Tag Archive | Gospel

..och som i Noa´s dagar. Ändetid. Todd White, Kenneth Copeland….

   Man väljer att ta till sig Guds ord-   eller inte.

Guds ord berättar för oss om dåtid och framtid och om slutet på allt. Det är TYVÄRR så väldigt många som förnekar honom och hans ord och de kommer att få betala för det, för sin okunskap och sin otro. Man har tyvärr ingen som helst respekt över att det finns en högre MAKT / en god sådan: Gud. Han vill rädda alla och att de ska komma till himmelen, men de vill INTE lyssna!  De här tiderna är likadana som då Jesus gick på jorden, då fanns det fullt av skenheliga falska profeter.  Se videon och läs bibelorden nedan.  Videon är om Todd White, En av de mycket FALSKA predikanterna och hans lika lögnaktiga vänner! t ex Kenneth Copeland… Och.. GUD VARNADE OCH VARNAR!!! Man förvanskar Gud och hans evangelium.  Doktriner av ondska i den katolska kyrkan, den som de flesta är inblandade/insyltade i!

Revelation 13:1-18 – And I stood upon the sand of the sea, and saw a beast rise up out of the sea, having seven heads and ten horns, and upon his horns ten crowns, and upon his heads the name of blasphemy.   (Read More…)

2 Timothy 3:1-4 – This know also, that in the last days perilous times shall come.   (Read More…)

Revelation 17:13 – These have one mind, and shall give their power and strength unto the beast.

Daniel 2:44 – And in the days of these kings shall the God of heaven set up a kingdom, which shall never be destroyed: and the kingdom shall not be left to other people, [but] it shall break in pieces and consume all these kingdoms, and it shall stand for ever.

Revelation 13:7 – And it was given unto him to make war with the saints, and to overcome them: and power was given him over all kindreds, and tongues, and nations.

Matthew 24:37 – But as the days of Noe [were], so shall also the coming of the Son of man be.

Daniel 7:24 – And the ten horns out of this kingdom [are] ten kings [that] shall arise: and another shall rise after them; and he shall be diverse from the first, and he shall subdue three kings.

2 Timothy 4:1-4 – I charge [thee] therefore before God, and the Lord Jesus Christ, who shall judge the quick and the dead at his appearing and his kingdom;   (Read More…)

Revelation 12:1-17 – And there appeared a great wonder in heaven; a woman clothed with the sun, and the moon under her feet, and upon her head a crown of twelve stars:   (Read More…)

Revelation 13:1-18 – And I stood upon the sand of the sea, and saw a beast rise up out of the sea, having seven heads and ten horns, and upon his horns ten crowns, and upon his heads the name of blasphemy.   (Read More…)

2 Timothy 3:1-4 – This know also, that in the last days perilous times shall come.   (Read More…)

Revelation 17:13 – These have one mind, and shall give their power and strength unto the beast.

Daniel 2:44 – And in the days of these kings shall the God of heaven set up a kingdom, which shall never be destroyed: and the kingdom shall not be left to other people, [but] it shall break in pieces and consume all these kingdoms, and it shall stand for ever.

Revelation 13:7 – And it was given unto him to make war with the saints, and to overcome them: and power was given him over all kindreds, and tongues, and nations.

Matthew 24:37 – But as the days of Noe [were], so shall also the coming of the Son of man be.

Daniel 7:24 – And the ten horns out of this kingdom [are] ten kings [that] shall arise: and another shall rise after them; and he shall be diverse from the first, and he shall subdue three kings.

2 Timothy 4:1-4 – I charge [thee] therefore before God, and the Lord Jesus Christ, who shall judge the quick and the dead at his appearing and his kingdom;   (Read More…)

Revelation 12:1-17 – And there appeared a great wonder in heaven; a woman clothed with the sun, and the moon under her feet, and upon her head a crown of twelve stars:   (Read More…)

Kärleken- Guds energi. Guds vilja. /Artikel T Johansson

Kärleken – Guds energi   The emphasis within this scripture is simple, when we pray and ask what God wants for us, He will listen and give us an answer. How do you pray? The Bible tells us that God wants us to dream and ask God for our hearts desires, but it always has to align with God’s will for your life. After all, He created us for a specific reason! Have you dreamt with God? Those are the times that will surpass anything you could have imagined, because when you are confident in your prayers and know without quest

Bibelstudium av Tage Johansson
Från: https://www.midnattsropet.se/2018/10/karleken-guds-energi.html

Spelet var inte förlorat i och med syndafallet. Gud hade en upprättelsens plan med människan, så att hon skulle kunna bli ett redskap och ett kärl för honom i tiden.
Han handlade genom en makt som är högre än någon annan makt: Guds kärlek. Den som låter sig fyllas av Guds kärlek har ingen begränsning. Det är kärleken som är drivkraften. Den är energin.

Hela universum är i rörelse genom en energi. Allt som rör på sig har någon energi bakom. Detta går att tillämpa på det kristna livet. Utan Guds energi fungerar ingenting som han har tänkt sig. Guds energi är hans kärlek. Om något annat än Guds kärlek driver oss, då åstadkoms inte den frukt som endast kan produceras genom Andens liv.
Vi är kallade att var kärl som Gud ska fylla. Vi kan ta de första lärjungarna som exempel. Det finns en bakgrund som vi bör tänka på och det handlar om hur synden fick fäste och inflytande över människan, och om hur Gud skulle komma tillrätta med vad som hänt med människan, som ju var skapad till Guds avbild och kallad att vara skapelsens krona, denna fantastiska kallelse att vara en återspegling av Gud själv. En oerhörd tanke!
Genom att synden kom in, förlorade människan sin ställning och var inte längre skapelsens krona. Guds avbild förstördes allt mer. Synden fick snart ett fast grepp om människan. Vid det första mordet sa Gud att något som Kain egentligen inte ville kom att styra hans liv. Han slog ihjäl sin bror. Gud frågade honom:
– Varför är din blick så mörk? Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du ska råda över den (1 Mos 4:6-7).

Vi tänker på hur Gud gick tillväga för att människan skulle upprättas och åter komma i tjänst för honom och bli det som Gud vill, nämligen att vara ett kärl för honom. Han vill på nytt synliggöra sig och det sker genom att vi får Andens frukt i våra liv – vi bär frukt. Att bli frälst från ett ont och perverst släkte är stort, men det är ännu större att få vara en avbild av Gud här i tiden och vara Kristusbrev, där Guds frälsning kan visa sig för människorna. Då är vi ljus och salt i världen. Vilken oerhörd uppgift vi har fått! Det har att göra med vår kallelse, att Gud tar ut oss för sitt syfte. Guds ögon överfar hela världen, han ger akt på varje människa. Han söker få någon att bli ett redskap för honom, ett kärl. När Salomo byggde templet tog han ut en sten ur det massiva berget för att den skulle komma in i sin uppgift som en del i tempelbygget, vilket är en bild på församlingen.
Det är underbart med kallelsen till frälsning; att bli född på nytt. Det är ju grunden för att Gud överhuvud taget ska kunna fortsätta göra någonting med dig och mig. Men vi upplever att det finns krafter vi inte rår på. Krafterna i världen gör att människan är som en boll i djävulens spel. Han använder människor för sitt syfte. Han inriktade sig på att se till att människan förlorade sin ställning som skapelsens krona, så att han skulle få grepp om henne. Människan i världen är en operationsbas för den onda andevärlden. Paulus påminner om detta i sitt brev till Efesierna:
– Tidigare levde ni i dem på den här världens sätt och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens barn (Ef 2:2).

Mörkrets makter är verksamma i den här världen, och Jesus säger till och med att hela världen är i djävulens våld. Men i kallelsen Jesus ger i Johannes evangelium, säger han:
– Jag har utvalt er och tagit er ut ur världen (Joh 15:19).
Det skedde med var och en som bejakade kallelsen. Att bli ett kärl för Gud sker helt på frivillig basis. Gud tvingar aldrig någon, inte på den minsta lilla punkt, ty Gud har skapat människan med en fri vilja. Därför har människan ett oerhört ansvar för sin ställning. Hon kan göra precis vad hon vill med sitt liv.
Gud förkastade inte människan som hade syndat. Istället ropade han efter syndafallet på henne: Var är du? Spelet var inte förlorat i och med syndafallet. Gud hade en upprättelsens plan med människan, så att hon skulle kunna bli ett redskap och ett kärl för honom i tiden. Gud som själv är energin, hade en lösning, och något skedde som stod över allt annat. Han handlade genom en makt som är högre än någon annan makt: Guds kärlek. Den som låter sig fyllas av Guds kärlek, har ingen begränsning. Det är kärleken som är drivkraften. Den är energin.
Den stora frågan är: Hur mycket av denna energi får plats i våra liv? Hur blir vi ett kärl för denna gudomliga kärlek? Synden åstadkom inte bara separation från Gud, utan människan blev mer inriktad på sig själv. När Gud skapade människan var fokus inställt på Gud, men genom synden blev fokus inriktat på människans jag. Allt kom att kretsa omkring människan. Men Guds frälsning är så mäktig, att han kan ta itu med detta, bara vi överlämnar oss till honom.

Som den första människan blev kallad, så kallas också vi på nytt. Frälsningen åstadkommer något mycket större än det som skedde när Gud skapade människan. Istället för att degradera oss, har Gud genom sin frälsning skapat något mycket större. Därför kommer vi som är återlösta att i himlen sjunga sånger som inte någon av himlens tidigare invånare har kunnat sjunga. Vi har upplevt försoningen som trängde sig så djupt att den kunde lyfta upp den djupast sjunkna. Det är aldrig något som är baserat på det mänskliga. Frågan är om människan vill överlämna sig till Gud. Det är lättare för Gud att göra något med den som misslyckats väldigt grundligt och inte har något att berömma sig av.
Paulus som farisé använde lagen för att försöka behaga Gud. Viljan fanns och han ville göra något för Gud. Men i frälsningen och kallelsen handlar det inte om vad vi kan göra för Gud utan vad Gud har gjort för oss och vad han vill göra genom oss. Det är den stora och underbara tanken Gud har: att få göra något igenom dig och mig. Något som inte på något vis har berömmelse genom någon människa och vad en människa gör, men det enda vi har berömmelse av är genom korset, där allt vad människan har åstadkommit har fått sitt slut. Där får människan uppleva att ingenting sker genom hennes egen styrka och kraft, utan bara genom Jesu uppståndelsekraft.
Det finns två sidor av korset. Den ena är det som Gud måste ta itu med, det som naglades fast vid korset – allt som tillhör den gamla skapelsen. På andra sidan korset verkar uppståndelsekraften så att vi får uppleva att vi är nya skapelser i Jesus Kristus. All berömmelse en människa kan åstadkomma är fastnaglad vid korset. Där har den gamla naturen också fått sitt slut.
Vill vi det Gud vill, eller är det fortfarande så att vi vill något som ligger på sidan av Gud och hans frälsning? Den springande punkten är det som Jesus på ett tidigt stadium förklarade för lärjungarna. Kanske de inte uppfattade det då han var hos dem, men då de fick uppleva Andens dop, såg de klart vad Jesus hade sagt till dem. Vi kan läsa i Johannes evangelium:
– Jag säger er sanningen: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör bär det rik frukt (Joh 12:24).
Det vi ska fokusera på här är att det bär rik frukt. Men det kan inte bära frukt utan att det sker som Jesus sedan säger:
– Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som sätter sitt liv sist i den här världen ska bevara det till evigt liv. Om någon vill tjäna mig ska han följa mig, och där jag är ska också min tjänare vara (Joh 12:25-26).
Allt utgår ifrån vad du och jag vill. Jesus lade ihop det här med frälsning och kallelse till tjänst. Han hade inte tid att diskutera med människorna, han bara lade fram detta: Om någon vill följa mig … Om de dör … Här är frågan om du och jag vill utlämna oss till denna död. Nu talar jag inte om hur långt vi möjligen har kommit, utan just utifrån vad Guds ord säger. Det är verkligen viktigt att rannsaka sig själv. Nu står jag inför det här ordet: Men om det dör bär det rik frukt.
Många gånger har människorna förundrats inför Jesu kallelse. Varför ställer han så höga krav och varför måste det bli en sådan separation? Hans kallelse var som ett svärd som gick rakt igenom människan. Hon ställdes inför att välja efterföljelsen eller fortsätta att leva sitt eget liv som den rike ynglingen. Det finns något som ligger i hjärtats djup, som faktiskt avgör detta. Det är vad som sker i människans hjärta då hon mottager kallelsen. Därför är det alltid baserat på Guds kärlek som når människan och gör att hon väljer det ena eller det andra. Det är frågan om att välja vad Gud vill göra, eller att välja det som tillhör den mänskliga sfären.

Det är verkligen stort då en människa grips av Guds kallande kärlek. Detta är evangeliets framgång – att människan möts av Guds kärlek. Man kan tala om Guds kärlek och efterföljelsen med kallt hjärta. Men efter andedopet var lärjungarnas hjärtan varma. Glödheta! De bar fram ett budskap som gjorde att människor förnam att de mötte ett budskap som var utöver det mänskliga. ”Bröder, vad ska vi göra för att bli frälsta?” var resultatet. Samtidigt som de träffades av Guds ords åtskiljande kraft, upplevde de att något fanns i atmosfären som talade till deras hjärtan. Det här var fråga om en hjärteangelägenhet. Om de tog emot kallelsen, gav rum för och tog emot Guds kärleks erbjudande, blev de frälsta.
Det handlar om ett erbjudande från Guds sida. I den ofrälsta världen upplever man Gud som en mycket sträng despot som vill plåga människan. Men den som upplevt dopet i den helige Ande kan förmedla Guds kärlek. Uppgiften förverkligas genom kärleken. Människan har blivit ett kärl för Gud som bor i kärlet. ”Vet ni då inte att våra kroppar är tempel åt den helige Ande.” Uppgiften förverkligas genom att Guds kärlek tvingar – den förmår allt. Tänk, att en stackars syndig människa kan få erfara detta som Paulus talar om kärleken. Jag återger nu från en annan översättning av 1 Korintierbrevet 13:
– Den är överlägsen. Den befriar ifrån själviskhet. Kärleken kräver inte att få fram sin egen vilja. Den är inte irriterad över andra. Den är inte lättretad. Den lägger knappt märke till när någon annan handlar fel. Den är inte glad över orättfärdigheten, men gläder sig i sanningen. Kärleken är trogen vad än det kostar. Den förväntar sig alltid det bästa, hoppas i det längsta och är beredd att uthärda allt.
Det sista jag läste, ”den uthärdar allt”, summerar samman vad kärleken är.
Tänk vilka möjligheter den människa har som blir gripen av Guds kärlek! Hon kan åstadkomma de gärningar hon är kallad att göra på det sätt som Gud har tänkt. Det blir då inte som det sedermera måste sägas till församlingen i Efesus: ”gör åter sådana gärningar som du gjorde under din första tid”. Det fattades inte gärningar. Men det var inte sådana gärningar som den första kärleken åstadkom. Därför betonar Paulus alltid genom undervisningen i sina brev att vi ska bevara och förnya det vi har upplevt. Det är en intensiv kamp varje dag för detta.
Kärleken kommer genom uppfyllelsen. Men innan Gud kan fylla en människa, måste han tömma henne. Vi förstår ju att det fick lärjungarna erfara. De tömdes på allt. Exempelvis kolliderade deras tankar om Gud gång på gång med Jesu undervisning. Och deras tankar om Guds rike: ”Ska du i denna tid upprätta riket?” De var fokuserade på fel saker. Men framför allt detta: ”Nu kommer Messias, nu ska han kasta ut romarna, och Guds rike ska komma!” Så tänker judarna än idag. Men en dag ska de i stor nöd få skåda upp till honom som de har stungit.

Kärleken tar sig uttryck i uppfyllelsen. Vi läser i Romarbrevet 5:5:
– Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande.
Det är Anden som ger oss kärleken. Det finns ett tillflöde av Anden i våra liv om vi lever i överlåtelsen. Detta är verkligen den ömma och springande punkten i våra liv. Överlåtelsen innebär att Gud får göra vad han vill i mitt liv. Hur skulle vi kunna ta itu med vår själviskhet och allt vad det innebär? Många missuppfattar och börjar i fel ände: Nu ska jag bli en bra kristen! Och man börjar med olika saker. Och så misslyckas man. Gud kräver en enda sak av oss: överlåtelse. Överlåt dig! Nu handlar det inte längre om mig, utan det är han som gör det. Då faller vi i Mästarens händer, som kan forma leret till hedersamt bruk. Om vi behåller något för oss själva, så begränsar vi Gud och tillintetgör möjligheten för honom att göra med oss som han har tänkt. Om vi inte överlämnar allt så att han får göra vad han vill, då kan han inte göra en gudsmänniska av oss som kan träda fram i ljuset. Man upplever i vår tid att det verkligen saknas undervisning om detta i kristenheten. Priset man måste betala är att ge allt åt honom.

Det är suveränt med den helige Ande i en människas liv, för den helige Ande klargör vad som är fel och rätt. I Andens förnyelse upplever vi vad som är gott och välbehagligt för Gud. Vi känner på långt avstånd när något kommer som inte är Gud till behag, och vi vill till varje pris behålla Andens liv, så att vi kan vandra värdigt den kallelse vi har fått.
Timoteus erfor på ett tidigt stadium att han fick en undervisning som gick ut på att anta kallelsen till överlåtelse. Det var grunden till att han blev ett sådant redskap. Paulus skriver också att han hade ingen av samma sinne som Timoteus.
Vi ska läsa om det som ligger till grund till att Timoteus blev den gudsmänniska han blev. För det första hade han ett föredöme. Har man inte ett verkligt föredöme, begränsas möjligheten för Gud att visa vägen. Paulus var ett verkligt föredöme. Han kunde säga: ”det ni har sett och hört av mig, det ska ni göra. Så ska fridens Gud vara med eder”. Han skriver och påminner Timoteus:
– Men du har troget följt mig i lära och liv, i målsättning och tro, i tålamod, kärlek och uthållighet, i de förföljelser och lidanden … Du däremot, håll fast vid det du har lärt dig och blivit övertygad om. Du vet av vilka du har lärt det, och du känner från barndomen de heliga Skrifterna som kan göra dig vis så att du blir frälst (2 Tim 3:10-11, 14-15).
Det är det vi upplever. Vi ska bli frälsta in i det vi ska uträtta. Jag talar nu inte om begynnelsefrälsningen, men den pågående frälsningen. Den pågående frälsningen fick inte grepp om dem som var på ökenvandringen. Därför bäddades de ner i öknen. Gud hade inte behag till dem. Man tog inte emot undervisningen, man lät inte Ordet bli upptaget i eller sammansmält med sig. Timoteus var en läraktig lärjunge, och fick som barn undervisning om vad de heliga Skrifterna säger. Det står fortsättningsvis:
– Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet, så att gudsmänniskan blir fullt färdig, väl rustad för varje god gärning (2 Tim 3:16-17).
Allt detta är baserat på vad Gud vill göra och kan göra genom en människa. Men den springande punkten vill jag åter betona: Det handlar om överlåtelse. Har jag överlåtit mitt liv åt Gud? Får han göra allt vad han vill?

Det gäller att vandra i Guds vilja, som Abraham gjorde. Antingen sätter vi upp hinder för Gud, eller så ger vi honom fritt tillträde. Gud kan inget göra, om inte vi vill. Överlåtelsen innebär väldigt mycket, framför allt att det är Gud som utför sitt frälsningsverk i oss. Det är han som verkar vilja och gärning. Om vi gör det ena, så gör Gud det andra. Om vi med fruktan och bävan arbetar på vår frälsning och inriktar oss utefter det Gud vill och har undervisat om i sitt Ord, då verkar Gud vilja och gärning. Det som är angeläget för Gud är att han vill se frukt av sin frälsning. Paulus manar Korintierna att inte så ta emot Guds nåd att den blir utan frukt. Gud verkar frukt, den helige Ande utför sitt verk så att vi får bära frukt. Vi kan läsa i Johannes evangelium:
– Jag är den sanna vinstocken, och min Far är vinodlaren. Varje gren i mig som inte bär frukt tar han bort, och varje gren som bär frukt rensar han så att den bär mer frukt. Ni är redan nu rena i kraft av ordet som jag har talat till er. Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det om ni inte förblir i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han rik frukt. Utan mig kan ni ingenting göra (Joh 15:1-5).
Gudsmän i Bibeln har blivit sådana på grund av överlåtelsen de varit med om. Det är otroligt att genom de exempel vi har i Bibeln se att Gud har ett sådant tålamod. Han kommer om igen och frågar om du nu är redo att överlåta ditt liv åt honom. Vi ser det speciellt i Jakobs liv. Han fick ett slag på höften, och där markerade Gud att nu var han i Guds hand och fick dra till Betel – Betel betyder Guds hus. Där byggde han ett altare. Det är gripande att läsa om vilka händelser som ägde rum efter Jabboks vadställe (1 Mos 32:22). Då blev Jakob en annan människa. Efter denna överlåtelse fick Gud hand om honom. Det är en oerhörd kamp för Gud att få oss till punkten då det sker en fullkomlig överlåtelse. Sedan springer jag inte hit och dit och låter mina egna tankar och idéer råda, utan jag får uppleva att Gud omgjordar mig, liksom han omgjordade Petrus. Så vill Gud omgjorda också oss, och kanske vi också upplever att vi inte vill gå dit Gud vill, men när vi lyder får vi uppleva underbar välsignelse.
Överlåtelsen öppnar en ny värld för människan. Hon får se och ta på Guds möjligheter, och uppleva vad Gud kan göra.

Vi läser i Bibeln om patriarkerna som inte var speciellt fina exempel bland människorna, utan det de var härleds endast till överlåtelsen. De ville ge Gud allt. Så har också Gud blivit allt för dem. Det centrala ordet här är överlåtelse och att Guds kärlek får vara drivkraften. Får han bara ett kärl, så tar han det i sin tjänst.
I Jeremias bok läser vi om en krukmakare. Det talas om leret, men just krukmakarskivan är väldigt intressant. Det gäller att vara överlåten åt Guds vilja, så att Guds vilja får ske i alla avseenden. Inte bara var jag ska bo och vem jag ska gifta mig med. Leret behöver bara vara på drejskivan, så blir det format. Att vara på drejskivan är att vara i Guds vilja med sitt liv. Då händer något. Det är en kraft som gör att drejskivan roterar. Gud sätter till sin kraft, och när man är på drejskivan så verkar han fram sin avsikt. När drejskivan är igång får man uppleva att allt man möter samverkar till det bästa och kommer att vara till nytta och välsignelse. Guds kallelse till oss är att gå från kraft till kraft och från seger till seger.

Paulus beskriver i Romarbrevets sjunde kapitel om hur hans vilja att tjäna Gud blev ett stort hinder för honom. Det är så viktigt att vi inte försöker åstadkomma något i oss själva då det gäller vår helgelse. Visst ska vi medverka och ge vårt erkännande till den, men det är Anden som utför verket i våra liv. Paulus mötte något som han inte rådde på, även som troende människa. ”Jag arma människa, vem ska frälsa mig från denna dödens kropp?” Det här var en nyttig erfarenhet för Paulus, han fick uppleva vad han sedan skrev i Romarbrevet:
– Livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag (Rom 8:2).
Syndens och dödens lag verkar fortfarande i den troendes liv, men den ska inte triumfera. Har vi överlåtit vårt liv får vi också uppleva att vi inte vandrar i köttet utan i Anden, och gör vad Anden vill. Amen.

Quotes | Inspirational | Motivational | God | Bible | Faith | God’s Plans | Proverbs 19:21 | Christian | Jesus

 

Se, jag sänder eder såsom lamm mitt in i bland ulvar. /Artikel H Lindelöw

CALLED

Se, jag sänder eder såsom lamm mitt in ibland ulvar

– Vem har användning av lamm mitt ibland ulvar? Det finns väl ingen i världen som skulle tycka att det vore klokt. Det finns ingen – jo, det finns en: Gud har användning för lamm ibland ulvar!

– Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat, och för det uppdraget duger inte några av våra egna kvalitéer.

Bibelstudium av Hans Lindelöw

Jesus säger i sin bergspredikan:

– Samlen eder icke skatter på jorden, där mott och mal förstöra, och där tjuvar bryta sig in och stjäla, utan samlen eder skatter i himmelen, där mott och mal icke förstöra, och där inga tjuvar bryta sig in och stjäla. Ty där din skatt är, där kommer ock ditt hjärta att vara (Matt 6:19-21).

Och så fortsätter han i Matteus 6:22-23:
– Ögat är kroppens lykta. Om nu ditt öga är friskt, så får hela din kropp ljus. Men om ditt öga är fördärvat, då bliver hela din kropp höljd i mörker. Är det nu så, att ljuset, som du har i dig, är mörker, huru djupt bliver då icke mörkret!

Jesus landar sedan i det för många av oss inte obekanta ordet:

– Ingen kan tjäna två herrar; ty antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den förre och förakta den senare. I kunnen icke tjäna både Gud och Mamon (Matt 6:24).
Här läser vi om ögat som kan vara friskt, men som också kan vara fördärvat. Jesus säger det i direkt anknytning till när han talar om att samla. Det är fråga om vad vi tycker är värt någonting, vad vi vill ha blicken fäst vid. Jesus talar om att ögat kan vara friskt eller fördärvat, och helt säkert menar han att det beror på vad ögat fascineras och fångas av.

Människor söker och värderar på olika sätt, och samlar på olika ting. Det beror på vad man är inställd på, vad man vill bygga upp för något. Aposteln Paulus får fram det ganska väl då han undervisar Timoteus om hur det finns olika slags dispositioner beroende på vad man har för intressen:
– Så bliv nu du, min son, allt starkare i den nåd som är i Kristus Jesus. Och vad du har hört av mig och fått betygat av många vittnen, det må du betro åt män som äro förtroende värda, och som kunna bliva skickliga att i sin ordning undervisa andra. Bär ock du ditt lidande såsom en god Kristi Jesu stridsman (2 Tim 2:1-3).
Här jämför Paulus tjänsten för Gud med en strid, och visst är det så. Men han tar också fasta på och jämför med hur det är för en vanlig soldat:
– Ingen som tjänar i krig låter sig insnärjas i näringsomsorger, ty han vill vara den till behag, som har tagit honom i sin sold (2 Tim 2:4).

Han fortsätter:
– Likaså, om någon deltager i en tävlingskamp, så vinner han icke segerkransen, ifall han icke kämpar efter stadgad ordning. Åkermannen, han som gör arbetet, bör främst av alla få njuta av frukten (2 Tim 2:5-6).
Det är klart att den som tjänar i krig ser till att han är duglig för det. Och den som idkar sport, som är idrottare, ser till att han klarar av tävlingen. Den som är åkerman och arbetar på åkern gör vad han kan för att det ska gå så bra som möjligt med jordbruksarbetet. Det här har definitivt att göra med ögat. Vi förstår att den som tjänar i krig, han utvecklar sinne för det som är bra där. Han kommer att samla och se till att han har det som gör honom till soldat. Det kan vara militärklädsel och vapen; just sådant som gör att han kan utföra sin uppgift.
Vi kan jämföra med kung Saul. På hans tid rasade ett krig mellan Israel och filistéerna.

– Men kriget mot filistéerna pågick häftigt, så länge Saul levde. Och varhelst Saul såg någon rask och krigsduglig man tog han honom i sin tjänst (1 Sam 14:52).

Saul förde krig, och det som intresserade honom var att värva de rätta personerna, helst också med den rätta utrustningen. Han hade beredskap och värvade den som såg ut att duga. Varhelst Saul såg någon rask och stridsduglig man, tog han honom i sin tjänst. Var då Sauls öga friskt? Det var inte helt friskt, det förstår vi när vi läser hela historien. Hans öga var delvis fördärvat, och det blev allt sämre då han förlorade blicken för de gudomliga tingen.
Om vi nu jämför med det andliga livet och tjänsten för Gud, kan vi se att Jesus sökte människor. Men vad för slags folk sökte han? Och på vilket sätt sökte han? Det här är mycket intressant, och om det handlar om att ha ett friskt öga, så borde väl synen Jesus hade gälla. I Lukas 10 står det om att Jesus utser. Och här har vi en som definitivt har ett friskt öga:

– Därefter utsåg Herren sjuttiotvå andra och sände ut dem framför sig, två och två, till var stad och ort dit han själv tänkte komma. Och han sade till dem: ”Skörden är mycken, men arbetarna äro få. Bedjen fördenskull skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd” (Luk 10:1-2).
Jesus vill ha arbetare, han rekryterar dem på sitt sätt och sänder ut dem:
– Gån åstad. Se, jag sänder eder såsom lamm mitt in ibland ulvar (Luk 10:3).
Så säger mannen med friskt öga. Men vad är detta för strid, vad är det för villkor? Ska man skicka in folk bland ulvar? Det rätta vore väl att möta ulvens styrka med något motsvarande? Men så går inte Jesus tillväga. ”Se, jag sänder eder såsom lamm mitt in ibland ulvar.”

Det finns ingenting av ulven i det han gör. Han sänder sina arbetare in bland ulvar, men inte som ulvar, utan som lamm. Och då blir det väldigt allvarligt: vad söker han då för kvalitéer hos sina arbetare? Jag kan inte se någonstans att Jesus överväger om det finns några kvalitéer. Vi kan läsa om när han kallar sina tolv apostlar. Det står att han hade tillbringat natten innan i bön. Men vi får inte se in i något resonemang om hurudana speciella egenskaper han sökte. Jesus resonerar inte på det sättet. I Guds ögon handlar det om att vara verksam bland människor som över huvud taget inte har några som helst kvalitéer. Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat, och för det uppdraget duger inte några av våra egna kvalitéer.

Vi kan ha kvalitéer för allt möjligt. Vi kan ha färdigheter och talanger som gör oss till goda soldater, men det är inte att vara en arbetare för Gud. Vi kan ha talanger och färdigheter som gör oss till goda idrottare, men det är inte att tjäna Gud. Och vi kan av både arv och miljö ha utrustning som gör oss till bra jordbrukare. Men när det gäller att tjäna Gud, så finns det ingen av oss som har naturlig utrustning och fallenhet. Inför den uppgiften måste det ske en förvandling – inifrån och ut. Det är ju detta som är frälsningens under, pånyttfödelsens radikala förvandling!

”Jag sänder eder såsom lamm mitt in ibland ulvar.” Vem har användning av lamm mitt ibland ulvar? Det finns väl ingen i världen som skulle tycka att det vore klokt. Det finns ingen – jo, det finns en: Gud har användning för lamm ibland ulvar!
När Jesus sänder ut lärjungarna har han gett dem undervisningen om att skilja mellan ett friskt och ett fördärvat öga.

Världen är full av ljus, den är så upplyst. Man kan jämföra med Egypten på den tiden då det var ett upplyst rike. När Gud förde Israels barn ut därifrån, hade han ett väldigt arbete med att få Egyptens ljus, den höga kulturen, att lämna deras ögon. De skulle inte vägledas av Egyptens ljus, utan de skulle vägledas av Gudsordets ljus. Det är tyvärr så att för många får Egyptens ljus vara det som vägleder. Deras ögon var fortfarande fulla av Egyptens ljus. Vi kan läsa om det under ökenvandringen, exempelvis i 4 Mosebok 11:4-6:
– Och den blandade folkhop som åtföljde dem greps av lystnad; Israels barn själva begynte då ock åter att gråta och sade: Ack om vi hade kött att äta! Vi komma ihåg fisken som vi åt i Egypten för intet, så ock gurkorna, melonerna, purjolöken, rödlöken och vitlöken. Men nu försmäkta våra själar, ty här finnes alls intet; vi få intet annat se än manna.

De var uppfyllda av Egyptens ljus; det ljus som levererade de egyptiska argumenten mot Guds tankar, mot Guds plan och mot Guds vilja. Ögonen var upplysta och uppfyllda av Egyptens ljus.
Israels barn var ett herdefolk som hade blivit trälar. Befrielsen från denna förfärliga träldom bestod inte bara i att lämna ett visst territorium, utan det måste faktiskt ske en befrielse också på det sättet att ha ett friskt eller ett fördärvat öga. Hur ska ögat, som genom frälsningen blivit friskt, bevaras friskt? Vi lever i en upplyst tid, i en värld full av ljus! Många gånger är det Lucifers, ljusbringarens ljus som också levererar argument. Vi måste vara vaksamma, och se till att vi bevarar vårt öga friskt! Det gäller att se upp med vad vi verkligen skådar efter.
Vad är det vi tycker är viktigt att ha?
Vi läser hur Jesus sände ut lärjungarna i Lukas evangelium 10:4:
– Bären ingen penningpung, ingen ränsel, inga skor, och hälsen icke på någon under vägen.
Här talar Jesus om något mycket intressant: Han talar först och främst om en penningpung, och för det andra talar han om en ränsel. I penningpungen kan man förvara mynt, och i ränseln kan man förvara en hel del annat som man samlar på sig. Vi ser här en avskildhet, målmedvetenhet och en idog strävan att bevaras i uppdraget; lära sig se, lära sig tänka på rätt sätt. Lärjungarna var så benägna att haka på människotankar, men det gäller att bevaras i uppdraget – bevaras, och vara i stånd att komma med fridens budskap:
– När I kommen in i något hus, så sägen först: ’Frid vare över detta hus’ (Luk 10:5).

Ingen penningpung, ingen ränsel; inga möjligheter att samla och förvara saker som kan dra i någon annan riktning än den Han vill. Bibeln talar om dem som samlar och ger flera exempel på dem som samlat sig själv till undergång och fördärv. Gamla testamentets profeter talar om riken som Tyrus eller Babel, och även andra.
I Tyrus hade man förmåga att uppskatta tillvaron. Där byggdes i sin tid en högt stående kultur. Vi läser i Hesekiel 27 beskrivningen av materiella rikedomar nästan utan gräns. Vi läser om skeppet som symboliserar Tyrus:
– Av cypress från Senir timrade de allt plankverk på dig; de hämtade en ceder från Libanon för att göra din mast. Av ekar från Basan tillverkade de dina åror. Ditt däck prydde de med elfenben i ädelt trä från kittéernas öländer. Ditt segel var av fint linne (Hes 27:5-7).
Hör här! Cedrar, cypresser, ekar som är utsökta träslag. Elfenben i ädelt trä och segel av fint linne. Här kan man gå igenom och se hur väldigt utrustat detta rike var. Och det var inte utan vidare. Där fanns en furste, och han var klok. Fursten i Tyrus läser vi om i nästa kapitel. Gud själv säger till honom där:
– … och sant är att du är visare än Daniel; ingen hemlighet är förborgad för dig; genom din vishet och ditt förstånd har du skaffat dig rikedom, guld och silver har du skaffat dig i dina förrådshus; och genom den stora vishet varmed du drev din köpenskap har du ökat din rikedom … (Hes 28:3-5).

Här står inte bara om att ha en ränsel och penningpung – det handlar om hela förrådshus. Varför inte? Han hade ju ett rike. Ett av de stora, inflytelserika, betydelsefulla rikena i världen på den tiden som också är en förebild, som profeten Hesekiel får lyfta fram så att en andlig lag som Gud givit oss kunskap om blir åskådliggjord. Och vad är det för andlig lag? Det är att högmod går före fall. Det var precis detta som var problemet:
– … genom den stora vishet varmed du drev din köpenskap har du ökat din rikedom, och så har ditt hjärta blivit högmodigt för din rikedoms skull (Hes 28:5).
Detta är väldigt allvarligt, av den anledningen att Jesus talar om att samla. Han säger: samla er inte skatter på jorden, där mott och mal förstör, men samla er skatter i himmelen. Han säger till sina lärjungar att de inte ska ha penningpung, inte ha ränsel. Men han säger inte att de ska låta bli att samla. Visst ska vi samla på värden. Sådant som kan jämföras med ädla stenar och pärlor. Det kan jämföras, men det är inte på det materiella planet. Och för att vi ska kunna samla, behöver vi få syn på andra förråd.

Det som Tyrus talar om är en insamling. Av någon anledning börjar en rörelse; en ruljans, en handel. Och anledningen till det har vi klart för oss: Det finns en väldigt klok furste som förstår hur han ska utnyttja alla förutsättningar maximalt för att bygga upp detta Tyrus. Tyrus blir större och större, rikare och rikare. Det blir så mäktigt till slut att alla måste rätta sig efter Tyrus. Dess furste riktade konungarna.

Man möter också exempel på andra former av insamlingar i Bibeln. I Israel blev det en insamling i öknen vid foten av Sinai berg. Då handlade det om en frivillig insamling med ett speciellt syfte. Vi kan läsa om den i 2 Mosebok 25:
– Och HERREN talade till Mose och sade: Säg till Israels barn att de upptaga en gärd åt mig; av var och en som har ett därtill villigt hjärta skolen I upptaga denna gärd åt mig (2 Mos 25:1-2).
Här finns en väldigt intressant skillnad, därför att orsaken till att det blev en insamling av rikedomar och en väldig handel i Tyrus på den tiden, var framför allt fursten i Tyrus. Men här kommer som en befallning genom Mose från Gud, att var och en som har ett villigt hjärta ska vara med. Ett villigt hjärta. Det här blev en frivillig insamling, och meningen var att det skulle hjälpa folket att få begrepp om Guds vilja. Att kunna fira gudstjänst, att kunna ha de rätta förebilderna för att fira gudstjänst. Därför kan vi också läsa om den här insamlingen att det ingår väldigt mycket fina träslag och tyger och ädla stenar, men ändamålet är definitivt inte att några världsliga intressen ska göra sig gällande. Det är inte meningen att Egyptens ljus ska lysa i tabernaklet i öknen, utan det ska Gudsordets ljus göra. Det var inte lätt att bevara ögat friskt. Det var fördärvat också för så högt uppsatta som prästen Aron och många andra.

Vi måste kunna identifiera vad vi har för ljuskälla. I ändens tid är det särskilt nödvändigt att kunna identifiera om vårt öga är friskt och inte fördärvat. Det är viktigt att återvända till de ursprungliga begreppen om vår kallelse och vårt uppdrag som vi har i de fyra evangelierna.
Det är en väldig kamp för församlingen att kunna överlämna evangelium oförvanskat. Något av det absolut svåraste vi kan ha att kämpa med, är just att vi har ljus i världen. Världen är upplyst. Och det ljuset utmanar evangeliets ljus och syftar också till att släcka evangeliets ljus om vi öppnar för det ljuset och släpper in det.
Jesus har en liknelse i Matteus 13 som är mycket intressant:
– Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en köpman söker efter goda pärlor; och då han har funnit en dyrbar pärla, går han bort och säljer vad han äger och köper den (Matt 13:45-46).

En köpman söker efter goda pärlor. Vad är det här för köpman? Det verkar inte vara en köpman som vill få igång en ruljans, för då skulle han inte nöja sig med en pärla. Han säljer allt han har för att få en pärla. Ganska märkligt. Vad är det som säger att en pärla är värd allting? Det här handlar också om synen. Det här är besläktat med att Jesus kunde sända in lamm ibland ulvar, och inte avser att möta ulvens styrka med andra ulvar.
Man skickar inte lamm mitt in ibland ulvar. Men det gör Jesus. Och här har vi en pärla. Han har funnit en dyrbar pärla, och då går han bort och säljer allt vad han äger. Vad är det för någon enda pärla som är värd allt? Jag tror det handlar om den sanning som förmår frälsa din själ. För att ha en frälst och försonad själ, vad måste man vara beredd att göra? Man måste kunna säga nej till Egyptens erbjudanden. Man måste kunna säga nej till Lucifer.
Det var nära att Simon Petrus inte gjorde det. Vi läser om det i Matteus 16. Då får Jesus så småningom undervisa om efterföljelsen och han säger så här i Matteus 16:25-26:
– Ty den som vill bevara sitt liv, han skall mista det; men den som mister sitt liv, för min skull, han skall finna det. Och vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ? Eller vad kan en människa giva till lösen för sin själ?

Så säger inte Lucifer. Han säger tvärt emot vad Jesus säger. Om han säger tvärt emot Jesus, då är det inte så svårt att förstå vad han säger. Han säger: ”Vad hjälper det en människa om hon förlorar hela världen, men frälser sin själ? Vinner sin själ? Vad är det att ha? En frälst själ utan världen? Världen är det ju som ger mening!” Ja, världen ger sannerligen mening åt en hel del i olika relationer och positioner. Men när det kommer till valet att välja Jesus eller ej, så har världen i alla fall aldrig någonsin något alternativ. Världen har inte något i jämförelse med Honom.

– Människosonen skall komma i sin Faders härlighet med sina änglar, och då skall han vedergälla var och en efter hans gärningar (Matt 16:27).
Den kristna församlingen har genom historien kämpat. Kampen för tron, kampen för den dyrbara pärlan. Att se till att vi får förmågan att samla skatter; inte på jorden, utan i himmelen. På vilket sätt samlar vi skatter i himmelen? Vad är det som äger bestånd? Jo, det verk Gud får utföra när han skapar trohet. Det är verkligen en skatt i himmelen. Trohet kan naturligtvis också uppskattas i världen, men det finns en djupare dimension. Vi kan se hur exempelvis Daniel var trogen. Han var gudfruktig och trogen, och blev fördenskull utsatt för angrepp. Vi läser om hur han gjorde sig bemärkt framför de andra furstarna och satraperna:
– Då sökte de andra furstarna och satraperna att finna någon sak mot Daniel i det som angick riket. Men de kunde icke finna någon sådan sak eller något som var orätt, eftersom han var trogen i sin tjänst; ingen försummelse och intet orätt var att finna hos honom (Dan 6:4).

Daniel var trogen i sin tjänst. Jesus själv är, enligt Uppenbarelseboken 3 det trovärdiga och sannfärdiga vittnet; begynnelsen till Guds skapelse. Trogen, kan det översättas med. Trogen, och trovärdig!
Jag är så glad för att vi har möjlighet att få höra vad det trovärdiga vittnet har att säga om trohet. Han talar om trohet i tre olika aspekter. I Lukas 16 finns en intressant liknelse. Jag vill läsa den, inte för att undervisa andra, utan för att själv bli undervisad. Jag känner mig nämligen helt tillintetgjord inför de här orden. Tre olika infallsvinklar på troheten i Jesu undervisning finner vi i Lukas 16:10-12:
– Den som är trogen i det minsta, han är ock trogen i vad mer är, och den som är orättrådig i det minsta, han är ock orättrådig i vad mer är. Haven I nu icke varit trogna, när det gällde den orättrådige Mamons goda, vem vill då betro eder det sannskyldiga goda? Och haven I icke varit trogna, när det gällde vad som tillhörde en annan, vem vill då giva eder det som hör eder till?
Vad är det minsta? Om vi funderar på det, kanske vi måste ifrågasätta vår egen uppfattning om vad som är det minsta. Israels barn sa: ”Vi kommer ihåg Egypten, allt som fanns där.” Samtidigt suckade de: ”Här finns ju bara manna.” Man kan säga att det fanns olika alternativ i deras resonemang, och där tillhörde definitivt mannat det minsta. Egyptens erbjudanden var större, men mannat, det var inget för dem. Då kan man undra om de hade rätt syn? Vad är det minsta? Har vi fått något som vi tycker är det minsta? Tänk om det är Gud som sätter oss på prov? Han vill se hur vi behandlar det.

Det är inte utan vidare som Paulus jämför med krigsmannen, idrottaren och bonden. Det här är områden där man kan ha god vägledning av världen, av dem som har erfarenhet. Och det kan användas som en jämförelse med hur vi bör förhålla oss när det gäller Guds verk. Då har vi nämligen ingen vägledning av världen. Vi måste göra oss helt beroende av Gud. ”Haven I nu icke varit trogna, när det gällde den orättrådige Mamons goda, vem vill då betro eder det sannskyldiga goda?” Vi kanske tycker att den orättrådige Mamons goda är så gott, så det behövs inget mer. Så tycker vi då att vi blivit andligt förblindade. Det finns också någonting som heter det sannskyldiga goda. Här tycker jag nästa vers är enkel:
– Och haven I icke varit trogna, när det gällde vad som tillhörde en annan, vem vill då giva eder det som hör eder till?
Det som hör er till. Så prövas vi alltså med det minsta, och vi prövas med det som tillhör en annan. Vad är det som tillhör en annan, och vad är det som i själva verket tillhör oss? Du tycker inte att du känner dig hemma, du tycker inte att du platsar, du tycker ingenting stämmer. Kanske är det Gud som sätter dig på prov? Du får syssla med det som tillhör en annan. Det kommer en dag, om du är trogen då du får syssla med det som tillhör dig. Du har alltså ännu inte fått det. Du har inte sett det som tillhör dig. Vad är det för något? Aposteln Paulus skriver om det som Gud har berett. Vi läser:
– vad intet öga har sett och intet öra har hört, och vad ingen människas hjärta har kunnat tänka, vad Gud har berett åt dem som älska honom (1 Kor 2:9).

Vad samlar vi för? Vi kanske samlar för att bygga något. Abraham samlade aldrig för att bygga någonting. Han väntade på staden med de fasta grundvalarna, vars byggmästare och skapare är Gud. En stad med fasta grundvalar. Har vi intressen i tiden? Vill vi utföra projekt? Vill vi bygga? Det finns så mycket som handlar om att bygga. Vi samlar för att bygga, vi har penningpungar, vi har ränslar, vi har förråd i den religiösa världen för att bygga något åt Gud. Men Gud behöver inte vår insats att bygga något för honom. Han behöver sådana som är trogna och förstår att vänta på honom.
Amen.

Artikeln:  https://www.midnattsropet.se/2018/07/se-jag-sander-eder-sasom-lamm-mitt-in.html

One of my favorite scripture because this is the first scripture the Lord led me to read to let me know what is about to take place and He did! 🙌 Praise Him!

Hånar och förtalar Jesus, så gör man i de sista tiderna som är nu. Dörren till himmelen. False prophets

Rapture Mockers, You will be left behind by Jesus Christ on Rapture day if you are a lukewarm/cold Christian, Satanist, Atheist, Agnostic, Freethinker, New Ager, Occultist, Muslim, Idolater, unrepentant sinner and unbeliever. People must be ready always. People must be perpetually prepared for the glorious Rapture. Bild 1    Det är så populärt (genom alla tider) att förlöjliga och håna Jesus. Det har ALLTID varit likadant med den saken! MEN..de som gör så kommer att få en mycket obehaglig upplevelse som kommer att vara hela deras återstående liv – in hell.

Bild 2      Det finns dåligt med tid kvar-  Dörren till himmelen stängs snart, eller dörren som stänger människor inne i ett evigt fängelse p g a  att man inte vill tro på Jesus.

The Rapture is very close. Just hold the newspaper in one hand, the Bible in the other, and compare the two -- and you will see.     

The little prayer(alter call), is not the way to salvation or heaven. Helvetet är / kommer att bli fullt av kyrkofolk som har trott på en enda bön /vid altaret/ för att slippa komma till mörkret, men de har inte förstått att vända om till Jesus i tro och omvändelse/frälsning.

JOEL OSTEEN- I'M CALLING YOU OUT! Read the Bible and the missing books of the Apocrypha read ,study ,Repent and follow the Commandments;-) TV-evangelisterna d v s de falska profeterna fyller kyrkorna och lurar människor på deras liv. De tror att de blir frälsta och helade men de blir sannerligen lurade på det eviga livet! Vad de ’predikar’ är inte Jesus, det är pengar och välgång och lycka! De vill ha pengar för att människor skall bli frälsta, människor ska betala för frälsning. Resultatet bli tomhet, icke frälsning. Så stäng av tv-predikanterna och ägna dig helhjärtat av att söka Gud innan det är för sent.Tro Evangelium!

  /Bilder Pinterest

Bröder och systrar i tron, men vilken tro?/ Går du genom livet med Jesus?

Bröder och systrar i tron, men vilken tro?

http://experimentlandet.blogg.se/2018/april/broder-och-systrar-i-tron-men-i-vilken-tro.html

Många som kallar sig för kristna och för Jesus lärjungar ser alla som kallar sig detsamma som bröder och systrar i tron. För dem är katoliker (som tror på att påven är Jesus/Guds ställföreträdare här på jorden) liksom Jehovas vittnen, Mormoner, Sjundedagsadventister med flera deras bröder och systrar i tron trots att dessa tror på en annan Jesus och på ett annat evangelium än på Jesus (Guds) evangelium.

En del så kallade ”kristna” går till och med så långt som att kalla judar, muslimer, buddister, hinduister, ateister och människor inom new age rörelsen för bröder och systrar med motiveringen att alla har någon slags tro (all tro är lika mycket värd, kom inte och säg något annat!!) och att alla är människor (alla människor är snälla och lika mycket värda!), samt att det finns något gott i alla läror och i alla religioner. Att vi kan lära oss av varandra och lära oss att samarbeta och kompromissa över gränserna oavsett vilken tro vi har.

Är detta vad Jesus/Gud (bibeln) lär att vi som vill vara Jesus lärjungar skall göra? Skall vi som frälsta och pånyttfödda i Herren Jesus Kristus ta till oss främmande evangelium/andra läror för att det finns något gott i dessa läror och för att de som står upp för dessa läror är SNÄLLA?

Uppmanar Jesus oss till att ta tillvara på det som är bra inom alla tänkbara läror (religioner) som kallar sig för kristna läror men som inte bygger på den rätta grunden/på Jesus utan på olika människoverk som människor och inte Gud/Jesus ligger bakom? Att vi skall plocka (ta till oss) det som är bra från katolicismens lära, från Jehovas vittnens lära, från Mormonernas lära, från Sjundedagsadventisternas lära, från Judendomens lära, från Islams lära, från Buddismens lära etcetera etcetera bara för att alla läror och religioner är lika mycket värda ur ett mänskligt och världsligt perspektiv i våra så kallade DEMOKRATISKA SAMHÄLLEN!

Att vara bröder och systrar i tron måste väl ändå innebära att man har samma tro för hur kan man annars vara bröder och systrar I TRON?

Enligt de FALSKA kristna så går det utmärkt att vara bröder och systrar i tron trots att man inte delar samma tro eftersom de menar att bibeln kan tolkas på så många olika sätt.

Detta har tragiskt nog lett till att även judar, muslimer och folk med andra religioner ses som de på Jesus troendes bröder och systrar för de tolkar också bibeln på olika sätt. De har därför ”i sann demokratisk/religiös anda (lever vi inte i en demokrati?)” rätt att ge hals och tycka till om hur bibeln skall tolkas.

Det att bibeln kan tolkas på så många olika sätt kommer inte från Gud utan från Satan. Om det hade varit Guds/Jesus vilja att bibeln skall kunna tolkas på många olika sätt så hade han talat om det.

Anledningen till att de ”FALSKA kristna anser att det går att tolka bibeln på så många olika sätt är för att de vill vara vän med Satan och med världen och med världens människor som styrs av den antikristliga anden som de drar nytta av på olika sätt.

De tolkar bibeln som deras herre (Satan) tolkar bibeln och i syfte att leda de sant troende bort från Gud/Jesus med siktet inställt på sin herres (Satans) mål som är att skapa en världsreligion av alla religioner och läror i vilken det sägs att fred och kärlek (ENHET, ENHET I ANDEN??) skall kunna uppnås/råda men som Gud/Jesus (bibeln) inte talar ett endaste ord om.

Att gå i ok med Satan och med världen (med världens, Satans ande och med världens barn) är en obiblisk lära, en Satans lära. Jesus/Gud vill avskilja ett folk för sig precis som han i det gamla förbundet utvalde judarna till att bli hans utvalda folk vilka dessvärre valde att som ett folk (en grupp) bryta förbundet med Gud/Jesus.

Endast ett fåtal av folket/gruppen kom efter ökenvandringen från Egypten där de hade varit slavar, fram till det förlovade landet. Gud/Jesus utrotade de flesta av sitt ”utvalda” folk i öknen på grund av knorrande, gnällande och dyrkanav avgudar eller med ett annat ord på grund av OTRO. Gud/Jesus skapade efter det ett nytt och bättre förbund i Jesus Kristus (Gud kom som en människa till jorden och som Jesus vilken var hundra procent människa och hundra procent Gud) och det nya förbundet i Kristus Jesus handlar inte om ett FOLKS utvaldhet utan om att alla som TROR på Gud/Jesus är hans barn. Som tror på att Jesus är MESSIAS/GUD kommen i köttet.

Det gäller judar såväl som icke judar vilket judarna (de som tillhör Satans synagoga) inte kan smälta då de fortfarande vill se sig som Guds utvalda folk (som om Gud fortfarande har ett speciellt förbund med dem vilket han inte har) och som de kristna kyrkorna (Satans kyrkor och samfund) ställer upp på vilket är en SKYMF mot Gud/Jesus då de trots att Jesus Kristus har friköpt dem (tagit dem ut från slaveriet i Egypten) väljer att stanna kvar i fångenskap. I det gamla förbundet som Gud/Jesus vill att de skall lämna.

De (de kristna kyrkorna och samfunden) har valt att vandra i samma spår som judarna valde att vandra och som ledde till att Gud utrotade majoriteten av dem redan under ökenvandringen men vill så gärna tro att Gud har förändrats och blivit en mer kärleksfullare och barmhärtigare Gud än han var då.

Inte kan väl Gud/Jesus bli ond om vi stödjer och supportrar avgudaläror (onda andars läror/börjar dyrka guldkalvar) samt samarbetar och kompromissar med dem som står upp för dessa läror säger de ”FALSKA” kristna. DE SOM STÅR UPP FÖR ANDRA LÄROR OCH RELIGIONER KAN JU OCKSÅ VARA SNÄLLA OCH ÄR JÄTTESNÄLLA. Inte kan det väl vara något hinder eller något fel i att samarbeta och att kompromissa med dem?

Är det Gud/Jesus som talar dessa ord eller är det Satan som talar? Om det är Satan som talar via någon som kallar sig kristen, som kallar sig för en Jesus lärjunge, kan man då som en Jesus lärjunge (som vill stå fast i tron på Jesus), kalla den för en broder eller för en syster i TRON även om den säger att den är det?

Det vore kul om ni som tror på Jesus och som söker er till min blogg som har ganska många besökare varje dag men väldigt få som väljer att kommentera, kunde börja att tala ut. Om jag har fel i det jag skriver (vilket jag tror ibland) så vore det en kärleksgärning att tala om det.

Defending the Gospel. Skäms du för evangelium? Avvisar du evangelium eller försvarar du Guds ord?

Defending The Gospel

John 14:6

6
Jesus svarade honom: »Jag är vägen och sanningen och livet; ingen kommer till Fadern utom genom mig.

 

Försvarar DU evangelium på alla vis? Älskar DU Jesus? Vill DU gå med honom resten av ditt liv och TJÄNA honom?

16

Romarbrevet 1 :16-18

Ty jag blyges icke för evangelium; ty det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror, först och främst för juden, så ock för greken.

17

Rättfärdighet från Gud uppenbaras nämligen däri, av tro till tro; så är ock skrivet: »Den rättfärdige skall leva av tro.»

18

Ty Guds vrede uppenbarar sig från himmelen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycka sanningen.

 

Bibeln berättar ALLA sanningar man BEHÖVER Veta, men det är ju så att i dagens samhälle så väljer man bort bibeln, d v s man tar bort Gud från sitt liv, ändå är det HAN som skapat oss ALLA.
Bibeln är Guds ord och Gud vet exakt vilka personer som älskar honom och VILKA som ignorerar honom.

Jag skäms inte för evangelium, tvärtom det är allt jag har, d v s Gud är allt för mig.

Han kan bli det för dig också. Redan IDAG! VARJE DAG ÄR FRÄLSNINGENS DAG! Ta emot JESUS.

Galaterbrevet 2 Kapitlet

1
Efter fjorton års förlopp for jag sedan åter upp till Jerusalem, åtföljd av Barnabas; jag tog då också Titus med mig.

2
Men det var på grund av en uppenbarelse som jag for dit. Och för bröderna där framlade jag det evangelium som jag predikar bland hedningarna; särskilt framlade jag det för de män som stodo högst i anseende — detta av oro för att mitt strävande nu vore förgäves eller förut hade varit det.

3
Men icke ens Titus, min följeslagare, som var grek, blev nödgad att låta omskära sig.

4
Det var nämligen så, att några falska bröder hade kommit att upptagas i församlingen, dit de hade smugit sig in för att bespeja vår frihet, den som vi hava i Kristus Jesus, varefter de ville trälbinda oss.

5
Dock gåvo vi icke ens ett ögonblick vika för dem genom en sådan underkastelse; ty vi ville att evangelii sanning skulle bliva bevarad hos eder.

6
Och vad angår dem som ansågos något vara — hurudana de nu voro, det kommer icke mig vid; Gud har icke anseende till personen — så sökte icke dessa män, de som stodo högst i anseende, att pålägga mig några nya förpliktelser.

7
Tvärtom; de sågo att jag hade blivit betrodd med att förkunna evangelium för de oomskurna, likasom Petrus hade fått de omskurna på sin del —

8
ty densamme som hade stått Petrus bi vid hans apostlaverksamhet bland de omskurna, han hade ock stått mig bi bland hedningarna —

9
och när de nu förnummo vilken nåd som hade blivit mig given, räckte de mig och Barnabas handen till samarbete, både Jakob och Cefas och Johannes, de män som räknades för själva stödjepelarna; vi skulle verka bland hedningarna, och de bland de omskurna.

10
Allenast skulle vi tänka på de fattiga; och just detta har jag också vinnlagt mig om att göra.

11
Men när Cefas kom till Antiokia, trädde jag öppet upp mot honom, ty han hade befunnits skyldig till en försyndelse.

12
Förut hade han nämligen ätit tillsammans med hedningarna; men så kommo några män dit från Jakob, och efter deras ankomst drog han sig tillbaka och höll sig undan, av fruktan för de omskurna.

13
Till samma skrymteri gjorde sig också de andra judarna skyldiga, och så blev till och med Barnabas indragen i deras skrymteri.

14
Men när jag såg att de icke vandrade med fasta steg, enligt evangelii sanning, sade jag till Cefas i allas närvaro: »Om du, som är en jude, kan leva efter hednisk sed i stället för efter judisk, varför vill du då nödga hedningarna att leva efter judiskt sätt?»

15
Vi för vår del äro väl på grund av vår härkomst judar och icke »hedniska syndare»;

16
men då vi nu veta att en människa icke bliver rättfärdig av laggärningar, utan genom tro på Kristus Jesus, hava också vi satt vår tro till Jesus Kristus, för att vi skola bliva rättfärdiga av tro på Kristus, och icke av laggärningar. Ty av laggärningar bliver intet kött rättfärdigt.

17
Men om nu jämväl vi, i det vi sökte att bliva rättfärdiga i Kristus, hava befunnits vara syndare, då är ju Kristus en syndatjänare? Bort det!

18
Om så vore att jag byggde upp igen detta samma som jag redan har brutit ned, då bevisade jag därmed, att jag var en överträdare.

19
Ty jag för min del har genom lagen dött bort ifrån lagen, för att jag skall leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus,

20
och nu lever icke mer jag, utan Kristus lever i mig; och det liv som jag nu lever i köttet, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig själv för mig.

21
Jag förkastar icke Guds nåd. Om rättfärdighet kunde vinnas genom lagen, då hade ju Kristus icke behövt lida döden.

 

 att följa Jesus?

 

Hårdnackad? Sökt av Gud? Kom till besinning.

 

091

 

Tack Jesus för att du frälste mig. Tack Jesus för att du tog hand om mitt liv, och tack för att jag fort förstod att det var med dig jag skulle vandra mitt liv.

Ja så skriver jag nu och jag har funderat mycket på hur det kan vara så att människor är så fruktansvärt hårdnackade och kalla att de inte VILL förstå att det finns annat i livet som de behöver mer än det de har, d v s att de behöver Jesus i sitt liv.

Hade jag begripit det tidigare vad jag kunde få i frälsningen som är av Guds nåd, så hade jag sagt ett ja mycket tidigare, men det var inte så Gud ville ha det! För han visste EXAKT vad jag behövde och NÄR. Så kanske det är för alla som…nej det tror jag inte att det är, för det finns de som går ett helt liv och hårdnackat ignorerar Gud, Jesus och allt som hör till evangelium och frid.

Sång:

För Gud är allting möjligt; Så får jag tacksamt tro. Jag har ej rätt att bäva, När Herren är min ro. Allt svårt och outgrundligt Jag honom anförtror, det är mig nog att veta, Att han är vis och stor. Och mina glädjeämnen Jag lägger vid hans fot. Han är  min gode Fader, Han tager allt emot. /Sång, Rudolf Zetterqvist.

Johannes 15:16-17

16 Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt om er att ni skall gå ut och bära frukt, sådan frukt som består, för att Fadern må ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. 17 Och det befaller jag er att ni skall älska varandra.

name-graphics-maria-124184

 

Jesus är nära mig. Han är med mig på resan. /He Walks With Me

Gospel

Jesus5ba

 

He Walks With Me (Full Album) by The Chuck Wagon Gang V.2

 

Jag är inte ensam. Jesus går bredvid mig. Nej, jag är aldrig ensam, Jesus är min vän. Han drog mig upp till sin famn och där får jag stanna och vara fri och lugn. Ingen kan som han trösta hjärtan och leda på vägen, nej INGEN är som han och han är min och kan bli din. Jesus och jag. Vill du veta vem han är? Fråga honom, du får svar!

Han bär våra bördor, han kan och vill  bära dina. Lyssna till sångerna. Kanske du vaknar och förstår att det finns något du saknar, d v s NÅGON som du saknar: JESUS KRISTUS, Frälsaren. Han känner dig och älskar dig så mycket.

Hör evangelium och tro och bli döpt.

Gud välsigne dig- bli fri.

Chuck Wagon Gang – Jesus Hold My Hand

 

NamnlösMaria

Sjuk kan bli frisk. Helbrägdagörelse från Herren. Tro. Under och mirakel

NamnlösJesusärherre

Jag har tänkt mycket på mirakel, men inte skrivit så mycket om det för jag har förstått att man måste lära sig personligen om vad det betyder i grunden. Eftersom jag vet att bibeln berättar om så många under och mirakel som inträffar i bibeln, de under Jesus gör som är mirakel, så vågar jag kanske skriva lite om det nu eftersom jag fått så många lärdomar av sjukdomar.

Du får se ordet ”under” här nedan i bibelverserna. Vad betyder ordet ”under” för dig? Är under för dig något som är lättvindigt att få och som varje pastor kan ge dig? Så är det inte för mig, så tror inte jag, det är emot Guds ord.

Jag är mycket dålig i min kropp och jag vet att jag behöver mirakel/under om jag ska fortsätta att leva. Jag träffade en läkare igår som berättade att jag är så slut så det finns inget att göra åt mig, jag är färdig nu, han är den tredje som säger det på en kort tid. Ja jag känner mig sådan, visst,
MEN vad vet jag?

Det finns under och mirakel! Jag längtar efter mirakel, och eftersom jag gör det, och vet att jag är ett Guds barn så tvivlar jag inte på att han kan hjälpa i allt det svåra.

I bibeln kan vi läsa om många under och mirakel-helanden, och det är underbart att vi VET att Jesus kan och vill hela/ Alltså: Helbrägdagörelse.
Vi är många som kommer med våra bördor till honom. Eftersom jag varit sjuk så länge så längtar jag också efter befrielse från smärta och annat – att få bli frisk. Det är en glädje att veta att Jesus hjälper varje dag och stund- han är bara en bön bort. Man lär sig att bära smärta och sjukdomar- fast man vill vara frisk får man ändå lära sig att ha tålamod- även om det är svårt. MEN allt blir lättare för att JESUS är med.

Text: Matt 14:34-36 34 När de hade farit över sjön, lade de till vid Genesaret.
35 Männen på platsen kände igen honom och skickade ut bud i hela trakten, och man förde till honom alla som var sjuka
36 och bad honom att de åtminstone skulle få röra vid hörntofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid den blev friska.

Matt 16:20: ”Och de gick ut och predikade överallt, och Herren verkade tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.”

I bibeln, som är Guds ord, får vi lära oss mycket om hur människor lider och de kan få bli friska, Vi får också läsa om Lasarus som var sjuk och dog, men Jesus kom och väckte upp honom, han dröjde med att komma till Lasarus för att man skulle få se UNDER/Mirakel.
I bibeln kan vi läsa om så många mirakel som Jesus gjorde och sådana mirakel finns idag också, men i dagens falska läror så blir det ofta så att falska predikanter och pastorer lurar människor att tro att de är hela, jag har sett sådant på nära håll och jag avskyr det och att man skriker åt den helige Ande att han MÅSTE hela människor. Man ger order åt den helige Ande och så kan man inte göra.
Jag är inte av den sorten, jag vänder mig stilla till Jesus i min nöd och jag vet att han kommer att hjälpa mig. Hoppas du känner du fått en bra förklaring och text nu. Jag väntar alltså på under/mirakel för jag vet att Jesus har sådana att ge en sjuk människa. Många av mina vänner är sjuka och jag ber för dem om just: under och mirakel i deras liv.  I dessa sena tider så hoppas jag att fler och fler skall bli friska för att människor skall komma till att våga tro!   på mirakel!  AMEN.

Jud 1:2

Barmhärtighet, frid och kärlek vare med er i allt rikare mått.

Jud 1:21 Håll er kvar i Guds kärlek, medan ni väntar på att vår Herre Jesus Kristus i sin barmhärtighet ska ge er evigt liv.

Ps 89:6

Himlarna prisar dina under, Herre ,
och din trofasthet
i de heligas församling.

Ps 96:3
Förkunna hans ära
bland hednafolken,
bland alla folk hans under!

Ps 98:1 En psalm.
Sjung till Herren en ny sång!
Han har gjort under,
han har gett frälsning
med sin högra hand,
sin heliga arm.

Ps 105:5
Tänk på de under han gjort,
på hans tecken
och hans muns domar,

Ps 119:27
Lär mig förstå
dina befallningars väg,
så vill jag begrunda dina under.

Ps 136:4
Han ensam gör stora under,
evig är hans nåd.

Ords 14:13
Mitt under skratt
kan hjärtat värka,
och glädje kan sluta i sorg.

Neh 9:10
Du gjorde tecken och under
mot farao, mot alla hans tjänare och mot allt folket i hans land. Ty du visste hur övermodigt egyptierna behandlade dem. Du gjorde dig ett namn,
som är detsamma än idag.

Job 9:10
han som gör stora
och outgrundliga ting, under som ingen kan räkna.

Job 37:14
Lyssna till detta, du Job, stanna och ge akt
på Guds under!

NamnlösMaria

Gå att rädda, offra, strida! Guds nåds evangelium

Bild Bibel clip artMH900309391

*

Syndens trälar. Ja de finns i tusental och tusental.

Jag hittade en vers som berättar: Tusentals och tusentals människor går vilse utan Gud, utan frälsningen hos Jesus kan de inte finna Gud och de går under. De går emot mörkret, evigt mörker. Vi ska alltså gå ut för att rädda dem, offra oss för andra, strida för deras rätt och för deras liv, alltså: Ge allt för evangelium och Jesus och korsets väg. Innan natten, den eviga, skall vi bedja och vaka och lida för Kristus och för andra, för människor som skall kunna bli nådda av evangelium och Guds ord. Tills vi själva skall hämtas hem, eller i graven gå och sova, så skall vår huvudsyssla vara att ge andra hjälp av evangelium. Må våra hjärtan brinna, ja brinna! och låt all tröghet försvinna-   ty vi är frälsta, återlösta och har lovat oss själva att se  att Jesus skall vara den som för oss fram, för evangelium och de tusende som annars går förlorade.

*

Tusental av dyra själar Sakna ännu livets bröd,

Där de gå som syndens trälar

Hän mot mörker, natt och död,

Gå att rädda, offra, strida,

Innan natten faller på!

Gå att bedja, vaka, lida,

Tills du själv skall hädan gå!  /okänd

 *

 

Mark 1:14

Efter att Johannes hade blivit fängslad kom Jesus till Galileen och förkunnade Guds evangelium.
*
Men jag anser inte mitt liv vara värt något för mig själv, bara jag får fullborda mitt lopp och den uppgift jag fått av Herren Jesus: att vittna om Guds nåds evangelium.
*
Det ska visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium jag fått genom Jesus Kristus .
*
Gud har makt att styrka er genom mitt evangelium och förkunnelsen om Jesus Kristus. Han har avslöjat den hemlighet som i oändliga tider varit dold
*
För om någon kommer och predikar en annan Jesus än den vi har predikat, eller om ni tar emot en annan ande eller ett annat evangelium än det ni tidigare tagit emot, då accepterar ni det gärna.

 

NamnlösMaria2