Tag Archive | Bibeln

Villoläror

Präster och pastorers ovilja att varna för villoläror. Artikel från:

http://experimentlandet.blogg.se/2019/february/praster-och-pastorers-ovilja-att-varna-for-villolaror.html

Det är förbi med mitt folk,därför att det ej får någon kunskap. Men eftersom du har förkastat kunskap,därför skall ock jag förkasta dig, så att du upphör att vara min präst. Och såsom du har förgätit din Guds lag, så skall ock jag förgäta dina barn”(Hos.4:6)

Något som Jesus, Paulus och apostlarna lade stor vikt vid var att varna för villoläror, det vill säga för läror som inte bygger på rätt grund, den grund som är Jesus.

Varningar för falska läror (villoläror), för avgudar, för falska apostlar (ulvar i fårakläder) och för avfall från den sanna och sunda läran (Jesus lära) går som en röd tråd genom hela bibeln (både i GT och i NT) men, (och jag tror jag har rätt i det) aldrig har det väl funnits så många olika villoläror som det finns idag och detta trots att bibeln är en och samma.

Förvisso så skiljer sig de olika översättningarna åt (ord har bytts ut och lagts till och även tagits bort) men i det stora hela så är det en och samma bibel som alla troende på Jesus har tillgång till.

Sorgligt nog så finns det dom som verkar försvara villolärorna (och därmed avfallet) med att i den yttersta tiden så kommer det att vimla av villoläror och av falska apostlar/herdar, det kommer att bli ett stort avfall (så säger bibeln), och att det är ett tecken på att Jesus snart kommer tillbaka.

Av den anledningen så behöver de inte agera på något sätt. Det räcker med att vänta och se vad som händer och efter det hoppa på tåget som kör raka spåret till himmelen.

Att vända sig emot de falska lärorna (de falska apostlarna, de oredliga arbetarna, ulvarna i fårakläder) och avslöja dem är inget som de flesta av de så kallade ”kristna”(trots att det är vad Jesus/Gud vill att de som tillhör honom skall göra), är intresserade av och inte heller de som utger sig för att vara herdar för fåren (så kallade präster och pastorer som inte så sällan tillhör den skaran själva).

Risken finns ju att de falska herdarna kan bli sårade, stötta eller rent av arga (liksom Satan själv) och gå till attack på det ena eller det andra sättet och det kan väl inte vara något som Jesus vill resonerar majoriteten av de så kallade ”kristna” som med det bevisar att de inte är ledda/styrda av Gud/Jesus utan av människor, världen och ytterst sett av Satan.

Dessutom, menar de på, så är många av dem snälla, barmhärtiga och kärleksfulla (enligt världens definition av vad det innebär) eller så ser de ut att vara det och därför låter man dem hållas så att de kan förföra och förleda Guds/Jesus sanna barn (dem som han har kallat och utvalt) rakt ner i avgrunden.

En villolära enligt bibeln är en lära som helt eller delvis bygger på en annan grund än Jesus (Jesus lära).

Att det ibland kan vara svårt att avslöja en villolära (villoläror) och dem som står upp för och predikar dessa, beror på att alla villoläror (villolärare) i regel blandar Jesus (Guds) sanningar med Satans lögner.

En lära enbart bestående av lögn/lögner hade för vem som helst varit lätt att avslöja som en ”lögnaktig lära” och en sådan lära hade inte fått särskilt många anhängare bland de ”kristna”.

Därför måste Satan och hans tjänare vara smarta för att kunna få med sig så många som möjligt i fallet, i AVFALLET, så att de som en gång har blivit frälsta vandrar bort från Gud/Jesus men samtidigt tror och intalar sig att de står kvar vid honom.

Då de står fast vid de sanningar som predikas inom de olika villolärorna och som grundar sig på bibeln/Jesu lära (till exempel att Jesus är Herre och Frälsare och Guds son med mera med mera) så tror de (de fås till att tro)att allt är frid och fröjd och att de har sitt på det torra inför evigheten.

Att de även står upp för lögnerna (medvetet eller omedvetet) som finns och som frodas inom dessa läror om de stödjer dem, bortser de ifrån.

Det är på detta sätt som Satan och hans anhängare vinner terräng inom de så kallade ”kristna” leden. Bland de kristna och deras kyrkor och samfund.

Världens barn (de ofrälsta) går redan i Satans och hans anhängares ledband (även om de är snälla, goda, kärleksfulla och barmhärtiga), då de är en del av det rike (världens rike) som Satan är herre över, så varför skulle han/de lägga någon energi på att få över dem till det rike de redan tillhör?

Det är de som har blivit frälsta till Jesus som han/de siktar in sig på.Vad det handlar om är att göra dem (de sant frälsta) oförmögna till att vara redskap åt Gud/Jesus och att utföra Guds/Jesus verk här på jorden.

Om de gör sina egna verk (människoverk) vilket de flesta kyrkor och samfund liksom många så kallade ”kristna” gör i sin självrättfärdighet, (i tron att de gör Guds/Jesus vilja) så bryr han sig inte utan det är när och om de gör Guds/Jesus verk (vilja), börjar göra hans verk och följer hans vilja, (börjar att bära frukt för Gud/Jesus) som han på diverse olika sätt försöker att förhindra detta.

Satan hatar Gud/Jesus (har så gjort sedan Gud/Jesus kastade ut honom från himmelriket) och detta vet Gud/Jesus som han inte kan komma åt, men han är slug och vänder sig till människor av kött och blod och som av Gud/Jesus har blivit benådade med en fri vilja och utger sig för att vara en vän till dem, till de ”kristna” (till alla människor) i syfte att komma åt Gud/Jesus genom dem, genom hans kallade och utvalda och genom dem som är kallade och utvalda men som ännu inte har hörsammat kallelsen.

Det är genom människor (de som har blivit kallade av Gud/Jesus,frälsta och pånyttfödda) som han, Satan, kan sabotera Guds/Jesus verk och vilja när han omskapar sig till att likna EN LJUSETS ÄNGEL LIKSOM HANS TJÄNARE, och de som borde stå på Guds/Jesus sida faller som käglor för Satans billiga knep.

När allt fler och fler ”kristna” anammar villoläror och avskärmar sig från Jesus/Gud och hans sanna evangelium njuter Satan i fulla drag liksom hans tjänare.

”Kristna” som inte är i Jesus (som inte låter sig ledas av honom, av hans Ande, hans lära) kan inte bära frukt i Guds/Jesus rike.

De har inte honom med sig och Jesus själv säger att ”ty utan mig kan ni inte göra något”. Jesus kunde inte heller göra något (av egen kraft) utan FADERN och som Jesus var i Fadern så måste Jesus lärjungar (de som tror på honom och som vill vandra med honom) vara i Jesus..

Grenarna (de frälsta och troende på Jesus) kan inte leva och grönska (bära frukt) om de är avskiljda från stammen.

Det är stammen (och stammen är i detta fallet Jesus) som ger grenarna den näring de behöver för att kunna bära frukt. En gren som inte får tillräckligt med näring eller som rycks bort från stammen blir en död kvist som förr eller senare kommer att brännas upp. Den kan inte bära frukt när den är död!

Det är deprimerande (sorgligt, beklämmande) att se hur de som en gång blev frälsta (som hade en sann frälsningsupplevelse) har valt att vandra bort från Jesus/Gud genom att hänge sig åt alla slags villoläror, villolärare och villoandar (åt vad som kliar dem själva i öronen) samtidigt som de säger att de fortfarande är Guds/Jesus lärjungar, att de vandrar med Gud/Jesus och att de är födda på nytt i Jesus Kristus och har Guds/Jesus Ande med sig trots att de borde veta att Guds/Jesus Ande (den Helige Ande) inte kan verka tillsammans med andar som inte kommer från Gud/Jesus och att sanningar som blandas med lögner inte kan bli något annat (inte kan resultera i något annat) än lögn.

Ännu mer deprimerande och sorgligt är det att inte de som utger sig för att vara herdar för fåren (speciellt för de små i Kristus/de nyfödda i Kristus Jesus och vilka kallar sig för präster och pastorer) vill ge dem som de har i sin vård/i sina händer (församlingsmedlemmarna), kunskaper om hur Satan verkar och då speciellt genom villoläror (onda andars läror) för att få dem att falla, avfalla från Kristi sanna och sunda lära.

Fråga efter den goda vägen

Jeremia 6:16  Så säger Herren:Ställ er vid vägarna och spana, fråga efter de urgamla stigarna.Fråga efter den goda vägen och vandra på den, så ska ni finna ro för era själar. Men de svarade: ”Vi vill inte vandra på den.”

Den rätta vägen är välbekant för de flesta, de vet vad som är rätt och fel, men inte vem Gud är. Man brukar sträva efter att gå sin EGEN väg. Det kan medföra att hela deras liv blir FEL. Då går man fel och gör fel och Gud kan inte rätta till det om man inte själv vill lära känna honom och ödmjuka sig.

Det är lika svårt idag som på Jeremias tid att hålla sig på Guds väg, trots att den är väl känd. Men låt dig inte föras vilse. Enda möjligheten för en människa att bli tillfredsställd på djupet är att gå Guds väg.

A (single) (young) (Christian) (mom) (wife-to-be) woman | fighting to live against the world
57 Motivational And Inspirational Quotes About Success In Life 12
/

Rasputin och tsaritsan

Av Thorbjörn Johansen

Rasputin med beundrare. Anna Vyroba var hovdam åt tsaritsan (rad 2, från vänster nr 3)

Varför var den ryska kejsarinnan Alexandra så inne i det ockulta? För personerna på bilden ovan var det ockulta en betydelsefull faktor.

Hon sökte hjälp för sin blödarsjuke son varifrån den än kom. Olika orakel kom för att hjälpa henne, ifrån montenegrinskorna, men först och främst var det Rasputin hon tydde sig till. Han var känd som en troshelare, han var ju faktiskt den som hjälpte Alexei mest. åtmintone ser det ut så. Han sände ett brev till Alexandra från Sibirien när Alexei var som sjukast, och Rasputin lugnade henne. Pojken skulle få leva och träffade senare sin troshelare igen.

Rasputins metod av hypnos och böner som botemedel mot blödarsjuka är idag omdebatterad; en teori är att lugn hypnos sänker stressnivåerna och därmed också symptomen för sjukdomen. En populär alternativ förklaring är att Rasputin rådde tsaritsan att upphöra Aleksejs vanliga behandling, som bestod av Acetylsalicylsyra. Den ger smärtlindring men förvärrar sjukdomssyndromen genom att framför allt sänka blodets koagulationsförmåga, vilket var okänt för dåtidens läkare. Rasputins råd kan därför ha givit en mycket påtaglig förbättring i Aleksejs tillstånd.

Alexandra kallade Rasputin:

Frälsaren sänd från ovan.

Rasputin var känd som mystiker, ockultist, munk, ytterlig kvinnoförförare och som det visade sig även politiker. Rasputin föddes i den byn Pokrovskoje vid Tiumen, i Sibirien år 1869. Han hade flera barn och mördades år 1916 i Petrograd.

Tidiga år

Rasputin växte upp i Sibirien som icke läs och skrivkunnig son till en bonde. Han blev redan i ung ålder känd som en tjuv och kvinnojägare och fyllo i hembyn och uppträdde störarande vid byns gudstjänster.
Tidigt spreds det att Rasputin kunde se vad människor gjort eller vad som skulle komma att hända för sin inre syn, och använde detta för att hjälpa sjuka och behövande. Han kom i kontakt med en sekt som menade att en människa endast kan uppnå Guds nåd genom att först synda så djupt att man når sin botten – för att sedan be om förlåtelse inför Gud. Rasputin ska dock först ha ansett att sekten var motbjudande enligt hans dotter Maria.

Rasputin ska dock senare ha nyttjat sektens filosofi genom att erbjuda kvinnor att synda tillsammans med honom för att sedan, genom honom själv i egenskap av medium, få Guds fulla förlåtelse. En av Rasputins mer kända helningsmetoder ska ha varit att ta en sjuk kvinna till ett badhus/vatten och idka samlag med henne. Hans ordspråk blev:

Blomman växer av vatten och det gör jag med”.

Rasputin blev enligt vissa källor  snabbt en ledande figur inom rörelsen vilken hade gruppövningar som inbegrep att medlemmarna dansade och piskade sig själva till extas. Efter sektlivet gifte sig Rasputin och startade en familj med en kvinna från trakten. Han lämnade dock strax sin fru och sina barn och förde, enligt vad han själv menade var en pilgrimsresa, ett kringdrivande liv runtom i Ryssland. Omkring år 1901  började ett rykte om en märklig man med djupt svarta ögon, ett yvigt skägg och mystiska, helande krafter spridas nationellt.

Efter utflykter till Grekland och Jerusalem anlände en otvättad och därför illaluktande Rasputin till Sankt Petersburg 1903 där han inom kort gjorde sig ett namn bland stadens societet. År 1905 blev han introducerad för Nikolaj II och tsaritsan Alexandra av Hessen.

I tsarfamiljens tjänst

Tsaritsan bar på genen för blödarsjuka och kände därför en stor skuld över att sonen och tronföljaren Aleksei drabbats av sjukdomen. Genom vänner fick hon kontakt med Rasputin som sagts henne ha märkliga, helande krafter; han använde sig av böner och en sorts hypnos som verkade ha positiva effekter på pojkens mående. Rasputin skaffade sig så småningom stort inflytande över det stora hovet och benämndes som ”en vän och helig man av tsaren själv. När Aleksei vid ett senare tillfälle ramlat telegraferade tsaritsan till Rasputin, som tillfälligt var tillbaka i Sibirien, och bad om hjälp. Hon fick då till svar att hon inte skulle oroa sig och Rasputin lovade att be Gud om lindring för tronföljaren; ”pojken kommer inte att dö, han blir snart bra igen”. När så också skedde blev hennes tilltro till Rasputin orubblig för återstoden av hennes liv.

Första världskriget började utan ryska framgångar, vilket tvingade tsar Nikolaj att ta befälet över Rysslands trupper. Relationen mellan tsaritsan och Rasputin hemma i Sankt Petersburg växte sig allt starkare och rykten uppstod snart att de båda hade en kärleksaffär, varvid hemliga polisen lät övervaka Rasputin. På grund av tsarens oerfarenhet i krig och den dåligt organiserade ryska armén växte missnöjet bland arbetarna och soldaterna mot tsaren och hela hovet. Tsaritsan vände sig då åter till Rasputin som gav råd om hur kriget skulle skötas, vilka tsaritsan förmedlade i brev till sin man där hon bönföll honom att agera efter Rasputins råd i tron att landet annars skulle gå under.

Tsaren följde råden i breven, men krigslyckan uteblev. I Sankt Petersburg levde Rasputin gott under beskydd av hovet, och i tsarens frånvaro och med tsaritsans aldrig sinande förtroende kunde han göra det han behagade. Rasputin gav släkt och vänner privilegier och ryssar med gott om kapital kunde genom honom köpa sig en bättre position i samhället. Missnöjet nådde nu Rysslands aristokrater, som menade att landet vansköttes. Tsaritsan Alexandra anklagades för landets snabbt försämrade ekonomi och brist på framgång i kriget; hennes tyska börd bidrog till kritiken. Rasputins starka inflytande över tsaritsan innebar att även han anklagades och grupper av sammansvärjningar bildades; prat om att ”den onde munken från Sibirien” borde dödas fick sin spridning i högre kretsar runtom i Ryssland.

I ett tal i den ryska och av Tsaren tillsatta Duman framhöll Vladimir Puriskjevitj tsarens ministrar har förvandlats till marionetter vars trådar har tagits fast i hand av Rasputin och kejsarinnan Alexandra Fjodorovna, Rysslands onda genius och tsaritsa som har varit en tysk på den ryska tronen och främmande för landet och dess folk. En som hörde talet var furst Felix Jusupov. Han sökte upp Purishkevitj och de båda började genast planera mordet på Rasputin.

Rasputins död

Rasputins död är mytomspunnen. Följande ska vara en tämligen vedertagen bild av händelseförloppet; dock har de medverkande ändrat sina historier vid flera tillfällen – inte minst för att ge sig själva en mer framträdande och viktig roll än vad som varit fallet. 29 december 1916 bjöds Rasputin in till furst Jusupovs palatsvid Moika-kanalen i Sankt Petersburg, i tron att han skulle få träffa Jusopovs fru som också skulle ha bjudit in sina väninnor. Han kom till palatset i en skinande silkesskjorta och sina bästa läderstövlar.

Rasputin visades raskt ner i källaren, då Jusopovs fru i själva verket var på resa. Värdarna spelade upp grammofonskivor och han bjöds på förgiftat Madeiravin. Då vinet inte hade någon effekt på Rasputin erbjöds han bakverk som innehöll cyanid, men inte heller detta fick Rasputin att reagera. Värden Jusopov tappade då tålamodet och hämtade en pistol. Därefter sköt han Rasputin två gånger i bröstet och sidan, varpå Rasputin föll ihop. Jusopov och hans sammansvurna tog av honom hans silkesdräkt och lämnade sedan källaren för att gå upp och fira att de gjort sig av med Rysslands fiende nr 1. Sällskapet planerade därefter att lämna palatset och ta sig vidare ut i staden. Jusopov anade dock oråd och återvände till källaren för att kontrollera liket. När han lutade sig över kroppen ska Rasputin enligt Jusopovs skildring ha vaknat till liv, tagit ett stryptag på fursten och viskat ”du din elake pojke!”

Jusopov tog sig ur greppet och Rasputin ska ha tagit sig upp på fötter och vidare ut på gården. Där sågs han av de övriga sammansvurna som då började jagade honom. De sköt flera skott, varav två ska ha träffat Rasputin i ryggen och i huvudet. Rasputin misshandlades ytterligare med påkar, sparkar och knytnävsslag innan han (enligt vissa källor) blev kastrerad.  Kroppen lastades sedan i en bil och dumpades i floden. Rasputins lik flöt dock upp igen och hittades ett par dagar senare.

Vid den efterföljande obduktionen var Rasputins lungor vattenfyllda; han skulle alltså varit vid liv då han kastades i floden. När kroppen hittades låg han med rakt utstående armar vilket tyder på att han skulle ha letat sig fram under isen och försökt ta sig upp på eller hänga kvar vid ett isflak i den delvis istäckta floden. Ingen cyanid hittades dock i Rasputins maginnehåll, vilket tyder på att giftet antingen varit för gammalt och därmed svagt (alternativt hade Rasputin aldrig fått något gift i sig allls.) Förgiftningen kan därför ha varit en efterhandskonstruktion av mördarna för att visa på Rasputins omänsklighet och därmed ge en viss legitimitet åt deras dåd.

De bisarra detaljerna kring hans död har bidragit ytterligare till legenden om och kring Rasputin. Dessa har framför allt spritts av hans baneman, Felix Jusopov, som liksom sina medsvurna aldrig straffades för brottet – trots att det snabbt var vida känt vilka brottslingarna var. Den demonisering av Rasputin som följde åren efter mordet fick mycket glöd tack vare Jusopovs skildring av händelserna och andra uttalanden kring Rasputins tidigare leverne.

I ett omtvistat brev som ska ha skrivits av Rasputin själv och skickats till tsaren den 31 december 1916 avger Rasputin två förutsägelser:

Jag kommer aldrig få se solen gå upp år 1917. Om mina mördare är dina fiender har Du inget att frukta, men är mina mördare dina vänner kommer Du själv också vara död inom kort.

När han gick till den omtalade bjudningen skulle Rasputin således ha anat att han skulle bli mördad. Då de sammansvurna visade sig vara tsartrogna borde också tsaren frukta för sitt liv. Tsaren avsattes redan i februari 1917 – under februari-revolutionen.

En viss Kerenskij blev tillförordnad statschef för en ny regering som avskaffade tsardömet men valde att fortsätta kriget i väster. Tsaren och hela hans familj fördes till fördes till Uralbergen och sköts med hela sin familj i Katerinburg 1918. Rasputins påstådda förutsägelser besannades därmed. På order av Vladimir Lenin och Jakob Sverdlov. Det var juden Jurovskij som utförde morden tillsammans med judiska tjekamedlemmar.

Alla falska troshelare som Rasputin fördöms i Bibeln och liknar nutida sk troshelare som t.ex. Benny Hinn och Ulf Ekman.

Men om någon, vore det och vi själva eller en ängel från himmelen, förkunnar evangelium i strid mot vad vi hava förkunnat för eder, så vare han förbannad. Ja, såsom vi förut hava sagt, så säger jag nu åter: Om någon förkunnar evangelium för eder i strid mot vad I haven undfått, så vare han förbannad. Ja, såsom vi förut hava sagt, så säger jag nu åter: Om någon förkunnar evangelium för eder i strid mot vad I haven undfått, så vare han förbannad.” (Gal 1: 8-9)

Hämtad från:    http://www.eaec-se.org/articles/Johansen/rasputin.htm

Kommer Jesus snart? /Artikel L J /Hur ska det gå för dem som inte vill känna honom….

Kommer Jesus snart?

http://bibelfokus.se/kommer_jesus_snart

I många bibelöversättningar står det på sina håll att Jesus säger ”jag kommer snart”. Många sånger finns också på detta tema, och många är de predikningar som handlat om att Jesus snart skall komma tillbaka. Och visst vore det gott om Jesus verkligen kom snart, inte minst med tanke på hur det ser ut i världen på många håll. Kristna är ju den folkgrupp som lider mest under förföljelse av alla folkgrupper idag. Men vad står det egentligen i våra Biblar?

Om vi tittar i Uppenbarelseboken 3:11,  22:7,  22:12  och  22:20 så är det ställen där det står att Jesus säger detta ”jag kommer snart”. Men om vi kikar i den grekiska grundtexten så är det ordet tachu (ταχύ) som översatts till ”snart”. Men det förhåller sig faktiskt så att det ordet inte betyder ”snart” utan istället betyder ”snabbt” eller ”hastigt”. Det skulle även kunna uttolkas som ”utan dröjsmål” – vilket ju är något helt annat än ”snart”. Är det alltså så att Jesus vill säga oss att han kommer hastigt, att han kommer plötsligt? Ja, det är ju vad det grekiska ordet säger oss och det stämmer också med andra bibelord. Låt oss titta på dessa, för text skall tolkas med text och gärna med flera olika bibelord.

Låt oss börja med det Jesus säger till lärjungarna om tiden före hans ankomst:

Matt 24:37-41: ”Så som det var under Noas dagar, så ska det vara när Människosonen kommer. Under dagarna före floden åt de och drack, de gifte sig och blev bortgifta ända till den dag då Noa gick in i arken, och de visste ingenting förrän floden kom och ryckte bort dem alla. Så ska det bli när Människosonen kommer. Då ska två män vara ute på åkern. Den ene ska tas med, den andre lämnas kvar. Två kvinnor ska mala vid kvarnen. Den ena ska tas med, den andra lämnas kvar.”

Luk 17:26-30: ”Så som det var på Noas tid, så ska det vara under Människosonens dagar. Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken. Då kom floden och gjorde slut på dem alla. På samma sätt var det på Lots tid: de åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, men den dag då Lot lämnade Sodom regnade eld och svavel från himlen och gjorde slut på dem alla. På samma sätt ska det bli den dag då Människosonen uppenbarar sig.”

Den här tolkar många vanligen fel och menar att ”lika syndigt som det var vid Noas och Lots dagar så skall det vara före Jesu återkomst”. Ja, det var fruktansvärt syndigt vid dessa tider och det kommer att vara en förfärlig synd i den yttersta tiden också, men det är inte vad Jesus pekar på här, om vi läser noga och funderar lite. Det han säger är ju att det kommer att vara vardag för alla icketroende, allt rullar på som vanligt. Här står ju att man gifter sig, äter och dricker, köper och säljer, planterar och bygger. När var det syndigt i sig?? Men mitt i denna vanliga vardagsruljangs kommer Jesus plötsligtoväntat och hastigt tillbaka, PRECIS så som det var för människorna när den stora syndafloden bröt fram. Då brydde människorna sig inte om Noas budskap, utan de lät vardagen rulla på, och då kom floden över dem lika plötsligt som när en kvinna får födslovärkar och sedan föder. På samma sätt var det på Lots tid.

Vi kan även läsa ett par andra ställen om att Jesus skall komma oväntat och plötsligt.

1 Tess 5:2-4: ”Ni vet själva mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten. När folk säger: ’Fred och trygghet’, då drabbar undergången dem lika plötsligt som värkarna hos en kvinna som ska föda, och de slipper inte undan. Men ni, bröder, lever inte i mörker så att den dagen kan överraska er som en tjuv.”

Upp 3:3: ”Om du inte håller dig vaken ska jag komma som en tjuv, och du ska inte veta vilken stund jag kommer över dig.”

Här ser vi också att Jesus kommer oväntat och plötsligt för de människor som inte brytt sig om att lyssna till Bibelns undervisning. Och observera också det, att Jesu återkomst INTE kommer som en överraskning för de som lever i ljuset med Jesus.

Om vi alltså lever nära Jesus i bibelläsning, bön och kanske även i en sund kristen gemenskap med trossyskon, då kommer det att göra att vi är vaksamma och att vi inte överraskas av Jesu återkomst. Skall vi då kunna ana när Jesu återkomst närmar sig? Ja, det är ju exakt vad Jesus säger i detta bibelord:

Matt 32:33: ”Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut VET NI att sommaren är nära. På samma sätt VET NI, när ni ser allt detta, att han är nära och står för dörren.”

Vi skall alltså kunna VETA när Jesu återkomst närmar sig. Och om vi nu skall kunna veta när Jesu ankomst är nära, då är det ju faktiskt också så, att vi även skall kunna veta när hans ankomst inte är nära. Det är en enkel logik i det. Men dag och timma för hans ankomst skall vi inte kunna veta:

Matt 24: 36, 42: ”Men den dagen eller stunden känner ingen: inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern…. Var därför vakna, för ni vet inte vilken dag er Herre kommer.”

Kommer då Jesus snart? Nja, i Bibeln hittar jag egentligen inget som säger att han kommer just ”snart”. Men vi kan hitta en mängd tidstecken som säger oss att en del tid återstår före hans återkomst. Men vi förstår också att den absolut yttersta tiden närmar sig med stormsteg. I t.ex. Matt 24,  Upp 13,  Upp 17 står det om en hel del händelser som skall inträffa före Jesu återkomst, och utifrån dessa kan vi förstå att Jesus inte”står för dörren” men att yttersta tiden nu snart är här. Jesus har ju sagt till oss – som vi såg i Matt 32:33 – att vi skall VETA när hans ankomst är nära förestående. Detta hindrar så klart inte att vi ber om hans snara återkomst (Matt 24:22). Och detta säger oss inte att det nu finns tid att som kristen lägga sig på soffan och vila ifrån både tron och bibelläsningen osv. Kristna skall i alla tider hålla sig vakna för att vara beredda på både förföljelser som nalkas och för att kunna tolka tidens tecken för att se om Jesu står för dörren (vi vet ju inte heller vilken dag vi skall dö!). ”Var därför vakna” och ”se till att ingen bedrar er” är ord från Jesus som gäller för alla kristna i alla tider!

Summa summarum
När Jesu återkomst är nära förestående, då skall vi kunna VETA det och då dröjer han inte. När han väl kommer, då kommer han hastigt och väldigt plötsligt. Även om vi har hållit oss vakna kommer vi att bli smått överraskade, dock inte förvånade. Detta är vad Bibeln säger oss. Låt oss därför hålla ett fast grepp om den tro som apostlarna förmedlat till oss via Bibeln, med bibelläsning, bön och syskongemenskap. Då kan vi se fram mot Jesu återkomst med stor förväntan och glädje!

/Lennart

____________

Människor vill inte veta av Gud, de vill inte känna Jesus, de vill inte bli frälsta, de raljerar om Gud och de hånar och hädar… Hur ska det gå för dem då Jesus kommer?!  Det vet vi om vi läser Guds ord.

  FOTO: Maria

Gud har all kontroll. Relation med Jesus

Under kontroll

Fullkomlig relation.

Vi är fullkomliga på grund av vårt eviga förbund med den fullkomlige Jesus Kristus, När vi blev Guds barn förklarade Gud oss ”utan skuld” genom vad Jesus, hans älskade son gjorde för oss. Hans fullkomlighet är absolut och oföränderlig, och det är vår fullkomliga relation med honom som garanterar att vi en dag nå fullkomlighet.

Fullkomlig tillväxt.
Vi växer och mognar andligt så länge vi fortsätter att tro och lita på Jesus, lär oss mer om honom, kommer närmare honom och lyder honom. Vår tillväxt är växlande eftersom den är beroende av vår dagliga vandring med Gud. Ibland sker mognaden snabbare, ibland långsammare, men allt vi eftersom vi arbetar vidare kommer vi närmare fullkomlighet, de är en följd av Guds arbete med att fullkomna oss. Se Fil 3:1-15.

Rättfärdigheten genom tron

1 För övrigt, mina bröder, gläd er i Herren! För mig är det inget besvär att skriva samma sak till er igen, och för er är det tryggare.
2 Se upp för hundarna, se upp för de onda arbetarna, se upp för de sönderskurna! 3 Det är vi som är de omskurna, vi som tjänar Gud genom hans Ande och har vår ära i Kristus Jesus och inte förlitar oss på det yttre.
4 Fast nog hade också jag kunnat förlita mig på det yttre. För om någon tycker att han kan förlita sig på det yttre, så kan jag det ännu mer: 5 omskuren på åttonde dagen, är av Israels folk och Benjamins stam, en hebré född av hebreer, i fråga om lagen en farisé, 6 i iver en förföljare av församlingen, i rättfärdighet genom lagen en oklanderlig man.
7 Men allt det som förr var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull. 8 Ja, jag räknar allt som förlust, för jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som skräp, för att vinna Kristus 9 och bli funnen i honom – inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tron på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron. 10 Då får jag lära känna Kristus och kraften i hans uppståndelse och dela hans lidanden genom att bli lik honom i hans död, 11 i hoppet om att nå fram till uppståndelsen från de döda.

Slutmålet

12 Inte så att jag redan har gripit det eller redan har nått målet, men jag jagar efter att gripa det eftersom jag själv är gripen av Kristus Jesus. 13 Bröder, jag menar inte att jag har gripit det än. Men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför 14 och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus.
15 Så bör vi tänka, vi som är mogna. Och tänker ni annorlunda i något avseende ska Gud uppenbara också det för er. 16 Låt oss bara hålla fast vid det vi nått fram till.

Fullkomlighet.

När Jesus kommer tillbaka för att ta oss med till vårt hemland himmelen kommer vi att bli förvandlade och gjorda fullkomliga. Fil 3:20-21     20 Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare. 21 Han ska förvandla vår bräckliga kropp och göra den lik hans härlighetskropp, för han har makt att lägga allt under sig.
Den djupaste glädjen kommer av att Jesus bor i oss. Vi kommer att kunna förstå det bättre när han kommer tillbaka till jorden för att slutföra sitt uppdrag.
Tänk att aldrig behöva oroa sig för något. Det verkar nästan omöjligt med tanke på alla bekymmer på jobbet, skolan, eller hemma och i sina tankar och känslor. Paulus ger oss rådet att förvandla bekymmer till bön. Visst vill du ha mindre bekymmer? Lösningen är att ber mer. Stanna upp och be så snart du märker av oron.
Guds frid är helt annorlunda än världens. Se Joh 14:27.  27 Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet.
Verklig frid är ett resultat av kunskapen om att Gud har all kontroll och allt under kontroll och medborgarskap i Guds nya värld är garanterat. Vi vet vart vi är på väg och att segern över synden är ett faktum.

 

 

Korsets väg. /de karismatiska ledarna gör fel emot de troende, de går inte korsets väg

-Tankar om Jesus och tro och att följa honom :

Vad är det för ledare i kyrkorna? De säger alltid att de brinner och använder ordet FIRE! väldigt ofta! Men är de så kunniga i Guds ord, de som har det explosiva i sitt sätt att vara?  Kan de människorna verkligen vad Gud vill?  Känner de Guds ord?

Man kan råka väldigt illa ut om man tror på många av personerna som finns i församlingarna och är över-karismatiska! De vill inte ha kritik, de vill lysa som en fackla i sin lögner! De står och ljuger om evangeliet och Jesus och medlemmar i församlingen vet inte att de ljuger, för de är ännu mer okunniga i Guds ord! T ex är HILLSONG en mycket farlig sekt. Undersök gärna den saken.

Pastorer säges vara så heliga och rena och det finns ju de som står och har massmöten men som  inte alls gör vad de borde göra.  Jag såg en predikan på You Tube från Livets Ord och med en avdankad s k predikant och det var en skymf. /Artikel här på sidan. Sedan finns det ju en del unga ’valpar’, ni får gissa vilka, som pratar om kärlek  och att ’offra’ i det oändliga, de tjatar om att arbeta för Gud, och de pratar mycket om kärlek, men lyssnar man till dem så hör man omgående vad de inte förstår, de gör bort sig , men en omogen och enfaldig publik sväljer allt.

  • Vad är det för fel man gör idag?
  • Jo de kristna, de som verkligen tillhör Jesus behöver inga s k ledare som har övat in repliker och verser och inte kan så mycket om just TRO. De behöver bara få veta att Jesus är den de SKA FÖLJA, genom ALLT. De kan då gå tillsammans och utvecklas liksom i Apostlagärningarna och i övrigt i NT. DÅ blir det som Gud vill ha det, om man nu är TROGEN och vill vara en LÄRJUNGE. Då kan man också få vara i ett skeende där man kan tjäna varandra i kunnighet och gåvor och man tjänar människor som behöver ens hjälp. Det är korset som gäller, ja att gå Korsets väg, Jesu väg genom allt- ALLTID. Gud ser våra hjärtan och hur villiga vi är till att lära och lida!

Bible Verses About Love: it is finished

30 När Jesus hade fått ättik-vinet, sade han: ”Det är fullbordat.” Och han böjde ner huvudet och överlämnade sin ande.

 

Bibeln måste få vara vägledande! / Lennart J

Bibeln måste få vara vägledande

Från: http://bibelfokus.se/blog/110927

Jag får ibland e-post från personer som är väldigt kritiska till den kritiska inställning som jag har till sådant som jag kallar för ”falsk karismatik” – och annat också för den delen. Ordet ”karismatisk” härstammar förresten från grekiskans charis som framför allt betyder ”nåd”. När vi därför talar om äkta ”karismatik” i kristenheten så handlar det om de andliga gåvor som Gud ger oss av nåd, alltså de andliga nådegåvor som Paulus bl.a. nämner i 1 Kor 12. Dessa är jag så klart inte motståndare till!

Flera av dessa kritiker som hör av sig är ofta uppjagade över att jag anser att många av de ”karismer” som vi ser i kristenheten – men som vi inte ser röken av i Bibeln – är falska. Jag får t.ex. frågor som: ”Vad i andedopet motsäger att folk kan ligga på marken och sprattla, gråta, jubla, skrika etc?” Men resonerar man så, kan man även undra över om det var fel med det som skedde i den svenska Korpelarörelsen på 1930-talet. Från att ha varit en gren av laestadianismen urartade det hela till mer och mer extatiska möten. Till slut innehöll deras möten en slags ”ritual” där kvinnorna lade sig nakna på golvet och männen sedan rullade över kvinnorna. Med samma logik kan man då fråga sig: ”vad i andedopet motsäger sådana religiösa yttringar?”.

Skall alltså vi människorna själva bedöma vad som är andligt, så kommer vi att dra gränserna precis där det passar oss själva. Det finns då ingen yttre gräns för dårskaperna, och det såg vi inte bara i Korpelarörelsen utan även i Toronto, Lakeland osv. När det gäller andliga yttringar (och egentligen allt i livet) måste Bibeln få vara vägledande, för annars hamnar vi oundvikligen fel. Hittar vi inte ett stöd i Bibeln för vissa speciella andliga yttringar, så skall vi rata dessa yttringar. Jag vill inte se Bibeln som en manual, men i sådana här fall måste den få vara Guds vägledande ord till oss.

Det duger alltså inte att resonera så här: ”Men Bibeln säger ju inte emot att någon kan skälla som en hund när den Helige Ande blir utgjuten. Det kan ju faktiskt vara från Gud.” Resonerar man på ett sådant sätt kan man addera vad som helst till Bibeln. Man måste istället tänka från andra hållet: ”Var i Bibeln ser jag att Gud gör så här?”. Finner jag då inget stöd så ratar jag det säkrast.

Nu måste jag nyansera det här och säga att Bibeln så klart ger utrymme för mycket frihet i våra liv, och även när det gäller vår andlighet. Men det jag hittills tagit upp är främst med syfte på särskilda andliga yttringar och manifestationer. När det sedan t.ex. gäller hur vi delar med oss av vår tro måste vi tillåta oss att färga det hela på vårt personliga sätt. Här avser jag t.ex. hur man väljer att vittna och förkunna evangeliet. Kanske jag hellre sjunger andliga sånger, och då väljer jag kanske en musikstil som jag tycker är passande för tillfället, osv. Det här kan även gälla vårt eget sätt att be och att lovsjunga. Inom detta skall vi också vara öppna för Guds Andes direkta ledning.

MEN, både när det gäller andliga yttringar och manifestationer samt vårt sätt att uttrycka och förmedla vår tro, så finns det ändå vägledning i Bibeln som måste få vara med och sätta ramarna för hur det här skall få ta sig uttryck. Annars kommer det förr eller senare att spåra ur; det har vi sett massor av exempel på genom hela den kristna historien. Jag vill därför lyfta fram några Bibelord som ger en tydlig vägledning. Det finns så klart fler, men dessa räcker gott för att visa på att Gud faktisk ger oss vägledning i sitt Ord för våra sätt att uttrycka kristen tro:

1 Kor 12:4-7: ”Det finns olika slags nådegåvor, men Anden är densamme. Det finns olika slags tjänster, men Herren är densamme. Det finns olika slags kraftgärningar, men Gud är densamme, han som verkar allt i alla. Men hos var och en uppenbarar sig Anden så att det blir till nytta.”
(OJ! Tänker vi alls på detta?)

1 Kor 14:40: ”Men låt allt ske på ett värdigt sätt och med ordning.”
(Hoppsan! Toronto-väckelsen hade tydligen missat detta!)

Kol 3:16: ”Låt Kristi ord rikligt bo hos er med all sin vishet. Undervisa och förmana varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung med tacksamhet Guds lov i era hjärtan.”
(Vart har sådana här sånger tagit vägen??)

Ef 5:17-19: ”Var därför inte oförståndiga utan förstå vad som är Herrens vilja. Berusa er inte med vin, sådant leder till ett liv i laster. Låt er i stället uppfyllas av Anden, så att ni talar till varandra med psalmer, hymner och andliga sånger, och sjunger och spelar för Herren i era hjärtan.”

1 Tess 5:8: ”Men vi som hör dagen till, låt oss vara nyktra, iförda tron och kärleken som pansar och hoppet om frälsning som hjälm.”

1 Petr 4:7: ”Slutet på allting är nära. Var därför förståndiga och nyktra, så att ni kan be.”
(Ingen ”holy drunkness”!)

1 Tess 4:9-12: ”Vi behöver inte skriva till er om broderskärleken. Ni har ju fått lära er av Gud att älska varandra. Den kärleken visar ni också alla bröderna i hela Makedonien. Men vi uppmanar er, bröder, att överflöda ännu mer i den och sätta en ära i att hålla er lugna och sköta ert och arbeta med era händer så som vi har befallt er. Lev på det sättet, så väcker ni respekt hos de utomstående och lider inte brist på något.”
(Vann man respekt hos de utomstående i t.ex. Lakeland?)

1 Kor 14:9: ”Om ni inte i ert språk talar begripliga ord, hur skall man då kunna förstå vad ni säger? Ni kommer att tala ut i tomma luften.”
(Precis!)

1 Kor 14:23: ”Om nu hela församlingen kommer tillsammans och alla talar tungomål, och några som inte förstår eller inte tror kommer in, skall de då inte säga att ni är galna?”
(Hallå Pingströrelsen!)

Matt 6:7: ”Och när ni ber skall ni inte rabbla långa böner som hedningarna. De menar att de skall bli bönhörda för sina många ords skull.”
(Är det bara jag som kan bli trött på de som inte läst detta?)

Summa summarum:

Bibeln måste få vara vägledande! / L Jareteg

Svenska Bibelcitat (@svenskabibelcitat) | Instagram photos and videos  Col 3:14 let love guide your life, the rest will come from this    

 

Sorg och Glädje / Lita på Gud. ”Såsom bedrövade, men dock alltid glada.” 2 kor 6: 10.

 

   Ett ord idag:

Sorg och Glädje 

”Såsom bedrövade, men dock alltid glada.” 2 kor 6: 10.

SORGEN var vacker, men hennes skönhet var månskenets, som lyser genom trädens lövprydda grenar i skogen, kastande liksom ett stänk av silver över den mjuka, gröna mossan därinunder.

Då Sorgen sjöng, liknade hennes röst näktergalens låga, ljuva drillar, och i hennes ögon syntes den liknöjda blicken hos en, som har upphört att vänta sig någon glädje. Hon kunde med ömt deltagande gråta med dem som gräto, men att fröjdas med dem som voro glada var okänt för henne.

Glädjen var även vacker, men hans var den strålande sommarmorgonens skönhet. Ur hans ögon lyste det glada skrattet, som han bevarat från barndomen, och hans hår glänste av solskenets kyss. Då Glädjen sjöng, steg hans röst såsom lärkans drill mot skyn och han rörde sig likt en erövrare, som aldrig lidit ett nederlag. Han kunde fröjda sig med alla glada, men att gråta med dem som gräto, det var honom främmande.

”Vi kunna aldrig förenas”, sade sorgen längtansfullt.

”Nej, aldrig.” Och Glädjens ögon blevo beslöjade, då han talade.

”Min väg leder genom de solbelysta ängarna, de härligaste rosor vänta på att plockas av mig, och sångfåglarna förbida min ankomst för att uppstämma sina vackraste visor.”

”Min väg”, sade Sorgen, och vände sig långsamt bort ”leder genom de mörknande skogarna. Blott med månskenets blommor skola mina händer fyllas. Likväl skall den ljuvligaste av alla jordiska sånger — nattens sång om kärleken — bliva min. Farväl, Glädje, farväl!”

Just medan hon talade, varseblevo de en gestalt, som stod framför dem. De sågo Honom blott dunkelt, men Han hade en kunglig hållning, och med stor och helig bävan föllo de ned inför Honom.

”Jag ser i Honom, gädjens Konung, viskade sorgen, ”ty Han bär många kronor på sitt huvud och märkena efter spikarna i Hans händer och fötter äro ärren efter en stor seger. Inför Honom förvandlas all min sorg, till oförgänglig kärlek och glädje, och jag överlåter mig åt Honom för evigt.”

”Nej, Sorg”, sade Glädjen milt, ”jag åter ser i Honom Sorgens Konung. Kronan på Hans huvud är en törnekrona, och märkena efter spikarna i Hans händer och fötter äro ärren efter en stor ångest. Även jag överlåter mig för evigt åt Honom, ty sorg tillsammans med Honom måste vara ljuvligare än någon glädje jag förr känt till.”

”Då äro vi ett med Honom,” utropade de glatt, ”ty ingen utom Han kan förena glädje och sorg.”

Hand i hand gingo de ut i världen för att följa Honom genom storm och solsken, i vinterkyla och sommarvärme, ”såsom bedrövade, men dock alltid glada”.         E. Cowman.
____________

”Ty, vi veta, att om vår kroppshydda, vår jordiska boning, nedbrytes, så hava vi en byggnad, som kommer från Gud, en boning, som icke är gjord med händer, en evig boning i himmelen.” 2 Kor 5: 1.
”Det är genom mycken bedrövelse, som vi måste ingå i Guds rike.” Apg 14: 22.
”Stadigt förbidade jag Herren.” Ps 40:1.
Jag har den förtröstan till Gud, att så skall ske, som mig är sagt.” Apg 27: 25.
”Såsom bedrövade, men dock alltid glada.” 2 kor 6: 10.’

TRO på Gud och nalkas himmelen!   

Westcott och Hort förfalskade Bibeln. Ockultister

Westcott och Hort Förfalskade Bibeln/ 

Artikel från: http://www.eaec-se.org/articles/Johansen/Westcott-och-Hort-Forfalskade-Bibeln.htm

 Av Toby Johansen EAEC den 28 oktober 2009

De båda professorerna vid Cambridgeuniversitetet Brooke Foss Westcott (1825-1903) och Fenton John Anthony Hort (1828-1892) var två engelska ockultister som år 1881 förändrade Bibelns grundtext. De inte bara förvanskade Bibeln, utan utelämnade ett stort antal verser. Westcott och Hort behandlade de gamla manuskripten som vilken annan bok som helst samt använde sig av en ”vetenskaplig textkritik” och använde två slarvigt hopkomna manuskript av senare datum, båda skrivna på pergament 350 e.Kr.

Den nya Bibeln på grekiska utgavs alltså 1881 i London. De som stödde Westcott och Hort trodde att de var stora gudsmän som hade ansträngt sig mycket för att återställa den grekiska grundtexten. Deras motståndare väckte klagomål som heresi, icke-bibeltrohet, falsk lära och annat, och de flesta teologer som är vid sina full fem hävdar, som då, fortfarande att Westcott och Hort är skyldiga till att förlett många människor med sin Biblar och åstadkommit stor skada på den Heliga Skrift.

De grundtexter Westcott och Hort använde var Vaticanus och Sinaiticus, båda egyptiska källor av rätt tvivelaktig karaktär. Av de nyare bibelöversättningarna är det bara den engelska King James Version (1611) och den svenska Reformationsbibeln som har använt sig av den ypperliga och mycket trovärdiga Textus Receptus. Tyvärr är dessa båda också stympade när det gäller grundtexten, men värre ligger det till med de översättningar som följde Westcott och Horts ”grekiska grundtext.”

Själva förledda av Frimureri, Ockultism och Spiritism

Nedanstående uppgifter är hämtade från Westcott och Horts brevkorrespondens, publicerad av deras söner:

The Life & Letters of Fenton John Anthony Hort & The Life of Brooke Foss Westcott; båda av Arthur Hort; Macmillan &Co Ltd London 1896; samt en utgåva 1903.

Westcotts son skriver om sin fars livslånga tro i ”vad som i brist på bättre namn måste kallas för spiritism.”

Westcott och Hort var medlemmar i Ghostly Guild, Andesällskapet från 1850-talet, och Hort berättar följande i ett brev: ”Westcott — Benson, med flera och jag har startat ett sällskap för att undersöka andar och alla övernaturliga förekomster och effekter, och jag är benägen att tro att något sådant verkligen existerar.”

Hort skrev 1860 till Westcott  att han önskade att de i första hand skulle se till att deras text (Nya Testamentet på grekiska) blev publicerad innan de tog itu med angelägenheter som sannolikt skulle brännmärka dem som farliga kättare. Risken var stor annars att deras text skulle få svårigheter att nå ut. Westcott och Hort var med i flera ockulta frimurarklubbar endast för invigda, till exempel Hermessällskapet, organiserat av Westcott själv.

Det är sålunda uppenbart att Westcott och Hort  ägnade sig åt spiritistiska övningar samtidigt som de arbetade fram en grekisk grundtext till Bibeln!

Hort var en enhetssträvare och så tidigt som 1860 blev han även evolutionist efter att ha läst Charles Darwins bok ”Om arternas uppkomst.” Westcott å sin sida trodde på 1890-talet inte på att de tre första kapitlen i 1 Mosebok ger oss en bokstavlig berättelse av skapelsen.

Båda förnekade de att Kristi död innebar någon försonande faktor för syndare. Redan i Horts brev från år 1851 uttryckte Hort sitt ogillande av Textus Receptus genom att kalla den ”usel” och ”avskyvärd.” Någon i den dåvarande bibelkommissionen hade yrkat på att ingen som förnekar Kristi Gudom skulle få arbeta med den nya bibelöversättningen. ”Om kommissionen accepterar detta,” skrev Westcott, ”så blir jag tvungen att sluta.”

Den avskyvärda ryska ockultisten Madame Helena Petrovna Blavatsky, som även var det Teosofiska Sällskapets grundare, kommenterar i en av sina böcker Bibeln och Westcotts och Horts grekiska text på följande sätt:

”Den som under nästan 1500 år varit pålurad kristendomen såsom en bok där varenda ord var skrivet under överinseende av den Helige Ande; i vilken inte en stavelse eller ett komma kunde förändras utan att det ansågs som helgerån, blir nu översatt på nytt, reviderad och korrigerad och klippt på hela verser.”

Således ansåg Blavatsky precis som Westcott och Hort att deras nya grekiska grundtext från 1881 var mer rätt och ursprunglig fast den först då efter 1500 år blivit korrigerad! Denna lögn från spiritister går många på idag! Tyvärr har dessa usla källor även använts till att skriva nya biblar som Bibel 2000. Till och med Bibel 1917 är förvisso skadad av dessa ideer, men värst är Bibel 2000, då svenska bibelkommissionen byggde hela sin översättning på det Förenade Bibelsällskapets (United Bible Society, förkortat till UBS) utgåva av den grekiska grundtexten och UBS bygger i sin tur direkt på Westcott och Horts framställningar. Mellan UBS andra och tredje utgåva ändrade de den grekiska grundtexten på 500 ställen, trots att inga nya textfynd hade gjorts!

Herren har bevarat sitt Ord

Det är inte vilken text som helst vi har att göra med, det är Guds eget Ord, och till det får vi inte lägga till eller dra ifrån något. Har Gud då inte bevarat sitt Ord? Jo, jag vill till sist citera kyrkomannen John Burgon:

”Jag är ytterst oförmögen att tro, kort sagt, att Guds löfte så fullständigt har misslyckats, att vid slutet av 1800-talet, det mesta av texten i Evangeliet behövde i själva verket bli utvalt av en tysk kritiker utifrån en korg med värdelösa papper i St. Katarinas Kloster; kopior som hade levt kvar, och som förmodligen hade anonymiteten att tacka för sin överlevnad, att de var åsidosatta; medan hundratals andra manuskript av Textus Receptus användes så mycket att de gick i bitar, hade dock testamenterat sitt vittnesbörd, överförda till nya kopior. . . .”

Och vidare:

”Jag är ytterst obenägen att tro, så starkt osannolkt verkar det – att vid slutet av 1800-talet, 995 kopior ut ifrån varje tusen (av Textus Receptus-kopior) antages bevisa otillförlitlighet, och att de två till högst fem återstår och dessutom är helt okända (Vaticanus och Sinaiticus), visar sig ha kvar hemligheten av det som ursprungligen hade ingivits av den Helige Ande.”

Tyvärr är inte Gamla Testaments böcker av Reformationsbibeln ännu tillgängliga, utan bara Nya Testamentet, när jag kontrollerade senast var GT ännu inte utgiven. Herren har bevarat sitt Ord i både King James och Karl XII:s Bibel (Reformationsbibeln) som nu kommer i en ny utgåva med förnyat språk. Nya Testamentet finns redan på internet och snart kommer också det Gamla Testamentet online, alldeles gratis, pris ske Gud! Ett stort antal personer arbetar redan på detta, och man är tacksam för gåvor för att verket skall gå fortare. Adressen till hemsidan där du kan ladda ner Nya Testamentet av Reformationsbibeln är som följer:

http://www.bibel.se/viewNavMenu.do?menuID=4

Tills vi får hela Reformationsbibeln online är dock GT 1917 den bästa att läsa.

DÅLIGA NYHETER FÖR DEN MODERNA MANNEN.

Today’s English Version

Av American Bible Society.

 UTESLUTER JESU ”BLOD”  I

HELA 15 VERSER.

Matt. 27:4; 25, Apg. 5:28; 20:28,

Rom. 3:25; 5:9, Ef. 1:7; 2:13, Kol.1:14; 20

Hebr. 10:19, 1 Petr. 1:19, Upp.1:5; 5:9

__________

Matteus kap 7 Matteus 7:7 Be, och ni ska få. Sök, och ni ska finna. Bulta, och dörren ska öppnas för er.

Matthew 7:12 Inspirational Image  Picture: KJV bible online Verse for today

Bibelverserna är mycket klara, Jesus berättar precis som det är. Men det kan vara svårt att verkligen förstå att det som han säger det menar han och det går inte att ändra på hans ord till sin eller andras fördel eller nackdel. Bibelorden nedan är så fina och så riktiga, men alla vill ju inte ta till sig att de borde be och tacka, be eller bulta eller att vänta eller att så eller att gå den vägen en annan går.
Han säger att vi ska be och att vi ska tro, vi skall bulta och dörren skall öppnas. Ibland stänger Gud dörrar också minsann, och för mig är det klart och tydligt att vissa människor skall man inte ha i sin närhet eftersom han tar bort dem d v s deras närvaro ur ens liv, vilket har skett i många fall och vissa problem löser sig också på grund av att man är envis i sin tro och inte ger upp.
Jesus säger också att vi ska göra saker för människor, så som de behöver och som vi skulle önska att man gjorde för oss och andra. Är du villig att lida på vägen, i din tro så kommer det att gå bra för dig.

Matteus 7:7 Be, och ni ska få. Sök, och ni ska finna. Bulta, och dörren ska öppnas för er. 8 För var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar ska dörren öppnas.
9 Vem av er ger sin son en sten när han ber om bröd? 10 Eller en orm när han ber om fisk? 11 Om nu ni som är onda förstår att ge goda gåvor till era barn, hur mycket mer ska då inte er Far i himlen ge det som är gott till dem som ber honom?
12 Alltså: allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem. Detta är lagen och profeterna.

-Jesus talar om klokhet, om hur han vill att hans ord och lag skall tas emot och efterliknas, han ber oss om att göra som han sagt oss för det är det enda rätta:

7:24 Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem liknar alltså en klok man som byggde sitt hus på klippan. 25 Regnet öste ner, floden kom och vindarna blåste och kastade sig mot huset, men det föll inte, för det var grundat på klippan.
26 Men den som hör dessa mina ord och inte handlar efter dem, han liknar en dåre som byggde sitt hus på sanden. 27 Regnet öste ner, floden kom och vindarna blåste och slog mot det huset, och det föll samman. Och dess fall var stort.”
28 När Jesus hade avslutat detta tal var människorna överväldigade av hans undervisning, 29 för han undervisade dem med auktoritet och inte som deras skriftlärda.

Jesus säger: Vad vill du att jag ska göra för dig? Markus ev. 10:51

”Vad vill du att jag ska göra för dig?”

 Appell av Michael Hafsahl, väckelsemöte i Västerås.
https://www.midnattsropet.se/2018/07/vad-vill-du-att-jag-ska-gora-for-dig.html
– Vad som har betydelse för evigheten är inte att vi är en stor skara församlad här ikväll. Det som är viktigt är att du och jag är här, och hur vi svarar på Jesu fråga: Vad vill du att jag ska göra för dig? 

Det finns en fråga i Bibeln som har talat till mig och jag ska här lyfta den ur sitt sammanhang och dela några tankar om den.
Det var Jesus som ställde frågan för snart tvåtusen år sedan. Egentligen ställer han precis samma fråga ikväll, och vi finner den i Markusevangeliet 10:51 där det står: ”Vad vill du att jag ska göra för dig?”

Det är inte jag som ställer frågan, för jag har ingen förmåga att göra någonting för dig. Det är min store Mästare och Herre som ställer den till dig. Den är väldigt enkel och direkt, och om du är en van bibelläsare känner du igen den. Det handlar om Bartimeus som sitter utanför Jeriko och ber om allmosor av dem som går förbi. Måhända tänker du nu att den historien känner du till, att du kan den utan och innan, fram- och baklänges och att den inte är speciellt intressant.
Men jag ska inte tala om Bartimeus, jag ska tala om dig och mig. I alla viktiga hänseenden är Bartimeus, mitt och ditt fall precis likadana. Bartimeus var en man för tvåtusen år sedan, men i grund och botten befann han sig i samma situation som du och jag är i dag. Vi ska överföra den här historien till oss, och det första jag vill poängtera är att den handlar om individen – var och en av oss får den här frågan personligt och individuellt.
Jesus ställer inte frågan till folkskaran: ”Vad vill ni att jag ska göra för er?” Nej, frågan är individuell: Vad vill du att jag ska göra för dig? Då vi läser berättelsen ser vi att det förutom lärjungarna även var en stor folkskara som följde Jesus den där dagen utanför Jeriko, men dock handlar det om en enda man.
Ikväll är vi här i Västerås en stor skara församlade omkring Jesus Kristus. Vi kommer från olika håll, från olika sammanhang, ja vi kommer till och med från olika länder. Vi har olika bakgrund och utbildning och det finns en massa olikheter oss emellan. Men vi har kommit tillsammans omkring Mästaren från Golgata och han är här mitt ibland oss. Pris ske Gud!
När vi avslutar det här mötet kommer resultatet att vara individuellt och personligt. Mästaren handlar med individen och ser den enskilda människan. Han har ett svar för var och en av oss.
Vad vill du att jag ska göra för dig? Givetvis är vi många ”dig” samlade den här kvällen. Och vi får alla samma fråga ifrån Mästaren. För honom är vi inte som små droppar i havet, utan han ser oss var och en personligen. Var och en av oss är en människa som är objekt för gudomlig nåd. Om du heter Petrus eller Martin, Michael, Klara eller Rut – det spelar ingen som helst roll. Frågan når dig personligen. Han dog för dig personligen, och han ser dig i mängden. Det har betydelse för evigheten då det är saker av evighetsvärde vi här talar om. Vad som har betydelse för evigheten är inte att vi är en stor skara församlade. Det som är viktigt är att du och jag är här, och hur vi svarar på Jesu fråga till oss: Vad vill du att jag ska göra för dig?
För det andra säger det någonting om att vi alla har behov. Frågan till Bartimeus var inte: ”Behöver du någonting Bartimeus? Är det någonting som jag kan hjälpa dig med?” Frågan löd: Vad behöver du Bartimeus? Vad vill du att jag ska göra för dig? Mästaren ser att att det finns ett behov, och väntar på att du ska definiera det.
Det här är en karaktäristik av alla människor. Vi har behov och vi behöver hjälp. Vi är alla i avsaknad av något och behöver hjälp för att göra någonting åt behovet. Det är inte i första hand tal om materiella eller intellektuella behov, utan det handlar om vårt hjärta och vår själ. Det är ett andligt behov vi behöver hjälp med – inte något ytligt och överflödigt, utan något djupt i den inre människan. Det handlar om vår själ, och vi behöver hjälp.
Det finns människor som inte är medvetna om det här behovet. På Jesu tid, liksom i vår tid, fanns det människor som tänkte: ”Nej, jag behöver ingenting. Jag är välbärgad, jag har det bra på alla sätt.” Människor då som nu tror att ”min egen rättfärdighet den räcker för mig ända in i himlen”. Och andra menar ”nej, jag behöver ingen läkare att läka syndens sår, jag behöver ingen hjälp”. Om man har det så, då är man i en farlig situation. Då är det fara å färde. Då finns risken för att när evigheten klappar på hjärtats dörr så upptäcker man: ”Åh, jag var inte redo! Jag går miste om härligheten, jag var inte klar för det här.”
Vi som är samlade här, bevisar genom det faktum att vi är här att vi har förstått att vi har ett behov. Vi har liksom Bartimeus insett att vi har behov och vi är lika bestämda som han var: Vi måste möta Mästaren som kan hjälpa oss. Och Gud har lånat sitt öra till oss. Han väntar på att vi ska svara på frågan: Vad vill du att jag ska göra för dig?
”Åh, Herre, jag släpper dig inte förrän du välsignar mig! Herre jag behöver dig! Jag behöver ett möte med dig! Nu har jag kommit Herre, till dig, nu måste du möta mig i mitt behov!” Tänk att vi får komma fram inför hans ansikte och öppna våra hjärtan och utgjuta från vårt inre: ”Åh, Herre, hjälp mig! Jag behöver mer av dig!”
Det finns en tredje sak, som är helt uppenbar, och det är att ingen enda av oss själv kan göra någonting åt behovet. Om Bartimeus kunde ha gjort något åt sitt problem, då hade han gjort det. Då hade han helat sig själv och så hade han skaffat sig ett jobb och sluppit att sitta vid Jerikos port i misär och elände och bett om allmosor. Men lika uppenbart som att han hade behov, så var det uppenbart att han själv inte kunde göra någonting åt det.
Om du och jag själva kunde ha gjort någonting åt vårt stora problem, om vi själva hade kunnat betala av vår skuld och gett det som var nödvändigt till lösen för vår själ, då hade vi gjort det. Men sanningen om människan är att det kan hon inte. Sida vid sida med meddelandet ”jag behöver Jesus”, konstaterar hon samtidigt ”men jag kan inte själv göra någonting åt det. Jag är otillräcklig i egen kraft. Jag är en fånge, jag fruktar, jag har felat och jag kan inte göra någonting åt saken. Jag är i avsaknad av Guds härlighet och jag kan inte åtgärda den avsaknaden.” Det är detta som driver människan till desperation.
Hur ska jag lösa min själs problem? Det är därför det finns så mycket religioner, det är därför det finns så mycket materialism; det är människans försök att lösa sitt problem. Ropet inom mig kräver ett svar, det kräver att jag gör någonting för den inre människan – men det finns ingenting jag kan göra. Man försöker med små saker som att ge mutor för problemet, men lindringen varar några minuter och det blir ännu värre än tidigare. Vad ska jag göra? Det jag kan åstadkomma är bara en kort lindring av symtomen, det är ingenting som hjälper och som tvättar bort syndens fläckar.
Vi kunde fortsätta tala om vad människan gör för att lösa sina problem, men det tjänar inte till något alls. Ju fortare vi slutar med dessa försök och kommer till slutet på oss själva, desto bättre är det – människans slut, det är Guds början! Då människan har kommit till insikten att ”jag förmår ingenting göra själv”, då står Herren där med sitt erbjudande: Vad vill du att jag ska göra för dig?
Men så finns det ytterligare något viktigt i det här, och det är ännu en fråga: Är vi villiga att göra det som krävs för att det här ska få sin lösning?
Man kan vara medveten om sin situation och se problemets lösning, men ändå mena: ”Det där orkar jag inte, det där klarar jag inte av!” Men så var det inte för Bartimeus. Han kände till sitt behov, och han visste också att han var oförmögen att själv göra någonting åt det. Han ville ha behovet tillfredsställt, kosta vad det kosta ville, så när Jesus kommer ropar han av full kraft: ”Förbarma dig över mig, du Davids son!” Han tar chansen där och då, och han bryr sig inte om människor omkring sig, utan ropar till Jesus: ”Jesus, ha förbarmande med mig!”
Det är lösningen också för dig och mig: Det får kosta vad det kosta vill, men Jesus, nu kommer jag till dig, och du måste hjälpa mig i min nöd! Frågan är alltså vad vi svarar på Jesu fråga. Vi håller vår egen själ i vår hand här i kväll, ja vi håller evigheten i vår hand. Jesus är här, och han har makt att frälsa; han är faktiskt en Mästare till att frälsa. Han har all makt i himmel och på jord och han har makt till att lösa dig från syndens träldom. Han är villig. Frågan är om du och jag är det. Om vi ska segra eller om vi ska gå förlorade, det svaret ligger hos oss var och en.
Min sista hälsning här i kväll är att Jesus Kristus och han allena är mäktig till att fylla behovet. Bartimeus förstod det, och han vägrade att vara tyst när folkmängden sa: ”Tyst Bartimeus, stör inte Mästaren!” Bartimeus vägrade att vara tyst, och han ropade: ”Jesus Kristus, Davids son, förbarma dig över mig!” ända tills Jesus stannande upp på sin vandring, kallade honom till sig och ställde frågan: ”Vad vill du Bartimeus att jag ska göra för dig?”
Det var sista gången Jesus var i Jeriko medan han var här på jorden. En vecka senare var han död. Men Bartimeus grep chansen där och då, när han hörde att Jesus var där. Och tänk att i kväll får vi samma chans! Glöm vad andra tycker, tänker och menar. Glöm dig själv, och tänk på din själ. Kom till Jesus och svara på frågan: Vad vill du att jag ska göra för dig?
Bartimeus svarade: ”Herre, att jag måtte få min syn!” Frågan är vad du vill svara den här kvällen. ”Herre fräls mig! Herre, befria mig, hela mig! Herre, fyll mig med din helige Ande! Herre, ge mig frimodighet till att vittna!” Det kan finnas lika många svar som vi är människor. Men Jesus är här, och då är allting möjligt. Han har makt till att möta varenda en av oss. Säg till honom vad du är i behov av, så kommer han med hast till din undsättning för att svara på din bön. Han är all nåds Gud, och han har behag i att utgjuta sin nåd över behovets barn.
Du har säkert läst om David när han var i nöd. Jag har tänkt på Psalm 18, där David säger: ”Dödens band omvälvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig. Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.” Han var i en svår situation, och det är så likt människans situation i dag. Men David hade hittat svaret, därför att han gjorde det varje människa borde göra. Han gjorde det samma som Bartimeus gjorde tusen år senare: ”I min nöd åkallade jag Herren och jag ropade till min Gud.” Resultatet är det här: ”Från sitt tempel hörde Herren min röst, och mitt rop det steg upp till Honom och nådde Hans öron.”
Herren är densamme. Han hör ropen som stiger upp. David ger en fantastisk beskrivning av en frälsande Gud: ”Han sänkte himlen och steg ner. Han räckte sin hand ut ifrån höjden, och grep tag i mig och drog mig upp ur det väldiga vatten. Han räddade mig och förde mig ut på rymlig plats.”
Det är Gud som kommer till undsättning, och han kommer med hast, därför att han hör ropet ifrån vår själ, och med hast vill han hjälpa dig. Det var den sista vandringen Jesus gjorde på jorden. Från Jeriko tog han vägen upp till Jerusalem och nåddes av ropet från Bartimeus. Han var på väg till försoningsverket, på väg till Golgata, på väg för att bli lösningen för dig och mig. Men så stannade han och lyssnade på ropet från Bartimeus.
Herren sitter på Faderns högra sida i höjden, och det finns en skara som lovsjunger honom däruppe. Men just i kväll har han bjudit lovsången att tystna, eftersom han har hört ropet ifrån Västerås, och han har stigit ned med frågan: Vad vill du att jag ska göra för dig?

Jesus hånas, och de hånas som vill berätta om hans storhet, godhet och nåd.

Guds och Abrahams barn

Gal 3:26 Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. 27 Alla ni som blivit döpta till Kristus har iklätt er Kristus. 28 Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. 29 Och om ni tillhör Kristus är ni avkomlingar till Abraham, arvingar efter löftet.
______

-Vi som vill visa på Jesus och berätta om honom och tro, vi hånas. Man har alltid sett ner på en som berättar om Jesus, det är ett faktum.
Man förkastade hans auktoritet för att han var en av deras egna (folket på Jesu tid). De trodde att de kände honom, men icke.

Vi som vill visa på Jesus idag, vi blir hånade. Men vi ger inte upp, för vi vet att han lever idag och skall komma tillbaka, kanske snart. Vad är viktigare än att människor får lära känna honom, innan det är för sent!

Jesus kunde ha gjort större under i Nasaret än vad han gjorde, javisst, men han valde att inte göra det på grund av folkets stolthet och otro.
De under som han gjorde hade liten inverkan på folket, eftersom de inte ville ta emot hans budskap eller tro att han var från Gud. Därför gick Jesus därifrån för att söka upp andra människor som ville tro på hans under och budskap.

Vi ska inte envisas för mycket då människor inte vill höra på våra berättelser/Vittnesbörd, eller annat om Jesu liv och makt.
Vi kan inte förändra någon med vår egen vilja, men vi kan vilja gå vidare i tro och inte sluta att berätta om Jesus. Gud får övertyga människor.
Jesus som ledare: Barmhärtig, Läkare, Rättvis och god, Betjänar sin omgivning, Kung över hela skapelsen.
Men det vill man inte veta….. eller? vill man? Det är bråttom! Varje dag är frälsningens dag.