Ande eller kött
“Nej, säger jag er, låt er ande leda er, så ger ni aldrig efter för köttet begär. Köttet är fiende till anden och anden till köttet. De två ligger i strid så att ni inte kan göra det ni vill” (Gal. 5:16-17)
När det gäller gärningar, tankar och ord måste man som Kristus efterföljare alltid fråga sig vilket ursprung de har. Var kommer de från? Är det från köttet eller från anden? Tillhör de korsets nästintill obegripliga princip (för de mänskliga sinnet) vars syfte är förhärliga och upphöja Gud och enbart Gud, eller världens princip som bygger på mänskligt förstånd, mänskliga tankar och idéer vars syfte är att förhärliga och upphöja människan.
Många kristna lever i villfarelsen att om de bara är allmänt positiva och välmenande så kommer Gud att välsigna detta förhållningssätt, deras egna ansträngningar, och få fram något andligt av det. Detta är fel!
“Ty allt som leder till liv och gudsfruktan har hans gudomliga makt skänkt oss genom kunskapen om honom som i sin härlighet och kraft har kallat oss. Han har gett oss sina stora och dyrbara löften, för att ni tack vare dem skall bli delaktiga av gudomlig natur sedan ni kommit undan det fördärv som begäret drar med sig i denna värld. Sök därför med all iver att till er tro foga styrka, till styrkan kunskap, till kunskapen självbehärskning, till självbehärskningen uthållighet, till uthålligheten gudsfruktan, till gudsfruktan broderlig omtanke och till omtanken kärlek. Ty om allt detta finns hos er och får växa till blir er kunskap om vår herre Jesus Kristus inte overksam utan bär frukt” (Pet. 1:3-8)
De vill inte kännas vid att det är en stor skillnad mellan mänskliga tankar och idéer (köttet) där gudomlig inblandning endast tillåts om Gud kan ställas under mänsklig kontroll, och Guds egen vilja och plan (anden). Men allt som bygger på köttslig grund, även om det till det yttre verkar vara religiöst, är lika motbjudande i Guds ögon som den värsta synden.
“Då sade han till dem: Ni vill framstå som rättfärdiga inför människorna, men Gud känner era hjärtan. Det som människor sätter högt är skändligt i Guds ögon” (Luk. 16:15)
Alla religioner och läror som använder sig av Gud för att upphöja människan, kontrolleras av Satan som från början var en ljusets ängel i himmelen men som satte sig upp mot Gud i det att han ville nå anseende och få en högre position än den som Gud hade gett honom. Han ville i sitt högmod bli som Gud (den högste) och därför blev han utkastad från himlen.
“Ack, fallit har du från himlen, lysande stjärna, gryningens son, du har krossats mot jorden, du som betvingade folken. Det var du som sade till dig själv: Upp till himlen skall jag stiga. Ovan Guds stjärnor skall jag resa min tron och ta säte på gudaberget längst uppe i norr. Jag skall stiga upp ovan molnen, jag skall bli som den Högste. Men ner till dödsriket störtas du, längst ner i avgrundens djup” (Jes. 14:12-15)
Synden hos “ljusets ängel” (satan) bestod alltså av “högmod” och av en strävan efter att först bli som Gud för att sedan bli större än Gud. Detta kunde förstås inte Gud tillåta och för att himlen skulle förbli ren, var han tvungen att rensa bort det onda.
“Han svarade: Jag har sett Satan slungas ner från himlen som en blixt” (Luk. 10:18)
Om satan kan få människor till att gå samma väg som han så kan han hindra Guds vilja och verk. Han vet att Gud vill ha all ära själv och han vet också att människor som inte har vänt om till Jesus Kristus, blivit döpta i Guds ande och pånyttfödda i Kristus, inte kan leva på något annat sätt än enligt köttet och världens princip. Det vill säga att upphöja och förhärliga människan, mänskliga tankar och idéer samt det mänskliga förståndet istället för Gud.
“Vad köttet ger är lätt att se: otukt, orenhet, liderlighet, avguderi, trolldom, fiendskap, strider, ofördragsamhet, vrede, intriger, splittringar, kätterier, maktkamp, dryckenskap, utsvävningar och annat av samma slag. Än en gång varnar jag er: de som gör sig skyldiga till sådant skall inte få del i Guds rike” (Gal. 5:19-21)
“Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Mot sådant vänder sig inte lagen” (Gal. 5:22-23)
Andevärlden består av två riken. Ljusets och mörkrets rike. Så har det varit sedan satan blev utkastad från himlen och dessa två riken strider ständigt med varandra. Målet för båda rikena är att lägga under sig skapelsen. Ljusets rike vill att Guds ursprungliga tanke med hela skapelsen skall uppfyllas medan mörkrets rike vill förgöra och förstöra hela Guds skapelse.
Huvudtanken i ljusets rike är lydnad och underkastelse så att Guds vilja skall kunna ske medan huvudtanken i mörkrets rike är upproriskhet och motstånd mot Gud för att hindra hans vilja.
“Om ni alltså har uppstått med Kristus, sträva då efter det som finns där uppe där Kristus sitter på Guds högra sida. Tänk på det som finns där uppe, inte på det som finns på jorden. Ni har ju dött, och ni lever ett osynligt liv tillsammans med Kristus hos Gud” (Kol. 3:1-3)
Vi är alla en del av ljusets eller mörkrets rike (det går inte att vara neutral) och dessvärre är det mörkrets rike som kontrollerar denna världen. Rent kroppsligt tvingas vi alla leva i mörkrets rike då vi lever i världen men vi kan bli andligt befriade då det är möjligt att leva i världen men inte av världen.
Det är ursprungskällan som identifierar ett köttsligt verk. Inte tankens eller handlingen yttre fasad. Köttet kan alltid kopiera och härma allt som anden gör. Vad det inte kan är att skapa andlig kraft och auktoritet och det är vad som behövs för att Guds församling skall kunna segra i andevärlden och sedan i denna världen. Det vi brukar kalla “väckelse” bygger inte på seger i världen (enligt en världslig princip) utan först på seger i andevärlden (enligt korsets princip). När segern i andevärlden är ett faktum visar detta sig som väckelse i världen.
Mörkrets rike hotas inte av religiösa aktiviteter så länge de följer denna världens princip. Fler medlemmar i kyrkorna och frikyrkorna, en massa olika verksamheter, församlingsarbete dag som natt, kändis jippon med mera är alltid något positivt så länge köttet står i fokus.
Det är först när och om korsets princip som bygger på Guds djupaste tankar och högsta visdom, börjar tillämpas i kyrkorna och i församlingarna som skräcken breder ut sig i mörkrets rike. När vi istället för att se svaghet, lidande, ringhet och misslyckande (med våra världsliga ögon) i korset på Golgata, ser kraften, segern och härligheten.
“Vishet förkunnar vi för de andligt fullvuxna, men inte en vishet som hör till denna världen eller denna världens förgängliga makter. Vad vi förkunnar är Guds hemlighetsfulla vishet, som var fördold men som redan före tidens början av Gud var bestämd att leda oss till härlighet. Den kände ingen av denna världens makter till – om de hade känt till den skulle de inte ha korsfäst härlighetens herre. Vi förkunnar, som det står i skriften, vad inget öga sett och inget öra hört och ingen människa anat, det som Gud har berett åt dem som älskar honom. Och för oss har Gud uppenbarat det genom Anden, ty det är Anden som utforskar allt, också djupen hos Gud” (Kor. 2: 6-10)
Korsets princip gör oss till förlorare, till ingenting i denna världen. Denna princip utesluter all form av mänsklig ära och berömmelse. Samtidigt gör den oss till segrare i den andliga världen. Vi måste därför fråga oss enskilt såväl som i församlingarna om vi är villiga att följa Jesus Kristus och söka samma sinnelag som han hade. Om vi är villiga att utblotta oss och avstå från allt som köttet ständigt söker här i världen samt om vi är villiga att förlora vår ära och position så att Jesus ödmjukhet kan tränga igenom hos oss.
“Den som älskar far eller mor mer än mig , han är inte värd att tillhöra mig, och den som älskar son eller dotter mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig. Den som inte tar sitt kors och följer efter mig är inte värd att tillhöra mig. Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det” (Matt. 10:37-39)
Att mista sitt liv för Jesus skull handlar inte om att dö i förtid utan om att låta Herren få kontrollen över våra liv. Skall våra liv styras av vår egen vilja eller av hans vilja? Skall våra liv styras av vår själviska människa (natur) och av denna världen med alla dess själviska människor, eller är vi beredda att mista det köttsliga livet och sluta leva enligt världens princip för att istället låta Kristus liv visa sig i oss (i våra liv) så att vi kan bli värdiga efterföljare till honom?
“Om ni med Kristus har dött bort från de kosmiska makterna, varför beter ni er då som om ni levde i världen och underkastar er påbud som: Låt bli! Smaka inte! Rör inte! Det gäller ju saker som skall förbrukas och upplösas och är bara människors bud och läror, låt vara att det kallas vishet eftersom det ser ut som fromhetsövningar, självförnekelse och späkningar, förakt för kroppens behov” (Kol. 2:20-23)
Men den som saknar detta ser ingenting i sin närsynthet; han har glömt hur han blev renad från sina tidigare synder” (Pet. 1:9)
Köttet vill alltid vinna på sitt verk. Om inte helt så åtminstone delvis. Medlemsantalet, aktiviteterna, gemenskapen och kyrkornas eller församlingarnas rykte utåt blir mycket viktigare än Guds tankar och visdom om församlingarna styrs efter världens princip. Köttet kanske talar om all seger och ära åt Gud men man behåller ändå en del för sig själv genom att till exempel bry sig mer om antalet medlemmar än om den andliga hälsan (korsets princip) i församlingen.
“De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med alla dess lidelser och begär. Om vi har andligt liv, låt oss då följa en andlig väg. Låt oss inte bli inbilska, inte utmana varandra, inte avundas varandra” (Gal. 5:25-26)
Gud som har skapat allt i himlen och på jorden vill (vilket nämnts) ha all ära själv men satan är ute efter att ta så mycket ära som möjligt från Gud och ge den till människor så att de skall kunna berömma sig.
Det beror inte på att han vill människors väl, trots att det skenbart ser gott ut, utan på att det tjänar hans syften. Kan han få in oss på en väg som leder bort från Herren och få oss att inta samma upproriska attityd som han en gång själv hade gentemot Gud, (vilket ledde till hans fall), så går den ära som borde tillfalla Gud, automatiskt till honom när människor förlorar kontakten med Gud och sitt ursprung.
De börjar dyrka skapelsen, sådant som skaparen har skapat vilket kan vara alltifrån framgångsrika människor (i världslig mening) till materiella och åtråvärda ting (i världslig mening), istället för skaparen som har skapat allt detta och därför borde upphöjas och prisas.
Satan vet att om han kan få människor att ignorera det första budordet som lyder “Du ska inte ha andra gudar vid sidan av mig” och vänja sig vid att dyrka det skapade istället för skaparen så är det stor chans att de även struntar i de andra budorden. Han vill inte att Kristus skall bli allt och i alla.
“Döda därför det jordiska hos er: otukt, orenhet, lidelser och onda lustar och själviskheten, detta avguderi. Sådant framkallar Guds vrede, och det fyllde även er tillvaro när ni levde mitt uppe i det. Men nu måste ni lägga bort allt detta: vrede, häftighet, ondska, oförskämdhet och alla skändligheter som kommer ur er mun. Ljug inte för varandra, ni har ju klätt av er den gamla människan och hennes vanor och klätt er i den nya, som förnyas till verklig kunskap och blir en bild av sin skapare. Då är ingen grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar, skyt, slav eller fri. Nej, Kristus blir allt och i alla“ (Kol. 3: 5-11)
Från: http://experimentlandet.bloggo.nu/Ande-eller-kott/
