Vapenvilan höll i alla fall natten ut

Vapenvilan höll i alla fall natten ut. Det råder ingen tvekan om att Hamas försvagats kraftigt. Man stod inte rycken på samma sätt som Hizballah i Libanon för två och ett halvt år sedan.

Tidningen Haaretz trodde på söndagsmorgonen att den israeliska “segern” kan bli en plattform för en politisk comeback av Israels avgående premiärminister Ehud Olmert, under förutsättning förstås att han inte åtalas för en eller annan av skumraskaffärerna som är förknippade med hans namn sedan mer än tio år. Man får nästan intrycket att Haaretz gärna såg att Olmert fick chansen att göra comeback – så småningom. Obegripligt.

Den största politiska framgången för Olmert är kanske att nyckelstater i Europa som Frankrike, Storbritannien och Tyskland nu är på det klara med att vapentrafiken till Hamas måste stoppas. Och det finns tecken på att man faktiskt kommer att anstränga sig på den punkten. Den brittiske premiärministern Gordon Brown erbjöd i lördags kväll hjälp åt israelerna att uppbringa smuggelfartyg i Medelhavet, men antagligen klarar den israeliska flottan den uppgiften utan engelska fregatter. Nyckeln till framgång är plomberingen av den egyptiska gränsen till Gaza. Kan gränsen täppas till?

Det har uppgetts att israelerna lyckades slå ut mellan 300 och 400 vapentunnlar under kriget. Men det lär ha funnits nästan tusen tunnlar före kriget. Trafiken av vapen och hur den ska stoppas är den springande punkten.

Om vapenvilan håller på riktigt kan man först avmäta om några veckor. Om krigsronden bidrog till att den kidnappade israeliske soldaten Gilad Shalit snart återfår friheten är också ovisst tills vidare.

Allt talar för att Israel går till val om drygt tre veckor. Som det ser ut nu kommer högerblocket Likud avgå med segern. Olmert försvinner då från scenen och det är osäkert om hans efterträdare som partiledare för Kadima – Tzipi Livni – blir med i nästa koalition. Det är mera troligt att högern hämtar in Ehud Barak igen som försvarsminister än att Livni får posten som utrikesminister en gång till. Hon genomdrev att Israel fick ett separat avtal med USA om hur vapensmugglingen till Hamas ska stoppas, men i övrigt har hon inte visat många framfötter under kriget. Barak visade sin militära kapacitet och sossarna kommer att vinna några extra mandat tack vare honom.

Alla är på det klara med att de senaste tre krigsveckorna bara var en rond. Hamas lär inte plötsligt erkänna Israel och inbjuda till fredsavtal och gott grannskap. Iran kommer inte att överge målet att bli nästa regionala stormakt i Mellanöstern.

Arabvärlden är splittrad och oenig, utom på en punkt: man fruktar Iran och många arabstater kommer att motarbeta Iran. Främst Saudi Arabien och Egypten. Det gör sitsen svårare för Hamas. Men Hamas saknar inte bundsförvanter. Vid det ekonomiska toppmötet i Doha häromdagen fick Hamas en halv miljard dollar i bistånd. Det är givet att Hamas inte kommer att investera pengarna i nya företag och nya jobb eller någon annan form av uppbyggnad i Gazaremsan.

Det får FN och Caritas ägna sig åt, liksom Oxfam och Diakonia. Det är ju inte en uppgift för det vapenglada Hamas.

Hur skulle det gå med Hamas, om man hade händerna fulla med annat än vapen? Det skulle inte fungera.

http://www.dickhaas.com/

Vi låter Hamas parlamentsledamot (!!!) Fathi Hammad själv beskriva planerna:

“Allah betraktar varje dödad jude som första steget mot dödandet av 30 miljoner.” Detta sa han i Al-AqsaTV den 2 oktober 2008.

Han talar alltså om steg mot dödandet av alla judar!

Hade detta stått klart för folk hade nog förståelsen för Israels kamp varit större. Det handlar om att inte bli offer för bödlarna. Är det något att fördömas för?

Hitler har fått sina duktiga arvtagare som vill döda 5 gånger så många som han lyckades med. Att det bara finns ca 16 miljoner judar i världen visar bara på att ondskan inte har några gränser för sitt hat.

Vad är grunden för detta hat och ondska och vad är målet för den? För att få svaret på detta så får vi gå till Hamas stadgar som ligger till grund för denna organisation.

Redan i inledningen av stadgarna så har man med ett citat som är nog så talande: “Israel kommer att existera och kommer att fortsätta att existera till dess islam kommer att utplåna det, precis som det utplånade andra före sig.”

Sedan följer de olika artiklarna i stadgarna, vi gör några citat från den:

Artikel 6: “Den islamska Motståndsrörelsen är en framstående palestinsk rörelse, vars trohet står till Allah, och vars ätt att leva är islam. den strövar efter att höja Allahs banér över varje centimeter av Palestina…”

Artikel 11: “Den Islamiska Motståndsrörelsen anser att landet Palestina är en islamisk waqf vigd åt framtida Muslimska generationer intill domedagen. Den, eller någon del av den, får inte förslösas: den, eller någon del av den, får inte ges upp.”

Artikel 13: “Det finns ingen lösning på den Palestinska frågan utom genom jihad. Initiativ, förslag och internationella konferenser är alla ett slöseri med tiden och fåfänga strävanden.”

Artikel 14: “Eftersom det är på detta sätt, så är befrielsen av Palestina alltså en individuell plikt för varje muslim, var än han befinner sig.”

Stadgarna talar för sig själva. De flesta som fördömer Israels kamp har ingen aning om Hamas uttalade planer mot Israel och judarna.

Publiceringsdatum: 2009-01-15

Författare: Holger Nilsson http://www.flammor.com

Uttalande av Ambassadör Gabriela Shalev, Permanent representant för Israel i FN

FN:s Säkerhetsråds debatt om “Försvarande av civila i en beväpnad konflikt”

New York, 14 januari, 2009

Den här debatten avser säkert att ta upp många frågor som relaterar till skydd av civila i en beväpnad konflikt. Alla frågor är viktiga. Det finns emellertid ett större hot, ett uttalat hot mot civila, som detta råd inte kan bortse ifrån.

T E R R O R I S M

Terrorism är ett enormt hot mot civila i en beväpnad konflikt. Terrorism gör att civila blir måltavlor, sköldar och vapen. “Agerande, metoder och terroraktiviteter i alla dess former och manifestationer är aktiviteter som är avsedda att förstöra mänskliga rättigheter” Så säger FN klart och tydligt.

Det finns inget där detta är mer tydligt än i Hamas terroristkrig mot israeliska civila och mot det palestinska folket. Det är mot israeliska civila som Hamas raketer regnat under 8 år. För mer än 1 miljon israeler har vardagslivet inneburit raket- och granatattacker mot deras hus, skolor, dagis, marknader och allt civilt liv.

Dessa attacker är inte urskillningslösa attacker: Hamas attacker är mycket avsiktliga – riktade avsiktligt mot civila – män, kvinnor och barn. Dessa attacker dödar och lemlästar israeler, skapar en mardröm; en mardröm som tvingar Israel att agera i självförsvar.

När Hamas avfyrar dessa raketattacker gömmer de sig bakom palestinska civila, fullt medvetna om att de sätter dem i fara. Civila offer i Gaza, som ett resultat, är de hjärtskärande konsekvenserna och det är Hamas terroriristaktioner som bär fullt ansvar.

Hamas gömmer vapen och explosiva ämnen i moskéer och använder minareterna för att avfyra raketerna. Vad är det för människor, måste vi fråga oss, som använder ett bönehus som en vapendepå? Svaret är: Hamas terrorister.

Bevisen mot Hamas är bindande. Hamas terrorister avfyrar raketer från skolgårdar och riggar palestinska skolor med explosiva ämnen. Hamas terrorister och ledare gör kontor i källare i Gazas största sjukhus, Shifa. Hamas krigare och medlemmar har satt på sig läkarrockar för att försöka smälta in bland de civila på sjukhuset.

Vad är det för människor, måste vi fråga oss som använder sjukhus för att gömma sig bakom skadade civila?

Svaret är detsamma: – Hamas terrorister.

Sedan Israel underlättat för transporter av humanitär hjälp till Gazaremsan har mer än 800 lastbilar med totalt 25 000 ton varor fraktats – det finns förfärliga och upprepade rapporter om att Hamas terrorister har beslagtagit varorna, distribuerat dem bland sina egna medlemmar och supporters och sålt det som varit kvar till utarmade civila.

Vad är det för människor, måste vi fråga oss, som konfiskerar humanitära förråd från civila i en konfliktzon?

Svaret är detsamma igen: – Hamas terrorister.

Det är Hamas och terrorister som de som ser de civila inte som en befolkning som ska undvikas i en beväpnad konflikt men som en befolkning som ska exploateras i en beväpnad konflikt.

Vi måste använda dagens debatt till att försäkra att vi fördömer den skada som terrorismen orsakar civila. Under senare år har fler civila dödats, lemlästats och skadats av terrorister än av legitima beväpnade styrkor.

Vi måste agera mot terrorister och deras inhumana metoder. Om vi inte gör det bara för att terroristerna använder civila som skydd skulle det vara en inbjudan till varje terroristgrupp i världen att ha sina kontor inne i sjukhus eller dagis. Hamas skamliga och cyniska användande av civila är ett skrämmande exempel på vad terrorismen utkräver av alla civila. När civiliserade människor ser på barn ser deframtiden. När terrorister ser på barn ser de måltavlor och mänskliga sköldar. Detta råd får inte erbjuda skydd för dem som drar in civila i beväpnade konflikter.

Källa: Statement by Amb Shalev to the UN Security Council och Israels Ambassad, Stockholm

Inga sympatier för Hamas i USA

Hillary Clinton slår fast principerna inför senatens utrikesutskott.

Den israeliska armén sprängde ett 30-tal hus i luften i staden Rafah i den södra änden av Gaza, sedan invånarna först evakuerats. Höga rökpelare och efter-detonationer angav att samtliga hus dolt ammunitions- och raketdepåer med tunnlar intill gränsen mot Egypten.

På samma sätt raserades ett stort hus i staden Gaza med flera minuter långa efterexplosioner. Enligt israelerna, klara bevis för att Hamas utnyttjar den egna civilbefolkningen i Gaza för krigsbruk och gömmer vapenlager och ammunition i vanliga bostadshus; ett klart brott mot krigskonventionerna.

Militära rapporter på tisdagen angav att 35 Hamas-soldater dödats i närstrider från hus till hus i den södra delen av staden Gaza. Natten till onsdagen var det israeliska flyget i aktion mot uppemot 70 mål. På natten uppgavs det att åtta Hamas-plutoner hade “oskadliggjorts” i staden Gaza. En israelisk officer svävar mellan liv och död och ytterligare fyra soldater har lisvhotande skador sedan officerens pluton äntrat ett minerat hus i den norra delen av staden Gaza.

I det israeliska parlamentets säkerhetsutskott gav arméns överbefälhavare, general Gabi Ashkenasi, den första egentliga resumén av kriget: han prisade det högt utvecklade samarbetet mellan de olika vapengrenarna.

Han avslöjade att Hamas självmordskandidater inte sällan dök upp i närstrider iklädda uniformer påminnande om den israeliska arméns, för att förvilla den israeliska soldaterna. Men det hade genomgående misslyckats.

Han noterade torrt att Hamas inte avbröt krigföringen, när lastbilarna med den humanitära hjälpen från Israel körde in i staden Gaza. För tredje dagen i följd fortsatte Hamas skottlossningen, medan israelerna tog en tre timmar lång paus tills leveranserna var framme och varorna lastades ut av lokal FN-personal.

Hamas hade vid flera tillfällen genast lagt beslag på varorna, avsedda för civilbefolkningen. Ibland hade Hamas sålt varorna mot högstbjudande. AP och andra nyhetskällor i staden Gaza bekräftade dessa uppgifter. Israel har inlämnat protester till FN, men inte avbrutit leveranserna.

De israeliska styrkorna ryckte ytterst försiktigt fram i Gaza: många hus var minerade. Till synes oskyldiga föremål som lösa murstenar, filtar och grytor – till och med leksaker – var anslutna till sprängladdningar eller var i själva verket försåtsminor.

Det framgick av andra rapporter att de israeliska marktrupperna befinner sig i nästan ständig rörelse. Gazaremsan är delat mitt itu för att förhindra att Hamas flyttar styrkor och vapen från den ena halvan till den andra. Det innebär att israeliska marktrupper är tillbaka vid Medelhavsstränderna norr och söder om Gaza City. Israelerna uppehåller sig sällan mer än några minuter på ett och samma ställe – allt för att undvika att hamna i bakhåll eller ge Hamas tid nog att rikta pansarbrytande projektiler och andra tyngre vapen mot israelerna.

Ashkenasi erkände under sammanfattningen att armén tagit färre Hamas-fångar än man hoppats. Han sade också att Hamas stora enheter gömmer sig närmare centrum eller under jord. Man kan alltså inte hävda att ett verkligt avgörande nåtts. Hamas har fått sig en allvarlig knäck, men rörelsen var inte besegrad i militär mening. Ashkenasi tillade att Hamas ändå vid det här laget måste ha fått klart för sig att sju års raketkrig mot civilbefolkningen i sydvästra Israel skulle få svåra konsekvenser om det fortsatte.

Antalet raketangrepp in i sydvästra Israel på tisdagen var det lägsta hittills sedan kriget började: tolv raketer slog ner nära de vanliga målen i och kring staden Sderot. En raket exploderade intill en skola i staden Ashkelon med stor förstörelse som följd. De personer som råkade vara i närheten fördes till sjukhus med så kallade chockskador – apati och tillfällig oförmåga att ta hand som sig själva.

Förhandlingarna om en vapenvila rör sig framåt “några få centimetrar om dagen”, rapporterade en israelisk källa på tisdagskvällen. Hamas visar en viss vilja att gå medlaren Egypten till mötes, men samtalen i Kairo segar sig fram, därför att man är helt oense om villkoren för vapenvilan. Hamas vill ha ett eld upphör, men inte förrän den israeliska armén dragits bort från Gaza till sista man. Egypten avvisar villkoret. Den israeliske chefsförhandlaren Amos Gilad har inte återvänt till Kairo. Han väntas inte dit förrän tidigast på torsdag.

De israeliska ledarna vill att offensiven mot Hamas fortsätter åtminstone fram till nästa tisdag, då Barack Obama tillträder posten som USA:s president. “Och sen får vi se.”

Hillary Clinton, USA:s utrikesminister från och med nästa vecka, gjorde helt klart på tisdagen att USA inte har några planer på att inleda politiska samtal med Hamas. Hon talade inför den amerikanska senatens utrikesutskott.

Clinton betonade att Hamas först måste tänka om och erkänna Israels rätt att existera och genast inställa raketkriget mot civilbefolkningen i sydvästra Israel – helt enkelt avsluta våldet. Hon betonade att både hon och USA:s tillträdande president hade “stor sympati och förståelse” för Israels rätt till säkerhet och trygghet. Hon bortsåg inte från den palestinska civilbefolkningens nöd och inte heller från palestiniernas legitima intressen, men det var uppenbart att hon inte betraktade Hamas som en fredspartner.

2009 Richard Haas. http://www.dickhaas.com/ /Maria

av Melanie Phillips (2009-01-11)

Ser ut som det var en stor pro-israelisk demonstration i dag i London (jag är inte där för närvarande). TheTimes  berättar att enligt arrangörerna kom ungefär 15.000 människor. Utan tvekan visade de inte bara solidaritet med Israel utan de demonstrerade också sin beslutsamhet att stå enade i allmänhetens avsky mot den flodvåg av hat och lögner om Israel. Dessutom åstadkom de en desinfektion av islamisk fascism som brittiska medier och mycket av den intellektuella klassen nu är på väg att drunkna i. Och naturligtvis – i kontrast till ligistfasonerna och våldet från gårdagens jihad-demonstration “Vi är alla Hamas”, så var denna dagens demonstration helt lugn.

Som bloggare Edgar Davidson   säger:

Dagens demonstration kommer naturligtvis att ges endast en bråkdel av mediernas bevakning jämfört med gårdagens pro-Hamas hatfest. Men jag vill tro att den som upplevde båda demonstrationerna har slagits av skillnaden i dagens budskap (Fred för Israel och Gaza genom att stoppa Hamas terror) jämfört med det i går ( “Fred för Palestina genom att utplåna Israel”). Idag: värdigt med en medkänsla för alla offer. Igår: våldsamt, med medkänsla och kärlek för terrorismförövarna och hat för de verkliga offren.

Nu ser på videon som postats av Israels UD: Den visar hur Hamas försåtsminerar en skola och en djurpark i Gaza genom att dra stubintråd hela vägen från djurparken till skolan. Ochden här,  , sägs det visar hur Israel Air Force avbryter en missilattack för att skydda Gazas civila.

Under tiden undrar professor Efraim Karsh varför,politiker, media, icke-statliga organisationer och kyrkliga ledare över hela världen – med en samstämmighet som har blivit alltför välbekant – står i kö för att fördöma Israels legitima rätt till självförsvar mot en av världens mest extrema terrororganisationer och även och entusiastiskt anammar en radikal islamistisk grupp som inte bara strävar efter att förinta en med-demokrati, utan är öppet engagerad för att ersätta den befintliga internationella ordningen med ett globalt islamiskt kalifat samtidigt som den är nästan helt likgiltig för långt blodigare konflikter som har pågått runt om i världen, från det långvariga folkmordet i Darfur med dess uppskattade 400.000 döda och minst 2,5 miljoner flyktingar, till kriget i Kongo med över 4 miljoner döda eller som har fördrivits från sina hem, till Tjetjenien där uppskattningsvis 150.000-200.000 har dött och upp till en tredjedel av befolkningen har fördrivits i händerna på den ryska militären för att inte nämna 3.000-5.000 palestinier som dödades i de urskillningslösa bombningarna av de palestinska flyktinglägren i “Svarta September” 1970 av Kung Hussain av Jordanien, som beskrivs av Robert Fisk i sina memoarer som svår att beslå med fel och han sammanfattar, som jag, att vad grundarna av sionismen misslyckades med att förutse var att fördom och fixa idéer som dittills varit förbehållna judiska individer och samhällen skulle överföras till den judiska staten.

Gammalt gift – ny flaska

KÄLLA Melanie Phillips, Peace And Hate – Översättning: MXp/DSr    //Maria