Tag Archive | Katolicism

Vad för böcker läser dina församlingsledare? Mystik? /Artikel Bibelfokus

Vad för böcker läser dina församlingsledare? Mystik?

*

MystikVet du något om vad för typ av böcker dina församlingsledare läser? Låt mig gissa vad det kan vara: böcker som handlar om s.k. ”kristen” mystik.

Jag var för en tid sedan inne i en s.k. kristen bokaffär. Det var en dyster syn att titta i bokhyllorna där. Böckerna som propagerar för mystik, kontemplation och meditation etc har ett fått ett allt större utrymme samtidigt som intresset för detta har fått ett uppsving. En del andra böcker smyger in det mystika budskapet på ett mer subtilt sätt, som t.ex. boken Ödehuset. Det finns många tecken på denna utveckling, men inte bara i bokaffärernas hyllor. Man får allt oftare höra personer rekommendera böcker av just mystiker som t.ex. Thomas Merton, William Paul Young, Wilfrid Stinissen, Peter Halldorf, Henri Nouwen, William Johnston, bara för att nämna några mer kända figurer som läses flitigt. Superkarismatiker som t.ex. Bill Johnson med sin Bethel Church kan man faktiskt också sortera in under mystikernas paraply. Hans version av ”Gudsrikesbyggandet” jackar in fint med Katolska kyrkans bygge; att det blir mer tydligt inom kort är jag övertygad om.

Ofta dyker begreppen ”kristen mystik” och ”kristen meditation” upp, med det är ordkombinationer som inte fungerar, sett ur ett bibliskt perspektiv. Det är lika galet att tala om ”kristen mystik” som det är att tala om t.ex. ”kristen narkotika”. Och det är lika galet att tala om ”kristen meditation” som det är att tala om ”kristen pornografi”. Att vara en sann kristen innebär i grunden att vara helt fri, att vara som ett barn inför Gud; det sanna kristna livet skall vara mycket enkelt och transparent. Men mystik och meditation leder inte till en sådan frihet eller ett sådant barnaskap, det leder istället till ett beroende av metoder, riter och fördolda mystiska ”sanningar”, precis som bruk av narkotika och pornografi leder till ett beroende och en hantering i det fördolda. Men som sann kristen skall man alltså vara helt fri från alla sorters metoder och riter!

Mystiken innebär vanligen meditation eller kontemplation i någon form. Meditation härstammar framför allt ifrån hinduismen, och till kristenheten kom detta främst via de s.k. ökenfäderna. Det var en form av munkar som från början av 200-talet drog sig undan ut i Egyptens öknar och där började experimentera med bl.a. meditation. Så småningom kom detta in i den Katolska kyrkans olika klosterordnar. Flera av Katolska kyrkans helgon var riktigt djupa mystiker vars upplevelser och tankegångar påverkat vår tids mystiker mycket via olika skrifter. Några sådana forntida katolska mystiker är Teresa av Ávila, Johannes av Korset, Ignatius av Loyola (som även startade den anti-reformatoriska jesuitorden) och Mäster Eckhart (han är dock inte helgonförklarad som de andra).

Mystik handlar om reningar, metoder, övningar och riter som skall hjälpa utövaren att ”skåda” andliga sanningar bortom alla ord, bortom den yttre världen, och genom detta ”stiga uppåt” i en förening med det gudomliga. Det handlar om att nå fram till det som många kallar för ett ”förändrat medvetandetillstånd” (på engelska: altered state of consciousness) som sedan leder till ”ett högre medvetande” eller ett ”uppstigande”. Vägen man färdas är ”den inre vägen” för att i sitt inre uppnå kontakt med den egna ”gudomliga gnistan”. Vägen inåt vandras då bl.a. via meditativa övningar av olika slag. Så observera detta noga: att meditation per definition inte är en teknik för att sitta och begrunda bibelord eller andra saker. Meditation är tvärtom en teknik för att tömma tankarna och att helt upphöra med att tänka.

I hinduismen är meditation och yoga andliga tekniker för att just förenas med det gudomliga och att själv upplösas som unik individ. Vanligen används ett s.k. mantra som repeteras kontinuerligt för att tömma tankarna. I många former av meditation är dessa mantran namn på indiska gudar. I yoga fungerar fokus på andningen som ett slags mantra. Men dessa idéer är helt oförenliga med Bibelns undervisning som visar att människan aldrig varit, kan bli eller kommer att bli gudomlig. Tanken om att bli gudomlig var ju Satans lögn i Edens lustgård, som människan då liksom nu föll för. Bibeln tar också avstånd från andliga tekniker. Det kristna livet handlar istället om att gemenskapen med Gud Fadern skall återupprättas – PÅ GUDS INITIATIV – och att man sedan skall leva i ett barnaskapsförhållande till Gud, INTE att man skall förenas med ”det gudomliga” för att själv bli gudomlig! Dessutom går vägen till en upprättad gemenskap med Gud endast genom Jesus Kristus, tack vare hans försoningsgärning på korset. Någon ”inre väg” till Gud finns alltså inte, inte heller någon annan väg än den som Gud utstakat:

Joh 14:6: ”Jesus sade till honom: ’Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.’ ”

Meditation kan inte heller göras kristen genom att man t.ex. använder bibelord som mantran, eller namnet Jesus. Meditation är i grunden en österländsk teknik för att uppnå ett speciellt andligt tillstånd och har därför inte med sann kristen tro att göra på något sätt. Meditation finns inte i Bibelns värld. Detta bibelord som avser judarnas avfall på Gamla testamentets tid gäller även som en varning till oss kristna:

Jes 2:6: ”Du har förskjutit ditt folk, Jakobs hus, för de är fulla av Österlandets tänkande”

Inom österländsk religion finns de grundläggande tankegångarna om att ”Gud är i allt” (panenteism) och att ”allt är Gud” (panteism). Liknande tankegångar finns hos mystikerna och i andra religioner och sekter där man också strävar efter att uppnå gudomlighet eller att ”nå in till sin inre gudomliga gnista”. Det är då inte konstigt att de som mediterar vanligen blir mer och mer öppna för en total ekumenik och enhet med allt och alla. I sitt inre finner de ju det som förenar; ”den inre vägen” leder till denna gränslösa förening. De blir globalister på alla fronter! Kan man sin Bibel förstår man att detta är en del i utvecklingen mot det samhälle som beskrivs i Uppenbarelseboken, vi kan kalla det för ”färdigställandet av Babels torn”. Så ja, sysslar man med mystik, då blir man helt automatiskt en del i det samhällsbygge där människans förmågor står i centrum och Bibelns Gud i princip är lämnad utanför. Så var det ju vid byggandet av Babels torn, och så kommer det bli en gång till i världen.

Att Katolska kyrkan är en viktig spelare i detta ”färdigställande av Babels torn” beror inte minst på mystikens upphöjda plats inom den katolska tron. Den nuvarande påven Franciskus – jesuit och mystiker – har helt klart en ledande roll i detta bygge. Det ser man lätt i videon nedan som är en trailer för en film om påven. I videon säger man t.o.m. att ”Oavsett vad som skiljer oss åt, hans ord enar oss”. Detta inte sagt om Gud utan om just påven och jesuiten Franciskus!

Jag vill även lyfta fram några citat av en annan katolsk mystiker och jesuit, nämligen William Johnston (1925-2010) som jag nämnde inledningsvis. Han är vad jag tycker ett mycket tydligt exempel på vad de ”kristna” mystikerna står för och hur långt ifrån bibelförankrad kristen tro de kan ligga i sin teologi. Flera av hans böcker finns på svenska. Med de här citaten hoppas jag du skall förstå hur oerhört snett ute de ”kristna” mystikerna är (faktiskt mycket i linje med New age), och hur allvarligt det är att många av våra församlingsledare idag läser sådana här böcker och ägnar sig åt de övningar som dessa mystiker förespråkar. William Johnston har förresten varit i Sverige flera gånger och undervisat om ”kristen” meditation.

Nedan listar jag inledningsvis några uttalanden av William Johnston som han gjorde under en intervju med Svenska Dagbladet år 2002, därefter några citat ur en av hans böcker. Detta visar mycket tydligt att populära ”kristna” mystiker ligger långt utanför Bibelns ramar med sin ”mystika teologi”. Johnston är helt klart en ”tornbyggare” han också!

William Johnston säger:

”Jag tror att mystik, och meditation, i förlängningen ger… vishet. Och jag tror att ett möte med Asien är hoppet för framtiden, och för världsfreden.”

”Ja, ser du jag tror inte att politiker, lärda vetenskapsmän och jurister kan åstadkomma världsfred. Eller världslig enhet. Men religionerna kan. Om religionerna kan komma samman, tala med varandra, så kan de bygga en ny värld. Jag tror det är absolut vitalt, nödvändigt…”

”Det är genom folkmassorna som den framtida världen kommer att byggas…”

”Det finns religiösa ledare som kan tala och inspirera folkmassorna. Dalai Lama, exempelvis. Många här i Sverige och på andra håll lyssnar till vad han säger. Vi måste också vara öppna för de icke troende.”

På lång sikt är William Johnston optimistisk om en värld i fred – ”kanske under det här århundradet”. Just tack vare ”mystiken, som kommer att föra religionerna samman”. Och för att det också finns många ”profetiska rörelser” i världen. Som sådana räknar han Amnesty international, fredsrörelserna, miljörörelsen, kvinnorörelsen, Anonyma alkoholister – och andra som ”arbetar fredligt för en bättre värld”. Profetiska kallar han dem för att de har en ”vision för framtiden”. FN:s generalsekreterare Kofi Annan är förresten också en man med profetiska gåvor, och vishet, som William Johnston

ser det. Och mystik handlar i grunden om meningen med alltihop, varför vi är här på jorden, säger William Johnston.

”Den sanna lyckan hittar man hos Gud. Och med andra ord: i att vända om, att förändra sitt liv och tänkande. Meditationen är en väg dit”, menar William Johnston.

Och så några citat ur boken Se – med kärlekens öga av William Johnston:

”Mystisk teologi innefattar den mystiska erfarenheten hos troende i alla de stora religionerna och faktiskt också hos dem som inte tillhör någon särskild religion, men som har begåvats med djupa mystiska gåvor. För mystik är en mänsklig erfarenhet som inte är begränsad till enbart religionen: den är höjdpunkten i varje människas sökande efter fullkomning, äkthet och självförverkligande.” (s. 71)

”Bortom jaget, bortom det personliga omedvetna, bortom det kollektiva omedvetna, bortom arketyperna [ursprungliga versionerna av olika religiösa texter] talar alla de stora religionerna om ett mysterium. De använder sig av olika termer: Buddha-naturen, Brahman och Atman, gudomsgnistan, varats grund, själens centrum, men alla pekar mot samma verklighet.” (s. 38)

Dessa citat visar med all önskvärd tydlighet åt vilket håll mystikerna siktar och vad de önskar av framtiden.

Vi kan studera sådana präster och pastorer som börjat intressera sig för antingen mystik i någon form eller för katolsk religion (som ju bygger mycket på mystik). Då ser vi lätt att de successivt öppnar sig mer och mer för sådan ekumenik som är oförenlig med en bibelbaserad evangelisk tro. De blir en del i att ”färdigställa Babels torn”. Mer och mer går hela kristenheten i denna riktning, främst då beroende på att församlingsledarna går före som vägvisare utmed vägar som ofta kantas av mystik i olika skepnader. Ljusbärare, bönevandringar, pilgrimsvandringar, rökelser och ikoner kan tyckas vara oskyldiga ting, men dessa ÄR en slags ”mystik light” som banar väg för djupare och farligare mystik. Så pass allvarligt är läget i vår kristenhet idag! Men vem vill se det? Jag tror endast de som sätter Sanningen högst kommer att se det här. Jesus ÄR Sanningen och han ÄR Bibelns ord förkroppsligat. Alltså är kärlek till Bibelns undervisning det samma som kärlek till Sanningen och kärlek till Jesus. Så var har vi då vår kärlek??

När vi här begrundar vad mystik innebär och samtidigt ser på vad för böcker som blivit mer och mer populära, då kan vi alltså fundera över i vilken mån våra församlingsledare tar del av sådan litteratur som just propagerar för mystik i olika former. Jag tycker mig både se och höra starka tecken/bevis på att fler och fler församlingsledare matar sig med denna typ av böcker.

Nyligen lyssnade jag på en predikan från 2015 av en känd, uppskattad pastor som även blivit en populär författare och föreläsare utanför kyrkans väggar. Men så gick han och blev vän med ingen mindre än mystikern, frimuraren och biskopen Martin Lönnebo (nu biskop emeritus). Kan det vara därför som pastorn i fråga själv nu kört ner i mystikens dike? I den predikan jag lyssnade till, talade ju han sig varm för saker som man kan se som inkörsportar till den tyngre mystiken, så som pilgrimsvandringar och bön efter olika mönster, alltså tekniker som mystikerna gärna vill överföra till andra. Han sa att han tycker det i våra böner blivit för mycket ord; han menar att bön skall inkludera kroppsliga rörelser, vandring, lyfta händerna, osv. Och vems böcker läser då denne pastor för att hitta inspiration till sådana tankar? Jo, William Johnston!!För i denna predikan fick vi även veta att pastorn upprepande läser en av Johnstons böcker varje sommar, ”en pärla” enligt honom. Så viktigt har detta blivit för denne pastor och vad hjärtat är fullt av talar så klart munnen – eller tangentbordet. Därför skrev han också en krönika i Göteborgs Posten i maj månad 2015 där hans hängivenhet för mystiken kom ut i fullt dagsljus:

”När jag tänker på mina egna andliga vägvisare, de människor som jag tagit rygg på, en Johannes av Korset, en Henri Nouwen eller en Tomas Merton…”

Skall man inte nämna namn när församlingsledare leder fåren vilse? Jo, det tror jag absolut att vi både får och skall göra. Pastorn jag skrev om är ingen mindre än Tomas Sjödin i Smyrnaförsamlingen i Göteborg. Tomas uppfattas av många som en mycket behaglig, vältalig och begåvad person, men det förtar inte att han har nu själv gått ordentligt vilse och därmed leder många andra kristna vilse. Detta är oerhört allvarligt!

Matt 15:14: ”om en blind leder en blind, så faller båda i gropen.”

Nu är inte Tomas Sjödin ensam om att föra in mystik och katolskt tankegods i Sveriges frikyrkoförsamlingar. Andra kända förkunnare som t.ex. Peter Halldorf, Magnus Malm och Liselotte J Andersson bidrar också med detta. För att inte tala om många präster i Svenska kyrkan. Flera av dessa förkunnare kan fortfarande erbjuda en god förkunnelse emellanåt, men det är just mixen som är det förrädiska och som jag vill upplysa om och varna för. Förkunnare och församlingsledare med denna mix tar på sig ett oerhört ansvar för kristnas andliga hälsa, som jag menar att de äventyrar mycket starkt. Alla kristna går inte på detta med mystiken, tack o lov, men många gör det eftersom man lärt sig att lyssna till upphöjda ledare och då lättare tar till sig vad sådana ledare förmedlar. Jag tycker det är hög tid att peka ut dessa ledare lite mer frekvent för att varna för deras budskap och med det visa omsorg om de som riskerar att bli förledda.

Så med denna artikel vill jag väcka denna fråga hos dig: Vad läser dina församlingsledare för böcker? Det avslöjar nämligen i vilken riktning de ställt in sin andliga kompass. Om vi har blinda ledare riskerar många att falla i samma grop som de själva. Och jag menar verkligen att ledare som intresserar sig för mystik är blinda. De kan vara skumögda eller helt blinda, men båda utgör en fara för församlingsmedlemmarna. Ingen vill ju åka med en blind bilförare! Så utmana dina församlingsledare med Sanningen!

Till sist, kom ihåg detta:
Bön är inte meditation, kontemplation, rörelser, metoder eller ritualer! Bön är ett enkelt och okonstlat samtal med vår Fader i himlen. Och att läsa och begrunda bibelord är inte att meditera! Meditation handlar istället om att helt tömma tankarna, vanligen genom att rabbla ett mantra. Bibelstudier däremot, innebär att låta tankarna vara aktiva för att reflektera, förstå och ta till sig. Tänk på vad Jesus sa om bön när lärjungarna frågade honom om hur det skall vara: enkelt och rättframt! Kung Davids förhållningssätt till Guds Ord är också en ledstjärna!

Matt 6:9-13: ”Så ska ni be: Vår Far i himlen, låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden som i himlen. Ge oss i dag vårt dagliga bröd. Och förlåt oss våra skulder, så som vi förlåter dem som står i skuld till oss. Och för oss inte in i frestelse, utan fräls oss från det onda.”

Ps 1:1-2: ”Salig är den som inte följer de gudlösas råd… utan har sin glädje i Herrens undervisning och begrundar hans ord både dag och natt.”

Ps 119:97: ”Vad jag älskar din undervisning! Hela dagen begrundar jag den.”

*

/Lennart

Läs vidare:
• Babels torn i vår tid
• Mystik – en falsk frälsningsväg!
• Fler texter/inspelningar om mystik
• Vem är en villolärare?
• Trosrörelsen, katolicism i kostym och slips – anno 2018
• Yoga – ingen religionsneutral övning
• Är inte ”Tikva” ännu ett tecken på avfall i kristenheten?

 

Trosrörelsen, katolicism i kostym och slips- anno 2018 / L Jareteg artikel

Trosrörelsen, katolicism i kostym och slips – anno 2018

http://bibelfokus.se/blogg_180226

För snart tio år sedan (2008) skrev jag en artikel med rubriken ”Trosrörelsen – katolicism i kostym och slips”. Vi var några som då tyckte oss se likheter mellan Trosrörelsen och Katolska kyrkan, likheter som bör studeras lite mer under ytan kan jag tycka. Vi anade att auktoriteter inom Trosrörelsen började dra åt katolicismen, vilket faktiskt inte var helt förvånande eftersom det gick att se likheter dem emellan. Många inom Trosrörelsen hade vid den tiden svårt att se vart det hela var på väg, och många som stod utanför rörelsen och var kritiska till katolicism men positiva till Trosrörelsen, ville absolut inte tro eller se att det kunde ske ett närmande.

När vi idag tittar närmare på vad som hänt så är jag nästan förvånad över att Trosrörelsens närmande till Katolska kyrkan har kommit så långt och att det nu sker så oerhört ogenerat. Det tycks dessutom som om Trosrörelsen varit förelöpare på området och sprängt murarna mellan den evangeliska kristenheten och Katolska kyrkan. Efter att detta skett springer nu många evangeliska kristna i samma riktning, trots att evangelisk kristendom och katolicism är helt omöjliga att förena: jag skulle vilja säga att det är två olika religioner.

Jag kan repetera lite vad vi 2008 såg för likheter mellan Trosrörelsens teologi och andlighet och det som Katolska kyrkan står för. Här blir det bara rubrikerna, men vill du läsa vad jag skrev i detalj kan du sedan ta del av artikeln från 2008:

  • Hierarkiskt, odemokratiskt ledarskap
  • Tolkningsföreträde
  • Framgång för de få
  • Mystika upplevelser
  • Självförgudningslära (mer om det längre fram)
  • Ett Gudsrike på jorden här och nu

Och till dessa punkter vill jag även lägga LYX! Många av de stora ledarna inom Trosrörelsen lever i en helt sjuk lyx.

Trosförkunnaren Benny Hinn har en brorson som hoppat av rörelsen, han har vittnat om att Benny Hinn t.ex. kunde lägga 25 000 dollar på en hotellsvit för en enda natt!!! (mer finns att läsa via denna länk). Och trosförkunnaren Kenneth Copeland har en egen ranch dit det är tillträde förbjudet. Där har han även ett eget flygfält och ett antal egna flygplan. Att även Katolska kyrkan under hela sin historia vältrat sig i lyx och sitter på en enorm förmögenhet är inte någon hemlighet.

Du kanske känner till att Kenneth Hagin (1917-2003) var Trosrörelsens stora namn och ”fader”. Han var en av de största och mest förödande villolärare som vi fick skåda under 1900-talet. Det var i princip han som startade hela Trosrörelsen. Många kända trosförkunnare har studerat på Hagins bibelskola, så gjorde även Ulf Ekman. Idag är Kenneth Hagin död och begraven, men hans arvtagare som ”fader” för rörelsen måste man nog säga är Kenneth Copeland – en fruktansvärd framgångsförkunnare som dessutom är förebedjare för och rådgivare till Donald Trump. Copeland är med andra ord en man med mycket stort inflytande.

Om vi nu skall se hur långt Trosrörelsen kommit i sitt närmande till den Katolska kyrkan, så skulle det nästan räcka med att nämna att Copeland idag kallar reformationen för ”demonisk”. Han gläds åt att enheten mellan den evangeliska kristenheten och Katolska kyrkan nu är på så stark frammarsch och han hyllar den nuvarande påven Franciskus.  I videon nedan kan du se och höra Copeland förespråka alla protestantiska kyrkors tillbakagång till enhet med påven, och det är där han också säger att ”kyrk-demonen har fallit” med syfte på reformationen (videon är på engelska):

Den 9 mars 2014 meddelade Ulf Ekman i en predikan på Livets Ord att han och hans fru Birgitta ämnade konvertera till den katolska religionen. Detta efter att i princip varit smygkatolik under en längre tid och under den tiden propagerat för både katolsk lära och andlighet. Fler personer inom Livets Ord har tydligen gått samma väg. Så här har vi ju ännu ett bevis för hur nära Trosrörelsen egentligen stått den katolska tron redan från början. Hade inte så varit fallet, då hade ju inte deras förkunnare så enkelt gått över gränsen.

Benny Hinn och Paul Crouch, två tunga ledare i Trosrörelsen, deklarerade tidigt en katolsk syn på nattvarden. Och Todd Bentley (känd från skeendet i Lakeland, Florida sommaren 2008) undervisar nu om att brödet ÄR Jesu kropp och att vinet ÄR Jesus blod både andligt och på riktigt, och att du kan få en mängd välsignelser, smörjelser, helande, etc genom att ta nattvarden. Det förvånar mig inte med hans syn på nattvarden, för han säger att han fått undervisning i detta av en katolsk nunna. Todd Bentley säger vidare att Kristus blir ”överförd” till oss i nattvarden, och att hans blod överförs till oss så att det strömmar i våra ådror. Katolska kyrkans katekes säger något liknande om nattvarden: ”du blir vad du äter”. Detta är alltså den sakramentala syn på nattvarden som så många nu vill påtvinga oss. Den synen är ett maktinstrument i ledarskapets händer!

I bilden nedan ser du från vänster Carol och John Arnott (ledare i den s.k. ”Toronto-väckelsen”). Kenneth Copeland står direkt till vänster om påven Franciskus.

Kenneth Copleand mfl med påven

Todd White – som för övrigt var ett dragplåster på Awakening Europe Scandinavia 2016 i Friends Arena– har jag skrivit om i en tidigare artikel. Även han hoppas på enhet med Katolska kyrkan.  Heidi Baker är en annan förkunnare från Trosrörelsens område som också talar på ett förrädiskt sätt om ekumeniken med Katolska kyrkan. Du kan höra det i videon nedan (på engelska):

Många stora ledare inom Trosrörelsen har alltså gått i denna riktning, och du kommer att få se ännu fler göra det, var så säker. Om du nu av någon anledning befinner dig inom ramarna för Trosrörelsen, eller att din församling påverkats av Trosrörelsens lärovindar (eller andra), då skall du vara vaksam på smyg-katoliceringen. Den kommer inte sällan via mystik i olika former. Det kan handla om mystika andliga upplevelser (vilket varit typiskt för många ”kändisar” inom katolsk religion, helgon, munkar, jesuiter osv), men det kan även handla om att man börjar sätta upp ljusbärare och ikoner, kanske att nattvarden och bönen blir mer sakramental och rituell. Acceptera inte de små förändringarna, även om de kan tyckas oskyldiga, för det är vanligen just via små, små steg som villolärorna tar sig in, och sedan för med sig en sådan total förändring att man med tiden inte längre kan känna igen ursprunget. Med detta menar jag inte att Trosrörelsen var sund från början, å nej. Men katolsk religionsutövning kommer nu även in i frikyrkor som tidigare varit bärare av en ganska ordentligt bibelförankrad evangelisk tro, och vi kan ”tacka” Trosrörelsen för en del av det avfallet också.

Om du nu undrar varför jag tar så starkt avstånd från katolsk religion, så har det att göra med att jag hör till dem som anser att kristen tro uteslutande skall utgå från Bibeln, det gör inte den katolska tron även om många tycks tro det. Katolska kyrkan har under snart 2000 års tid ständigt lagt till en oerhörd mängd både företeelser och dogmer som står i stark strid med en bibelförankrad evangelisk kristen tro. Vill du ha ett par tydliga exempel på hur långt bort den katolska religionen står ifrån just en bibelförankrad evangelisk tro kan vi ta och läsa ur den Katolska kyrkans katekes, som ju utgör ett mycket viktigt dokument i den Katolska kyrkan. Katekesens auktoritet jämställs i princip med Bibeln. I första citatet nedan ser du Katolska kyrkans synkronisering rent teologiskt med en av grundpelarna i Trosrörelsens teologi, nämligen den om att den troende skulle kunna bli gudomlig (vilket var Satans lögn i Edens lustgård). I det andra citatet från katekesen ser du att Katolska kyrkan menar att muslimerna tillber samma gud som kristna och judarna gör.

Katolska kyrkans katekes – Första delen – Andra avdelningen
Andra kapitlet, Artikel 3, Paragraf 1:460:
”…Ty Guds Son blev människa för att göra oss till Gud. Guds ende Son ville att vi skulle få del av hans gudom och antog vår natur för att han, som blev människa, skulle göra människorna till gudar.”

Tredje kapitlet, Artikel 9, Paragraf 3:841:
Kyrkans förhållande till muslimerna. ”Men frälsningsplanen omfattar också dem som erkänner Skaparen, framför allt muslimerna. De bekänner att de har Abrahams tro och tillber med oss den ende och barmhärtige Guden, som skall döma människorna på den yttersta dagen.”

Nu finns det så klart tusen och åter tusen andra anledningar till varför sanna kristnas enhet med Katolska kyrkan är omöjlig, men det tar jag inte upp här. Känner du att du är dåligt insatt i vad den katolska religionen står för bör du definitivt sätta dig in det. Via länkarna nedan hittar du mer information.

/Lennart

Läs vidare:
• Om Katolska kyrkan och katolicism
• Trosrörelsen – katolicism i kostym och slips (anno 2008)
• Tio villoläror inom Trosrörelsens teologi

**********

false prophets false teachers

Falska profeter, Falska s k lärare. 1 Joh 4:1. B Houston, Joseph Prince

FALSKA PROFETER och FALSKA s k LÄRARE. DE JAGAR BARA PENGAR OCH BERÖMMELSE. HÅLL DIG UNDAN DEM!!!

BIBELORDET SÄGER:

1 Joh 4:1 Mina älskade, tro inte varje ande, utan pröva om andarna kommer från Gud. Det finns ju många falska profeter som har gått ut i världen.

Det vimlar av dem i olika mega-församlingar och på olika andra ställen, lär dig känna igen dem!!

2 Pet 2:1 Men det fanns också falska profeter bland folket, liksom det även bland er kommer att finnas falska lärare som smyger in förödande irrläror. De ska förneka den Herre som har friköpt dem och dra plötsligt fördärv över sig.
 

Gal 2:4

Det ville annars de falska bröder som hade nästlat sig in. De hade smugit sig in för att spionera på den frihet vi har i Kristus Jesus och göra oss till slavar.

 

Varning för skökan. Gemenskap? NO church. Dra ut från Babylon!

 

Gemenskap
Från:  http://experimentlandet.blogg.se/2017/july/gemenskap.html

Som kristen måste man ha gemenskap säger dom som har varit kristna länge och som vill få in en i deras kyrka (deras samfund) om man inte har någon kyrka eller något samfund att gå till.
Varning, Varning, lyssna inte på dem.

Guds ord säger att vi som har blivit frälsta och pånyttfödda i Jesus, skall dra ut från det stora Babylon som är det samlade skökoväsendet här på jorden i denna den yttersta tiden. Läs Uppenbarelseboken kapitel 18:1-24) som talar om detta.

Vi skall inte gå in i kyrkorna och i samfunden som ställer upp på världen och på all den smuts som finns i världen för att kyrkornas ledarskap (deras präster och pastorer) vill bli kliade i öronen/nacken och få vinning av världen. Vi skall draga ut från det stora Babylon, horan och skökan som redan har så mycket blod på sina händer, martyrers blod så att det räcker ända upp till himmelen.

Från Horan skall vi draga ut och det finns ingen sann gemenskap med denna hora eller med någon hora överhuvudtaget. En hora säljer sig till högstbjudande och det är vad horan (den romersk katolska kyrkan med dess ogudaktiga företrädare har gjort sedan den (horan) blev en del av staten och började utnämna makthungriga människor (som kallade sig kristna) till att bli en del av skökan genom att de fick fina positioner med allt vad det innebar i form av pengar, ära, status och makt genom att slå sig samman med världen.

Makten de fick via världens människor använde de till att mörda och lemlästa alla som var emot deras makt (inkvisitionen bland annat) och då särskilt Jesus sanna lärjungar. De slog mot huvudet först (Jesus är huvudet i Kristi kropp) och så gör de än idag men med andra medel. Idag handlar det om villoläror och att skriva om evangeliet. Om det funkar vilket det gör inom kyrkorna och samfunden av idag så behövs ingen förföljelse gentemot Jesus lärjungar. Dessa hycklare har fått kyrkornas medlemmar till att tro på att allt vad de gör eller står upp för, är rätt.

Alla dessa så kallade kristna i forna tider (som lierade sig med maktens människor) befinner sig i helvetet idag och de så kallade kristna som lierar sig med maktens människor i vår tid kommer även de att hamna på samma plats. I helvetet när deras onda verk (deras Satans verk) har fullbordats. De har valt sin herre här i världen och den herren de har valt i denna världen kommer de att få GEMENSKAP med när de lägger näsan i vädret. Det logiskt och rättvist (Gud är kärlek och rättvisa). Det är nu under detta liv vi väljer vilken herre vi vill ha gemenskap med i nästkommande liv. Det går inte att när själen har skiljts från kroppen säga att jag valde fel. Låt mig få en chans till. Då är det försent.

Här är berättelsen om Lazarus och den rike mannen från Lukas 16:19-31

19. Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och

levde var dag i glädje och prakt.

20. Men en fattig man, vid namn Lazarus, låg vid hans port, full av

sår,

21. och åstundade att få stilla sin hunger med vad som kunde falla

ifrån den rike mannens bord. Ja, det gick så långt att hundarna

kommo och slickade hans sår.

22. Så hände sig att den fattige dog och blev förd av änglarna till

Abrahams sköte. Också den rike dog och blev begraven.

23. När han nu låg i dödsriket och plågades, lyfte han upp sina ögon

och fick se Abraham långt borta och Lasarus i hans sköte.

24. Då ropade han och sade: ‘Fader Abraham, förbarma dig över mig,

och sänd Lasarus att doppa det yttersta av sitt finger i vatten

och svalka min tunga, ty jag pinas svårt i dessa lågor.’

25. Men Abraham svarade: ‘Min son kom ihåg att du, medan du levde,

fick ut ditt goda och Lasarus däremot vad ont var; nu åter får

han här hugnad, under det att du pinas.

26. Och till allt detta kommer, att ett stort svalg är satt mellan

oss och eder, för att de som vilja begiva sig över härifrån till

eder icke skola kunna det, och för att ej heller någon därifrån

skall kunna komma över till oss.»

27. Då sade han: ‘Så beder jag dig då, fader, att du sänder honom

till min faders hus,

28. där jag har fem bröder, och låter honom varna dem, så att icke

också de komma till detta pinorum.’

29. Men Abraham sade: ‘De hava Moses och profeterna; dem må de

lyssna till.’

30. Han svarade: ‘Nej, fader Abraham; men om någon kommer till dem

från de döda, så skola de göra bättring.’

31. Då sade han till honom: ‘Lyssnade de icke till Moses och

profeterna, så skola de icke heller låta övertyga sig, om någon

uppstår från de döda.’

 

 

Katolicismen – ändetidens fördärvbringande världsvälde. /Gå utanför lägret med JESUS!!

Katolicismen – ändetidens fördärvbringande världsvälde

 

Bibelstudium av Arne Imsen 1997

http://www.midnattsropet.se/2017/05/katolicismen-andetidens.html

Vi är mer eller mindre berusade av den romerska skökans vin, därför att vi inte har förstått att den guldbägare den i bibeln omtalade skökan håller i sin hand, är Guds eget ord. Det är med Guds ord hon gör sina stora framgångar. Men vi måste göra klart för oss vad denna guldbägare är fylld av. Det kan vi läsa om i det profetiska ordet.

De flesta har naturligtvis hört talas om katolicismen men vet ytterst lite om den. De känner till ett och annat om den katolska kyrkans dogmer och dess påvedöme. Den kunskapen har sin betydelse, men är definitivt inte det viktigaste.
Katolicitet är inte i första hand dogmer, utan en andemakt. Denna katolska ande gör att också de flesta protestanter är influerade så att de, utan att känna till det, har ett katolskt beteende, också i sitt gudstjänstliv. Var i Bibeln står det något om ordinerat prästerskap eller vigt kyrkorum? Är det nödvändigt för Guds verks framgång att det finns ordinerat prästerskap, eller en organisation som kallas kyrka eller menighet? Det vi betraktar som självklarheter och absolut nödvändigt för att över huvud taget bedriva verksamhet är inte ens nämnt i Skriften. Varifrån har vi då fått det?
Vad beror det på att vad väckelsefolkets pionjärgeneration förkunnade är bortglömt? Dock finns det skrifter som ger enkla och klara besked om vägen. De markerar klart och tydligt vad som skiljer nytestamentlig omvändelse- och frälsningsförkunnelse från den kyrkligt sakramentalistiska. Men sådant tas inte upp idag. De flesta märker inte heller att församlingarna är anfrätta av evolutionism och sakramentalism.
I Sverige finns nästan ett hundra tusen pingstvänner. Dessutom finns ytterligare skaror av andedöpta människor. Jag är övertygad om att allt som dessa människor beder om i sina gudstjänster; det som blivit ett mönster i hela deras gudsbild – andeutgjutelse över allt kött exempelvis – allt detta är Gud mera angelägen om att ge än vad de förmår att uttrycka i sina böner.
Varför är då verksamheten så trög och tung? Enorma insatser sätts in i väldiga projekt. Är det fel på teologin, organisationen, systemet eller personerna? Varför blir det så ynkliga resultat? Kan det till och med vara på det sättet att människor över huvud taget inte är intresserade av religiösa frågor? Finns det ingen längtan, finns ingen önskan om någon upplevelse som har med försoning och förlåtelse att göra?
Jag tror att människor har ett oerhört behov av orientering när det gäller frågor om frälsning, liv och evighet. Man kan inte befria sig från dem. Fastän vi har tekniska resurser som aldrig tidigare; TV, radio, medier, vi saknar knappt något då det gäller kommunikation. Församlingarna har också ekonomiska resurser, inte minst därför att till och med staten har sagt sig vara beredd att ge ganska stora bidrag. Ändå måste vi säga att resultatet är fruktansvärt magert. Det är alltså något grundfel. Finns det hos Gud? Hos oss? Eller finns det i världen?

Låt oss bli riktigt ärliga och några sekunder fundera över detta. Hur skulle kristenheten och den kristna församlingen se ut om alla kristna vore lika brinnande som jag? Lika andesmorda och visionära som jag? Lika offervilliga och disciplinerade som jag? Hur skulle Guds verk då se ut? Det vi kan konstatera och registrera med våra sinnen speglar vår egen slapphet, ljumhet, likgiltighet och tröghet. Vad är det som har påverkat oss? Det kan inte vara Guds Ord. Det kan inte heller vara någon annans fel, utan jag måste söka orsaken i mig själv.
Om Herren Jesus Kristus fick bryta sig igenom vår vall av tröghet och likgiltighet och gripa tag i oss skalmänniskor och göra oss till kärnmänniskor; besegra slöheten, ljumheten, likgiltigheten, självupptagenheten, skulle det inte saknas brinnande evangelister. Anden är utgjuten, den är redan verksam. Frågan om vi tar emot den bestäms inte av någonting annat än vår överlåtelse åt Herren Jesus Kristus.
Överlåtelse är inte detsamma som att engagera sig i kursverksamhet, gå med i en kör eller satsa på filantropi, social hjälpverksamhet eller diakonalt arbete. På grund av de missförhållanden vi själva är orsak till får människorna en fullständigt förvrängd och förfalskad bild av Herren Jesus Kristus.
Gud vill väckelse och andeutgjutelse. Men kristenheten har inte tid. Vad är orsaken till att bönemötena och bibelstudierna avfolkas?

Det är nästan en sensation med ett vanligt väckelsemöte i vår tids kristenhet. Varför har man övergivit det som varit det typiska, kännetecknande och en absolut nödvändighet för andligt liv, expansion och tillväxt?
Man menar sig ha hittat någonting effektivare och bättre att engagera ungdomarna i. Det är bra med talanger och musiker till instrument och sång. Men det absolut främsta idealet är inte att många kan traktera instrumenten, men att var och en blir instrument för den helige Ande.
Målet för församlingen måste vara att nå fram till det som Skriften kallar en full förståndsvisshets hela rikedom. Bibeln talar om mänsklig visdom och Andens. Den mänskliga visdomen har sina metoder och erbjuder rika möjligheter, men den gör oss inte till andliga människor; gudsmänniskor. Den kan inte fostra fram evangelister, herdar och lärare.
Jag vill inte undervärdera den intellektuella kunskap, som man förvärvar genom studier, men den kvalificerar definitivt inte någon för uppgifterna i Guds rike. För det måste man bli brinnande i anden.
Det stora problemet i vår tid är inte vad de kristna gör utan vad de underlåter att göra.
Detta är klart och tydligt illustrerat i Jesu undervisning genom de som underlät att ta med sig tillräckligt med olja. Underlåtenhet. Jag var sjuk och i fängelse, men ni besökte mig icke. Underlåtenhet. Dessutom, då det gäller livsstil och form, så är inte det illegala och förbjudna de svåraste problemen, utan det tillåtna som vi missbrukar. Jesus har sagt klart och tydligt så att det inte kan missförstås:
Såsom människorna levde på den tiden – de åt och drack o.s.v. Det kan väl inte vara något fel att människor äter och dricker? De byggde och planterade. Här beskrivs allt vad människor tillägnade sig, och vad de underlät. De underlät att lova och prisa Gud såsom Gud. De upphöjde det som de själva hade skapat till Gud, ja, värre än så; människorna gjorde sig själva till Gud.
Många dukar under för sin egen fåfänglighet. Man bekämpar nazism och kommunism, och tycker sig stå för en god sak. Vi tror oss vara ideologiskt medvetna och upptäcker inte att vi är ockuperade och besatta av en makt, som är mycket värre än både nazism, kommunism och kapitalism; nämligen materialismen.
Den religiösa materialismen är vidrig. Den är katoliciteten. Den har sina dekorationer och symboler, sin gudsbild, sina löften och erbjudanden. Den vill sälja frid, glädje och salighet.
Om en väckelse ska kunna bryta fram, måste det träda fram människor som blir rösten av Honom som ropar, och bereder väg för Herren. Det behövs ökenmänniskor som avskilt sig och predikar trovärdigt, utan motsägelse mellan det inre livet och den yttre framtoningen.
Studera ökenprofetens diet, hans klädsel, hans skor, hans uppträdande. Hans uppenbarelse är ingenting som kittlar fåfängan, men han står där, avklädd och iklädd, fåordig, men med Guds Ord. Han är ingen artist, erbjuder ingen religiös cirkus.
Det saknas i vår tid en röst som förtar kraften av alla andra röster och budskap, en som bryter igenom sorlet, stimmet, stojet och leken. Herren kallar oss att bli redskap för Honom. Då måste vi göra sällskap med profeten ut i avskildhet. Där skolas vi för uppdraget. Inget seminarium kan ersätta Andens universitet, dit Herren sänder sina tjänare. Han gör det nu som han gjort i alla tider för att de skall bli redskap; rösten av en som ropar rakt in i tiden utan att spekulera i effekter.

Vår tids kristna söker allt annat än det som är livsviktigt. Det kan vara ting man upplever nödvändiga, men de är inte livsviktiga då de inte handlar om liv eller död, himmel eller helvete. Om inte evighetsdimensionen får prägla livet så saknar vi förmåga och kraft att övertyga eller tillrättalägga, intellektuellt eller religiöst.
Det blir alltmer modernt att ha dialog. Jag undrar ibland om det är fråga om att etablera dialog med självaste Satan, som förskapar sig till en ljusets ängel och uppträder som apostel. Vad är orsaken till att en så utombiblisk och hednisk företeelse som exempelvis New Age kan fylla människor totalt?
Egentligen är det ingenting nytt. Hednavärldens gamla gudar kommer igen i ny förklädnad. Parallellt med detta ser vi också att kristenheten är helt vanmäktig och tafatt – eller paralyserad och förtrollad.
Vi borde resa oss upp och profetera emot detta och med myndighet förklara vad det egentligen är. Inte ha dialog, men profetera. Inte tala om vad religionen har för synpunkter eller vad seminarierna har kommit fram till genom forskning och annat i den stilen. Vi måste ropa: Så säger Herren!
Det finns en plats, en skola, en pedagog som kan hjälpa oss fram till denna tjänst. Undervisningssalen heter fortfarande Övre Salen. Och universitetet heter Andens universitet. Vapnet som erbjuds är Andens svärd, Guds Ord.
I Jeremia 48:10 heter det: Förbannad vare den som försumligt utför Herrens verk, förbannad vare den som dröjer att bloda sitt svärd. Vilket språk! Vem är detta adresserat till? Och vem är det som talar? Det är ju förfärliga ord. Ungefär som ordet i 1 Korintierbrevet 16:22: Om någon icke har Herren kär, så vare han förbannad.
Sammanhanget i Jeremia 48 handlar om Moab. Israel skulle rikta sitt svärd mot sina kusiner. Vad var det för speciellt med Moab? Det visar sig att fienderna var väldigt nära. De utövade inte bara sitt inflytande, utan berövade också Guds folk intagna territorier. De ifrågasatte Israels identitet, berövade dem deras integritet och tog precis allt det som hade betydelse och värde för dem som folk.
I Psaltaren 137 möter vi uttrycket:
– Vid Babels floder, där sutto vi och gräto, när vi tänkte på Sion. I pilträden som där var hängde vi upp våra harpor. Ty de som höllo oss fångna bådo oss där att sjunga, och våra plågare bådo oss vara glada: ”Sjungen för oss en av Sions sånger.” Huru skulle vi kunna sjunga Herrens sång i främmande land? Nej, om jag förgäter dig, Jerusalem, så förgäte min högra hand sin tjänst. Min tunga låde vid min gom, om jag upphör att tänka på dig, om jag icke låter Jerusalem vara min allra högsta glädje.
Detta är ett bibelsammanhang vi gärna stryker under med röd penna. Nog rör det sig i hjärtat när vi hör frihetsklockan ringa för fångar som blir fria. Och det är en realitet: Jesus kom och proklamerade frihet och gav oss rätt att tåga ut.
Men samtidigt finns krafter som verkar i en annan riktning. Jannes och Jambres var verkligen inte betydelselösa gestalter. De saknade inte möjlighet att påverka, styra och dupera. Deras uppgift var att göra under och därigenom förhindra Israels barns uttåg ur Egypten. Mose kämpade också med under och tecken för att göra uttåget möjligt.

Detta var alltså under samma tid, med samma övernaturliga krafter, men i olika riktningar. De motverkade och motarbetade varandra. Men styrkedemonstrationen gick mot sin kulmen. Det finns imitatörer, trollkarlar, som opererar också i vår tid.
Herrens vittnen proklamerar något som ofta är svårt att förstå för människorna, eftersom de saknar förmåga att överföra detta på det andliga område där det hör hemma.
– Tänk, Herre, på Jerusalems dag, och straffa Edoms barn, dem som ropade: ”Riven ned, riven ned det ända till grunden.” Dotter Babel, du ödeläggelsens stad, säll är den som får vedergälla dig allt vad du har gjort oss. Säll är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan.
Vad är det som skall krossas mot klippan? Vad skall dräpas? Varför är det nödvändigt att bloda svärdet ända till fästet? Den är säll som gör det, och den som underlåter detta är förbannad. Så står det skrivet. Appellerar detta till hämndgirighet och blodtörst?
Det är nödvändigt att gå till de bibliska källorna och ta reda på vad de säger, så att den andliga kampen inte blir skuggboxning och spegelfäkteri, inspirerade av världens svaga makter. Det är viktigt att göra vad Skriften lär oss, utrustade med den helige Ande, så att vi kan utföra det uppdrag som är nödvändigt för oss och hela mänskligheten, om vi ska få vara med och befolka himlen.
I Apostlagärningarna läser vi:
– När sedan pingstdagen var inne, vore de alla församlade med varandra. Då kom plötsligt från himmelen ett dån, såsom om en våldsam storm hade farit fram; och det uppfyllde hela huset där de sutto.
Inte bara hjärtana, men i hela huset fanns en himmelsk, förtätad atmosfär. De blev alla uppfyllda av den helige Ande. Det minimikrav himlen ställer är att alla i församlingen är uppfyllda av Anden. Uppfyllda med överflödsliv, uppståndelseliv för att inte proppa igen, hindra, bromsa, inte vara en ljum fläkt eller kallfront, utan bidra till värme i gemenskapen. Ingen har fått dispens så att han kan leva Kristuslivet utan denna andeuppfyllelse.
Varför är många kristna så bleka och färglösa? Varför saknar de den hänförda blicken? Varför rör de sig så trögt; tvekar och dröjer på stegen när Herren bjuder oss att skynda fram till honom för att göra nya upplevelser?
Det är lärorikt att studera den heliga historien och då börja med Abraham. I första fasen hans relation till Tera. Han måste frigöras från hedendomen. Sedan måste Abraham frigöras från Lot – ljumheten. Från Ismael – köttet, och från Isak – Guds gåvor. När man gått igenom denna process under en trofast Guds ledning, då finns bara en kvar, och det är Gud själv. Den som söker Honom finner honom.
För att förstå sammanhanget och ha det rätta perspektivet, måste man lära av Israel i Egypten, Israel i öknen, Israel i landet, men också Israel i Babylon. Det är processer som enskilda kristna, men också Guds folk som helhet, får vara med om. Gud måste i varje tid ropa till sitt folk att gå ut till honom utanför lägret, för att bära hans smälek.
Då pingstdagen var inne kom överraskningarnas Gud med dån från himmelen. Jag har en känsla av att vi reducerar det där till historia, men det är inte historia, utan en lägesrapport från det heliga kriget. Hur skulle lägesrapporten se ut om den helige Ande – inte vår propaganda eller våra medier – skulle beskriva de konferenser och möten som äger rum i vårt land?
Är Apostlagärningarna bara ett referat för att vi skulle bli informerade om vad som skedde i förstone, eller är det möjligen samtidigt en profetia så att Gud ger oss urpingstens mönsterbild? Jag tror att det finns en oändlighetsdimension där den helige Ande är. I en värld där orättvisorna tilltar återkommer man alltför ofta till frågorna stor, större och störst.
Bibeln säger i sin beskrivning av den urkristna församlingen: ”Ingen hade överflöd, ej heller led någon brist.” Det gällde på både det andliga och fysiska området. Vi försöker med olika former av föreningsmodeller att övervinna problemen. Unga samlas på ett ställe, äldre på ett annat, det är mönster som gör att församlingen aldrig kommer tillsammans utan uppdelas i olika fack: Rika, fattiga, bildade, obildade, äldre, produktiv ålder, ungdom och barn. Jag tror att detta är en förfärlig synd som inte kan övervinnas genom extatiska möten eller lovsång.

Finns det möjlighet att komma fram till en klasslös gemenskap? Vi måste bloda svärdet till fästet och dräpa hindren; slå alla Babels barn som växer fram i församlingen – slå dem mot frälsningsklippan. Nu talar jag inte om den urkristna församlingen, utan om den yttersta tidens församling, som Herren skall upprätta i sin ursprungliga härlighet.
Jag tror att det kommer en ny epok för Guds församling, en tid med en ursprunglig livsstil med urkristna medel och en utomordentlig framtid.
Den urkristna församlingens liv präglades av att de var församlade varje dag med varandra. Gud vill, men vi har inte tid. Där ligger problemet. Vi har inte tid för evangelisation, inte tid för bön, bibelstudium, gemenskap och brödsbrytelse. Vi är upptagna med viktiga ting och tappar alldeles bort det livsviktiga.
I Apostlagärningarna följer kapitel på kapitel som skildrar församlingslivet. De går inte att skilja från varandra, utan hänger samman i perspektiv och sammanhang. Det längsta kapitlet i samband med pingsten och andeutgjutelsen handlar inte om tungotal, inte heller om helbrägdagörelse. Det är ett tal av en martyr, som identifierade sig med de heligas kamp för den allraheligaste tron, såsom sanningsvittne.
Stefanus blev inte martyr efter det att han dödats. Martyriet är ingen enstaka händelse, utan ett helt liv i obruten kamp i fiendeland för den tro som en gång för alla tider är överlämnad åt de heliga. Stefanus tal skildrar Israels historia. Han kände alltså väl till sin egen heliga historia.
Det är förunderligt hur den helige Ande informerar om urpingstens nyckelpersoner och viktigaste händelser. Andeuppfyllelsens manifestationer och konsekvenser var många, olikartade och omvälvande. Helbrägdagörelse för den lame, näpst mot skrymteriet med dödlig utgång, men det som ägnas det absolut största utrymmet, är trots alla övriga dramatiska händelser ett tal av en diakon, vars kompetens och kvalifikationer för uppdraget var att han hade gott vittnesbörd och var full av ande och vishet. Ett tal med genomslagskraft, som gav den heliga historien nytt ljus och ett nytt perspektiv.
Varifrån hade denne frimodige förkunnare fått sin kunskap och överbevisande förmåga, vilken akademi hade gjort honom så slagfärdig och träffsäker? Församlingen var hans universitet, den helige Ande rektor och apostlarna var pedagoger.
Stefanus fostrades i ett lärjungaskap långt bortom denna världens visdom och klyftiga män. Man kan ju fundera på hur detta tal skulle ha utformats om en religionshistoriker, psykolog eller en teolog hade framfört det i den aktuella situationen med dess fientliga miljö. Förmodligen hade då diakonen från Jerusalem aldrig blivit stenad. Himlen hade aldrig öppnats, Människosonen hade aldrig visat sig och någon förbön hade aldrig hörts från ett uppståndelsevittne …

Stefanus sa slutligen: ”I hårdnackade män, ni står alltid emot den helige Ande, som edra fäder…” Har du hört en sådan predikan i vår tid? Kunskap ur den heliga historien applicerad på konkreta förhållanden, som var kända och ingen kunde förneka. Vartenda ord gick som en pil in i deras hjärtan. Sanning för sanning nitades fast, eftersom de plockades ut ur den heliga Skrift.
En styrkedemonstration där svagheten visade sig vara verklig styrka och döden vändes till livets triumf!
Många kristna i vår tid saknar kunskap och, vad ännu värre är, de saknar inriktning och vilja att få tag på kunskapen. De är historielösa och därigenom rotlösa. Därför är de också mediala och ett mycket lätt byte för vindarnas kast. De är religiösa på ett eller annat sätt, men absolut inte martyrer.
Vår generations kristna har rockmusik, drama och teater. Men de vet inte hur fäderna i väckelsens eld tog upp kampen mot nöjeslivet och världen. De kämpade med försakelsens ideal mot lyx och nöjen och blev en kulturprotest såsom jordens salt och världens ljus. Varför? Fanatism? Svärmeri? Sekterism? Isolationism? Eller någon annan idiotstämpel?
Människor i dagens kyrkor representerar ofta överklassen, klädda i sista modet. Titta exempelvis på bilparken utanför kyrkorna, så vet du en del om dem som sitter därinne och tillbeder! Men har de den kunskap som Stefanus demonstrerade att han ägde då han gick igenom den heliga historien? Var hade han skaffat den? Han hade inte fått den vid något seminarium. Den kunskapsmeddelelsen hade han mottagit i församlingen.
Vi kan hämta kunskap från vår historia. Reformatorerna, pingstpionjärerna, baptisterna. Det går nämna namn från Sverige, Europa, ja, från hela världen, där Herrens martyrer trätt fram. De nämns inte idag, utom en och annan gång när den ekumeniska rörelsen vill slå mynt av deras kamp och ge sken av att dessa martyrer och troshjältar också var deras fäder – och bekransar deras gravar som arvtagare.
Vi är som Guds folk kallade att vara soldater i ett heligt krig. Vi ska tillbedja, vara tillsammans och upphöja Herren Jesus Kristus. Uppbyggas, men också väcka. Varje kristen bör profetera och gestalta hans budskap på ett sådant sätt att alla i vår omgivning börjar ana och förstå att evangelium inte bara är ett uppbyggelsebudskap, utan en provokation. Varje levande kristen har fått uppgiften att göra det kunnigt, med inspiration, med ett blodat svärd, med frimodighet vidta de åtgärder som behövs, nämligen att dräpa Babels barn.
Jag angriper inte alkoholister för att jag attackerar spriten. Det är likadant när det gäller katolicismen. Jag attackerar inte katoliker därför att jag attackerar kristenhetens största fiende; det teologiska system som berusar och förför.
Vi är mer eller mindre berusade av den romerska skökans vin, därför att vi inte har förstått att den guldbägare den i bibeln omtalade skökan håller i sin hand, är Guds eget ord. Det är med Guds ord hon gör sina stora framgångar. Men vi måste göra klart för oss vad denna guldbägare är fylld av. Det kan vi läsa om i det profetiska ordet.
Det är livsviktigt att skaffa sig högre och större kunskaper än fienden har, och det får vi genom Guds eget Ord och den helige Andes smörjelse. Den som inte har en profetisk skärpa och hög beredskap kommer att uppslukas av detta väl tillrättalagda budskap.

Katolicismen använder alla medel som den förfogar över för att få oss på fall. Här finns specialister och experter på alla områden – teologi, eskatologi. Budskapet är väl tillrättalagt så att det tjusar alla fem sinnena.
Stefanus hade kunskap om den heliga historien. Det kunskapen får man inte i något seminarium, för då går det snart fel. Låt oss gå till Andens universitet, avskilja oss och ta tid för det som är livsviktigt. Det finns källor att ösa ur, för Jesus säger att den helige Ande skall taga av mitt och ge åt eder. Han skall leda eder fram till hela sanningen.
– Låtom oss alltså gå ut till honom ”utanför lägret” och bära hans smälek. Ty vi hava här ingen varaktig stad, utan söka efter den tillkommande staden!

 

 

 

Karins nyhetsbrev, de 7 bergen, Marknadsplats Rörelsen, m m, villoläror

ac1062ac1062

KARIN JANSSON’s  NYHETSBREV kan du läsa här:

http://elvorochjanne.se/old-web/laror-debatter/sverige/Karin_1_3_2017.html

Marknadsplats Rörelsen. 7 Berg. Jesusmanifestationen-Ellel influenser =
NARinfekterat – DEL 16

Läs om falska läror, ekumeniken, katolska kyrkan, villoläror,…. och MYCKET MER!!!

ac1062   LÄS OCKSÅ ytterligare om felaktigheterna i kristenheten idag, HÄR NEDAN:

1) Själavård & förbönskvällar_JM 2012

2) Jesus i vård och omsorg affisch_2013

3) Bönevandringen i Stockholm_Dagen

4) Hemmets Vän_2008-05-01

5) Carl-Erik Sahlberg_Sverigebönen_Dagen 2009

6) Buddha eller Kristus_sid 168-169

7) Buddha eller Kristus_sid 170-171

8) Buddha eller Kristus_sid 172-173

9) Buddha-Kristus_s 174_reklam Ellel

10) Trunnagården_Buddah eller Kristus_CD serie_Oct 2015

11) Dagen_En enhet som inte bär till Rom_Linda

12) Seminarium – Bön och bibel i offentligfinansierad vård

13) Sentinel E-mail_25 juni, 2013

14) Maria är inte Guds moder_Stig Andreasson_Dagen 2013-11-28

15) Munkbiskopens goda återkomst_Joel Halldorf_Dagen_21 sep, 2016

16) Antoniosgården_NLT 25 juli, 2016_1

17) Antoniosgården_NLT 25 juli, 2016_2

18) Ellel-Ministries_Take Heed_July 2015

19) En ny Jesusmanifestation för Sverige_Världen Idag_8 juli, 2016

20) Helande till vilket pris som helst_Dagen 29 okt, 2016

 

Kristenheten idag, den som ska visa vägen, men den visar FEL VÄG!!!!

JESUS ÄR VÄGEN!

king-james-bible-kjv

/NamnlösMaria

Lucifer’s New World Order Church Discovered: Dark Secrets Reveald

anti-new_world_order

Lucifer’s New World Order Church Discovered : Dark Secrets Revealed | 2016 Documentary

Lucifers New World Order Church Upptäckt: Mörka hemligheter avslöjas | 2016 Dokumentär

De ortodoxa och katolska kyrkorna är klart överskridna av Satan och Lucifer själv. Denna video visar på de mörkaste hemligheter och historia av dessa valör som: dyrkan av döda, gnosticism och ockult symbolik inom kyrkan. Här får vi också se vad en NY Världsordning och en NY Världsreligion kommer att betyda.

-Maria:   – En informativ video! Hur många vet egentligen att det verkligen är sant som säges i videon? Vi är på väg mot verkligt otäcka och overkliga tider, det fattas inte mycket för att den nya verkligheten skall vara ett FAKTUM. Man jobbar hett på att iscensätta alla galenskaper! DEN som TROR på JESUS och ärar hans namn kommer att vara beskyddad av honom, HERREN. LÄGG DITT LIV I HANS HÄNDER!

*

*Just because you not understand it, doesn’t mean it isn’t so.*

NamnlösMaria

Dårskapens vägar – Sex renässanspåvars maktmissbruk banade väg för reformationen

repent

*

Dårskapens vägar – Sex renässanspåvars maktmissbruk banade väg för reformationen

 Av Lars Bygdås 
http://www.midnattsropet.se/2016/10/darskapens-vagar-sex-renassanspavars.html

Påvedömet och katolska kyrkan kan inte analyseras utifrån blott ett religiöst teologiskt perspektiv. Ty kyrkan är sedan århundraden också en politisk maktfaktor som spelat med eller mot de europeiska stormakterna Frankrike, Spanien, Habsburgväldet etc. Man måste alltså även få inblick i detta politiskt militära spel som pågått i århundraden.
Som kuriosa kan tilläggas att det finns väl inte ett äktenskap i de övre klasserna i Europa under dessa sekler där inte påven haft sitt finger med i spelet när det gäller val av rätt partner.
Påven bestämde allt ifråga om äktenskap och skilsmässa i furstehusen och det var just detta som krossade romkyrkan i England på 1500-talet. Då bildade Henrik VIII en egen kyrka just på grund av en skilsmässa som påven inte godkände – Anglikanska kyrkan.
Och så har det sett ut i Europa och världen under katolska kyrkans dominans. Kyrkan har härskat och det på rena lögner som smidits ihop genom åren.
Mänskligheten är i dag smärtsamt medveten om vart denna oheliga allians, religion och politik, leder. Exempelvis IS, den Islamiska staten, som hotar och terroriserar hela det civila västerländska samhället – i sin guds namn!
Det är därför viktigt att också avslöja detta politiskt/religiösa spel när det gäller katolska kyrkan! Inte minst i en tid då en hel värld faller på knä i fascination inför påven.
Och när det gäller detta ämne finns det ingen som enligt min mening har skildrat det skarpare och mer inträngande än Barbara W Tuchman. Här talar förnuftet!
Hon fokuserar särskilt på påvarnas intriger och maktkamp under renässansen, en tid när kyrkan nådde sin absoluta bottennivå och som de facto ledde fram till reformationen. Den totala brytningen.


Utdrag ur boken Dårskapens vägar av Barbara W. Tuchman

Barbara W Tuchman 1912 – 1989
en av USA:s mest lästa
och prisade historiker,
författare och journalist.

Ungefär samtidigt som Columbus upptäckte Amerika stod renässansen – den period då jordiska värderingar trädde istället för omsorgen om det ovanefter – i full blom i Italien. Den enskilda människan tog sitt öde i sina egna händer istället för att passivt överlämna sig åt Guds försyn. Hennes stund på jorden var inte längre som i medeltidens föreställning en tillfällig, smärtfylld förvisning på vägen till själens andliga bestämmelseort.

Under en period av sextio år, från 1470 till 1530, exemplifierades tidens världsliga anda av sex på varandra följande påvar – fem italienare och en spanjor – som drev den till höjden av korruption, morallöshet, snikenhet och spektakulär olycksbringande maktpolitik. Deras regemente slog de troende med fasa, bringade den heliga stolen i vanrykte, lämnade alla krav på reformer obeaktade, ignorerade alla protester, varningar och tecken på växande upprorsstämning och förlorade slutligen hälften av katolska kyrkans bekännare till protestantismen. Deras dårskap och förstockelse resulterade i århundraden av fiendskap och inbördes strider och fick därigenom utomordentligt allvarliga följder för hela västvärlden.

Allianser med påvar och furstar
De sex påvarnas maktmissbruk uppstod inte oförmedlat ur högrenässansen. Snarare var de kulmen på de påvliga styrelsevanor som utbildats under förvisningen till Aignon och den därur resulterande stora schismen, då rivaliserande påvar slogs om pontifikat i drygt sextio års tid. I fortsättningen bestämdes varje stadsstats eller kungarikes hörsamhet mot den ena eller den andra pretendenten av politiska hänsyn, vilket ledde till en genomgripande politisering av den heliga stolen. Beroendet av världsliga härskare var en ödesdiger följd av den stora schismen, eftersom rivaliserande påvar såg sig tvungna gottgöra sig för maktdelningen genom allehanda uppgörelser och allianser med kungar och furstar. Eftersom även inkomsterna var delade ledde schismen dessutom till att påvedömet kommersialiserades och kom att betrakta penninganskaffningen som sin viktigaste uppgift. Försäljning av andliga och materiella förmåner, från absolutism och frälsning till biskopsstift och kloster, växte till en bestående kommers, som visserligen var lukrativ men också väckte ytterligt stor anstöt bland de troende.

Borgia & Medici
Under renässansens humanistiska berusning övertog påvarna, sedan de på 1430-talet hade återbördats till Rom, de värderingar och den livsstil som praktiserades av de italienska stadsstaternas piratfurstar.
Italiens rika, eleganta, principlösa och ständigt tvistande härskare var genom sin oenighet och begränsande territoriella makt inget annat än tvedräktens potentater. De sex påvarna som härmade efter deras snikenhet och överdåd lyckades inte bättre än sina förebilder, utan till följd av sin större makt vanligen sämre. Alla sex, däribland en Borgia och två Medici, jagade som blodtörstiga hundar efter varje byte deras ämbete erbjöd, besatta av ambitionen att samla en familjeförmögenhet som skulle överleva dem själva. Till den ändan kastade de sig huvudstupa in i tidens världsliga politiska spel, det vill säga in i en serie av oupphörligt växlande kombinationer, intriger och manövrar utan bestående inriktning eller vägledande princip och betingade enbart av den för tillfället rådande maktbalansen. Eftersom den politiska jämvikten var bräcklig och flytande, inträffade det ständigt att dessa uppgörelser upphävdes eller sveks; kohandel, bestickningar och stämplingar blev med nödvändighet regel, eftertanke och planering undantag.

Beredde vägen för Luther
Periodens dominerande politiska faktor var de upprepade invasioner av Italien som företogs av de tre stormakterna – Frankrike, Spanien och det habsburgska imperiet – i förbund med den ena eller andra itelienska småstaten. Påvestolen engagerade sig helhjärtat i denna kamp, men saknade militära resurser att spela en avgörande roll. Ju mer man deltog i de världsliga konflikterna, alltid med lika förödande resultat, desto kraftlösare tedde den sig och blev den. Samtidigt drog den sig för att genomföra de religiösa reformer som uppenbart var av nöden, eftersom den fruktade att mista sin auktoritet och sina möjligheter till egen vinning. Som italienare medverkade renässanspåvarna till att deras land drabbades av krig, utländskt förtryck och förlorat oberoende; som Kristi ställföreträdare gjorde de sitt ämbete till ett löjeväckande och avskräckande exempel och beredde vägen för Luther (kurs LB).

Savonarola
Men det fanns en röst, Girolamo Savonarola!
I Florens gav priorn i klostret San Marco, dominikanmunken Girolamo Savonarola, i början av 1490-talet i flammande botpredikningar röst åt det religiösa betrycket. Alexander (påven) slog dövörat till i sju års tid, medan resningen bemäktade sig en hel stad och väckte genljud över hela Italien. Savonarola var inte så mycket en förelöpare till Luther som den typ av trosivrare och syndagissel som kan uppstå i alla orostider och få makt över massorna genom sin fanatism. Han representerade sin egen tid därigenom att han drevs av avsmak för kyrkans förfall och korruption och förfäktade nödvändigheten av en reformation som ett medel att visa vägen tillbaka till himmelen. Hans profetia att reformationen skulle följas av en tid av lycka och välstånd inom hela kristenheten gjorde starkt intryck på folket.

Påvarnas dårskap bestod inte så mycket i att de förde en politik mot bättre vetande som att de avvisade varje konsekvent politik – såväl på det politiska som på det religiösa planet – som skulle kunnat förbättra deras situation eller hejda den växande oppositionen. Likgiltigheten för de rörelser och stämningar som växte fram i deras omgivning var deras första dårskap. De var döva för allt missnöje, blinda för de alternativa idéer det gav upphov till, förbindligt oemottagliga för alla utmaningar, obekymrade om förtrytelsen över deras sedeslösa leverne och om den växande vreden över deras vanstyre, halsstarrigt ovilliga till alla förändringar, nästan enfaldigt envetna i sitt fasthållande vid ett korrumperat existerande system. De kunde inte förändra det eftersom de själva var en del av det, hade fostrats i det och var beroende av det. n

Det riktigt tragiska i hela detta drama är att – kyrkan aldrig kommer att ändra sig! Hon kan inte ändra sig. Och påven får inte ifrågasättas på grund av den diaboliska ofelbarhetsdogmen. Situationen i kyrkan är idag så allvarlig att exempelvis förre påven avgick på egen begäran. Det är första gången sedan 1200-talet. Benedictus XVI, tyske Joseph Ratzinger, orkade inte längre med dessa eviga skandaler; svindlande belopp utan kontroll med mutor och skumrask som följd, pedofilskandalerna som blivit en följetong och kanske det värsta av allt, rävspelet bland kardinalerna i Vatikanen. Det är den kyrkan Franciskus representerar. Samma ondskefulla system som härskade i renässansens Rom och Florens. För den fria församlingen står Ordet i evig klarhet: Drag ut från henne i mitt folk.

De härskande påvarna:
Sixtus  IV, 1471 – 1484
Innocentius VIII, 1484 – 1492
Alexander VI, 1492 – 1503
Julius II, 1503 – 1513
Leo X, 1513 – 1521

*

Ja drag ut från henne! Skökokyrkan

NamnlösMaria

1989 och 2016. Påvebesök. Den katolska skökoanden /A Imsen

Katolicism? NEJ tack!

Arne Imsen apropå påvebesöket 1989:

Det är omskakande att  bevittna hur den katolska skökoanden influerar på och förtrollar hela mänskligheten religiöst, kulturellt och politiskt.

Den bannlyste Martin Luther och senare tiders reformatorer tillhör ett passerat stadium som uppenbarligen få vill påminnas om. Stridsyxorna är nedgrävda. Med sänkta sanningskrav och förstärkt medmänsklighet har relationerna mellan antagonisterna blivit fromt vänskapliga.

Men mitt i denna gränsöverskridande enhetsromantik kan man iaktta en genetiskt betingad förvandling mot katolsk kyrklighet i praktiskt taget samtliga samfund i världen.

Processen är påtagligt enkelriktad, men den pågår obruten och oberoende av vilken potentat som för tillfället härskar i Rom, eller vad koncilierna beslutar. Paradoxalt nog bryter det dessutom parallellt fram en trend mot friare umgängesformer med närkontakt och större folklighet, både för religiösa och profana kategorier.

Teologierna är vare sig identiska eller avgörande för kraften i detta skeende, och formerna varierar i tid och rum allt efter de lokala förutsättningarna. Men resultaten, specialisering och trustbildning i både gudstjänst- och samhällsliv, är häpnadsväckande likartade. Enheten och friheten är skenbara, men likriktningen och maktkoncentrationen är ett ödesbestämt verk, pådrivet av en och samme ande.

Den påve, som möjligen av moraliska våndor försökte bromsa vissa dolda och känsliga delar i kyrkostatens maktcenrum, röjdes ur vägen efter 33 mörklagda dagar i den heliga stolen. Frågan om denne påve dog en naturlig död står fortfarande obesvarad.

Den katolska kyrkans människofientliga och ödeläggande klosterväsen, helgondyrkan och sakramentsmagi är i alla sina delar avskyvärda.

Med bikt och avlat som inkomstbringande tvångsmedel, samt skärselden som skräckinjagande påtryckning för tröga botgörare, har den katolska kyrkan under hela sin historia i större eller mindre utsträckning utsugit, förtryckt och vilselett människoskarorna till blind och livslång underkastelse. Samtidigt har denna kyrka genom sin avlatshandel blivit ett tillhåll för mördare, bolare och månglare, en rövarkula bortom alla historiska jämförelser. Det är ingen tillfällighet att världens minsta stat med världens största kyrka har blivit känd för sitt gangstervälde med tentakler ut över hela världen.

Men ingenting av detta förmår kasta någon mörk skugga över en världsomfattande charmoffensiv med fredstal och försoningsmässor, med vita och svarta i hundratusental i hänryckt beundran och tillbedjan. Kyrkan är stabil, pålitlig och ofelbar, och ensam saliggörande för jordens alla folk. Denna äregiriga och av de heligas blod maktberusade sköka, hör världen till. Alla de som mot bättre vetande passivt eller aktivt ger påvedömet sitt stöd, gör sig delaktiga i försyndelserna och avsöndrar sig från en sann apostolisk församlingsgemenskap.

Führern, Adolf Hitler, en hängiven beundrare av den katolska kyrkan, adopterade idealets inkvisitoriska doktriner, former och metoder och applicerade dem på sin intensiva jakt mot världsherraväldet.
Han gjorde makalösa insatser för att snabbt förverkliga dem. Han var emellertid en klantig amatör och misslyckades med att uppnå det mål han drömde om och passionerat kämpade för med utkommenderade och paralyserade människomassor på en civiliserad kontinent; Europa. Trots släktskap i rakt nedstigande led med vatikanfascismen blev han en tragisk och fasansfull kort parentes i mänsklighetens historia. Väl är väl det!

Påven däremot, personifierar en urgammal och flerdimensionell fascism, som så småningom kommer att filtrera och ockupera hela mänskligheten. Uppsåtet att fortplanta den välkamouflerade och fulländade apartheid, för vilken den katolska kyrkan varit moderssköte med fragmentarisk konkretion i bland annat det av Sverige bojkottade Sydafrika, kommer att lyckas.
Vem skulle idag [1989] kunna tänka sig en officiell inbjudan av Sydafrikas statsöverhuvud och kyrkoledare till detta land för att sammanträffa med kungafamilj, statsminister och kyrkliga dignitärer på alla nivåer? Det är tabu. Världsekumeniken och sekulariseringen har banat väg för den katolska kyrkans kristnade svartkonst, bländverk, prål och falsarier på alla samhälleliga områden. Kyrka och stat ger auktorisation och välsignelse åt nygamla religionssurrogat, ty utdelningen är befäst och ökad makt. Den färgsprakande fascismen i Guds namn med opportunismen som självsäker kusk är just nu favorit bland ödesryttarna. Alla “fredens vänner” satsar på denna, den yttersta tidens lyckohäst.
Påven är här med alla sina styggelser. Han borde möta allt det bittra motstånd hans fascistiska uppdragsgivare förtjänar.
Men det är ingen risk, så  länge den allmänna opinionen i vår del av världen åter och åter piskas att sila mygg (Sydafrikafascismen) och svälja kameler (den kyrkligt kamouflerade Vatikanfascismen). Detta folk har nämligen mobiliserat hela sin motståndspotential till kamp mot parakyrkliga, kristna högerextremistiska och väckelsekristna fantasifoster utan verklighetsförankring i fosterlandet, samt fascisthärdar på andra kontinenter; därtill uppskrämda av tidens många högljudda antikristliga megafoner. Den unge, stridbare predikanten, pastor Lewi Pethrus, skall få avsluta detta uppslitande apropå. Han skrev i tidningen EvangeIii Härold år 1927 några rader som verkligen bör räddas ur glömskan. Så här säger han:
– Vi vet av Guds ord, att avfallet skall bliva stort i den yttersta tiden, men att det på så kort tid skulle få en sådan makt över en så mäktig andlig rörelse som frikyrkoröreIsen i Sverige, det har troligen ingen kunnat tänka sig. Må Gud bevara sitt fria folk från att följa med i utförsbacken.

http://www.midnattsropet.se/2016/10/maktkoncentrationen-ar-ett-odesbestamt.html

*

Ja vad säger vi idag då!  2016 och påven har varit här på ett lömskt besök att förbereda för ännu ett besök 2017.

Läs denna artikeln också:

http://gospel.jesuslever.eu/ar-reformationen-over-jesus-ar-bortrationaliserad-religionens-morker/

Inga ord finns …..för detta hemska som man kallar för enande men som är något helt annat.

Maria

Gud och avgudabilder. *julen* är på gång. Katolicismen ett faktum i Sverige sedan lång tid

bibeln-3

Gud och avgudarna

I december är det full fart!  Då ska människor handla för pengar de inte har, de sätter sig i stora skulder, och de tänder adventsljusen och myser. Katolicismen är ett faktum! Tack och lov har jag lämnat allt det där för länge sedan. Men en varning är på sin plats, för nu ska ju ‘julgranarna’ och småkrypen med dem, in. Vad säger GUD om avgudar?

*

Jeremia 10

1 Hör det ord som Herren talar till er, ni av Israels hus. 2 Så säger Herren : Ni skall inte ta efter hednafolkens sätt så att ni skräms av tecknen på himlen, därför att hednafolken blir skrämda av dem. 3 Ty folkens seder är förgänglighet. Ett träd i skogen hugger man ner, och hantverkarens händer formar det med yxan. 4 Med silver och guld pryder man det och fäster det med hammare och spik för att det inte skall falla omkull. 5 Likt fågelskrämmor på ett gurkfält står de där och kan inte tala. Man måste bära dem,ty de kan inte gå. Var inte rädd för dem, ty de kan inte göra något ont, och att göra något gott förmår de inte heller. 66
Ingen är som du, Herre , du är stor, och stort och mäktigt är ditt namn. 7 Vem skulle inte frukta dig, du folkens konung? Ty fruktan tillkommer dig. Bland folkens alla visa och i alla deras riken finns ingen som du. 8 Alla är de oförnuftiga och dåraktiga, från förgängliga trägudar hämtar de vägledning. 9 Silvret som hamrats ut har förts in från Tarsis och guldet från Ufas. Det som träslöjdare och guldsmeder har gjort blir sedan klätt i blått och purpur. Allt är tillverkat av konstnärer. 10 Men Herren är den sanne Guden, han är den levande Guden,den evige Konungen. För hans vrede bävar jorden, och folken kan inte uthärda hans förbittring. 11 Så skall ni säga till dem: De gudar som inte har gjort himmel och jord skall utrotas från jorden och inte finnas kvar under himlen. 12
Han har skapat jorden genom sin kraft, han har grundat världen genom sin vishet, och genom sitt förstånd har han spänt ut himlen. 13 När han låter sin röst höras, då brusar himlens vatten, då låter han regnskyar stiga upp från jordens ände. Han gör blixtar åt regnet och för vinden utur dess förvaringsrum. 14 Alla människor står då som dårar, utan förstånd. Alla guldsmederna kommer på skam med sina avgudar, ty deras gjutna gudabilder är bedrägeri, ingen ande är i dem. 15
Förgänglighet är de,ett verk som väcker åtlöje. När straffet kommer över dem, förgås de. 16 Sådan är inte hansom är Jakobs del. Han är den som har format allt, och Israel är hans arvedels stam. Herren Sebaot är hans namn.

*

Guds ord är Guds ord, vad än människor säger!

NamnlösMaria

 

Bereden väg för Herran! Att gå i katolicismens fotspår. Vilseförda

lordBereden väg för Herran.   -Ja så sjöng man i många kyrkor idag. Det är ju så att HERREN, min Jesus Kristus, är min HERRE som frälst mig och som alltid är nära mig.

Min enda fråga är då varför man då verkligen inte bereder  plats för Jesus idag!!

Varför syns han inte? Varför ligger han i krubban hela tiden eller hänger på korset? Han ÄR ju varken i krubban eller på korset! Han är ju i himmelen och skall snart hämta den troende hem!

Människor är vilseförda sedan mycket lång tid! Man går i ett töcken och i katolicismens FOTSPÅR. Det tycks känna väldigt bra, för mycket mer händer ju inte. VAR ÄR JESUS?  Han som bara är en BÖN bort. Man får prata om GUD men inte om JESUS och att han är människornas FRÄLSARE.

Matt 7:15, 22-23: ”Akta er för de falska profeterna, som kommer till er klädda som får men i sitt inre är rovlystna vargar…. Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!”

Sveriges folk, ni som kallar er kristna, VAR ÄR ER GLÖD? VAR ÄR ER TRO PÅ EN FRÄLSARE för människorna. NÄR och HUR och VAR står ni upp för sanningen att JESUS är HERRE?  Lever han eller är han död?    

Han är levande i allra högsta grad!!!

jesus-return

 

INFÖR BESÖKET AV PÅVEN, LÄS ARTIKELN HÄR. Tänk till!

INFÖR PÅVEBESÖKET!  Läs Läs Läs

Repetetion:

Katolicismen i Bibelns och historiens ljus

Av Stig Andreasson

LÄNK TILL HELA ARTIKELN:

http://gospel.jesuslever.eu/katolicismen-i-bibeln-och-historiens-ljus-stig-andreasson/

 

Den katolska kyrkans ursprung och historia

Det är för sorgligt, hela detta landet kommer att böja knä för påven, fy då! Är du en av dem som vet vad katolicism är, och inte gillar det så tycker jag att du kan sprida denna länken här!  Där står sanningen om vad som hänt och händer och ska ske.

NamnlösMaria2