Det är inte all tro som är äkta och som ger evigt liv:

Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall inte förgås, utan ha evigt liv. Joh. 3:16. Den som tror har evigt liv. Joh. 6:47.

  Men det är inte all tro som är äkta och som ger evigt liv. Vi kan läsa i Joh. 8:31-32. Jesus sade till de judar som hade satt tro till honom: ”Om ni förblir i mitt ord, så är ni i sanning mina lärjungar; och ni ska då förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” Men i de följande verserna 33-59 ser vi hur det var med deras tro. Jesus sa att de hade djävulen till sin fader, och de sa att Jesus var besatt av en ond ande.

  När Jesus red in i Jerusalem så hyllade folket honom. Man bredde ut sina mantlar på vägen och ropade: ”Hosianna Davids son!” Matt. 21:8-11. Men i Matt. 27:20-25 ser vi att folket nu ropade: ”Låt korsfästa honom!”

  När man hör eller läser om att så och så många ha blivit frälsta på den eller den platsen, då måste man ställa frågan: Hur många av dessa som har kommit till tro på Jesus, är det som verkligen har blivit födda på nytt? Kom ihåg Jesu liknelse om såningsmannen. Matt.13:3-23. Hur många är som ’den goda jorden’ och hur många är som ’stengrunden’ och hur många låter ’törnet’ förkväva det andliga livet? De två sistnämnda kategorierna kommer säkert med i statistiken när man räknar hur många som har blivit frälsta.

  Och hur många av dem som har kommit till tro på Jesus, kommer att fångas upp av kyrkorna och samfunden och bli insnärjda i deras kyrkotraditioner och samfundsläror? Istället för att få undervisning om Guds församling, så blir de itutade att kyrkan är Guds församling, och att de inte får gå lösa, för då kan de inte bli bevarade i tron.

  En mycket vanlig orsak till att kristna avfaller från Herren, är att de följer falska läror som leder bort från den uppriktiga troheten mot Kristus. De fatta kärlek till samfundsläror och kyrkotraditioner, och dessa har blivit viktigare för dem än Bibeln. De är religiösa avfällingar som menar sig vara kristna, och kyrkorna är deras avgudar.

  Det är livsviktigt för de nyfrälsta att de får undervisning om Guds församling. Men i kyrkor och samfund får de inte någon undervisning om Guds församling, och inte heller får de veta vad kyrkorna och samfunden är för någonting. Predikanterna gör precis tvärt emot Guds ord. Istället för att undervisa de nyfrälsta om Guds församling, så är de ivriga att få in dem som medlemmar i sin egen kyrka, sitt eget samfund. Gal. 4:17.

  Och de nyfrälsta kan inte säga ifrån, för de har ju ingen kunskap om Guds församling. De litar ju på att pastorn och de äldre medlemmarna vet hur det ska vara. På detta sätt hålls medlemmarna nere i okunnighet. Det får ingen kunskap om Guds församling, och de får inte veta vad de är medlemmar i för någonting.

  Gamla predikanter som har haft möten och predikat i många år, sådana litar man ju på när man är nyfrälst. När man som nyfrälst sitter i ett möte och lyssnar på en predikan, då kan man ju inte veta att den där predikanten där framme på talarstolen, han vet nästan ingenting om Guds församling. Han är själv medlem i en religiös föreningsrörelse som han tror är en Guds församling. Och denna falska lära predikar han.

  Sanningen om Guds församling har kyrkorna och samfunden censurerat bort. Om denna bibelsanning blev känd så skulle den förstöra alla kyrkor, samfund och religiösa sekter. De skulle helt tappa kontrollen över sina medlemmar.

  I kyrkorna och samfunden är det ett ständigt hemlighetsmakeri när det gäller Guds församling. Där finns pastorer och predikanter i tusental. De uppträder som bibellärare och församlingsföreståndare men struntar totalt i att undervisa om Guds församling.

  ”Mina bröder, inte många av er må uppträda såsom lärare; Ni bör veta att vi ska få en dess strängare dom.” Jak. 3:1.

  Predikanter och samfundsledare tycker det är genant och förödmjukande när de får veta sanningen om Guds församling, och sanningen om Andens dop. Men det är deras egen försummelse, för detta är sådant som de själva skulle ha tagit reda på och predikat.

  Men det går inte av sig självt att ta reda på sanningen, för det är ett kompakt motstånd från ondskans andemakter. Striden börjar i bönevrån. Du får inte mer seger i din offentliga verksamhet än du har seger i bönen. Det är där du ska ta upp kampen mot de ondskans andemakter som står bakom alla s.k. kristna kyrkor och samfund.

  De som har fått Guds kallelse att predika och undervisa i Guds ord är ansvariga inför Gud för hur de predikar och undervisar. Det kommer en räkenskapsdag inför Gud. Då är det frågan om hur mycket omsorg om Guds församling de ha visat. Hur mycket av kyrkornas falska församlingslära har de avslöjat? Hur många medlemmar har de hjälpt komma loss?

  De ska inte tillhöra, eller hysa sympati för någon kyrka eller något samfund, utan de ska undervisa ordentligt om Guds församling, och tala om vad kyrkor och samfund är för någonting. Undervisning om Guds församling måste ingå i varje predikants och bibellärares huvudsakliga uppgift. Vilka ska annars undervisa om Guds församling?

  Här har de flesta predikanter gjort sig skyldiga till en mycket allvarlig försummelse. De har inte haft akt på sig själva och på sin undervisning. 1 Tim. 4:16. I stället för att ta reda på sanningen, och tala om vad kyrkorna och samfunden är för någonting, så har de samlat människor till dessa skökoväsen.

  Som ett resultat av detta är nu massor av kristna indragna i ekumenik och religiös otukt med kyrkorna. Ekumeniken är den katolska kyrkans fångstredskap till att snärja in de kristna och föra dem tillbaka till katolicismen./   Allan Svensson  /