Tag Archive | TRO

Trygg i Kristus. Predikanter: Predika Jesus, Sanningen och Livet om ni vågar

=)    Håll dig undan människor som: 1.Ljuger för dig. 2. Inte respekterar dig. 3. Utnyttjar dig.  4. Trycker ner dig.

Med andra ord har de människorna en sida som inte är önskvärd, ett psykopatiskt drag som är farligt för andra.

A-M-E-N! JESUS!!!!!!! ❤️ Vi behöver predikanter som predikar att helvetet fortfarande är hett,  Att himmelen är aktuell och riktig, Att bibeln är Guds ord,  Att synd är fel,  Att Jesus är den enda vägen för frälsning.

FAITH IS LIKE A SMALL LAMP

TRO är som en liten lampa i en mörk skog. Den visar inte omgivningen helt och hållet med en gång, men ger tillräckligt med ljus för att nästa steg ska bli säkert att ta!

Guds ord är det bästa vi har i livet, och att han är vår trygghet i livet, det är ju sant. Livet går vidare hur det än är och den som har Jesus med sig är TRYGG.  För All tid.

 

  Foto: Maria

 

Önskar er en fin dag!

 

Sorg och Glädje / Lita på Gud. ”Såsom bedrövade, men dock alltid glada.” 2 kor 6: 10.

 

   Ett ord idag:

Sorg och Glädje 

”Såsom bedrövade, men dock alltid glada.” 2 kor 6: 10.

SORGEN var vacker, men hennes skönhet var månskenets, som lyser genom trädens lövprydda grenar i skogen, kastande liksom ett stänk av silver över den mjuka, gröna mossan därinunder.

Då Sorgen sjöng, liknade hennes röst näktergalens låga, ljuva drillar, och i hennes ögon syntes den liknöjda blicken hos en, som har upphört att vänta sig någon glädje. Hon kunde med ömt deltagande gråta med dem som gräto, men att fröjdas med dem som voro glada var okänt för henne.

Glädjen var även vacker, men hans var den strålande sommarmorgonens skönhet. Ur hans ögon lyste det glada skrattet, som han bevarat från barndomen, och hans hår glänste av solskenets kyss. Då Glädjen sjöng, steg hans röst såsom lärkans drill mot skyn och han rörde sig likt en erövrare, som aldrig lidit ett nederlag. Han kunde fröjda sig med alla glada, men att gråta med dem som gräto, det var honom främmande.

”Vi kunna aldrig förenas”, sade sorgen längtansfullt.

”Nej, aldrig.” Och Glädjens ögon blevo beslöjade, då han talade.

”Min väg leder genom de solbelysta ängarna, de härligaste rosor vänta på att plockas av mig, och sångfåglarna förbida min ankomst för att uppstämma sina vackraste visor.”

”Min väg”, sade Sorgen, och vände sig långsamt bort ”leder genom de mörknande skogarna. Blott med månskenets blommor skola mina händer fyllas. Likväl skall den ljuvligaste av alla jordiska sånger — nattens sång om kärleken — bliva min. Farväl, Glädje, farväl!”

Just medan hon talade, varseblevo de en gestalt, som stod framför dem. De sågo Honom blott dunkelt, men Han hade en kunglig hållning, och med stor och helig bävan föllo de ned inför Honom.

”Jag ser i Honom, gädjens Konung, viskade sorgen, ”ty Han bär många kronor på sitt huvud och märkena efter spikarna i Hans händer och fötter äro ärren efter en stor seger. Inför Honom förvandlas all min sorg, till oförgänglig kärlek och glädje, och jag överlåter mig åt Honom för evigt.”

”Nej, Sorg”, sade Glädjen milt, ”jag åter ser i Honom Sorgens Konung. Kronan på Hans huvud är en törnekrona, och märkena efter spikarna i Hans händer och fötter äro ärren efter en stor ångest. Även jag överlåter mig för evigt åt Honom, ty sorg tillsammans med Honom måste vara ljuvligare än någon glädje jag förr känt till.”

”Då äro vi ett med Honom,” utropade de glatt, ”ty ingen utom Han kan förena glädje och sorg.”

Hand i hand gingo de ut i världen för att följa Honom genom storm och solsken, i vinterkyla och sommarvärme, ”såsom bedrövade, men dock alltid glada”.         E. Cowman.
____________

”Ty, vi veta, att om vår kroppshydda, vår jordiska boning, nedbrytes, så hava vi en byggnad, som kommer från Gud, en boning, som icke är gjord med händer, en evig boning i himmelen.” 2 Kor 5: 1.
”Det är genom mycken bedrövelse, som vi måste ingå i Guds rike.” Apg 14: 22.
”Stadigt förbidade jag Herren.” Ps 40:1.
Jag har den förtröstan till Gud, att så skall ske, som mig är sagt.” Apg 27: 25.
”Såsom bedrövade, men dock alltid glada.” 2 kor 6: 10.’

TRO på Gud och nalkas himmelen!   

Faith in Jesus. Tro på Jesus. Jesus är livet.


Tro på Jesus


Jesus är livet för mig

Mark 11:22 Jesus svarade dem: ”Ha tro på Gud!
Mark 9:23 Jesus sade till honom: ”Om du kan? Allt är möjligt för den som tror.”
Mark 9:24 Genast ropade barnets far: ”Jag tror. Hjälp min otro!”
Mark 4:40 Han sade till dem: ”Varför är ni rädda? Har ni fortfarande ingen tro?”
Mark 5:34 Då sade han till henne: ”Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid och var frisk och fri från din plåga.”
Mark 5:36 Men Jesus fäste sig inte vid deras ord utan sade till föreståndaren: ”Var inte rädd. Bara tro.”
1 Joh 5:11 Och detta är vittnesbördet: Gud har gett oss evigt liv, och det livet är i hans Son.
1 Joh 5:12 Den som har Sonen har livet. Den som inte har Guds Son har inte livet.
1 Joh 5:20 Men vi vet att Guds Son har kommit och gett oss förstånd så att vi känner den Sanne, och vi är i den Sanne, i hans Son Jesus Kristus. Han är den sanne Guden och det eviga livet.

Det skulle inte vara möjligt för mig att inte ha någon tro på Jesus. Jag är evigt tacksam för hans NÅD.

/

 

Joh ev Kap 5. Jesu relation till sin Far. Den som tror HAR evigt liv. Tror du på Jesu ord?

"NO" past is too dark for the love and forgiveness of the love of our Lord Jesus Christ! He is waiting for YOU.

Johannesevangeliet Kapitel 5

Jesus botar en sjuk vid Betesda
1 Sedan kom en av judarnas högtider, och Jesus gick upp till Jerusalem. 2 Vid Fårporten i Jerusalem finns en damm som på hebreiska kallas Betesda. Den har fem pelargångar, 3 och i dem låg många sjuka, blinda, halta och lama.
5 Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. 6 Jesus såg honom ligga där och visste att han hade varit sjuk så länge, och han frågade honom: ”Vill du bli frisk?” 7 Den sjuke svarade: ”Herre, jag har ingen som hjälper mig ner i dammen när vattnet börjar svalla. Och när jag försöker ta mig dit själv, hinner någon annan före mig.” 8 Jesus sade till honom: ”Res dig, ta din bädd och gå!” 9 Genast blev mannen frisk, och han tog sin bädd och gick.
Men det var sabbat den dagen, 10 och judarna sade till mannen som hade blivit botad: ”Det är sabbat! Du får inte bära din bädd.” 11 Han svarade dem: ”Han som gjorde mig frisk sade till mig: Ta din bädd och gå!” 12 Då frågade de: ”Vem var den mannen som sade åt dig att ta din bädd och gå?” 13 Men han som hade blivit botad visste inte vem det var. Jesus hade nämligen dragit sig undan, eftersom det var mycket folk på platsen.
14 Senare fann Jesus honom på tempelplatsen och sade till honom: ”Se, du har blivit frisk. Synda nu inte mer, så att inte något värre drabbar dig.” 15 Mannen gick då och berättade för judarna att det var Jesus som hade gjort honom frisk. 16 Därför började judarna förfölja Jesus, eftersom han gjorde sådant på sabbaten. 17 Men Jesus sade till dem: ”Min Far verkar fortfarande, och därför verkar även jag.” 18 Då blev judarna ännu ivrigare att döda honom, eftersom han inte bara upphävde sabbaten utan också kallade Gud sin Far och gjorde sig själv lik Gud.

Jesu relation till sin Far
19 Jesus svarade dem: ”Jag säger er sanningen: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan bara det han ser Fadern göra. Vad Fadern gör, det gör också Sonen. 20 Fadern älskar Sonen och visar honom allt han gör, och större gärningar än dessa ska han visa honom så att ni blir förundrade. 21 För liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger också Sonen liv åt vilka han vill. 22 Och Fadern dömer ingen, utan han har överlämnat hela domen till Sonen 23 för att alla ska ära Sonen så som de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern som har sänt honom.
24 Jag säger er sanningen: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han drabbas inte av domen utan har gått över från döden till livet.
25 Jag säger er sanningen: Det kommer en tid, och den är redan här, när de döda ska höra Guds Sons röst, och de som hör den ska få liv. 26 För liksom Fadern har liv i sig själv, har han också låtit Sonen ha liv i sig själv. 27 Och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människosonen. 28 Var inte förvånade över detta. Det kommer en tid när alla som ligger i gravarna ska höra hans röst 29 och komma ut. De som har gjort gott ska uppstå till liv, och de som har gjort ont ska uppstå till dom. 30 Jag kan inte göra något av mig själv, jag dömer efter det jag hör. Och min dom är rättvis, för jag söker inte min egen vilja utan hans som har sänt mig.
31 Om jag vittnar om mig själv är mitt vittnesbörd inte giltigt. 32 Det finns en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant. 33 Ni har skickat bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen. 34 Jag tar inte emot en människas vittnesbörd, men jag säger det här för att ni ska bli frälsta. 35 Han var en lampa som brann och lyste, och för en tid ville ni glädja er i hans ljus.
36 Själv har jag ett vittnesbörd som är större än det Johannes gav. De verk som Fadern har gett mig att fullborda, just de verk som jag utför, de vittnar om att Fadern har sänt mig. 37 Fadern som sänt mig har vittnat om mig. Ni har varken hört hans röst eller sett hans gestalt, 38 och hans ord lever inte kvar i er eftersom ni inte tror på den som han har sänt. 39 Ni forskar i Skrifterna, för ni tror att ni har evigt liv i dem. Det är just de som vittnar om mig, 40 men ni vill inte komma till mig för att få liv.
41 Jag tar inte emot ära från människor. 42 Jag känner er och vet att ni inte har Guds kärlek i er. 43 Jag har kommit i min Fars namn, och ni tar inte emot mig. Men kommer det någon annan i sitt eget namn tar ni emot honom. 44 Hur ska ni kunna tro, när ni tar emot ära av varandra och inte söker den ära som kommer från den ende Guden?
45 Men tro inte att jag kommer att anklaga er inför Fadern. Den som anklagar er är Mose, han som ni har satt ert hopp till. 46 Hade ni trott Mose skulle ni tro på mig, för det var om mig han skrev. 47 Men om ni inte tror hans skrifter, hur ska ni då kunna tro mina ord?”

My joy

Gemenskap? De troendes gemenskap?

Gemenskap? I dessa tider får man välja noga, enligt Guds ord, om var man bör vara!

De troendes gemenskap
42 De höll troget fast vid apostlarnas undervisning och vid gemenskapen, brödsbrytelsen och bönerna. 43 Varje själ greps av bävan, och många under och tecken gjordes genom apostlarna. 44 Alla de troende var tillsammans och hade allt gemensamt. 45 De började sälja sina egendomar och ägodelar och delade ut till alla efter vars och ens behov. 46 Varje dag var de troget och enigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och delade måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. 47 De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta.
______________
-Finns det en innerlig gemenskap mellan troende? Jadå, men Var? Finns den i församlingarna? Min och andras erfarenheter är att man säger att man MÅSTE MÅSTE vara med i en ‘församling’ annars mår man så dåligt. Jag mår inte bra av att höra sådant och jag vill absolut inte vara i en slags församling som pratar mer om VÄRLDEN än om Kristus och det blod han gav på Golgata. Jag är med Jesus utanför lägret.

-Församlingarna är över-reklamerade på många vis. Man önskar ju att det var som på Jesu tid! Man har försökt att plagiera/kopiera den tidens församlingar, men man har aldrig lyckats. Den som kan sin bibel vet att Jesus säger att vi ska vara utanför lägret! Arken i Stockholm kan man med glädje avstå och likaså de flesta trörre sammnhang som Vineyard m fl!!! Gå inte dit. Det är massor med falska predikanter som vill få folk att falla i marken av Kundalini! m m. Usch och fy!

Läs mer, t ex här i länkarna:

http://experimentlandet.blogg.se/2018/july/att-varna-satans-kristna.html

http://experimentlandet.blogg.se/2018/april/broder-och-systrar-i-tron-men-i-vilken-tro.html

http://experimentlandet.blogg.se/2016/august/dags-att-dra-ut-fran-det-stora-babylon.html

 

 

Tillförsikt. Gud kan allt. Guds medarbetare.


I stället för att säga: Herre, Jag vet inte hur jag ska ordna/göra det här, så får vi istället säga med tillförsikt och tro: Herre, jag bara väntar på att få se hur DU ska lösa det här.

Det tar ett tag innan man begriper att man INTE kan lösa olika saker, man får bara vänta på Herren. När man förstått ovanstående då är det lättare att ge upp och ge det till Gud, för HAN kan det vi INTE kan.

2 Kor 5:7 Vi lever här i tro, utan att se
Guds medarbetare
2 Kor Kapitel 6
1 Som Guds medarbetare uppmanar vi er också att ta emot Guds nåd så att den blir till nytta. 2 Han säger ju: Jag bönhör dig i nådens tid, jag hjälper dig på frälsningens dag. Nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag.
3 Vi vill inte på något sätt väcka anstöt, för att vår tjänst inte ska smutskastas. 4 Nej, i allt vill vi visa att vi är Guds tjänare: i stor uthållighet, i lidande, nöd och ångest, 5 i misshandel, fångenskap och upplopp, i arbete, nattvak och svält, 6 i renhet och insikt, i tålamod och godhet, i den helige Ande, i uppriktig kärlek, 7 med sanningens ord och Guds kraft, med rättfärdighetens vapen i höger och vänster hand, 8 i ära och vanära, i vanrykte och gott rykte. Vi kallas villolärare men är sanningssägare, 9 vi är okända men ändå erkända, vi är döende men lever, vi är tuktade men inte dödade, 10 vi är bedrövade men alltid glada, vi är fattiga men gör många rika, vi har inget men äger allt.
11 Vi talar öppet till er, korintier. Våra hjärtan är vidöppna. 12 Ni har det inte trångt hos oss, men i era hjärtan är det trångt. 13 Gör som vi – nu talar jag som till barn – och öppna också ni era hjärtan.
14 Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker? 15 Vilken samstämmighet har Kristus med Beliar? Eller vad kan den som tror dela med den som inte tror? 16 Vad kan Guds tempel ha för gemenskap med avgudarna? Vi är den levande Gudens tempel, för Gud har sagt: Jag ska bo hos dem och vandra bland dem och vara deras Gud, och de ska vara mitt folk.
17 Därför säger Herren: Gå ut från dem och skilj er från dem, och rör inte vid något orent. Då ska jag ta emot er, 18 och jag ska vara er Far och ni ska vara mina söner och döttrar, säger Herren den Allsmäktige.
————
Det är förtröstan på att veta inom sig att vi ser det som Herren vill vi ska se, hur HAN hjälper i allt, genom allt går han före.

 'Til He returns or calls me home, here in the power of Christ, I'll stand        Bilder Pinterest

 

Gå i tro. Går du i tro? Gå fram i lydnad och i tro.

 Gud öppnar dörrar!

Så snart då prästerna — stå stilla med sina fötter i Jordans vatten, skall Jordans vatten — bliva av skuret i sitt lopp.” Jos 3:13

FOLKET skulle icke vänta i lägret, tills vägen var banad, utan de skulle gå åstad i tro. De skulle taga ned sina tält, packa ihop sitt bohag, ställa upp sig i marschordning och draga ned till floden, förrän vägen genom den var öppnad. Om de hade kommit till randen av floden och sedan stannat för att se strömmen dela sig, innan de stigit i den, hade de fått vänta förgäves. De måste taga ett steg! ut i vattnet, förrän floden blev avskuren i sitt lopp.

Vi måste lära oss att taga Gud på orden och gå fram i lydnad om och vägen framför oss är höljd i mörker. Orsaken till att vi så ofta hejdas av svårigheterna är, att vi vilja se dem undanröjda, förrän vi tränga oss igenom dem. Om vi däremot ginge rätt fram i tro, skulle stigen framför oss öppna sig. Vi stanna, och vänta att få se hindren bortskaffade, då vi i stället borde gå framåt, som om inga hinder funnes.

Tron, som går framåt, vinner seger.

”Fram genom faror! Fram envar som följer
Honom i spåren, som offrat sitt blod!
Frukta ej mörkret morgondagen döljer,
låt blott fanan svaja, buren högt med mod
!
”   .E Cowman

SKE DIN VILJA. Bön och rop. Hjälp från Herren

Bild Maria

”Allt förmår den som tror.” Mark 9: 23.

SÄLLAN ha vi hört en bättre definition på tro än den som i ett av våra möten gavs oss av en kär, gammal svart kvinna. Hon tillspordes av en ung man, huru det går till att av Herren mottaga hjälp för våra påkommande behov.

På sitt karaktäristiska vis, pekande på honom med fingret, svarade hon med stort eftertryck: ”Du behöver blott tro, att Han har gjort det, och det är gjort.” Den stora faran med de flesta av oss är, att sedan vi bett Herren göra det, tro vi inte, att han gjort det utan fortsätta själva med att hjälpa honom och söka förmå även andra härtill. Sedan vänta vi att få se vad Han ämnar göra.

Tron säger sitt ”amen” till Guds ”ja” och tager därefter bort fingrarna för att låta Gud fullborda sitt verk. Trons språk lyder: ”Befall din väg åt Herren och förtrösta på honom, han skall göra det.”

O, så var tröst, mitt hjärta, och bida och hoppas,
Gud håller sina löften — ja vida därvid!
Han dröjer att oss pröva — all egen kraft förgår oss,
Han hjälper i sin egen behagliga tid.
Vi veta icke sättet, vi veta icke stunden,
men Herrens hjälp skall komma, och den kommer med frid!
-Anna Ölander

-JA visst är det jobbigt och arbetsamt att ha ett mycket trängande behov och att då gå i TRO på att HERREN ska GÖRA UNDER. Det UNDER och MIRAKEL man behöver för sitt liv! Man får göra det man kan och sedan försöka släppa det TILL HONOM. Men.. samtidigt vill man ju ha resultat och gör kanske mer än man borde och orkar. för att…för att vad då?  ORO ÅNGEST och TÅRAR att INTE kunna ORKA igenom, att kanske bli bostadslös t ex…..där är jag nu, ja du kan ju fundera över ditt eget liv och se vad Herren har gjort. I mitt liv har han gjort under så många ggr och nu behöver jag hans hjälp IGEN innan jag ramlar ihop. Jag orkar inte men jag måste överleva. Man säger att det är LÄTT att vara en troende. Är det det tycker du?

Nåd utöver nåd

”Min nåd är dig nog.” 2 Kor 12: 9.

En afton red jag hem efter en tung dags arbete. Jag kände mig trött och djupt nedslagen, då plötsligt med blixtens snabbhet ett ord nådde mina öron: ”Min nåd är dig nog.” Då jag kommit hem, slog jag i min Bibel upp denna text, och den framstod nu för mig på detta sätt: ”Min nåd är dig nog” Jag log vid mig själv och sade till Herren: ”Jag kan tänka mig, att den är det, Herre.” Jag hade aldrig förut fattat det heliga löjet hos Abraham. Nu förstod jag det. Det kom otron att framstå helt orimlig. Det var som om den lilla, törstiga fisken varit rädd att dricka floden torr, då den fick höra fader Thames säga: ”Drick på, du lilla fisk, min ström räcker till för dig.” Eller det var som om musen, efter de sju ymniga åren, fruktat att dö av hunger, då den hörde Josef säga: ”Var blott lugn, du lilla mus, mina spannmålsmagasin räcka säkert till för dig.” Eller jag tyckte mig se en man stående högt uppe på ett berg, sägande vid sig själv: ”Jag inandas så många kubikmeter luft varje år, att jag befarar, att jag småningom förbrukat allt syre i atmosfären.” Men jorden hördes svara: ”Fortsätt du att andas och att fylla dina lungor med luft, min atmosfär räcker till för dig.” Ack, mina bröder, låt oss ha stor tro på Gud. Den ringa tron skall föra edra själar till himlen, den stora tron däremot skall bringa himlen till edra själar. – C. H. Spurgeon.

FAITH. Allt förmår den som tror. Gör den det? Mark 9:23 Trons läroplan

Allt förmår den som tror.” Mark 9:23

”ALLT” blir oss icke givet i samma stund vi bedja. Gud vill fostra oss i trons skola, och där finnas många prov att genomgå. Vår tro skall prövas, och vi måste lära oss lydnad, ståndaktighet och frimodighet. Vi ha att passera många stadier, innan vi hunnit målet och lärt oss segra genom tron.

Moralisk duglighet utvecklas i trons skola. Du har gjort din begäran kunnig inför Gud, men svaret dröjer alltjämt. Vad har du nu att göra? Fortsätt att tro Guds Ord. Låt intet av vad du ser och känner rubba dig däruti. Medan du sålunda står fast i tron, skall din erfarenhet om Herren fördjupas och själv skall du bli starkare. Att se de motsägande yttre omständigheterna så att säga i ansiktet och likväl bevara tron skall fylla hela ditt liv med kraft.

Det är ofta med avsikt Gud dröjer. Själva dröjsmålet utgör bönesvaret i icke mindre grad än uppfyllelsen, då den kommer. Vi se detta i alla de stora bibliska karaktärernas liv. Abraham, Mose och Elia voro helt obetydliga i början, men genom övning i trons skola blevo de starka och passande för den uppgift, vartill Gud kallat dem. I en av psalmerna läsa vi om Josef, mannen, som Herren fostrade för Egyptens tron, hur han genom Herrens ord blev satt på prov. Det var icke fängelselivet med dess hårda bädd och dåliga föda, som prövade honom mest utan det ord Gud talat till honon i hans tidiga ungdom beträffande hans upphöjelse och den ära, som skulle vederfaras honom framom bröderna. Detta ord stod alltid för hans inre blick; det följde honom med varje steg han tog på den väg, som endast tycktes fjärma honom från målet, ända tills det ledde honom in i fängelset. Här fick han, fastän oskyldig, försmäkta, medan andra, som med rätta inspärrats, blevo försatta i frihet. Under denna tid blev hans tro hårt prövad, men han utvecklades härunder andligen så, att då fängelsets portar öppnades, var han sin höga uppgift vuxen och kunde bemöta de ondsinta bröderna med en kärlek och ett tålamod, som Gud själv förlänat honom.

Inga yttre förföljelser kunna vara så prövande som dylika erfarenheter. Då Herren genom sitt ord visat sin avsikt med oss, men den ena dagen dock följer på den andra, utan att något sker, då blir det oss övermåttan tungt. Men detta ingår i trons läroplan och meddelar oss en sådan kännedom om Herren, som vi aldrig annars skulle inhämta. / E Cowman

 

Bön. Herren vet allt. Lidandet verkar tålamod.

”Vad vi rätteligen bör bedja om, det vet vi icke.” Rom 8: 26.

MYCKET av det som i vårt kristliga liv väcker vår häpnad är intet annat än svar på bön. Vi bedja om tålamod, och vår Fader sänder i vår väg någon, som prövar oss till det yttersta. ”Lidandet verkar tålamod.” Vi bedja om ett undergivet sinne, och Gud för oss in i nöd och trångmål. ”Vi lära oss lydnad genom lidandet.” Vi bedja Gud göra oss osjälviska — då bereder Han oss tillfälle att offra oss själva genom att se till andras bästa och ge oss ut för bröderna. Vi bedja om styrka och ödmjukhet, och en satans ängel plågar oss, tills vi ligga i stoftet, ropande efter befrielse. Vi bedja: ”Herre, föröka vår tro”, och vi drabbas av ekonomiska förluster, barnen blir sjuka, vi få i vårt hem en oordentlig, slösaktig, långsam tjänare eller mötas av någon ny hemsökelse, som prövar vår tro på ett för oss fullkomligt okänt sätt. Vi bedja om att bli delaktiga av Lammets natur, och på vår lott faller en ringa syssla, eller vi bli förolämpade, utan att få någon upprättelse, ty ”lik ett lamm, som föres bort att slaktas – öppnade han icke sin mun”. Vi bedja om saktmod, och frestelser till hårdhet och retlighet svepa likt en ovädersstorm över oss. Vi bedja om frid, och varje nerv tyckes vara spänd nästan till bristning, på det att vi må skåda upp till Herren och lära, att då Han stillar larmet kan ingen vålla oss oro.

Vi bedja om kärlek, och Gud sänder oss allehanda lidanden och för oss samman med föga älskvärda människor. Han låter dem säga om oss sådan saker, vilka uppreta vårt sinne och vålla oss smärta, ty ”kärleken är tålig och mild. Den skickar sig icke ohöviskt, den förtörnas icke. Den fördrager allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting, den förgår aldrig.” Vi bedja om likhet med Jesus, och Han svarar med att föra oss i lidandets ugn. Är du i stånd att uthärda detta? Vägen till seger och vila är att taga allt, som möter oss, direkt ur en älskande Faders hand, att söka och finna platsen inför tronen i den himmelska världen högt ovan jorden. Därifrån kunna vi sedan betrakta tingen, för att finna allt vara bestämt av den gudomliga kärleken. /E Cowman

”Till Herren jag bad, att Han ville föröka,
min tro och min kärlek och varje sin nåd,
förklara mig mer av sitt salighetsråd
och ge mig mer håg att Hans anlete söka.

Han själv denna bön mig i hjärtat har givit,
och Han har besvarat den, så är mitt hopp;
men sättet, Han valde, att fylla den upp,
ack, sättet, så när i förtvivlan mig drivit.

Helt hastigt, helt lätt, så jag vågade tänka,
Han skulle bete mig all nåd, som Han sagt.
Min synd med sin kärleks betvingande makt
Han skulle slå neder och seger mig skänka.

I stället för detta Han lät mig erfara
mitt hjärtas fördoldaste mörker och skam,
och lät mot min själ komma rytande fram
den mäktiga, vredgade helvetets skara.

Än mer: det mig syntes, som själv Han mig mötte
att göra min smärta mer bitter och full;
min skönaste plan för Hans storm föll omkull,
Han bröt min plantering och neder mig stötte.

Då grät jag och ropade: ”Herre, förklara,
din mask du till döds vill förfölja, o säg!”
Då sade Han: ”Detta jag valt till min väg
att bönen om tron och om nåden besvara.

Jag ville en strid i ditt innersta sända
att döda din stolthet, som själen förstör;
din själviska traktan om intet jag gör,
att du må dig ödmjukt till nåden helt vända.”
O. Ahnfelt

Han skall göra det. Ps 37:5. Varje börda…

”Han skall göra det.” Ps 37: 5.

I SIN översättning av versen: ”Befall din väg åt Herren och förtrösta på honom; han ska göra det.” återger Young den på följande sätt: ”Vältra din väg på Jehova, förtrösta på honom, och Han gör det.” Vår uppmärksamhet fästes här vid Guds sätt att omedelbart skrida till verket, då vi på allvar uti Hans händer anbefalla eller ”vältra” på Honom varje börda, vad namn den än må bära — en sorg, en svårighet, ett fysiskt behov eller oron över någon närståendes frälsning.

”Han gör det.” När? Nu. Vi äro sorgligt benägna för att förgäta, att Han tar emot den förtröstan vi satt till Honom för att genast taga itu med bönesvaret. Det tillkommer då oss att tacka Honom, därför att Han verkar just nu. — Vår ställning av förbidan gör det möjligt för den helige Ande att utföra vår sak med avseende på just den börda vi ”vältrat” på Honom. Den är nu utom räckhåll för oss. Vi försöka ej bära den längre. ”Han gör det.” Må detta hjälpa oss att icke mera taga den i egna händer. Vilken lättnad skall det icke skänka oss, då Han löser svårigheten. — Men någon kanske säger: ”Jag märker ingen förändring.” Bry dig icke därom. ”Han gör det”, om du bara ”vältrat” din börda på Honom och nu förtröstansfullt ser upp i Hans ansikte. Din tro kan bliva satt på prov, dock, ordet står fast; ”Han gör det.” — V. H. F.

”Jag ropar till Gud, den Högste, till Gud, som fullbordar sitt verk för mig.” Ps 57: 3.

Den sköna gamla översättningen lyder: ”Han fullbordar det verk jag håller i mina händer.” Är detta levande för ditt hjärta?
Just vad du har i dina händer, ditt arbete, den sak du har svårt att utföra eller den som överstigit dina krafter — du får bedja Honom göra det ”för dig” och sedan stilla vila, viss om att så skall ske dig. — Havergal

Gud står fast vid sitt förbund. Vad Han tagit sig för, det skall Han också fullborda. Hans barmhärtighet under gångna dagar är en borgen för dagar, som komma och styrker oss att i fortsättningen ropa till Honom. — C. H. Spurgeon.
__________________
Den smärta, som till jorden trycker neder,
den sorg, för vilken ingen tycks ha tröst,
den själen blott för himlen mer bereder
och bringar närmare till Jesu bröst.

Var stilla, själ! Att lida är att leva,
du sår för evigheten ut ett frö.
Var nöjd med Herrens vilja; eftersträva
blott himlens fröjder, vilka aldrig dö.

De tårar osedda till jorden falla,
de läggas i Hans lägel en och en;
och där förvandlas de till pärlor alla
och gnistra i ett överjordiskt sken.

Var sorg vi bära här med Jesu sinne
och som sin rot har sänkt uti Hans grav,
den skall i himlen vara blott ett minne
utav det skönaste, som jorden gav.
L. H