Tag Archive | eviga livet

Guds helande har en djupare innebörd. /Lennart Jaretegs artikel

    

Guds helande har en djupare innebörd

(Alla bibelcitat är från Svenska Folkbibeln om inte annat anges)

FRÅN:    http://bibelfokus.se/helande

Om en inom det kristna området helt novis person skulle besöka väckelsemöten och kristna konferenser etc idag, skulle denne förmodligen få intrycket att kristen tro handlar om helande och välfärd i detta livet. Väldigt mycket förkunnelse har ju idag fokus på dessa ämnen, och många ser det som om att det är just detta som evangeliet erbjuder. Men hur är det då, vill Gud hela/bota alla människor (som tror)? Handlar evangeliet om att bli frisk, välmående och framgångsrik?

Gud vill FRÄLSA alla

Först av allt kan vi konstatera att Gud vill att alla människor skall bli frälsta, vilket vi kan läsa i 1 Tim 2:4. Denna avgörande trossats är alltså förankrad i Bibelns budskap. Med frälst menas här räddad undan den eviga förtappelsen till ett evigt liv i gemenskap hos Gud. Och den gemenskapen skall då alltså först upprättas här och nu!

Joh 3:16: ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.”

Det som hindrar en människa från att få gemenskap med Gud och evigt liv är synden. I sin djupaste innebörd handlar synd inte primärt om alla de moralsynder som vi vanligen tänker på. Dessa är istället konsekvenser av den syndens natur som bor i oss alla. Den djupa syndens natur som finns i vårt innersta väsen vill själv vara gud och gå sin egen väg. Det är detta problem som Gud vill lösa genom det som evangeliet erbjuder: försoning med Gud genom Jesu Kristi korsdöd för all vår synd och skuld (både från förr, i nutid och framtid).

Jes 53:6: ”Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade HERREN på honom.”

Nu menar somliga att man ur bl.a. Jes 53:5 kan utläsa att Jesus/Gud även tog all vår kroppsliga sjukdom på sig själv, och att vi genom hans sår på korset kan bli botade från all sjukdom och olycka. Men som vi strax skall se handlar detta helande som Jesaja profeterade över om något helt annat.

Förstockelse och förblindelse

I syndafallet ville människan bli oberoende av Gud och själv kunna kontrollera/manipulera sin tillvaro, precis som att vara som gud själv. Frestelsen som satan kom med var ju just detta:

1 Mos 3:5: ”Men Gud vet att den dag ni äter av den [frukten från Kunskapens träd] skall era ögon öppnas, så att ni blir som Gud med kunskap om gott och ont.”

Nu var ju detta en lögn från satan, eftersom han är lögnens fader och ingen sanning finns i honom (Joh 8:44). Så människan blev ingalunda några gudar. Istället förlorade de barnaskapet hos Gud, blev utelämnade åt sig själva och med risken för att satan och hans anhang skulle påverka deras liv i en ännu mer destruktiv riktning. Som en konsekvens av syndafallet blev dessutom allt lagt under förgängelsens nedbrytande krafter, vilket är en veklighet för alla på denna sida evigheten – oavsett om man är troende eller ej. Alla dör vi, alla har vi saker som slits och går sönder, alla blir vi sjuka (gäller även de allra största trosförkunnarna i USA!).

När sedan människorna efter syndafallet vandrade iväg från Gud, ökade främlingskapet inför honom allt mer. Med tiden fanns han inte längre i deras närhet. Gud lät också en förblindelse komma över deras ögon så att de inte kunde se den andliga verkligheten klart. Detta gjorde Gud för att vi med tiden skall längta tillbaka till Fadershuset och söka oss tillbaka till den tillvaro där Gud får vara vår Gud och Fader.

Kung David skrev om hur Gud lät det judiska folket vandra i väg efter JAGETS begär:

Ps 81:12-13: ”Men mitt folk hörde inte min röst, Israel lydde mig inte. Då lät jag dem gå i sina hjärtans hårdhet, de fick vandra efter sina egna planer.”

Förstockelse (förhärdelse) och förblindelse är något som kan drabba allt Guds folk (både judar och kristna) om de börjar leva i otrohet mot Gud, dvs ta in villoläror, lagiskhet, avgudadyrkan, etc. Vi ser i Jesajas bok att profeten faktiskt fick i uppdrag att förblinda Guds folk, judarna, pga deras otrohet mot Gud.

Jes 6:9-10: ”Gå och säg till detta folk: ’Ni skall höra och höra, men inte förstå, och ni skall se och se, men inte begripa. Förhärda detta folks hjärta, gör deras öron döva och deras ögon blinda, så att de inte ser med sina ögon, hör med sina öron eller förstår med sitt hjärta och vänder om och blir helade.’ ”

Paulus skrev också om denna blindhet och dövhet, och kallar den för förstockelse och för en slöja över hjärtat:

2 Kor 3:14: ”Men deras sinnen blev förstockade. Än i dag finns samma slöja kvar när gamla förbundets skrifter föreläses, och den tas inte bort, först i Kristus försvinner den.”

Rom 11:25: ”förstockelse har kommit över en del av Israel och så skall det förbli, till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in.”

För judarna utgjordes nog denna förblindelse av både deras högmod och lagiskhet. Över kristna faller en annan slags förblindelse, som utgörs av högmod i kombination med en slags ”karismani” (sjuk förtjusning över tecken och under – fast falska!), vilket vi kan se i detta bibelord:

2 Tess 2:9-12: ”Den laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under och med all slags orättfärdighet som bedrar dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta. Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.”

Nu var det så på Gamla testamentets tid, att kungar, präster och profeter i allmänhet tog det lätt med den otrohet mot Gud som var så vida spridd bland folket. Och på motsvarande sätt är det helt klart i vår tids kristenhet. Bibelordet nedan säger något om både det judiska folket och kristna i vår tid:

Jer 6:13-14: “Ty hög som låg, alla söker de orätt vinning. Både profet och präst, alla handlar de lögnaktigt. De tar det lätt med att helamitt folks skada och säger: ‘Allt står väl till’. Men allt står inte väl till.”

Vad är det som är sjukt och som behövs botas?

Man kan nu börja ana vad det är för sorts helande som Gud vill erbjuda när man ser vad som är själva sjukdomen. Det sjuka handlar inte om kroppsliga åkommor, det handlar istället om en ”andlig sjukdom” där vi vill gå vår egen väg (Jes 53:6) och bli våra egna gudar (1 Mos 3:5). Detta är hela grundproblemet och det som är den grundläggande synden inför Gud. Moraliska synder är en konsekvens av grundsynden. Blindhet, dövhet och en slöja över hjärtat kan man se som något slags tillfälligt omslag som Gud lagt över varbölden för att göra en slags avgränsning mellan de otrogna och de sant troende. Men det Gud sänder blir även till en dom, vilket vi sett i 2 Tess 2:12.

När det då kommer till verser om helande i Bibeln, måste man alltså läsa dessa i sitt sammanhang och i ljuset av en djupare förståelse av den grundläggande synden, alltså vad det är som är sjukt i grunden. Nedanstående bibelord kan ryckas ur sitt sammanhang och läsas så att man tror att det handlar om fysiskt helande. Men läs det i sitt sammanhang så ser du att det handlar om det judiska folkets andliga sjukdom och det som drabbade dem på grund av deras ohörsamhet mot Herren Gud.

Jer 30:17: ”Ty jag skall låta dig tillfriskna och läka dina sår, säger HERREN”

Det är först och främst människans motvilja mot att låta Gud vara Gud som måste botas, och samtidigt måste andlig förstockelse, blindhet och ohörsamhet botas. Det förhärdade hjärtat måste bytas ut! Människan måste bli född på nytt! Gud löser denna operation genom att inrätta ett nytt förbund med sitt folk, judarna, som också spiller över på hedningarna. Förbundets grund utgörs av Guds eget ingripande där han kommer ner till jorden i mänsklig gestalt och tar all synd och skuld på sig själv på korset. Observera att bibelorden nedan är från Gamla testamentet:

Jes 35:4-6: ”Han kommer själv och frälsar er. Då skall de blindas ögon öppnas och de dövas öron upplåtasDen lame skall hoppasom en hjort, den stummes tunga skall jubla. Ty vatten skall bryta fram i öknen, strömmar på hedmarken.”

Hes 36:26: ”Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött.”

När oviljan och förstockelsen är botad kan människan börja se andligt klart igen, och gemenskapen med Gud blir återupprättad. Och i nedanstående bibelord ser vi därför att det primärt är just andlig blindhet och ohörsamhet som åtgärdas i försoningsgärningen:

Jes 29:18: ”Den dagen skall de döva höra bokens ord och de blindas ögon se ur dunkel och mörker.”

Kroppsliga helanden är TECKEN

Men hur är det då med kroppsliga helanden? Gör Gud sådant? Är de en del av försoningen?

Här måste man vara ärlig och inse att det pratas väldigt mycket men händer väldigt lite. När man undersöker de s.k. ”helandeevangelisternas” påståenden om mirakulösa helanden så är det bluff med alltsammans. Eller så är det minimala saker som sker, som lika gärna kan räknas till placeboeffekter eller andra psykosomatiska fenomen. Några riktigt stora skapelseunder – lika de som Jesus utförde – händer mycket sällan. Händer det, så ropas det knappast ut från taken eller estraderna om äkta gudsmän är involverade. Sanna gudsmän skriver knappast heller några böcker om sina bravader.

När det sedan kommer till helanden som Gud ligger bakom, så måste vi förstå att helande inte är ett normaltillstånd. Helande är TECKEN på att Guds rike är bland oss till vår frälsning. Skulle alla bli helade skulle det inte längre vara frågan om tecken utan ett normaltillstånd. Dessutom är det så att Gud sänder helande för att stadfästa sitt ORD (profetiorna och evangeliet), inte för att bekräfta människor eller sammanhang. Detta ser vi t.ex. i Markusevangeliet.

Mark 16:20: “Och de gick ut och predikade överallt, och Herren verkade tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.”

Det är alltså helt avgörande VILKET evangelium det är som vi förkunnar om vi vill att GUD skall låta tecken och under ske bland oss. Är det Bibelns evangelium, är det Kenneth Hagins prestationsevangelium, är det Katolska kyrkans gärningsevangelium, eller vems evangelium är det vi förkunnar? Vad vi verkligen borde göra hemma hos oss själva och i våra församlingar är att fråga oss: VAD är evangelium? Jag tror tyvärr att det är ganska få som kan ge ett bibelförankrat svar på den frågan idag. Det råder stor förvirring på området!

Jesu helandeunder pekar tillbaka på GT:s texter

När Jesus botade sjuka hade dessa helanden koppling till den andliga sjukdom som jag beskrivit ovan. Vi läser att Jesus botade blinda, döva, lama, drev ut demoner och uppväckte döda. När Johannes döparen satt fängslad drabbades han förmodligen av tvivel. Han sände därför en fråga till Jesus: ”Är du den som skulle komma” (Matt 11:3). Han undrade alltså om Jesus verkligen var den utlovade Messias. Jesus svarade på ett sätt vi kan tycka är underligt, men bara om vi inte är förankrade i bl.a. de messianska texter som vi tidigare gått igenom. Han sa:

Matt 11:4-5: ”Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser: Blinda får sin syn, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och för fattiga predikas glädjens budskap”

Dessa Jesu ord är en direkt referens till profetiorna i Gamla testamentet, bl.a. den vi läste tidigare:

Jes 35:4-6: ”Han kommer själv och frälsar er. Då skall de blindas ögon öppnas och de dövas öron upplåtas. Den lame skall hoppa som en hjort, den stummes tunga skall jubla. Ty vatten skall bryta fram i öknen, strömmar på hedmarken.”

Som du ser svarade Jesus inte att folk blir av med ryggsmärtor, korta ben blir längre, tinnitus försvinner och de som ger bra i kollekten får massor med pengar tillbaka. Nej, i Jesu svar ligger kopplingen till Gamla testamentets löften om försoning och helande från den andliga skada som prästerna och profeterna normalt inte brydde sig om. Detta blev till bevis för att han var och är den sanne Messias som kan befria människorna från syndanaturen. I Jesu ord nedan är det kanske ännu tydligare att botandet av sjuka är tecken på att Jesus är den utlovade Messias:

Matt 9:6: ”Men för att I skolen veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder, så stå upp” – sade han nu till den lame – ”och tag din säng och gå hem.” (Citat från 1917-års Bibel. King James Bible och Bibel 2000 har motsvarande ordalydelse.)

Det var detta andliga helande som Jesus primärt kom för att åtgärda, och kroppsliga helanden var de yttre TECKEN som pekade detta. Grunden för att få del av detta djupare helande är att vi får frid med Gud genom Jesu försoningsgärning:

Jes 53:5: ”Straffet var lagt på honom för att vi skulle få FRID, och genom hans sår är vi helade.”

Vi kan i Peterus första brev se att han använder Jesaja 53 just med syftning på försoningen, alltså helandet av vårt andliga tillstånd där vi gick vilsna utmed vår egen väg:

1 Petr 2:24-25: “Han bar våra synder i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår är ni helade. Ni var som vilsna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare.”

Evangelisten Matteus gör en referens till Jesaja 53:4 när han beskriver hur Jesus botade sjuka. Är man smittad av Framgångsteologi kanske man får intrycket att allt här handlar om enbart kroppsligt helande. Men texten passar också bra in i det jag försöker få sagt. Vi skall läsa Jesaja först:

Jes 53:4: “Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi såg honom som hemsökt, slagen av Gud och pinad.”

Matt 8:14-17: ”Jesus kom hem till Petrus hus och fick se att Petrus svärmor låg sjuk i feber. Han rörde vid hennes hand, och då lämnade febern henne, och hon steg upp och betjänade honom. När det blev kväll, förde man till honom många besatta. Och han drev ut de onda andarna med ett ord och botade alla sjuka, för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja: ‘Han tog på sig våra svagheter, och våra sjukdomar bar han.’ ”

I dessa verser står att Jesus gjorde dessa under “för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja“. Ordet “uppfyllas” kan även översättas med “stadfästas, ratificeras”. Om man nu vill tränga in lite djupare i Jesu gärningar, så måste man i ljuset av de andra bibelorden jag presenterar (och i ljuset av hur verkligheten är runt omkring oss) förstå det så här: Jesu botande av sjuka skulle helt avsiktligt peka på Bibelns profetior om Messias. Jesus botade sjuka helt klart för att han kände medlidande med dem, men hans handlande – som så ofta – hade ändå en djupare innebörd än det rent humanitära. Med sina kraftgärningar stadfäste han de messianska profetiorna (han “auktoriserade” dem), och SAMTIDIGT kom han med det djupare helande som endast Messias kan erbjuda!

Det primära helandet handlar alltså om ett upprättat fridsförhållande till Gud, barnaskap, öppnade ögon och öron (och förstånd) samt ett nytt, villigt och lyssnande hjärta. De fysiska helanden som Jesus utförde (och som kan ske ibland även idag) utgör då tecken på dessa djupare andliga sanningar. I båda fallen finns dock Guds nåd och agape-kärlek i grunden.

Vi kan därför summera på följande sätt:

  • när är någon blir uppväckt från de döda, då är det ett tecken på att vi kan gå från evig död till evigt liv, tack vare det Jesus gjorde på Golgata kors (Joh 5:24).
  • när lama hoppar upp och går, då är det ett tecken på att vi kan få kraft att gå i Jesu fotspår, ut i världen med evangelium (Apg 1:8).
  • när spetälska blir botade, då är det ett tecken på att vi kan få bli rena från vår synd och skuld (1Joh 1:7).
  • när blinda får synen tillbaka, då är det ett tecken på att Gud kan öppna våra ögon så att vi ser hans Sanningar (Jes 29:18).
  • när döva får hörseln tillbaka, då är det ett tecken på att Gud vill ge oss öppnade öron för hans tilltal och bud (Jes 29:18).
  • när demoner drivs ut, då är det ett tecken på att vi genom Guds försoningsverk kan bli FRIA (Joh 8:36).

Gud botade även kroppsligt sjuka på Gamla testamentets tid, så det behövdes ingen Jesu kors-död för att Gud skulle kunna bota sådana sjukdomar – det kan han göra närhelst han önskar. Försoningens syfte var att bota människans syndanatur, viljan att själv vara som Gud, att gå sin egen väg, och därtill den förstockelse, blindhet och dövhet som drabbat oss alla. Genom detta helande blir vi tillförsäkrade det eviga livet hos Gud! Försöker alltså någon få evangeliet att handla om helande från fysiska sjukdomar, så är det både falskt och oerhört futtigt!

Falska helanden, falska profeter

Jag har noterat att när Gud helar så sker en skapelseakt som gör den helade personen fullkomligt helad, och vanligen i ett och samma ögonblick. I Bibeln ser vi t.ex. att en lam person ”hoppade upp” när Gud botade. En annan tog sin säng och knallade bekymmersfritt hemåt.

Men när det skall visas upp filmade “helanden” i samband med t.ex. Benny Hinns ”helande-shower”, så kan man få se stackars personer som skakiga reser sig ur sina rullstolar och sedan försöker stappla sig fram till publikens stora jubel. Sedan framkommer det fakta om att precis så kunde den personen göra även före det aktuella “helandet”. Vi skall veta det, att många som sitter i rullstol faktiskt kan gå en liten bit, dock stapplande. Så att de sitter i rullstol beror just på att förmågan/orken inte finns att stå på benen någon längre tid. Att då applådera och jubla när sådana personer försöker resa sig och gå en bit tycker jag blir till ett andligt övergrepp!

Det är alltså vanligen inte frågan om helanden från Gud utan sådana ”lögnens tecken och under” som 2 Tess 2:9 beskriver. Denna typ av falska profeter är de som Jesus kommer att konfrontera vid den yttersta domen med orden ”Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!” medan de själva försvarar sig med orden ”Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar”.

Visst skall vi be för sjuka, men det fullkomliga kommer senare!

Jag vill här påminna om att Jesus också helade av rent humanitära skäl; han hade medkänsla med de som led av bl.a. sjukdomar och funktionshinder. Och Nya testamentet visar att även vi som kristna syskon skall ha omsorg om varandra. Därför pekar Bibeln på möjligheten att framlägga alla våra önskemål till Gud i bön och förbön. Vi skall bära varandras bördor (Gal 6:2) genom att t.ex. be för varandra när vi är sjuka. Men vi har inga löften i Bibeln om att vi är garanterade ett helande. Det visar även dryga 2000 år av kristna erfarenheter; ganska få får uppleva mirakulösa helanden. Även vi kristna suckar över allt jobbigt i denna jämmerdal, även vi lever under förgängelsens nedbrytande krafter. MEN, vi vet att den dag då Jesus återvänder, DÅ skall vi få ta emot en fullkomlig kropp, DÅ bryts förgängelsen makt över oss, DÅ kommer vi få en fullkomlig kropp med fullkomlig hälsa!

Rom 8:22-23: “Vi vet att hela skapelsen gemensamt fortfarande suckar och våndas. Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning.”

1 Kor 15:51-52: ”Se, jag säger er en hemlighet: Vi skall inte alla insomna, men vi skall alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda och de döda skall uppstå odödliga, och vi skall förvandlas.”

Upp 21:3-4: “Och jag hörde en stark röst från tronen: ‘Se! Nu står Guds boning bland människorna. Han ska bo hos dem, och de ska vara hans folk, och Gud själv ska vara hos dem. Och han ska torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer, och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga, för det som förr var är borta.’ “

Sök en djupare innebörd

Även om mycket i Bibeln kan läsas och förstås rakt på sak så är det vanligt att mycket som står där har en djupare innebörd. Ta därför för vana att söka en djupare förståelse av det du läser i Bibeln. Be om Guds ledning i det. Det är så mycket i Bibeln som vi inte utforskat just för att vi inte sökt ett större djup (och mycket kvarstår även för mig att utforska). På motsvarande sätt är det t.ex. med Pingstdagens betydelse. Det är inte tungotalet som är ”grejen” med Pingstdagen; där finns helt andra djup (vilket jag skrivit om här).

Studera vidare

För ytterligare bibelstöd till det jag presenterat ovan, läs då även nedanstående bibelord i nämnd ordning. Där ser du tydligt att det helande som Gud främst vill uträtta bland oss handlar om ett andligt helande, om ett helande av relationen till Honom!

Läs först dessa om det “sjuka”: Klag 2:13, Jes 1:5-6, Jes 6:9-10, Jer 8:10-11, Jer 8:22, Jer 30:12-13, 1 Petr 2:24-25

Läs sedan dessa löften om helande: Jer 30:17, Jer 33:6-9, Jes 53!

/Lennart

/Tack Lennart för en djupgående artikel och en djup insikt i vad sjuk och frisk är på Jesu språk.  /

Har Gud på förhand bestämt varje människas öde? Artikel S Andréasson

Har Gud på förhand bestämt varje människas eviga öde?
Text: Stig Andreasson

Under hela kristendomens historia har teologer, kyrkofäder och vanliga människor grubblat på denna fråga. Har Gud utvalt några till evig frälsning och samtidigt förutbestämt andra till evig fördömelse? Kyrkofadern Augustinus var den förste som utarbetade en s.k. predestinationslära. Det latinska ordet predestination betyder just ”förutbestämmelse” och har blivit ett låneord i vårt språk. Augustinus predestinationslära togs sedan upp av den reformerta delen av protestantismen, främst genom reformatorn Johan Calvins skrifter. Ännu idag är vissa kyrkosamfund starkt präglade av dessa tankar och tolkningar. Därför tar vi först en titt på den kalvinistiska predestinationslärans grundtankar.

Hur och varför tanken på en absolut gudomlig förutbestämmelse utformades.

Calvin kunde inte acceptera den katolska läran där människan framställdes som starkt medverkande till sin egen frälsning. Han trodde nämligen på människans totala syndafördärv. Ingen kunde därför direkt medverka till sin egen frälsning. Om människan, sådan hon är av naturen, säger ju Guds Ord: ”Ingen rättfärdig finns, inte en enda. Ingen förståndig finns, ingen som söker Gud.” Varje människa, överlåten till sig själv, saknar alltså andligt förstånd till att söka Gud. Därför måste Gud ta initiativet till den enskildes frälsning, precis som han måste göra det för hela människosläktet. Jesus sa ju också: ”Ingen kan komma till mig om inte Fadern som har sänt mig drar honom.”
Så långt kan vi utan problem följa med i Calvins tankegång. Men i fortsättningen uppstår ett problem. Många människor synes inte uppleva denna dragning till att söka Gud. Andra däremot upplever den starkt och mäktigt. För Calvin måste detta innebära att Gud gjort ett speciellt ”nådaval”. Han har utvalt några till frälsning, andra till förtappelse. Bibeln säger ju också: ”Därför beror det inte på någon människas vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet. Alltså är han barmhärtig mot vem han vill och vem han vill förhärdar han.” Gud är med andra ord suverän i sitt handlande, vilket enligt Calvin är och förblir ett mysterium för oss.
Här måste vi emellertid ställa frågan: Stämmer allt detta med Bibelns samlade och enhetliga undervisning? Eller visar Guds Ord på andra möjligheter att rätt förstå Guds plan och handlande? Låt oss se på några tydliga och viktiga bibliska sanningar.

Bibeln talar om utkorelse och förutbestämmelse på olika områden.

I Romarbrevet har vi exempelvis tre kapitel (9-10-11) som till stor del handlar om hur Gud utvalde ett speciellt folk till att vara bärare av hans uppenbarelse. Om judafolket skrev Paulus att ”Guds Ord har anförtrotts åt dem”. Han utvalde och förutbestämde dem med andra ord till detta.
Bibeln säger också att Gud utväljer och förutbestämmer vissa personer till särskilda uppgifter. Till profeten Jeremia sa Herren: ”Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, och innan du kom fram ur modersskötet helgade jag dig och satte dig till en profet för folken.” Och aposteln Paulus vittnar om att han ”redan i moderlivet blev utvald av Gud till att förkunna evangelium bland hedningarna”. Att Gud faktiskt har en förutbestämd plan för vårt liv kommer fram i det löftesord som gäller oss alla och som lyder: ”Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra.”
Bibeln säger också att vår livslängd är bestämd på förhand. ”Alla mina dagar blev uppskrivna i din bok. De var bestämda innan någon av dem hade kommit” (Ps 139:16). Detta ger oss en känsla av trygghet. Vi kommer att leva så länge Gud vill. Men det väcker också många frågor. Varför får somliga leva så länge, medan andra får ett så kort liv? På denna fråga har vi inget uttömmande svar.

Bibeln lär tydligt att frälsningen är tillgänglig för alla människor.

Då Calvin understryker att det är Gud som måste ta initiativet till den enskilda människans frälsning står han på solid biblisk grund. Gud måste först söka oss förrän vi får förstånd till att söka Honom. Varför så många människor synes förbli likgiltiga för sin egen frälsning är något vi inte fullt ut kan kartlägga. Men att detta skulle kunna förklaras genom någon sorts partiskhet från Guds sida är uteslutet. Den s.k. ”dubbla predestinationsläran” som innebär att Gud av evighet har bestämt varje individ, antingen till frälsning eller förtappelse, är därför på kollisionskurs med en rad bibliska sanningar.
1. Gud vill att alla människor skall bli frälsta och komma till kunskap om sanningen (1 Tim 2:4). Det är därför otänkbart att Gud skulle ha förutbestämt någon till förtappelse. Det tidiga 1800-talets store amerikanske väckelsepredikant Charles Finney skrev på sin tid: ”Gud är kärlek. Därför är det orimligt att han skulle ha skapat en enda människa med den avsikten att sända henne till ett evigt fördärv.”
2. Jesus har dött på korset för alla människor, inte bara för ett begränsat antal utvalda. Han är det offer som sonar våra synder och inte bara våra, men hela världens (1 Joh 2:2).
3. Gud vill ingen syndares död. Så sant jag lever, säger Herren, Herren, jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död. Istället vill jag att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva (Hes 33:11).
4. Frälsningen erbjuds den som törstar. Ja, var och en som vill får ta emot den som en fri gåva. Den som törstar må komma. Ja, den som vill, må ta mot livets vatten för intet (Upp 22:17).

Många är kallade, men få är utvalda.

En av Jesu liknelser handlar om ett kungligt bröllop. En konung beredde en bröllopsfest för sin son. Inbjudan till festen gick ut i ett par omgångar med varierande resultat. Den profetiska betydelsen av detta faktum skall vi här inte gå in på. Vi bara konstaterar att konungens tjänare fick en sista order: ”Gå ut till vägskälen och inbjud till bröllopet alla som ni träffar på.”
Här i Sverige har vi på senare år haft flera kungliga bröllop. Det första var då kronprinsessan Viktoria gifte sig med sin Daniel. Då förklarade tidningarna att festen skulle bli strålande och att många var inbjudna. Men det gällde speciellt utvalda personligheter. Antingen måste man tillhöra en eller annan kunglig eller furstlig släkt i Europa eller också vara medlem av Sveriges regering. Det rörde sig med andra ord om en mycket selektiv och restriktiv inbjudan till på förhand utvalda personer.
I Jesu liknelse är det däremot en mycket generös inbjudan som kungens tjänare förmedlar. Den måste närmast uppfattas som universell. Ingen av de inbjudna kunde därför ha varit direkt utvald på förhand. Praktiskt taget alla fick ju en invitation. De inbjudna behövde inte ens skaffa sig bröllopskläder. Enligt en gammal sed i Österlandet stod den som inbjöd till bröllopet för den saken. Ingen behövde således känna sig för fattig, dåligt klädd eller ovärdig. Vem som helst fick komma. Men liknelsen omtalar också en person som kommit sig in i bröllopssalen utan bröllopskläder. Antingen hade han tagit sig in genom en bakdörr eller också hade han tackat nej till bröllopskläderna vid huvudingången. Han menade kanske att hans egna kläder var goda nog. Han blev utkastad. Detta säger oss att vår egen hemmagjorda rättfärdighet är otillräcklig. Mycken nutida förkunnelse säger till alla: ”Du duger. Du är bra som du är.” Men det är ett falskt evangelium. Ingen av oss duger som gäst i det himmelska bröllopet utan att först bli iklädd Jesu Kristi rättfärdighet, den som han vann åt oss genom sin död på korset.
Trots att många hade tackat nej till inbjudan blev bröllopssalen till slut full av gäster. Det var då Jesus uttalade de ord, som för många verkar gåtfulla. Han sa: ”Många är kallade, men få är utvalda.” Vilka var då de utvalda? Det kunde inte vara några andra än de som tackat ja till både inbjudningen och bröllopsdräkten. Både Jesus och apostlarna använder många gånger just uttrycket ”de utvalda” när de omtalar de troende som mottagit evangelium.
Låt oss nu tänka oss att kungen i liknelsen var allvetande. Eftersom han utan tvekan är en bild på Gud Fader måste väl detta vara underförstått, även om det inte nämns i liknelsen. Gud vet ju allt från all evighet. Kungen i liknelsen måste då i förväg ha känt till vem som skulle säga ”ja tack” och vem som skulle säga ”nej tack”. Hade han då varit verkligt restriktiv, då hade han väl bara inbjudit dem som han visste skulle tacka ja till hans inbjudan. Varför skulle han inbjuda de andra? Det var ju ändå meningslöst, eftersom de inte ville ta emot invitationen. Men nej, han var inte restriktiv i sin inbjudan. Han ville inte att någon skulle kunna anklaga honom för partiskhet. Ingen skulle kunna säga: ”jag fick aldrig någon inbjudan”. Men som allvetande kände kungen på förhand dem som skulle komma att motta hans inbjudan. Detta för oss fram till en viktig bibliskt sanning.

Guds förutbestämmelse grundar sig på hans förutvetande.

Så gott som alla vanliga bibelöversättningar på engelska, tyska, franska och spanska säger att enligt 1 Petrus 1:2 är de troende ”utvalda enligt Guds förutvetande”. Detsamma står i norska och danska översättningar. För att finna samma ord i svenska biblar måste man märkligt nog gå antingen till den stora Studiebibeln eller Fjellstedts bibel från 1861. Waldenström är emellertid på rätt spår, då han i likhet med ”Normalupplagan” från 1884, använder uttrycket ”förutseende”. Sedan tillägger han att ordagrant borde det återges med ”förutkännande”. Waldenströms konklusion blir då helt enkelt: ”Guds förutvetande är grunden till utkorelsen.” Förutbestämmelsen bygger alltså på Guds förutvetande. Detta blir väldigt tydligt i Romarbrevet 8:29. där det står: ”Dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild.” Det är stor skillnad på att känna till något på förhand och att bestämma något i förväg. Eftersom Gud från all evighet kände dem som skulle komma att motta frälsningens budskap, kunde han förutbestämma dem till evig härlighet. Han kunde göra dem till sina utvalda.
Skriften säger också att det är ”i Kristus” som vi är utvalda. Det fria val som alla måste ta beträffande Jesu Kristi frälsningserbjudande avgör saken. Precis som bröllopsgästerna i liknelsen måste alla motta eller förkasta Herrens inbjudning. De som tar emot kommer in i bröllopssalen. De sägs allesamman vara kända av Gud från all evighet. De som förkastar invitationen måste stanna utanför. Men det betyder inte att de av evighet var förutbestämda till detta – de utestängde sig själva från bröllopsfesten genom sin otro och negativa inställning till Frälsaren.

Bibelns lära om förutbestämmelsen är inte avsedd att skapa ångest och ovisshet i de troendes hjärtan.

Jag träffade en gång en missionär som arbetade i ett område i Holland där den kalvinistiska predestinationsläran hade fört många människor in i en ångestfylld ovisshet om vilken kategori de tillhörde – de som var utvalda till evig frälsning eller de som var bestämda till evig fördömelse. ”Hur löser du det problemet?” frågade jag. ”Vi förkunnar att Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor, som det står i Bibeln”, svarade han.
Guds Ord uppmanar de troende att ”göra sin kallelse och utkorelse fast” (2 Pet 1:10). Det betyder helt enkelt att du bör vara fullt viss om att du mottagit Jesus Kristus som din personlige Frälsare och att du helhjärtat önskar leva honom till behag. Kan du ärligt bekräfta att detta är ditt fasta beslut och din innersta önskan? Ja, då kan också du glädja dig över att du inte bara är en av de många som blev kallade, men du hör även till de utvalda.
Till sist tar vi med den berömde evangelisten Moodys syn på saken. Han menade att på utsidan av porten till Guds rike står dessa Jesu ord skrivna: ”Kom till mig, ni alla! Den som kommer till mig skall jag sannerligen inte stöta ut.” Den sökande syndaren förstår då att frälsningslöftet gäller också honom. Spontant går han så in genom porten. På insidan läser han ett annat yttrande av Jesus: ”Ni har inte utvalt mig, men jag har utvalt er”. Då förstår sökaren som just gått in genom porten: Det är inte min förtjänst att jag kom in i Guds rike. Det var Herren som sökte mig och kallade på mig innan jag ens hade förstånd att söka honom. Att jag nu står på insidan av porten är bara Guds ofattbara nåd.

https://www.midnattsropet.se/2018/07/har-gud-pa-forhand-bestamt-varje.html