”Och han bar själv sitt kors.” Joh 19: 17.

 

Ett kors av någon form och tyngd har nog alla att bära, särskilt den som är en troende på Jesus och som vill följa honom hela vägen till himmelriket.
Det följer en text här nedan som säger mycket om lidande och kors, och det största lidandet i historien är det lidandet som Jesus gick igenom för oss alla.
Det kors att bära som du eller jag har är så att säga specialdesignat av Gud själv. Jag har många svårigheter att bära, ja mitt kors är tungt sedan många år. Men, Jesus vet, ja han vet och han hjälper mig i allt, för han är min Herre och han vet hur mycket jag orkar, jag är inte stark i kroppen men mentalt är jag stark, väldigt stark. Min Herre, han vakar över mig.

”Och han bar själv sitt kors.” Joh 19: 17.

DET FINNS en engelsk dikt om ”Det förvandlade korset”. Det skildrar en trött kvinna, som trodde, att hennes kors var tyngre än alla andras. Hon skådade omkring sig och önskade, att hon hade fått välja ett annat. En gång såg hon i drömmen en plats, där många kors lågo, kors av olika form och storlek. Där fanns ett litet kors, som såg särdeles vackert ut. Det var infattat med guld och ädla stenar. ”Ack, detta kan jag med lätthet bära”, sade hon och lyfte upp det. Men hennes svaga gestalt vacklad under dess tyngd. Guldet och ädelstenarna voro vackra men de voro alldeles för tunga för henne.

Därefter lade hon märke till ett skönt snidat kors, prytt med en krans av vackra blommor. Detta var säkert för henne. Hon lyfte därför upp det, men under blommorna funnos vassa törnen, som stungo henne.

Slutligen kom hon till ett enkelt kors utan juveler och utsirningar. På det voro blott några kärleksfulla ord inristade. Hon lyfte upp det, och det visade sig vara det bästa och det lättaste av dem alla. Då hon betraktade det, där det lyste i himmelsk strålglans, igenkände hon sitt eget gamla kors. Hon hade återfunnit det, och det var det bästa av alla och det lättaste för henne.

Gud vet bäst, vilket kors vi behöva. Vi ha ej reda på, huru tunga kors människor måste bära. Vi avundas någon, som är rik. Han har ett gyllene, juvelprytt kors. Vi veta dock ej huru tungt det är. Här åter är en annan, vars liv förefaller att vara mycket angenämt. Han bär ett kors, omvirat av blommor. Kunde vi pröva alla de kors vi anse lättare än vårt eget, skulle vi slutligen finna, att intet av dem lämpar sig så väl för oss som just detta.  /E Cowman

”Icke detta kors, o Herre”,
suckar hjärtat mången gång
under livets hårda strider
eller pilgrimskapets tvång.

”Giv ett kors, men icke detta,
ett som icke trycker så,
ett som icke syns för andra,
eller som syns mer ändå!

Vad du vill — blott icke detta,
se, det passar mig ju ej
och det länder mig ju icke
till välsignelse — o nej!

Men i Ordet Herren svarar:
”Låt dig nöja åt min nåd,
åt mitt kors, min goda vilja
och mitt visa kärleksråd!”
L.S.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.