Tag Archive | förbön

Överstepräst. Jesus, Guds Son. Nådens tron.

”Eftersom vi nu hava en stor överstepräst Jesus, Guds Son, så låtom oss hålla fast vid bekännelsen. — Låtom oss därför med frimodighet gå fram till nådens tron, för att vi må undfå barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid.” Hebr 4: 14-16.

VÅR store Hjälpare i bönen är Herren Jesus Kristus. Han är vår Förespråkare hos Fadern, vår store Överstepräst, vars huvuduppgift ifråga om oss under de gångna seklerna varit förbönens. Det är Han, som ur vår hand mottager våra svaga böner, befriar dem från deras brister, rättar deras fel och därefter ber Fadern besvara dem för Hans egen skull och på grund av Hans allt försonande förtjänst och rättfärdighet.

Broder, är du nära att tröttna i din bön? Se uppåt! Din helige förespråkare har redan utbett ett svar åt dig, och du skulle göra Honom sorgsen och besviken, om du uppgåve striden just i det ögonblick, då segern är i annalkande. Han har för din skull gått in i det allraheligaste och bär ditt namn inristat i sina händer. Budbäraren, som skall bringa dig välsignelsen, är nu på väg, och den helige Ande väntar blott, att du skall förtrösta på Gud, för att Han skall få viska i ditt hjärta ekot av svaret från tronen: ”Det är fullbordat.” — A. B. Simpson.

Låt mig få en stilla stund med Jesus,
när jag dignar under dagens strid.
Låt mig vid Hans helga fot få sitta,
när en storm har grumlat själens frid.

Låt mig få en stilla stund med Jesus,
när jag frestas och min tro är svag.
Jag vill fly till Honom, när det mörknar,
Han kan vända natten uti dag.

Låt mig få en stilla stund med Jesus,
Han som burit smärtans törnekrans.
Jag vill säga Honom allt, som tynger.
Intet öra lyssnar såsom Hans.

Låt mig vila vid Hans ömma hjärta.
Uti världen är så tomt och kallt.
O, jag längtar att Hans röst få höra,
längtar att få säga Honom allt.
Elsa Eklund

 

Jeremia. Den stora torkan och profetens förbön. Jeremia kap 14

Bibeln- Guds ord

Jeremia kap 14,  Den stora torkan, och profetens  förbön

1

Detta är det HERRENS ord som kom till Jeremia angående torkan.

2

Juda ligger sörjande, dess portar äro förfallna, likasom i sorgdräkt luta de mot jorden, och ett klagorop stiger upp från Jerusalem.

3

Stormännen där sända de små efter vatten, men när de komma till dammarna, finna de intet vatten; de måste vända tillbaka med tomma kärl. De stå där med skam och blygd och måste hölja över sina huvuden.

4

För markens skull, som ligger vanmäktig, därför att intet regn faller på jorden, stå åkermännen med skam och måste hölja över sina huvuden.

5

Ja, också hinden på fältet övergiver sin nyfödda kalv, därför att intet grönt finnes

6

Och vildåsnorna stå på höjderna och flämta såsom schakaler; deras ögon försmäkta, därför att gräset är borta.

7

Om än våra missgärningar vittna emot oss, så hjälp dock, HERRE, för ditt namns skull. Ty vår avfällighet är stor; mot dig hava vi syndat.

8

Du Israels hopp dess frälsare i nödens tid, varför är du såsom en främling i landet, lik en vägfarande som slår upp sitt tält allenast för en natt?

9

Varför är du lik en rådlös man, lik en hjälte som icke kan hjälpa? Du bor ju dock mitt ibland oss, HERRE, och vi äro uppkallade efter ditt namn; så övergiv oss då icke.

10

Så säger HERREN om detta folk: På detta sätt driva de gärna omkring, de hålla icke sina fötter i styr. Därför har HERREN intet behag till dem; nej, han kommer nu ihåg deras missgärning och hemsöker deras synder.

11

Och HERREN sade till mig: Du må icke bedja om något gott för detta folk.

12

Ty om de än fasta, så vill jag dock icke höra deras rop, och om de än offra brännoffer och spisoffer så har jag intet behag till dem, utan vill förgöra dem med svärd, hungersnöd och pest.

13

Då sade jag: »Ack Herre, HERRE! Profeterna säga ju till dem: I skolen icke se något svärd, ej heller skall hungersnöd träffa eder, nej, en varaktig frid skall jag giva eder på denna plats.»

14

Men HERREN sade till mig: Profeterna profetera lögn i mitt namn; jag har icke sänt dem eller givit dem någon befallning eller talat till dem. Lögnsyner och tomma spådomar och fåfängligt tal och sina egna hjärtans svek är det de profetera för eder.

15

Därför säger HERREN så om de profeter som profetera i mitt namn, fastän jag icke har sänt dem, och som säga att svärd och hungersnöd icke skola komma i detta land: Jo, genom svärd och hunger skola dessa profeter förgås.

16

Och folket som de profetera för, både män och hustrur, både söner och döttrar, skola komma att ligga på Jerusalems gator, slagna av hunger och svärd, och ingen skall begrava dem; och jag skall utgjuta deras ondska över dem.

17

Men du skall säga till dem detta ord: Mina ögon flyta i tårar natt och dag och få ingen ro, ty jungfrun, dottern mitt folk har drabbats av stor förstöring, av ett svårt och oläkligt sår.

18

Om jag går ut på marken, se, då ligga där svärdsslagna män; och kommer jag in i staden, så mötes jag där av hungerns plågor. Ja, både profeter och präster nödgas draga från ort till ort, till ett land som de icke känna.

19

Har du då alldeles förkastat Juda? Har din själ begynt försmå Sion? Eller varför har du slagit oss så, att ingen kan hela oss? Vi bida efter frid, men intet gott kommer, efter en tid då vi skulle bliva helade, men se, förskräckelse kommer.

20

HERRE, vi känna vår ogudaktighet, våra fäders missgärning, ty vi hava syndat mot dig.

21

För ditt namns skull, förkasta oss icke, låt din härlighets tron ej bliva föraktad; kom ihåg ditt förbund med oss, och bryt det icke.

22

Finnas väl bland hedningarnas fåfängliga avgudar sådana som kunna giva regn? Eller kan himmelen av sig själv låta regnskurar falla? Är det icke dig, HERRE, vår Gud, som vi måste förbida? Det är ju du som har gjort allt detta.

I Kapitel 14 ser vi att människorna inte vill vända om från sin ondska och envishet. De ville bara ha fördelar och detta visste Gud.  Folket visste att Gud ville välsigna dem och de har insett vad Gud skulle kräva av dem. De ville att han skulle  välsigna dem men inte att de måste vända om för att få något gott av Gud. Det krävs VILLIGHET till förändring och omvändelse från felaktiga beteenden! Gud förlåter var och en som ångrar sig HELHJÄRTAT, men hycklare bestraffar han hårt.

Trust

/Maria