Tag Archive | ångest

Är du i lidandets ugn? Rest in Jesus. Djupet av Herrens kärlek. Jesus bär dig

 

Är du i lidandets ugn?  Är den troende övergiven av Gud?    NEJ NEJ NEJ!

pinterest // @chloedebus

Jag är ett litet barn och jag behöver Gud, gör du också det? Är du liten och rädd i en svår och grym värld? Är man i strid med onda makter, man kan kalla överheten, m fl det, så är man inte så glad i att orka orka och orka. Men, Gud bär ju!   Dag för DAG bär han fast man inte ORKAR.  Men HAN ORKAR BÄRA MIG! Läs texten nedan och fundera på hur Gud gör i ditt liv och vad du bär på som du vill att Gud skall hjälpa DIG med:

 

Djupet av Herrens kärlek

I all deras nöd led han också nöd, och hans ansiktes ängel frälste dem. I sin stora kärlek och skonsamhet förlossade han dem, lyfte dem och bar dem alltjämt, i forna tider” (Jes 63:9, enligt den finska översättningen. Övers anm.). Detta är en mycket märklig tanke. Jag eller en mor kan i någon mån förstå, vad denna vers innehåller. Kanske du har haft ett älskat barn, vid vars sjukbädd du har erfarit mycket svårare själsliga smärtor, än du någonsin känt under din egen sjukdom. Du hade varit färdig att själv ta på dig barnets lidande, men ingen människa kan bära en annan människas lidande. Var och en har sin del. Men här säger Herren, att han så lever med sina skapade varelser, att deras nöd samtidigt är hans nöd. Om du riktigt skulle tro detta, skulle du hämta mycken tröst av det. Då skulle du likasom se in i din Frälsares ögon, när svåra lekamliga och själsliga plågor pinar dig, och du skulle se hans tårade blick, som vittnar om varmaste deltagande.

Om vi bara kunde ha en sådan underbar uppfattning om vår Frälsares kärlek. Då skulle vi också vara övertygade om att han inte hettar upp lidandets ugn för oss en enda grad mer, än den måste hettas upp, för att syftet med hans kärlek skall kunna förverkligas. En lidande människa känner sig ofta övergiven av Gud, då hon bedömer sin tillvaro efter sina känslostämningar. Men om hon lär sig att vila i Herrens löften, som han har gett oss för att i dem uppenbara sin kärlek, hur mycket lugnare tar hon då inte emot allt, som Herren ger henne.

Ingen kan mäta djupet av Herrens kärlek, inte heller höjden, längden eller bredden. Den är helt enkelt större än alla våra mänskliga mått. Bibelordet här ovan bringar Herrens kärlek så nära oss, att den inte gärna kan komma närmare. ”I all deras nöd led han också nöd.” Inpränta nu detta i ditt hjärta och bed till Gud, att du skall få nåden att tillägna dig denna sanning riktigt djupt. Visst kan vi, när nöden är över, i någon mån förstå också detta löfte. Men vi borde komma därhän, att vi kan omfatta det, just medan vi vrider oss i plågor. För vi får många gånger skämmas över vår otro, när nöden är över. Många gånger har vi just på grund av vår otro gått miste om den välsignelse, som var förborgad i nöden. Salig den människa, som kan hålla fast vid Herrens kärlekslöften, också när allt ser ut att bevisa motsatsen. Och det största löftet är, att han lider med oss i våra lidanden.

Herre, låt mig nu erfara samma frid,
som när jag var liten och smög mig
in i mors famn. Jag är ju egentligen
bara ett riktigt litet barn, och du är
min kärleksfulle far. Du kan inte
någonsin överge mig, även om jag
skulle vara ditt allra svagaste och
sämsta barn. Kanske jag just därför
får mest av din kärlek på min lott.
Låt mig luta mitt trötta huvud mot
ditt bröst och stilla vila där.

Bibelord: Jes 49:14-16,Jes 66:13


Från ”Tröstens Gud” av Urho Muromaa.

 

 

 

Det svåra i livet. Lidande, sorg, m m, Bibelord folkbibeln

Till kvinnan sade han: ”Jag skall göra din möda stor när du blir havande. Med smärta skall du föda dina barn. Till din man skall din lust vara, och han skall råda över dig.”
Till Adam sade han: ”Du lyssnade på din hustru och åt av det träd om vilket jag befallt dig: Du skall inte äta av det. Därför skall marken vara förbannad för din skull. Med möda skall du livnära dig av den så länge du lever. Törne och tistel skall den bära åt dig och du skall äta av markens örter. I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd till dess du vänder åter till jorden, ty av den har du tagits. Jord är du, och jord skall du åter bli.”
(1 Mos 3:16-19)

Den rättfärdige måste lida mycket, men HERREN räddar honom ur allt.
(Ps 34:20)

Innan jag fick lida for jag vilse, men nu tar jag vara på ditt ord.
(Ps 119:67)

Eftersom han själv har lidit och blivit frestad, kan han hjälpa dem som frestas.
(Heb 2:18)

Och låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, som i stället för den glädje som låg framför honom utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen och som nu sitter på högra sidan om Guds tron. Tänk på honom som måste uthärda sådan fiendskap från syndare, annars tröttnar ni och tappar modet.
(Heb 12:2-3)

Räkna det som den största glädje, mina bröder, när ni råkar ut för alla slags prövningar. Ni vet ju att när er tro sätts på prov, så gör prövningen er uthålliga.
(Jak 1:2-3)

Bröder, ta profeterna som talade i Herrens namn till föredömen i att tåligt uthärda lidanden. Vi prisar dem saliga som håller ut. Ni har hört om Jobs uthållighet och sett hur Herren till slut handlade med honom. Herren är rik på kärlek och barmhärtighet.
(Jak 5:10-11)

Men om ni håller ut när ni får lida fast ni handlar rätt, då är det nåd från Gud. Detta har ni blivit kallade till. Kristus led ju i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni skulle följa i hans fotspår.
(1 Petr 2:20-21)

Då nu Kristus har lidit till kroppen, skall också ni beväpna er med samma sinne. Ty den som får lida till kroppen har slutat synda, så att han den tid som är kvar inte längre lever efter människors begär utan efter Guds vilja.
(1 Petr 4:1-2)

Mina älskade, var inte förvånade över den eld som ni måste gå igenom till er prövning, som om det hände er något oväntat. Nej, gläd er ju mer ni delar Kristi lidanden. Då skall ni också jubla och vara glada, när han uppenbarar sig i sin härlighet. Saliga är ni, om ni hånas för Kristi namns skull, ty härlighetens Ande, Guds Ande, vilar över er.
(1 Petr 4:12-14)

Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta.
(Upp 21:4)

 

Jag är led vid detta. Jag skall inte leva för evigt, låt mig vara, ty mina dagar är en vindfläkt.
(Job 7:16)

Som en skugga vandrar en man omkring, han oroar sig till ingen nytta och samlar på hög utan att veta vem som skall få det. Men vad hoppas jag på, Herre? Till dig står mitt hopp.
(Ps 39:7f)

Om inte HERREN bygger huset är arbetarnas möda förgäves. Om inte HERREN bevarar staden vakar väktaren förgäves. Förgäves stiger ni tidigt upp och går sent till vila för att äta det bröd ni slitit för. Detta ger han åt sina vänner medan de sover.
(Ps 127:1f)

Förgänglighet och åter förgänglighet! säger Predikaren. Förgänglighet och åter förgänglighet! Allt är förgängligt. Vad vinner en människa med all sin möda, som hon gör sig under solen?
(Pred 1:2f)

I Herrens namn varnar jag er därför: lev inte längre som hedningarna. Deras tankar är tomma, deras förstånd förmörkat. De är främmande för livet i Gud därför att de är okunniga och i sina hjärtan hårda som sten.
(Ef 4:17f)

Ni vet ju att det inte var med förgängliga ting, med silver eller guld, som ni blev friköpta från det meningslösa liv ni ärvt från era fäder, utan med Kristi dyrbara blod, som med blodet av ett lamm utan fel och lyte.
(1 Petr 1:18-19)

HERREN är med mig, jag skall inte frukta. Vad kan en människa göra mig?
HERREN är med mig, han är min hjälpare, jag kan utan fruktan se på dem som hatar mig.
(Ps 118:6-7)

Människofruktan har med sig snaror, men den som förtröstar på HERREN blir beskyddad.
(Ords 29:25)

Men nu, så säger HERREN, han som har skapat dig, Jakob, han som har danat dig, Israel: Frukta inte, ty jag har återlöst dig, jag har kallat dig vid namn, du är min. Om du än måste gå genom vatten, är jag med dig, eller genom strömmar, så skall de inte dränka dig. Om du än måste gå genom eld, skall du inte bli svedd, lågan skall inte bränna dig. Ty jag är HERREN, din Gud, Israels Helige, din Frälsare.
(Jes 43:1-3)

Hör på mig, ni som känner rättfärdigheten, du folk, som har min undervisning i ditt hjärta. Frukta inte för människors smädelser, var inte rädd för deras hån. Ty mal skall förtära dem som en klädnad, mott skall äta dem som ylle. Men min rättfärdighet skall förbli för evigt, min frälsning från släkte till släkte.
(Jes 51:7-8)

Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna. Säljs inte två sparvar för ett kopparmynt? Och inte en enda faller till marken utan er Faders vilja. På er är till och med alla hårstrån räknade. Var alltså inte rädda. Ni är mer värda än många sparvar.
(Matt 10:28-31)

Han sade till dem: ”Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?”
(Mark 4:40)

Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan. Rädslan hör ju samman med straff, och den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken.
(1 Joh 4:18)

 

Hon tuktas med plågor på sin sjukbädd och med ständiga smärtor i benen.
Hennes sinne vämjes vid mat, hennes själ vid den föda hon älskade.
Hennes kött tärs bort till dess inget finns kvar, hennes ben, som man inte såg, blir blottade.
Hennes själ kommer nära graven, hennes liv nära de döda.
Om det finns en ängel för henne, en medlare, en av tusen, som förkunnar för människan vad som är rätt,
då förbarmar sig Gud över henne och säger: ”Fräls henne, så att hon inte far ner i graven, jag har fått lösepenning.”
(Job 33:19-24)

HERREN är hans stöd när han ligger sjuk, hela hans läger förvandlar du.
(Ps 41:4)

De kände avsky för all mat och var nära dödens portar.
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från undergång.
Må de tacka HERREN för hans nåd, för hans underbara gärningar mot människors barn.
Må de offra lovets offer och förkunna hans verk med jubel.
(Ps 107:18-22)

Och han drev ut de onda andarna med ett ord och botade alla sjuka, för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja: Han tog på sig våra svagheter, och våra sjukdomar bar han.
(Matt 8:16-17)

Hans lärjungar frågade: ”Rabbi, vem har syndat, han själv eller hans föräldrar, eftersom han föddes blind?” Jesus svarade: ”Det är varken han eller hans föräldrar som har syndat, utan detta har skett för att Guds gärningar skulle uppenbaras på honom.”
(Joh 9:2-3)

Därför tappar vi inte modet. Även om vår yttre människa bryts ner, förnyas vår inre människa dag för dag.
(2 Kor 4:16)

Är någon bland er sjuk, skall han kalla på församlingens äldste, och de skall be över honom och i Herrens namn smörja honom med olja. Trons bön skall bota den sjuke, och Herren skall resa upp honom. Och har han begått synder, skall han få förlåtelse för dem. Bekänn alltså era synder för varandra och be för varandra så att ni blir botade. Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön.
(Jak 5:14-16)

 

Och mannen och hans hustru var båda nakna utan att blygas för varandra.
(1 Mos 2:25)

Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat. Trädet var lockande eftersom man fick förstånd av det, och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man som var med henne, och han åt. Då öppnades ögonen på dem båda, och de märkte att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv och gjorde höftskynken åt sig.
(1 Mos 3:6-7)

Min Gud, på dig förtröstar jag. Låt mig inte komma på skam, låt inte mina fiender jubla över mig.
Nej, ingen kommer på skam som hoppas på dig. På skam kommer de som utan orsak handlar svekfullt.
(Ps 25:2-3)

De som ser upp till honom strålar av fröjd, deras ansikten behöver ej rodna av blygsel.
(Ps 34:6)

Alla som Fadern ger mig kommer till mig, och den som kommer till mig skall jag aldrig någonsin kasta ut.
(Joh 6:37)

Och låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, som i stället för den glädje som låg framför honom utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen och som nu sitter på högra sidan om Guds tron. Tänk på honom som måste uthärda sådan fiendskap från syndare, annars tröttnar ni och tappar modet.
(Heb 12:2-3)

Men om någon får lida för att han är kristen, skall han inte skämmas utan prisa Gud för det namnet.
(1 Petr 4:16)

 

Jag är trött av mitt suckande, var natt blir min bädd genomvåt, jag dränker sängen med tårar.
Av sorg är mina ögon förmörkade, de har åldrats för alla mina fienders skull.
Vik bort ifrån mig, alla ni ogärningsmän, ty HERREN har hört min högljudda gråt.
HERREN har hört mitt rop om nåd, HERREN har tagit emot min bön.
(Ps 6:7-10)

Bättre gå till sorgehus än till gästabudshus.
Ty det är slutet för alla människor och den som lever bör ta det till hjärtat.
Bättre sorg än skratt, av plågat ansikte mår hjärtat väl.
De visas hjärtan är i sorgens hus, dårarnas hjärtan i glädjens hus.
(Pred 7:3-5)

Saliga är de som sörjer, de skall bli tröstade.
(Matt 5:4)

När Jesus kom närmare och såg staden, brast han i gråt över den och sade: ”Tänk om du i dag hade förstått, också du, vad som ger dig verklig frid…”
(Luk 19:41-42)

När Jesus såg att hon grät och att judarna som följde med henne grät, blev han häftigt upprörd och frågade: ”Var har ni lagt honom?” De svarade: ”Herre, kom och se.” Och Jesus grät. Då sade judarna: ”Se, hur han älskade honom!”
(Joh 11:33-36)

Bröder, vi vill att ni skall veta hur det förhåller sig med dem som har insomnat, så att ni inte sörjer som de andra, de som inte har något hopp.
(1 Tess 4:13)

Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta. Han som satt på tronen sade: ”Se, jag gör allting nytt.”
(Upp 21:4-5)

 

För ett grått huvud skall du resa dig upp, och den gamle skall du ära. Du skall frukta din Gud. Jag är HERREN.
(3 Mos 19:32)

Vishet hör de gamla till, förstånd dem som har levat länge.
(Job 12:12)

Förkasta mig inte när jag blir gammal,
överge mig inte när min kraft tynar bort…
Gud, du har undervisat mig ända från min ungdom,
och intill nu förkunnar jag dina under.
Överge mig inte, Gud, när jag blir gammal och grå,
inte förrän jag fått förkunna om dina gärningar för nya släkten,
om din makt för alla som skall komma.
(Ps 71:9, 17-18)

Ännu vid hög ålder bär de frukt, de frodas och grönskar för att förkunna att HERREN är rättfärdig.
(Ps 92:15)

Grått hår är en ärekrona, den vinns på rättfärdighetens väg.
(Ords 16:31)

Tänk på din Skapare i din ungdoms dagar,
innan de onda dagarna kommer och de år då du skall säga:
”De ger mig ingen glädje”;
ja, innan de förmörkas, solen och ljuset, månen och stjärnorna,
och innan molnen vänder åter efter regnet;
då väktarna i huset darrar och de starka männen sviker;
då malerskorna har upphört att mala,
eftersom de har blivit så få och då spejarna har det mörkt i sina gluggar;
då båda dörrarna mot gatan stängs till,
och ljudet från kvarnen försvagas; då man vaknar av fågelsång
och sångens alla döttrar sänker rösten;
då man är rädd för var backe och vägen är full av skräck;
då mandelträdet blommar, gräshoppan släpar sig fram
och kaprisknoppen blir utan kraft; då människan går till sin eviga boning
och gråtarna går omkring på gatan;
innan silvertråden brister och den gyllene skålen slås sönder,
innan krukan vid källan krossas och brunnshjulet slås itu vid brunnen;
då stoftet vänder åter till den jord det kommit ifrån
och anden vänder åter till Gud som gav den.
Förgänglighet och åter förgänglighet! säger Predikaren.
Allt är förgängligt!
(Pred 12:1-8)

Ända till er ålderdom är jag Denne, och till dess ni blir grå skall jag bära er. Så har jag hittills gjort, och även i fortsättningen skall jag stödja er, jag skall bära och rädda er.
(Jes 46:4)

Äldre män skall uppträda nyktert, värdigt och behärskat och vara sunda i tro, kärlek och tålamod.
(Tit 2:2)

Äldre kvinnor skall på samma sätt uppträda som det anstår de heliga. De skall inte sprida skvaller eller missbruka vin. De skall vara lärare i det som är gott,
(Tit 2:3)

Vänd dig till mig och var mig nådig, ty jag är ensam och betryckt.
Mitt hjärtas ångest är stor, för mig ut ur min nöd!
(Ps 25:16-17)

Jag sade i min ångest: ”Jag är bortdriven från dina ögon.”
Men du hörde mina böners ljud, när jag ropade till dig.
(Ps 31:23)

Dödens band omslöt mig, dödsrikets ångest grep mig, jag kom i nöd och bedrövelse.
Men jag åkallade HERRENS namn: ”O, HERRE, rädda min själ!”
(Psa 116:3-4)

De skall vända blicken uppåt och de skall se ner på jorden, men se, där är bara nöd och mörker, en natt full av ångest. De är utkastade i det tätaste mörker.
Men det skall inte vara nattsvart mörker där ångest nu råder. I gången tid lät han Sebulons och Naftalis land vara föraktat, men i kommande dagar skall han ge ära åt trakten utmed havsvägen, landet på andra sidan Jordan, hednafolkens Galileen. Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land skall ljuset stråla fram.
(Jes 8:21-9:2)

Nu är min själ i djup ångest. Vad skall jag säga? Fader, fräls mig från denna stund? Nej, just därför har jag kommit till denna stund. Fader, förhärliga ditt namn.
(Joh 12:27-28)

Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår.
Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.
(Rom 8:35-39)

Medan han levde här i köttet, ropade han högt under tårar när han bad och åkallade den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest.
(Heb 5:7)

 

Det blev stor hungersnöd i Samaria. De belägrade det ända till dess att ett åsnehuvud kostade åttio siklar silver och en fjärdedels kab duvspillning fem siklar silver. Och en gång då Israels kung gick omkring på muren, ropade en kvinna till honom och sade: ”Min herre och konung, hjälp mig!”
(2 Kung 6:25-26)

De var hungriga och törstiga, deras liv tynade bort. Men de ropade till HERREN i sin nöd och han räddade dem ur deras trångmål.  Han ledde dem på den rätta vägen, så att de kom till en stad där de kunde bo. Må de tacka HERREN för hans nåd, för hans underbara gärningar mot människors barn, ty han stillade själens törst och mättade själens hunger med sitt goda. (Ps 107:5-9)

Den late är full av begär men får ingenting, de flitigas hunger blir rikligen mättad.
(Ords 13:4)

ja, dela ditt bröd åt den hungrige skaffa de fattiga och hemlösa en boning, kläd den nakne var du än ser honom och drag dig inte undan för den som är ditt kött och blod.
(Jes 58:7)

Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig.
(Matt 25:35)

Vid dagens slut kom de tolv fram och sade till Jesus: ”Låt folket skiljas åt, så att de kan gå till byarna och gårdarna häromkring och skaffa mat och husrum. Vi är ju här på en öde plats.” Han sade till dem: ”Ge ni dem att äta.” De svarade: ”Vi har bara fem bröd och två fiskar, om vi nu inte skall gå och köpa mat åt allt det här folket.” Det var ungefär fem tusen män. Då sade han till sina lärjungar: ”Låt folket slå sig ner i matlag, omkring femtio i varje.” De gjorde så och lät alla slå sig ner. Sedan tog han de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, välsignade dem och bröt bröden och gav åt lärjungarna för att de skulle sätta fram åt folket. Alla åt och blev mätta. Och de stycken som blev över efter dem plockades upp, tolv korgar.
(Luk 9:12-17)

De skall aldrig mer hungra eller törsta, inte heller skall solen eller någon annan hetta träffa dem.
(Upp 7:16)

Om det finns någon fattig hos dig, en av dina bröder, i någon av dina städer i det land som HERREN, din Gud, ger dig, skall du inte förhärda ditt hjärta eller tillsluta din hand för din fattige broder, utan villigt öppna din hand för honom och villigt låna honom vad han behöver i sin brist. Se till att inte denna onda tanke uppstår i ditt hjärta: ”Det sjunde året, friåret, är nära”, och du så ser med ont öga på din fattige broder och inte ger honom något. Han kan då ropa till HERREN mot dig, och synd kommer att vila på dig. Du skall villigt ge åt honom och ditt hjärta skall inte vara motvilligt när du ger, ty för en sådan gåvas skull skall HERREN, din Gud, välsigna dig i alla dina verk och i allt vad du företar dig. Fattiga kommer nämligen aldrig att saknas i landet, därför befaller jag dig: Du skall villigt öppna din hand för din broder, för de behövande och fattiga i ditt land.
(5 Mos 15:7-11)

Det lilla som en rättfärdig har är bättre än många ogudaktigas stora rikedom.
(Ps 37:16)

Jag vet att HERREN skall utföra den förtrycktes sak och skaffa den fattige rätt.
(Ps 140:13)

Hur länge skall du ligga, du late? När skall du stiga upp från din sömn? Sov ännu något, slumra lite till, lägg ännu en stund armarna i kors för att vila, så skall fattigdomen komma över dig som en rövare och armodet som en väpnad man… Jag gick förbi en lat mans åker, en oförståndig människas vingård. Och se, tistlar hade växt upp överallt, marken var täckt av nässlor, stenmuren låg nerriven. Jag såg det och tog det till hjärtat, jag betraktade det och tog lärdom av det. Sov ännu något, slumra lite till, lägg ännu en tid armarna i kors för att vila,  så kommer fattigdomen över dig som en lösdrivare och armodet som en väpnad man.
(Ords 6:9-11, 24:30-34)

Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, den som förbarmar sig över de fattiga ärar honom.
(Ords 14:31)

Den som ömmar för den fattige lånar åt HERREN och får lön av honom för det goda han har gjort.
(Ords 19:17)

Den som tillsluter sitt öra för den fattiges rop skall själv ropa utan att få svar.
(Ords 21:13)

Jesus svarade: ”Vill du vara fullkomlig, gå och sälj vad du äger och ge åt de fattiga. Då skall du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig.”
(Matt 19:21)

Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.
(Matt 25:40)

Jesus lyfte blicken, såg på sina lärjungar och sade: ”Saliga är ni som är fattiga, er tillhör Guds rike.
(Luk 6:20)

Lyssna, mina älskade bröder. Har inte Gud utvalt de fattiga i den här världen till att bli rika i tron och till att ärva det rike som han har lovat dem som älskar honom?
(Jak 2:5)

Om än min far och mor överger mig, tar HERREN emot mig.
(Ps 27:10)

Gud i sin heliga boning är de faderlösas fader och änkors försvarare, en Gud som ger de ensamma ett hem.
(Ps 68:6-7)

Se på min högra sida, där finns ingen som känns vid mig. Ingen tillflykt finns mer för mig, ingen frågar efter min själ. Jag ropar till dig, HERRE. Jag säger: ”Du är min tillflykt, min del i de levandes land.
(Ps 142:5-6)

Bättre två än en, ty de får god lön för sin strävan. Om de faller, kan den ene resa upp den andre. Men ve den ensamme! Om han faller, finns det inte någon som kan resa upp honom. Likaså, om två sover tillsammans håller de värmen, men hur skall den ensamme hålla sig varm? Där den ensamme blir övervunnen, kan två stå emot. Och en tredubbelt tvinnad tråd brister inte så lätt.
(Pred 4:9-12)

Jubla, du ofruktsamma, du som inte har fött barn, brist ut i jubel och ropa av fröjd, du som inte har haft födslovärkar. Ty den ensamma har många barn, fler än den som har man, säger HERREN. Utvidga platsen för din boning, spänn ut tältdukarna som du bor inunder och spar inte. Förläng dina tältlinor och gör dina tältpluggar starka. Ty du skall utbreda dig både åt höger och åt vänster. Dina avkomlingar skall ta hedningars länder i besittning och på nytt befolka ödelagda städer.
(Jes 54:1-3)

Se, den tid kommer, ja, den har redan kommit, då ni skall skingras var och en åt sitt håll och lämna mig ensam. Men jag är inte ensam, ty Fadern är med mig.
(Joh 16:32)

Men om frukten på det träd som står mitt i lustgården har Gud sagt: Ät inte av den och rör inte vid den, ty då kommer ni att dö.
(1 Mos 3:3)

I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd till dess du vänder åter till jorden, ty av den har du tagits. Jord är du, och jord skall du åter bli.”
(1 Mos 3:19)

Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav de tröstar mig.
(Ps 23:4)

Den ogudaktige kommer på fall genom sin ondska, den rättfärdige har en tillflykt vid sin död.
(Ords 14:32)

Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen och genom synden döden, och så kom döden över alla människor, eftersom alla hade syndat.
(Rom 5:12)

Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva.
(Rom 8:13)

Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?
(1 Kor 15:55)

Eftersom nu barnen hade fått del av kött och blod, fick han på liknande sätt del av kött och blod, för att han genom sin död skulle göra den maktlös som hade döden i sitt våld, det vill säga djävulen, och befria alla dem som av fruktan för döden hade levt i slaveri hela sitt liv.
(Hebr 2:14f)

Och liksom det är bestämt om människan att hon en gång skall dö och sedan dömas,
(Hebr 9:27)

Och jag hörde en röst från himlen säga: ”Skriv! Saliga är de döda som härefter dör i Herren. Ja, säger Anden, de skall vila sig från sitt arbete, ty deras gärningar följer dem.”
(Upp 14:13)

Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta.” Han som satt på tronen sade: ”Se, jag gör allting nytt.”
(Upp 21:4f)

Därför säger jag er: Gör er inte bekymmer för ert liv, vad ni skall äta eller dricka, inte heller för er kropp, vad ni skall klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Fader dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? Och varför gör ni er bekymmer för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er? Så lite tro ni har! Gör er därför inte bekymmer och fråga inte: Vad skall vi äta? eller: Vad skall vi dricka? eller: Vad skall vi klä oss med? Efter allt detta söker hedningarna, men er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta. Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.
(Matt 6:25-34)

Det som såddes bland tistlar är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och bedräglig rikedom kväver ordet, så att det blir utan frukt.
(Matt 13:22)

Herren svarade henne: ”Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket.
(Luk 10:41)

Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse.
(Fil 4:6)

Och kasta alla era bekymmer på honom, ty han har omsorg om er.
(1 Petr 5:7)

*

 

NamnlösMaria