Tag Archive | ödmjuk

‘Saliga äro de som icke se och dock tro. Joh 20:29. Nåd utöver nåd.

“Saliga äro de som icke se och dock tro.” Joh 20:29

VILKEN makt ha icke de synliga tingen och huru nödvändigt är det ej för Gud att hålla oss vid dem som äro osynliga! Petrus måste antingen gå på vattnet eller simma. Han kunde icke göra bådadera. Om fågeln skall flyga, måste den lämna stängsel och träd och lita på vingarnas bärkraft. Om den försöker hålla sig nära marken, misslyckas flygningen. Gud måste göra slut på Abrahams styrka och låta honom se, att han i sig själv intet kunde göra. Han måste anse sin egen kropp såsom död och därefter anförtro hela verket åt Gud. Genom att se bort från sig själv och förtrösta på Gud allena, blev han fullt viss om att vad Gud hade lovat, det var Han också mäktig att hålla. Detta är vad Gud nu vill lära oss. Han undanhåller oss uppmuntrande erfarenheter, ända tills vi lära oss att lita på Honom dem förutan. När detta fått ske, älskar Han att göra sitt Ord levande såväl i verkligheten som för tron.
— A. B. Simpson.

“O Herre, nedslå otrons fäste,
Gud helge ande’, föröka vår tro.
Ty otron reder satan näste,
men tron är själens himlabro.“

*

KORSETS VÄG:

Den själ, som har valt att gå korsets väg,
av Gud bereds till åkerteg.
Det gäller eviga livet hinna.
Blott genom död kan hon livet vinna.
Och vill hon vetet skall bära frukt,
hon måste först känna dödens lukt.

Den tunga prövning är Herrens plog,
som har till inskrift: “Min nåd är nog.”
I djupets inre Han fåror plöjer
och grus och stenar Han undanröjer,
att ädla sädet, Guds eget ord,
må sjunka djupt i hjärtejord.

Det korn, som sänktes i jorden ner,
i mörka djupet ej ljuset ser.
Och dödens vinter det genomtränger,
dock solens värme till kornet tränger:
och när dess hölje har börjat dö,
då bildas stängeln med “Livets frö”.

Den brodd som växer i Guds behag,
den blir ej frukt på en enda dag.
Men Gud åt axet dess växtkraft giver,
om blott det troget och ödmjukt bliver
och tager mot ifrån Herren allt —
så bär det sexti- ja hundrafalt.
Linnea Hofgren

Jesus botar och undervisar på sabbaten Lukas kap 14

maj5

foto Maria

Lukas kapitel 14Jesus botar på sabbaten en vattusiktig man,
undervisar om ödmjukhet och rätt gästfrihet,
framställer liknelsen om den stora måltiden,
undervisar om det sanna lärjungaskapet.1. När han på en sabbat hade kommit in till en av de förnämligaste
fariséerna för att inta en måltid, hände sig, medan man där
vaktade på honom,
2. att en vattusiktig man kom dit och stod framför honom.
3. Då tog Jesus till orda och sade till de lagkloke och fariséerna:
“Är det lovligt att bota sjuka på sabbaten, eller är det inte
lovligt?”
Matt. 12:9. Mark. 3:1. Luk. 6:6. 13:14.
4. Men de teg. Då tog han mannen vid handen och gjorde honom
frisk och lät honom gå.
5. Sedan sade han till dem: “Om någon av er har en åsna eller en
oxe som faller i en brunn, går han inte då strax och drager upp
den, jämväl på sabbatsdagen?”
6. Och de förmådde inte svara något härpå.
7. Då han nu märkte hur gästerna utvalde åt sig de främsta
platserna, framställde han för dem en liknelse; han sade till
dem:
Matt. 23:6.
8. “När du av någon har blivit bjuden till bröllop, så tag inte den
främsta platsen vid bordet. Ty kanhända finns bland gästerna
någon som är mer ansedd än du,
Ords. 25:6.
9. och då kommer kanske den som har bjudit både dig och
honom och säger till dig: ‘Giv plats åt denne’; och så måste du
med skam inta den nedersta platsen.
10. Nej, när du har blivit bjuden, så gå och tag den nedersta
platsen vid bordet. Ty det kan då hända att den som har bjudit
dig säger till dig, när han kommer: ‘Min vän, stig högre upp.’
Då vederfares dig heder inför alla de andra bordsgästerna.
11. Ty var och en som upphöjer sig, han skall bli förödmjukad,
och den som ödmjukar sig, han skall bli upphöjd.”
Job 5:11. Ords. 29:23. Matt. 23:12. Luk. 18:14.
1 Petr. 5:5. Jak. 4:10.
12. Han sade också till den som hade bjudit honom: “När du gör
ett gästabud, på middagen eller på aftonen, så inbjud inte dina
vänner eller dina bröder eller dina fränder, ej heller rika
grannar, så att de bjuder dig igen och du därigenom får
vedergällning.
13. Nej, när du gör gästabud, så bjud fattiga, krymplingar, halta,
blinda.
5 Mos. 14:29.
14. Salig är du då; ty eftersom de inte förmå vedergälla dig, skall
du få din vedergällning vid de rättfärdigas uppståndelse.”
Joh. 5:28.
15. Då nu en av de andra vid bordet hörde detta, sade denne till
honom: “Salig är den som får bli bordsgäst i Guds rike!”
16. Då sade han till honom: “En man tillredde ett stort gästabud
och bjöd många.
Jes. 25:6. Matt. 22:2.
17. Och när gästabudet skulle hållas, sände han ut sin tjänare och
lät säga till dem som var bjudna: ‘Kom, ty nu är allt redo.’
18. Men de började alla strax ursäkta sig. Den förste sade till
honom: ‘Jag har köpt ett jordagods, och jag måste gå ut och
bese det. Jag ber dig, tag emot min ursäkt.’
19. En annan sade: ‘Jag har köpt fem par oxar, och jag skall nu gå
och försöka dem. Jag ber dig, tag emot min ursäkt.’
20. Åter en annan sade: ‘Jag har tagit mig hustru, och därför kan
jag inte komma.’
1 Kor. 7:33.
21. Och tjänaren kom igen och talade om detta för sin herre. Då
blev husbonden vred och sade till sin tjänare: ‘Gå strax ut på
gator och gränder i staden, och för hitin fattiga och krymplingar
och blinda och halta.’
22. Sedan sade tjänaren: ‘Herre, vad du befallde har blivit gjort,
men här är ännu rum.’
23. Då sade herren till tjänaren: ‘Gå ut på vägar och stigar, och
nödga människorna att komma hitin, så att mitt hus blir fullt.
24. Ty jag säger er att ingen av de män som var bjudna skall
smaka sin måltid.'”
25. Och mycket folk gick med honom; och han vände sig om och
sade till dem:
26. “Om någon kommer till mig, och han därvid ej hatar sin fader
och sin moder, och sin hustru och sina barn, och sina bröder och
systrar, därtill också sitt eget liv, så kan han inte vara min
lärjunge.
27. Den som inte bär sitt kors och efterföljer mig, han kan inte
vara min lärjunge.
Matt. 16:24. Mark. 8:34. Luk. 9:23.
28. Ty om någon bland er vill bygga ett torn, sätter han sig inte
då först ned och beräknar kostnaden och ser till, om han äger
vad som behövs för att bygga det färdigt?
29. Annars, om han lade grunden, men inte förmådde fullborda
verket skulle ju alla som finge se det börja att begabba honom
30. och säga: ‘Den mannen började bygga, men förmådde inte
fullborda sitt verk.’
31. Eller om en konung vill draga ut i krig för att drabba samman
med en annan konung, sätter han sig inte då först ned och
tänker efter, om han förmår att med tio tusen möta den som
kommer emot honom med tjugu tusen?
32. Om så inte är, måste han ju, medan den andre ännu är långt
borta, skicka sändebud och underhandla om fred.
33. Likaså kan ingen av er vara min lärjunge, om han inte försakar
allt vad han äger. –
34. Så är väl saltet en god sak, men om till och med saltet mister
sin sälta, varmed skall man då återställa dess kraft?
Matt. 5:13. Mark. 9:50.
35. Varken för jorden eller för gödselhögen är det tjänligt; man
kastar ut det. Den som har öron till att höra, han höre.”

*
Vad kan vi lära utav detta? Jo att Jesus gör mirakel förstås och att de skriftlärde fariséerna ville att Jesus skulle göra alla fel som tänkas kunde så att de kunde arrestera honom. Men Jesus är ju Jesus så han visste ju detta. Allt skedde ju för att få honom att bryta mot lagen.

Jesus undervisar om två saker: att aldrig sätta sig på en framskjuten plats. I Guds rike går tjänandet framför att bli betjänad. Sedan ger han värden rådet att inte vara för nogräknad med vem han bjuder. Gud öppnar sitt rike för alla, rik eller fattig, och det är aldrig fråga om att någon enda av oss skulle kunna bjuda igen.

En verkligt ödmjuk person jämför sig bara med Kristus, tar emot förlåtelse för synd och inser att hon i sig själv har begränsningar när det gäller förmåga och kunskap. Att förneka sig själv är inte ödmjukhet, det finns de som lär ut att det är rätt, men det är fel. Ödmjukhet är en realistisk syn på sig själv och sina resurser. En verkligt ödmjuk person har inte blivit det genom egna ansträngningar utan på grund av sitt förhållande till Gud.

Läs gärna kapitel 14 igen och begrunda Guds ord.

Det kostar på att vara Jesu lärjunge- då får man lära sig att växa och att uppföra sig, det tar tid, men skall man tjäna honom så får man räkna med svårigheter på många vis.

Korsets stämpel. Den ödmjuka andens och det förkrossade hjärtat..

maj31

Foto Maria

“Blås genom min lustgård, låt dess vällukt (kryddor, eng övers) strömma ut.” Höga V 4: 16.

NÅGRA av de kryddor, som omtalas i detta kapitel, äro alldeles enastående. Aloe var en bitter krydda, och den talar om ljuvheten i det bittra, det bittert söta med en underbart fin verkan, vilken endast den kan förstå, som prövat den. Myrra användes till att balsamera de döda, och detta talar om död från något. Det är den ljuvhet, som förlänas hjärtat, då det dött från sin egenvilja, sitt högmod och sin synd.

Ack, vilken outsäglig skönhet en del kristna äga! Det vilar över dem en prägel av mognad och renhet. Det är korsets stämpel, som vittnar om att de ha dött från något, som en gång var stolt och starkt, men som nu för evigt är lagt vid Jesu fötter. Det är den ödmjuka andens och det förkrossade hjärtats överjordiska skönhet, det är musiken, som klingar i moll och den sötma, som frosten framkallat hos den mogna frukten.

Vällukten uppstiger ur rökelsen, då den kommit i beröring med elden. Rökelsen är det brinnande stoft, som i härliga moln höjer sig från flammornas inre. Detta förtäljer om hjärtan, vilkas sötma måhända framkallats av bedrövelsens lågor, tills moln av tacksägelse och bön fylla själens allraheligaste. Mina vänner, giva vi ut hjärtats kryddor, uppstiger deras vällukt ur våra liv!

“Själv blott ett intet, intet!
Och skull det med smärta än ske,
jag lägger mig djupt i stoftet,
att världen min Jesus må se.
Själv blott ett intet, ett intet,
men Honom ske ära och pris!
Han är ju välsignelsens källa
med strömmar från paradis.”

/Källor i öknen/

I min svaghet är jag stark….2 Kor 12:10
Text: Så gläder jag mig över svaghet, misshandel och nöd, över förföljelser och ångest, eftersom det sker för Kristus. Ty när jag är svag, då är jag stark.
Parallellställen:

Rom 5:3
Fil 4:12

Vi kommer att vinna en slutgiltig seger, men vägen dit är svår, mycket måste övervinnas på den vägen. Genom svårigheter växer vi.Vårt tålamod prövas dagligen. Låt oss tacka Gud i svårigheterna och bli starka och att vi får växa, låt oss möta allt med den styrka han ger oss. /Jak 1:2-4; 1 Petr 1:6-7/