Globalismen – framtidshopp eller hotet mot vår civilisation? Del 7. Det finansiella systemet. /Den globala byn

den-globala-byn

 

usdollar

Globalismen – framtidshopp eller hotet mot vår civilisation? Del 7. Det finansiella systemet.

Många undrar kanske hur de finansiella krafterna kan bli så starka att de sätter all demokrati och därtill relaterad politik ur spel. Låt oss därför göra en, förvisso starkt förenklad, men ändå djupdykning i hur dessa tvillingstjärnor kretsar runt varandra!

Förr, under forntid och medeltid, var det finansiella systemet enkelt. Man handlade med ädelmetaller som guld och silver, ibland också med ädelstenar. Det var reella värden som man kunde lita på. De första mynten tillverkades av ren ädelmetall och hade därför det värde som motsvarades av vikten. Istället för att sätta sina guldmynt på en bank kunde man glädja sig åt att bära omkring sin förmögenhet i form av smycken av guld och ädelstenar, allt kunde enkelt vägas och mätas. En kassakista med guldmynt var verklig och gav ett mentalt välbefinnande och en trygghet i tillvaron.

När lägre valörer behövdes infördes kopparen, men de stora kopparplåtar som till sist behövdes blev tunga och otympliga att hantera. Inget man stoppade i en plånbok precis. När därför tanken på ett sedelsystem infördes innebar det att staten utfärdade ett bevis genom sedeln att man ägde motsvarande värde i den guldreserv som staten därför var tvungen att bygga upp. Sedlarna var enklare att hantera än guldtackor, men skulle motsvara samma värde. Riksbankerna fick förvalta den guldmängd som motsvarade det samlade värdet av den utgivna penningmängden. Alla litade på att guldet verkligen fanns, men ingen kunde veta säkert. Så fungerade det ändå under hundratals år.

Problemet med dagens hejdlöst växande ekonomier är att det saknas guld i motsvarande omfattning. Guld är en råvara med begränsad tillgång. Hur gör man då när penningbehovet växer till miljarder och triljoner? Vad oligarkerna upptäckte i början av 1800-talet när industrialismen tog fart var att man kunde ersätta sedlarna med statsobligationer, staten lånade helt enkelt upp sitt kapitalbehov av sina medborgare med hjälp av ett skuldebrev.

Säkerheten för dem som på detta sätt lånade ut sina pengar låg i förtroendet för staten som företeelse, något paradoxalt eftersom det var medborgarna själva som var grunden för statens soliditet. Eftersom värdet på dessa statsobligationer steg och sjönk just i takt med att detta förtroende varierade, hade man skapat det perfekta instrumentet för spekulation. Värderelationen till en statisk företeelse som guldets värde kunde man nu bortse ifrån.

Amschel Rothschild blev under början av 1800-talet en mästare på att driva detta system till fulländning. För att kunna spekulera behövde man nu också den politiska faktorn, eftersom det var den som styrde variationerna i långivarnas förtroende för staten. Krigen blev den perfekta katalysatorn. När ett land riskerade att förlora ett krig sjönk obligationerna i värde och kunde köpas billigt, när segern låg nära steg förtroendet och därmed värdet och obligationerna kunde säljas med vinst. Krigen var den snabbaste vägen till vinster och därför oligarkernas viktigaste instrument för att öka sina förmögenheter. Så är det än idag. Det gällde bara att ha en någorlunda säker prognos för utgången, därför behövdes också ett fast grepp om politikernas förväntade beslut. Idealet nåddes när man genom politiska allierade, ingiften och personliga kontakter fick ett direkt inflytande över riksbankerna, på så sätt kunde man styra båda sidor – riksbanken för behovet av statens inlåning och sina finansbolag för medborgarnas behov av utlåning.

Aktiesystemet kunde nu utvecklas efter samma principer, den som trodde på ett bolag eller en affärsidé kunde investera sina pengar i ett aktiebrev, vars värde var helt beroende på hur företaget sköttes och utvecklades. Även detta var beroende av politikers nationella beslut, att kunna styra politiker var en nödvändighet för att inte äventyra verksamheten och riskera konkurs. Risken med aktierna var dock mångdubbelt högre genom frånvaron av statens bredare förtroendebas.

Med den explosiva utveckling som västvärlden genomgått de senaste 200 åren har finansmarknaden blivit svajig genom att den förr så säkra relationen till guldets värde allt mer ersatts av de för flertalet osynliga säkerheter som skulle stötta värdet på obligationer och aktier. Följden blev stormvindar av konjunkturväxlingar, depressioner och börskrascher. Men i takt med att guldets andel av säkerheten minskade uppstod för hundra år sedan ett alternativ – oljan. Guldgruvorna kunde nu kompletteras av oljesprutande borrtorn, det flytande guldet hade sett dagens ljus. Den moderna industrin var omättlig med denna nya råvara. Framtiden såg ljus ut för Amerika, där borrtornen i Texas växte upp som svampar ur jorden.

Det dröjde dock inte lång tid innan det stod klart att världens främsta oljetillgångar inte fanns i Amerika, utan i Mellanöstern. Hur skulle man då kunna använda oljetillgångar i länder utanför Amerika som säkerhet för en valuta på andra sidan jordklotet? Genom att styra all handel med olja till den amerikanska dollarvalutan kunde man ändå, åtminstone tillfälligt, stabilisera sin dollar och ersätta den relativt sett minskande guldreserven i Fort Knox. Vad man inte räknade med var att länderna i Mellanöstern, vars gränser västvärlden själva stakat ut, i kraft av sina svindlande oljeinkomster skulle växa mentalt till kaxiga, självständiga länder som trots sina medeltida stamstrukturer plötsligt föresatt sig att konkurrera ekonomiskt med resten av världen. Om dollarn skulle kopplas bort från oljehandeln riskerade hela den amerikanska ekonomin att kollapsa, förtroendet för dollarn skulle sjunka som en sten. En valuta utan säkerheter är inte värd mer än pappret den är tryckt på.

Till råga på allt började man under 1970-talet ifrågasätta varaktigheten i Mellanösterns oljekällor, hur länge skulle de egentligen räcka? Detsamma gällde oljetillgången i det Kaspiska bäckenet, där undersökningar gav nedslående resultat. Om oljan började sina skulle inte dollarn kunna balansera den växande skuldbördan i världens ekonomier. Målsättningen blev att minska oljeutvinningen, höja oljepriset, sänka tillväxttakten och införa en ränta nära noll för att dämpa inflationen. Dessa samverkande faktorer skulle spara på oljereserverna tills nya fyndigheter hittades och därmed nya säkerheter kunde stödja skuldberget.

Allt detta sett ur ett amerikanskt perspektiv. När då vissa andra länder (Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika) formar ett förslag till en ny valuta, BRICS-valutan, som enligt deras syn på saken, borde ersätta dollarn som oljehandelns valuta i kraft av att merparten av de existerande oljetillgångarna finns i deras egna länder, får oligarkerna i USA skrämselhicka. Guldreserven i USA har enligt vederhäftiga rykten minskat radikalt, samtidigt som realvärden som fastigheter betraktas som kraftigt övervärderade i förhållande till sin skuldbörda.

En kollaps för dollarn skulle med andra ord kunna utlösa den största ekonomiska krisen någonsin i västvärlden, kanske till och med knäcka de amerikanska oligarkernas fortsatta dominans i den globala finansvärlden. Detta skall vi ha i minnet när vi i nästa avsnitt granskar maktspelet kring oljan, den verkliga orsaken till det som händer i världen idag. Därefter kan jag lova att ni börjar förstå globalismens mekanismer och dess kamp för att vinna global kontroll eller dö – en kamp som det nu är dags att ta på allvar!

Peter Krabbe https://peterkrabbe.wordpress.com/2016/07/13/globalismen-framtidshopp-eller-hotet-mot-var-civilisation-del-7-det-finansiella-systemet/

*

VEM eller vilka kommer att ta den globala kontrollen tror ni? Vi vet från bibeln att det är sena tider nu och vi kan räkna med att det kommer att  ske ännu fler stora och omstörtande händelser.

name-graphics-maria-124184

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.