Archives

LIVETS ORD BAKOM FASADEN 1 /DEL 1

Av Thorbjörn Johansen
medlem i SAM ©2002

https://www.eaec-se.org/articles/Johansen/LivetsOrdBakomFasaden1.htm

ANTALET SEKTER OCH VILLOLÄROR har ökat avsevärt de sista åren och är en indikation på att vi närmar oss den yttersta tiden. Många villolärare uppträder och förvillar många, Matt. 24: 3-5. Det är många kristna i både Sverige och hela världen som har ryckts med i den så kallade Trosrörelsen. I Sverige företräds denna rörelse främst av Livets Ord, med Ulf Ekman som ledare. De som tagit examen på hans bibelskola i Uppsala, har nu “planterat” församlingar överallt, i Sverige, de övriga nordiska länderna och i före detta östblocket. Jag vill med det jag skriver här inte komma åt eller nedvärdera människorna inom trosrörelsen, inte ens Ulf Ekman. Jesus älskar dem lika mycket som han älskar oss andra, och det är till sist Gud som dömer. Min avsikt är istället att försöka avslöja det stora bedrägeri som håller på att ruinera den svenska kristenheten, andligt och ekonomiskt, med en avskyvärd och bibelstridig villolära som grund.

LIVETS ORD GRUNDADES den 24 maj 1983 av Ulf Ekman. Den ursprungliga församlingen i Uppsala har i dag ca 2000 medlemmar. Med alla anslutna församlingar runt om i landet, är det totala antalet medlemmar i Sverige nästan 20 000 personer. Församlingen är en stiftelse, med på livstid självutnämnda styrelsemedlemmar Många sådana rörelser är stiftelser, bara för att samhället inte ska ha så bra insyn i t.ex deras ekonomiska förvaltning.

I styrelsen sitter Ulf Ekman, hans hustru Birgitta, assisterande pastorn Roberth Ekh med hustrun Åsa, Ekmans svärfar Sten Nilsson, samt svägerskan Maj-Kristin Svedlund.

            Ulf Ekman kan dock vara ensam firmatecknare i affärer.

Roberth Ekh blev i år församlingsföreståndare, eftersom Ekman nu ska ägna sig åt “internationellt” arbete, vilket inte innebär att han släpper kontrollen över hemmaplan. I Ekmans predikan jan 2002 på Livets Ord fördömde han Skolverket och deras kritik av yttrandefriheten på skolan genom att påstå att “alla skolministrar håller på med djävulens verk.” Detta påpekades i tv-programmet “Debatt” ett par veckor senare. När den biten av hans predikan spelades upp för honom, fick man ett intryck av att Ekman skämdes litet. Men han är väldigt duktig på att prata bort sin toppstyrning som ledare av Livets Ord inför journalister. De har ju dessutom inte någon större insyn i Ekmans mycket totalitära styre över sina medlemmar, och mycket av det som egentligen pågår i hans “ministry” får omvärlden aldrig veta.

Ekman har från början prästutbildning. Men det enda uppdrag som han har haft inom Svenska kyrkan är en mycket kort tid som studentpräst i Uppsala. De flesta studenter som minns honom från denna tid, minns honom som “inspirerande,viljestark, lojal, en som ställde upp, såg till allas bästa och ville att studenterna skulle ha ett bra andligt liv.

        Dessa säger i nästa andetag: “Men sedan har något hänt …”.

Enligt Sten Nilsson, svärfadern, var det EFS-arna som opponerade sig mot Ekmans stora inflytande. Det blev en viss “rörelse bland studenterna”. Sten Nilsson försöker på så sätt förklara orsaken till att Svenska Kyrkan tidigt ställde sig negativ och avvaktande till den nya rörelsen. Men orsaken till den den försiktiga hållningen bland kyrkorna var en annan: rörelsens teologi. Det är helt klart att Ekman påverkats av svärfadern Sten Nilsson, som under Ekmans studietid lånade honom böcker och band av Kenneth E. Hagin & Kenneth Copeland. Trosrörelsens verklige grundare var dock ingen annan än
Essek William Kenyon som verkade under första delen av 1900-talet (födelseår okänt, d.1948) och hade sina rötter i rörelsen New Thought. Denna rörelse trodde på helande genom suggestion, positivt tänkande och människans inneboende gudomliga energi som ger “makt, hälsa och framgång.”

Medan Ekman gick på teologiska fakulteten i Uppsala skrev han en uppsats med namnet “Jesus helar i dag” vilken baserades på E W Kenyons bok “Jesus the Healer.” Enligt Ekman, var det under denna tid han fick kunskap om att Jesus har burit våra sjukdomar, och att man som kristen inte behöver lida några svårigheter alls här i jordelivet, ekonomiska eller materiella. Han fick senare också kunskap om att en ny ande föds och att den gamla anden utslocknar när man blir född på nytt. På detta sätt har en kristen redan här på jorden i sin ande nått det himmelska tillståndet, säger Ekman.

Det dröjde emellertid inte länge, förrän Ekman flyttade till USA för att bedriva vidare teologistudier hos Kenneth E. Hagin på Rhema Bibelskola i Tulsa (1981-82), där han ansågs som mycket lovande. I en intervju i Kyrkans Tidning säger Ekman om sig själv: “Jag är auktoritativ, men jag har någon att göra räkenskap inför. Jag sticker inte under stol med att det ytterst är jag som håller i det här bygget.” Han upplever sig ha fått ett mandat från Gud att predika evangelium för “Sverige, Skandinavien och hela västvärlden”. Denna indelning ingår i den uppenbarelse Ekman fick vid sin evangelistskolning hos Hagin. Den andra hälften av världen är enligt samma uppenbarelse tilldelad David Yonggi Cho från Korea. Denne blev känd för snabbt växande “trosförsamlingar” och hade 200 000 medlemmar i sin församling “Full Gospel Central Church” i Seoul, Sydkorea redan1983.

Sådana siffror har inte Ulf Ekman nått, men västvärlden är väl också mera svårarbetad när det gäller andliga ting. Enligt samma uppenbarelse ska Afrikas räddare komma från Sydafrika. Ekmans eget mål är, som han säger, västerlandets kristnande. I en sådan situation blir det lätt att man tror att hela sanningen finns hos den egna rörelsen och att alla andra har tagit fel. Ekmans rörelse är inte precis bibeltrogen. Man kan nog inte predika vad som helst och sedan kalla det Guds Ord.

LIVETS ORDS TEOLOGI STÄMMER INTE MED BIBELN!

        Vi ska med Bibelns hjälp här nedan vederlägga Livets Ords lära till 100 procent.

FRAMGÅNGSTANKAR
Det internationella namnet på framgångsteologin eller trosförkunnelsen (trosrörelsen) är Rhema. Namnet”Livets Ord”, sägs vara taget ur Bibeln, men kan kanske vara en variant av det grekiska ordet rhema (som i Hagins “Rhema-institut”), som betyder “det levande ordet.”

Ekman har numera brutit med Hagin, men inte med hans teologi. I rörelser med starka personligheter blir det förr eller senare en brytning dem emellan, för det är svårt för två starka män att samtidigt stå på samma scen. Ett exempel på att det skett en total brytning mellan de två är att Livets Ord nu har en egen rörelse i USA (Word Of Life) lett av en före detta elev från bibelskolan i Uppsala. En annan konsekvens av brytningen var att Ekman plötsligt fann sig stå ensam med den stora uppgiften att förkunna världens frälsning. Det ordnade sig dock vid mötet med David Yonggi Cho, som gärna ville påbörja den återstående delen av världens frälsning, tills den ovan nämnde sydafrikanen dyker upp (han som ska rädda Afrika).

Ordet framgångsteologi kommer från det amerikanska framgångstänkandet inom affärs-världen och uppkom under tiden för “Holiday Magic” (en företagsorganisation som under 1960/70-talen erbjöd “genvägar” till rikedom). Trosrörelsen har också stor fallenhet för det positiva tänkande som präglar New Age. Positivt tänkande vann terräng i Sverige genom böcker som N. V. Peales “The power of positive thinking” och togs upp inom kyrkorna av t ex Svenska Journalenskribenten Harry Lindquist och Stanley Sjöberg. Hörnstenarna i framgångstänkandet blev att om Gud är med en människa i livet, syns det i hennes sociala omständigheter och ekonomi. Frälsning, hälsa, ekonomisk framgång, lycka och vänner var givna. Man var garanterad framgång på alla livets områden.

En medlem i Livets Ord fick inte vara olycklig, fattig, sjuk eller utan pengar vid denna tid. Detta var en allmän uppfattning om Livets Ord på 80-talet. Och ännu är det så att en sökande till bibelskolan ska ha med sig rekommendationer från två kristna ledare, fylla i ett formulär med ytterst personliga och integritetskränkande frågor, som gäller t ex personlig ekonomi, bibelsyn, personliga böjelser och svagheter, sjukdomar, sexuell läggning, relationer och relationsproblem. Skolan garderar sig på detta sätt mot att få in personer som på något sätt är “svaga” och som inte har utsikter att nå de teologiska och sociala krav Livets Ord ställer på sina elevers framtid inom rörelsen. Det svaga Guds käril får väl söka sig någon annanstans. Det gäller att till varje pris hålla sekten “ren,” eftersom Ekmans doktriner och “smörjelse” annars kan besmittas.

KRITIK OCH KURSÄNDRING
Ekmans mycket kritiserade “framgångsteologi” har dock på senare tid fått stryka på foten för en mer stömlinjeformad trosförkunnelse. Nya ingredienser är missionen och Israelfrågan. Det som sker inom Livets Ord liknar det som sker inom geografiska stater – när den inre kritiken blir stor och man tycker man bör göra en kursändring, framhåller Ekman, precis som ett statsöverhuvud, yttre omständigheter och problem som något undersåtarna kan ta hand om, och kan på så sätt kanalisera all inre kritik mot yttre gemensamma uppgifter. Ekman, som den skicklig ledare han är, har också insett att kritiken har varit överväldigande mot Livets Ords betoning på framgångsteologi. En förkunnelse som inneburit att diskriminering av svaga, handikappade, sjuka, eller ekonomiskt lidande måste avledas på något sätt. Nu framhåller han istället den Helige Andes utgjutelse, andedop, tungotal, helbrägdagörelse, profetia och mission (främst mission i forna östländer), dvs missionsbefallningen och den Helige Ande. Ekman ser sin rörelse som en inofficiell paraplyorganisation för hela den karismatiska rörelsen i landet. I kombination med detta och den starka bindningen till Ekmans egen person, blir resultatet, att när kristna kritiserar Livets Ord, tolkar man inom rörelsen detta som kritik av Den Helige Ande, med andra ord Gud själv. Därför ser helst Livets Ord att ingen kritiserar dem inom kristna kretsar!

ALLADINS LAMPA
Eftersom Gud är god måste alla problem i människans tillvaro komma från Djävulen. Så resonerar man inom Livets Ord. Demonernas och djävulens verk är viktiga ting att lära känna för den sorts andliga människa man predikar. Ekman erkänner själv att han av misstag bjudit in talare, som överdriver predikan om demonutdrivning. För många blir också väntan på “ännu osynliga mirakel” så ångestladdad att hela deras trosvärld rasar samman. Skulden för uteblivet mirakel är helt och hållet den enskildes. Tron inom Livets Ord är, att man till varje pris måste hålla fast vid att helande och materiell välgång redan är given av Gud, i den stund man bett om detta! Man tar således för givet att Gud i allt har samma vilja som den kristne. Låter inte detta som historien med Alladin och hans lampa? Många har lämnat rörelsen besvikna, när deras och Guds vilja inte för tillfället varit den samma. Att tro att man kan sträcka sig in i den osynliga världen, och med trons hand hämta i stort sett vad man vill in till den synliga världen är ju inte tro, utan i själva verket MAGI! Tro är att be och sedan lämna saken i Guds fadershand, och veta att han gör det som är bäst för mig. Men när man ber på Livets Ord, är det inte frågan om något annat än att man försöker tvinga Gud! Gud ser och hör mig när jag ber, men jag kan inte tvinga honom att allt ska bli som jag vill. Jag kan be: “Ske Din vilja, inte min …” Men i Livets Ords förkunnelse blir det ju tvärtom så, att Gud är “användbar” för människan.

Enligt Ekman är “människan en ande som har en kropp och en själ. När människan blir frälst dör den gamla anden och en ny ande föds. Människans ande blir det verkliga jaget, medan själen och kroppen är underordnade. Själen är det jag som har sinnet, viljan, känslan och förnuftet, och kroppen är en plats där själen bor. Människan blir då huvudsakligen en ande. Det är bara med människans ande som Gud kan kommunicera. Gud kan inte tala till människan genom hennes sinnen och känslor. Frälsningen betyder inget för kroppen och själen. Bara anden blir frälst, det andra får man klara själv.

Den frälsta anden kan inte erövras av Satan. Därför blir det denna oövervinnerliga andes uppgift att invadera kropp och själ. Inget är omöjligt för denna ande. Målet blir att både själen och kroppen ska underordna sig den nya ande som man har fått. Sinnena ska man inte lyssna till längre, de ska styras av den inre anden. En lära där man delar upp människan på detta vis kallas dualism, en uppdelning av människan i två världar. Själavård blir onaturligt och onödigt. Vård av anden och att lyssna till det innersta blir det nya sättet att leva som kristen. Detta betyder också att muntliga såväl som nedskrivna egna uppenbarelser alltid kommer från Gud.

Man får problem inom Livets Ord med denna dualism när man börjar tala om hur Gud blev människa i Jesus Kristus (inkarnationen). Dessa svårigheter delar Livets Ord med andra rörelser som ser det andliga och det fysiska som två oförenliga principer. Jesus kan inte vara Gud, utan blir en människa, som Guds Ande tog sin boning i en tid och verkade genom honom. Jesus blir en slags prototyp för den oövervinnerliga anden i en människa. Den pånyttfödda människan kan bli precis som Jesus, en övermänniska, tankegångar som inte är ovanliga i New Age. Den klassiska försoningsläran; att Jesus med sin död på korset försonade hela världen är inte god nog för Livets Ord. Därför placerar man Jesu död i den andliga världen och när Jesus (med Satan som herre) lidit nog i helvetet, far han först till himlen och lämnar där beviset Lammets blod, sedan far han ner till graven och uppstår, och visar sig sedan för lärjungarna och återvänder sedan till himlen. Ganska krångligt. Men så blir det när man förvanskar Guds Ord. Rörelsen balanserar här på gränsen till gnosticism.

LEDARENS ORD
Bibeln är norm för oss, säger Ekman, men är den det? I Livets Ords teologi står ju en pånyttfödd ande i direkt kontakt med Gud och behöver inget skrivet ord för sin ledning. Men detta betyder också att när en sådan ande, till exempel Ekman, talar så blir hans ord gudomliga. “Andesmorda ledare eller profeter” får därför en enorm betydelse i Livets Ord. Är man en evangelist i trosrörelsen är strävan efter denna oumbärliga gåva, den inre Bibeln eller uppenbarelsen mycket viktig för att han eller hon ska få den rätta “auktoriteten”.

Man kan gott säga att Livets Ord utövar tankekontroll. Ledarens ord blir till Guds eget ord och ingen får tolka Bibeln annorlunda. Detta är en allvarlig synd som kräver bekännelse och syndaförlåtelse och den medlem som står emot anses vara besatt av demoner. Detta ger medlemmarna skuldkänslor som gör att de kontrollerar sig själva. Det behövs inga fångvaktare, inget fängelse. Rörelsens medlemmar kontrollerar sig själva. Om någon kritiserar Ledaren förekommer även hot om ett gudomligt straff och till och med förtäckta dödshot. Ekman ser sig själv som en auktoritet som alla måste lyda, och den bibeltolkning han lärt sig av Hagin, jämte Ekmans egna visioner, kan inte ifrågasättas. Det tillägg som Livets Ord gör genom att sätta egna uppenbarelser över Bibeln, liknar ett annat tillägg, nämligen det som finns beskrivet på första sidan av Mormons bok: “Mormons bok är helig skrift, jämförbar med Bibeln,” och “I likhet med Bibeln innehåller den det eviga evangeliets fullhet, den skrevs genom uppenbarelsens och profetians ande.” Enligt mormonerna.

I Magazinet (35/97) säger Ekman: “Väckelse och karismatisk kristendom har ofta lidit av den frihet väckelsen åstadkommit (med det menar han främst Livets Ords väckelse).

“I mer etablerade kyrkor finns utformade ordningar där lärofrågor, sociala frågor och enhetsfrågor avgörs. Där har ofta traditioner och människomeningar dödat Andens liv och frihet och skapat ett kompromissat evangelium utan kraft.” Detta uttalande väcker åtminstone fem frågor att besvara:

– Är det inte viktigt att definiera den tro vi fått genom att läsa Bibeln? Jo. Kan den andliga uppenbarelse Ekman anser sig ha inte definieras? Måste de bibliskt grundade församlingarna i Sverige nödvändigtvis ha dödat Andens liv och frihet med en noga definierad lära och ordning? Uppstår väckelse bara i oordnade former? Nej, långt därifrån. Bibeln är en lykta, och ett ljus på min stig, säger Psaltaren. Gud är ordningens och fridens Gud, inte oordningens.

“I väckelse- och karismatiska rörelser, har däremot lärofrågor och frågor om den andliga vägen” fortsätter sedan Ulf Ekman, “ofta avgjorts enbart av den enskilde troende eller av en väldigt liten grupp människor som på ett exklusivt och elitistiskt sätt enbart talat för sin egen rörelse, grupp eller speciella lära. – Detta beror ju också på att i väckelsesammanhang har ofta en exklusiv ande velat ta över”. Sedan talar han vidare om enhet och sträcker ut en hand till förbrödring. Vågar kyrkoledarna i Sverige ta emot den utsträckta handen? Eller är denna utsträckta hand bara ett led i Ulf Ekmans egen vision om att vara ledare för kristenheten i västvärlden?

Det värsta brottet för en medlem i Livets Ord är att vara kritisk. Kritik och tvivel är som sagt inte bra och hör inte hemma i en andemänniska. Helande och framgång är det centrala budskapet och detta hamras in.En kristen kan ju, enligt Ekman, med hjälp av sin “trosarm” sträcka sig in i den osynliga världen och plocka åt sig vilka andliga välsignelser han själv vill. I hälsan visas då måttet av tro hos den kristne, och inte ett förlitande till Guds under eller nåd. För många medlemmar i Livets Ord blir tron ett väntande på ett uteblivet under. Detta under kommer till slut, bara tron bli stark nog, anser man. För att undvika att få alltför svåra frågor om utebliven helbrägdagörelse, är ett högt uppskruvat tempo med mycket musik i gudstjänsterna betydelsefullt. Då behöver man aldrig redovisa undren.

När skratt och omkullfallande i anden (man “puffar” faktiskt omkull folk, varvid någon står bakom personerna och fångar upp dem) och “häftig sång och musik” förekommer i oavbruten konstant takt,
då hinner man inte ens till sig själv ställa den gnagande frågan: “Varför blev jag inte frisk?” Man får inte heller erkänna för sig själv att man är sjuk, för det är ett misslyckande.

Istället ska man upprepa “Jag är frisk, jag är botad!” tills symtomen viker. Det är helt ovidkommande om sjukdomen är vanlig huvudvärk eller något allvarligare. Man får absolut inte acceptera sin sjukdom, för det är det samma som att ta emot den av djävulen. Onekligen leder detta hos många till allvarliga problem med tron. Man börjar fråga sig hur Gud egentligen är. Är Gud kärlek? Älskar han mig? Vad har jag gjort för fel?

Helande är något som Gud ger sina barn av kärlek. Men Livets Ord liknar en snabbköpsbutik där man går och tar ner helande från hyllan! Kristen tro ska inte skapa och förstärka problem. Den Jesus vi lär känna i evangelierna sprider glädje och positiva tankar utan tvång. En kristen tro ska vara en välsignad och befriande tro. Herren är vår hjälp på alla livets områden. Andligt och själsligt, såväl som kroppsligt. Halleluja! Prisat vare Herrens namn!

BUDSKAP UTAN MOTSTÅND
Livets Ord har alltid satt upp en fin evangelisk fasad, till synes ogenomtränglig. Förutom Svenska Kyrkan har dessutom många troende i de frikyrkliga samfunden ställt sig skeptiska till Livets Ord, särskilt i början av deras verksamhet.

En vän till mig uttryckte det ungefär så här: “Jag vet, att det är något fel med den rörelsen, men jag kan inte sätta fingret på vad det är.”

Livets Ord har lovsång och bön, helande och bibelstudier, och Bibelns under och tecken predikas. Detta har inte betonats tillräckligt i kyrkorna under årens lopp, fast det finns en stor längtan efter det i kristenheten, och jag tror, även hos “medelsvensson”.

Det som gör en fullständig analys av Livets Ord svårgripbar för en vanlig kristen, är deras syn på hur Gud försonat världen genom Jesus Kristus; Jesus som gudom, synen på den andliga människan och omvärlden, etc. Därför är rörelsens villfarelse svår att kritisera. Livets Ord kan alltid svara med att de står för en “klassisk kristen tro.” Det säger de, men gör farliga avsteg från ovedersägliga och viktiga bibliska sanningar. Medlemmarna i rörelsen har svårt att få sin tro att passa ihop med verkligheten. “De umgås inte på riktigt”, säger insiders, utan håller alltid en viss distans till varandra, för att inte avslöja sina eventuella svagheter”. (Det skulle ju vara förskräckligt om sådant kom till ledarnas kännedom). Därför umgås man nästan enbart vid samlingarna, eftersom de bara rör den gemensamma tron. Där gör också miljön och stämningen att man lättare glömmer ångest och plågor – åtminstone en stund. Men ändå ser man sig som oövervinnerlig. Den som är född på nytt “går omkring som Gud själv” säger Ekman i sin bok Övervinnande tro. Man ska helst inte heller umgås med “folk som inte är frälsta”. På så vis är Livets Ord ett slags ideologiskt kollektiv. Ekman har faktiskt inte skaffat sig sin stora församling på ett helt ärligt sätt. Det finns exempel på församlingar utanför Livets Ord vari vissa medlemmar känt Trosrörelsen tilldragande och helt enkelt fått med sig så många att man kunnat börja ifrågasätta om pastorn i deras församling är tillräckligt troende. Man förklarar att pastorn inte är andedöpt och att man för att få känna verklig frid och välsignelse måste överge församlingen och gå med i Livets Ord, eller så måste hela församlingen göra det och få en ny pastor. Eller så kan pastorn, för att få behålla sin position, också han gå över till Livets Ord.Tyvärr finns det finns exempel på pastorer som har gjort detta, på eget bevåg, och sedan inte tagits emot i Livets Ords gemenskap. Och plötsligt har medlemsmatrikeln på Livets Ord stigit med åtskilliga medlemmar! Någon har gjort ett kap, men plötsligt står den förstnämnde pastorn där, utan egen församling. Och utan arbete.

Så länge Ekman förblir ledaren som inte får ifrågasättas och han själv eller rörelsen inte får kritiseras, samt att medlemmar som vill lämna den utsätts för trakasserier och hot om himmelska repressalier, förblir Livets Ord vad man kallar en manipulativ sekt. Detta trots att man försöker närma sig både Svenska Kyrkan och frikyrkorna i Sverige.

De till Livets Ord knutna församlingarna har ofta orden “Liv” eller “Kristna Center” i sina namn, som Livets Källa, Livets Vatten, Vallentuna Kristna Center, Bollnäs Bibel Center, Församlingen Sion – Flens Kristna Center, Församlingen Ordet i Munkedal, Guds Ord i Värnamo, Guds Kraft i Sävsjö, Ordet i Ödeshög, Församlingen Guds Eld, Församlingen Lejonet av Juda i Vasa, Finland, etc.

Maria: JA Nu har DU/NI Läst sådant ni kanske inte visste, men klart o bra framställt och MÅNGA FRÅGOR blev väl besvarade??? DEL 2 Kommer i morgon TISDAG den 2 Augusti 2022

Del 2 Om: Den breda ekumenikens väg/S Andreasson /Enhetsteologin

Antikristliga

Den breda ekumenikens väg, del 2

Text: Stig Andreasson

Det högsta goda i kristenheten verkar inte längre vara Trohet mot Guds Ord, men snarare Enhet. Enhetsvindarna blåser ibland i olika riktningar. Detta bidrar till en allt större förvirring. I den här artikeln sätter vi sökarljuset på teologiska läroanstalter och den teologiska tidskriften Keryx.

Enhetsvindar på teologiska läroanstalter.
Så gott som alla stora och ledande teologiska fakulteter i västvärlden är idag helt styrda av liberal teologi. Det betyder kort sagt att den profana vetenskapens principer allmänt tillämpas på bibeltolkningen. Det är en allmän, ekumenisk trend som bara några få mindre fakulteter vågar avlägsna sig ifrån. Nyligen avslutade en bibelforskare sin tjänst på en känd fakultet efter 15 års troget arbete. Orsaken var att han fortfarande trodde på bibeln som en gudomlig uppenbarelse. Men det hade blivit omöjligt att hävda detta på den läroanstalten.
Genom påve Pius XII:s encyklika Divino afflante spiritu från 1943 öppnade också den katolska kyrkan för den liberala historisk-kritiska bibeltolkningen. Vad innebär det? Jo, det hävdas att man ingående måste studera bibeltexterna i deras historiska kontext och i ljuset av dåvarande religiösa traditioner. Man måste också ta hänsyn till författarnas litterära stil osv. Även om det ligger en viss grad av sanning i detta resonemang, så visar det sig att bibelläsningen därigenom blir enormt komplicerad. Jag har själv sett exempel på hur bibelläsande katoliker totalt förlorat förmågan att följa enkelhetens princip och läsa som det står och tro som det står, just på grund av detta invecklade resonemang. Många evangeliska kristna vet inte att det faktiskt finns liberal teologi också i den katolska kyrkan.
Ett annat fenomen är att teologiska skolor, som en gång grundades av evangeliska, bibeltrogna ledare och med målet att befästa evangelisk tro, idag mycket väl kan anställa lärare som är övertygade romerska katoliker. Detta anses vara helt problemfritt. Om samtliga lärare, antingen de är katoliker eller protestanter, är mer eller mindre liberala i sin tro, kan det hela säkert fungera ganska problemfritt. Men för en skola som fortfarande bygger på evangelisk grund borde det vara ytterst problematiskt att ha övertygade romerska katoliker som lärare. Men så är det tyvärr inte längre.

Enhetsvinden från Livets Ords teologiska högskola och tidskriften Keryx.
För inte så längesen meddelade Livets Ord att rörelsen avvecklar sitt teologiska seminarium på grund av långvarigt ekonomiskt underskott. Men inom kort skulle utbildningen återuppstå. Initiativtagare är Anders Gerdmar, den siste rektorn på Livets Ords seminarium. Det kommer att vara samma lärare, samma program och samma koncept, säger han. Den nya skolan skall utveckla och bredda det som Livets Ord i 20 år har gjort. Den nya utbildningen skall få bredare stöd i kristenheten. Den skall med andra ord bli ekumenisk. Kristna ledare har redan uttryckt sig positivt, bland annat tongivande personer från Oasrörelsen.
Att Livets Ords ledare länge önskat bli erkända av hela kristenheten är något många har konstaterat. Vi har också lagt märke till att deras teologiska tidskrift Keryx under minst tio års tid utvecklat sig mer och mer i riktning mot ett katolskt och sakramentalt tänkande.
Rektor Anders Gerdmar har visserligen öppet deklarerat att någon konvertering till den Katolska kyrkan aldrig varit eller kan bli aktuell för honom personligen. Detta är glädjande. Men om det nya ekumeniska seminariets läromässiga inriktning skall följa samma linje som tidskriften Keryx, som trots allt är utgiven av Livets Ord, då väcker detta många allvarliga farhågor. Vi anser det nödvändigt att peka på några konkreta exempel på denna lärovind som vill förena karismatisk ”trosförkunnelse” med hierarkiska och institutionella kyrkobildningar och som till och med ibland innehåller katolsk propaganda.

Enhetsteologin godtar en ytlig och bräcklig grund för allkristen enhet.
”Vi talar alla med samma stämma i vår bekännelse till Jesus Kristus som Herre: pingstkarismatiker, lutheraner, katoliker, ortodoxa och metodister. Vi kan förenas i trons grunder, som de uttrycks i den Apostoliska trosbekännelsen (Anders Gerdmar i Keryx i något förkortad form).”
Vi känner väl alla till denna trosbekännelse från början av 200-talet, som i huvudsak sammanfattar tron på Gud Fader som Skapare, Jesus Kristus som Guds Son och vår Herre, den helige Ande, en helig allmännelig Kyrka, de dödas uppståndelse och ett evigt liv. Det är naturligtvis sant att en lång rad kristna kyrkor och samfund verkligen skriver under på den.
Men! Ja, det finns faktiskt ett stort MEN som gör det svårt att se denna trosbekännelse som en tillräcklig grund för universell kristen enhet. Låt mig förklara varför.
För några år sedan fick jag förfrågan om att komma med förslag till frågor som lämpligen kunde ställas till den katolske biskopen under en offentlig debatt. Jag föreslog då följande fråga: ”Alla de närvarande här kan instämma i den Apostoliska trosbekännelsen. Men som biskop i den Katolska kyrkan måste väl Du betrakta denna trosbekännelse som ytterst bristfällig och ofullständig. En rad dogmer, som Ni katoliker håller högt, men som vi evangeliska inte har, saknas ju där. Det sägs ingenting om Petrus som hela kyrkans herde eller att påvarna i Rom skulle vara hans efterträdare samt innehavare av ett ofelbart läroämbete. Att Maria föddes utan synd och att hon under hela sitt liv aldrig syndade omtalas heller inte. Ingenting nämns om hennes uppståndelse och himmelsfärd eller hennes insättande som himlens Drottning där ovan. Eftersom dessa dogmer inte finns med i den Apostoliska trosbekännelsen har vi två möjliga förklaringar. Antingen var dessa dogmer ännu okända då bekännelsen blev skriven eller också ansåg man i fornkyrkan att de inte var tillräckligt viktiga för att tas med. Vad är Ditt svar i egenskap av katolsk biskop?”
Jag fick aldrig veta om någon följt mitt råd och ställt denna fråga. Därför vet jag heller inte vad biskopen eventuellt svarade. Svarslös blev han nog inte. Men vilket svar han än möjligen gav, så står det klart för mig att en kyrka mycket väl kan skriva under på den s.k. ”apostoliska trosbekännelsen” men samtidigt själv göra en mängd tillägg. Blir inte det problematiskt?
Nu hör jag en kör av röster, som återger ett gammalt mantra: ”Vi skall väl fokusera på det som förenar oss och inte på det som skiljer!” När det blir fråga om små detaljer och periferiska ting kan det argumentet vara riktigt. Men här rör det sig absolut inte om småsaker och obetydliga tolkningsvarianter. Här är det fråga om stora och tungt vägande tillägg till den ursprungliga kristna tron.
Så länge den Katolska kyrkan behåller tron på sitt eget ofelbara läroämbete kan ytterligare tillägg mycket väl se dagens ljus i dagar som kommer. Följer vi den historiska processen i Roms kyrka vet vi aldrig var vi hamnar till slut. En sak är säker. Vi kommer allt längre bort från ”den tro som en gång för alla överlämnades till de heliga”.

Enhetsteologin står även för katolskt färgad felinformation om Jungfru Marias position.
Redan för omkring 10 år sedan kunde vi under rubriken ”Maria, den högt benådade”, läsa följande i Keryx:

– När ängeln Gabriel i bebådelsen hälsar henne kallar han henne för ”högt benådade”. En del bibelöversättningar har velat tona ned detta till en allmän hälsningsfras och nöjer sig med ordet ”benådade”, men det är nog ingen tvekan om att det är mer än så. Andra översättningar, till exempel King James, har ”full av nåd”. Det grekiska ordet här är ”kecharitomene”, som är mer att likna vid en titel. Det grekiska ordet förekommer bara här (Lukas 1:28) i hela Nya testamentet. Det verkar vara reserverat för bara Maria (Ulf Ekman).

Att ängelns budskap till Maria startar med en hälsning är uppenbart, eftersom han sa: ”Hell dig”, vilket är en glädjefull fridshälsning. Därför återger några biblar den med: ”Gläd dig”. Hur författaren sedan hittat titeln ”full av nåd” i King James engelska bibel förstår jag inte. För 60 år sedan köpte jag ett exemplar av den bibeln och där står det: ”Hail, thou that art highly favoured”. Det blir ordagrant detsamma som i 1917 års svenska översättning som lyder: ”Hell dig, du högt benådade”. Det stämmer nog inte att våra vanliga översättningar försöker ”tona ner” innehållet i dessa ängelns ord till Maria. Det måste snarare vara de katolska bibelöversättningarna som försöker ”tona upp” budskapet. I alla katolska biblar står det nämligen alltid att Maria är ”full av nåd”. Men det uttrycket betyder givetvis något helt annat än ordet ”benådad”. I bibeln är det Jesus som sägs vara ”full av nåd och sanning”.
Det stämmer inte heller att det grekiska ord som ängeln använder i sin hälsning till Maria är reserverat bara för Maria och inte förekommer någon annanstans i hela Nya testamentet. Det förekommer faktiskt på ett ställe till, nämligen i Efesierbrevet 1:6. Där sägs det om alla på Jesus troende att de är ”benådade i den älskade (Jesus Kristus). Både vår Svenska Studiebibel, Companion Bible samt det monumentala verket ”Vad säger grundtexten?” bekräftar att Lukas 1:28 och Efesierbrevet 1:6 innehåller samma ord, som betyder ”benåda, uppta i nåd, förläna nåd” osv.
Det är anmärkningsvärt att så grova felaktigheter kan komma i tryck i en teologisk tidskrift där både skribenterna och de som sitter i redaktionen vanligen ståtar med doktorshattar och höga akademiska titlar. Det gör saken ännu mer gåtfull och stärker knappast förtroendet för den teologiska undervisning varav Keryx är en del.

Enhetsteologin omtolkar ofta kyrkohistorien.
Nyligen läste jag följande uttalande på en kristen blogg: ”I den nya ekumenikens tecken vill många idag vända sig till de ursprungliga kyrkorna, främst den romersk-katolska och den ortodoxa.”
I Keryx skriver Anders Gerdmar: ”De stora kyrkorna som håller fast vid Bibeln och den grundläggande tron har burit den kristna tron genom historien. Problem uppstår först om dessa inte skulle låta Skriften ha sista ordet.” Sådana uttalanden väcker många frågor. Representerar verkligen de romersk-katolska och ortodoxa kyrkorna den ursprungliga kristendomen? Har dessa kyrkor burit den kristna tron genom historien? Man säger att det skulle bli problematiskt om dessa kyrkor underlåter att ge Skriften sista ordet. Frågan blir då: Visar verkligen deras historia att de intill idag alltid låtit Skriften ha sista ordet? Läromässigt utgör dessa kyrkor snarare uppenbara sidospår i förhållande till det ursprungliga evangeliet. Under största delen av sin historia har de också motarbetat religionsfrihet och evangelisk förkunnelse, även om de idag på grund av omständigheterna, tvingas att inta en mer moderat hållning. Jag rekommenderar läsning av professor Jacques Elluls berömda bok, översatt till flera språk under titeln Omstörtningen av kristendomen. Där försöker han förklara hur det budskap som framstår klart och tydligt i Nya testamentet kunde omvandlas till något helt annat i det som blev den officiella stats- och folkkyrkomodellen i historien.

Enhetsteologin skapar förvirring kring förhållandet mellan Helig Skrift och tradition.

”Läran förmedlades inte framför allt genom en text, utan som en auktoritativ undervisning som överlämnades från man till man. Ireneus har en direkt koppling tillbaka till aposteln Johannes genom sin andlige far Polykarpos, som i sin tur var andlig son till Johannes. Det är genom denna lärosuccession, att man förmedlar trons innehåll till sin andlige son som ger det till sin andlige son, som denna bekännelse förmedlas och utvecklas.”

Dessa citat av Anders Gerdmar återfinns ordagrant i två olika nummer av Keryx, det ena från 2010 och det andra från 2014. Det tycks alltså vara något man tuggar på ofta och länge i Livets Ord-kretsar. Är det ett försvarstal för det man kallar apostolisk succession? I varje fall framställs förmedlingen av läran från man till man och från generation till generation genom en muntlig auktoritativ undervisning! Detta anses också vara garanti för att läran bevaras ren. Att göra så stort nummer av konstellationen aposteln Johannes, Polykarpos och kyrkofadern Ireneus, är verkligen överflödigt. Bara en av de tre var åsyna vittne till Jesu gärning och hörde hans undervisning. Det var Johannes. Och han är författare till det fjärde evangeliet samt till tre apostoliska brev i Nya testamentet. Dessutom skrev han Uppenbarelseboken. Vi har alltså rika möjligheter att sätta oss in i det budskap han förmedlar utan hjälp varken av Polykarpos eller Ireneus. Utan att därmed förringa dessa personers betydelse.
Det som också är oroväckande är påståendet att trosbekännelsen från generation till generation förmedlas och utvecklas. Det är precis detta som har skett i den Katolska kyrkan. Läran har utvecklats så mycket under historien att den blivit invecklad i jämförelse med det enkla och rena evangeliet. För oss som lever två tusen år efter apostlarnas tid är det utan tvekan genom en text, som den kristna läran förmedlas till oss – nämligen Nya testamentets text.
Ofta insisterar man på att apostlarna först predikade muntligt innan de skrev ned sitt budskap. Ingen har någonsin förnekat detta faktum. Men det finns ingen anledning att påstå att apostlarna predikade någonting annat än det som de senare skrev ned. Inte heller att de skrev ned någonting som de aldrig hade predikat muntligt. Tvärtom finner vi att Paulus i sina brev påminner de kristna om det han hade predikat för dem. ”Kommer ni inte ihåg att jag sade er detta, när jag ännu var hos er”, skrev han till de kristna i Tessalonika. Eftersom det inte fanns bandspelare på Paulus tid kan vi inte lyssna till hans predikan i Tessalonika. Men Gud vare tack att vi har texten som han skrev till dem. Enligt Paulus egna ord är innehållet detsamma. Därför är det gåtfullt att en teolog insisterar på att det inte i första hand är en text som förmedlar läran. För oss idag har vi ingen annan tillförlitlig grund än Nya testamentets text. Punkt och slut.
Denna oklarhet om det skrivna ordets betydelse är inte ren katolicism men vi befinner oss på halva vägen till Rom. Det gamla latinska ordspråket ”Verba volant, scriptura menet” är fortfarande aktuellt.  Det betyder: ”Ord flyger bort – det skrivna består”. Detta är förresten en biblisk princip. Jesaja 30:8 säger: ”Gå nu och skriv detta på en tavla för dem och teckna upp det i en bok, så att det bevaras för kommande dagar, alltid och för evigt.” Vår tids behov är inte diverse spekulationer kring olika traditioner men en orubblig tro på den Heliga Skrift.  

Från:  http://www.midnattsropet.se/2014/12/den-breda-ekumenikens-vag-del-2.html

 *

Det jag strukit under i texten i svart och lila är sådana saker jag tänkte du kan läsa mer noggrant och förstå hur farlig Katolska kyrkan är, den som tågar in här i detta landet igen och vill sluka de troende på Jesus med hull och hår.

VÄND ER BORT FRÅN RKK!!!!

NamnlösMaria

Herren-300x39

 

Så konverterar då Ulf Ekman till sist till katolicismen!

Foto Maria

Foto Maria, BIBELN, Guds Ord

*

Så konverterar då Ulf Ekman till sist till katolicismen!

I en predikan på Livets Ord den 9 mars 2014 meddelade så Ulf Ekman till sist det som många misstänkt under en längre tid: han och hans fru Birgitta konverterar till Katolska kyrkan. (Läs artikel i Världen idag) Detta innebär också att paret lämnar församlingen Livets Ord.

Det jag personligen nu undrar är vilken roll den Katolska kyrkan kommer att ge Ulf Ekman i Sverige. Jag vill inte vara konspiratorisk, men det vore ju inte konstigt om en sådan maktinstitution som Katolska kyrkan de facto är, av rent strategiska skäl insätter Ulf Ekman i en viktig uppgift i Sverige i syfte att återföra ännu fler av ”de förlorade fåren till lydnad under Petri stol” (dvs påven). Paret Ekman har ett stort inflytande på många i vårt land och ute i världen, och de har ett stort kontaktnät. Det är klart som korvspad att Katolska kyrkan vill utnyttja detta! För Ulf Ekman själv innebär hans konvertering i det närmaste ett obegränsat utrymme att verka, med oändliga resurser bakom sig. Här finns möjligheter att klättra ännu högre!

Jag undrar också vart färden bär med Livets Ords nerlagda teologiska seminarium, och därtill flera kristna ledares rop efter en ny ekumenisk teologisk utbildning. Tar Ulf Ekman kanske tag i denna puck? Gör man kanske gemensam sak med jesuiterna och deras teologiska seminarium i Uppsala, Newmaninstitutet?

Vill du vara och förbli en bibeltrogen kristen, så ta nu ett förnyat hårt tag om din Bibel. Förförelsens vindar kommer helt klart att börja blåsa ännu mer framöver!

Kristna bloggare kommer med all säkerhet att återkomma i dessa frågor.

/Lennart       http://bibelfokus.se/blogg_140309

 

 

, Ja vi lever i farliga tider…

Den oskyldiges bön./NYHET (?) U Ekman lämnar Livets Ord och blir Katolik!

Nyhet:http://youtu.be/R7Z0EBPPmLk

Har nyss hört att U Ekman lämnar Livets Ord och blir Katolik. Ojdå, inte så förvånande tycker jag. Men otrevligt. Aktuellt hade den nyheten idag 9/3 2014. Ulf Ekman säger i den korta videon att de känt sig MANADE och ledda av Herren i detta beslut att konvertera.  ………/Maria

Foto Maria vårvinter
Foto Maria vårvinter

*

Ps 7

Den oskyldiges bön om Herrens dom/   Orättvist anklagad, djupt sårad. Ord, bön och tillbedjan och  en fast tro på hans ständiga närvaro gör oss starka.

1 En klagopsalm av David, som han sjöng till HERREN på grund av vad benjaminiten Kush hade sagt.
2 HERRE, min Gud, till dig flyr jag. Rädda mig från alla mina förföljare, befria mig,
3 så att de inte som lejon sliter sönder min själ,
rycker mig bort utan räddning.

4 HERRE, min Gud, om jag har gjort detta,
om orätt finns i mina händer,
5 om jag lönat min vän med ont eller plundrat min ovän utan orsak,
6 låt då fienden förfölja min själ och hinna upp mig,
trampa mitt liv till jorden och lägga min ära i stoftet. Sela.

7 Res dig, HERRE, i din vrede, stå upp mot mina ovänners raseri!
Vakna upp till min hjälp, du som har kallat till dom.
8 Låt skaran av folk samlas omkring dig,
regera över dem från höjden.
9 HERREN håller dom över folken. Döm mig, HERRE,
efter min rättfärdighet, efter den fullkomlighet som övertäcker mig.
10 Gör slut på de ogudaktigas ondska,
låt den rättfärdige stå fast! Du som prövar hjärtan och njurar är en rättfärdig Gud.

11 Min sköld är hos Gud, han frälsar de rättsinniga.
12 Gud är en rättfärdig domare, en Gud som dagligen visar sin vrede.
13 Om någon inte vill omvända sig slipar han sitt svärd,
sin båge spänner han och gör den redo.
14 Han gör i ordning sina dödande vapen,
sina pilar gör han brinnande.
15 Se, han avlar ondska, han går havande med olycka,
han föder lögn.
16 Han gräver en grop och gör den djup,
men han faller själv i den grav han gräver.
17 Den olycka han tänkt ut vänder tillbaka över hans huvud,
på hans egen hjässa kommer hans ondska.

18 Jag vill tacka HERREN för hans rättfärdighet
och lovsjunga HERRENS, den Högstes, namn.

*

Ordet ”psaltare” av grek. ”psalterion” = stränginstrument. Troligen någon sorts harpa. Hebreiska titeln ”Sepher Tehillin” = Sångernas bok. (Lovprisningarnas bok) Psaltaren betyder alltså ”Lovsånger.” De 150 psalmerna utgjorde israeliternas sångbok.