detta tycks alltså vara en förutsättning för att Guds kraft skall flöda i oss. Och det verkar alltså som om sjukdom kan vara en typ sådana svårigheter. Vi skall se om det finns lite mer stöd för de här tankarna i Bibeln.

____

3.3 Nu lever inte längre jag
Vi vet ju att vägen fram tillsammans med Jesus är en korsets väg, men jag tror att vi gärna glömmer den sanningen allt för ofta. Vi skall i alla fall påminna oss om detta med några Bibelord.

**Gal 2:19-20: Ty jag har genom lagen dött bort från lagen för att jag skall leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus, 20 och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig.

**Luk 9:23: Sedan sade han till alla: ”Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig.

Ibland får ju den kristna tron kritik för att det skulle handla om någon slags självutplåning. Men på många sätt är det helt sant. Vi skall dö bort från vårt gamla egocentriska och upproriska JAG. Det JAG som vill äta av kunskapens träd för att själv bli så som Gud. Man kan då fråga sig hur denna död skall gå till, och vad det innebär att varje dag ta vårt kors på oss för att följa Jesus.

Vi kan förstå att den här döden inte sker på en gång när vi blir frälsta och pånyttfödda. Annars hade ju inte Jesus talat om ett dagligt kors. Så det här är alltså inte någon engångsföreteelse som vi talar om, utan något som förmodligen måste följa oss hela livet, men bara om vi vill vandra med Jesus och se Guds kraft vara verksam i våra liv.

Jag nämnde tidigare Jakob som fick ett slag på höften som gjorde honom halt, troligen resten av livet. Det ödmjukade honom eftersom det förmodligen var en skam att ha ett lyte på den tiden. På motsvarande sätt var det med Sara och Abraham som inte kunde få barn.

Petrus förnekade Jesus tre gånger, och vetskapen om det följde honom så klart resten av livet. Den förnekelsen var en enorm skam för Petrus, men det ödmjukade honom med all säkerhet också. Kanske för resten av livet.

Skall vi hitta ett riktigt bra exempel i Bibeln på hur motgångar och bekymmer är en förutsättning för att Guds kraft skall flöda som starkast, så är nog aposteln Paulus ett av de bästa exemplen. Hans budskap handlar ju dessutom många gånger om just detta. Allra tydligast framkommer det när Paulus talar om den berömda törntaggen i 2:a Korintierbrevet.

**2 Kor 12:7-10: Och för att jag inte skall bli högmodig på grund av dessa utomordentligt höga uppenbarelser, har jag fått en törntagg i köttet, en Satans ängel, som slår mig i ansiktet, för att jag inte skall förhäva mig. 8 Tre gånger bad jag att Herren skulle ta den ifrån mig, 9 men han svarade mig: ”Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet.” Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft skall vila över mig. 10 Så gläder jag mig över svaghet, misshandel och nöd, över förföljelser och ångest (!), eftersom det sker för Kristus. Ty när jag är svag, då är jag stark.

Törntaggen hade alltså till uppgift att göra Paulus svag i sin egen kraft, för att Guds kraft skulle bli stor. Många har försökt gissa vad den här törntaggen skulle kunna vara för något. En del säger att det absolut inte skulle kunna vara någon sjukdom, för det kan ju inte Gud tillåta, menar man. Men så kan man inte säga tycker jag, med tanke på Finney, Mangs, Emil Gustafson och många, många andra gudsmän och kvinnor. Eftersom Paulus sa att den här törntaggen innebar ett slag i ansiktet, så tror jag att det handlade om något förnedrande. Men strunt samma vad det var exakt, taggen hade till uppgift att göra Paulus ödmjuk, och det är det viktiga budskapet till oss. För det är bara när vi är svaga som Guds kraft kan bli stor genom oss. Vi skall inte vara några väldiga, stridsmän, likt Goliat. Vi skall bara vara som små ”Davidar”, små bräckliga lerkrukor utan skyddande rustning runt omkring.

**2 Kor 4:7: Men denna skatt har vi i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från oss.

Det här är faktiskt trons vila och barnaskapet hos Gud. Ju mer vi spänner av och ödmjukar oss, ju mer kan Gud verka genom oss. Ju mer vi blåser upp oss och bli märkvärdiga, ju mer får vi kämpa på egen hand, eftersom Gud då verkar allt mindre genom oss.

En hyffsat Biblisk bild av hur det kristna livet skall vara, kan vara en jämförelse med fosforklumpar. Forsfor kan ju laddas upp med ljus och sedan lyser de en liten stund på egen hand. Skall de fortsätta att lysa så måste de in i ljuset igen för att kunna lysa på nytt. På motsvarande sätt är det med oss kristna. Vi måste laddas upp av Guds ljus, och det sker bara i absolut närhet till Gud. Sedan kan vi stråla själva en stund, men det är Guds ljus som vi bara återger. Så här var det ju även med Mose när han hade varit tillsammans med Gud på Sinai berg. När han kom ner så strålade hans ansikte av Guds ljus. Men vad gjorde han när ljuset började avta? Jo, han hängde en duk över ansiktet så att inte folket skulle se att ljuset var på väg bort?

**2 Kor 3:13-14. och gör inte som Mose, han som hängde en slöja för sitt ansikte, för att Israels barn inte skulle se hur det som bleknade försvann. 14 Men deras sinnen blev förstockade. Än i dag finns samma slöja kvar när gamla förbundets skrifter föreläses, och den tas inte bort, först i Kristus försvinner den.

På motsvarande sätt gör många av oss kristna som inte unnar oss tid med Gud, och inte minst gäller väl detta falska förkunnare. Vad gömmer dessa sig bakom för ”duk” då? Jo, det kan vara citat ur andras böcker, man återger häftiga berättelser man läst eller plockat upp på någon konferens kanske, man drar kanske till med en saftig profetia i egen kraft, en uppdiktad syn eller uppenbarelse. Uppfinningsrikedomen är ganska enorm på det här området. I Bibeln står det att Guds folk blev förstockade när Mose gjorde så här. De liksom drabbades av en slags andlig blindhet och lättja. På motsvarande sätt är det många gånger med kristenheten där det finns predikanter som gömmer sina ”urladdade fosforklumpar” bakom sådana här – om vi skall kalla det ”kamouflagedukar”. Man drabbas av en andlig blindhet och varken ser eller bryr sig om att söka det äkta. Man nöjer sig med det som många predikanter plockar fram i egen kraft. Denna blindhet låter Gud komma över den som inte är noga med sanningen (2 Tess 2:9-11).

Jag kan berätta var jag kom till tro. Det skedde i soffan hemma hos en enkel bagare som strålade av Guds ljus. Han och hans fru hade i all sin ringhet fått bli väldigt mäktiga redskap för Gud. Många människor fick i deras hem uppleva befrielse från syndens slaveri och annat som plågat dem. Flera i den församling som de tillhörde blev avundsjuka på att det hände så mycket hemma hos bagarfamiljen, så på sätt och vis blev bagaren och hans fru utstötta ur församlingen. Hemligheten med Guds kraft i familjens liv var att de inte var något stort i människors ögon. Man kan säga att deras liv var som ett litet och ganska tomt ”förråd”. Där kan Gud peta in ett eller flera senapskorn. Med de stora, uppblåsta och populära förkunnarna finns en stor risk att det är tvärtom. Deras liv är som en hel ”lada” som är fullproppad med märkvärdiga rikedomar, och de försöker fylla den mer och mer gång på gång. Där finns inte plats ens för ett enda av Guds senapskorn.

Kanske någon undrar hur det är med mig då. Jo, Gud har fått plocka ner även mig från karriärstegen, och det gjorde han genom att jag blev rejält utbränd av mitt jobb. När man är utbränd har man inget av sina egna krafter kvar, och man kommer sällan tillbaka upp på stegen igen, tack och lov. Idag kan jag faktiskt tacka Gud för min utbrändhet. Utan den hade jag inte kunnat vara ett verktyg alls för Gud, tror jag.

Om du nu undrar ifall det finns stöd i Bibeln för att Gud kan använda sjukdom, så vill jag peka på ett exempel som visar att det kan vara så. I Apostlagärningarna 16:6 skriver Lukas att den Helige Ande hindrade Paulus från att komma till Asien. Han tog då istället vägen genom Galatien. Det var orsaken till att han hamnade hos Galaterna. I Galaterbravet 4:13 berättar Paulus själv om denna händelse, men säger då att det var pga. kroppslig svaghet han kom till Galaterna. Ljuger Lukas då när han skrev att det var den Helige Ande som ledde Paulus till Galaterna? Nej, det måste tolkas så att Gud kan sända sjukdom för att få till stånd något i vårt liv. Vi ser i Gal 4:14 att Paulus faktiskt var sjuk när han var hos Galaterna:

**Gal 4:14: Fastän min svaga kropp kunde ha inneburit en frestelse för er, så föraktade ni mig inte eller avskydde mig, utan ni tog emot mig som en Guds ängel, ja, som Kristus Jesus.

Paulus svaghet kunde ha utgjort en frestelse för Galaterna, står det här. Varför det, kan man ju fråga sig? Jo, på samma sätt som det är i många sammanhang idag. Är någon sjuk så säger man att den personen har en svag tro eller har något otalt med Gud. Är du inte frisk och framgångsrik så är det något fel på din tro, menar man. Men det var så klart inget fel på Paulus tro. Sjukdomen hade istället lett honom till Galaterna, och tack vare detta och på grund av Paulus svaghet så verkade Guds Ande till Galaternas frälsning. Vi bör nu stanna upp här och fundera lite över det texten faktiskt förmedlar: att eftersom Paulus sa att hans sjuka kropp kunde ha varit till en frestelse för galaterna, och eftersom frestelse är det som föregår synd, så säger denna texten mig att det är en synd att se ner på en annan människas sjukdom (som om den människans sjukdom skulle bero på otro eller dåligt förhållande till Gud)!

3.4 Föredömet Paulus
Vi skall stanna lite till inför Paulus, för han är ett otroligt föredöme när det gäller att tiga om sig själv, till skillnad från många förkunnare i vår tid. Vi vet ju från Apostlagärningarna att Paulus fick vara med om att utföra en mängd tecken och under. Men jag har läst igenom alla Paulus brev i jakten på hans eget vittnesbörd om detta. Och inte en enda gång – vad jag kunnat se – vittnar han om tecken och under som han fått utföra. Detta är ganska häpnadsväckande! Men om man lär känna Paulus lite bättre via hans brev, så förstår man varför. Han visste att Guds kraft skulle rinna av honom om han själv framstod som märkvärdig i människors ögon. Vi ser detta t.ex. i 1:a Korintierbrevet: Continue reading →

Jesus varnar för hyckleri.

Luk 12:1  Då nu otaligt mycket folk var församlat omkring honom, så att de trampade på varandra, tog han till orda och sade, närmast till sina lärjungar: ”Tagen eder till vara för fariséernas surdeg, det är för skrymteri.
Luk 12:2  Intet är förborgat, som icke skall bliva uppenbarat, och intet är fördolt, som icke skall bliva känt.
Luk 12:3  Därför skall allt vad I haven sagt i mörkret bliva hört i ljuset, och vad I haven viskat i någons öra i kammaren, det skall bliva utropat på taken.
Luk 12:4  Men jag säger eder, mina vänner: Frukten icke för dem som väl kunna dräpa kroppen, men sedan icke hava makt att göra något mer.
Luk 12:5  Jag vill lära eder vem I skolen frukta: frukten honom som har makt att, sedan han har dräpt, också kasta i Gehenna. Ja, jag säger eder: Honom skolen I frukta. –
Luk 12:6  Säljas icke fem sparvar för två skärvar? Och icke en av dem är förgäten hos Gud.
Luk 12:7  Men på eder äro till och med huvudhåren allasammans räknade. Frukten icke; I ären mer värda än många sparvar.
Luk 12:8  Och jag säger eder: Var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall ock Människosonen kännas vid inför Guds änglar.
Luk 12:9  Men den som förnekar mig inför människorna, han skall ock bliva förnekad inför Guds änglar.
Luk 12:10  Och om någon säger något mot Människosonen, så skall det bliva honom förlåtet; men den som hädar den helige Ande, honom skall det icke bliva förlåtet.
Luk 12:11  Men när man drager eder fram inför synagogor och överheter och myndigheter, så gören eder icke bekymmer för huru eller varmed I skolen försvara eder, eller vad I skolen säga;
Luk 12:12  ty den helige Ande skall i samma stund lära eder vad I skolen säga.”
______________

Rädsla för hån och motstånd kan försvaga vårt vittnesbörd för KRISTUS.Människan klamrar sig fast vid det som är fridfullt och behagligt, till och med på bekostnad av vandringen med Gud. Jesus påminner oss om att vi ska frukta för de eviga konsekvenserna och inte tänka så kortsiktigt. Tillåt inte fruktan för en människa eller en grupp att hindra  dig att stå upp för Herren.

Människor tycker olika saker om oss , låt de tycka vad de vill, vårt verkliga värde bestäms av Guds uppfattning. Det är Guds kärlek till oss som gör oss värdefulla.

Lärjungarna fick tre år med Jesus, med undervisning och praktisk tillämpning. När vi studerar Guds ord och ber den helige Ande om hjälp att förstå så kommer Gud att hjälpa oss på det sätt som han anser är bäst. Vi kommer att föra fram sanningar- för det vill Gud.  /Maria

Synd. Guds ord talar om för oss vad synd är. Men det verkar ju vara så att man nuförtiden inte vet vad synd är:    att synda, vad är det?  Synd är det som överflödar i vårt samhälle, i människors hjärtan och i levnadsstil, där ingen gudsfruktan finns, utan otron flödar fram och man förnekar Gud, vad är det ? Jo synd.. Synd är ett brott mot den Gud som skapat oss alla. Syndens lön är döden, säger Bibeln (Rom 6:23).

Många verser finns det om synd: 182 verser i hela bibeln  och 131 verser i Gamla Testamentet, och 51 verser i Nya Testamentet. Så många verser, och så svårt att veta att människan syndar. Nej vi  är inte fullkomliga heller, vi får arbeta på vår helgelse.

Joh 5:24: ”Amen, amen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet.”

*
*

Här kommer en del av de verser jag hittat- läs dem gärna i sitt sammanhang.

Mat 12:31  Därför säger jag eder: All annan synd och hädelse skall bliva människorna förlåten, men hädelse mot Anden skall icke bliva förlåten.

Mar 3:29  men den som hädar den helige Ande, han får icke någonsin förlåtelse, utan är skyldig till evig synd.”

Joh 1:29  Dagen därefter såg han Jesus nalkas; då sade han: ”Se, Guds Lamm, som borttager världens synd!

Joh 8:7  Men när de stodo fast vid sin fråga, reste han sig upp och sade till dem: ”Den av eder som är utan synd, han kaste första stenen på henne.”

Joh 8:21  Åter sade han till dem: ”Jag går bort, och I skolen då söka efter mig; men I skolen dö i eder synd. Dig jag går, dit kunnen I icke komma.”

Joh 8:34  Jesus svarade dem: ”Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Var och en som gör synd, han är syndens träl.

Joh 8:46  Vilken av eder kan överbevisa mig om någon synd? Om jag alltså talar sanning, varför tron I mig då icke?

Joh 9:34  De svarade och sade till honom: ”Du är hel och hållen född i synd, och du vill undervisa oss!” Och så drevo de ut honom.

Joh 9:41  Jesus svarade dem: ”Voren I blinda, så haden I icke synd. Men nu sägen I: ’Vi se’, därför står eder synd kvar.”

Joh 15:24  Hade jag icke bland dem gjort sådana gärningar, som ingen annan har gjort, så skulle de icke hava haft synd; men nu hava de sett dem, och hava likväl hatat både mig och min Fader.
Joh 16:8  Och när han kommer, skall han låta världen få veta sanningen i fråga om synd och rättfärdighet och dom:

Joh 16:9  i fråga om synd, ty de tro icke på mig;

Joh 19:11  Jesus svarade honom: ”Du hade alls ingen makt över mig, om den icke vore dig given ovanifrån. Därför har den större synd, som har överlämnat mig åt dig.”
____

**Att leva fullkomligt i vår ofullkomlighet

Den kristne kan också få uppleva svårigheter genom att han inte inser, att helgelsens reningsprocess är en livslång process som gradvis går framåt. Eftersom den kristne aldrig kommer att uppnå fullkomlighet i detta livet, måste han ha realistiska förväntningar och inse att fullständig framgång eller total seger inte är möjlig förrän vid förhärligandet.

Eftersom helgelse är en process som inte blir fullständig förrän vid det slutliga förhärligandet, kan vi säkert veta att vår strävan efter helighet alltid kommer att förbli just det i detta livet – en strävan. Vi kommer aldrig att uppnå den till fullo. Det får oss att längta efter vårt eviga hem i himmelen, och ändå på samma gång mana oss att sträva efter och fullkomna vår helighet medan vi väntar på den stora dagen.

Aposteln Paulus skrev gång på gång om sin oförmåga att uppnå andlig fullkomlighet i detta livet (Fil 3:12-13). Han sörjde över sin egen personliga kamp mot synden (Rom 7:14-15; Gal 5:17). Han vittnade om sitt behov av att tukta sin kropp och göra den till sin slav p.g.a. det syndafördärv som fanns kvar i hans inre (1 Kor 9:27). Han skrev om sin kamp mot högmod och Guds tuktan i hans liv p.g.a. denna synd (2 Kor 12:7-9). På samma sätt kan ofullkomlighet i helgelse multipliceras med vittnesbördet från varje helig i bibeln. Det är helt klart, att om inte den store aposteln Paulus kunde uppnå fullkomlighet i detta livet, så kan inte du det heller. Vad vi kan förvänta oss är framsteg i vår kristna vandring, inte fullkomlighet.
/Saxat från www.kts.just.nu

 /Maria