Tag Archive | Nej

VET DU vad du äter?? NEJ till FRÖ-OLJOR! SE Artikel! SKANDAL!!!

https://www.vaken.se/frooljorna-orsakar-en-stor-del-av-den-okande-cancerforekomsten/

Den metabola sjukligheten tilltar och sprider sig globalt som en pandemi, utan att den allopatiska skolmedicinen verkar ha någon som helst kontroll över utvecklingen. Detta har lett till att det duggar tätt med böcker och bloggar från människor som likt mig själv drabbats och som själva gjort något åt sin situation i avsaknad av hjälp från sjukvården. Denna strävan hos människor som vill hjälpa sina medmänniskor har som jag tidigare berört väckt en betydande irritation inom skolmedicinen, som nu efterlyser någon sorts censur av vad lekmän får skriva om egna hälsoupplevelser. Detta krav kommer från en skolmedicin som misslyckats katastrofalt med att stävja den pågående pandemin.

I Australien finns bloggaren och lekmannen David Gillespie som skrivit om sina egna erfarenheter av metabol ohälsa och bristen på kompetens och engagemang från skolmedicinens sida. Han har i en krönika tagit upp skolmedicinens misslyckande. Han pekar bl.a. på att fler och fler människor varje år drabbas av cancer. Samtidigt fortsätter många läkare och nutritionister att berätta för oss att det är vårt eget fel, för att vi inte följer deras råd om rökning, alkohol, fetter och solande.

Nyligen gavs det i Australien ut officiella skattefinansierade råd om ”modifierbara” riskfaktorer för cancer. Efter att ha ägnat sig åt statistisk akrobatik hade man beräknat att om vi bara slutat göra några nämnda riskfyllda saker skulle 38% av cancerdöden förhindras. De saker som de är oroade för är att röka, att inte äta tillräckligt med frukt och grönt, att äta för mycket rött kött, att konsumerar för mycket alkohol, att inte träna tillräckligt och att spendera för mycket tid i solen. Ett genomgående råd har även varit att ersätta mättade animaliska fetter med vegetabiliska fröoljor.

Det enda problemet är att allt fler människor har gjort allt detta sedan åtminstone början av 1980-talet. Trots det har cancerincidenterna sedan dess accelererat till en skrämmande pandemisk nivå. Snart drabbas varannan människa i vissa länder av cancer under sin livstid. Utvecklingen har varit likartad för övriga metabola sjukdomar.

Gillesbie pekar på att man i Australien mellan 1980 och 2012 minskade på spritkonsumtionen med 21%. Man åt också 15,4% mer grönsaker och 7,5% mer frukt mellan 1992 och 2011. Och konsumtionen av nötkött har sjunkit med hälften sedan början av 1980-talet. Motionerandet har ökat signifikant, andelen som tränar regelbundet har nästan dubblerats. Och användningen av solskydd har ökat avsevärt. Viktigast av allt, rökningen har reducerats dramatiskt. Vuxna som röker dagligen halverades nästan mellan 1995 och 2015.

Vad blev då belöning för att göra som skolmedicinen predikat? Incidensen av alla cancerformer har ökat med 23% och vissa cancerformer har fullkomligt exploderat. Australierna har nu 3 gånger så stor risk att få sköldkörtel- eller levercancer och mellan 2 och 3 gånger så stor risk att få melanom- , njur-, anal- eller prostatacancer.

Människor har gjort exakt vad de fått veta av skolmedicinen och resultatet är raka motsatsen mot vad de s.k. experterna förutspådde. Det förefaller som om råden från dessa experter snarast har förvärrat sjukligheten.

I en miljö där lösningen som predikats inte producerar de resultat som förutskickats, är det troligt att man missat någon viktig faktor. Att rökning minskar har sänkt takten för lungcancern, men det är också tydligt att något annat sätter ännu mer tryck uppåt på lungcancer och en lång rad andra cancerformer.

Är fröoljorna den bov som skolmedicinen missar?
Vi vet att rökningen orsakar cancer sannolikt beroende på att den tillför kroppen stora mängder giftiga aldehyder. Jag är själv drabbad. Aldehyderna driver ett tillstånd av oxidativ stress som skadar våra celler och sätter igång en cancerogen utveckling.

Den falska hypotesen att mättade animaliska fetter i kosten var orsaken till åderförfettning, ledde under 70-talet till rekommendationer från skolmedicinen att ersätta de animaliska fetterna i maten med vegetabiliska fröoljor. Denna rekommendation blev 1977 officiella kostråd i USA, råd som sedan kopierades i en stor del av västvärlden. I Sverige är de fortfarande de råd som lämnas av Livsmedelsverket och som t.ex. styr sammansättningen av maten på våra skolbespisningar. Livsmedelsindustrin började prångla ut massor av s.k. lightprodukter där de mättade fetterna ersatts med fröoljor och socker. Detta var en perfekt storm för livsmedelsindustrin som kunde byta ut dyra animaliska fetter med kort hållbarhet och höga hanteringskostnader mot superbilliga fröoljor och billigt socker med oändlig hållbarhet.

Flertalet fröoljor är onaturligt rika på linolsyra (LA) som är ett omega-6 fett som reducerar produktionen och effektiviteten för den för hälsan viktiga omega-3 fettsyran DHA. Överskott av LA kan driva immunsystemet för långt, vilket orsakar inflammation, varför det finns tunga skäl att minimera intaget av fröoljor. Genom att sänka intaget av fröoljor ökar man kroppens tillgång till DHA. Den höga halten av linolsyra i flertalet moderna dieter kan förklara varför så många människor uppvisar låga RHA-halter trots en diet som innehåller animalier.

De billiga fröoljorna som nu helt dominerar i den processade industrimaten, ger som jag visade i en tidigare krönika, upphov till just samma typ av aldehyder som man får i sig genom att röka, vilket leder till likartade sjukdomskaskader som att röka.

Vetenskapen om detta är guldstandarden i näringsforskning genom en dubbelblind, randomiserad, kontrollerad, långvarig studie i slutet av 1960-talet. Den involverade slumpmässigt fördelning av män till dieter som innehöll animaliskt fett (låt oss kalla dem smörätarna) eller dieter där det fettet ersattes med fröoljor (margarineätarna).

Efter åtta år hade smörätarna hälften av dödstalen från cancer jämfört med margarinätarna. Och det är trots att smörätarna hade en mycket högre andel tunga rökare i sin grupp. Slutsatsen är enkel, människor dör mycket oftare från cancer om de äter margariner och billiga fröoljor istället för dyrare och för oss naturliga animaliska fetter.

Idag är det i stort sett omöjligt att köpa processad industrimat som använder animaliskt fett. Det finns en enkel anledning till detta. Det långt är billigare. All vår förpackade industrimat baseras på billiga fröoljor i stället för dyra animaliska fetter. Konsumtionen av de cancerframkallande oljorna har kontinuerligt ökat de senaste 40 åren som ett resultat.

Ökningen av cancerdiagnoserna trots den stora minskningen av rökningen, borde alltså inte vara någon överraskning. Snarare är det ett oundvikligt resultat av det förändrade sätten att bearbeta industrimaten. Och det kommer att fortsätta att stiga så länge som dessa oljor ingår i maten.

Vi vet att intag av fröoljor eller inandning av deras ångor från fritöser och stekpannor orsakar cancer på samma sätt som om vi röker. Och ändå uppmanar skolmedicinens s.k. experter oss att äta mindre rött kött och uppmuntra oss att konsumera mer av dessa hälsovådliga oljor.

Det skenheliga predikandet måste sluta. Vi behöver inte dessa självutnämnda och okunniga experter som använder våra pengar för att berätta för oss att cancer är vårt fel. Cancer är inte vårt fel. Vetenskapen har sedan årtionden visat att det beror på samma oljeväxter som skolmedicinen säger att vi borde äta och som serveras på våra skolbespisningar efter råd från Livsmedelsverket. Näringsvetenskapens överpräster måste omedelbart sluta dansa efter livsmedelsindustrins pipa och istället ge evidensbaserad rådgivning om vad som verkligen orsakar cancer.

Rådet blir att helt avstå från fröoljorna och margarinet och ersätta det med smör, djurfett, kokosolja och olivolja. Som jag tidigare berört har sesamfröoljan som ingått i människans kost i tusentals år bättre egenskaper, de övriga fröoljorna är inte naturlig människoföda. Och efter att de processats i livsmedelsindustrins raffinaderier är de direkt hälsovådliga. Glöm inte heller bort att den majonnäs som säljs i livsmedelsaffärerna består av både processad rapsolja och socker, varför man bör avstå från den. Gör istället egen majonnäs med smör, det finns recept på nätet.

Av Lars Bern,  Fröoljorna orsakar en stor del av den ökande cancerförekomsten

Originaltext: anthropocene.live

Maria: BRA att du läser och sprider vidare! Det är ett otyg! Var nyttig och tänk på din och andras hälsa!! HJÄLP DINA MEDMÄNNISKOR!

Tankar kring påvens avgång

Från: https://experimentlandet.blogg.se/2013/february/tankar-kring-pavens-plotsliga-avgang.html

Ålder och sjukdom brukar inte vara något skäl till att påvar avgår. Varenda påve är i regel till åren kommen redan när de tillträder sin tjänst och att drabbas av ålderskrämpor eller åldersrelaterade sjukdomar är knappast något konstigt när det gäller äldre människor. Att någon under sextio intar påvestolen är ganska ovanligt.

Det var inte ens tre månader sedan påven tog på sig uppdraget att börja twittra, närmare bestämt den 12 december, och vad vi vet så har han inte blivit dödsjuk eller särskilt mycket sjukare sedan dess. De krämpor han har nu hade han även då.

Ändå verkar de flesta tro på förklaringen om ålder och sjukdom och för att göra avgången lite mer dramatisk så skakar media liv i de sexskandaler som den katolska kyrkan under årens lopp har varit inblandad i.

Samtidigt säger påven att han behöver mer tid för bön och meditation. Även den förklaringen låter ihålig för vad är det som gör att påven behöver mer tid just nu än den han redan har, för bön och meditation? Hade det inte räckt med att sluta twittra för att frisätta mer tid till bön och meditation? Åtminstone som ett första steg. Varför så drastiskt avgå?

Påvens avgång innebär inte bara att en ålderstigen och sjuklig religiös ledare lämnar sin befattning. Det innebär att alla världens katoliker förlorar den de ser som Kristi ställföreträdare på jorden. De förlorar helt enkelt sin Kristus eftersom påven inte klarar av att vara deras Kristus längre. Det är ju mycket allvarligare än om en frikyrkoförsamling förlorar sin pastor genom att han pensionerar sig eller inte längre orkar vara pastor.

Påven biskop av Rom och Petrus efterträdare,“är den ständiga och synliga principen och grundvalen för enheten mellan de många biskoparna och de troende” – “I kraft av sitt uppdrag som Kristi ställföreträdare och hela kyrkans herde har biskopen av Rom nämligen den fulla, högsta och universella makten över kyrkan och kan alltid utöva den fritt”

Citatet är hämtat från den romersk katolska kyrkans katekes paragraf 882

“Jesus svarade: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig” (Joh. 14: 6)

“Mig” har den romersk katolska kyrkan bytt ut till påven. Ingen kommer till Fadern utom genom påven är vad RKK undervisar när den jämställer Kristus “Gud” med en människa född av kött och utan något som liknar gudomlighet i sig från början. Inte nog med det. Påven kallar sig själv “fader” liksom många av hans anhängare trots att Jesus förbjöd detta:

“Ni skall inte kalla någon här på jorden för er fader, ty en är er fader, han som är i himlen” (Matt. 23: 9)

Man placerar en ofullkomlig människa, en syndare som vi alla är, på Guds plats. Kristus är både Gud och människa som trots att han under sin tid på jorden såg ut som en människa och delade människors livsvillkor, är en del av Gud och gudomen. Han är till skillnad från vanliga människor (påvar eller ej), fri från synd. Det är en synd och hädelse att utge sig för att vara Gud, Kristus.

“NÄR DET GÄLLER vår herre, Jesu Kristi ankomst, då vi skall samlas hos honom, ber vi er, bröder, att inte strax tappa fattningen och bli uppskrämda, om man hänvisar till Anden eller till något som vi skulle ha sagt eller skrivit och säger att Herrens dag är här. Låt inte lura er på något vis. Ty först måste avfallet ske och laglöshetens människa uppenbaras, undergångens son, motståndaren, han som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt och sätter sig i Guds tempel och utger sig för att vara Gud.

Minns ni inte att jag sade detta redan när jag var hos er? Och ni vet vad det är som nu hindrar honom så att han inte kan träda fram förrän hans stund är inne. Ty laglösheten är redan verksam, som en hemlighet; det som återstår är att han som ännu hindrar röjs ur vägen. Då skall den Laglöse uppenbaras, han som herren Jesus skall dräpa med andedräkten ur sin mun och förinta men glansen vid sin ankomst.

Den Laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor makt, falska tecken och under och med orättfärdighetens alla konster, som bedrar dem som går i fördärvet – de har ju inte velat ta emot den kärlek till sanningen som kunde ha räddat dem. Därför låter Gud villfarelsen få makt över dem så att de tror på lögnen och blir dömda , alla dessa som inte har trott på sanningen utan har valt orättfärdigheten” ( 2. Tess. 2:1-12)

Biskopen av Rom (påven) har (enligt paragraf 882 ovan) den fulla, högsta och universella makten över kyrkan och det gäller inte bara romersk katolska kyrkan med sina 1.2 miljarder medlemmar. RKK gör anspråk på makt över alla kyrkor.

Vem är laglöshetens människa, undergångens son, motståndaren, som beskrivs i texten, om inte påven som förhäver sig över allt som kallas Gud eller heligt och sätter sig i Guds tempel som är Guds församling/Kristi kropp och utger sig för att vara Gud.

Att detta överhuvudtaget är möjligt beror på Antikrists ande som ända sedan urkristendomens tid har funnits i världen.

“MINA KÄRA, sätt inte tro till alla andar utan pröva om de kommer från Gud, ty många falska profeter har gått ut i världen. Så kan ni se vilken ande som är Guds: varje ande som erkänner att Jesus Kristus har kommit i mänsklig gestalt är från Gud, men den ande som förnekar Jesus är inte från Gud. Det är Antikrists ande, som ni har hört skall komma och som redan nu är i världen. Men ni, mina kära barn, är från Gud , och ni har besegrat de falska profeterna , ty han som är i er är större än han som är i världen.

De kommer från världen, och därför talar de som världen, och världen lyssnar på dem. Men vi kommer från Gud. Den som känner Gud , han lyssnar på oss; den som inte kommer från Gud, han lyssnar inte på oss. Så kan vi skilja mellan sanningens och villfarelsens ande” (1. Joh. 4:1-6)

Uppenbarelseboken kapitel 13, talar om två odjur. Ett som stiger upp ur havet (folkmassorna) och ett som stiger upp ur jorden (det vill säga som är väl etablerat). Det första odjuret är det politiska odjuret med tio horn och sju huvuden och som har fått ett dödligt hugg som läkts. Detta första odjur är med stor sannolikhet “det demokratiska” EU och det dödliga hugget som läkts betyder att odjuret kommer att återuppstå under förhållanden som liknar det gamla romarriket.

Om det religiösa odjuret kan vi läsa:

“Och jag såg ett annat odjur stiga upp ur jorden, och det hade två horn som liknade ett lamms och det talade som en drake. Det utövar det första odjurets hela makt i dess åsyn. Det får jorden och dess invånare att tillbe det första odjuret, vars dödliga sår hade läkts.

Och det gör stora tecken, det låter till och med eld falla från himlen ner på jorden i människornas åsyn. Och det förför jordens invånare med de tecken som det fått rätt att göra i odjurets åsyn. Det säger till jordens invånare att göra en bild åt odjuret som har fått svärdshugget men kommit till liv igen. Och det fick rätt att ge livsande åt odjurets bild, så att bilden också kan tala och se till att alla som inte tillber odjurets bild blir dödade.

Och det ser till att alla, höga och låga, rika och fattiga, fria och slavar, får ett märke på högra handen eller på pannan och att ingen kan köpa eller sälja utan att ha märket, odjurets namn eller talet för namnet. Här behövs vishet. Den som har förstånd skall tolka odjurets tal, ty det är en människas tal, och talet är 666” (Upp. 13:11-18)

Att det är frågan om ett odjur med en religiös framtoning men att dess avsikt är att föra de kristna från Gud, förstår vi genom att hornen liknade ett lamms men att det talade som en drake. Det framkommer också att det religiösa odjuret har en drivande roll när det gäller utvecklingen av det antikristliga systemet. Det religiösa odjuret är det som får jorden och dess invånare att tillbe det politiska odjuret vars dödliga sår hade läkts.

I det gamla romarriket gav man människor bröd och skådespel i form av gladiatorspel. Idag ger man människor bröd och skådespel i form av fördumningsprogram via Tv, radio, dator och de nya telefonerna.

Det religiösa odjuret kommer också att se till så att alla tvingas ta emot satans märke på handen eller i pannan och de som vägrar kommer att gå under. När detta sker kommer det att ske ganska obemärkt då man inte behöver göra någon stor sak av det.

Vid den tiden har nästan alla människor inklusive majoriteten av de kristna, anpassat sig till det antikristliga systemet och den antikristliga anden så att de av den anledningen inte kan reagera även om deras förnuft säger att de borde.

Kan det vara så enkelt som att påvens plötsliga avgång beror på att han känner ett behov av att ägna sin återstående tid åt att vända om?

“ Och jag hörde en annan röst från himlen säga: Dra bort från henne, mitt folk, så att ni inte deltar i hennes synder och drabbas av hennes plågor. Ty hennes synder har tornat upp sig ända till himlen, och Gud har inte glömt det onda hon har gjort” (Upp. 18:4-5)

Hälsn Maria

….svenska teologernas välvilja till dialogsamförstånd för att skapa makt.

Maria: Ekumeniken går framåt kan man säga, ekumeniken med islam som tar död på Jesus hela tiden, gång på gång, och dödar den kristna tron, men de som är frälsta ser vad som sker, de religiösa blundar.

JESUS ÄR HERRE

https://www.kyrkanstidning.se/asikt/svenska-kyrkan-har-gatt-i-fallan-0?fbclid=IwAR0DG_QOunpJ2nBHw4nJ1yFdvLBW4_vaTBuhBH9O4NA3McNqwsAEcvCaiNs

I religionsdialogens namn har islamiska fundamentalister utnyttjat de svenska teologernas välvilja till dialogsamförstånd för att skapa makt.Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Svenska kyrkans teologer har stark anknytning till ekumenik och religionsdialog men erfarenheterna av politisk islam är begränsade. Islamiska termer som taqiyya, tawriya (vita lögner) är främmande för de flesta. I religionsdialogens namn har islamiska fundamentalister utnyttjat de svenska teologernas välvilja till dialogsamförstånd för att skapa en egen politisk och ekonomisk makt i Sverige.

Al-Qaradawi, chefsteologen för Muslimska brödraskapet, skrev strategin för den islamistiska rörelsen och talade då om eskatologisk tamkin. Detta innebär att alla religioner och livsåskådningar i en gudsplan ska underkasta sig islam och dess sharialagar.

Islamisternas seger i Afghanistan beskrevs som guds seger över den lilla satan. Den stora satan, liberalismen i väst, ska bekämpas med infiltration, mission och dialog på grund av maktunderläget. Målet för religionsdialog enligt Al-Qaradawi är att undergräva de sekulära staternas makt och tawtin. Detta innebär att de sekulära västerländska samhällena ska erkänna islam som religion och islamister som representanter. Ett parallellt samhälle ska skapas och trappstegsvisa strategier utarbetas för tamkin.

I väst talades om civilisationernas kamp. Men det fanns också en vision om att muslimska teologer i väst skulle forma en ny tolkning av religiösa texter och granska urkunder med vetenskapliga metoder på samma sätt som skett med bibeltexter.

Fundamentalister tog tillfället i akt och presenterade sig själva som dialogpartners. Haytham Rahmeh har varit en nyckelperson i decennier i den här dialogen. Med hjälp av kristna teologer i den socialdemokratiska broderskapsrörelsen etablerades biståndsorganisationer som Islamic Releif, islamiska skolor och studieförbundet Ibn Rushd.

I religionsdialogens namn har man talat om strävan för integration, jämlikhet och mänskliga rättigheter, men dessa begrepp hade en annan innebörd i den islamiska fundamentalistiska teologin. Vita lögner som metod användes för att förverkliga målen med tawtin och tamkin.

Under den arabiska våren talade man öppet om sina mål. Internationella Muslimska brödraskapets högsta guide beskrev hur muslimerna skulle förverkliga tamkin och bemästra världen. Haytham Rameh lämnade sin ställning som imam vid Stockolmsmoskén, för att bli krigsherre i Syrien.

Efterträdaren till imamposten, Othman Al-Tawalbeh, kallades Svenska kyrkans imam efter det att han blev anställd av Sofia församling i ett dialogprojekt, ”Tillsammans för Sverige”. Han ledde också etableringen av studieförbundet Ibn Rushd. Som fadder stod kristna studieförbundet Sensus. I ett brev till en saudisk professor beskriver han sin verksamhet: ”Vi kan dra upp den västerländska civilisationen när den faller och ersätta den med vår civilisation och läran om vår sanna religion så att vi blir ‘Noahs Ark’.”

Mahmoud Kahlfi, kollega till Otman Al-Tawalbeh, har också missionerat för tamkin i samband med den arabiska våren. I en artikel i Tunisnews läxade han upp tunisiska politiker som försökte stoppa Muslimska brödraskapets frammarsch.

Han beskrev Islamiska Förbundet och Stockholmsmoskén som kända för att tillhöra Muslimska brödraskapet och att de hade stort inflytande i Sverige. Islamister hade penetrerat svenska samhället och snart skulle resten av Europa följa efter. När förre talesmannen för Muslimska brödraskapet i Europa, Kamal Helbawy, hoppade av i protest mot brödraskapets odemokratiska tendenser, blev han avkrävd på en förklaring av just Mahmoud Kahlfi.

Någon diskussion om religiösa urkunder har vi inte sett. Inte heller någon debatt angående sharialagar, hedersförtryck, andra trosföreställningar, livsåskådningar eller om homosexuella. Samarbetsprojekt som stärker islamisternas maktdemonstration finns det dock gott om.

När Svenska kyrkans företrädare i dag behöver en muslim för att fördöma extremistiska dåd finner man ingen annan än Islamiska Förbundet och deras representanter. En sorglig och vansklig representation som förtar mycket av religionsdialogsbudskapet. För att finna vägen till en hållbar och trovärdig religionsdialog måste vi inse att Svenska kyrkan har gått i fundamentalisternas fälla.

Sameh Egyptson
forskare i interreligiösa relationer, Lunds universitet
författare till aktuella boken Holy White Lies om bland annat Muslimska Brödraskapets teologi, strategi och infiltration i Sverige

Maria: – Det kommer inte att finnas någon s k hållbar o trovärdig ‘religionsdialog’, never! Islam tar över i Sverige

Tre artiklar och 648 ord om sharia, våld och böneutrop i Sverige! Det går utför med stormsteg!

1.   Nämndeman för C vill införa sharia

FRÅN: https://www.nyatider.nu/namndeman-for-c-vill-infora-sharia/ kommer följande artikel:

Nämndeman för C vill införa sharia
På den egna bloggen uppmärksammar den borgerliga debattören Rebecca Weidmo Uvell att islamisten Ebtisam Aldebe representerar Centerpartiet i Solna, både i Socialnämnden och Solna tingsrätt.
Publicerad: 28 februari, 2018, 18:22

Centerpartisten Ebtisam Aldebe har tidigare krävt särlagstiftning, sharia för muslimer i Sverige och berättade i ett inslag i SVT med anledning av sin kandidatur till riksdagen för Centerpartiet 2008:

– Vissa regler måste man faktiskt söka dispens [från], eller man skulle ha undantag.

Som exempel nämner hon att skilsmässa borde ske enligt islamisk lag och avgöras av en imam. Ebtisam Aldebe var vid tiden för intervjun i SVT ersättare i riksdagen och hennes framträdande skapade en viss uppmärksamhet, men dåvarande partiledare Maud Olofsson uttalade sitt förtroende för henne. Hon blev dock inte invald 2010.
Nu sitter hon i Solna tingsrätt som nämndeman för Centern, samt i kommuns socialnämnd, där hon deltar i att avgöra bland annat vårdnadstvister. Hon har i Förvaltningsrätten i Stockholm också avgjort migrationsbeslut, och det har framkommit att hon där varit tungan på vågen när rätten nekat kristna asyl.

********************
2.  Vad kostar alla dessa bråk och utryckningar???

http://www.friatider.se/boende-nekades-skjuts-i-sn-ov-dret-slog-s-nder-hvb-hemmet

Boende nekades skjuts i snöovädret – slog sönder HVB-hemmet
Publicerad 1 mars 2018 kl 13.10
INRIKES. Tre så kallade pojkar på ett HVB-hem i Tomelilla slog sönder boendets inredning efter att de nekats skjuts på grund av snöovädret. De tre blev så aggressiva att polisen fick tillkalla förstärkning, skriver Skånska Dagbladet

Det var i tisdags som flera boende på ett HVB-hem i norra delen av Tomelilla blev så arga att de slog sönder inredningen.
De så kallade pojkarna ville få skjuts till en adress men nekades av personalen på grund av snöovädret.

Då blev tre av dem så upprörda att började slå sönder hemmet.
Personalen ringde polisen, men inte ens då lugnade situationen ner sig utan polisen tvingades tillkalla förstärkning.

De tre boende har nu anmälts för skadegörelse. En av dem är dessutom misstänkt för narkotikabrott och våldsamt motstånd.

*

http://www.friatider.se/mosk-n-i-v-xj-har-redan-s-nt-b-neutrop-i-flera-r-utan-tillst-nd

3.  Moskén i Växjö har redan sänt böneutrop i flera år – utan tillstånd

Publicerad 28 februari 2018 kl 20.41
INRIKES. Växjös muslimer har ansökt om att få anordna böneutrop en gång i veckan. Men nu framkommer nya uppgifter om att stadens Islamiska center redan har sänt böneutrop utan tillstånd – i flera år och i sådan omfattning att det stört grannarna i området, rapporterar P4 Kronoberg.

**** INGA BÖNEUTROP!****  NEJ!  /Maria  m fl

Böneutropen i Växjö
Muslimer i Växjö polisanmäls för otillåtna böneutrop – “Detta är allvarligt”
Biskopen i Växjö “ser fram emot” muslimska böneutrop
Växjö kommun: “Ingen skillnad på böneutrop och glassbilen”
Växjös muslimer kräver böneutrop: “Muslimer är inte på besök, vi är här för att stanna”
Det var tidigare i februari som stiftelsen Växjös muslimer lämnade in en ansökan om att få anordna böneutrop en gång i veckan från moskén i den invandrartäta stadsdelen Araby i Växjö.

Jag tror att det är bra för integrationen. Det blir en bekräftelse av religionsfriheten. Muslimer är inte på besök här i Växjö, vi bor här, sade då imamen Ismail Abu Helal, till SVT.

Ansökan, som Fria Tider skrivit flera virala artiklar om, har väckt stor uppståndelse och stark kritik från svenskar som anser att det är en rättighet att få vara befriad från de islamska utropen.
Men nu visar det sig Växjös Islamiska center redan har sänt böneutrop i högtalare under flera år – utan tillstånd.
– Vi trodde inte att vi behövde söka ett nytt tillstånd eftersom vi fick ett ja 2014, säger Abu Helal till Sveriges Radio idag.

Men det tillståndet från 2014 gällde bara vid ett enstaka tillfälle. Därefter har moskén inte fått några fler tillstånd av polisen. Ändå har man sänt ut böneutrop i samband med ramadan under 2016-2017.
Böneutropen har stört grannar som P4 Kronoberg varit i kontakt med. Dessutom kan det vara ett brott mot ordningslagen, enligt polisen.

Abu Helal hoppas dock inte att denna olydnad ska påverka den nya ansökan om böneutrop, som han alltså nu vill anordna varje vecka.

 

 

Vem är påvens Herre? /länk. Läs också om Luther

NWObild Maria

paven bilden lånad från isaskar.wordpress.com

Jag hörde på Radio P1  idag i programmet Människor och tro…. och där säger man att katolicism är kristet, men det är fel-  Det finns inget som heter kristen katolik eller kristen muslim. Antingen är man en kristen och är frälst och tillhör JESUS eller också INTE. Inför påvebesöket svämmar radio och tv över utav LOVORD och annat över katolicismen och *ENHET*. Påven har också sagt att Koranen och bibeln är samma sak,,, m m  se övriga inlägg här om Katolicism, se Kategorier till höger.

“I en globaliserad och pluralistisk värld ser vi ingen annan samlande gestalt för världs kristenheten än påven”

Läs hela artikeln här:

http://www.dagen.se/debatt/vi-behover-biskopen-av-rom-1.796576

Och så här firas Luther i svenska kyrkans stift i Västerås:

Ur följande länk hämtar jag artikel:

http://www.tidenstecken.se/kkreykja.htm

Vem är påvens Herre?

Denna bön som påven bad i Reykjavik 1989 visar att det är Maria och INTE Jesus som är påvens Herre.

Den 8 oktober 2000 vigde så påven det nya millenniet till Maria (Katolska kyrkans Moder) vid en högtidlig biskopsmässa i Rom. I centrum för Rosenkransfesten som firades denna helgen stod en Fatimastaty, som bars runt medan folket jublade och höjde sina ljus till ett böljande ljushav för Maria ljusets Drottning och kyrkans Moder.

OCH:

Påvens hälsning till Sveriges katoliker
Den 4 april 1990 skickade påven Johannes Paulus II en hälsning till alla Sveriges katoliker, med anledning av att Stockholms stift avslutade sitt “påveår” med en vallfärd till heliga Birgittas skrin i Vadstena. Han uttrycker denna önskan i sin hälsning:
“Jag anbefaller er åt den heliga jungfrun Marias beskydd, hon som är kyrkans moder. Jag ber också heliga Birgitta och helige Ansgar om förbön liksom alla de män och kvinnor som sått Evangeliet i ert kära Sverige.” (Katolsk Kyrkotidning nr 11/12 1990)

OCH:

Påvens böner (!!!) framför Den svarta madonna-ikonen i Czestochowa, Polen

Den 4 juni 1979 (då hade han varit påve sedan den 16 oktober 1978) sa han: “Kallet till en av Polens söner till Peters Stol, innebär en tydlig och stark förbindelse med detta ställe, med denna helgedoms stora hopp. Totus tuus (jag är helt din) har jag viskat så många gånger i bön framför denna bilden.”

“Kyrkans vitklädda Moder! Igen inviger jag mig själv till dig – Totus tuus! (Jag är helt din!) Jag inviger till dig hela kyrkan intill jordens yttersta gräns! Jag inviger till dig hela mänskligheten! Jag inviger till dig Europa och alla kontinenter… Moder, tag emot oss! Moder, lämna oss inte! Moder, led oss!”

Nu är det inte bara påven som tillber Maria framför denna statyn, det gör också många andra katoliker. Katoliken Bertil Rejjbrandt var med på en pilgrimsresa till Polen tillsammans med 20 andra från Sverige. Han berättar i Katolskt magasin nr 11/99 “Jasna Góra som innefattar både kloster och museum samt en stor kyrka – där, i ett sidokapell, finns Den Svarta Madonnan som tillbedes av tusentals pilgrimmer varje år.”

Mariafromheten är mycket stark i många katolska länder. Enligt en undersökning av Pélerin Magazine visade det sig att 40 % av befolkningen i Frankrike regelbundet ber till Maria och hoppas på hennes beskydd. 17 % kommer regelbundet till Maria med sina böneämnen. I Frankrike finns 2.000 Mariahelgedomar som katolikerna vallfärdar till för att fira Jungfru Maria. Till den största i Lourdes kommer 5 miljoner pilgrimmer varje år.

Frankrike är det enda landet i Europa som förföljer religiösa minoriteter såsom pingstkyrkor och Jehovas Vittnen genom hetsbeskattning, 60 % skatt på kollekter och gåvomedel och dessutom med retroaktiv verkan. På den statliga lista över så kallade farliga sekter som upprättades finns en del evangeliska kristna rörelser med.

*
Det finns mer att ta upp men det kommer mer om påven och katolicismen! Läs gärna MER i länken jag gett dig.

https://gospel.jesuslever.eu/bibeln-rattfardighet-m-luther/  LÄS OM LUTHER HÄR

ÄR du VAKEN och förstår vad det handlar om?  Jag hoppas verkligen det, Här finns många saker att fundera över!

NamnlösMaria

 

Återtåg till katolskt mörker! Artikel. / Låt oss gå ut till honom ‘utanför lägret’ och bära hans smälek.

 

Antikristliga/Bild Maria

I detta nummer av Midnattsropet (2, 2006) tas upp bl.a. om katoliceringen som pågår inom svensk frikyrklighet. /Vi kan se tillbaka och vi kan tydligt se att det förvärrats betydligt sedan 2006!!där kyrkorna nu är ännu mer ekumeniska än någonsin. Tack för att jag får vara utanför det sammanhanget!! Jag är fri!/Maria

Ledare av Berno Vidén

Under årtusenden har människor dragits till religioner av olika slag. Gemensam nämnare, oavsett vilka kulturer eller folkslag det handlar om, tycks vara att det finns ett omättligt behov av att mystifiera och materialisera föremålet för sin religionsutövning, något som tar sig mångahanda uttryck. En trend som är på stark frammarsch i våra dagar är bruket av sakrala föremål i en form av katolicism som sträcker sig långt utanför den organiserade katolska kyrkan med säte i Rom.
Aposteln Paulus brev och reseskildringar, nedtecknade av Lukas, visar på vilken kamp den urkristna församlingen hade för att stävja de grupper av lagbundna messianska judar som frenetiskt sökte införa en gammaltestamentlig gudstjänstordning i församlingen. Paulus själv praktiserade vid vissa strategiska tillfällen renlighetsceremonier som fanns för det judiska folket, något som bl.a. visar sig då han vid sitt sista besök i Jerusalem åtar sig ansvaret för fyra av församlingens bröder vilka ska genomgå en reningsprocess i templet. Av vilken anledning är det då han samtidigt varnar församlingarna för ett lagiskt väsende och grundligt går tillrätta med de bröder som vill återinföra lagiskheten att gälla för de, hedningar och judar som ansluter sig till församlingarna?

– Det förundrar mig att I så hastigt avfallen från honom… Så drastiskt och allvarligt förmanas galaterförsamlingen. Väl insatt i de ceremonilagar Paulus själv tidigare försvarat till det yttersta inser han faran av att fastna i religiösa traditioner, och synen på att dessa skulle utgöra ett villkor för frälsningen. Istället för att uppenbara Kristus, läggs ett täckelse över evangeliet, något som för församlingen innebär ett nytt träldomsok.

En bra bit in i 100-talet fanns ännu ingen antydan om att församlingens ledning skulle ha intagit en sakral ställning i likhet med kultpräster inom judendom och hedniska religioner, men redan under andra århundradets senare del hade stora delar av den tidigare fria urkristna församlingen lagts under en centralt styrd kyrkoledning med auktoritativa anspråk och en hierarkisk ordning där en begynnande magisk-mystisk föreställning till sakramenten kunde skönjas. Bruket av altarbord och uppförandet av kyrkobyggnader kom som en konsekvens av dessa avsteg. Den gammalkatolska kyrkan bär alltifrån sitt ursprung en stark prägel av ett judaistiskt ämbets- och offertänkande, med åberopande av Gamla testamentets judiska förebilder. I urkristendomen däremot finns inga som helst spår efter offerpräster med heliga rum och altaren.

Påvekyrkan i Rom gör stora anspråk på att vara det enda giltiga redskapet för vägen till frälsning, såsom förvaltare av sakrala ämbeten och kultakter. Utanför kyrkan finns ingen frälsning, är ett slitet uttryck men samtidigt utgör det en stomme i påvekyrkans lära. Eller som biskopen Ciprian av Kartago uttryckte det under 200-talet: “Den som inte håller Kyrkan som moder kan inte ha Gud som fader.” Läran byggs sedan upp utifrån den teorin att Kyrkan genom sin kyrkliga succession står som förvaltare och förmedlare av nådamedel och dem förutan kan ingen uppnå frälsning.

Bruket av sakral och ceremoniell gudstjänstutövning är på stark frammarsch i våra dagar. Långt utanför den organiserade katolska kyrkans sfär söker sig människor antingen in i karismatiska rörelser eller också in i starkt lagbundna ceremonier. Man söker oftast yttringarna, atmosfären och upplevelserna, något som i sig vittnar om den andliga hunger som finns representerad i dagens avkristnade samhälle. Det är också ett tecken på avsaknad av sann biblisk kunskap. Utan att följa den bibliska principen att pröva allt inför Guds eget ord, låter många sig vilseledas av sina samfunds ledare då de i sin maktposition förför sina intet ont anande skaror.

Hur är det exempelvis möjligt att en bok utgiven av Livets Ords förlag, som på ett lättsinnigt sätt tar upp nattvarden och förvandlar den till en sakral offermåltid, kan spridas utan hörbara protester från de kristna leden? I boken, som för övrigt kommenteras på annan plats i det här numret av Midnattsropet, går författaren så långt att han förespråkar bruket av invigda altarbord och krucifix, vilket inte kan ses som något annat än ett markant avsteg från den urkristna församlingens och senare tiders väckelsepionjärers distinkta förkunnelse. Samtidigt visar utvecklingen på ett närmande till en teologi och ett kyrkoväsen Bibeln varnar för.
– Detta är din Gud! Uttrycket återkommer vid några tillfällen under Guds folks bibliska historia. Det handlar om ett avfall då gudsbilden förvrängts och visualiserats genom invigning av objekt ämnade för tillbedjan. På liknande sätt ser vi idag hur tyngdpunkten flyttas från honom som ska ha all vår tillbedjan till att mer handla om en återgång till ett katoliserat gudstjänstliv. Det verkar som att man i delar av svensk frikyrka står redo återinföra en lära som ligger snubblande nära den mässoffersteologi som dagligen praktiseras av inte mindre än 400.000 katolska präster runt om vår jord, då dessa i sitt ämbete genom att höja upp bägaren med nattvardsvinet menar sig förvandla materian till Jesu kropp. Med andra ord korsfäster man Jesus på nytt 400.000 gånger dagligen. Väckelsepionjärerna lade ner mycket energi för att gå emot den magi som kyrkan i samband med nattvarden ägnade sig åt.

– Detta är din Gud! Rubriken kan med rätta sättas över fler områden i många av dagens kyrkliga miljöer. Fokus läggs alltmer på kyrkorummet, utsmyckning, helgonbilder, krucifix, sjuarmade ljusstakar och andra sakrala föremål. Det blir allt vanligare att till och med pingstpastorer kläder sig i prästerlig utstyrsel, kanske för att inte känna sig alltför simpla vid sidan om sina högkyrkliga kollegors rikt utsmyckade ämbetsskrudar. Det för inte tankarna till Bibelns Kristus, utan snarare till en kyrklig förvanskning av det ursprungliga evangeliet. Fokus hamnar istället i själva religionsutövandet och dess prål.

Katolsk lära skiljer mellan tre grader av tillbedjan, varav den högsta, latría, endast får tillägnas Gud. Det budskapet låter sig höras och tas väl emot i många ekumeniska sammanhang. Men vid en närmare studie av hur denna tillbedjan ska gå till, framgår att det katolska prästerskapet genom sin magiska makt överför denna gudom till nattvardens sakrament (eukaristin) och varje långfredag förvandlas även krucifix där Jesus finns avbildad till Jesus bokstavligen. Exempelvis då några av Stockholms frikyrkor under den gångna påskhelgen gick ut i gemensam procession tillsammans med Katolska kyrkan och man ställde upp ett krucifix mitt på Sergels torg som man knäböjde inför, så handlade det om en regelrätt tillbedjan av just det krucifixet såsom gud.

Ett tredje element som i den romerska kyrkans teologi tillägnas den högsta graden av tillbedjan är förmodade reliker av Jesu kors, eftersom dessa varit i fysisk beröring med hans kropp.

För den allmänt praktiserande katoliken skiljer sig vardagsutövandet av tron mycket från det teoretiska planet. Exempelvis har Maria, Jesu moder, en långt mer framskjuten plats i katolikens liv än vad dagens katolska teologer vill göra gällande. Maria är för dem i praktiken vägen till Kristus på samma sätt som Kristus är vägen till Fadern. Ingen kan komma till Kristus utan att först möta hennes nåd. Hon anses även vara himmelens drottning och Guds moder och så sent som 1950 fastställde påvedömet dogmen om att Maria kropp undgick förruttnelsen genom att hon på samma sätt som Jesus blev upptagen till himmelen.

I katolska kyrkan finns som synes en illa dold flergudalära. Framhävandet av sakramenten och bruket av gammaltestamentliga ceremonier, som även tar sig uttryck i något som kan tyckas vara raka motsatsen till allt vad den romerska kyrkan representerar, nämligen bland sionistiska rörelser, har en gemensam nämnare; de tar uppmärksamheten bort från Kristus, han som vill vara församlingens allt. Oavsett om det handlar om helgontillbedjan eller upprätthållandet av reningsceremonier enligt en mosaisk lag, så läggs ett täckelse över evangeliet. Detta leder till andlig träldom.
-Jag vill lära känna honom och hans uppståndelses kraft… För att nå fram till den erfarenheten fick Paulus lägga av allt som var honom till hinder. Mycket av det han nämner är meriter som vanligtvis leder tankarna till ära och berömmelse; “…i fråga om rättfärdighet – den som vinnes i kraft av lagen – varit en ostrafflig man…” Men Paulus vinnlägger sig om att ingenting av vare sig goda eller allmänt nedbrytande ting skulle få någon makt över honom. Allt räknar han för Kristi skull såsom en förlust, stödd på den vetskapen, och än mer – den erfarenheten, att Kristus friköpt honom från lagens förbannelse.

-När hör man eder nu prisa eder saliga? Galaterförsamlingens återtåg till en ceremoniell gudstjänstform tog ifrån dem en sann frälsningsgläjde man tidigare ägt. Den spontana hängivelsen hade fått ge vika för en ny form av lagträldom. Paulus beskriver sin vånda över det som gått förlorat och vädjar till församlingen om att Kristus åter måtte få ta gestalt i dem.

En hemlighet som hjälpte Paulus att behålla en sann andlig vitalitet och som han förkunnade vid många tillfällen, var att han levde med det tillkommande som mål. Än mer, han levde i sanningen om Jesu snara tillkommelse. Ibland framställde han budskapet med en kraftigt förmanande ton, andra gånger som ett tröstens budskap, men alltid som något nära förestående. Med den maranatatonen rådande kommer även blicken för det sanna Jerusalem, det som är fritt och som finns därovan, att bli en verklighet värd att kämpa för.

Hebreerbrevets författare presenterar ett Kristuscentrerat budskap och lyfter oss från skuggornas och symbolikens värld in i verkligheten. Det nya som kommit istället, får det jordiska att blekna. Kristus blir allt och uppmaningen i det avslutande kapitlet en självklarhet;

-Låtom oss alltså gå ut till honom ‘utanför lägret’ och bära hans smälek. Ty vi hava här ingen varaktig stad, utan söka efter den tillkommande staden.

Från:  http://www.midnattsropet.se/search/label/200602

 NamnlösMaria

En sammanställning av Katolska kyrkans villoläror. Artikel

En sammanställning av Katolska kyrkans villoläror

300 ca Man började be för de döda. Denna läran har Katolska kyrkan byggt på ett sammanhang ur 2 Mackabeerboken 12:38-44.302 Vid kyrkomötet i Ancyra / Elvira (Grenada) mellan år 295 och 302, ett provinskyrkomöte i Spanien, förbjöds äktenskap för biskopar, präster och diakoner (Concilium Eliberitanum, Canon XXXIII). Prästerkapet tvingades där till celibat. Där bestämdes att om de fortsatte att leva tillsammans med sina hustrur och avla barn efter sin ordination så skulle de avsättas! Detta var första gången som en celibatslag infördes. “Påven” Siricius skrev år 383 brev till Spanien och Afrika för att uppmärksamma dem om celibatsreglerna och föreskrev straff för överträdelser.320 ca Man började bränna vaxljus.

325 Vid det stora kyrkomötet i Nicaea 325 blev kyrkan i praktiken en statskyrka under kejsarens “beskydd”. De som motsatte sig statskyrkotanken blev förföljda t.ex. donatisterna. Det bestämdes där också att prästerna fick inte gifta sig (men de som redan var gifta fick dock fortsätta i den ställning de var). Redan då gick profetian i 1 Tim. 4:3 om att förbjuda äktenskap i fullbordan. De medverkande uttryckte också sin belåtenhet med förbudet i Canon III som förbjöd mulieres subintroductas. Ingen biskop, präst eller diakon fick ha någon annan kvinna i sitt hus än sin moder, syster, faster, moster eller liknande person som inte någon misstanke kunde riktas mot. Men 39 av Rom-församlingens första ledare hann med att vara gifta! Många präster hörsammade dock inte celibatet. Kyrkomötet i Laodicea 352 backade i celibatsfrågan och förpliktade att präster skulle gifta sig med jungfrur och skicka iväg otrogna hustrur. I kyrkomötet i Kartago 401 svängde det igen och mötet tog en ståndpunkt för celibatet, samt antog att präster skulle skilja sig från sina fruar och leva som ogifta. Bara 19 år efter Kartago prisar dock biskopen i Rom, Honorius, fruarna som stöttar sin präst-makar i tjänsten. 867 valdes Adrian II till påve. Han var en gift man, vilket igen missgynnade förespråkarna för celibatet. På Laterankonciliet 1139 uttalade påven Innocent II alla prästerliga äktenskap som ogiltiga och barnen i sådana äktenskap för oäktingar. Konciliet i Trent (1545-1562) bestämde att gifta präster skulle exkommuniceras. Celibatstvånget ökade de homosexuella aktiviteterna mycket märkbart inom kyrkan. Konciliet i Tours 567 bestämde att munkar fick inte sova två stycken i en säng och att sovsalarna skulle ha ljuset brinnande hela natten.

336 Kristet julfirande firades första gången. Den 25 december valdes för att anknyta till, eller snarare överta, firandet av “den oövervinnliga solen”, sol Invictus, en kult som blivit alltmer populär i Rom från 270-talet. Även den persiska Mitraskulten kopplas samman med solen och den 25 december. Kung Konstantin var en hängiven dyrkare av solen före sin kristna omvändelse.

350 ca Ökenfadern, eremiten och munken Antonius (251 – 356), som grundade munkrörelsen spårar ur när han lär att “All nåd som någonsin har blivit skänkts människor, allt kom genom Maria.” Från Our Lady’s Library. Antonius gick klädd i en stickande skjorta av hästhår, åt aldrig kött och badade aldrig. Blev 105 år. Han lärde sina lärjungar att fly egendom och kvinnor. Han är också viktig för den koptiskt ortodoxa kyrkan. Återuppväckt i svensk kristenhet har han blivit genom bl.a Peter Halldorf som i sin bok “Jungfrumark” ser denne ökeneremit som en förebild.
Johannes Krysostomos (ca 347-407) fortsatte med att säga att “Syndare får förlåtelse endast genom Marias förbön“. Krysostomos blev av påven Pius V officiellt utnämnd till kyrkolärare 1568. Också i den Ortodoxa kyrkan är han en av de största kyrkolärarna.
Även Aurelius Augustinus (354-430) förföll till en felaktig Mariasyn genom detta uttalande: “Vem kan värdigt tacka dig och nöjaktigt prisa dig, o välsignade jungfru, som genom ditt medgivande har frälst en förlorad värld.” Augustinus hävdade att alla människor har del i (arv)synden redan från sin tillblivelse, med ett undantag – Maria. Detta uttalande lade sedan grunden för Concéptio Immaculáta – den obefläckade avlelsen.
Thomas av Aquino (ca 1225-1274) lärde i sin tur att “Gud har anförtrott Maria himlens nycklar och skatter”. Thomas av Aquino blev av påven Pius V officiellt utnämnd till kyrkolärare 1567. I stället för Reformationen så valde Katolska kyrkan Mariadyrkan.
Höjden av villolära presenterades av påven Benedict XV (1914-1922)som hävdade: “Alla de som söker Marias beskydd kommer att bli frälsta för all evighet.”

375 ca Man började uttrycka böner till och vördnad för änglar och döda helgon, samt använda bilder.

381 Man började dyrka Maria under bruket av titeln Guds Moder. Maria övertog i själva verket Modergudinnan Diana (Artemis) dyrkan i Efesus (se Apg. 19:23-40 och Apg. 20:28-30).

381 På kyrkomötet i Konstantinopel blev statskyrkan lag.

394 Mässan som ett dagligt nattvardsfirande.

416 Lagen om spädbarnsdop fastslogs. Spädbarnsdop blev nu obligatoriskt. Kejsaren Theodosius II (regerade 408-450) hotade med dödsstraff för omdöparna. Rörelser som förnekade det katolska dopet blev gruvligt förföljda. Främst i de schweiziska alperna fanns det grupper (valdensarna) som överlevde förföljelserna . Augustinus trodde att dop var nödvändigt för frälsningen “för mänskliga varelser kan återlösas endast inom kyrkan som man kan komma in i endast genom dop” och “endast genom (spädbarns) dop kan fullständig och omedelbar rening (från synd) utföras.”

420 ca Augustinus kommer med uppfattningen att apostladekretets förbud mot blodmat inte längre gäller, han menade att blodförbudet endast var temporärt. Som skäl till detta anger han i verket Contra Faustum att dekretet tillkom av hänsyn till judarna och att det nu inte längre behövde hållas när förhållnadena förändrats. Luther och övrig kristenhet (förutom vissa avvikande röster ibland) har sedan gått på den samma linjen, det skulle vara alltför stort besvär med att hålla en sådan regel, detta medan judarna räknade blodförbudet till “det lättaste buden i lagen”. Men faktum är att det under de tre första århundradena av kristenhetens historia inte finns några verkliga vittnesbörd om att förbudet mot blodmat inte skulle gälla. Både Tertullianus, Origenes och Clemens av Alexandria bekräftar att de kristna höll detta dekretet. Beslutet fattades inte bara av apostlarna utan även av den Helige Ande och vem har hört att den Helige Ande upphävt detta dekretet? (Se vidare Informationer nr 4/2002).
Christer Angerbjörn: Blodförbudet gäller nya förbundet. Världen idag 080104.
John Mackay: What should a Christian attitude be toward eating blood products? Ask John Mackay.

431 Bruket att dyrka Maria som Guds Moder blev erkänd dogm vid kyrkomötet (det tredje konciliet) i Efesus. Maria ärades med titeln Theotokos (Gudaföderska). Det här blev öppningen för en hednisk dyrkan av Maria. Resultatet av detta kan vi idag se i den katolska världen. De hedniska gudinnorna Isis och Astarte kallades “Himmelens drottning”. Kybele titulerades “alla heligas Moder”. Alla dessa titlar tillämpas numera, med obetydliga variationer, på Maria. Som Himmelens drottning står hon idag i högre rang än alla änglarna och de heliga i Himlen, och endast under Gud i status.
Prästen Filip från Rom, frambär på kyrkomötet i Efesus 431 för första gången tanken att påven biskop Celestinus är Petri efterträdare och innehar hans plats som innehavare av himmelrikets nycklar.

449 På den extra “rövarsynoden” i Efesus 449 blev biskop Flavian från Konstantinopel misshandlad till döds av biskop Leos prästerskap i Rom. Samme biskop utnämnde sig till Kristi ställföreträdare på jorden. Det var minst sagt en subtil förvanskning som fräckt utgav sig för att vara “sann kristendom”. (Enligt vår bibel är det den Helige Ande som är Kristi ställföreträdare på jorden. När påvarna tar på sig titeln “Vicarius Christi” så är det en total urspårning från nytestamentlig tro.)

451 Kyrkomötet i Chalcedon, där bestämdes att ett klosterlöfte gällde för hela livet. Var i Nya Testamentet handlar kristendom om ett klosterliv?

490-496 Maria uppenbarar sig för första gången. Romanus bad gråtande till “Guds Moder” och hon uppenbarade sig för honom i en dröm.

500-talet. Prästkläder och skrudar togs i bruk.

533 Johannes II blev den första påven som ändrade sitt påvenamn, men praktiken att ändra namn blev inte generell förrän vid tiden för Sergius IV år 1009.

553 Vid det femte konciliet i Konstantinopel fick Maria benämningen Aeiparthenos (ständig jungfru). Man menade därmed att hon hela livet var en jungfru.

593 Läran om skärselden antogs när Gregorius den store (Gregorius I) var påve.

600 Gregorius I inför att det latinska språket ska användas i bön och tillbedjan.

607 Kejsar Phocas ger påvetiteln åt Roms biskop Bonifacius III (påvetiteln har alltså ett hedniskt ursprung).

650 ca Man började med kyrkliga högtider för att ära Maria.

649 Laterankonciliet under påven Martin I fastslog Marias eviga jungfrulighet.

680 Kyrkomötet i Konstantinopel fastslår att dop inte kan förrättas på annan plats än i kyrkan. Genom att barndopet nu var det vanliga (tradition) så räckte det ju med en dopfunt till detta.

709 Man började kyssa påve Konstantins fötter!

750 Frankernas kung Pepin tilldelar påven världslig makt. Påven Zacharias (741-752) var i sin tur behjälpig med att göra Pepin till frankernas kung i nuvarande västra Tyskland och norra Frankrike. Pepin ledde senare sin armé till Italien och besegrade lombarderna, gav sedan deras land till påven, en stor del av centrala Italien. Detta var början på påvestaterna och den världsliga dominansen av påvarna: kontrollen över Rom och centrala Italien, och som erkändes av Pepin år 754 till den nye påven Stephen III. Det hela gick till så att påven visade frankernas kung ett dokument som påstods vara daterat 30 mars år 315, ett dokument som kom att kallas “The Donation of Constantine”. Det falska dokumentet berättar historien om hur kejsar Konstantin (död år 337), efter att ha blivit mirakulöst helad från lepra, gav påven Sylvester I (314-335) regionerna omkring Rom och proklamerade Rom som överhöghet över de andra huvudcentrena för krykan (Konstantinopel, Antiokia, Alexandria och Jerusalem). Dokumentet visar att den romerska katolska kyrkan från Konstantins dagar var fastställd att vara överhöghetskyrkan som hade laglig rätt till regionerna omkring Rom och var högre i rang än kejsaren. Dokumentet gjorde den rätta intrycket på Pepin, han överlämnade dessa regioner till påven Stephen efter segern över lombarderna. Det var på detta sättet som de påvliga staterna kom till och som den katolska kyrkan blev skökan som red på den världsliga makten. Dokumentet är troligen påhittat strax innan Stephen mötte Pepin. Det var först år 330 som staden Byzantium fick namnet Konstantinopel. Dokumentet är inte heller skrivet på den latin som var i användning under Konstantins tid.

787 Kyrkomötet i Nicea: Vördnad av änglar godkändes. Tillbedjan av kors, helgonbilder och reliker auktoriserades, samt rökelseoffer till deras ära. Konturerna av Uppenbarelsebokens sköka blir allt tydligare. Och för att kunna tillbe dessa saker har den Katolska kyrkan medvetet plockat bort det andra budet.

788 Tillbedjan av Maria och helgonen genom avbilder började ta form.

850 ca Heligt vatten, blandat med en nypa salt och välsignat av prästerna uppfanns. Dess verkliga bruk kan dock ha börjat redan på 300-talet. Enligt katolsk tro hatar djävulen Heligt Vatten på grund av dess kraft över honom. Han kan inte förbli länge på en plats eller nära en person som ofta bestänks med välsignat vatten. Seden är dock hämtad från hedniska tempel. Apologeten Justinus Martyren (ca 100- ca 163) skrev: “Hedningarna bestänker sig själva med vatten när de träder in i sina tempel”.

850 ca Man började med ringklockor i gudstjänsten.

890 Vördandet av Marias man Josef började.

927 Ett råd av kardinaler upprättas.

968 Påven Johannes XIII börjar att döpa kyrkklockor! En döpt kyrkklocka i Lugano meddelar: “Ljudet av denna klocka besegrar stormar, driver iväg demoner och sammankallar människor.”

993 Helgonförklaringar av döda personer började genom Johannes XV som helgonförklarade St. Ulrich.

998 Fastande på fredagar och fastan före påsk påbjöds.

1000-talet Mässan utvecklades gradvis som ett offer, och att närvara gjordes obligatoriskt.

1000 ca Välsignad aska som sakramentalie började praktiseras som botgöringsmedel. Vid askonsdagen (dagen efter fettisdagen och 40 dagar före påsk) strös vid mässan ut välsignad aska på de troendes huvuden som tecken på botfärdighet. Askan kommer från föregående års palmsöndags palmgrenar. Sakramentalier är välsignade religiösa föremål invigda av Kyrkan som kors, religiösa bilder, rosenkransar, helgonfigurer m.m.)

1079 Celibatet för präster påbjuds av Gregorius VII.

1090 Rosenkransen (ett radband med böner) introducerades av eremiten Peter.

1100 ca Betalning för mässan påbjuds.

1139 Det andra Laterankonciliet upphävde äktenskapet för vigda präster.

1139 Doktrinen att det finns sju sakrament introduceras av Otto av Bamberg, Pommerns apostel.
Ett sakrament verkar ex opere operato dvs. genom utförandet av akten i sig själv oberoende om den som tar emot handlingen eller den som utför den är rättfärdig. Canon 8 från 1547 säger “If anyone says that by the sacraments of the New Law grace is not conferred ex opere operato, but that faith alone in the divine promise is sufficient to obtain grace, let him be anathema.”

1171 Alexander III bestämmer att helgonförklaringsprocessen endast får göras av den Heliga Stolen.

1178 Påven Alexander III förbjuder handel med villolärare (dåtidens protestanter).

1184 Inkvisitionen grundas av konsiliet i Verona.

1190 Avlat börjar säljas.

1215 Nattvardsdogmen (transsubstantiationsläran) att brödet under mässan förvandlas till Kristi fysiska kropp för att ätas levande, antogs av påven Innocentius III (Gelasius I som var Roms biskop mellan 492-496 tog avstånd från tanken på transsubstantiation). Påven Innocentius III instiftar genom Laterankonsiliet att synder ska bekännas hörbart till en präst istället för till Gud.

1215 Folket ålades att bekänna sina synder för prästen åtminstone en gång per år.

1220 Tillbedjan av nattvardsbrödet infördes av påven Honaratius.

1227 Handringningen som prästen använder vid mässan som en signal till folket att oblaten snart kommer att förvandlas till Kristi kropp introducerades.

1229 Bibeln förbjöds att läsas av lekmän och blev förbjuden vid kyrkomötet i Toledo (Toulouse). Vid detta möte blev biskoparna förpliktigade till att i alla trakter i sina stift insätta edsvurna män som skulle i alla smyghål uppspåra kättarna och överlämna dem till straff. Varje hus där man fann en kättare skulle jämnas med marken. Alla män från 14 år och alla kvinnor från 12 år skulle med ed lova att bevara tron på den romerska kyrkan och att av alla krafter förfölja kättare. Var och en som inte gick med på detta eller som inte gick till nattvarden varje påsk, pingst och jul, skulle misstänkas för kätteri. Kättare eller sådana som var misstänkta för kätteri, skulle ingen läkare få besöka, inte ens om sjukdomen var dödlig. En uppriktig ångerfull skulle avlägsnas från hemorten, erhålla en skärskild dräkt och förlora alla offentliga rättigheter, till dess han erhållit påvlig dispens.

1234 Bibeln förbjöds att läsas av både präster och lekmän på romanska språket.

1245 Kardinaler ordinerades att bära röda hattar.

1251 Skapularet hittas på av den engelske munken Simon Stock.

1264 Den kyrkliga högtiden Corpus Christi (Kristi Kropp) introducerades. Den heter nu Kristi Kropps och Blods Fest och är en liturgisk högtid för Altarets Sakrament och firas med sakramentsprocession där så är möjligt på den första torsdagen eller söndagen efter festen för den heliga treenigheten.

1414 Folket fick inte längre ta del i kalken i mässan.

1439 Läran om skärselden proklamerades som kyrkans troslära och officiella dogm vid kyrkomötet i Florens.

1439 Doktrinen om de sju sakramenten bekräftades som kyrkolära på råden i Lyon 1274, Florens 1439 och slutgiltigt i Trent 1547.

1442 Utanför Kyrkan ingen frälsning – Extra Ecclesiam Nulla Salus. Denna dogm ploklamerades i Bullan “Cantate Domino” av påven Eugenius IV vid konciliet i Florens år 1442. “Den heliga romerska Kyrkan tror, förkunnar med stadig hand, bekänner och proklamerar att ingen som existerar utanför den Romerska Katolska Kyrkans gemenskap, inte endast hedningar, utan även judar, heretiker och schismatiker, kan bli delaktiga av det eviga livet, utan kommer att gå samma öde till mötes som dem Kristus sade i Matt. 25:42 “Gån bort ifrån mig, I förbannade till den eviga elden, som är tillredd åt djävulen och hans änglar”, om de inte före sitt livs slut blivit upptagen i flocken. Ingen, vilket barmhärtighetsverk de än utfört, även om de utgjutit sitt blod för Kristi skull, kan erhålla frälsning, om han inte underkastar sig och är innesluten i Kristi enda Kyrkans fullkomliga enhet”. (Påven Eugenius IV 1442-02-04)
Eugenius IV har dock haft föregångare till denna läran, i bland andra Augustinus.
Augustine (died A.D. 430): “No man can find salvation except in the Catholic Church. Outside the Catholic Church one can have everything except salvation. One can have honor, one can have the sacraments, one can sing alleluia, one can answer amen, one can have faith in the name of the Father and of the Son and of the Holy Ghost, and preach it too, but never can one find salvation except in the Catholic Church.” (Sermo ad Caesariensis Ecclesia plebem).

1508 Ave Maria börjar användas. Delar av den sista halvan blir inte klar förrän 50 år senare och godkänns av påven Sixtus V i slutet på 1500-talet.

1534 Jesuitorden grundas av Ignatius av Loyola. Han fick uppenbarelser av Jungfru Maria.

1545 Traditionen upphöjs till att ha samma betydelse som Bibeln.

1546 De apokryfiska böckerna lades till i Bibeln och dessa har samma tillförlitlighet som de andra skrifterna. Den som inte ville godkänna dessa som kanoniska skrifter förklarades vara bannlyst (LET HIM BE ANATHEMA). För att få äga en bibel skulle man ha en licens från den katolska kyrkan. Bokhandlare fick inte sälja en bibel till den som inte hade en licens. Bibelöversättare eller bibeldistributörer fängslades eller brändes på bål.

Tobit 6:7-8 påstår att man med rökelse från en fisks hjärta och lever kan befria människor från demoner, Mark. 16:17 och Apg. 16:18 talar om att de kastas ut genom Jesu Kristi namn. Tobit 12:9 säger att allmosor räddar från döden och renar från synder medan 1 Petr. 1:18-19 säger att det sker genom Kristi dyrbara blod. 2 Mackabeerboken 12:43-45 talar om att be för döda människor och att anordna försoningsoffer för de döda så att de kan befrias från sin synd. 1 Joh. 1:7-8 säger att det är Jesu blod som renar från all synd när vi bekänner den inför Gud.

1562 Helgontillbedjan bekräftas.

1816 Pius VII fördömer Bibelsällskapet i Polen och hävdar att distributionen av Skriften underminerar “religionens grundvalar” och var “i högsta grad farligt för själarna”. Han säger vidare: “De Heliga Skrifterna, när de cirkulerar på modersmålet har genom människors dumdristighet orsakat mer ont än gott.”

1824 Leo XII säger att “om de heliga Skrifterna publiceras överallt utan åtskillnad så kommer det att bli mer till ondo än det är till fördel.”

1825 Leo XII ger mandat till att det Tridentinska konciliets dekret mot distribution av Skriften från 1546 ska efterlevas.

1829 Pius VIII fördömer Bibelsällskapen och den fria distributionen av Skriften.

1836 och 1844 Gregorius XVI fastställer sina företrädares dekret när det gäller bibelspridning. År 1845 upprepar denna påven fördömandet av Bibelsällskapens skrifter och förnekar att Skrifterna fritt ska distribueras till allt folket.

1850 I en encyklika fördömer Pius IX Bibelsällskapen. År 1864 fördömer han på nytt Bibelsällskapen, och klumpar ihop dem med kommunism, hemliga sällskap och annat ont och betecknar dem som “ohyra av denna sorten”.

1854 Den ultrakatolske Pius IX proklamerar den 8 december dogmen om Jungfru Marias obefläckade avlelse (Maria Immaculata, att Maria blev avlad syndfri). Johannes Paulus II saligförklarade honom 000903. Saligförklaringen kritiserades av inte minst judiska grupper eftersom Pius IX fördömde religionsfriheten och höll Roms judar i ett getto, samt gav sitt samtycke till att en judisk pojke blev gripen och uppfostrad som katolik.

1864 Påven Pius IX ger ut brevet “Syllabus of Errors“, som också godkänds av Vatikankonciliet. I brevet fördöms bland annat att protestantismen skulle kunna vara en annan form av den sanna kristna religionen och likvärdig med den Katolska kyrkan.

1870 Påvens ofelbarhet proklamerades som dogm av Pius IX vid det första Vatikankonciliet. 532 biskopar röstade för, 2 stycken emot och 140 föredrog att inte vara närvarande. “Påven, när han uttalar sig ex cathedra eller när han uttalar sig som själarnas överste herde och alla kristnas lärare, definierar han, genom kraften av sitt ämbete läror rörande tro eller moral, som skall hållas av hela den universiella Kyrkan, han besitter genom gudomlig assistans de löften om ofelbarhet som givits av vår Gudomlige Frälsare till Petrus, ett ämbete som vår Gudomliga Frälsare gav åt Sin Kyrka för att säkerställa läror rörande tro och moral.” (Enchiridion Symbolorium, H. Denziger, Freiburg 1908). Ex cathedra betyder “från påvestolens läroämbete”. När en påve uttalar sig ex cathedra så är det enligt Katolska kyrkan omöjligt att att han kan ha fel, han är då “behärskad av den ofelbarhet med vilken den Gudomlige Återlösaren ville att Hans Kyrka skulle vara förlänad i att definiera doktriner rörande tro och moral” (Vatican Council I, Session 4, Chapter 4 – The Infallible Teaching Authority of the Roman Pontiff.)

1883 Påven Leo 13:e ger den 1 september ut ett manifest för att främja hängivenheten till Maria genom radbandet Rosenkransen. Där sägs bland annat:
“Vi önskar att samma tillgivenhet skulle offras av hela den Katolska världen med det största allvar till den Heliga Maria, så att genom hennes förbön måtte hennes gudomlige Son bli blidkad och mjuknad i det onda som orsakar oss lidande.”
“Det har alltid varit katolikers vana att i fara och i oroliga tider ila för att finna en tillflykt hos Maria, och för att söka efter frid i hennes moderliga godhet, vittnande om att den Katolska kyrkan alltid har och med rätt satt allt sitt hopp och förtröstan i Guds Moder.”
“Och i sanning är den obefläckade Jungfrun vald till att vara Guds Moder och därigenom förbunden med Honom i frälsningens verk för människan, och har en ynnest och en förmåga med sin Son större än någon mänsklig eller änglalik skapelse någonsin har erhållit eller någonsin kan förvärva.”
“Sök Marias beskydd med en iver som växer dag för dag, låt dem (de kristna nationerna) hålla fast mer och mer vid utövandet av Rosenkransen.”

1893 Katolska kyrkan katekes utgiven i Stockholm detta år förklarar: “‘På grund af att hon (den romersk-katolska kyrkan) allena af Kristus fått fullmakten och medlen att leda människorna till den eviga saligheten’ och sålunda är den enda vägen, hvarpå salighet kan uppnås, kallas hon ‘den allena saliggörande kyrkan‘.”

1897 Leo XIII förbjuder “alla versioner av översättningar till modersmålet, såvida de inte är godkända av den Heliga Stolen eller publiserade under biskoparnas övervakning.”

1931 Pius XI bekräftar läran att Maria är Guds Moder.

1950 Den 1 november proklamerar Pius XII dogmen (ofelbar kyrklig lära) Munificentissimus Deus om Marias upptagande med kropp och själ i himmelen när hon var färdig med sitt jordiska liv. Där blev hon sedan upphöjd till att vara Himlens drottning. Läs Jeremia 7:16-18 och Jeremia 44:15-23.

1964 Paulus VI förklarar under Andra Vatikankonciliet Maria för att vara Kyrkans Moder.

 

Ingen påve har lärt fel om tron

“Det har funnits dåliga påvar. Vem vill förneka det? Men när de talat med slutgiltig auktoritet har ingen påve varit irrlärare. Ingen påve har – under anspråk på att tala med ofelbar auktoritet – lärt en felaktig katolsk tro.” (Katolska kyrkans biskop i Sverige, Hubertus Brandenburg i sitt Herdabrev i fastan 1993 till Sveriges katoliker.)

 

Några påvliga uttalanden

i maktfullkomlighetens namn

Gregorius VII (1073-1085) bestämde att påven inte kan dömas av någon på jorden. Att den romerska kyrkan aldrig har misstagit sig och kan heller aldrig göra det intill världens ände. Att en rätt vald påve är ett helgon tack vare Petri meriter. “Och om vi (påven) har makt över änglar, som härska över furstar, vad kan vi då inte göra med deras underlydande och tjänare?” Han krävde att kungar och härskare skulle kyssa hans fot. Gregorius och hans efterträdare använde sig av förfalskade dokument för att utöka påvedömets makt. En del katoliker försökte att avslöja dessa förfalskningar men de blev exkommunicerade för detta. Den Ortodoxa kyrkan höll dock koll på detta och skrev detaljerad information om förfalskningarna. Han helgonförklarades år 1606.

Pascal II (1099-1118): “Var och en som inte är överens med påven är en kättare.” Han befallde år 1111 alla biskopar och abbotar (klosterledare) att avgå, men alla biskoparna vägrade. 1116 tvingades han att återkalla och ångra sin order.

Innocentius III (1198-1216): “Varje präst måste lyda påven, även om han beordrar något som är ont, därför att ingen får döma påven.” Om sig själv sade han: “Vi är Kristi ställföreträdare, inför oss ska alla knän böjas.” Innocentius III förklarar på ett ställe, som utgör en del av den romersk katolska kyrkans kanoniska lag, att påven “representerar inte blott en människa, men en sann Gud på jorden”, och i olika upplagor av den auktoriserade “Glosem” (utläggning) av denna kanoniska lag kallas påven “Dominum Deum nostrum Papam” (vår Herre Gud påven). I senare upplagor av lagen har man tagit bort ordet “Deum” (Gud). Han dräpte många kristna människor. Han ville bli av med albigenserna som levde i Frankrike. Han tvingade den franske kungen att döda hundratusentals människor. Albigenserna levde blandade med de franska katolikerna. Innocentius befallde alla människor i regionen, inklusive katolikerna skulle dödas. Det kallas för den albigensiska masakern. Påven gav dessa som utförde detta korståget en speciell avlat som skulle garantera att om de dog i slaget skulle deras synder efterskänkas och de skulle gå till himlen.

Gregorius IX (1227-1241) förklarade att påven är herre och mästare över universum, materiella ting såväl som människor.

Innocentius IV (1243-1254): “Jag är Kristi kroppsliga närvaro på jorden.” Trots detta antikristliga anspråk så är han helgonförklarad. Men det kanske säger något om den kyrka som helgonförklarade honom!!!

Nikolaus (inte helt säker på vilket nummer han har, kanske den III, i så fall var hans ämbetsperiod 1277-1280). “Vilken makt eller potentat i hela världen kan därför jämföras med mig, som äger myndighet att binda och lösa både i himmelen och på jorden?” “Ni har sålunda hört nog från mina doktorer. Nu ska ni få höra större ting från mina egna dekret… Finner ni inte där framställt, hur kejsar Konstantin, sittande i det allmänna rådet i Nicea, kallar alla oss kyrkans prelater för gudar. Läs vidare min ‘Kanon Decretal. De.transl.episc.cap Quanto’. Finner ni inte där uppenbart framställt hurusom inte människor, utan Gud allena åtskiljer det, som biskopen av Rom upplöser och åtskiljer? Om då de ting, som jag gör, sägas bli gjorda, inte av människor, utan av Gud, vad kan ni då göra mig till annat än Gud?” Med detta uttalande blev denne påve i själva verket Antikrist.

Bonifacius VIII (1294-1303): fastställde som katolsk lära att “blind underkastelse under påvens auktoritet är nödvändigt för att bli frälst.”

Den Katolska Kyrkan lär Ex Cathedra (= ofelbart) genom påven Eugene IV som 1441 utgav Bulla Cantate Domino: “Den Högst Heliga Romerska Kyrkan orubbligt tror, bekänner och predikar att ingen av dem som finns utanför den Katolska Kyrkan, inte endast hedningar, men också judar och heretiker och schismatiker, kan någonsin bli delaktiga av evigt liv, utan att de går till den eviga elden “som är förberedd för djävulen och hans änglar”, (Matt. 25:41) om de inte innan döden förenas med Henne; och att så viktig är enheten av denna kyrkliga kropp, att endast de som förbliver inom dess enhet kan ha nytta från Kyrkans sakrament till frälsning, och att de ensamma kan få en evig gottgörelse för sina fastor, allmosor, gärningar och andra verk av kristen fromhet och tjänst som en kristen soldat. Ingen, låt hans allmosegivande vara hur stort som helst, ingen, även om han utgjuter sitt blod för Kristi Namn, kan bli frälst såvida inte de förblir inom den Katolska Kyrkans famn och enhet.”

Clemens XI (1700-1721): “Påven har herravälde över hela den kristna världen, både den religiösa och den världsliga.”

Pius VIII (1829-1831): “Vi hävdar att det finns ingen frälsning utanför den Katolska Kyrkan… Kyrkan är pelaren och trons grundval, som aposteln Paulus lär (1 Tim. 3). I åberopande av dessa ord säger den helige Augustinus: Vem än som är utanför Kyrkan kommer inte att räknas bland sönerna, och vem än som inte vill ha Kyrkan som Moder kommer inte att ha Gud som Fader.” (Ubi Primam 1824-05-05.)

Gregorius XVI (1831-1846): “Det är inte möjligt att tillbe Gud i sanning förutom i Henne (den Katolska Kyrkan); alla som är utanför henne kommer inte att bli frälsta.” (Encyclical Summo Jugiter 1832-05-27.)

Pius IX (1846-1878): “Det måste framhållas som en trosangelägenhet att utanför den Apostoliska Romerska Kyrkan, kan ingen bli frälst; att detta är den enda frälsningens ark; att den som inte har gått in där kommer att förgås i floden.” (Denzinger 1647)

Pius X (1903-1914): “The Pope is not only the representative of Jesus Christ, but he is Jesus Christ Himself, hidden under the veil of the flesh. Does the Pope speak? It is Jesus Christ who speaks. Does the Pope accord a favor or pronounce an anathema? It is Jesus Christ who pronounces the anathema or accords the favor. So, when the Pope speaks we have no business to examine. We have only to obey.”

Pius XI (1922-1939): “Den Katolska Kyrkan ensam håller fast vid det sanna tillbedjandet. Den är sanningens källa, den är trons hus, den är Guds tempel; om någon inte går in här, eller om någon går bort från den, så är han en främling för livets hopp och frälsning.” (Mortalium Animos, 1928-01-06.)

 

Kända katolska personligheters uttalande

Den helige Bernhard sade år 1130 “att kyrkan inte hade rätt till annat eller mera än att undvika en kättare, då fruktlösa försök blivit gjorda att omvända honom”.

Thomas av Aquino, (1225 – 1274) domikanermunk och den katolska kyrkans normerande teolog framför andra, helgonförklarad 1323. Han har härefter benämnts Doctor Communis Ecclesiae, dvs “Kyrkans lärare”. Han menade att man bäst kunde följa uppmaningen att undvika en kättersk människa genom att ta livet av henne. “Den kristna staten gör Gud en tjänst när man dömer dem som sprider heretiska läror till döden.”

I sitt brev De Regimine Judaeorum, ger Aquino klara instruktioner för hur katolska konungar skall behandla judarna: “Judar är på grund av sina synder, förutbestämda till evigt slaveri; därför må de kristna staternas regenter behandla deras ägodelar som sina egendomar; med den förbehållningen att de får behålla vad som är nödvändigt för att klara sitt uppehälle.”

Thomas av Aquinos slutliga råd är: “Och till er sista fråga: om det är korrekt att alla judar i ert rike skall bära ett speciellt tecken som skiljer dem från kristna. Svaret är helt i enlighet med de avgöranden som fällts i koncilierna. Judar av båda kön skall i alla kristna länder under alla tillfällen skiljas från andra människor genom en speciellt klädnad.”

Juliana av Norwich (1342 – ca 1416), mystiker och helgon. I Uppenbarelserna av den gudomliga kärleken säger hon: “Jag såg inte exakt att det var judarna som dömde Honom till döden. Men jag har genom min tro lärt mig att de är förbannade och fördömda för evighet, undantaget för dem som omvänt sig genom nåd.”

Terese av Jesusbarnet (Teresa av Lisieux, 1873-1897, helgon 1925), bekände följande på dödsbädden: “Hur glad hade jag inte varit att ha slagits under korstågåens tid, eller senare, att ha slagits mot heretikerna. Jag erkänner att jag inte hade varit rädd för stridens hetta. Å, är det möjligt att jag skall behöva dö i sängen.”

Bonaventura var fransiskan, biskop och utnämndes till kyrkolärare 1588 av påven Sixtus V. Han levde mellan 1221-1274 och blev ett helgon 1482. Bonaventura skrev en biografi om Franciskus. Bonaventura säger, att “Gud, vill inte frälsa oss utan genom Marias förbön”. “O, jungfru, det är sant, att alla helgon önskar vår frälsning och ber för oss, men den kärlek, den ömhet, som du visar mot oss i himmelen, i det du genom dina böner skaffar oss så mycken nåd från Gud, nödgar oss erkänna, att vi i himmelen ha blott en försvarare, och det är du, och att du allena i sanning älskar oss och har omsorg för vårt väl.”

Thomas av Kempis säger att “djävlarna fruktar för himmelens drottning till den grad, att de blott genom att höra hennes stora namn uttalat fly från dem, som uttalar det, så som från en brännande eld.”

Helgonet Liguori berättar följande villfarelse historia: I franciskaner-krönikorna berättas, att broder Leo såg en röd stege, vid vars översta ända Jesus Kristus befann sig, samt en vit stege, vid vilken hans allra heligaste moder stod. Och han såg några, som försökte att klättra uppför den röda stegen; de gick några steg upp, men föll ned – de försökte på nytt, men föll igen. Man rådde dem då att försöka den vita stegen, och på denna kunde de med lätthet stiga upp, ty vår signade fru uträckte sin hand och hjälpte dem, och sålunda kom de välbehållna till himmelen. Denus, kartusianaren frågar: “Vem är det, som blir frälst? Vem är det, som regerar i himmelen, för vilka denna barmhärtighetens drottning gör förbön” Och han svarar: “De blir visserligen frälsta och regerar i himmelen, för vilka denna barmhärtighetens drottning gör förbön”… “Maria”, säger Richard från S:t Lawrence “är slutligen himmelens härskarinna, ty där befaller hon efter sin egen vilja och ger tillträde åt vem hon vill” “Genom dig, o Maria, blev himmelen öppnad”, säger S:t Bernhard, “och genom dig blev helvetet tömt! Genom dig blev paradiset återupprättat och genom dig skänkes slutligen evigt liv åt så många olyckliga skapelser, som har förtjänt evig död”. (The Glories of Mary, reviderad av biskop Robert A. Coffin.)

Påven Leo VIII säger i sitt manifest Augustissimae från den 12 september 1897 om Maria: “Gud utvalde henne från all evighet till att vara den inkarnerade Ordets Moder, och för den anledningen så döljde han henne i högsta grad bland alla Hans mest sköna verk i naturens tredubbla trippelordning, nåd och ära, så att Kyrkan med rätta applicerar på henne dessa orden: Jag utgick från den mest Heliges Mun, den förstfödde före alla skapelser. (Påvlig undervisning: Vår Fru, 151). Man kan fråga sig: Läste aldrig Leo VIII Kolosserbrevet 1:15?

Påven Pius XII har sagt på 1950-talet: “Och paradiset erkände att hon (Maria) var verkligen värd att mottaga ära, härlighet och herravälde, därför att hon är full av nåd, helig, mer skön, mer upphöjd, mer enastående än det största helgon eller ängel individuellt eller alla tillsammans, därför att som Faderns förstfödda dotter, den perfekta modern av Ordet, den Helige Andes älskade maka, så är hon besläktad i dygd och förenad med hela den mest Heliga Treenigheten…”.

 

Katolska kyrkans reaktion på protestantismen

Vid kyrkomötet i Florens 1439 under påven Eugen IV enades man om: “Konciliet i Florens, tror fast och fullt och förkunnar, att de som inte lever inom den Katolska kyrkans gemenskap, inte endast hedningar, utan också judar, heretiker, shismatiker – inte kan äga delaktighet i det eviga livet – utan kommer att avvika till den eviga elden, som är tillredd för djävulen och hans änglar! (Matt 25:41), om de inte före sitt livs slut har integrerats i flocken; och att enheten i den kyrkliga kroppen är så stark att endast Kyrkans sakrament äger förmån till frälsning för dem som återstå inom den, och att de som fastar, ger gåvor och utövar andra fromma övningar som frambringar evig belöning, och att ingen, vilken barmhärtighetsverk han än har utfört, även om han utgjutit sitt blod för Kristi skull, kan frälsas – om han inte har kvarstått i Katolska kyrkans sköte och enhet!”

Detta var ett eko från påven Innocentius III som i Eius exemplo från 1208-12-18 deklarerade: “Av hjärtat tror vi, och genom munnen bekänner vi vår tro på en Kyrka, inte heretikernas, utan på den Heliga Romerska, Katolska och Apostoliska Kyrkan utanför vilkens gemenskap vi tror att ingen kan erhålla frälsning.”

Cyprianus och det 4:e Laterankonciliet (1215) lärde också: Utanför Kyrkan kan överhuvudtaget ingen bli rädad!”

Extra ecclesiam nulla salus!Utanför Kyrkan (= den katolska) finns ingen frälsning!
Detta är en trossats, en dogm, som har lärts ut av den traditionella Katolska kyrkan. Att inte tro detta har varit heresi, liksom att betvivla en enda trossanning som Kyrkan har fastställt, eftersom detta tvivel riktar sig mot Gud från vilken uppenbarelsen kommer. Påven Pius IX skriver om denna dogmen: “Det måste fastställas i tron, att utanför den apostoliska romerska Kyrkan ingen kan bli frälst, att hon är den enda arken till frälsningen, att den som inte inträder i henne kommer att gå under i floden! Men på andra sidan är det nödvändigt att inse, att de som arbetar i okunnighet för den sanna religionen, om denna okunninghet är oövervinnerlig, är inför Gud inte befläckad av någon skuld i detta avseende.” Pius IX skriver vidare: “De som trotsigt motstår auktoriteten och definitionen av den heliga [traditionella] katolska Kyrkan, kan inte bli räddade!” Pius IX fortsätter: “Vi skall åter nämna och klandra ett mycket allvarligt fel i vilket somliga katoliker olyckligtvis är invecklade, som tror, att människor, vilka lever i villfarelse och separerad från den sanna tron och från den katolska enheten, kan uppnå evigt liv” (Quanto conficiamur moerore – Db 1677). Pius X bekräftar detta och säger: “De som trotsigt motstår auktoriteten och definitionen av den heliga katolska Kyrkan, kan inte bli räddade!” Påven Pius X katekes säger: “Utanför den sanna Kyrkan är: hedningar, judar, kättare, avfällingar, schismatiker och exkommunicerade personer.” Den säger vidare: “Ingen kan bli frälst utanför den katolska, apostoliska och romerska kyrkan, på samma sätt som ingen kunde bli frälst från skyfallet utanför Noas ark, som är en symbol för Kyrkan.”

FRÅN:  http://www.tidenstecken.se/kkvillo.htm

Intressant, eller hur? Här finns mycket att lära sig om vad Katolska Kyrkan har lärt människor FEL.

NamnlösMaria

 

D Wilkerson/ Festen är över /Nej till alkohol

 

Nej till alkohol.

Gamla tider och nya tider? Jamen de är ju desamma, ser man det? Det beror ju på vad man tittar på förstås. Men om man försöker väcka folk så tar det tid, eftersom de inte ser eller hör det de borde.

Några rader från D Wilkerson´s bok “Festen är över”, 1978, Evangeli Press Örebro,  (gällande USA, men det gäller här i Sverige också) kanske väcker en och annan, t ex om dryckenskap:

*Alkohol har blivit den mäktigaste falska profeten i denna generation. Vinet har skapat fram en nation av bespottare, som vill förvandla USA till ett glädjehus. Nyligen har jag upptäckt, att ett större antal människor, som förut var hängivna kristna, har satt igång att dricka i vissa sällskap. De har blivit rättfärdighetens bespottare. “En besopttare är vinet, en larmare är rusdrycken…” (Orspsrb 20:1)

Amerika har misstagit sig när det gäller vinet, har tagit fel i bedömning av det. Dryckenskapen är inte en isolerad synd, utan den är “farfar” till en hel katalog av nationellt sedefördärv.

Vin och whisky gör en nation svag. Människor blir okänsliga för faran i alkohol. Dryckenskapen orsakar, att människor somnar inför domens dag. Dryckenskapen är Amerikas problem nummer ett i denna domsstund.

Med cocktail i hand offrar våra kvinnor sig på modets altare. De ger sig själva år ärelystnad och berömmelse. Alkoholskadade män  vanhelgar den heliga Skrift……

* * * *

 I alkoholens tecken så förstörs familjer, hem går sönder, och vilsna ungdomar blir det allt fler utav. Ekonomier trasas sönder och mängder av alkoholskadade människor söker vården för hjälp……I alla länder är alkoholen ett satans gissel, och man låter sig styras av den. Lagar bryts och samhällen störtar samman då inte lag och rätt finns. Var är auktoriteten i Guds Ord? Jo den finns men efterlevs inte, man har glömt Gud!

“Därigenom bliver lagen vanmäktig, och rätten kommer aldrig fram. Ty den ogudaktige snärjer den rättfärdige; så framstår rätten förvrängd.” (Hab 1:4)

“När grundvalarna upprivas, vad kan då den rättfärdige uträtta?” /Ps 11:3

NEJ till alkohol !   /Maria