Tag Archive | JESUS

Keep your eyes on Jesus! Kindness Människors godhet eller kärlekslöshet

Det finns många människor som faktiskt är riktigt goda människor, sådana som verkligen ställer upp för sina medmänniskor på alla möjliga och omöjliga sätt. Jag mötte i fredags en människa som jag tyckte var så god och snäll emot mig, jag, som för henne var en okänd, men hon gjorde saker för mig som gav mig glädje och hopp. Tack F!   Sedan finns det de som inte alls vill ställa upp eller vilja hjälpa någon i nöd. Därför tar jag upp detta ämne igen och vill visa på några bibelord som tar upp ämnet god/godhet. Gud är god!

Ps 43:1 Döm mig rättvist, Gud, ta dig an min sak mot ett kärlekslöst folk! Rädda mig från falska och onda människor,
Rom 1:31 vettlösa, trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa.
2 Tim 3:3 kärlekslösa, oförsonliga, skvallriga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda,
Job 30:26 Men när jag sökte det goda kom det onda, när jag väntade på ljus kom mörker.
Ps 25:8 Herren är god och rättfärdig, därför undervisar han syndare om vägen.
Ps 31:20 Hur stor är inte din godhet, som du sparar åt dem som vördar dig och visar i människors åsyn mot dem som flyr till dig!
Ps 34:13 Är du en människa som älskar livet och vill se goda dagar?
Ps 38:21 De lönar gott med ont, de är emot mig för att jag strävar efter det goda.
Ord 20:6 Många ropar ut sin egen godhet, men vem finner någon att lita på?
Ord 28:10 Den som lurar in de ärliga på en ond väg faller själv i sin grop, men de hederliga får det goda till arv.

Image result for bible quotes about god will do it

Gå i tro. Går du i tro? Gå fram i lydnad och i tro.

 Gud öppnar dörrar!

Så snart då prästerna — stå stilla med sina fötter i Jordans vatten, skall Jordans vatten — bliva av skuret i sitt lopp.” Jos 3:13

FOLKET skulle icke vänta i lägret, tills vägen var banad, utan de skulle gå åstad i tro. De skulle taga ned sina tält, packa ihop sitt bohag, ställa upp sig i marschordning och draga ned till floden, förrän vägen genom den var öppnad. Om de hade kommit till randen av floden och sedan stannat för att se strömmen dela sig, innan de stigit i den, hade de fått vänta förgäves. De måste taga ett steg! ut i vattnet, förrän floden blev avskuren i sitt lopp.

Vi måste lära oss att taga Gud på orden och gå fram i lydnad om och vägen framför oss är höljd i mörker. Orsaken till att vi så ofta hejdas av svårigheterna är, att vi vilja se dem undanröjda, förrän vi tränga oss igenom dem. Om vi däremot ginge rätt fram i tro, skulle stigen framför oss öppna sig. Vi stanna, och vänta att få se hindren bortskaffade, då vi i stället borde gå framåt, som om inga hinder funnes.

Tron, som går framåt, vinner seger.

”Fram genom faror! Fram envar som följer
Honom i spåren, som offrat sitt blod!
Frukta ej mörkret morgondagen döljer,
låt blott fanan svaja, buren högt med mod
!
”   .E Cowman

Älskade Jesus Judas? Artikel

Älskade Jesus Judas?

Jesus älskade inte Judas som förådde honom (han kallade honom för en vän) och det är något som Satans kristna använder sig av idag när det gäller att älska hela världen och allt och alla.

Satans kristna av idag kan inte förstå att Judas var en lärjunge till Jesus/GUD (han var inte vilken ofrälst människa som helst) och som hade en uppgift att förråda Herren Jesus och sedan efter att han hade gjort det gick och hängde sig.

Han försökte att lämna tillbaka de pengar han hade fått för att förråda Jesus men de, de skriftlärda och fariseerna ville inte ta emot pengarna som han hade fått för att förråda Jesus och då såg han ingen annan utväg än att begå självmord. Han mådde så dåligt så att han tog livet av sig vilket vittnar om att han hade ett samvete.

Jesus kallar inte vem som helst för sina vänner. Om vi har gjort oss skyldiga till de mest grova synder/brott (de flesta av oss har inte ens kommit i närheten när det gäller att förråda Jesus) så säger Jesus till oss att kom till mig, se det ljus jag vill ge och jag vill inte att ni skall sluta som min vän Judas gjorde och som förrådde mig trots att han var min vän.

Jag älskade inte honom (han var bara en vän) men dig kan jag älska och jag älskar dig om du står upp för sanningen. Jag är vägen, sanningen och livet säger Herren Jesus Kristus/Gud.

Dina forna synder skall jag förlåta om du erkänner dina synder och allt du har gjort. Vi alla människor har begått diverse synder sedan vi tog vårt första andetag. Efter det så har vi fortsatt att begå synder (små synder eller grova synder) för att vi kommer från Adam.

Vi kommer alla från en människa som Gud skapade till sin avbild men som valde att inte följa Gud/Jesus och därför härstammar vi alla från honom. När Jesus/Gud kom till jorden (han försökte först med sitt utvalda folk, judarna, i det gamla testamentet men de ville inte lyssna till honom utan gick sina egna vägar och blev avklippta från förbundet) så gavs oss en möjlighet att ta emot Jesus/Gud och den möjligheten har vi nu.

Och vi behöver inte sluta som rövaren på korset vilket också är något som Satans kristna tar upp hela tiden i syfte att försvara den ogudaktighet och den laglöshet de står upp för. Tänk på rövaren på korset säger de. Tycker du inte synd om honom?

Rövaren på korset var inte vilken rövare som helst och han pratade med Jesus och sa att jag ångrar mig och för allt ont jag har gjort. Han sa inte att han ville komma in i himmelriket utan snarare tvärtom att han hör hemma där han hör hemma, i helvetet eller på någon liknande plats, men då säger Jesus att du kommer att vara med mig i himmelriket idag.

Kommentar från huvudsidan /artikelsidan: För de som inte Kan läsa Bibeln och förstå i vilket sammanhang man använder ordet älska. Det är detsamma som bergspredikans ”älska din fiende”, det det innebär att en lärjunge övervinner ondska med gott. De ogudaktiga kan inte göra det, de är onda. Vi är över dem. Det har inte med innebörden av ordet älska att göra.
Vad det gäller Judas så finns där en stor skillnad. Jesus förlät Petrus, Matt 16:23, men inte Judas. En klargörande framställning. Tack  G

FRÅN: http://experimentlandet.blogg.se/2018/august/alskade-jesus-judas.html

 

Romarbrevet. Kallade att tillhöra Kristus. Ditt liv som kristen

Romarbrevet Kapitel 1

1 Från Paulus, Kristi Jesu tjänare, kallad till apostel och avskild för Guds evangelium, 2 som han har utlovat genom sina profeter i de heliga Skrifterna. 3 Evangeliet handlar om hans Son, som till sin mänskliga natur är född av Davids ätt 4 och som genom helighetens Ande med kraft har bevisats vara Guds Son efter uppståndelsen från de döda: Jesus Kristus, vår Herre. 5 Genom honom har vi fått nåd och apostla-ämbete för att föra människor av alla folk till trons lydnad för hans namns skull.
6 Bland dessa är också ni, som är kallade att tillhöra Jesus Kristus. 7 Jag hälsar er alla Guds älskade som bor i Rom, hans kallade och heliga. Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus.
8 Först och främst tackar jag min Gud genom Jesus Kristus för er alla, eftersom man i hela världen talar om er tro. 9 Gud, som jag tjänar i min ande när jag förkunnar evangeliet om hans Son, är vittne till hur jag ständigt nämner er 10 i mina böner och alltid ber om att nu äntligen få möjlighet att komma till er, om Gud vill. 11 Jag längtar efter att få träffa er och dela med mig av någon andlig gåva åt er så att ni blir styrkta, 12 alltså att vi tillsammans ska få hämta uppmuntran ur vår gemensamma tro, er och min.
13 Bröder, jag vill att ni ska veta att jag många gånger har bestämt mig för att komma till er och skörda någon frukt bland er liksom bland andra folk, men hittills har jag varit förhindrad. 14 Jag har skyldigheter både mot greker och barbarer, både mot lärda och olärda. 15 Därför är det min önskan att få predika evangeliet också för er i Rom.
16 Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror, juden först men också greken. 17 I evangeliet uppenbaras rättfärdighet från Gud, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige ska leva av tro.
18 Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. 19 Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, eftersom Gud har uppenbarat det för dem. 20 Ända från världens skapelse syns och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur, genom de verk han har skapat. Därför är de utan ursäkt.
21 Trots att de kände till Gud prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan de förblindades av sina falska föreställningar så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. 22 De påstod att de var visa, men de blev dårar 23 och bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. 24 Därför utlämnade Gud dem åt deras hjärtans begär så att de orenade och förnedrade sina kroppar med varandra. 25 De bytte ut Guds sanning mot lögnen och dyrkade och tjänade det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evighet. Amen.
26 Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det som är onaturligt. 27 På samma sätt lämnade männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män gjorde skamliga saker med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse.
28 Och eftersom de inte satte värde på kunskapen om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag så att de gjorde sådant som inte får göras. 29 De har blivit fyllda av all slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. 30 De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter, de är påhittiga i det onda och olydiga mot sina föräldrar, 31 vettlösa, trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. 32 De känner mycket väl till Guds rättvisa dom, att de som handlar så förtjänar döden. Ändå gör de sådant, och de samtycker dessutom till att andra gör det.

Inledning till Romarbrevet

Romarbrevet skrevs av aposteln Paulus under andra hälften av 50-talet e Kr, under ett tre månaders uppehåll i Korint på hans tredje missionsresa (Apg 20:2-3). Det dikterades för skrivaren Tertius (Rom 16:22) och bars av församlingstjänarinnan Febe (16:1) till de kristna i Rom, där Paulus hade många bekanta (16:3-15) trots att han aldrig hade besökt församlingen (1:13). Med brevet vill aposteln förbereda församlingen på hans planerade besök och vidare färd mot Spanien (15:23f) och ge en samlad framställning av evangeliets innehåll.

 

Visheten kallar och varnar. Det är tider som är farliga och Gud varnar naturligtvis, men lyssnar man?

 

 Att vara med Gud är att vara i trygghet, så många sanningar det står i texten här nedan

Ordspråksboken kap 1: 20-33

Visheten kallar och varnar
20 Visheten ropar på gatan,
hon höjer sin röst på torgen.
21 Hon predikar i gathörnens buller,
vid ingången till stadens portar
talar hon sina ord:
22 ”Hur länge ska ni okunniga
älska okunnighet,
ni hånare njuta av att håna
och ni dårar hata kunskap?
23 Vänd om till mig när jag varnar er.
Se, jag ska låta min Ande
flöda över er,
jag ska låta er lära känna mina ord.
24 Men ni vägrade lyssna
när jag ropade,
ingen brydde sig
när jag räckte ut min hand.
25 Ni förkastade alla mina råd
och ville inte veta av
mina varningar.
26 Därför ska också jag le åt er olycka
och håna när skräcken drabbar er,
27 när skräcken kommer som ett oväder
och er olycka drar in
som en storm,
när nöd och ångest drabbar er.
28 Då ska de ropa till mig
utan att jag svarar,
de ska söka mig
utan att finna mig.
29 De hatade kunskap
och valde inte att vörda Herren,
30 de ville inte veta av mitt råd
utan föraktade alla mina varningar.
31 Därför ska de få äta
sina gärningars frukt
och mättas av sina onda planer,
32 för de o-kunnigas avfällighet
ska döda dem
och dårarnas sorglöshet
förgöra dem.
33 Men den som lyssnar till mig
ska bo i trygghet
och inte behöva frukta något ont.”

Inledning till Ordspråksboken
Ordspråksboken kallas på hebreiska (”ordspråk” eller ”liknelser”). Huvudförfattaren är kung Salomo, som regerade ca 970-930 f Kr och var vida berömd för sin vishet (1 Kung 3-4, 10, Pred 1:16f). Han författade totalt 3000 ordspråk (1 Kung 4:32), varav ett urval utgör huvuddelen av Ordspråksboken (10-22:16). Till detta har fler ordspråk fogats: dels två anonyma samlingar av ”de vise” (22:17f, 24:23f), dels fler salomoniska ordspråk (25-29) samlade av kung Hiskias män (715-686 f Kr), och dels två sista kapitel av Agur (30) och kung Lemuel och hans mor (31). De inledande vishetskapitlen (1-9) är skrivna antingen av Salomo eller av den som till slut sammanställde boken. Ordspråken ger riktlinjer för ett gott liv, särskilt för den som är ung. De beskriver hur människo­-livet fungerar, inte alltid hur det borde fungera. Skildringen av Visheten (särskilt kap 8-9) blickar framåt mot Nya testamentets uppenbarelse av Kristus som Guds vishet (se not till 8:22). /Folkbibeln.se

  /Bild Maria

I am a child of God. I Evighet. Psalm 8

Människosonens ringhet och höghet

Ps Kapitel 8
Människosonens ringhet och höghet
1 För körledaren, till Gittít. En psalm av David.
2 Herre, vår Herre,
hur härligt är inte ditt namn
över hela jorden,
du som satt ditt majestät
på himlen!
3 Av barns och spädbarns mun
har du berett en makt
för dina fienders skull,
för att förgöra fiende och hämnare.
4 När jag ser din himmel,
dina fingrars verk,
månen och stjärnorna
som du har skapat –
5 vad är då en människa
att du tänker på henne,
en människoson
att du tar hand om honom?
6 En liten tid lät du honom
vara lägre än Gud,
med ära och härlighet
krönte du honom.
7 Du satte honom att härska
över dina händers verk,
allt lade du under hans fötter:
8 alla får och oxar
liksom vildmarkens djur,
9 himlens fåglar och havets fiskar,
de som vandrar havens vägar.
10 Herre, vår Herre,
hur härligt är inte ditt namn
över hela jorden!

_________

-Många människor tål inte höra att man säger att man har Jesus som sin Herre, de blir alldeles frustrerade och blir hånfulla och arga. De förstår inte den kärleken. Jag är inte arg, jag är glad att jag fått min frälsning och kan, i denna hemska värld, få vara med min Herre varje dag och prisa hans namn och tacka honom för en ny dag, trots svårigheter, och för alltid veta att han är Gud och att han för alltid vill mitt bästa.

-Man undrar om man vågar tro på en skapare, för man tror ju på evolution….för mig finns ingen evolution, det finns bara en kreatör, en skapare av himmel och jord och av måne och sol och stjärnor, inga planeter. Min Herre är min skapare, människornas Gud som är god- god och rättvis, men många har glömt vad rättvisa och godhet är. Min Herre har sagt att jag är hans barn, och det vill jag vara, i alla tider, i evighet!

 

 

 

Han skall göra det. Ps 37:5. Varje börda…

”Han skall göra det.” Ps 37: 5.

I SIN översättning av versen: ”Befall din väg åt Herren och förtrösta på honom; han ska göra det.” återger Young den på följande sätt: ”Vältra din väg på Jehova, förtrösta på honom, och Han gör det.” Vår uppmärksamhet fästes här vid Guds sätt att omedelbart skrida till verket, då vi på allvar uti Hans händer anbefalla eller ”vältra” på Honom varje börda, vad namn den än må bära — en sorg, en svårighet, ett fysiskt behov eller oron över någon närståendes frälsning.

”Han gör det.” När? Nu. Vi äro sorgligt benägna för att förgäta, att Han tar emot den förtröstan vi satt till Honom för att genast taga itu med bönesvaret. Det tillkommer då oss att tacka Honom, därför att Han verkar just nu. — Vår ställning av förbidan gör det möjligt för den helige Ande att utföra vår sak med avseende på just den börda vi ”vältrat” på Honom. Den är nu utom räckhåll för oss. Vi försöka ej bära den längre. ”Han gör det.” Må detta hjälpa oss att icke mera taga den i egna händer. Vilken lättnad skall det icke skänka oss, då Han löser svårigheten. — Men någon kanske säger: ”Jag märker ingen förändring.” Bry dig icke därom. ”Han gör det”, om du bara ”vältrat” din börda på Honom och nu förtröstansfullt ser upp i Hans ansikte. Din tro kan bliva satt på prov, dock, ordet står fast; ”Han gör det.” — V. H. F.

”Jag ropar till Gud, den Högste, till Gud, som fullbordar sitt verk för mig.” Ps 57: 3.

Den sköna gamla översättningen lyder: ”Han fullbordar det verk jag håller i mina händer.” Är detta levande för ditt hjärta?
Just vad du har i dina händer, ditt arbete, den sak du har svårt att utföra eller den som överstigit dina krafter — du får bedja Honom göra det ”för dig” och sedan stilla vila, viss om att så skall ske dig. — Havergal

Gud står fast vid sitt förbund. Vad Han tagit sig för, det skall Han också fullborda. Hans barmhärtighet under gångna dagar är en borgen för dagar, som komma och styrker oss att i fortsättningen ropa till Honom. — C. H. Spurgeon.
__________________
Den smärta, som till jorden trycker neder,
den sorg, för vilken ingen tycks ha tröst,
den själen blott för himlen mer bereder
och bringar närmare till Jesu bröst.

Var stilla, själ! Att lida är att leva,
du sår för evigheten ut ett frö.
Var nöjd med Herrens vilja; eftersträva
blott himlens fröjder, vilka aldrig dö.

De tårar osedda till jorden falla,
de läggas i Hans lägel en och en;
och där förvandlas de till pärlor alla
och gnistra i ett överjordiskt sken.

Var sorg vi bära här med Jesu sinne
och som sin rot har sänkt uti Hans grav,
den skall i himlen vara blott ett minne
utav det skönaste, som jorden gav.
L. H

Ordspråksboken. Dåren, den kloke, liv och död, sanning, lögn…

Dåren och den kloke, liv och död, sanningen och lögn, gudlösa och troende. Ja i Ordspråksboken kan vi hitta pärlor av sanning. Begrunda detta kapitel 14 i Ordspråksboken. Spännande läsning.

Ordspråksboken Kapitel 14
1 Visa kvinnor
bygger upp hemmet,
dårskapen river det
med egna händer.
2 Den som vördar Herren lever ärligt,
den som föraktar honom
går krokiga vägar.
3 I dårens mun är högmodets käpp,
men de visa bevaras
genom sina läppar.
4 Utan dragdjur blir krubban tom,
men oxars kraft ger riklig skörd.
5 Ett sant vittne ljuger inte,
ett falskt vittne främjar lögn.
6 Hånaren söker vishet
men finner ingen,
men för den kloke
kommer kunskapen lätt.
7 Håll dig borta från dåren,
du finner aldrig förstånd
på hans läppar.
8 Den klokes vishet
gör att han förstår sin väg,
men dårars oförnuft bedrar.
9 Dårarna hånar skuldoffret,
men bland de ärliga finns nåd.
10 Hjärtat känner sin egen sorg,
en främling kan inte
dela dess glädje.
11 De gudlösas hus raseras,
de ärligas boning blomstrar.
12 En väg kan verka rätt
för en människa,
men till slut leda till döden.
13 Även under skratt
kan hjärtat värka,
och glädje kan sluta i sorg.
14 Den avfällige mättas
av sina egna vägar,
och en god man håller sig borta
från honom.
15 Den okunnige tror varje ord,
den kloke ger akt på sina steg.
16 Den vise fruktar och skyr det onda,
dåren är övermodig och sorglös.
17 En otålig man begår dumheter,
en som gör onda planer
blir hatad.
18 De okunniga ärver dårskap,
de kloka blir krönta med kunskap.
19 Onda måste buga sig för goda,
gudlösa vid den rättfärdiges portar.
20 Den fattige blir avskydd
även av sina närmaste,
men den rike har många vänner.
21 Den som föraktar sin nästa syndar,
lycklig är den som förbarmar sig
över de betryckta.
22 De som tänker ut ont far vilse,
de som tänker ut gott
får nåd och sanning.
23 Av all möda kommer någon vinst,
tomt prat leder till fattigdom.
24 De visas krona är deras rikedom,
dårarnas dumhet är dumhet.
25 Ett sant vittne räddar liv,
den som främjar lögn bedrar.
26 Den som vördar Herren
har ett tryggt fäste,
hans barn får där en tillflykt.
27 Vördnad för Herren
är en källa till liv,
en hjälp att undgå dödens snaror.
28 Talrik skara är kungens ära,
brist på folk blir furstens fördärv.
29 Den som är tålmodig
har gott förstånd,
den som är otålig går långt
i dårskap.
30 Sinnesro ger kroppen liv,
avund är röta i benen.
31 Den som förtrycker den fattige
smädar hans Skapare,
den som förbarmar sig
över de behövande ärar honom.
32 Den gudlöse kommer på fall
genom sin ondska,
den rättfärdige har en tillflykt
vid sin död.
33 I den klokes hjärta bor visheten,
bland dårarna blir den uppenbar.
34 Rättfärdighet upphöjer ett folk,
men synd är folkens vanära.
35 En förståndig tjänare
vinner kungens välvilja,
den som handlar skamligt
drabbas av hans vrede.

*******

Lever vi så ärligt och förståndigt så att vi är utan fel och brister? Nej ingen gör väl det, men vi troende i alla fall få arbeta på vår helgelse! Låt oss vara så nära ordet vi kan och arbeta på att bli bättre för var dag!

“And behold, even your relative Elizabeth has also conceived a son in her old age; and she who was called barren is now in her sixth month. For nothing will be impossible with God."” ‭‭Luke‬ ‭1:36-37‬ ‭NASB‬‬

 

Att vinna själar, att fortsätta kampen. Varningsberedskap.

Alla uppgifter om att motståndet ska upphöra är falska!

Pelle Lind vittnar i tältmöte i Arvika
https://www.midnattsropet.se/2018/07/alla-uppgifter-om-att-motstandet-ska.html

Tänk om man kunde skicka ut en sådan skrift till hela kristenheten! Alla meddelanden om att motståndet ska upphöra är falska! Alla meddelanden att vi ska lägga ner vapnen och kapitulera – de är falska!

Igår talades det mycket om strid och vi sjöng: ”Vi äro kämpar i Guds här.” Då tänkte jag att lite av det där har försvunnit. Förr i tiden när jag växte upp i Örebro; först i Pingst och sedan Helgelseförbundet, sjöng man de där sångerna: ”Vår Herre kallar, till strids det hastar, nu är det heliga krigets tid. Nu skramlar vapnen, vi ber och fastar” osv. Jag tycker att det fanns en väldig kampvilja överlag.
Senare i tonåren kom jag till Maranata, och där blev det ju: ”Fram i striden går en här tänd utav Guds And”. Jag tänker på oss äldre, som kanske har tappat något av den där striden och kommit bort från fronten emellanåt.

Då vill jag faktiskt påminna om broschyren som har skickats ut till alla svenska hushåll: ”Om kriget kommer.” De flesta av er som bor här i Sverige har fått den. Där skriver man om krisberedskap, om att vi ska vara vaksamma mot falsk information och att vi ska ha höjd beredskap, varningsberedskap osv. Det står också med röd text att ”Alla uppgifter om att motståndet ska upphöra är falska”.
Tänk om man kunde skicka ut en sådan skrift till hela kristenheten! Alla meddelanden om att motståndet ska upphöra är falska! Alla meddelanden att vi ska lägga ner vapnen – de är falska! Alla meddelanden om att vi ska kapitulera är falska! Vi måste liksom komma tillbaka till striden, in i kampen.

Är du här som känner att du har kommit bort ifrån frontlinjen, så finns det möjlighet till mobilisering här ikväll. Att komma tillbaka till fronten. Vi har en mäktig fiende och vi ser att det blir trängre i tiden. Det blir inte lättare framöver, det kommer att bli tuffare, och vi har ingen möjlighet att kämpa den här kampen om vi inte går med Jesus fullt ut, om vi inte har den helige Ande brinnande i våra bröst.
Så låt oss kämpa och se till att vi kommer tillbaka till frontlinjen! Utan strid blir det nämligen ingen seger. Men seger har vi i Jesu namn.

Jag tänker på några verser från Hebréerbrevet kapitel tio:
”Herren ska döma sitt folk.”
Det låter ju lite märkligt, är det inte världen som ska bli dömd? Och är inte världen redan dömd? Men det står att Herren ska döma sitt folk också, och Herren kommer att hålla räkning med oss. Inte för dem som kommer till himlen, utan för de som inte kommer dit. Det står så här:

– Men kommen ihåg den förgångna tiden, då I, sedan ljuset hade kommit till eder, ståndaktigt uthärdaden mången lidandets kamp och dels själva genom smälek och misshandling bleven gjorda till ett skådespel för världen, dels leden med andra som fingo genomgå sådant (Hebr 10:32-33).

Vi är ett skådespel för världen, så är det bara.

Ty I haven delat de fångnas lidanden och med glädje underkastat eder att bliva berövade edra ägodelar. I vissten nämligen att I haven en egendom som är bättre och bliver beståndande. Så kasten nu icke bort eder frimodighet, som ju har med sig stor lön. I behöven nämligen ståndaktighet för att kunna göra Guds vilja och få vad utlovat är. Ty ”ännu en helt liten tid, så kommer den som skall komma, och han skall icke dröja; och min rättfärdige skall leva av tro. Men om någon drager sig undan, så finner min själ icke behag i honom”. Dock, vi höra icke till dem som draga sig undan, sig själva till fördärv; vi höra till dem som tro och så vinna sina själar (Hebr 10:34-39).

Tänk att få gå i frontlinjen och säga: Vi hör inte till dem som har lagt ner stridsredskapen. Vi hör inte till dem som kanske har kapitulerat och gett upp, utan vi hör till dem som står vid fronten och vinner själar med andens svärd.
Det finns möjlighet ikväll att öppna sitt hjärta för Jesus, komma tillbaka till striden och in i hetluften. Amen.

Jesus skall komma igen! Är du redo?”… och på jorden skall folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och bränningarnas dån.

Jesus skall komma igen!
Frånhttps://www.midnattsropet.se/2018/07/jesus-skall-komma-igen.html

”… och på jorden skall folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och bränningarnas dån. Människor skall ge upp andan av skräck, i väntan på det som skall komma över världen. Ty himlens krafter skall skakas. Då skall man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet. Men när detta börjar ske, så räta på er och lyft upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning.”
(Ord av Jesus i Lukas 21:25-28)
Det finns ingen generation före vår som haft så många tecken att åberopa om att Jesus kommer tillbaka. Men det finns heller ingen generation som varit så likgiltig och oengagerad.

Bibeln talar om jordbävningar och naturfenomen som tecken på att tiden är kort. Även utvecklingen inom handel och ekonomi, kulturbyten folken emellan, gränsernas upplösning, internationalism och universalismen är signaler på att vi lever i den yttersta tiden.

Famla inte i ovisshet utan sök ta reda på sanningen om vår tid. Det svar du finner i Guds ord är tillförlitligt. Inom vetenskap och forskning har man under århundraden presenterat olika teorier om vår jord, men i sina strävanden har man tappat bort Skaparen.
Jesus Kristus – Guds Son är svaret på mänsklighetens djupaste frågor, och denne Jesus kommer snart igen! Är du redo att möta honom?
*
Ja det är en fråga som vi kan ställa till alla i Sverige, nu. Men hur många skulle lyssna om vi gick ut och sade det till varje människa vi mötte på dagen?
Sanningen är ju uppenbar för den troende men den som icke tror vandrar vidare i godan ro och förstå inte hur allvarligt detta är!
Skaparen finns! Jadå han finns, Gud är skaparen av allt och alla men det vill man inte förstå eller bry sig om.

Jesus säger: Vad vill du att jag ska göra för dig? Markus ev. 10:51

”Vad vill du att jag ska göra för dig?”

 Appell av Michael Hafsahl, väckelsemöte i Västerås.
https://www.midnattsropet.se/2018/07/vad-vill-du-att-jag-ska-gora-for-dig.html
– Vad som har betydelse för evigheten är inte att vi är en stor skara församlad här ikväll. Det som är viktigt är att du och jag är här, och hur vi svarar på Jesu fråga: Vad vill du att jag ska göra för dig? 

Det finns en fråga i Bibeln som har talat till mig och jag ska här lyfta den ur sitt sammanhang och dela några tankar om den.
Det var Jesus som ställde frågan för snart tvåtusen år sedan. Egentligen ställer han precis samma fråga ikväll, och vi finner den i Markusevangeliet 10:51 där det står: ”Vad vill du att jag ska göra för dig?”

Det är inte jag som ställer frågan, för jag har ingen förmåga att göra någonting för dig. Det är min store Mästare och Herre som ställer den till dig. Den är väldigt enkel och direkt, och om du är en van bibelläsare känner du igen den. Det handlar om Bartimeus som sitter utanför Jeriko och ber om allmosor av dem som går förbi. Måhända tänker du nu att den historien känner du till, att du kan den utan och innan, fram- och baklänges och att den inte är speciellt intressant.
Men jag ska inte tala om Bartimeus, jag ska tala om dig och mig. I alla viktiga hänseenden är Bartimeus, mitt och ditt fall precis likadana. Bartimeus var en man för tvåtusen år sedan, men i grund och botten befann han sig i samma situation som du och jag är i dag. Vi ska överföra den här historien till oss, och det första jag vill poängtera är att den handlar om individen – var och en av oss får den här frågan personligt och individuellt.
Jesus ställer inte frågan till folkskaran: ”Vad vill ni att jag ska göra för er?” Nej, frågan är individuell: Vad vill du att jag ska göra för dig? Då vi läser berättelsen ser vi att det förutom lärjungarna även var en stor folkskara som följde Jesus den där dagen utanför Jeriko, men dock handlar det om en enda man.
Ikväll är vi här i Västerås en stor skara församlade omkring Jesus Kristus. Vi kommer från olika håll, från olika sammanhang, ja vi kommer till och med från olika länder. Vi har olika bakgrund och utbildning och det finns en massa olikheter oss emellan. Men vi har kommit tillsammans omkring Mästaren från Golgata och han är här mitt ibland oss. Pris ske Gud!
När vi avslutar det här mötet kommer resultatet att vara individuellt och personligt. Mästaren handlar med individen och ser den enskilda människan. Han har ett svar för var och en av oss.
Vad vill du att jag ska göra för dig? Givetvis är vi många ”dig” samlade den här kvällen. Och vi får alla samma fråga ifrån Mästaren. För honom är vi inte som små droppar i havet, utan han ser oss var och en personligen. Var och en av oss är en människa som är objekt för gudomlig nåd. Om du heter Petrus eller Martin, Michael, Klara eller Rut – det spelar ingen som helst roll. Frågan når dig personligen. Han dog för dig personligen, och han ser dig i mängden. Det har betydelse för evigheten då det är saker av evighetsvärde vi här talar om. Vad som har betydelse för evigheten är inte att vi är en stor skara församlade. Det som är viktigt är att du och jag är här, och hur vi svarar på Jesu fråga till oss: Vad vill du att jag ska göra för dig?
För det andra säger det någonting om att vi alla har behov. Frågan till Bartimeus var inte: ”Behöver du någonting Bartimeus? Är det någonting som jag kan hjälpa dig med?” Frågan löd: Vad behöver du Bartimeus? Vad vill du att jag ska göra för dig? Mästaren ser att att det finns ett behov, och väntar på att du ska definiera det.
Det här är en karaktäristik av alla människor. Vi har behov och vi behöver hjälp. Vi är alla i avsaknad av något och behöver hjälp för att göra någonting åt behovet. Det är inte i första hand tal om materiella eller intellektuella behov, utan det handlar om vårt hjärta och vår själ. Det är ett andligt behov vi behöver hjälp med – inte något ytligt och överflödigt, utan något djupt i den inre människan. Det handlar om vår själ, och vi behöver hjälp.
Det finns människor som inte är medvetna om det här behovet. På Jesu tid, liksom i vår tid, fanns det människor som tänkte: ”Nej, jag behöver ingenting. Jag är välbärgad, jag har det bra på alla sätt.” Människor då som nu tror att ”min egen rättfärdighet den räcker för mig ända in i himlen”. Och andra menar ”nej, jag behöver ingen läkare att läka syndens sår, jag behöver ingen hjälp”. Om man har det så, då är man i en farlig situation. Då är det fara å färde. Då finns risken för att när evigheten klappar på hjärtats dörr så upptäcker man: ”Åh, jag var inte redo! Jag går miste om härligheten, jag var inte klar för det här.”
Vi som är samlade här, bevisar genom det faktum att vi är här att vi har förstått att vi har ett behov. Vi har liksom Bartimeus insett att vi har behov och vi är lika bestämda som han var: Vi måste möta Mästaren som kan hjälpa oss. Och Gud har lånat sitt öra till oss. Han väntar på att vi ska svara på frågan: Vad vill du att jag ska göra för dig?
”Åh, Herre, jag släpper dig inte förrän du välsignar mig! Herre jag behöver dig! Jag behöver ett möte med dig! Nu har jag kommit Herre, till dig, nu måste du möta mig i mitt behov!” Tänk att vi får komma fram inför hans ansikte och öppna våra hjärtan och utgjuta från vårt inre: ”Åh, Herre, hjälp mig! Jag behöver mer av dig!”
Det finns en tredje sak, som är helt uppenbar, och det är att ingen enda av oss själv kan göra någonting åt behovet. Om Bartimeus kunde ha gjort något åt sitt problem, då hade han gjort det. Då hade han helat sig själv och så hade han skaffat sig ett jobb och sluppit att sitta vid Jerikos port i misär och elände och bett om allmosor. Men lika uppenbart som att han hade behov, så var det uppenbart att han själv inte kunde göra någonting åt det.
Om du och jag själva kunde ha gjort någonting åt vårt stora problem, om vi själva hade kunnat betala av vår skuld och gett det som var nödvändigt till lösen för vår själ, då hade vi gjort det. Men sanningen om människan är att det kan hon inte. Sida vid sida med meddelandet ”jag behöver Jesus”, konstaterar hon samtidigt ”men jag kan inte själv göra någonting åt det. Jag är otillräcklig i egen kraft. Jag är en fånge, jag fruktar, jag har felat och jag kan inte göra någonting åt saken. Jag är i avsaknad av Guds härlighet och jag kan inte åtgärda den avsaknaden.” Det är detta som driver människan till desperation.
Hur ska jag lösa min själs problem? Det är därför det finns så mycket religioner, det är därför det finns så mycket materialism; det är människans försök att lösa sitt problem. Ropet inom mig kräver ett svar, det kräver att jag gör någonting för den inre människan – men det finns ingenting jag kan göra. Man försöker med små saker som att ge mutor för problemet, men lindringen varar några minuter och det blir ännu värre än tidigare. Vad ska jag göra? Det jag kan åstadkomma är bara en kort lindring av symtomen, det är ingenting som hjälper och som tvättar bort syndens fläckar.
Vi kunde fortsätta tala om vad människan gör för att lösa sina problem, men det tjänar inte till något alls. Ju fortare vi slutar med dessa försök och kommer till slutet på oss själva, desto bättre är det – människans slut, det är Guds början! Då människan har kommit till insikten att ”jag förmår ingenting göra själv”, då står Herren där med sitt erbjudande: Vad vill du att jag ska göra för dig?
Men så finns det ytterligare något viktigt i det här, och det är ännu en fråga: Är vi villiga att göra det som krävs för att det här ska få sin lösning?
Man kan vara medveten om sin situation och se problemets lösning, men ändå mena: ”Det där orkar jag inte, det där klarar jag inte av!” Men så var det inte för Bartimeus. Han kände till sitt behov, och han visste också att han var oförmögen att själv göra någonting åt det. Han ville ha behovet tillfredsställt, kosta vad det kosta ville, så när Jesus kommer ropar han av full kraft: ”Förbarma dig över mig, du Davids son!” Han tar chansen där och då, och han bryr sig inte om människor omkring sig, utan ropar till Jesus: ”Jesus, ha förbarmande med mig!”
Det är lösningen också för dig och mig: Det får kosta vad det kosta vill, men Jesus, nu kommer jag till dig, och du måste hjälpa mig i min nöd! Frågan är alltså vad vi svarar på Jesu fråga. Vi håller vår egen själ i vår hand här i kväll, ja vi håller evigheten i vår hand. Jesus är här, och han har makt att frälsa; han är faktiskt en Mästare till att frälsa. Han har all makt i himmel och på jord och han har makt till att lösa dig från syndens träldom. Han är villig. Frågan är om du och jag är det. Om vi ska segra eller om vi ska gå förlorade, det svaret ligger hos oss var och en.
Min sista hälsning här i kväll är att Jesus Kristus och han allena är mäktig till att fylla behovet. Bartimeus förstod det, och han vägrade att vara tyst när folkmängden sa: ”Tyst Bartimeus, stör inte Mästaren!” Bartimeus vägrade att vara tyst, och han ropade: ”Jesus Kristus, Davids son, förbarma dig över mig!” ända tills Jesus stannande upp på sin vandring, kallade honom till sig och ställde frågan: ”Vad vill du Bartimeus att jag ska göra för dig?”
Det var sista gången Jesus var i Jeriko medan han var här på jorden. En vecka senare var han död. Men Bartimeus grep chansen där och då, när han hörde att Jesus var där. Och tänk att i kväll får vi samma chans! Glöm vad andra tycker, tänker och menar. Glöm dig själv, och tänk på din själ. Kom till Jesus och svara på frågan: Vad vill du att jag ska göra för dig?
Bartimeus svarade: ”Herre, att jag måtte få min syn!” Frågan är vad du vill svara den här kvällen. ”Herre fräls mig! Herre, befria mig, hela mig! Herre, fyll mig med din helige Ande! Herre, ge mig frimodighet till att vittna!” Det kan finnas lika många svar som vi är människor. Men Jesus är här, och då är allting möjligt. Han har makt till att möta varenda en av oss. Säg till honom vad du är i behov av, så kommer han med hast till din undsättning för att svara på din bön. Han är all nåds Gud, och han har behag i att utgjuta sin nåd över behovets barn.
Du har säkert läst om David när han var i nöd. Jag har tänkt på Psalm 18, där David säger: ”Dödens band omvälvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig. Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.” Han var i en svår situation, och det är så likt människans situation i dag. Men David hade hittat svaret, därför att han gjorde det varje människa borde göra. Han gjorde det samma som Bartimeus gjorde tusen år senare: ”I min nöd åkallade jag Herren och jag ropade till min Gud.” Resultatet är det här: ”Från sitt tempel hörde Herren min röst, och mitt rop det steg upp till Honom och nådde Hans öron.”
Herren är densamme. Han hör ropen som stiger upp. David ger en fantastisk beskrivning av en frälsande Gud: ”Han sänkte himlen och steg ner. Han räckte sin hand ut ifrån höjden, och grep tag i mig och drog mig upp ur det väldiga vatten. Han räddade mig och förde mig ut på rymlig plats.”
Det är Gud som kommer till undsättning, och han kommer med hast, därför att han hör ropet ifrån vår själ, och med hast vill han hjälpa dig. Det var den sista vandringen Jesus gjorde på jorden. Från Jeriko tog han vägen upp till Jerusalem och nåddes av ropet från Bartimeus. Han var på väg till försoningsverket, på väg till Golgata, på väg för att bli lösningen för dig och mig. Men så stannade han och lyssnade på ropet från Bartimeus.
Herren sitter på Faderns högra sida i höjden, och det finns en skara som lovsjunger honom däruppe. Men just i kväll har han bjudit lovsången att tystna, eftersom han har hört ropet ifrån Västerås, och han har stigit ned med frågan: Vad vill du att jag ska göra för dig?

Bär fram behoven till Herren. Lämna över till Gud. Tro och vänta

 ty han är god!

Har du behov som måste stillas och är du rädd?   Har du behov som du tror att Herren kan hjälpa dig med? Läs texten nedan och tänk till om hur god han är. Jag har stora behov sedan länge och jag har försökt att fixa och trixa till olika saker men det går ju inte alls…. så igen, och igen, … får jag lämna de behoven till Gud!  BARA han vet hur det ska gå till att få ordning på de behoven.

Bär dem till Gud!! Kära du, lita på Gud även om det kan kännas tungt. Man lär sig så småningom att lämna över. En del saker är lättare och en del är svårare…men han är med dig och oss alla som vill tro.

27 MajDå sade han: Bären dem hit till mig.” Matt 14:18

ÄRO dina behov just denna stund stora och känner du dig alldeles nedtyngd av prövningar och svårigheter. Den gudomliga nåden vill förvandla dem till kärl, som den helige Ande kan fylla. Om du blott rätt förstod lidandets innebörd, skulle detta bli dig till hjälp och skänka dig nya välsignelser som du på intet annat sätt skulle kunna erhålla. — Bär dessa kärl till Herren. Håll dem stadigt inför Honom under tro och bön. Var stilla och upphör med ditt eget rastlösa arbete till dess att Han begynner verka för dig. Handla endast på Hans befallning. Giv Honom tillfälle, och du skall få se, att de prövningar, som hotade att överväldiga dig och bringa dig i förtvivlan nu i stället skola bliva medel till att i ditt liv på ett sätt som aldrig förr uppenbara Hans nåd och härlighet. ”Bären dem (alla behoven) hit till mig.” — A. B. Simpson.

Så skall och min Gud efter sin rikedom i fullt mått och på ett härligt sätt i Kristus Jesus giva eder allt vad l behöven.” Fil 4:19