Allt med Honom
“Han som icke har skonat sin egen Son, utan utgivit honom för oss alla, huru skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom?” Rom 8: 32.
Ingenting är så svårt att tro, som att Gud älskar oss också när vi inte på minsta sätt får känna hans kärlek. Ibland får vi erfara, hur Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande. Då är Herrens närvaro verklighet för oss, och vi får liksom dricka ur ljuvlighetens ström. Då förstår vi bra, att Anden vittnar med vår ande, att vi är Guds barn. Denna nåd får vi emellertid inte alltid erfara. Vi får uppleva mycket torra tider. Vi får erfara svåra inre anfäktelser. Herren förefaller att vara så långt ifrån oss.
Då bör vi gå till Guds Ord och hänga fast vid löftena utan att fråga om lov vare sig av vårt eget bedrägliga hjärta eller av själafienden. Då vi tror, att vi är föremål för Guds kärlek, fastän vi ingenting känner, ger vi stor ära åt Herrens löften. Han som inte skonade sin enfödde Son, utan utgav honom för oss, hur skulle han kunna förändras, då vi lever ett liv, fullt av mångahanda bedrövelser? I Herren finns ingen förändring. Liksom han en gång skänkte oss sin Son, skulle han inte nu skänka oss allt, vad helst vi behöver?
Någon har sagt: Också dessa sorger och bedrövelser har han under tårar köpt oss. I bedrövelserna är vi alltid böjda att tro, att de kommer oss till del därför att Gud inte älskar oss. Och dock är det rakt tvärtom. Den hand som stundom måste svänga gisslet, är genomborrad för våra synders skull. Detta borde vi komma ihåg, när vi har det riktigt svårt.
Paulus fann behag i bedrövelser, misshandel, nöd och förföljelse, uttryckligen därför att han bakom allt detta såg sin Herres kärlek. Om det inte hade varit så, hade han inte någonsin kunnat finna behag i det. Också detta var således för honom Herrens gåvor.
Den som kan ha den inställningen till sitt livs små och stora prövningar, har verkligen vunnit seger i detta livet. Till och med lidandets vågor bär honom och för honom bara djupare in i Guds kärlek. Detta förutsätter dock en mycket djup kännedom om vår Frälsares Jesu Kristi kärlek. Men den har vi ju lov att sträcka oss efter. Och vi har ju löftet, att vi en gång skall uppnå denna förståelse. En gång i evigheten ser vi att vårt liv helt behärskats av Herrens kärlek, både under mörka och ljusa tider, både i bedrövelse och när vi med fröjd sjungit tacksägelsesånger.
Herre, förverkliga denna nåd också
i mitt liv, så att jag bakom alla mörka
moln endast ser din kärlek och din
nåd också i de svåraste förhållanden.
Bibelord: Rom 8: 1-17.
Kapitel 8
1 Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. 2 Livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. 3 Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den köttsliga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, till det yttre lik en syndig människa. I hans kropp fördömde Gud synden. 4 Så skulle lagens rättfärdiga krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.
5 De som lever efter köttet tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden. 6 Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid. 7 Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. 8 De som lever i köttet kan inte behaga Gud.
Guds barns liv i Anden
9 Ni däremot lever inte i köttet utan i Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom. 10 Om Kristus bor i er är visserligen kroppen död på grund av synden, men Anden är liv på grund av rättfärdigheten. 11 Och om Anden från honom som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då ska han som uppväckte Kristus från de döda också göra era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er.
12 Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår köttsliga natur så att vi ska leva efter köttet. 13 Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar kommer ni att leva.
14 Alla som drivs av Guds Ande är Guds barn. 15 Ni har inte fått slaveriets ande så att ni på nytt måste leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, och i honom ropar vi: “Abba! Far!” 16 Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. 17 Och är vi barn så är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom för att också förhärligas med honom.
https://www.eaec-se.org/blandat/trostens_gud/allt_med_honom.htm
