Tag Archive | Trosrörelsen

Trosrörelsen, katolicism i kostym och slips- anno 2018 / L Jareteg artikel

Trosrörelsen, katolicism i kostym och slips – anno 2018

http://bibelfokus.se/blogg_180226

För snart tio år sedan (2008) skrev jag en artikel med rubriken ”Trosrörelsen – katolicism i kostym och slips”. Vi var några som då tyckte oss se likheter mellan Trosrörelsen och Katolska kyrkan, likheter som bör studeras lite mer under ytan kan jag tycka. Vi anade att auktoriteter inom Trosrörelsen började dra åt katolicismen, vilket faktiskt inte var helt förvånande eftersom det gick att se likheter dem emellan. Många inom Trosrörelsen hade vid den tiden svårt att se vart det hela var på väg, och många som stod utanför rörelsen och var kritiska till katolicism men positiva till Trosrörelsen, ville absolut inte tro eller se att det kunde ske ett närmande.

När vi idag tittar närmare på vad som hänt så är jag nästan förvånad över att Trosrörelsens närmande till Katolska kyrkan har kommit så långt och att det nu sker så oerhört ogenerat. Det tycks dessutom som om Trosrörelsen varit förelöpare på området och sprängt murarna mellan den evangeliska kristenheten och Katolska kyrkan. Efter att detta skett springer nu många evangeliska kristna i samma riktning, trots att evangelisk kristendom och katolicism är helt omöjliga att förena: jag skulle vilja säga att det är två olika religioner.

Jag kan repetera lite vad vi 2008 såg för likheter mellan Trosrörelsens teologi och andlighet och det som Katolska kyrkan står för. Här blir det bara rubrikerna, men vill du läsa vad jag skrev i detalj kan du sedan ta del av artikeln från 2008:

  • Hierarkiskt, odemokratiskt ledarskap
  • Tolkningsföreträde
  • Framgång för de få
  • Mystika upplevelser
  • Självförgudningslära (mer om det längre fram)
  • Ett Gudsrike på jorden här och nu

Och till dessa punkter vill jag även lägga LYX! Många av de stora ledarna inom Trosrörelsen lever i en helt sjuk lyx.

Trosförkunnaren Benny Hinn har en brorson som hoppat av rörelsen, han har vittnat om att Benny Hinn t.ex. kunde lägga 25 000 dollar på en hotellsvit för en enda natt!!! (mer finns att läsa via denna länk). Och trosförkunnaren Kenneth Copeland har en egen ranch dit det är tillträde förbjudet. Där har han även ett eget flygfält och ett antal egna flygplan. Att även Katolska kyrkan under hela sin historia vältrat sig i lyx och sitter på en enorm förmögenhet är inte någon hemlighet.

Du kanske känner till att Kenneth Hagin (1917-2003) var Trosrörelsens stora namn och ”fader”. Han var en av de största och mest förödande villolärare som vi fick skåda under 1900-talet. Det var i princip han som startade hela Trosrörelsen. Många kända trosförkunnare har studerat på Hagins bibelskola, så gjorde även Ulf Ekman. Idag är Kenneth Hagin död och begraven, men hans arvtagare som ”fader” för rörelsen måste man nog säga är Kenneth Copeland – en fruktansvärd framgångsförkunnare som dessutom är förebedjare för och rådgivare till Donald Trump. Copeland är med andra ord en man med mycket stort inflytande.

Om vi nu skall se hur långt Trosrörelsen kommit i sitt närmande till den Katolska kyrkan, så skulle det nästan räcka med att nämna att Copeland idag kallar reformationen för ”demonisk”. Han gläds åt att enheten mellan den evangeliska kristenheten och Katolska kyrkan nu är på så stark frammarsch och han hyllar den nuvarande påven Franciskus.  I videon nedan kan du se och höra Copeland förespråka alla protestantiska kyrkors tillbakagång till enhet med påven, och det är där han också säger att ”kyrk-demonen har fallit” med syfte på reformationen (videon är på engelska):

Den 9 mars 2014 meddelade Ulf Ekman i en predikan på Livets Ord att han och hans fru Birgitta ämnade konvertera till den katolska religionen. Detta efter att i princip varit smygkatolik under en längre tid och under den tiden propagerat för både katolsk lära och andlighet. Fler personer inom Livets Ord har tydligen gått samma väg. Så här har vi ju ännu ett bevis för hur nära Trosrörelsen egentligen stått den katolska tron redan från början. Hade inte så varit fallet, då hade ju inte deras förkunnare så enkelt gått över gränsen.

Benny Hinn och Paul Crouch, två tunga ledare i Trosrörelsen, deklarerade tidigt en katolsk syn på nattvarden. Och Todd Bentley (känd från skeendet i Lakeland, Florida sommaren 2008) undervisar nu om att brödet ÄR Jesu kropp och att vinet ÄR Jesus blod både andligt och på riktigt, och att du kan få en mängd välsignelser, smörjelser, helande, etc genom att ta nattvarden. Det förvånar mig inte med hans syn på nattvarden, för han säger att han fått undervisning i detta av en katolsk nunna. Todd Bentley säger vidare att Kristus blir ”överförd” till oss i nattvarden, och att hans blod överförs till oss så att det strömmar i våra ådror. Katolska kyrkans katekes säger något liknande om nattvarden: ”du blir vad du äter”. Detta är alltså den sakramentala syn på nattvarden som så många nu vill påtvinga oss. Den synen är ett maktinstrument i ledarskapets händer!

I bilden nedan ser du från vänster Carol och John Arnott (ledare i den s.k. ”Toronto-väckelsen”). Kenneth Copeland står direkt till vänster om påven Franciskus.

Kenneth Copleand mfl med påven

Todd White – som för övrigt var ett dragplåster på Awakening Europe Scandinavia 2016 i Friends Arena– har jag skrivit om i en tidigare artikel. Även han hoppas på enhet med Katolska kyrkan.  Heidi Baker är en annan förkunnare från Trosrörelsens område som också talar på ett förrädiskt sätt om ekumeniken med Katolska kyrkan. Du kan höra det i videon nedan (på engelska):

Många stora ledare inom Trosrörelsen har alltså gått i denna riktning, och du kommer att få se ännu fler göra det, var så säker. Om du nu av någon anledning befinner dig inom ramarna för Trosrörelsen, eller att din församling påverkats av Trosrörelsens lärovindar (eller andra), då skall du vara vaksam på smyg-katoliceringen. Den kommer inte sällan via mystik i olika former. Det kan handla om mystika andliga upplevelser (vilket varit typiskt för många ”kändisar” inom katolsk religion, helgon, munkar, jesuiter osv), men det kan även handla om att man börjar sätta upp ljusbärare och ikoner, kanske att nattvarden och bönen blir mer sakramental och rituell. Acceptera inte de små förändringarna, även om de kan tyckas oskyldiga, för det är vanligen just via små, små steg som villolärorna tar sig in, och sedan för med sig en sådan total förändring att man med tiden inte längre kan känna igen ursprunget. Med detta menar jag inte att Trosrörelsen var sund från början, å nej. Men katolsk religionsutövning kommer nu även in i frikyrkor som tidigare varit bärare av en ganska ordentligt bibelförankrad evangelisk tro, och vi kan ”tacka” Trosrörelsen för en del av det avfallet också.

Om du nu undrar varför jag tar så starkt avstånd från katolsk religion, så har det att göra med att jag hör till dem som anser att kristen tro uteslutande skall utgå från Bibeln, det gör inte den katolska tron även om många tycks tro det. Katolska kyrkan har under snart 2000 års tid ständigt lagt till en oerhörd mängd både företeelser och dogmer som står i stark strid med en bibelförankrad evangelisk kristen tro. Vill du ha ett par tydliga exempel på hur långt bort den katolska religionen står ifrån just en bibelförankrad evangelisk tro kan vi ta och läsa ur den Katolska kyrkans katekes, som ju utgör ett mycket viktigt dokument i den Katolska kyrkan. Katekesens auktoritet jämställs i princip med Bibeln. I första citatet nedan ser du Katolska kyrkans synkronisering rent teologiskt med en av grundpelarna i Trosrörelsens teologi, nämligen den om att den troende skulle kunna bli gudomlig (vilket var Satans lögn i Edens lustgård). I det andra citatet från katekesen ser du att Katolska kyrkan menar att muslimerna tillber samma gud som kristna och judarna gör.

Katolska kyrkans katekes – Första delen – Andra avdelningen
Andra kapitlet, Artikel 3, Paragraf 1:460:
”…Ty Guds Son blev människa för att göra oss till Gud. Guds ende Son ville att vi skulle få del av hans gudom och antog vår natur för att han, som blev människa, skulle göra människorna till gudar.”

Tredje kapitlet, Artikel 9, Paragraf 3:841:
Kyrkans förhållande till muslimerna. ”Men frälsningsplanen omfattar också dem som erkänner Skaparen, framför allt muslimerna. De bekänner att de har Abrahams tro och tillber med oss den ende och barmhärtige Guden, som skall döma människorna på den yttersta dagen.”

Nu finns det så klart tusen och åter tusen andra anledningar till varför sanna kristnas enhet med Katolska kyrkan är omöjlig, men det tar jag inte upp här. Känner du att du är dåligt insatt i vad den katolska religionen står för bör du definitivt sätta dig in det. Via länkarna nedan hittar du mer information.

/Lennart

Läs vidare:
• Om Katolska kyrkan och katolicism
• Trosrörelsen – katolicism i kostym och slips (anno 2008)
• Tio villoläror inom Trosrörelsens teologi

**********

false prophets false teachers

Jesus sonade våra synder i sin KROPP! /Bibelfokus. Jesus dog INTE andligen då han ÄR GUD.

Jesus sonade våra synder i sin KROPP! /Bibelfokus

Jesu kropp på korsetDet är tyvärr inte ovanligt att olika kristna förkunnare i sin undervisning går utöver vad det finns stöd för i Bibeln. Så görs det t.ex. när det gäller undervisning om Jesu försoningsgärning på korset. Det handlar både om att lägga till och dra ifrån vad som står i Bibeln. Man kan ju grunna över vad som är meningen med det, men oavsett avsikterna, så är det allvarligt när man inte är noga med vad Bibeln förmedlar; det är rent av oärligt att inte hålla sig innanför de ramar som Bibeln ger oss. Vi måste därför alla vakta på oss själva och våra förkunnare så att vi rättar oss efter denna Paulus uppmaning i bibelordet nedan:

1 Kor 4:6: ”Bröder, detta har jag för er skull tillämpat på mig och Apollos, för att ni ska lära er den regeln när det gäller oss att inte gå utöver vad Skriften säger

Om du är insatt i vilka villoläror som ligger som grundstenar i Trosrörelsens teologi, så vet du att en av dem är den att man menar att Jesus ”dog andligen”. De menar att han var tvungen att även dö en ”andlig död”, att bli ”skild från Gud”, för att försoningen skulle ha något värde. Men detta stämmer så klart inte med Bibeln, och det är dessutom en farlig villolära på många sätt eftersom man med den tar ifrån Jesus hans gudomlighet. Jesus ÄR ju Gud! Jesus är Gud kommen i mänsklig gestalt och kan då aldrig bli skild från Gud! Om man då ändå säger att Jesus dog andligen och blev skild från Gud, då är Jesus något mindre än Gud; då är Trosrörelsens Jesus en annan Jesus är Bibelns Jesus! Detta är ett riktigt fett exempel på att gå LÅNGT utöver vad Skriften säger oss, men det var inte denna villolära jag ville bemöta i denna text, utan istället något snarlikt.

Det dyker då och då upp varianter på den Trosrörelsens villolära som jag precis beskrivit. En del menar att Jesus var tvungen att ”känna av” all den synd som han dog för, och liksom ”bli ett med synden” och därmed bli skild från Fadern. Andra menar att det var nödvändigt att Jesus var tvungen att lida ”själsligt” för att hans försoningsgärning skulle vara giltig. Ofta handlar det här om att man inte kan tro att Jesu fysiska död var ett tillräckligt offer för all världens synd. Men detta ligger utanför vad Bibeln visar oss. Och jag kan som sagt undra varför somliga försöker lägga till saker till det av Gud utsedda fullkomliga offret för våra synder. Om Gud säger att Jesu lekamliga offer är tillräckligt, ja då ÄR det ju så!

Förmodligen ligger det andra avsikter bakom att göra dessa tillägg till Guds försoningsverk; kanske försöker man konstruera bevis för en annan villfarelse. Så var det ju i Trosrörelsen, där man med sin teologi om Jesu ”andliga död” ville bevisa att den troende kunde bli gudomlig genom pånyttfödelsen, eftersom man menade att Jesus hade gått före oss och blivit pånyttfödd från sin andliga död och återigen blivit gudomlig. Då kan ju den troende på samma sätt bli gudomlig, menade man. Men Jesus dog inte andligen! Gud behöver inte bli född på nytt! Människan kan INTE bli gudomlig! Och vi behöver inte jiddra med Guds Ord för att hans evangelium skall ha den effekt som Gud har avsett!

Jesu kropp var det nödvändiga försoningsoffret!
Men hur är det nu, räcker Jesus kroppsliga död som ett fullkomligt försoningsoffer för all världens synd? Låt oss se på vad Bibeln säger om Jesu försoningsgärning. Vi börjar med vad Jesus själv sa och sedan vad aposteln Petrus skrev:

Luk 22:19: ”Och han tog ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: ’Detta är min kropp som blir utgiven för er. Gör detta för att minnas mig.’ ”

1 Pet 2:24: ”Och våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Och genom hans sår har ni blivit botade.”

Petrus hämtade bl.a. dessa ord från Jesajas bok:

Jes 53:5: ”Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.”

Här är det glasklart att våra synder blev försonade genom att Jesus blev korsfäst. Det var genom hans sår, genom hans korsdöd som vi blev försonade med Gud. Självklart betyder inte detta att vi blivit botade från all sjukdom, det ser ju varje vaken kristen. Syndafallet resulterade i att människans gemenskap med Gud blev skadad för att hon ville gå sin egen väg och själv vara som Gud. Moraliska synder är en konsekvens av detta, de är symtomen på det som är sjukt. Det som blev helat genom Jesu försoningsgärning var vår relation till Gud; gemenskapen med Gud blev helad och upprättad! I denna upprättade relation tynar synden/symtomen bort allt mer. Evangeliska förkunnare och sångförfattare från förr i tiden såg tydligt denna koppling mellan syndernas förlåtelse och Jesu fysiska lidande och död. De kunde skriva: ”i Jesu sår finns våra enda fristäder”.

Paulus beskrev detta kanske ännu tydligare, att det var genom att Jesus led döden med sin fysiska kropp som försoningen skedde:

Kol 1:21-22: ”Också ni, som en gång var främmande och fientliga till sinnet genom era onda gärningar, också er har han nu försonat med sig genom att lida döden i sin jordiska kropp.”

Som jag skrev tidigare menar somliga att Jesus blev gjord ett med synden och att detta var nödvändigt för att sona våra synder. Och i och med det skulle alltså Jesus bli skild från Fadern för en stund. Men det är en feltolkning av bibelordet 2 Kor 5:21. Jesus som är Gud kan inte förenas med synden. Jesus blev istället gjord till ett syndoffer! Syndens lön är döden och just DET är Guds straff för synd. Jesus är då Guds rena offerlamm som till det yttre var lik en syndig människa, men han varken var syndig eller blev det. Han hade inte själv någon synd, och därför var han ett rent offerlamm. Och han fick inte heller överta andras synder. Det han tog på sig var straffet! ”Straffet var lagt på homon” säger Jes 53:5! Själva vitsen med Jesu ställföreträdande död på korset – där han tar syndarnas straff på sig själv – det var just att han som var helt syndfri, helt rättfärdig och ren, dog i vårt ställe. Eller vi kan även säga det så här: Gud hade bestämt att den som syndar skall dö, men han steg själv ner till jorden och tog själv på sig det straff som han hade bestämt för synden. Detta, att han tog straffet på sig själv, är det som är försoningen. Han dör syndfri i vårt ställe!

Rom 6:23: ”Syndens lön är döden…”

Joh 1:29: ”Se Guds lamm, som tar bort världens synd.”

Heb 9:14: ”Ty Kristus har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.”

Rom 8:3: ”Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden.”

Att Jesu lekamliga, kroppsliga död är det som räknas som det fulländade syndoffret för oss uttrycks även i Bibeln med att blodet sonar våra synder. I det första bibelordet nedan ser vi dessutom att det var Gud som i Jesu gestalt led döden för våra synder.

Apg 20:28: ”Ge akt på er själva och på hela den hjord som den helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar i Guds församling som han har köpt med sitt eget blod.”

Heb 9:13-14: ”Om nu redan blod av bockar och tjurar och askan från en kviga, stänkt på de orena, helgar till yttre renhet, hur mycket mer skall då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar”

Bibeln visar också att det var på korset – där Jesus dog en fysisk död – som försoningen ägde rum. Det var inte i dödsriket, inte i Jesu själ eller någon annanstans. Det var på korset som försoningen fullbordades. Ett enda offer, en enda gång, för alla tider!

Kol 2:15: ”Han har klätt av väldena och makterna och förevisat dem offentligt, när han på korset triumferade över dem.”

1 Kor 1:18: ”Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft.”

Joh 19:30: ”När Jesus hade fått det sura vinet, sade han: ’Det är fullbordat.’ Och han böjde ner huvudet och gav upp andan.”

Heb 10:12: ”Men Jesus har framburit ett enda syndoffer för alla tider

Men Jesu själsliga lidande då?
Jo visst led Jesus även själsligt, men jag menar att det är en mänsklig efterkonstruktion att det var en del av försoningsgärningen. Alla djuroffer i Gamla testamentet visar ju på att det var just det kroppsliga offret, det felfria offerdjuret som räknades som försoningsoffer. Att Jesus levde som en utsatt, utstött, föraktad människa, och att han fick lida själsligt både före korsfästelsen (i Getsemane) och under tortyren och korsdöden har för oss en annan innebörd än försoning. Det är istället så att Gud genom Jesus själv fått uppleva hur det är att vara människa i en hård värld. Gud visste säkert det ändå, men det blir för oss pedagogiskt bevisat att Gud kan leva sig in i människors lidande och utsatthet. Just detta vittnar också Bibeln om:

Heb 4:15: ”Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd.”

Jes 53:3: ”Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet.”

Självklart led Jesus i sin själ när han var på korset. Det ser vi i hans ord: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” (Mark 15:34). Men detta kan vi inte tolka som att Gud hade övergivit Jesus, för det skulle i så fall inte rimma med Bibeln i övrigt. När Jesus utropar dessa ord på korset så sätter han ljuset på att flera profetior om honom går uppfyllelse i och med hela passionsdramat, bl.a. de i Psalm 22 som inleds med just dessa ord. Alla judar som stod och såg Jesus på korset och hörde vad han ropade kunde sedan så klart fortsättningen på den psalmen. Då sådde denna psalms ord ett trons frö i deras hjärtan och bara 50 dagar senare blev ju ca. 3000 personer frälsta (Apg 2:41). Orsaken till att Jesus citerade inledningen på Psalm 22 kan ju faktiskt ha varit att få judarna att minnas orden i den psalmen. Och vi som funderar över om Jesus var skild från Gud eller inte skall särskilt observera att psalmen bl.a. fortsätter så här:

Ps 22: ”…Men du, Herre, var inte långt borta… han föraktade inte den förtrycktes lidande och såg inte på honom med avsky. Han dolde inte sitt ansikte för honom utan lyssnade när han ropade till honom… Alla jordens ändar ska minnas det och omvända sig till Herren…”

Jesus är ju sann Gud och sann människa i en och samma gestalt. Han kan inte bli skild från Gud eftersom han ÄR Gud. Jesus sa ju också att han och Fadern är ETT (Joh 10:30). Men som sann människa kunde han också uppleva ångest och nöd, och där på korset fick han självklart den upplevelsen. Varje kristen som kommer i svår nöd kan hamna i svåra tvivel och tro att Gud har övergivit dem, men Bibeln visar att Gud aldrig skall överge oss. Så även om vi lider finns Gud där ändå. Och även om Jesus i sitt för den stunden prövade psyke led svåra kval, så var han så klart inte skild från Gud. Det ser vi ju i att Jesus kommunicerade med Fadern både före och efter att Jesus utropade de ord jag citerade.

Om vi nu skall stryka ett bestämt streck över den teologiska villfarelsen att Jesus på korset blev skild från Fadern så gör vi det med detta bibelord:

2 Kor 5:19: ”Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv.”

För att citera en annan trons försvarare: ”Mitt i saknaden av Guds välbehag, utan bekräftelse, i smärtan, i lidandet vid slakten och i offret av Kristi kropp och blod, var Gud i Kristus och försonade världen med sig själv!” Alltså: just där på korset, just när försoningen ägde rum, just exakt då var Gud i Jesu Kristi kropp! Då var han där! Det var själva poängen, själva förutsättningen för detta rena offer och för denna fullkomliga och allmängiltiga försoning!

Detta jag nu tagit upp är en mycket viktig bit i en sann evangelisk tro, och en viktig bit för att tron skall bevaras sund! Jag ville också få det sagt att vi inte skall göra mer av innehållet i Bibeln än vad där faktiskt står. Inte heller mindre. Om vi ändå gör det, är nog ofta orsaken att vi vill konstruera stöd för en annan tanke (eller förkunnare) som inte heller är helt förankrad i Bibeln. Här måste vi vakta på både oss själva och andra så att vi inte far iväg med osanning och villfarelser, ty att gå utöver vad Bibeln undervisar – och undervisa andra så – är absolut inget som Gud tar det lätt med!

/Lennart http://bibelfokus.se/jesus_sonade_var_synd_i_sin_kropp

NamnlösMaria

Framgångsteologin lever och frodas- vad blir slutstationen? /Från Bibelfokus

003

Framgångsteologin lever och frodas – vad blir slutstationen?

 Lennart Jareteg/Bibelfokus:

Jag vill inleda denna artikel med att göra dig uppmärksam på att Sven Reichmanns bok Allt är inte Gud som glimmar nu åter finns i tryckt bokformat. Du kan beställa ett gratis exemplar utifrån instruktionerna i denna sida: http://bibelfokus.se/glimmar

I sin bok behandlar Sven mycket insiktsfullt Trosrörelsens lära, den s.k. ”trosförkunnelsen” eller ”framgångsteologin” vilken är grundstenen i församlingar som t.ex. Livets ord i Uppsala och Arken i Stockholm. Han går igenom denna teologis historia, problem, risker, frukt, dess förkunnare och teologer. Vad jag vill trycka på med denna artikel, är att Svens bok är lika aktuell idag som tidigare eftersom trosförkunnelsen lever vidare och sprids in i fler och fler församlingar och samfund, men i olika nyanser. Ibland har förkunnelsen gått i ett slags undervattensläge, men rätt som det är dyker den upp i lite förnyad skepnad där grunderna ändå är de samma och har samma ursprung. Dock är det så att olika delar av trosförkunnelsen framhävs olika mycket inom de olika sammanhangen. Boken ger en välbehövlig insikt för att kunna utöva urskiljning och navigera rätt i dagens förrädiska andliga landskap.

Trosförkunnelsen är inte död och begraven
Många lever med tron att (1) trosförkunnelsen är kompatibel med genuin, evangelisk tro. Andra lever med tron att (2) Trosrörelsen (Livets ord mfl) har lämnat de allvarliga villolärorna bakom sig och nu riktat in sig i ledet bland sina evangeliskt troende kristna syskon. Båda antagandena är fel. Låt mig ta detta i två punkter:

1. Trosförkunnelsen som helgjuten teologi är en förhållandevis ny teologi i den kristna historien, även om delar av den återfinns i mycket gamla villoläror som gnosticismen. Trosförkunnelsen förmedlar ett helt annat evangelium än det evangelium vi finner i Bibeln. Den presenterar en annan Jesus än vad Bibeln undervisar om. Den visar upp en annan Ande än Bibelns Helige Ande. Och den har en helt annan undervisning om människan och den troende än vad Bibeln har. Jag skall inte gå in på detaljerna här, utan jag hänvisar till Sven Reichmanns bok samt till en sammanfattande text som jag skrev för några år sedan: Tio villoläror inom Trosrörelsens teologi.

2. Trosrörelsen har inte lämnat denna falska teologi bakom sig; Trosrörelsen har aldrig avsagt sig sin teologi offentligt eller bett om förlåtelse för att spridit allvarliga villoläror – som bevisligen skadat oerhört många kristna i deras själ och tro. Än idag vilar t.ex. hela Livets ords verksamhet på denna stadga:

”Jesus visade med sitt liv, sin död och sin uppståndelse att Gud vill frälsa människan till ande, själ och kropp och att Guds vilja är att varje människa i detta livet skall vandra i gudomlig hälsa, gudomligt välstånd och genom tro är en övervinnare på alla livets områden.”

För bara några år sedan kunde man fortfarande läsa detta svar i en frågor-/svarkolumn på Livets ords hemsida, där frågan löd: ”Har ni förändrats?”:

”Ja, visst förändras en församling med åren, det vore ju konstigt annars. Men då det gäller läran och inriktningen är den precis densamma nu som när vi startade.”

Sedan kan man ju lätt konstatera att hela den verksamhet och förmögenhet som Livets ord idag sitter på, är byggd på trosförkunnelsen som grund. Den grunden står ju kvar än idag, och all verksamhet utgår från denna grund.

Förblindelsen
Nu är det ju inte enbart så att Trosrörelsen smugit undan en del av den undervisning som på 80-talet väckte en stor vrede och fasa i den evangeliska kristenheten i vårt land, och att det därför är många som tror att Trosrörelsen riktat in sig i ledet. Sanningen är också den att många kristna idag är okunniga om vad sann evangelisk tro innebär, men också själva är påverkade av olika delar av trosförkunnelsen och dess falska andlighet. Detta gör många kristna förblindade inför allehanda villoläror och villfarelser, och därför finns det ett ständigt behov av att upplysa om detta.

Denna förblindelse innebär t.ex. att man inte kan se sambanden mellan nya rörelser och trosförkunnelsen. Man ser inte vad nya företeelser härstammar från, var de inhämtar inspiration och influenser ifrån osv. Och värst av allt är nog att man inte ser vart allt det här tycks vara på väg: till lydnad under påven! När man känner till detta väldokumenterade faktum, att den karismatiska rörelsen startade i den Katolska kyrkan år 1967, då är det lätt att bli konspiratorisk och fundera över vilken roll som möjligen Katolska kyrkans jesuiter (ett hemlighetsfullt ordenssällskap som startades med syfte att ta död på reformationen) kan ha spelat i att bidra med villoläror som förr eller senare tycks dra åt samma håll. Arbetet med att ”återföra de vilsna fåren till lydnad under Petri stol” ser i vilket fall som helst ut att ske mycket strategiskt, långsiktigt och målmedvetet – om man ser det ur ett lite större perspektiv.

Det större perspektivet
Jag har försökt göra en skiss/ett träd, som visar hur det här hänger samman, och mycket i skissen utgår då från Trosrörelsens rötter och deras påverkan på den del av kristenheten som många vill kalla för den karismatiska kristenheten. Som du förstår är bilden något förenklad, allt får inte plats, men den visar de viktigaste skeendena och strömningarna. Ta gärna till dig den här bilden för att du skall vara ännu mer vaksam på den utveckling som vi nu står mitt uppe i inom kristenheten: Det stora avfallet! Låt detta väcka dig om det är nytt för dig!

-> KLICKA PÅ BILDEN FÖR ATT SE DEN I STÖRRE FORMAT <-

 

Läs vidare:

Tio villoläror inom Trosrörelsens teologi

Den långsamma tillvänjningens strategi

Trosrörelsen, Toronto, New Wine mfl – alla hör de ihop!

Sven Reichmanns bok: Allt är inte Gud som glimmar

Det stora avfallet!

 

/Lennart

*

Tack.   /name-graphics-maria-124184