Ett Guds barn. Psalm 91 och David. Sluta inte TRO!

 

-Många människor upplever att Gud sviker dem för att de inte får de bönesvar de önskar att få.
Många människor har ingen ork att gå igenom små svårigheter, så hur skall de då kunna gå igenom de stora prövningarna och LITA på Gud? Alla troende vill ha hjälp av Gud på olika vis, och Gud hjälper alla som ber honom av sitt hjärta.
-David var också en person som ville och måste ha Guds hjälp. David frågar Gud varför Gud är så långt borta, David sade: Varför gömmer du dig Gud? David slutade inte att tro. Det ska inte vi heller göra. FÖR: Gud är med den som litar på honom. Vid de tillfällen vi känner oss som mest ensamma och betryckta måste vi fortsätta att gå med Gud och låta honom få del av våra problem, för han kan och vill lösa dem.

-Tron på Gud håller hoppet levande och hjälper oss att motstå fruktan. David visste att Gud var större än allt fienden kunde hota honom med. (7:11; 16:1; 31:3-4)
Se vad som utspelar sig i psalmen:

Kapitel 10. Psalm 10
1 Herre, varför stannar du på avstånd
och döljer dig i nödens tider?
2 De gudlösas högmod
plågar den förtryckte.
Låt dem fångas i de onda planer
de har smitt,
3 för den gudlöse skryter
över sina själviska begär,
han välsignar den girige
och föraktar Herren.
4 I sitt högmod
söker han inte Gud,
i alla hans tankar
finns ingen plats för Gud.
5 Han har ständig framgång
på sina vägar,
dina domar går högt
över hans blick,
han fnyser åt alla sina fiender.
6 Han säger i sitt hjärta:
”Jag vacklar inte,
mig drabbar aldrig
någon olycka.”
7 Hans mun är full av förbannelse,
svek och förtryck,
under hans tunga
finns ondska och olycka.
8 Han ligger på lur vid gårdarna,
han vill döda den oskyldige i smyg,
hans ögon spanar
efter den olycklige.
9 Han lurar dold
som ett lejon i sitt snår,
han lurar för att gripa den svage,
han griper den svage
och drar in honom i sitt nät.
10 Han hukar sig ner, han ligger på lur,
och de olyckliga faller i hans klor.
11 Han säger i sitt hjärta:
”Gud glömmer,
han har dolt sitt ansikte,
han ser det aldrig.”
12 Res dig, Herre!
Gud, lyft din hand,
glöm inte de svaga!
13 Varför får den gudlöse förakta Gud
och säga i sitt hjärta
att du inte ställer till svars?
14 Du ser det,
du ser olycka och sorg
för att ta det i din hand.
Den olycklige lämnar sig åt dig,
du är den faderlöses hjälpare.
15 Bryt den ondes och gudlöses arm,
gör upp med hans gudlöshet
tills du inte ser den mer!
16 Herren är kung
i evigheters evighet,
hedningar försvinner
ur hans land.
17 Du hör de förtrycktas längtan,
Herre,
du styrker deras hjärtan,
du vänder ditt öra till dem
18 för att ge den faderlöse
och förtryckte rätt.
Människor komna av jord
ska aldrig mer sprida skräck.
_____

-Tro på Gud! Genom allt. Hela vägen fram.
_____

   /

4 thoughts on “Ett Guds barn. Psalm 91 och David. Sluta inte TRO!

  1. Hej! Jag tror inte att vare sig du eller jag eller många av de andra sjuka tvivlar på Gud. Nej, jag tror att de/vi hoppas över alla gränser. En del kristna kan se så lyckliga ut i alla omständigheter, men då undrar jag om de verkligen levt i omständigheter som varit helt knäckande och fått en att bli helt slutkörd. Varför så mycket tjat från folk att man ska inte klaga, inte gråta bara tacka? Vi som inte mår bra och som tampas med sjukdomar men ändå tjänar Gud skall väl uppmuntras och få hjälp istället för att baktalas.
    Gå några mil i andras/mina skor..heter det ju.
    Visst blir man besviken då saker inte fungerar i ens liv, och man kämpar dagligen mot stora Goliat. Men man vinner ju varje dag för att man INTE ger upp och för att man fortsätter TRO på Gud som är GOD.
    Tinnitus måste vara hemskt att ha och jag ber att Herren skall vederkvicka dig och hela dig.Måtte Herren göra under i ditt liv! Tack Fader för att du förstår våra plågor och att vi måste ha hjälp för att ORKA existera var dag!
    När man inte mår bra kan man vara ouppmärksam för att sjukdom tar så hårt på en att man inte hör eller ser det han vill visa.
    När det varit som värst för mig så har jag trott att jag ska dö, då har Gud kommit och hjälpt, i sista stund.Smärta från helvetet är vad som finns i min kropp, och det kan jag INTE hjälpa, lika lite som du skulle vilja vara sjuk. Vi kan bara be och tro och hoppas på helande /lindring i alla plågor., det går ut över hela ens liv, vardagen, allt man gör o skulle vilja är som krossat.
    Men vi TROR TROR TROR på en Stor och Mäktig Gud!!! Hoppas jag gett dig något, jag kan bara säga att jag vet att det är hemskt att lida, ja LIDA. Varje dag.
    Man kan bekänna och ‘klaga’ för människor hur man mår men får kanske bara några bibelord till svar om att man ska vara fast i i tron (vilket man är) men människor får en att verka som att man har tappat allt. Ja gå några mil i mina skor så faller du, vill jag säga då…
    Hoppas du blir hel, och hoppas jag blir hel, VILKA MIRAKEL!!!!
    Gud välsigne dig.
    Kram M

  2. Hej! Tack snälla du för uppmuntran. Att tjäna Gud kan man göra på många vis och detta är ett sätt och jag hoppas på fler, det är mitt liv, jag vill inte ha det som alla andra i världen, det är HAN och jag. Gud välsigne dig! /M

  3. Ibland händer det att jag gillar tysta böner samlingar, människor kommer för att be. Jag är nog den som bett om Helande eller att det skall bli bättre. Men så har det blivit mycket värre, min hjärna försöker hantera all ljudmässigt ifrån Tinnitusen som blivit så grav, och ljuskänslighet. Att jag går som en rugby hjälm med ljud. Energin går åt där.. hjärnan är helt sysselsatt med detta. Ångesten och allt. Ibland händer det att jag önskar att Gud dräpte mig som en fluga, snabbt kvikt, eftersom jag inte kan göra det jag en gång gjorde, djupa samtal på kaféer, musiserade. Och blir slagen gång på gång av ljudförhållanden i öronen. Ibland har jag ju blivit riktigt arg på Gud, men en riktig Kristen skall ju inte få känna så, det är ibland så tabu belagt. Jag tänker inte på tvivel, för då existerar inte Gud i sitt liv, utan kan man bli besviken på Gud, för jag menar ibland rotar man upp och ner i sin själ. Gud är så tyst, så sina egna tankar får ge honom en röst, och gissa vad Gud gör. Jag har tänkt, må Gud tala till mig i drömmar, men nej, inte där heller, må Gud ge en syn, inte där heller. Må mig möta en Guds människa med Kraft, inte där heller. Man märker hur illa det är ställt, helt vakum. Men i allt så är jag kvar än, och det kallar jag HOPP. Även om inte det största lyser Kärleken, så är HOPPET där. Det kan jag räkna med man Hoppas på Gud. Jag tror många skall lysa med sin präktiga, finns inget tvivel, allt går som på räls, känner man något annat är man inte Riktigt Kristen. Jag vet knappt vad ja skriver. Men när bär varandras bördor kan kännas långt borta, eller bekänner edra synder för varandra så har ni en Trofast Gud. Det sist nämnda gör en så liten och kör, och en anledning varför man inte vågar bekänna svaghet eller synd, är nog för Baktaleri, även långt inom Kyrko kretsar. Tack för sidan Marie, och skall meditera på en Psalm du tog upp. Tommy.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *