Archives

Peter Krabbe:Globalismen – framtidshopp eller hotet mot vår civilisation? Del 8. Kampen om oljan.

Globalismen- framtidshopp eller hotet mot vår civilisation  del 8 Kampen om oljan.

oljetillgc3a5ngar-globalt

 

Många av de målsättningar som framkommit i samband med inblickarna i Bilderberg-gruppens möten framstår som märkliga och svårsmälta för oss utomstående iakttagare. En viss bakgrund kan man få genom de utsmugglade dokument som publicerats från deras möten under 2005-08. Ett genomgående tema är då världens oljetillgångar och hur dessa kommer att påverka världsekonomin. Om man vill söka en förklaring till deras till synes galna politik, kan man börja med att söka den här, i kampen om oljan!

Världen klarar sig inte utan olja. Det handlar inte bara om bränsle till elproduktion och transporter, utan också hela den industri som tillverkar plast i olika former. Olja är råmaterial till plast och i morgondagens samhälle kommer det mesta att tillverkas i det materialet. Kontrollen över oljefyndigheterna är därför fundamental för den som vill behärska samhället. ”Omkring 75 % av världens befolkning bor i Eurasien och även den största delen av världens fysiska förmögenhet finns där, både i dess företag och under dess mylla. Eurasien svarar för 60 % av världens BNP och omkring tre fjärdedelar av världens kända energiresurser” (Zbigniew Brzezinski 1997, The Grand Chessboard).

Brzezinski (bilderbergare och nationell säkerhetsrådgivare åt Obama) fortsätter: ”Världens energikonsumtion är på väg att öka ofantligt under de kommande decennierna. Beräkningar gjorda av USA:s Energidepartement förutser att efterfrågan i världen kommer att öka med mer än 50 % fram till 2015, där den mest betydelsefulla ökningen i konsumtion kommer att ske i Fjärran Östern. Styrkan i Asiens ekonomiska utveckling genererar redan ett massivt tryck på utforskningen och exploateringen av nya energikällor”.  Ökningen för perioden 2015 – 2030, som är avstämningspunkt för FN:s agenda kommer att bli ännu mycket större.

Den årliga oljekonsumtionen för en amerikan uppgick 2005 till 25 fat. För motsvarande kines är siffran 1,3 fat. Detta ger lite perspektiv på vad som kommer att hända när asiaterna närmar sig amerikanarnas livsstil, och därmed oljekonsumtion.  Det råder delade meningar om hur stora återstående oljeförekomster är och hur länge de kommer att räcka. Självfallet kommer nya fynd att göras kontinuerligt, men dessa är normalt inte av avgörande storlek. En bedömning är att en kännbar oljebrist kommer att visa sig mycket snart på grund av kapacitetsbrist i utvinningen. ”Om Mellanöstern i allt ökande grad kommer att vara källan till världens olja, är detta ett strategiskt problem för oss och för många andra länder” (James Woolsey, f.d.CIA).

Det har förekommit en omfattande mörkläggning av de oljeproducerande ländernas kvarvarande reserver, eftersom detta är kopplat till deras kreditvärdighet. Enligt bilderbergare försöker man hemlighålla vetskapen om reservernas minskning av rädsla för panik, detta skulle kunna leda till en prisexplosion och en kollaps av världsekonomin. Man önskade inte heller ett oljeprisfall därför att låga oljepriser skulle kunna påskynda implosionen av skuldbubblan.  Önskemålet var en nivå runt 150 dollar per fat. Under 2016 har priset sjunkit från 100-dollarsnivån ner till 40-dollar! Vad detta innebär kommer vi sannolikt snart att få veta.

För USA är situationen allvarlig. Att behålla greppet om Saudiarabiens oljeproduktion är livsnödvändigt samtidigt som BRICS-länderna intar en avvisande attityd. Ryssland tar positioner i Mellanöstern genom samarbete med Syrien och kurderna. USA har tagit Irak och försöker nu få avtal med Iran genom att släppa in kärnkraften. Situationen är dock inte så enkel med tanke på den religiösa konflikten mellan Sunni och Shia, det är svårt att balansera dessa stamkonflikter mot världsekonomiska intressen. Ryssland har dessutom potentiella olje- och gastillgångar i Sibirien och på Nordkalotten som irriterar amerikanarna. Risken är stor att USA, med den största per capita-förbrukningen av olja i världen och utan egen olja förlorar kampen om världens framtida ekonomi – om man inte gör något radikalt. Det är mot denna bakgrund man skall se projektet med en världsregering och upphävda nationella gränser. Med oligarkerna i spetsen skulle då amerikanarna kunna hämta sin olja var som helst i världen och själva sätta priset på den. Men det är bråttom! Om kanske 20 år är det för sent, då har BRICS-länderna slutit sina gränser och inväntar lugnt det finansiella sammanbrottet i västvärlden. Man kan stolpa upp bilderbergarnas agenda efter denna mall:

–          Avskaffa nationsgränserna och införa en världsregering (med fördelning av världens resurser – främst oljan – enligt principen lika till alla)

–          Bromsa tömningen av befintliga oljekällor genom att dra ner på tillväxten till noll. Kontrollera utvinningen genom att avskaffa den nationella suveräniteten i producentländerna, särskilt i Mellanöstern.

–          Ekonomisera tillverkningsindustrin genom att flytta den till låglöneländer och införa storskaliga globala företagsmonopol för maximal lönsamhet

–          Minska världens befolkning i antal i syfte att spara på oljeresurserna

–          Utöka den globala krigsmakten för befolkningskontroll och upprorsbekämpning

–          Införa en global beskattning för att ge världens arbetare en rimlig grundstandard

–          Befästa systemet genom avskaffande av demokratin, världsstyret skall ske genom att de mest kompetenta utser lämpliga befattningshavare. Folket har att foga sig.

För bilderbergarna handlar det om en kapplöpning mot tiden. Hinner man inte genomföra sitt världsstyre-projekt innan oljan börjar tryta närmar sig det finansiella sammanbrottet. USA och Västeuropa blir de stora förlorarna, Eurasien tar över ledningen. Det avgörande problemet som man nu ställts inför är att Ryssland vägrar samarbeta. Putin har inga planer på att låta Ryssland, med sina enorma naturtillgångar, ställas under en amerikansk ”världsregering”. Ryssland får fullt stöd från Kina, som naturligtvis inte heller har någon anledning att släppa in ett främmande styre. Man behöver helt enkelt inte USA i sin framtida ekonomi.

oljekons USA

Vi skall då inte glömma att bilderbergarna består av hela västvärldens finansiella, politiska och industriella elit med NATO som krigsmakt och FN som moralisk back-up. De provokationer som Ryssland nu utsätts för syftar till att tvinga ryssarna till underkastelse och anslutning till NWO-tanken. Kina tror man sig kunna förhandla med i ett senare skede, men Ryssland ger sig inte. Enda lösningen för bilderbergarna riskerar att bli ett militärt angrepp på Ryssland. Detta kan ske söderifrån med utgångspunkt i Turkiet, eller västerifrån med start i Östersjöområdet. Man har helt enkelt inte tid att förhandla längre eller använda ekonomiska manipulationer – som kineserna enkelt motarbetar. Läget är därför allvarligt, för oss i Sverige är det ännu mer allvarligt genom Löfvens omvändelse till NATO efter att ha fått äran att ta Obama i hand och löfte om en plats i Säkerhetsrådet. Alliansens bilderbergare är inte heller oskyldiga. Vi riskerar att hamna i det tredje världskrigets mittpunkt. Är det svårt att förstå?

Situationen i Mellanöstern visar att globalisterna menar allvar. När familjen Bush sålde sina oljebolag i Texas till Saudiarabien (familjen Bin Laden) för en rundlig ersättning var man redan då medveten om att Ryssland och Kina började bli aktiva uppköpare av oljan i Mellanöstern. Saudierna enades med George W Bush om att rensa upp bland de illojala grannländerna genom att proklamera ett krig, på pappret mot terrorismen, i verkligheten mot de oljeländer som sålde oljan fritt till USA:s inbillade fiender.

Enligt Bushs egna uttalanden skulle Mellanöstern möbleras om rejält, allt enligt den då framlagda planen ”The New American Century”. För att motivera detta krig inför den amerikanska allmänheten iscensattes attacken mot WTC 9/11, där tusentals egna medborgare fick sätta livet till. En kommission tillsattes för att utreda attacken med Henry Kissinger (!) som ordförande (jmf Holmer och Palmemordet). Kissinger hade som säkerhetsrådgivare under president Nixon ansvarat för bl.a. CIA:s verksamhet. Kommissionen kom dock aldrig i arbete efter att Kissinger vägrat avslöja sina nära affärskontakter med de saudiarabiska oljemagnaterna. Planerna avhandlades inom Bilderberggruppen enligt utläckta rapporter och anfallsdatum fastställdes till våren 2003. Engelsmännen lurades att delta, vilket Tony Blair nu fått ta ansvaret för. Vad som därefter har hänt i Mellanöstern är välkänt för alla. Bevisen för denna teori behöver jag inte gå in på här, de har Trump och Putin lovat att offentliggöra under höstens presidentvalskampanj i USA, så låt oss vänta till dess.

Personligen anser jag det vara högst sannolikt att det Saudi-dominerade Arabförbundet framförde ett stort missnöje med att de ingångna avtalen med EU:s företrädare under 1970-talet om spridningen av islam till västvärlden i utbyte mot en stabil oljeproduktion, inte blivit tagna på allvar och därför inte heller genomförts som man avsett. En aktiv krigsinsats enligt Bushs plan skulle då unna initiera den folkförflyttning som man eftersträvade för att islamisera i första hand Europa, i andra hand USA. Det kan noteras att Saudiarabien varit helt opåverkat av de senaste 13 årens krigföring i Mellanöstern, inte ens en enda krigsflykting har hittills satt sin fot i grannlandet Saudiarabien. Det finns idag gott om information om USA:s roll i bildandet och finansieringen av IS, som skulle vara den makt som på allvar fick arabvärldens invånare att ge sig iväg mot en osäker framtid i Europa. Alla avtal var ju redan skrivna och klara, även av våra ”valda” representanter i EU – trots att ingen hittills känt till det….

Som vi sett ovan finns det en tidspress även vad gäller denna spridning av islam, eftersom det trumfkort som oljekällorna innebär riskerar att blekna. James Woolseys’ (CIA) uttalande ovan visar oron för att oljan skall ta slut i Mellanöstern. Världens återstående oljetillgångar kommer då att finnas främst på östra halvklotet och långt bort från både USA:s och Saudis inflytande. Om det verkligen blir så är okänt eller hemligstämplat, eftersom välfyllda oljekällor är garantin för dollarns värde och därmed finansvärldens stabilitet.

Vi skall inte tro att krigsföringen i världen sker spontant och på lösa grunder, den har som främsta syfte att skydda oljeproduktionen – oavsett priset i människoliv. Det är därför synnerligen naivt att tro att vi svenskar skulle vara ett undantag i detta spel. Att överge vår nationella suveränitet som våra politiker nu är på väg att göra genom anslutningen till NATO, är ett ansvarslöst svek mot det svenska folket.

Daniel Estulin / Den sanna historien om Bilderberggruppen, 2010

Andreas von Bülow / CIA och 11 september, 2003

Bat Ye’or/ Eurabia, the Euro-Arab Axis, 2010

Peter Krabbe https://peterkrabbe.wordpress.com/2016/07/17/globalismen-framtidshopp-eller-hotet-mot-var-civilisation-del-8-kampen-om-oljan/

*

Läs och tänk till om vad jorden är och vad vi tar ut av den. Guds skapelse är inte mycket värd längre. Han kommer att ryta till!

NamnlösMaria

 

Globalismen- framtidshopp eller hotet mot vår civilisation? Del 6. P Krabbe.

Globalismen – framtidshopp eller hotet mot vår civilisation? Del 6. Trilaterala Kommissionen (TC).

globalization1-tc-copy

Från:  Peter Krabbe

https://peterkrabbe.wordpress.com/2016/07/10/globalismen-framtidshopp-eller-hotet-mot-var-civilisation-del-6-trilaterala-kommissionen-tc/

I detta avsnitt skall vi bekanta oss med Trilaterala Kommissionen, TC (Trilateral Commission), den tredje av de viktigaste styrgrupperna för globalismens genomförande. TC bildades 1973 och sist efter CFR år 1921 och Bilderbergruppen år 1954. Många undrar säkert varför alla dessa grupper behövs, särskilt som de till stor del innehåller samma medlemmar. Men deras uppgifter skiljer sig ändå åt, inom ramen för samma målsättning. CFR var redan från början mer politiskt ideologiskt och hade som främsta målgrupp den amerikanska regeringen och dess dignitärer, dess dominans av Utrikesdepartementet är idag nästan total. Som en följd därav blev CFR också den viktigaste maktfaktorn vid expansionen av globalismen i samband med förenandet av Europa efter andra världskriget. Bilderberggruppen, som bildades därefter, hade som uppgift att sammanföra den styrande eliten, inte bara i regeringskretsar utan också inom det i västvärlden församlade näringslivet, bankväsendet, militären genom NATO och opinionsbildarna genom media och universitet. Genom TC, som bildades 20 år senare, togs ett steg mot ett enande i internationell bemärkelse. Verksamheten skulle baseras på tre regioner – en nordamerikansk, en europeisk och en östasiatisk med bas i Japan och med gemensamma möten, därav namnet. Bilderbergruppen var genom NATOS dominans begränsad till dess militära intresseområde, medan TC kunde gå vidare med en mer civil agenda till andra världsdelar.

Antalet nationer som deltar i TC:s möten växer stadigt och man kan alltmer likna TC vid ett privat FN i miniatyr, men inriktat på global ekonomi och företagsamhet på ett sätt som inte fungerar i FN. Dessutom är den breda demokratiska basen i FN ointressant för TC, som istället hävdar den finansiella maktelitens förtur till den globala beslutsordningen.

David Rockefeller kan ses som grundare och drivande kraft i TC, vilket innebär att kretsen kring honom själv dominerar TC i lika hög grad som CFR och Bilderberggruppen. Ett bra exempel är Peter Sutherland, den europeiska regionens ordförande i TC under många år. Det var Peter Sutherland som efter valet i Sverige klappade Morgan Johansson på huvudet och uppmanade till ökad invandring, vilket Johansson självklart lovade att stå till tjänst med. Vem är då Peter Sutherland? På hans meritlista hittar vi titlar som irländsk general, EU-kommissionär för konkurrensfrågor, FN-kommissionär för migrationsfrågor, styrelseordförande för British Petroleum (BP), styrelseordförande i finansbolaget Goldman Sachs och styrelsemedlem i teknikföretaget ABB (tillsammans med Percy Barnevik) och generaldirektör för WTO. Därutöver naturligtvis medlem i Bilderberggruppen. Helt enkelt, en typisk medlem av den maktelit som gör anspråk på att styra världen, med sina fingrar överallt i smeten.

TC:s möten bevistas av 350 personer från de tre regionerna och man träffas en gång om året, på varierande platser i världen i likhet med Bilderbergarna. TC ger varje år ut rapporter i sin Task Force Reports, som avhandlar de ämnen som ledningen fastställer. Till skillnad från de andra grupperna ger därmed TC möjlighet till en viss insyn, dock utan att de viktigaste målen avslöjas för allmänheten.

En av grundarna, Zbigniew Brzezinski, såg som målsättning ”skapandet av en gemenskap mellan de utvecklade nationerna, som effektivt kan ta itu med de större angelägenheterna som mänskligheten står inför”. Man såg fyra maktpelare som viktiga – ”de politiska, monetära, intellektuella och andliga”, allt under en central världsregering. Skillnaden mot den ideella inriktningen hos FN är här tydlig, TC representerar en existerande elit i avsikt att de facto styra världen, möjligen kan man acceptera FN som ett rådgivande parlament.

Eftersom världens oljekartell har en stor representation i TC kan man inte förbise sammanträffandet mellan bildandet av TC 1973 och den stora oljekrisen i kölvattnet på Suezkrisen och krigshandlingarna i Israel-konflikterna samma år. Oljepriset fyrdubblades på kort tid vilket förde fram till en global ekonomisk kris. Här blev de nationella rörelsernas skadliga inverkan på ekonomin påtaglig, något som särskilt Rockefeller, med sina kombinerade finans- och oljeintressen (Standard Oil) drabbades av. Synen på hur arabländerna framöver borde behandlas genom sin roll som huvudleverantör till världens industriländer blev ett steg framåt för globalismen. Deras växande oberoende och kaxighet var ett problem som måste lösas. Samma år togs planerna på ett Eurabia upp, spridningen av islam till västvärlden i utbyte mot säkrade oljeleveranser och återinvestering av kapital som inte kunde vara produktivt i Mellanöstern. Mer om detta senare.

Senatorn och förre presidentkandidaten Barry Goldwater skrev i sin bok With No Apologies om TC: ”vad trilateralerna verkligen avser är att skapa en världsomspännande ekonomisk makt som står över de politiska regeringarna i de nationalstater som är involverade. I egenskap av förvaltare och skapare av systemet, kommer de att regera över framtiden”. Goldwater som var öppet kritisk till globalismen, möttes av en motkampanj i presidentvalet som snabbt gjorde honom chanslös i kampen om presidentposten. Samma ”omhändertagande” utsattes den redan sittande presidenten Nixon för när han tvingades avgå på grund av Watergateaffären, en affär som konstruerades av medlemmar i CFR och TC i just det syftet. Nixon ville införa lagstiftning i syfte att kontrollera priser och löner för att stoppa inflationen, något som irriterade globalisternas planer att kunna styra räntenivåerna enligt sin egen agenda. Lagen (NEP) avskaffades direkt vid Nixons avgång.

Bättre tur hade Jimmy Carter, som efter att ha blivit utsedd av Rockefeller som lämplig presidentkandidat, kunde vända sitt femprocentiga väljarstöd till en övertygande seger med hjälp av hela CFR/TC-etablissemangets propagandaapparat. Carter blev sedan en lydig president. Samma stöd har satt både George W Bush och Barack Obama på presidentposten, i det senare fallet med John Kerry sam vakthund.

Att både president och utrikesdepartement i USA kan kontrolleras och styras av oligarkernas aktörer är fundamentalt för genomförandet av den globala agendan. Än så länge är USA:s inflytande i den internationella politiken omfattande. Att monopolisera finansmarknaden, råvarumarknaden och näringslivet i övrigt genom globala företag är ett riskprojekt om man inte också har en stark politisk kontroll globalt.

Finanspolitiken bygger på principen att skuldsätta nationalstaterna, vilket genom en ofrånkomlig inflation ger den utlånande parten ett ständigt växande inflytande, i utvecklingsländerna behöver man kontinuerligt fortsätta att låna för att klara räntebetalningar varigenom låneskulden ökar i all oändlighet. I slutändan avgör finanskartellen hur landet skall styras (jmf Grekland). Detta i sin tur är avgörande för att säkra råvarutillgångar i utvecklingsländer, särskilt oljan (jmf Venezuela som nu straffas för att inte lyda USA). Genom en monopolsituation i näringslivet kan man genom att lägga ner eller starta upp nya företag styra hög- respektive lågkonjunkturer efter behag, perioder med låg ränta och låg inflation kan användas för att locka till lånefinansierade investeringar som sedan ger en god utdelning för långivaren när trenden vänts till hög inflation och hög ränta.

Nyckeln till allt detta är statlig kontroll, förutsatt att oligarkerna själva kontrollerar staten. När starka nationalstater som Ryssland sätter sig på tvären skramlar man med vapnen, som finns till hands i NATO:s arméer. Målet är att nationalstaterna försvagas och helst försvinner till förmån för ett globalt styre efter samma modell.

I denna agenda ingår då också att förhindra privat verksamhet som kan underminera monopolsituationen, på samma sätt är inskränkandet av individens frihet och yttrandefrihet nödvändigt för att staten, den nationella eller globala, skall kunna upprätthålla full kontroll över sina undersåtar. Det finns anledning för dem som hyllar globalismen att fundera en gång extra över om detta är rätt väg mot framtiden, en annan fråga är i vad mån vi fortfarande har någon möjlighet att stoppa den? Viktigast av allt – förstår våra politiker vilket spel de deltar i, med eller utan ögonbindel?

För den som funderar över denna sista fråga kan det vara intressant att få veta att Carl Bildt – enligt egen uppgift – är medlem i Trilaterala Kommissionen. Det kanske förklarar en del om det senaste decenniets politik även i vårt lilla Sverige…

*

Full kontroll läser vi om här, NATO och vapen, monopol, globalt styre och framtiden. Framtiden, vad vet vi om den? Den frälste kan läsa om framtiden i bibeln, läsa om det globala styret under Antikrist! och läsa om JESU ÅTERKOMST. Det skall bli skönt och ljuvligt den dagen!För världen  är redan totalt kaputt! Det är mer än dags att ta emot JESUS i ditt liv!

Tro/Bild Maria                           /Maria

 

Globalismen- framtidshopp eller hotet…./Del 5 Marshallplanen /EU

Globalismen – framtidshopp eller hotet mot vår civilisation. Del 5. Marshallplanen, vägen till EU.

EU symbol

De som är lite äldre har säkert hört talas om Marshallplanen, den plan som skulle få det krigshärjade Europa på fötter igen efter andra världskriget. Planen har sitt namn efter USA:s utrikesminister 1947, George Marshall och det tal han höll vid Harvard University den 5 juni 1947. Enligt planen skulle USA tillhandahålla bistånd för att förhindra svält i de större krigsområdena, reparera förödelsen och bjuda in europeiska länder att ansluta sig till en samarbetsplan för ekonomisk rekonstruktion.

Men Amerika ansågs också dra nytta av planen genom att utveckla värdefulla handelspartner och pålitliga allierade bland de västeuropeiska nationerna. Man dolde att planen var förenad med villkor. Amerika ställde krav kring handel och produktion i syfte att säkerställa en amerikanisering av Europa, ingen betydande ekonomisk eller politisk utveckling kunde ske utan USA:s godkännande (Richard Greaves/ Who really runs the world). Genom Foreign Assistance Act 1948 säkerställdes administrationen av European Recovery Program, vilket utmynnade i att under åren 1948- 51 kunde 13,3 miljarder dollar betalas ut till 16 västeuropeiska stater.

Ingen kan förneka att detta var viktigt och nödvändigt för ett Europa som låg i ruiner. Ändå rörde det sig inte om allmosor. Churchill kallade planen för ” den mest giriga handlingen i historien” och syftade då på de enorma förtjänsterna för de internationellt inriktade bolag i USA, som starkt stödde planen. General Motors och Ford, som redan var etablerade i Tyskland vid tiden före kriget, gjorde stora vinster genom denna nystart. Genom en hemlig överenskommelse fick dessutom CIA tillgång till 200 miljoner dollar årligen för att bygga upp nätverk i Europa. Flertalet av de som skulle bli högt uppsatta inom denna organisation hade sina rötter i CFR, Council on Foreign Relations. När Bilderberggruppen bildades 1954 var CIA under en rad år finansiär av gruppens verksamhet.

Marshalls plan kom inte ur tomma intet, den hade redan 1939 diskuterats inom CFR och låg 1946 färdig under titeln ” Reconstruction in Western Europe”, författad av bl.a. David Rockefeller. Slutdokumentet fastställdes vid Haagkongressen för europeiskt enande 1948. Haagkongressen krävde ett Förenat Europa och utfärdade sju resolutioner om aspekter på en politisk union. ”Skapandet av ett Förenat Europa måste betraktas som ett avgörande steg mot skapandet av en Förenad Värld” (Dennis Behreandt / The New American).

Marshallplanen ledde 1952 till Kol-och stålgemenskapen, som i sin tur ledde till Europeiska Atomenergigemenskapen och vidare till den Gemensamma Marknaden. År 1961 hade man nått fram till bildandet av OECD. Medlemmar i CFR har varit involverade i varje steg på färden. Tillsammans med CIA var man under 50- och 60-talen den pådrivande kraften för ett enat Europa. Man finansierade och styrde den europeiska federalistiska rörelsen.

År 1993 bildades så den Europeiska Unionen, som idag har 28 medlemsstater, eller som Wikipedia uttrycker det – det mest långtgående överstatliga samarbetet i världen. I sanning ett stort kliv mot genomförandet av globalismen. I förlängningen ligger sammanslagningen med arabvärlden inom ramen för Eurabia-projektet, som pågått sedan 1970-talet.

Vad skall man då säga om denna utveckling? En av grundtankarna på globalismens reklampelare är att undvika nya krig, vilket då förutsätts utspela sig mellan nationalstater. Samtidigt ser vi nu istället våld och terror breda ut sig på ett sätt som skakar våra samhällen i sina grundvalar. Orsaken är en alltför snabb och påtvingad sammanblandning av människor med radikalt olika bakgrund, religiös tro och avvikande traditioner. Nationalstaten grundar sig på en intressegemenskap mellan människor som har samma värderingar och syn på hur samhället skall vara organiserat.
Allt detta leder till frågan om hur långt känslan av nationell tillhörighet kan utsträckas. Till länder som man tidigare haft en historisk gemenskap med? Till en kontinent som Europa? Till flera kontinenter tillsammans? Eller till hela världen?

Frågan ställs på sin spets när nu EU börjar knaka i fogarna. Kanske har den enskilda människans trygghet redan rubbats i så hög grad att protesterna hotar att stoppa hela globaliseringsprojektet? Brexit är utan tvekan en chock för det etablissemang som utan att blinka pressat på för att påskynda globaliseringen. Ändå är London, och har alltid varit, en av världens mest internationella städer i kraft av det brittiska samväldets utsträckning. När kulturer från andra delar av världen tar för stor plats i samhället rubbas också tryggheten för dess ursprungliga invånare. Charmen i att kunna besöka dessa kulturer, ta in deras för- och nackdelar, för att sedan kunna återvända till det för iakttagaren vanliga samhället förbyts i chock när det inte längre finns en sådan möjlighet att undkomma kulturyttringar som enbart blir plågsamma vid en permanent och bestående samlevnad. Globalisterna är väl medvetna om denna effekt, att knyta media till sin propaganda som CFR gjort trots enorma kostnader i form av påtryckningar och uppköp av nyhetsmedia har varit en av grundstenarna för dess verksamhet.

I ”The Art and Science of Psychological Operations” (USA:s armédepartement) står det om försvarsministerns roll “ Ministerns understatssekreterare för internationella säkerhetsfrågor har ett stort ansvar vad gäller psykologiska operationer, psyop”. Sociologen Hadley Cantril förklarar detta på följande sätt: ” Psykopolitiska operationer är propagandakampanjer utformade för att skapa spänningar och för att manipulera olika grupper av människor till att acceptera det specifika opinionsklimat som CFR strävar efter att uppnå i världen” (1967). Ken Adachi följer upp med ” Det som de flesta amerikaner tror är den allmänna opinionen är i själva verket en noggrant skapad och nedskriven propaganda utformad för att framkalla ett önskat svarsbeteende från allmänheten”. Att få människor att bete sig på det sätt man hoppas att de skall bete sig genom att övertyga dem om att det i slutändan ligger i deras intresse att bete sig så, det är att uppnå ett önskat svarsbeteende.

De Rockefeller-finansierade instituten RAND i USA och Tavistock i England har som mål att utveckla metoder för denna form av beteendekontroll. I nätverket ingår Stanford Research Institute med 3300 anställda och en budget om 150 miljoner dollar årligen och försörjer bl.a. CIA med operationer inom sinnekontroll och beteendevetenskap. Dessa operationer används både militärt och i civilsamhället. Psykopolitiska operationer är uppdelade i strategiska psykopolitiska operationer, som fokuserar propaganda mot en liten grupp människor, som exempelvis akademiker eller experter, som i sin tur kan påverka den allmänna opinionen, samt taktiska psykopolitiska operationer som fokuserar på masskommunikationsmedier som tidningar, TV, läroböcker m.m.

Detta är alltså den moderna krigföring som skall få oss att acceptera mångkulturen med alla dess avigsidor och få oss att ställa oss vid gränserna med ”Välkommen”-skyltar, trots att de flesta innerst inne känner obehag och skepsis. Utan denna omvändelse har globalismen små möjligheter att kunna genomföras. Tänk på detta när ni slår upp er dagstidning eller slår på TV:n – är detta verkligen vad jag själv tycker? Speciellt gäller varningen Bonnierkoncernens mediaproduktion, den är ansluten till Sorosfinansierade Project Sydicate med 450 tidningar i 150 länder över hela jordklotet.

Peter Krabbe

https://peterkrabbe.wordpress.com/2016/07/06/globalismen-framtidshopp-eller-hotet-mot-var-civilisation-del-5-marshallplanen-vagen-till-eu/

/NamnlösMaria

och…i Bibeln som är Guds ord kan vi läsa om allt detta som sker i politiken

Globalismen – framtidshopp eller hotet mot vår civilisation? Del 4. Council on Foreign Relations (CFR).

 

NWO Bild Maria

*

 

globalization

Globalismen – framtidshopp eller hotet mot vår civilisation? Del 4. Council on Foreign Relations (CFR).

https://peterkrabbe.wordpress.com/2016/07/03/globalismen-framtidshopp-eller-hotet-mot-var-civilisation-del-4-council-on-foreign-relations-cfr/

Den treklöver som jag har valt att skriva om här är Bilderberggruppen, CFR och Trilaterala Kommissionen. Bilderbergruppen har vi stiftat bekantskap med i avsnitten 2 och 3. Låt oss då se lite på Council on Foreign Relations, CFR.

Sir Winston Lord, en av gruppens tidigare ordförande uttryckte saken på följande sätt: ”Det är inte den Trilaterala Kommissionen som i hemlighet styr världen. Det är Council on Foreign relations som gör det.” Detta sagt av USA:s biträdande utrikesminister 1978.

Sammanslutningen bildades 1921 och dess grundare, Edward Mandell House, var president Woodrow Wilsons huvudrådgivare och egentliga makthavare under Wilsons presidentperiod 1913 – 1921. House författade även planen för Nationernas Förbund 1919, som skulle komma att utvecklas till dagens FN. House var känd som marxist och hängiven socialist. Vi kan idag ha svårt att förstå hur starka de marxistiska strömningarna var i USA:s ledande skikt vid denna tid, detta avspeglade sig bl.a. i stödet till Trotskij, som då vistades i USA, och den kommande ryska revolutionen. En av huvudaktörerna i rörelsen var familjen Rockefeller, som såg både ekonomiska och politiska fördelar i marxismen och snabbt etablerade sig i de sovjetiska oljefälten efter revolutionen.

Drömmen om en enpartiregering och – i förlängningen – en envärldsregering är i praktiken densamma som den som omsattes i Sovjet efter revolutionen och dess socialistinternational. Det är också här grunden ligger för 1900-talets New World Order-strävanden, tanken fanns långt tidigare men dess etablering i samhällets styrande skikt, till och med i USA, fick fotfäste vid tiden för första världskriget.

På programmet stod då också bildandet av en amerikansk centralbank som kunde styra penningpolitiken och sedelmängden. Detta genomfördes 1912 genom bildandet av The Federal Reserve, som skulle bli världens första privatägda centralbank! Här skapades redskapet för de kommande hundra årens uppbyggnad av oligarkernas nuvarande monopol över världens finansmarknader.  Dominerande i the Federal Reserve var de numera bekanta familjerna Rothschild, Warburg och Rockefeller. Att deras finanssystem skulle växa och bli globalt ingick redan då i planen för envärldsregeringen. Huvudfinansiär för CFR:s agenda skulle bli Rockefeller Foundation och Carnegie Foundation och dess medlemmar skulle komma att dominera det amerikanska utrikesdepartementet under lång tid framöver. År 2006 var över 4000 personer ur Amerikas ledande etablissemang medlemmar i CFR.

Att CFR är ett för många okänt begrepp beror till stor del på att den amerikanska pressen medverkar i gruppen, inte bara drygt 200 kända journalister utan också höga chefer och ägare till amerikansk media som New York Times, Washington Post, Los Angeles Times, Wall Street Journal, NBC, CBS, ABC, Fox, Time, Business Week med flera. Katherine Graham, ägare till Washington Post, uttryckte saken ”det finns saker som allmänheten inte behöver veta om oss och inte heller borde veta”.

Den amerikanske senatorn William Jenner varnade redan 1954 i ett tal för att ” Inom vår statsmakt och vårt politiska system opererar ett annat organ som representerar en annan form av statsmakt, en byråkratisk elit som anser att vår konstitution är omodern och som är säkra på att de är den vinnande sidan. Alla märkliga utvecklingar när det gäller utrikespolitiska avtal kan spåras till denna grupp, som kommer att göra om oss efter sitt behag.” CFR-medlemmarna består enbart av amerikaner, till skillnad från de två övriga grupperna Bilderbergarna och TC. En gemensam nämnare har man i David Rockefeller med familj. Även om CFR är förbehållen amerikanare är dess verksamhet genom att man dominerar UD i allra högsta grad global och påverkar det mesta som händer i världen. CFR-medlemmar innehar idag nästan alla regeringsbefattningar i Vita Huset. Det kan inte nog upprepas att en av huvudaktörerna är Henry Kissinger, som trots sin ålder aldrig tycks sluta vara aktiv. Skrämmande för oss övriga är också att cheferna för CIA och FBI är ständigt närvarande. Att John Kerry är CFR-medlem kan vara värt att tänka på när vi idag studerar hans utrikespolitik.

Till och med när USA:s presidenter kommer och går, förblir CFR:s makt och agenda densamma. Politiska undersökningar visar på en växande apati hos väljarna, ingenting förändras inom regeringsmakten oavsett hur du röstar. Som en följd av detta minskar valdeltagandet och demokratin urholkas. I Sverige kan vi börja se paralleller till detta och en berättigad fråga är om vi har fått en syskonorganisation till CFR även i vårt land? Svaret visar sig kanske i nästa val när moderater och socialdemokrater bildar regering tillsammans med Miljöpartiet som kuttersmycke. Finns det då någon som anser det vara lönt att gå till valurnorna fortsättningsvis?

Vad vill då CFR göra med vår värld? Redan 1971 skrev CFR-medlemen Kingman Brewster i tidskriften Foreign Affairs ”vår nationella uppgift borde vara att avskaffa den amerikanska nationaliteten och ta vissa risker för att bjuda in andra att slå samman sin suveränitet med vår.” Med risker menade Brewster nedrustning i syfte att överlåta militärmakten till FN:s fredsbevarande styrkor. Vi kan se att samma målsättning som House formulerade vid bildandet av Nationernas Förbund 1919 lever kvar i FN:s agenda, dock att man ännu inte kommit fram till ett praktiskt genomförande av FN:s roll som världsregering. På samma sätt lever den marxistiska tanken kvar i FN, men väntar fortfarande efter hundra år på att finna en användbar form. FN började med en grupp av CFR-medlemmar kallad Informal Agenda Group. De gjorde utkastet till det ursprungliga förslaget till FN, ett förslag som president Roosevelt sedan tillkännagav för allmänheten. Vid FN:s instiftande konferens i San Francisco var fler än 40 av de amerikanska delegaterna CFR-medlemmar. Strax därefter lanserades önskemålen om Den nya världsordningen, där den nationella suveräniteten och oberoendet hos individuella nationer skulle avskaffas. Nationella militärstyrkor skulle reduceras kraftigt eller förbjudas i lag. Enskilda medborgare skall inte tillåtas att beväpna sig.

En nedrustningslag (Public Law 87-297) fastställdes redan 1962 av Kennedy och har sedan dess uppdaterats ett otal gånger. Innebörden i lagen är att de nationella militärstyrkorna skall avskaffas och ersättas av FN:s fredsbevarande styrkor. Omständigheterna i världspolitiken därefter har knappast möjliggjort ett genomförande av innehållet i denna amerikanska lag, som ju förutsätter att en faktisk världsregering först bildats. Vem skulle annars ha kontroll över denna världens gemensamma krigsmakt? Det som är viktigt för oss att veta här är att USA planerar att lämna scenen som globalt fredsbevarande krigsmakt, något som sker både på gott och ont. Istället har i dagsläget NATO blivit en ersättare av denna mission, vilket med tanke på att den globala politiken inte på långa vägar är samordnad än, innebär ett spänt och farligt läge för alla. Hotet består i den relaterade uppfattningen att denna militärstyrka skall ha rätten att med vapenmakt infoga tredskande stater i den av CFR styrda världsordningen. Hur skall detta ske när världens övriga stormakter fortfarande är beväpnade till tänderna? Mer om detta senare.

Egentligen präglas hela 1900-talet av ett antal slingriga ideologier, som var för sig strävar mot samma mål, ett världsherravälde för en utvald grupp av människor. Detta gäller för såväl den sovjetiska som den kinesiska kommunismen och den amerikanska kapitalismen i lika hög grad som för seklets fascistiska och nazistiska rörelser. Därför ser vi många likheter och gemensamma överenskommelser mellan dessa ideologier när vi granskar dem närmare. Den avgörande skillnaden är att den mäktigaste rörelsen, som genom CFR nu försöker ta över FN som styrmedel, är den amerikanska finansmakten. Denna har inga som helst planer på att dela den globala makten med ryssar och kineser, utan tar för självklart att den i lugn och ro skall kunna utveckla sina ekonomiska monopol i en avväpnad värld under fortsatt och evig kontroll. I det som man föreställer sig bli en värld utan krig förutsätts det att ledningen också styr över befolkningstillväxten genom kontroll över hälsovården och livsmedelsproduktionen. Dessa är de styrmedel som står till förfogande för att reglera folkmängden i önskad riktning, uppåt eller nedåt – allt i en inbillad värld utan krig.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att CFR är en mäktig spelare i kampen för ett införande av globalismen. Det största obehaget kan vi känna inför medias roll och det medvetna manipulerandet av den allmänna opinionen. Detta styrs genom en inre krets av CFR som kallas ”Special group”, medan samarbetet mellan olika myndigheter sköts genom ”Secret Team”, ett nätverk som är precis så hemligt som det låter. CFR har länge drivit tesen att absolut beteendekontroll, utan mänsklighetens självmedvetna insikt, är nära förestående. Är detta en värld som vi ser fram emot?

Peter Krabbe

Huvudkälla: Daniel Estulin/ Den sanna historien om Bilderberggruppen, 2010

*

BIBELN som är GUDS ORD till människan berättar om denna  NYA VÄRLDSORDNING, men så få vill läsa om det, men här  i artikeln har vi läsning för dem som inte vill läsa Guds ord och Johannes Uppenbarelsebok./NamnlösMaria

← Globalismen – framtidshopp eller hotet mot vår civilisation? Del 3. De politiska morden.Bilderberggruppen

 

 

Dhanush kanon

Indiens kopia av Bofors Haubits 77. Den är nu utrustad med ett parasoll för skytten…

Bilderberggruppen har varit ett forum för slutna, strikt hemliga diskussioner mellan världens makthavare av alla kategorier. Man kan se en fördel med dessa möjligheter till fritt informationsutbyte, men det kvarstående intrycket är ändå att hela företeelsen är ett gravt hot mot de demokratiska principerna, vilket vi ser tydligt idag när våra valda toppolitiker är för oss totalt oförutsägbara, sett mot de valprogram de presenterat och blivit valda efter. Det är därför en enastående insats som Daniel Estulin svarat för genom sitt avslöjande arbete om Bilderberggruppen. Vi kan nu ha ett facit, där vi stämmer av den verklighet som blev till mot gruppens deltagarlistor. Dessa säger mycket mer om vad som avhandlats på de hemliga mötena än vad deltagarna någonsin hade önskat.

När jag i föregående avsnitt berörde mordet på Palme framstod det som ett märkligt utropstecken att statssekreteraren Carl Johan Åberg, den statliga handläggaren av de komplicerade vapenaffärerna under Palmes regeringsperiod fram till mordet 1986, närvarade vid bilderbergarnas möte två månader efter mordet. Åbergs starka minnen från denna period fick honom att skriva en sorts memoarbok före sin död med titeln Berättelser från 1900-talet.

När Bilderberggruppen har sitt årliga möte 1984 hålls detta i Sverige och i Saltsjöbaden. Sverige har därför den största delegationen någonsin med 11 deltagare, mot normala två eller tre. Huvudperson är naturligtvis Olof Palme, uppbackad av främst Peter Wallenberg och Sten Gustafsson från Wallenbergägda Saab-Scania, som var huvudintressent i vapenaffärerna.

Närvarande är också f.d. ÖB Stig Synnergren och försvarsminister Anders Thunborg. Wallenberg väljer att, förutom just åren 1984 och 1987, bryta en 20-årig närvarotradition genom att inte medverka vid mötena från och med Palmes tillträde 1982 och fram till 1996. Året för mordet 1986 är Åberg ensam tillsammans med Gustafsson, som tycks ha ersatt familjen Wallenberg under denna turbulenta tid. Saabgruppen som senare skulle inkorporera Bofors, dominerar därmed 80-talets möten genom Gustafsson, som då tillhör Bilderbergruppens styrkommitté. Det som framstår som udda är att Åberg gör sig besvär med att närvara vid gruppens möte 1986, två månader efter mordet på Palme. Varför var detta viktigt eller ens värt att överväga i rådande situation? Åberg skulle förvisso fortsätta att vara regeringens handläggare av vapenexporten under Ingvar Carlsson, men behovet av att lämna besked till bilderbergarna om regeringens förväntade kommande inställning tvingade tydligen upp den stackars mannen på scenen, den kaotiska situationen till trots.

Åberg är noga med att beskriva sin vistelse i USA på morddagen, men är i övrigt relativt tystlåten angående händelser i samband med mordet. ”Den ensamme galningen” är när boken skrivs det officiella motivet. Däremot berättar Åberg öppet om turbulensen kring de vapenaffärer som dominerade politiken och diplomatin under Palmes tid vid makten och därefter. Dessa bestod främst av tre olika processer, samtliga knutna till Sveriges roll som exportör av vapenteknologi till övriga världen – Indien i ett fall och Sovjet i två andra.

Saab var beroende av import från USA av högteknologi för produktionen av våra stridsflygplan, Viggen och senare JAS. För att få ta del av denna teknologi förband Sverige sig att inte vidareexportera tekniska komponenter till länder som USA inte kunde godkänna. Sovjet var naturligtvis ett sådant land.

Den första affären, Datasaab-affären, börjar redan under socialdemokraternas regeringsperiod 1974 (Palme bjöds in första gången till Bilderberggruppen 1973) genom att Sovjet vill köpa ett komplett flygledningssystem, innefattande tolv radarstationer och kontrollcentraler för 225 flygledare, utplacerade från Moskva till Kaukasus.

För funktionen behövs 24 kretskort som skall importeras från USA. Wallenbergs var huvudintressenter i Datasaab – tillsammans med svenska staten! Amerikanarna vägrade dock att tillåta utförseln av kretskorten till Sovjet, med följd att dessa smugglades ut, sannolikt i diplomatposten. Sovjet kunde därefter genomföra sina flygangrepp på Afghanistan med hjälp av flygledningssystemet och en diplomatisk kris var ett faktum. USA hotade med att stoppa licenstillverkningen av JAS jetmotor, ett förödande slag mot Saab. USA ansåg att händelsen kostat det amerikanska försvaret flera miljarder dollar och gett Sovjet en teknologisk tidsbesparing om fyra år.

Den andra affären, Containeraffären, utspelade sig 1983-84 (Palme bjöds in andra gången till Bilderbergruppen 1984) och handlade om sju containers med högteknologisk utrustning som skickats från USA till Sydafrika.

Där lastades de på ett svenskt fartyg för transport till Helsingborg, men eftersom amerikanska myndigheter uppmärksammade transaktionerna stoppades dessa containers i Hamburg. Man ansåg nämligen att avsikten var att kringgå exportförbudet och föra utrustningen vidare till något östland. Containersen visade sig vid undersökning innehålla datautrustning för styrning av robotar och klassades som avancerad krigsmaterial! Bedömningen av innehållet gjordes av krigsmaterialinspektören Carl Algernon, som tre år senare skulle bli mördad. Alla containers återsändes därefter till USA.

Den tredje affären var den i media mest uppmärksammade, Boforsaffären, som avsåg försäljningen av 410 haubitsar (långskjutande 155 mm rörliga kanoner) som skulle förstärka Indiens gränsskydd mot Pakistan. Affären var avgörande för Bofors/Saabs fortsatta produktion och krävde regeringens medverkan på grund av sin ekonomiska och vapenteknologiska omfattning.

Historien börjar vid Palmes tillträde 1982 och skulle komma att avslutas på hans begravning. Indien krävde medverkan på statschefsnivå och såväl Palme själv som Indiens premiärminister Rajiv Gandhi fick nyckelroller i affären. Efter fyra år av komplicerade förhandlingar kunde Ingvar Carlsson underteckna ordern direkt efter mordet på Palme. Gandhi var extremt noga med att inga ”kommissioner” skulle utbetalas till agenter och andra perifera deltagare, vilket Palme gick i god för efter att ha fått utfästelser från Bofors om att så var fallet. Ändå visade en följande utredning om mutbrott att Bofors ljugit om sina utbetalningar och 300 miljoner kronor har fortfarande ingen identifierad mottagare. Mutaffären blev en av de största skandalerna i Indiens historia, med efterverkningar långt in i vår tid. Vad denna affär egentligen handlade om har vi inte fått någon information om i media. Vi kan dock konstatera att Indien därefter köpt eller avser köpa 2820 kopior av Bofors haubits, tillverkade av det indiska företaget Ordnance Factory Board (OFB). Eller som en indisk journalistuttrycker det,

BOFORS gun is actually a very old gun. It was imported in 1986 onwards. But due to the massive scam which came to be known as Bofors scam army put every gun modernisation plan on hold.

However situation changed after Kargil war. Bofors gun proved to be the decisive weapon which won the war for India. (1999, min anm.) But these guns are now old and proposals for new guns were put up.

On this front Ordnance factory board in collaboration with DRDO produced Dhanush 155mm/52 cal howitzer. These guns are basically improved version of Bofors. These guns were designed by studying the original design blueprints of Bofors which were very hard to get. “

Man kan våga dra slutsatsen att hela Indienaffären var ett avsiktligt eller oavsiktligt försök att överföra svensk vapenteknologi till Indien genom ett symboliskt köp av Bofors haubitsar. Vi kan aldrig dokumentera Palmes personliga roll i detta, lika lite som i fallet med kretskorten till Sovjet, men kan utgå ifrån att man var bättre informerad inom Wallenberggruppen och deras amerikanska allierade.

En av regeringens krigsmaterialinspektörer var konteramiralen Carl Algernon, som jag nämnt ovan, med uppgift att granska vapenexporten för att förhindra olovlig utförsel av krigsmaterial. Algernon hade en svår roll i detta intrikata maktspel mellan vapentillverkaren Bofors intressen och regeringens målsättningar, resp. de amerikanska leverantörerna av teknologi.

Vid ett tillfälle 1986 framkom att Bofors olagligt försett Oman med luftvärnsammunition genom transport via Singapore. Den ansvarige inom Bofors hotades med avsked men skyllde på Algernon. Algernon förhindrades dock att berätta sanningen om händelserna och Bofors manipulationer genom att knuffas framför ett tunnelbanetåg med dödlig utgång, året efter mordet på Palme. Algernons dödsfall rubricerades av åklagaren som självmord, trots att vittnen intygade att han blivit knuffad.

Det är genant att utredningen kring mordet på Palme främst rör sig kring mediala frågor som vem som sköt eller vilket mordvapen som användes. Detta är ju fullständigt likgiltigt i sammanhanget, som borde handla om vilka orsaker och vilka aktörer som på ett högre plan stod för genomförandet. Att CIA med hjälp av SÄPO varit delaktiga i det praktiska arbetet tror jag inte att så många svenskar idag betvivlar. Att amerikanska försvars- och industriintressen tillsammans med sina svenska motsvarande haft ett starkt intresse av att hindra Palme från att sprida vapenteknologi till Sovjetstaterna eller att uppmuntra främmande staters egen vapenproduktion, under dessa det kalla krigets dagar är inte heller en särskilt upphetsande tanke mot bakgrund av ovanstående berättelser. Var och en får dock bilda sig en egen uppfattning, för som Åberg själv uttrycker det, ”dagens politiska system ligger som en våt filt över Sveriges utvecklingsmöjligheter.” I globalismens namn är vi bara en obetydlig bricka i spelet. I likhet med fallet med Aldo Moro kommer aldrig någon domstol att kunna ställa de verkligt ansvariga inför rätta.

Peter Krabbe  https://peterkrabbe.wordpress.com/2016/06/29/globalismen-framtidshopp-eller-hotet-mot-var-civilisation-del-3-fortsattning-palme-och-vapenexporten/

Källor:

Daniel Estulin: Den sanna historien om Bilderberggruppen, 2010

Carl Johan Åberg: Berättelser från 1900-talet, 2006

*

Maria

Intressant artikel som får en att fundera, eller hur??

NWO. DEL 2 Globalismen, framtid eller hot? Artikel P Krabbe

Henry Kissinger Quote - NWO rev

Bilderberggruppen bildades 1954 vid ett möte på Hotel de Bilderberg i Oosterbeck, Nederländerna. Anledningen till att man träffades just där var att prins Bernhard av Nederländerna, far till drottning Beatrix, ombads att leda ett möte mellan representanter från alla aspekter av världens ekonomiska, politiska, industriella och militära områden. Intentionerna var att skapa en ”målmedveten aristokrati” mellan Europa och USA för att kunna enas i frågor gällande det gemensamma styrandet av världen.
Mötena skulle vara strikt hemliga och utan insyn från press och allmänhet. Deltagarna förbjöds att kommunicera med utomstående, ge intervjuer eller föra anteckningar som kunde spåras till ett visst möte. Varje konferens hölls under sträng bevakning av säkerhetsvakter, som bryskt avvisade alla obehöriga. Nödvändig personal på de anlitade konferensanläggningarna kontrollerades noga och förelades tysthetslöften. Alla övriga gäster på anläggningarna avhystes nogsamt innan mötena tog sin början. Motivet för denna sekretess var att deltagarna skulle kunna tala fritt och utan risk för att i efterhand bli komprometterade med olämpliga uttalanden eller olyckliga formuleringar. Med tanke på deltagarnas roller och positioner i samhället var detta, sett ur egen synpunkt, givande diskussioner utan varje krav på diplomati. För allmänheten innebar det att för världen avgörande beslut togs utan minsta insyn från de demokratiska institutionerna.

”Sedan 1954 har bilderbergarna representerat eliten och den absoluta förmögenheten hos alla västnationer – finansiärer, industrimän, bankirer, politiker, transnationella företagsledare, presidenter, premiärministrar, finansministrar, utrikesministrar, representanter från Världsbanken och Internationella valutafonden, presidenter i världsmediakonglomerat och inte minst militärledare.” ( Daniel Estulin).

Bilderbergmedlemmarna dominerar centralbankerna och befinner sig därför i en position där de kan bestämma både referensräntan, penningmängden, räntenivåerna, guldpriset och vilka länder som får lån. Under årets cykel, som börjar med Världsekonomiskt Forum i Davos i januari/ februari, fortsätter med Bilderberg- och G8 i april/ maj och IMF:s och Världsbankens konferens i september, mognar besluten i dessa slutna kretsar för att under följande år omsättas i praktisk handling. Den typiske medlemmen har en hög politisk befattning kombinerat med inflytande i något av finansbolagen och i något av bolagen i oljekartellen eller den globala industrivärlden, inte nödvändigtvis samtidigt. De permanenta medlemmarna står för kontinuiteten, medan inbjudna gäster avses tillföra idéer eller medverka i genomförandet av fattade beslut. De som inte passar in kan räkna med en snabbt avslutad karriär.
Varje amerikansk president sedan Eisenhower har direkt eller indirekt varit medlem av Bilderberggruppen, tillsammans med en oändlig rad av ministrar och statsöverhuvuden som Tony Blair, Gordon Brown, Pierre Trudeau (Kanada), Hillary och Bill Clinton, John Kerry och Henry Kissinger. Andra kända namn är Bill Gates, David Rockefeller och Conrad Black (media) samt många, många andra. Rockefeller och hans handgångne man Henry Kissinger har ett avgörande inflytande. Sverige har representerats i första hand genom familjen Wallenberg, som deltagit i samtliga möten sedan 1957, först genom Marcus Wallenberg, sedan Jacob Wallenberg. De tillhör de permanenta medlemmarna. Jacob Wallenberg har som ambulerande medlem i bilderbergruppens styrkommitté ett större inflytande över svensk och internationell politik än vad någon hittills kunnat förstå. Olof Palme deltog 1965, 1973 och 1984. Mona Sahlin dyker upp 1996, Anna Lindh 2003. Därefter är det Moderaternas tur med Reinfeldt och Carl Bildt 2006, Anders Borg 2007. Bildt fortsätter att närvaro under en lång rad av år därefter och kan ses som permanent medlem. Stefan Löfven närvarade året innan han blev statsminister 2013, vilket förklarar en del av NATO-debatten. Samtliga NATO:s generalsekreterare sedan 1971 har nämligen också deltagit i mötena.
Ett kuriosum för svenska intresserade är att Donald Rumsfeld (f.d USA:s försvarsminister) och Peter Sutherland (f.d. EU-kommissionär) som bilderbergare också satt i styrelsen för det tidigare svenska bolaget ABB. Bolaget sålde då (år 2000) två lättvattenreaktorer till – Nordkorea! ABB styrdes av Percy Barnevik, medlem på bilderbergmötena från 1992 till 2001, varefter han avgick med den uppseendeväckande ”pensionen” 500 miljoner kronor.
Samme Peter Sutherland besökte nyligen S-ministern Morgan Johansson i egenskap av FN-kommissionär för migrationsfrågor för att ”skynda på” det svenska flyktingmottagandet. Sutherland var tillika f.d. styrelseordförande i bankirfirman Goldman Sachs och i oljebolaget British Petroleum samt Wallenbergs Investor!
Vad vill då denna mäktiga styrgrupp åstadkomma med vår värld? (Daniel Estulin)
–          Utplåna de nationella identiteterna till förmån för internationella organ.
–          Centraliserad kontroll av folket. Planen är beskriven i boken Between Two Ages: America’s Role in the Technetronic  Era av Zbigniew Brzezinski (Jimmy Carters nationelle säkerhetsrådgivare).
–          Ett samhälle med nolltillväxt. Välstånd och framsteg gör det omöjligt att genomföra den repression som behövs för att separera samhället i förmögna makthavare och underordnade arbetare. Industrierna skall exporteras till länder med billig arbetskraft. Tillgången på el skall minskas genom avveckling av kärnkraften.
–          Centraliserad kontroll över all utbildning.
–          Centraliserad kontroll över all utländsk och inhemsk politik.
–          Ett Förenta Nationerna med självbestämmande makt. En lagenlig och faktisk världsregering skall bildas med direkt beskattningsrätt av ”världsmedborgarna”. Projektet ligger redan klart för genomförande genom Agenda 2030.
–          En utvidgning av NATO. FN:s armé skall bli aktiv genom att gå upp i NATO. Stridsinsatser skall kunna sättas in mot tredskande stater eller konstellationer.
–          Gemensamt rättssystem. Internationella domstolen i Haag skall bli den enda övergripande domstolen.
–          Den nya välfärdsstaten. Bilderbergarna föreställer sig en socialistisk välfärdsstat, där de som lyder belönas och de ej anpassningsbara utrotas.
Naturligtvis nås inte alltid full enighet om dessa kontroversiella frågor. Gruppens styrkommitté bestämmer vem som skall bjudas in och i detta val söker man naturligt nog efter personer som kan antas vara eller bli anhängare av en-världsordningen. Antalet deltagare uppgår normalt till 130 personer, varav två tredjedelar kommer från Europa och resten från USA och Kanada. Särskilt de brittiska företrädarna, som Tony Blair, har haft svårt att få godkänt för sina misslyckade försök att tackla den brittiska nationalismen. Att detta ställt till med problem för bilderbergarnas agenda behöver vi inte tvivla på, med tanke på den beslutade folkomröstningen om Brexit, som självfallet är helt på tvärs mot agendan.
Det växande motståndet över hela Europa mot globalismen pressar dessa beslutsfattare hårt och riskerar att leda till överilade beslut. Vi kan se exempel på detta genom upptrappningen av retoriken mot Ryssland kombinerat med NATO:s utvidgning österut, även vad gäller planerna på att göra hela Östersjön till NATO-område genom ett upphävande av Sveriges 200-åriga neutralitet. Utnämningarna av de skandinaviska statsministrarna Lars Fogh Rasmussen (Danmark) och Jens Stoltenberg (Norge) till NATO:s generalsekreterare är tydliga indikationer på den vikt man tillmäter denna utvidgning. Stefan Löfvens snabba omsvängning i NATO-frågan efter att ha närvarat vid Bilderbermötet 2013 och, framför allt, det nyligen avlagda besöket hos Obama visar också att även Sverige nu förväntas rätta in sig i ledet. De nationalistiska strömningarna som sprider sig över Europa hotar att komplicera bilderbergarnas världsregering. När nu hela Östeuropa börjar bli tveksamma till EU:s roll är det bråttom för Rockefellers män.

Samuel Berger, tidigare Bill Clintons nationelle säkerhetsrådgivare, sa under ett tal vid Brookings Institution: ”Globalisering – ekonomisk, teknologisk, kulturell och politisk integration – är inte ett val. Det är ett växande faktum. Det är ett faktum som obönhörligen kommer att fortskrida, med eller utan vårt godkännande. Det är ett faktum vi ignorerar på egen risk.”

Det är ett gängse mönster att tilltänkta presidenter och statsministrar inbjuds till Bilderberggruppens möten innan de blir ”valda”. Detta har gällt för flera amerikanska presidentkandidater och uppenbarligen också för både Reinfeldt och Löfven. Detta kan i Sverige möjligen förklara Bildts och Reinfeldts ”generositet” att lämna över statsministerposten till Löven 2014 trots att valet inte krävde det. Den envisa vägran att gynna SD i ett samarbete har sannolikt sin förklaring i bilderbergarnas ambition att stoppa nationalisternas frammarsch. Sverige är inte oviktigt i gruppen. Den verkliga spelaren här är Jakob Wallenberg, som i egenskap av permanent medlem väljer vilka svenska politiker som skall presenteras på mötena och vad som skall avkrävas den inbjudne. Om Anna Kinberg Batra blir inbjuden 2017 vill jag nog påstå att Moderaterna tar över regeringsmakten 2018. Då har bilderbergarna dessförinnan fått vad de önskat, nämligen socialdemokraternas stöd för inkorporeringen av Sverige i NATO genom ett litet mellanspel för Löfven. Hur skall Löfven förklara detta för det svenska folket när han åkt ut med badvattnet?
Peter Krabbe https://peterkrabbe.wordpress.com/2016/06/22/globalismen-framtidshopp-eller-hotet-mot-var-civilisation-del-2-bilderberggruppen/

Källor:

Daniel Estulin / Den sanna historien om Bilderberggruppen, 2010  (genom anonyma uppgiftslämnare inom gruppen).

*

Vi som tror på Gud vet att det står i bibeln om detta förfarande angående globalism och NWO.

Joh Uppenbarelsebok är mycket tydlig. /NamnlösMaria