‘När det stora, ljusa målet hunnits,
då kan hjärtat icke längta mer’.

När den ljusa evigheten bräcker,
evighet på en förnyad jord –
o, hur gå de uti skön fullbordan
alla Herrens underbara ord!

Ingen synd skall våra hjärtan såra,
den är utestängd till evig tid;
och igenom själens djup skall strömma
Jesu egen underbara frid.

Inga gravar där de trötte sova,
ingen dödens vila tyst och lång.
Ingen gråt, när hjärta slits från hjärta,
ingen natt och ingen solnedgång.

Ingen höst, som dödens kyla andas,
intet vissnat löv, som stormen tar.
Inga knoppar, som ej nå fullkomning,
intet halvgjort verk, som lämnas kvar.

Inga trötta tankar, ingen längtan,
intet brustet hopp, som ängslan ger.
När det stora, ljusa målet hunnits,
då kan hjärtat icke längta mer. – – –
Anna Ölander