Kan en kristen vara besatt? Hur blir en människa fri? Om Andlig befrielse

 

 

Marias-681-300x225

Från Bibelfokus.se

Hur befrielsetjänst kan binda människor:
Kan en kristen vara besatt? Hur blir en människa fri?
Om andlig befrielse, befrielsetjänst, exorcism.
Om en bibelförankrad syn på bundenhet och befrielse.

En varning för krigsföringens världsbild

Av Bob DeWaay

 

”En Herrens tjänare skall inte strida utan vara vänlig mot alla, skicklig att undervisa och tålig när han får lida. Han skall i ödmjukhet tillrättavisa sina motståndare. Kanske ger Gud dem omvändelse, så att de kommer till insikt om sanningen och nyktrar till och slipper loss ur djävulens snara, där de hålls fångna, så att de gör hans vilja.” (2 Tim 2:24-26)

 

1977 var jag del av en ministry [en tjänst] som inriktade sig på inre helande och befrielse. Folk kom till oss från hela landet, som hade problem med att höra röster, beroendeproblem, emotionella trauman på grund av skador och övergrepp, och många andra former av andlig bundenhet. Vid den tiden sågs vår befrielsetjänst som ’spjutspets’ i den andliga krigsföringens värld. Vi hade en kommunitet dit man kunde komma för att leva tillsammans med andra kristna, och finna helande.

Runt den tidpunkten hade vi en kvinna från en annan stat som kom och bodde på vårt ministrycenter i några dagar, för att få förbön och befrielse. Hon hade vuxit upp i en familj som var djupt involverad i det ockulta, och hon hade uppkallats efter en grekisk gudinna. När hon kontaktade oss försökte hon ta sig ur sina ockulta bindningar, och attackerades av onda andar som inte ville låta henne gå. De manifesterade genom att utmana oss, och göra väsande ljud. Vi märkte snart att de demoner som plågade henne var mäktiga, och inte hade någon tanke på att ge sig av. Vi var två som tog ansvaret att betjäna och hjälpa henne. Efter att vi hade lett henne genom några böner, konfronterat några demoner och beordrat dem i Jesu namn att lämna henne, så upplevde hon en viss lättnad.

Den mest dramatiska händelsen i vår tjänst för henne inträffade efter ett av våra möten på tisdagkvällar. När de flesta hade gått därifrån stannade hon kvar för mer förbön. Innan vi ens hade gått fram till henne, övermannades hon av en våldsam ond ande. Hennes utseende förvandlades, hennes röst förvrängdes, hennes ansikte förvreds och hennes händer blev som klor. Hon gav upp ett vilt tjut, och rusade mot mig, för att klösa mig i ansiktet med sina naglar. När hon skrek och rusade tvärs över rummet, stod jag och den andre mannen som betjänat henne fasta, och sa, ’Stopp! I Jesu namn.’ När hon kom en knapp meter ifrån oss slog hon emot vad som verkade vara en osynlig vägg, och föll kvidande mot golvet. Vi bad med henne, och bad Herren att sätta henne fri.

Vi hade stött på många fall av demoniska manifestationer i vår tjänst, men detta var den mest dramatiska. När jag nu ser tillbaka på denna incident, så ser jag att det allra viktigaste är inte vad som hände den kvällen, utan det som hände följande dag. Nästa dag kände hon sig mycket bättre, och ville prata med oss innan hon skulle resa hem. Hon sa till mig, ”Bob, Satan är väldigt rädd för dig. Du har stor makt och auktoritet.” Vad det uttalandet, och de händelser som ledde fram till det betydde för mig då, skiljer sig mycket från hur jag förstår det hela idag. Skillnaden ligger i den ’krigsföringens världsbild’ som jag då hade, och den ’gudomliga försynens världsbild’ som jag nu omfattar. Det sätt vi tolkar händelser på, bestäms av vår världsbild. I den här artikeln kommer jag att diskutera exorcism [andeutdrivning] i perspektivet av dessa båda världsbilder.


 

Exorcism Enligt Krigsföringens Världsbild

Krigsföringens världsbild beskriver hur striden mellan det goda och det onda, Gud och Satan, utspelar sig i mänsklig historia, med en osäker utgång. Med osäker menar jag att Gud inte suveränt avgör utgången. Det finns offer i denna strid. Kampen att befria individer från andlig bundenhet förs av trons människor som lärt sig stridens verktyg, och har blivit mäktiga krigare för Gud. Enligt många som omfattas av krigsföringens världsbild, ligger till och med nationers öde i händerna på mänskliga, andliga krigsförare, som erövrar nationer för Guds Rike. Mitt dyraste hopp 1977 var att jag skulle få bli en av dessa mäktiga stridsmän, som skulle plundra Satans rike på stridsfältet.

Så i den kontexten tog jag kvinnans uttalande som ett tecken på att jag var på rätt väg. Vid 27 års ålder hade jag blivit en mäktig krigare, som utrustats att gå i strid mot vad helst Satan skulle anfalla mig med. Jag blev så uppladdad av denna händelse, att jag spenderade de näst följande två åren med att ta itu med dussintals plågade människor, som befann sig i hemska andliga bindningar. Dag och natt kastade jag ut demoner, konfronterade mörkrets makter, och hjälpte människor att komma loss ur demoners grepp. Den där kvinnan åkte hem, och jag minns inte att jag någonsin hörde från henne igen. Andra, som bodde närmare, betjänade jag åter och åter igen under ett antal år.

Enligt många exorcister som omfattas av krigsföringens världsbild, så besätter demoner en person för att de har upptäckt en ’rättighet’ för dem att göra det. Exempelvis kan en person omedvetet befinner sig under en förbannelse, som ger demonen rätt att plåga honom eller henne. Den berömde exorcisten Bob Larson förklarar hur han ser detta fungera:

”Förbannelser är specifika, legala uppgörelser i andevärlden. Precis som mänskliga kontrakt innehåller finstilt, och noggrant formulerat språk, så är sataniska förbannelser ofta fulla av ’finstilta’ detaljer, som kräver detaljerad utrensning.”

För att bli fri, krävs det att själavårdaren luskar reda på förbannelsens exakta ordalydelse och natur, och sedan formulerar en avsvärjelse för att bryta den.

När jag var i befrielsetjänst som själavårdare, efter krigsföringsmodellen, så var det mitt jobb att ta reda på vad som kunde ha gett demonerna rätt att ta sig in, och sedan att stänga den ingångsvägen. Jag undervisade, att om demonerna hittade en laglig ’rätt’ att stanna, så skulle de göra det. Och hade de ingen laglig rätt, så skulle de försöka hålla sig kvar ändå, bara för att de är förrädiska.

De som omfattar denna världsbild av ett andligt universum, ser striden som pågående på alla fronter. På ’den himmelska nivån’ utser man ’profetiska förebedjare’ som ska identifiera, binda och kasta ut andliga makter över städer och nationer. Andliga krigare mobiliseras att ta andlig kontroll över städer genom att genomföra bönevandringar runt områden i staden. I krigsföringsmodellen, är en själavårdare i befrielsetjänst lika med en fotsoldat, som går i närkamp på det andliga slagfältet. Han eller hon bekämpar mörkrets makter som tillfångatagit individuella själar.

1977 var jag en själavårdare i befrielsetjänst, och hade genom en kraftfull upplevelse precis fått höra från en som varit djupt inne i Satans läger att jag var en mäktig Guds krigare, som Satan fruktade. Mina segel spändes för en livstids karriär som andlig militär i befrielsetjänst. Exorcism var där kampen blev personlig, och jag hade utvalts att finnas där.

För att fortsätta att förbättra min tjänst, så läste jag böcker av sådana som hade mer erfarenhet. Detta ökade min förståelse för hur demoner arbetade. Ändå fortsatte många av de människor jag själavårdade att ha problem med demoner trots ett flertal omgångar exorcism. Detta krävde finjustering och utvecklandet av ytterligare strategier. Det är aldrig enkelt att vinna en strid. I krig finns alltid motgångar. En del av de läror jag använde mig av var väldigt bibliska: omvändelse, förlåtelse, studiet av Guds Ord, och att se till att man befann sig i rätt relation till Kristi kropp. Mitt själavårdande hjälpte också människor att göra kloka livsval.

Under de åren besökte jag människor på de låsta avdelningarna på de flesta mentalsjukhusen i vårt område. Jag hade själavårdat så många plågade människor, att en gång när jag kom till den största låsta avdelningen i regionen, så kände jag tre av de intagna personligen.


 

Hemliga Andliga Lagar

Under de år då jag trodde på krigsföringens världsbild, lade jag märke till att vissa människor hade samma återkommande problem. Som en del av mina studier för att finjustera min approach läste jag en bok av en känd kristen, som menade att han fått budskapet som en gudomlig uppenbarelse. I boken säger han att det finns andliga lagar som styr andevärlden. En av dessa har att göra med ’passivitet’. Demoner kan, enligt honom, flytta in och ta över när en person har en passiv vilja. Under en lång tid inkorporerade jag denna ’sanning’ i mitt själavårdande, med tanken att passivitet var anledningen till varför dessa människor hela tiden återföll i demoniska bindningar. Jag utarbetade tekniker som folk skulle använda sig av för att stärka sin passiva vilja, så att demonerna inte längre skulle påverka dem. Jag tror inte längre att det jag höll på med har något värde eller berättigande.

Den här typen av undervisning florerar fortfarande. Bob Larson skriver: ”Om kärnan av en persons identitet har en stark egenvilja, så verkar det svårare för en demon att ta över, oavsett vad den personen gör.” I denna, tingens ordning, är den mänskliga viljan avgörande: ”Jag kommer alltid att säga till dem som är bundna av demoner att de ska kalla på den lilla del av sin vilja som inte domineras av djävulen.”

Problemet jag såg var detta: ’passiva’ människor verkade inte ha någon stark egenvilja av naturen – inga processer kunde ändra det. De fortsatte att känna sig betryckta av demoner, och beklagade sin oförmåga att övervinna ’passiviteten’. Vid den tiden förstod jag inte, att genom att säga till folk att deras vilja måste bli starkare, så slängde jag fotogen på elden. Den krigiska världsbilden hade lett mig så långt i fel riktning, att jag inte kunde se relevansen i det enklaste bibelord: välsignad är den man som förtröstar på Herren… förbannad är den man som förtröstar på människor” (Jeremia 17:5,7). Enligt den teori jag undervisade, så är universums ’andliga lag’ sådan att passiva viljor kan demoniseras, även om man är en kristen. För att förbli fri måste man uppbåda en stark vilja. Man kunde inte förtrösta på Gud för frihet om man inte hade en tillräckligt stark vilja, annars var Guds händer bundna av den andliga lag Han skapat. Bob Larson skriver: ”Offrets vilja är den andliga krigsskådeplatsen där exorcismens krig utkämpas. Minsta tvekan kan innebära förlust.” Så var finns då vårt hopp – i vår egen vilja? Larson säger om en av sina klienter, ”Hennes initiala ovilja att medge vad det var som hänt gav demonerna laglig grund att stanna kvar.”

Vi behöver tydligen en andlig ’jurist’ för att kunna klura ut universums andliga kontrakt, som demonerna opererar efter, och vilka lagar det är som gäller. I krigsföringens världsbild står kampen mellan människor och onda andar. Människorna lider nackdel av att andarna har navigerat universum i tusentals år, och att bara de kan alla ’regler’. Exorcisten måste fråga ut demonerna för att få nödvändig information, och sedan fälla dem med deras egna regler. Bob Larson tvingar demoner att säga honom sanningen under hot om att straffas av änglar, och sändas till avgrunden. (Jag tänkte aldrig på den strategin när jag arbetade med befrielsetjänst.) När han så gjort det, får han demonerna att berätta vad han behöver veta för att personen ska kunna bli befriad. Han ger detta råd till dem som ska ägna sig åt exorcism:

”Någon bör ansvara för att föra anteckningar om all information som uppkommer i förhör med demonerna. När den interna strukturen för offrets demoniska system uppenbaras, lista andarna efter rang, notera deras rätt till, och tillfälle för inträde, och notera deras lagliga grund till att stanna kvar.”

Hur vet vi att detta är tillförlitligt?

”Demonerna blir tvungna att ge er denna information, för de måste underkasta sig Jesu namn och Hans auktoritet.”

När jag trodde på krigsförarmodellen och utförde exorcism, så trodde jag att det jag gjorde var berättigat, för realiteten av demoner som manifesterade sig var så påtaglig, och människor blev befriade i Jesu namn. Många mådde mycket bättre efter våra sessioner. De kom in eländiga och gick därifrån med en känsla av kärlek och frihet. Så jag trodde att de blev hjälpta. Jag misstror inte engagemanget hos Bob Larson, och andra lika honom. Inte tvivlar jag heller på historierna. Det jag ifrågasätter är huruvida den världsbild som ligger till grund för deras tjänst är biblisk. Är det sant att det finns en hel osynlig juridisk värld som reglerar demoner och andra nivåer av Satans hierarki, som måste upptäckas och utnyttjas för att vinna seger över Satan? Är det sant att vi behöver tränade exorcister som innehar denna kunskap för att kunna se fångar bli satta fria? Senare kommer jag att berätta hur min tjänst kom att förändras för gott, sedan jag kommit att tvivla på de premisser som låg till grund för vad jag höll på med.


 

Hemlig Kunskap och Befrielsetjänst

De som håller sig till krigsföringsmodellen menar att kunskap om Satan, hans änglar, och deras hierarkiska struktur är viktigt för att vinna striden. Det gäller på alla nivåer, allt ifrån att bekämpa andefurstar över nationer, till att kasta ut demoner ur individer. Till exempel, när jag var i denna rörelse ville vi köpa en fastighet i en av förorterna här i Twin Cities. På grund av problem med köpet beslöt vi oss för att hålla ett bönemöte genom hela natten. Under nattens gång, fick någon en uppenbarelse om att en andemakt kallad ’Manitou’ hade kontroll över stan, och hindrade oss från att köpa fastigheten. Denna andemakt antogs regera därför att infödda amerikaner en gång i tiden hade praktiserat sin religion där. Så vi instruerades av våra ledare att vi måste kasta ner ’Manitou’s ande över staden, så att vi kunde erövra den för Gud. Det följande framgångsrika fastighetsköpet ’bevisade’ att våra böner hade varit effektiva, och gav som konsekvens styrka åt idén att vi behövde speciell uppenbarelse för att kasta ner andemakter över städer.

När man anammar krigsföringsmodellen blir ett sådant tillvägagångssätt fullkomligt naturligt. Allt man vill åstadkomma är bundet i ett komplext samspel mellan förbannelser, demoner, andliga furstar, och de lagar som reglerar andevärlden. Det finns ingen del av livet som inte opererar i denna sfär. Individuell exorcism befinner sig på stridens mikronivå, städer och nationer på makronivån. På varje nivå är det nödvändigt att tillskansa sig kunskap om man vill vinna strider. Den nödvändiga kunskapen är vanligtvis namnen på demoner eller andemakter, förbannelsers egenskaper och natur, eller strukturen i det sataniska rikets hierarki. Bob Larson berättar om en exorcism där en av demonerna var iväg på ett annat uppdrag, och hade varit frånvarande under hela proceduren. Han lärde sig att ’låsa ute’ dessa demoner. Larson skriver:

”Om jag hade avslutat proceduren för tidigt, så hade jag aldrig fått kännedom om den anden, och då skulle den ha kommit tillbaka senare.”

Man kan fråga sig vilken roll Gud har i krigsföringsmodellen. Deras svar är att Han sänder oss till striden, Han utrustar oss, och ger oss de redskap vi behöver. Gud ger exorcisten kunskap och kraft för striden. Men det är upp till exorcisten att använda den verktygslådan för att kasta ut demoner. Exorcisten måste använda rätt verktyg på rätt sätt, annars stannar demonerna. Till exempel, så berättar Larson hur han undervisade en pastor om varför demoner kommer tillbaka:

”Du har förmodligen aldrig fått tag på dörrvaktardemonen. Det spelar ingen roll hur många demoner du kastar ut, de behöver inte fara till avgrunden, för dörrvaktaren håller dörren öppen så att de kan komma tillbaka.”

Vilket arrangemang som gäller, och var de olika demonerna befinner sig avgörs av exorcistens kunskap och förmåga. Larson gör anspråk på rätten att sända demoner till avgrunden om han gör allting rätt.

Det vi måste hålla i minnet är att den information som krävs för en effektiv andlig krigsföring enligt krigsföringsmodellen inte är uppenbarad. Vad jag menar är att den varken återfinns i Guds särskilda uppenbarelse (Bibeln), eller i allmän uppenbarelse (vad vi legitimt kan lära om skapelsen genom att använda våra naturliga sinnen och vårt rationella tänkande.) Den kunskap som krävs är hemlig kunskap. Gud har inte uppenbarat namnen på demoner över nationer, städer, grannskap eller i demoniserade personer. Den enda källan till sådan information är från någon annan form av uppenbarelse, antingen utombiblisk gudomlig uppenbarelse, eller uppenbarelse hämtad från demonerna själva. De som omfattar krigsföringens världsuppfattning tror att det är deras uppgift att vinna kunskap och använda den i striden. Eftersom kunskapen är ’hemlig’ så tillhör den sfären för det ockulta. De måste på något vis rättfärdiga att de tillägnar sig förbjuden kunskap i namn av att hjälpa dem som lider offer för onda andar.


 

Andlig ’Nördpatrull’

I vår stad finns ett företag som kallas ’The Geek Squad’ [Nördpatrullen], som kommer till ditt hem eller din arbetsplats, och löser dina dataproblem. De är väldigt duktiga på det de gör, och fixar smidigt de flesta problem med både hård- och mjukvara. Anledningen till att de kan göra det är att de förstår sig på både datorer och programvara. De har teknisk kunskap. Hur är det möjligt? Det är möjligt därför att människor skapade datorer. Det finns detaljerade manualer, eller så kan datorer omkonstrueras av experter. Det är möjligt att ha full kunskap om en dator, för datorer är mänskliga skapelser.

Problemet med krigsföringsmodellen är att den har skapat ett upplevt behov av en ’nördpatrull’ för själar. Man måste inte bara ha detaljförståelse om de demoner och förbannelser som påverkar en person, utan den mänskliga själen måste också förstås. Den komplexa relationen mellan alla andliga faktorer som påverkar personen, och hans eller hennes själsliga natur och läggning, måste urskiljas och diagnosticeras av en skicklig andlig ’tekniker’ (de kallar sig själva för själavårdare) som kan ge den rätta lösningen. Datorer är komplexa, men de är exponentiellt mycket enklare än den mänskliga själen och den andliga värld hon lever i.

Beakta till exempel Bob Larsons beskrivning av hur han arbetade med en besatt person. Personen ifråga hade ett flertal ’alter egon’ (multipla personligheter) såväl som demonisk bundenhet. Denna person med ”dissociativ identitetsstörning” hade en demon som kallades ”Grindvakt” som släppte tillbaka demoner efter att de blivit utkastade. Larson beskriver orsaken till sådana störningar, och hur han lärde sig att tilltala olika identiteter inom en person. Han hade att göra med en person som hade alternativa personligheter som kallades ”Facilitator” och ”Regulator”. Larsons teori var att i denna person, så kunde demonerna besätta ett ’alter ego’. Larson förklarar:

”I sfären för multipla personligheter, finns det goda och onda ’alter egon’. De goda alter egona är del av den personens medvetande, som har erkänt Kristus som Frälsare. Onda alter egon vägrar, av någon anledning, att göra den andliga kapitulationen.”

Denna komplexa situation leder till en saftig uppgift för den andlige teknikern:

”Vår uppgift är att sortera igenom labyrinten för att få assistans av de goda alter egona. Sedan kan vi försöka att vinna de onda alter egona för Gud.”

Larson lät den alternativa personligheten inom klienten hjälpa honom att identifiera ’de mörka’, och genomförde den enormt komplicerade uppgiften att sortera upp alla demoner och ’alter egon’ som personen hade inombords. Han leder till och med ”Facilitator” till Kristus. Larson uppdagar dolda minnen, laglig grund för demonerna, och namnen på obskyra demoner. Detta är en bön han använde för att hjälpa offret att bli fri.

”Jag befaller Guds änglar att söka ut och plåga smärtans ande. Jag binder Smärta till demonen Regulator, och befaller att de båda upplever all den plåga som de har orsakat Randall. Jag förökar den plågan sju gånger värre.”

Komplexiteten i denna process är svindlande. Hur kan vi vara säkra på att vi pratar med demoner, alter egon, eller en riktig person? Hur vet man att en person kan bli frälst, men att somliga av hans alter egon fortfarande behöver ta emot Kristus? Har vi verkligen auktoritet att befalla änglar att plåga demoner så att de bestämmer sig för att ge sig av? Problemet är, enligt min uppfattning, att den komplexitet Larson beskriver faktiskt underskattar komplexiteten i bindningarna, och i den mänskliga själens behov. Anledningen till att det aldrig kan finnas någon slutgiltigt framgångsrik ’nördpatrull’ för själar ligger i skillnaden mellan datorer och människor. Datorer skapades av människan, själar är skapade av Gud. Endast Gud kan verkligen känna ett människohjärta. Endast Gud vet alla detaljer om andevärlden och dess interaktioner med den mänskliga själen.

Bibeln säger oss varför ingen mänsklig, andlig tekniker kan lösa den inre människans problem:

”Bedrägligare än allt annat är hjärtat, det är obotligt sjukt. Vem kan förstå det? Jag, HERREN, utforskar hjärtat…” (Jeremia 17:9-10)

Att bara Gud känner hjärtat är ett konstaterande som återkommer genom hela Bibeln. De som anammar krigsföringsmodellen ser ett pressande behov att träna upp en kader av andliga tekniker som kan befria den mänskliga själen från den komplexa psyko-andliga belägenhet som plågar dem. Dessa tekniker måste, oavsett vilket namn de går under, förlita sig på tekniker och kunskap som inte finns uppenbarade i Bibeln.

Därutöver måste de tillägna sig information om människors själar, hemliga förbannelser, dolda eller glömda minnen, demoner och demoners namn, relationer mellan demoner och alternativa identiteter. Allt detta är förmodligen bara toppen av isberget. ’Nördpatrullen’ för själar har ingen kapacitet att rekonstruera en själ, inga detaljerade filer om vilken process som skapade själen, och inga objektiva verktyg för att kunna undersöka själen och den andevärld hon lever i.

Inte bara detta, utan de andliga varelser som de intervjuar för att vinna information har åtminstone ett viktigt attribut gemensamt med sin ledare Satan – de är alla lögnare. Detta hindrar dock inte krigsföringsmodellens präster från att förhöra demoner om hemligheter. Som exempel, berättar Bob Larson den här historien:

”Steg för steg motade jag in fienden i ett hörn, tills han inte längre kunde stå emot. Innan hans slutliga dom uttalades, tittade demonen undrande på mig. ’Vem lärde dig reglerna?’ frågade han nyfiket. ’Vad menar du med det?’ frågade jag. ’De andliga regler som styr vad vi kan göra och inte göra. Någon från vår sida måste ha lärt dig. Jag har aldrig träffat på någon som kan reglerna lika bra som du.’ ”

Det tycks mig att om denna krigsföringsmodell är sann, och anspråken hos dess tekniska ’prästerskap’ är sanna, då ligger vi alla riktigt illa till, med ingen tydlig väg ut. Man måste intervjua demoner i åratal för att få ’reglerna’ klart för sig, eftersom informationen som krävs varken finns uppenbarad i Skriften eller finns tillgänglig på något gängse sätt.

I mitt fall kom jag att göra slut på all min energi, i försöken att ’finjustera’ detaljerna i krigsföringen, och få det att fungera. Jag skulle upptäcka att vad som krävdes var en omvändelse till en helt annan uppfattning om den värld som Gud skapat, och som Han råder över.


 

Omvändelse till den Gudomliga Försynens Världsbild

Två år efter den händelsen, då jag fick höra att Satan var rädd för mig, så höll jag på att slita ut mig med alla långa dagar och nätter då jag försökte hjälpa folk i andlig bundenhet. Jag fick telefonsamtal sent på kvällen från folk som hade bekymmer, och kände bördan av blotta antalet ’klienter’. En del individer var i konstant behov av hjälp. En väldigt plågad människa kunde suga all must och andlig energi ur en själavårdare. Jag mötte upp till femton av dessa varje vecka.

Runt den tiden var det en av dessa människor som verkligen barkade åstad åt fel håll. Hon stack iväg sent på kvällarna, och lämnade man och barn för att gå på krogen och träffa karlar. Hon hade slussats igenom allt vår ministry hade att erbjuda. Hennes man brukade desperat ringa mig och be om hjälp, för hon krossade honom och barnen. En natt efter ett telefonsamtal klockan 03:00, där hon beskyllde mig för sina problem, för att jag var en dålig själavårdare, kände jag att jag inte orkade längre. Jag ropade till Gud och bad något i stil med: ”Käre Herre, jag vill verkligen hjälpa den här kvinnan och de andra. Jag har bett för henne, själavårdat henne, hjälpt familjen på praktiska sätt, och kastat ut demoner. Jag har gjort allt jag har kunnat. Jag orkar inte längre. Om jag inte får bättre svar, så kan jag inte stanna i den här tjänsten.”

Svaret på den bönen kom i form av ett bibelord. Det förändrade mitt liv och min tjänst från den dagen. Jag visste det inte då, men resultatet av den situationen blev min omvändelse från krigsföringens världsbild till det jag kallar för den ’gudomliga försynens världsbild’. Det ord som Herren lade på mitt sinne var detta:

En Herrens tjänare skall inte strida utan vara vänlig mot alla, skicklig att undervisa och tålig när han får lida. Han skall i ödmjukhet tillrättavisa sina motståndare. Kanske ger Gud dem omvändelse, så att de kommer till insikt om sanningen och nyktrar till och slipper loss ur djävulens snara, där de hålls fångna, så att de gör hans vilja”. (2 Tim 2:24-26)

Det första som slog mig i detta stycke är beskrivningen av den snara som människor sitter i: ”Där de hålls fångna, (av Djävulen) så att de gör hans vilja.” Jag resonerade att ingen kunde vara mer bunden än så. Beskrivningen stämde definitivt in på kvinnan vars situation drev mig att ifrågasätta vad jag höll på med.

Det andra som slog mig om bibelordet var hur relevant det var för min situation. Paulus talade om för Timoteus hur han skulle handskas med folk i församlingen som hade allvarliga problem, och som orsakade problem för Timoteus. Det var precis vad jag hade att göra med. Senare, när jag hade möjligheten att mer objektivt titta på bibelordet utan att mitt sinne var påverkat av krigsföringsmodellen, så insåg jag att detta är ett nyckelord i Nya testamentet som talar om att handskas med människor i församlingen som är bundna av Satan. De flesta bibelord jag hade letat fram som stöd för min exorcismtjänst kom antingen från evangelierna, innan kyrkans tillblivelse som resultat av korset och den Helige Andens gåva på Pingstdagen. De andra verserna fanns i Apostlagärningarna, och handlade om konfrontation av ofrälsta människor. Exorcism användes aldrig i Nya Testamentet som terapi för pånyttfödda kristna.

Det tredje jag lärde mig från detta bibelstycke var vad som utgjorde flyktvägen [ut ur bundenhet]. Och det var detta som ledde mig ut ur krigsföringens världsuppfattning, och till den gudomliga försynens världsbild. Människor i Satans snara blir bara fria när Gud ger dem omvändelse! Detta chockerade mig när jag först läste det. Det står: ”kanske Gud ger dem omvändelse.” Den världsbild jag haft förut var att om saker inte förändrades, så antingen: a) är jag en dålig själavårdare, eller så måste jag skaffa mig bättre själavårdsteknik, eller b) personen krånglar till det genom att inte följa mina instruktioner, och släpper därmed in sju värre demoner. Så hade man gått runt, runt, och försökt ta reda på vilket det berodde på. Jag kom slutligen att förstå, att om Gud ger omvändelse, så kommer de att bli fria från djävulen, och om Han inte ger det, så blir de inte fria. Det var nyckeln! Varför Han gör det i vissa fall och i andra inte, är del av Guds hemliga vilja (5 Mos 29:29) som jag inte kan känna till.

Dock, även om jag inte visste om Gud skulle ge omvändelse, så fanns alltid möjligheten att Han skulle göra det. Detta gav mig uppmuntran i den fjärde saken jag lärde mig av detta bibelord – hur man själavårdar sådana människor. Paulus skrev: ” En Herrens tjänare skall inte strida utan vara vänlig mot alla, skicklig att undervisa och tålig när han får lida. Han skall i ödmjukhet tillrättavisa sina motståndare.” Vi som brukade vara uppe till klockan två på natten, med tre äldstebröder, som fick hålla ner en skrikande, demoniserad person, medan vi skrek, ”Kom ut ur honom, du orena ande, i Jesu namn.” Jag tänkte senare att ”det är knappast att undervisa vänligt och tillrättavisa i ödmjukhet.”

Sedan jag nu insett att det medel Gud använder för att befria människor ur Satans snara är evangelium, med alla dess implikationer, så kunde jag tålmodigt undervisa om sanningen, och lita på att Gud kommer att använda det för att förvandla liv. Gud kan befria den mest demonbesatte syndaren från Satans grepp genom kraften i evangelium (se Kolosserbrevet 1:13 och Efesierbrevet 2:1-5). Det jag hade gjort fel förut var att förutsätta att bara för att personerna jag själavårdade sa att de hade mött Kristus, och ändå fortfarande var bundna, så kunde evangelium därför inte befria människor från mörkret, utan att man lade till särskilda tekniker och processer. Nu trodde jag på evangeliets kraft.

Det fina med evangeliets sanning är att den kan levereras vid andra tidpunkter än klockan 03:00 på natten, när folk får spel! Aldrig mer att jag åkte ut för att kasta ut en demon när någon hade en härdsmälta sent på natten. Jag började tillrättavisa kvinnan att hon behövde omvända sig, förlita sig på Gud, och genom hans nåd lyda Honom. Det är synd att rymma från sin familj för att leva i druckenhet. Det slutade med att hon skilde sig från sin man, och spenderade de följande tjugo åren med att gå från en dålig situation till en ännu värre. Men jag visste att det inte var mitt fel. Antingen omfamnar hon evangelium, eller så lever hon i bundenhet. Det finns ingen ’plan B’ som kan fixa till den mänskliga själen. Hon kan fortfarande omvända sig och bli fri från djävulen, men om hon gör det, så är det med Guds nåd genom evangelium, inte genom någon andlig nördpatrull.


 

Hur Vi Utvärderar Våra Upplevelser

Jag tror nu att Gud har den suveräna kontrollen över allting i det universum Han skapat, även över alla onda andemakter. Satan kan bara göra vad Gud tillåter honom att göra. Frågeställningar kring frihet och bundenhet, välsignelser och förbannelser blir tydliga ur det perspektivet. Allt grundar sig i personens relation med Gud genom evangelium, eller bristen därav. Bibeln säger: välsignad är den man som förtröstar på Herren… förbannad är den man som förtröstar på människor”. (se Jeremia 17:5-8) Numera tror jag att tillkallandet av andliga tekniker som ska manipulera själen och anden som influerar den, utgör en ’förtröstan på människan’, oavsett hur mycket kristen vokabulär som knyts till processen.

Jag tror att de saker som hände mig när jag stod i befrielsetjänst var verkliga. Jag tror definitivt att demoner var inblandade. I fallet med den demonbesatta kvinnan som ville klösa mig i ansiktet, så tolkar jag idag händelsen annorlunda. När jag trodde på krigsföringsmodellen, så blev jag uppladdad och upprymd av att höra att jag hade stor auktoritet, och att Satan respekterade det. Jag trodde att incidenten visade hur mycket plågade människor behövde mig, med min erfarenhet av andeutdrivning och demoner, för att hjälpa dem till frihet. Det var det som ledde mig till flera års arbete dag och natt med att strida mot de mörkrets makter som plågade kristna.

Nu ser jag samma incident i ett helt annat ljus. Jag tror att satan iscensatte den showen för mig, för att jag och övriga inblandade skulle förlita oss på människor, snarare än att förlita oss endast på Gud genom evangelium. Hur svårt det än var för mig att förstå det då, så hade Satan en anledning att få mig att tro att vad jag gjorde var att ’skrämma’ honom. För därigenom minskade mitt förtroende för evangeliet, genom att det fick mig att tänka att det inte var evangelium, utan ’befrielseministrar’ som jag, som befriade människor från de fientliga makterna.


 

Satans Beskyddarverksamhet

Bindnings- och befrielseprocessen är väldigt likt en grym, andlig ’beskyddarverksamhet’. Djävulen arbetar på båda sidor av spelet, liksom i en beskyddarverksamhet, där huliganer kommer och hotar dig, och andra huliganer beskyddar dig från dem mot betalning. Satan gör allt han kan för att få människor i demonisk bundenhet, genom ren ockultism, och andra metoder. Han lurar sedan dem som håller sig till krigsföringens världsbild att tro att deras obibliska läror och tekniker är nyckeln till frihet. Båda ändar av spelet tjänar hans syften. Djävulen iscensätter en övertygande show för att få det att verka så ’på riktigt’.

Han låter en av sina demoner berätta ’hemligheter’ för själavårdaren om hur demonerna ansätter sina offer, och sedan ge sig av på själavårdarens befallning. Demonen responderar på hot om att bli plågad av änglar i avgrunden av en väldigt enkel anledning – demonerna vill få kristna att tänka att kristna andeutdrivare, och inte Gud, har makt över änglarna, och makt att fälla dom i förtid över de fientliga makterna. Detta tjänar Satans syfte att servera Lögnen, som säger att vi alla kan bli lika Gud. Det får oss att tro att vi har makt som bara Gud har.

Som exempel, när jag fick höra att Satan var rädd för mig: så länge jag trodde det, så omfamnade jag lögnen och förlorade förtroendet för sanningen i evangelium. Frågan är huruvida vi fruktar Gud och undkommer Hans dom genom evangeliet, och inte huruvida Satan tycker att vi har stor makt och auktoritet. Kvinnans demon initierade en attack, och hennes följande befrielse uppvisade båda sidorna av beskyddarverksamheten. Genom henne attackerade Satan (hotet), och sedan drog han sig tillbaka på min befallning (beskyddet). Resultatet blev att jag fick mer tilltro till min andliga förmåga, och att jag avleddes från evangeliet.

Krigsföringens världsbild minskar drastiskt vår tilltro till evangelium. Den säger oss: att sätta vårt hopp och tro helt till Gud genom Kristi fullkomliga verk på korset sätter oss inte fria från Satan och hans demoner, och ger oss ingen visshet om att Gud slutligen kommer att förvandla oss i Kristi likhet. Allt vi försöker göra riskerar att förhindras om vi saknar den särskilda kunskapen och tekniken för att kämpa i striden. Tydligen så ’fungerar’ inte evangeliet för dem som konsulterar den andliga ’nördpatrullen’, om inte en massa annat läggs till. De undervisar att evangeliet bara potentiellt sätter oss fria. Efter att vi trott på evangelium, behöver vi nu professionella förbannelsebrytare, exorcister, profetiska förebedjare, inre helare, psyko-andliga vägledare, och andra som utgör en ny klass prästerliga tekniker. Dessa specialister medlar på ’mellannivån’ mellan själen och Gud. Dessa är de ’goda’ i beskyddarverksamheten, som hindrar de onda från att klå upp oss.

Mellannivån är en hemlig värld av andar som är dold för vår syn. Enligt deras synsätt, så avgörs vårt andliga och materiella öde av vad som pågår i den världen. Neil Anderson påstår att många kristna är andligt bundna för att de har en felaktig världsbild, med en ’utebliven mitt’. Därmed ser de inget behov av andlig krigsföring, för de har ’västerländska’, rationalistiska premisser. Vad Anderson undgår att inse eller adressera i sin bok, är att det finns två skilda synsätt inom kristenheten, som båda accepterar de bibliska lärorna om andevärldens realitet, och andars inflytande över människor. Anderson propagerar för krigsföringsmodellen, och kallar den rätt och slätt den ”kristna” världsbilden. Jag nämner detta, för han adresserar aldrig perspektivet med den gudomliga försynens världsbild, och han förser sina läsare med ’steg till frihet’ som går utanför evangeliet och den nåd som Bibeln förmedlar.

Jag tvekar inte om de andliga teknikernas motiv. När jag själv var en, så ville jag uppriktigt hjälpa människor. Jag jobbade dag och natt, utan lön eller förmåner. Jag ville tjäna Gud helt och avancera Hans rike. Jag trodde uppriktigt att det var det jag gjorde. Tyvärr ledde min villfarelse mig att föra människor in i mer bundenhet, istället för att befria dem. Ovetandes var jag själv en bindare av snaror.

Exempelvis lärde jag att om en demon blev utdriven, och personen gick tillbaka till vilken synd man nu ansåg hade öppnat dörren för demonen, så skulle sju ännu värre komma in (grundat på en misstolkning av Matteus 12). Detta försatte dem som sökte befrielse i än mer bundenhet. Om någon kom för frigörelse från en ’lustens ande’ (vilket var vanligt) och senare hade begär efter en kvinna, så blev han väldigt upprörd och rädd, för han visste att nu hade han gett Satan rätt att sända demoner att plåga honom. Så kom han tillbaka för mer andeutdrivning.

Vad denna undervisning gör är att deras frihet är beroende av att de lever ett nästintill syndfritt liv. Strular du till det, så är demonerna tillbaka. För att visa hur mycket det här beror på människan, snarare än på Guds nåd, begrunda vad Bob Larson säger:

”Jag har känt personer som jag vägrat att hjälpa, innan de hade mognat i Herren till den punkt då Satan inte ville ha dem längre.”

Om du inte är en tillräckligt god kristen, så får du tydligen dras med dina demoner. Denna världsuppfattning kan bara resultera i fruktan eller stolthet. Fruktan om du tror att du inte kan bete dig tillräckligt väl för att hålla demonerna borta, och stolthet om du tror att du är en sån mäktig, syndfri kristen, att Satan fruktar dig och inte kan röra dig. Dessa resultat är frukten av att förtrösta på människan snarare än på Gud.


 

Slutsats

Nyckelfrågan är vilken grundläggande världsuppfattning man håller. Krigsföringsmodellen menar att historien utspelas som ett slag mellan två styrkor, det onda och de troende. Enligt denna världsbild, använder Gud de troende så mycket som de låter Honom göra det. Ju mer kunskap och makt de troende tillägnar sig, desto bättre kan de besegra mörkrets makter. Om troende saknar kunskap och teknik för andlig krigsföring, blir de offer och inte segrare. Det finns förluster i detta krig, och Gud säkrar inte utgången.

Försynens världsbild tror på Guds suveränitet över alla mörkrets makter. Andliga mörka makter kan inte skada troende utan att först få tillåtelse från Gud. Vad Han låter dem göra är alltid ytterst för vårt bästa. Nyckelfrågan är inte vår kunskap om de onda andemakterna, utan vår kunskap om Gud genom evangeliet. Kampen står mellan Satans lögn att människan kan bli lik Gud och evangeliets sanning.

De som propagerar krigsföringens världsbild vilseleder oss genom att påstå att valet bara står mellan en världsuppfattning som tror att det finns demoner, förbannelser, och verkliga, sataniska aktiviteter, och en ’västerländsk’ världsuppfattning som effektivt förnekar att andlig aktivitet, gott och ont, existerar. Detta är ett falskt dilemma. Bli inte vilseledd. Försynens världsbild tror också i högsta grad på realiteten av demoner, fallna änglar, förbannelser, furstar och andemakter, likväl som på de goda änglarna och närvaron av den Helige Ande.

Valet står mellan att tro på Guds suveränitet över alla dessa andliga varelser och realiteter, eller att tro att Gud låter striden ha sin gång. De som omfattar det senare synsättet ser en Gud som finns där till hjälp om vi klurar ut och använder rätt teknik, men som inte suveränt bevarar oss och bär oss mot härligheten. Är det Gud som avgör utgången, eller bestäms utgången av människor och demoner?

Jag tror att Gud använder evangelium för att befria människor från onda krafter, och att evangeliet effektivt åstadkommer allt Gud har avsett att göra från evighet – att frälsa syndare. De som tror är ’”frälsta helt och fullt” (se Hebréerbrevet 7:25) och behöver inte frukta universums onda andemakter. De nådemedel Bibeln förser oss med är tillräckliga för att ge oss frihet och tillväxt i nåd, och i kunskap om Herren.

De som förespråkar krigsföringsmodellen vill få oss att tro annorlunda. De vill att vi ska tro att läror, tekniker och andliga processer som inte ens var uppfunna förrän det 20:e århundradet är nödvändiga för att vi ska bli fria från Satans snaror. Detta medför att vi måste tro att kristna genom alla århundraden har tvingats leva utan frihet, för det evangelium de trodde på var otillräckligt. Genom att övertyga oss om evangeliets otillräcklighet blev de bindare av snaror. Jag var en gång en av dem. Jag tackar Gud att Han befriade mig från det tillståndet genom Skriftens sanning.


Översättningen gjord av en av BibelFokus vänner
Originalartikel på engelska med källhänvisningar finns via nedanstående länk:
http://cicministry.org/commentary/issue78.htm

/Maria

 

7 thoughts on “Kan en kristen vara besatt? Hur blir en människa fri? Om Andlig befrielse

  1. Vill tillägga att demoner finns och man ska veta vad det /de är. se på de occulta tv-programmen idag där man pratar med andar, kärleksfullt eller på annat sätt. man accepterar deras vistelse i gamla hus m m, och man får mycket besvär! Ja ondskan FINNS sannerligen men vi behöver inte ha med dem att göra. Är man frälst skall man vara med Jesus och hålla sig till honom. Ja kristna kan råka ut för besvärligheter i form av att något ont vill nå en. ROPA på Jesus, stå fast i tron, vik inte av vägen.

  2. Hej Marie. Jag är inte heller så glad för dem, för jag har också sett hur de bedömer och dömer folk och inte finns den ödmjukheten som de talar om ska finnas hos alla kristna. Varför använder de inte den till att se och hjälpa…De vet inte att alla i en församling troligtvis inte kommer till himmelen, enligt bibelordet.Men de berättar ju inte och läser inte i bibeln för människor utan det är pastorernas egna tankar och skriverier som kommer i första hand har jag märkt, alla klappar varandra om ryggen.Så har jag sett på nära håll. m m/Maria

  3. Pingst församlingar står mig upp i halsen,det är en personlig upplevelse jag fick…Dom presenterade två möjligheter…antingen tillhörde man helvetet till eller,som medlemmar,till himlen.Trångsynta och dömande! Jag har själv upplevt detta.Dom borde leda en varsamt fram i vad bibeln säger,tycker jag.

  4. Yes. Vad bra att du läst den artikeln med så många sanningar- det är många som behöver läsa den och få reda på hur den felaktiga undervisningen stjälper människor, lurar dem i verkligt fördärv. Så många pingstförsamlingar och liknande som gör som man inte ska göra. Jag har sett det och tycker inte om det.
    Jesus och bara Jesus kan och vill hjälpa i allt.
    Gud välsigne dig på vägen! /Maria

  5. Har kommit fram till samma sak som Bob Dewaay. Det börjar med Tron, till att leva/tänka utan synd, till att Satan inte längre vill ha dig. Att driva ut demoner känns som quick fix, som att göra tandblekning och fortsätta dricka kaffe och the, så att tänderna snart blir gula igen.

  6. Hej, det är viktigt att ta upp dessa saker och jag vill gärna peka på att man vissta kan förstora satan och det lär man sig i vissa församlingar! Jodå…

    Jesus är Jesus, Herre och Gud i all evighet, hans är makten och äran! Men vissa tycks inte förstå hur stor han är. De har sannerligen missförstått vissa verser i bibeln, bl a där Jesus säger att vi ska göra större ting….Människor tar sig saker de inte sak ha och förminskar Herren.

    Jo vi tror ju på Gud och han lär oss att inte ha med sådana att göra. Kingdom Now…Ockult så det är äckligt! Så många som sprider fel läror, vi kan vara glada att vi är så pass vakna som vi är, hur skulle det gått annars.
    Vi kan inget ‘ta ut i tro’, vi kan bara be och tro att Herren hjälper i allt.I ödmjukhet.
    I stillhet och förtvivlan och i glädje och sorg är Herren med.
    /Maria

  7. Nyttig artikel!

    Man kan faktiskt förstora satan och hans makt/ideer genom att tro att han står under mänskligt inflytande.

    Kan människor driva ut andar i egen kraft? Kan de det genom att säga rätt kraftfulla ord?

    Ja, om man tror att Jesus bara var en ”andesmord människa” kanske man snart börjar tro det om sig själv (”mini-Kristus”-fenomenet).

    Versen Bob Dewaay fick visar att Gud har kontroll över vad som händer kristna. Tror vi inte på Gud, kan Gud överlämna oss till ogräset (lära sig en läxa). Omvändelse är en gåva, inte ett ”pris vi kan ta ut i tro!!!!”

    Intressant hur Kingdom Now-krigandet leder till intresse för ockulta tekniker (så att man kan besegra demoner på ”hemmaplan,” som artikeln beskriver) –

    Ockult andlighet drar till sig ockult aktivitet – det är ju det vi ser i vissa urspårade kretsar (där det kallas ”väckelse”). Vad är Lakeland mfl om inte ockult andlighet?

    Gud är mkt större än det andliga ogräset och hans är makten och äran i evighet, som Uppenbarelseboken säger!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *