Tag Archive | brev

Att predika Guds Evangelium. Apostelns tjänst

1 Thessalonikerbrevet Kapitel 2
Apostelns tjänst i Tessalonike

I detta brev kan man inte låta bli att bli väldigt rörd av texten. Här kan vi se hur man av hela hjärtat, som tillhör Gud, vill tjäna och behaga honom trots svårigheterna man går igenom! Tänk på hur det är i dag i Sverige och hur lite man vill höra på Guds ord och hur bekvämt man har det då man åker runt och tycker att man är en världsevangelist men gör många många fel på vägen! Brevet:

1 Ni vet själva, bröder, att vårt besök hos er inte var förgäves. 2 Tidigare hade vi, som ni vet, lidit och blivit misshandlade i Filippi. Men genom vår Gud fick vi mod att predika Guds evangelium för er trots hård kamp. 3 Vår predikan kommer inte ur villfarelse, orena motiv eller dolda avsikter. 4 Gud har ansett oss värdiga att anförtros evangeliet och därför talar vi som vi gör, inte för att behaga människor utan Gud, som prövar våra hjärtan.
5 Vi har aldrig kommit med smickrande ord, det vet ni, eller med förevändningar för att roffa åt oss. Gud är vårt vittne. 6 Vi har inte heller sökt bli ärade av människor, varken av er eller andra, 7 även om vi som Kristi apostlar kunde ha kommit med anspråk. I stället uppträdde vi kärleksfullt bland er. Som när en mor sköter om sina barn 8 ville vi i ömhet ge er inte bara Guds evangelium utan också våra egna liv, eftersom ni hade blivit så kära för oss.
9 Bröder, ni minns ju hur vi arbetade och slet. Natt och dag arbetade vi för att inte ligga någon av er till last medan vi predikade Guds evangelium för er. 10 Ni är vittnen, ja, Gud själv är vittne till hur heligt, rätt och rent vi uppträdde bland er troende. 11 Ni vet också hur vi förmanade och uppmuntrade var och en av er, som en far sina barn, 12 och vädjade till er att leva ett liv värdigt Gud, som kallar er till sitt rike och sin härlighet.
13 Därför tackar vi alltid Gud för att ni tog emot Guds ord som vi predikade och tog det till er, inte som människors ord utan så som det verkligen är: Guds ord som är verksamt i er som tror. 14 Ni bröder har ju blivit efterföljare till Guds församlingar i Judeen som lever i Kristus Jesus. Ni har fått utstå samma lidanden från era landsmän som de har fått från judarna, 15 som dödade både Herren Jesus och profeterna och som nu har drivit bort oss. De behagar inte Gud, och de motarbetar alla människor 16 när de försöker hindra oss från att predika för hedningarna så att dessa blir frälsta. Så fyller de ständigt sina synders mått. Men vredesdomen har till slut kommit över dem.
Längtan att besöka tessalonikerna
17 Bröder, när vi nu för en tid har varit skilda från er – bara till det yttre, inte till hjärtat – har vi längtat mycket efter er och blivit ännu ivrigare att få se era ansikten. 18 Vi har verkligen önskat få komma till er – jag, Paulus, både en och två gånger – men Satan har hindrat oss. 19 Vem är vårt hopp, vår glädje, vår ärekrans inför vår Herre Jesus när han kommer om inte ni? 20 Ja, ni är vår ära och vår glädje.

Är du villig att lida och att dö för Kristus? Är du villig att ta stryk för att föra fram evangelium och få lida för din tro?   -Tack Jesus för min frälsning! 

Romarbrevet. Kallade att tillhöra Kristus. Ditt liv som kristen

Romarbrevet Kapitel 1

1 Från Paulus, Kristi Jesu tjänare, kallad till apostel och avskild för Guds evangelium, 2 som han har utlovat genom sina profeter i de heliga Skrifterna. 3 Evangeliet handlar om hans Son, som till sin mänskliga natur är född av Davids ätt 4 och som genom helighetens Ande med kraft har bevisats vara Guds Son efter uppståndelsen från de döda: Jesus Kristus, vår Herre. 5 Genom honom har vi fått nåd och apostla-ämbete för att föra människor av alla folk till trons lydnad för hans namns skull.
6 Bland dessa är också ni, som är kallade att tillhöra Jesus Kristus. 7 Jag hälsar er alla Guds älskade som bor i Rom, hans kallade och heliga. Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus.
8 Först och främst tackar jag min Gud genom Jesus Kristus för er alla, eftersom man i hela världen talar om er tro. 9 Gud, som jag tjänar i min ande när jag förkunnar evangeliet om hans Son, är vittne till hur jag ständigt nämner er 10 i mina böner och alltid ber om att nu äntligen få möjlighet att komma till er, om Gud vill. 11 Jag längtar efter att få träffa er och dela med mig av någon andlig gåva åt er så att ni blir styrkta, 12 alltså att vi tillsammans ska få hämta uppmuntran ur vår gemensamma tro, er och min.
13 Bröder, jag vill att ni ska veta att jag många gånger har bestämt mig för att komma till er och skörda någon frukt bland er liksom bland andra folk, men hittills har jag varit förhindrad. 14 Jag har skyldigheter både mot greker och barbarer, både mot lärda och olärda. 15 Därför är det min önskan att få predika evangeliet också för er i Rom.
16 Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror, juden först men också greken. 17 I evangeliet uppenbaras rättfärdighet från Gud, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige ska leva av tro.
18 Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. 19 Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, eftersom Gud har uppenbarat det för dem. 20 Ända från världens skapelse syns och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur, genom de verk han har skapat. Därför är de utan ursäkt.
21 Trots att de kände till Gud prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan de förblindades av sina falska föreställningar så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. 22 De påstod att de var visa, men de blev dårar 23 och bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. 24 Därför utlämnade Gud dem åt deras hjärtans begär så att de orenade och förnedrade sina kroppar med varandra. 25 De bytte ut Guds sanning mot lögnen och dyrkade och tjänade det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evighet. Amen.
26 Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det som är onaturligt. 27 På samma sätt lämnade männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män gjorde skamliga saker med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse.
28 Och eftersom de inte satte värde på kunskapen om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag så att de gjorde sådant som inte får göras. 29 De har blivit fyllda av all slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. 30 De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter, de är påhittiga i det onda och olydiga mot sina föräldrar, 31 vettlösa, trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. 32 De känner mycket väl till Guds rättvisa dom, att de som handlar så förtjänar döden. Ändå gör de sådant, och de samtycker dessutom till att andra gör det.

Inledning till Romarbrevet

Romarbrevet skrevs av aposteln Paulus under andra hälften av 50-talet e Kr, under ett tre månaders uppehåll i Korint på hans tredje missionsresa (Apg 20:2-3). Det dikterades för skrivaren Tertius (Rom 16:22) och bars av församlingstjänarinnan Febe (16:1) till de kristna i Rom, där Paulus hade många bekanta (16:3-15) trots att han aldrig hade besökt församlingen (1:13). Med brevet vill aposteln förbereda församlingen på hans planerade besök och vidare färd mot Spanien (15:23f) och ge en samlad framställning av evangeliets innehåll.