Archives

De kristna och Israel, del 2

Från: https://www.eaec-se.org/articles/Johansen/De_Kristna_och_Israel.htm

FORTSÄTTNING på Artikel idag 6/1-2024. Det NYA FÖRBUNDET:

Det är helt klart att detta nya förbund är annorlunda än det som blev avskaffat, eftersom den inte skulle vara “ett sådant förbund som det jag slöt med deras fäder”. Skillnaden ligger i den förståelsen att det nya förbundet inte lovar judarna något geografiskt land.

Istället kommer varje människa som tror på Jesus, grundläggaren av det nya och universella förbundet, till att få del av Gud. Judarna avvisar fortfarande Messias Jesus och hans förbund därför att det inte lovar dem ett geografiskt land, eller tillåter dem privilegiet att upprätta det världsomspännande sionistiska kejsardöme de vill upprätta.

Som H.G. Wells har skrivit:

“Judarna letar efter en särskild frälsare, en messias, som skall göra människan fri i processen att återställa det ärofulla Davids och Salomos riken och tvinga världen att underkasta sig den välvilliga judiska stövelklacken.” (Wells, The Outline of History)

DET UTVALDA FOLKET

Guds val föll aldrig på det judiska staten som många fortfarande tror. Bibeln säger i verkligheten att Gud valde en man, Abraham, som var aramé och inte jude, för det fanns inte något israeliskt land före Abraham. Det är därför fel att tro att judendomen är en ras. Moses betonade detta genom att säga till judarna:

“Och du skall betyga och säga inför HERRENS, din Guds, ansikte: Min fader var en hemlös aramé…” (5 Mosebok 26: 5).

Meningen med Abrahams kall var skapandet av en andlig miljö för att ta emot Messias. Guds mening var inte att välja ut ett folk på politiska skäl, men för att sända Messias, som “kom till sitt eget och hans egna togo icke emot honom.”

“Men åt alla dem som togo emot honom gav han makt att bliva Guds barn, åt dem som tro på hans namn.” (Joh. 1:1-12) Enligt kristen teologi är därför Guds folk internationellt och bygger på tron på Jesus.

Tidigare hade Jesus sagt till judarna:

“…ty om I icke tron att jag är den jag är, så skolen I dö i edra synder.” (Joh. 8:24)

Vidare sade Jesus till dem:

“I haven djävulen till eder fader, och vad eder fader har begär till, det viljen i göra. Han har varit en mandråpare från begynnelsen, och i sanningen står han icke, ty sanning finnes icke i honom. När han talar lögn, då talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader.” (Joh. 8:44)

“Vad säger vi till dem idag? Enligt Bibeln är Jesu lärjungar de sanna judarna och kyrkan det äkta Israel. Fördömer inte Jesus hebreerna som falska judar och synagogan som Satans hus?” (Upp. “2:9; 3:9)

Detta är anledningen till att Paulus säger:

“Hören I nu Kristus till, så ären I därmed ock Abrahams säd, arvingar enligt löftet.” (Gal. 3:29)

“Han inbjöd därför judarna att omvända sig till tron på Jesus, för att därvid bli medlemmar av Guds folk.” (Rom 11: 23).

Det är därför inte tal om att förkasta judarna som människor, men Israel som stat. Judarna är tvärt emot inbjudna att träda in i Jesu hjord för att bli en del av Guds universella folk!

Den kristna kärleken till nästan förbjuder oss att låta dem begravas i sina egna fel, genom att uppmuntra dem till att tro att de är Guds utvalda folk, tillbaka i det heliga landet. För vi måste förstå att judarna, som ännu förnekar att Jesu är Messias, bär inom sig Antikrists säregna karaktär. Som Johannes förkunnade:

“Vilken är ’Lögnaren’, om icke den som förnekar att Jesus är Kristus. Denne är Antikrist…” (1 Joh. 2: 22).

Både kristna och muslimer erkänner Jesus som Messias. Muslimerna betraktar honom dock bara som en profet och inte som Guds son. Vi finner också anhängare till Jesus i buddhismen och hinduismen, men där är han betraktad som en vishetslärare och inte Guds Son. Den som inte bekänner Jesus som Guds son är enligt Bibeln och Johannes att betrakta som en liten antikrist! (Se bibelordet i början).

Johannes profetia om Antikrist kan inte gälla de som tror att Jesus är Herre, men däremot de som förkastar honom som Messias. Antikrists säregna egenskaper kan bara finnas hos judarna, som rakt av förnekar Jesus, och väntar på en annan messias, nämligen Antikrist.

Vi får inte bli förvånade över denna radikala förändring i judarnas öde. Låt oss komma ihåg vad Jesus sade då en romersk officer uttryckte sin tro på honom:

“Och jag säger eder: Många skola komma från öster och väster och få vara med Abraham, Isak och Jakob till bords i himmelriket, men rikets barn skola bliva utkastade i mörkret därutanför; där skall vara gråt och tandagnisslan.”
(Matt. 8:11-12).

Begreppet “det utvalda folket” blev därför, med Jesu ankomst, förändrat från att gälla ett fanatiskt stamfolk till att bli en internationell realitet. I texten ovanför fördömer Jesus “rikets barn” (Israel) därför att de vill tolka judendomen på ett politiskt och rasistiskt sätt.

Detta är orsaken till att Jesus vägrade att bli konung i en judisk, politisk stat: “Mitt rike är icke av denna världen”, sa han. Många judar anklagar honom ännu för att han inte ville leda den sionistiska rörelsen mot romarna. De menar att om han hade varit “en god jude” skulle han “förstått och haft medlidande med de judiska män, kvinnor och barn som hade litat på honom på grund av hans övernaturliga krafter.”

De hoppades, precis som Judas Iskariot och zeloterna att han skulle bruka dessa krafter för att tjäna Israels politiska kungadöme, därav deras besvikelse och sorg. Johannes talar om för oss vad som hände efter undret med de 5000 som blev mättade i öknen:

“Då Jesus förstod att de tänkte komma och ta honom med våld för att göra honom till konung, gick han från dem och upp på berget, han själv allena” (Joh. 6:15).

Motsättningen mellan Guds rike och Israels rike är tydlig i Jesu tal, där han anklagar det sionistiska rikets söner och dömer dem till att kastas ut “i mörkret därutanför” (Matt. 8:12).

En av sidorna av konflikten är rikets universalitet. Jesus förklarar att universaliteten betyder att alla människor är välkomna i Guds rike, oavsett deras ras eller språk. Men för judarna betyder det att de är en överklass, och att de är förbehållna universella privilegier.

Allaredan hundratals år före Kristus hade profeterna utvidgat utvaldheten till att gälla alla raser. Gud talade genom profeten Jesaja 800 år f.Kr., och sade:

“den tid kommer, då jag skall församla alla folk och tungomål; och de skola komma och se min härlighet.” (Jesaja 66: 18-21) Detta val av präster från olika länder bland de ickejudiska länderna är ett obestridligt bevis på äktheten av Jesu Kristi universella prästerskap. Vilken slutsats kan vi dra av detta? Paulus svarar; “Huru är det alltså? Vad Israel står efter, det har det icke fått; allenast de utvalda hava fått det…” Med de utvalda menas Jesu lärjungar.

ISRAEL: ETT TECKEN I TIDEN

“Sionism är ett uttryck av judarnas vägran att assimilera sig. Om judarna har lidit, är det bara för de har ansett sig vara ett utvalt folk.” Så säger en okänd författare.

Eftersom judarna som är samlade i Palestina från alla håll i världen inte är Guds folk tillbaka i löfteslandet, vad är då den profetiska meningen med med återupprättelsen av en judisk stat? Det är “ett tecken i tiden.” I religiösa kretsar är det ofta tal om “tidens tecken,” utan att det preciseras vilka tider som menas med “tidernas ände.” Jesus talade om dessa tider genom att säga:

“Jerusalem skall bliva förtrampat av hedningarna, till dess att hedningarnas tider äro fullbordade.” (Luk. 21:24)

Tiderna som omtalas är därför tidernas ände för hedningarna, och Israel är ett tecken på slutet av den tid som är uppmätt för dem. Sedan Jesus kom ned till jorden är de människor hedningar, som förnekar att Jesus är Messias. Denna förnekelse gör dem till en symbol för hedendomen i alla dess aspekter. Detta är Antikrist.

Då judarna förbjöd apostlarna att tala om Jesus, bad apostlarna till Gud och sade:

“Ja, i sanning, de församlade sig i denna stad mot din helige tjänare Jesus, mot honom som du har smort: Herodes och Pontius Pilatus med hedningarna och Israels folkstammar.”

Ordet “mot” avslöjar det antikristliga sinnelag som bor i Israels folk. Detta sinnelag var aktivt redan före upprättandet av en judisk stat. Detta är orsaken till att Johannes säger att Antikrist skulle komma i framtiden, men att antikrists ande, som är förkastandet av Jesus och alla redan var i världen på hans tid, i judarna som motarbetade Kristi apostlar.

“Ty var en ande som icke så bekänner Jesus, han är icke av Gud och den anden är Antikrists ande, om vilken I haven hört, att han skulle komma, och som redan nu är i världen.”

Som Paulus säger:

“Redan är ju laglöshetens hemlighet verksam; allenast måste den som ännu håller tillbaka först skaffas ur vägen.” Denna hemlighet håller just nu på att manifestera sig och kommer att vara som starkast vid Antikrists tillträde, den som Paulus kallar “fördärvets man.” (2 Tess. 2:7)

Vid tidernas ände skall det uppenbaras för oss att Antikrist visar sig och gör stora tecken och under som Jesus sade: “för att om möjligt förvilla jämväl de utvalda.” (Matt. 24,24). (Judarna vill ha oss att tro att Israels återuppståndelse är ett stort “tecken och under och en uppfyllelse av profetiorna i det Gamla Testamentet.”) Men vi vet att de profetior som de håller fram handlar om judarnas tillbakakomst från exilen i Babylonien under det sjätte århundradet f.Kr. Vi får inte låta oss bedras på denna punkt.) Denna gång är det inte Gud som har gett dem landet, de har stulit, konfiskerat och bedragit för att de själva skulle få det.

Just nu är tiden inne till att förstå profetiorna i det Nya Testamentet angående slutet på hedningarnas tider, före Jesu tillbakakomst. Vi kommer till att upptäcka vilka dessa hedningar är. Jesus sade om denna tid:

“När I nu fån se förödelsens styggelse, om vilken är talat genom profeten Daniel, stå på helig plats – den som läser detta, han give akt därpå.” (Matt. 24: 15).

Johannes talar också om Antikrists sista uppträdande (Joh. Upp. 17: 8). Den kommer till stånd i de “heligas läger” eller det heliga landet, Palestina, och särskilt i den “älskade staden”, där det enligt Johannes uppenbarelse är Satan, och inte Gud, som skall samla Antikrists anhängare från världens alla hörn till strid, inte för att skapa fred. (Upp. 20: 7-9)

Återupprättelsen av staten Israel, vars innevånare kommer från “världens fyra hörn till det heliga landet”, är ett tecken på apokalyptiska tider. Dess närvaro ger förvarsel om Antikrists planer. Nu är tiden inne att försöka förstå Johannes gåta:

“Här gäller det att vara vis; den som har förstånd, han räkne ut betydelsen av vilddjurets tal, ty det är en människas tal. Och dess tal är sex hundra sextiosex.” (Upp. 13: 18)

Detta är Antikrist.

DEN KRISTNES HÅLLNING

Hur skall då en kristen förhålla sig till den nuvarande israeliska staten? Tiden har kommit för att tänka efter, för att därmed kunna använda dessa ord som av Uppenbarelseboken är riktade till de som fortfarande vill vara Jesu vittnen:

“Och mig blev sagt: ’Du måste än ytterligare profetera om många folk och folkslag och tungomål och konungar.” (Upp. 10: 11)

När Gud i våra apokalyptiska tider har sänt en befallning till sina apostlar, där han åter ber dessa att profetera emot hans fiender, så är det därför att de flesta apostlarna är bedragna av Antikrist, som de inte igenkänner. Istället för att hota honom har de inlett goda förbindelser med honom. Johannes uppenbarelse påminner dem därför om deras plikter som apostlar och vittnen: Efter att ha varit tysta, bör de åter tala mot Kristi fiende Israel. Då Kristus Jesus kom blev han inte emottagen av sitt folk. Men hans eget folk tar gärna emot Antikrist….

Inte några kristna kan erkänna legitimiteten av en israelisk stat i Palestina utan att förneka sig själva som kristna, ty om man gör det, medger de samtidigt att Kyrkan inte är det sanna Israel och att Jesus inte är Messias.

Jesus sade: “Ingen kan tjäna två herrar.” Vi kan inte tjäna Jesus Kristus och Israel på samma gång. Vi kan inte behålla vårt vittnesbörd om Jesu Kristi som sann Messias utan att fördöma Israels falska messianism. Detta vet judarna. I en så viktig sak är tystnad och neutralitet ett tecken på ljumhet:

“Jag känner dina gärningar: du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore antingen kall eller varm. Men nu, då du är ljum och varken varm eller kall, skall jag utspy dig ur min mun.” (Upp. 3: 15-6)

Du måste därför göra ett val, och sedan blir vi dömda utifrån våra gärningar. Det är inte genom att erkänna Israel en kristen visar sin trohet, utan genom att inbjuda judarna till att erkänna Jesus.

JESUS LEVER! Maria: Denna artikel är jätteviktig, ja den är både populär och hatad. Man vill inte tro på Jesus.

Åsikt? Kommentera gärna, även om jag inte kan svara så korrekt som just du vill. Artikeln säger allt du måste veta.

DE KRISTNA OCH ISRAEL Del 1, del 2: 6/1-24

DE KRISTNA OCH ISRAEL – OBS! DEL 1

“Vilken är “Lögnaren”, om icke den som förnekar att Jesus är Kristus? Denne är Antikrist, denne som förnekar Fadern och Sonen.” (1 Joh. 2: 22)

av Alfred Olsen
översättning: Torbjörn Johansen Från Sida: https://www.eaec-se.org/articles/Johansen/De_Kristna_och_Israel.htm

En del av dagens kristna ställs inför ett samvetsproblem på grund av den nuvarande staten Israel. När folk tänker på det som judarna kallar förintelsen, skyndar man sig att erkänna denna stat, medan en del inte vill göra det av två orsaker:

På grund av att de har insett de oförrätter som gjorts mot det palestinska folket, som med våld har fördrivits från sitt land.

Av orsaker förbundna med kristen tro och vittnesbörd. Eftersom detta är ett väldigt känsloladdat ämne, med upphov till att väcka starka reaktioner, skall det på förhand sägas att problemet ej här behandlas i en antisemitisk anda, utan är framställt utifrån ett lidelsefullt intresse för social och religiös rättvisa. Vi är för religiös frihet för alla, och var som helst i världen, även i Israel, där vi hoppas att dessa, flera miljoner i exil – kristna och muslimer – tillåts återvända av de israeliska myndigheterna, som nu vägrar att repatriera dem därför att de inte är judar.

För att klargöra problemet måste vi ställa oss följande fråga: Vad betyder erkännandet av staten Israel för en kristen? Är dess tillkomst i Palestina att betrakta som ett “fait accompli” (fullbordat faktum)? När det gäller detta som en historisk händelse, kan man inte göra annat än att märka dess närvaro i Palestina – och bara sedan 1948 som en oerhört viktig politisk fråga, då Förenta Nationerna, en världslig institution, gick med på att erkänna staten Israel.

Men är denna närvaro på palestinskt område legitimt? Låt oss ta ett exempel: Någon besitter ett stulet objekt. Vi erkänner att han är i besittning av detta objekt, men kan vi godta detta faktum genom att erkänna “legimiteten” av detta utan att begå en allvarlig orättvisa?

På detta sätt är det med det samvetsproblem vi kristna ställs inför i denna fråga: Kan vi godta legimiteten av staten Israel i Palestina? När vi talar om legitimiteten av en stat hänvisar vi till en historisk rätt i ett bestämt land. I Israels fall handlar det också om en biblisk rätt i så fall. Vi måste därför tala om Israels historiska och bibliska legitimitet.

DEN HISTORISKA LEGITIMITETEN

Man kan inte finna historiska argument som är tillräckligt gällande för att rättfärdiggöra en israelisk stat i Palestina de ca sista femtio åren. Detta land tillhör palestinierna, precis som alla andra länder tillhör sina befolkningar. Fyra miljoner palestinier kräver sina lagliga historiska rättigheter över palestinsk mark. Dessa rättigheter är tidiga, och Bibeln nämner Palestina och palestinierna. Deras krig mot de judiska angriparna är kända (1 Samuel 28).

Innan Jesus kom försökte judarna flera gånger att skapa en israelisk stat i Palestina på palestiniernas bekostnad. Denna stat tog formen av ett kungadöme ca 1000 f. Kr. Men efter mindre än fem år blev kungadömet delat i två: Nordriket i Samarien och Sydriket i Judéen. Senare försvann båda dessa riken. Det första blev förstört av assyrierna 772 f. Kr. 200 år efter sitt upprättande, medan det andra blev utplånat 586 f. Kr. av babylonierna, ca 400 år sedan det upprättats. Judarna landsförvisades därefter till Babylonien och bara ett litet antal av dem blev kvar i landet. Ursprungsbefolkningen, palestinierna, blev däremot kvar i Palestina.

Det judiska kungadömet återuppstod inte förrän Herodes den store kom till makten år 37 f. Kr., ca 100 år senare, år 70 e. Kr., då det blev erövrat av Titus romerska trupper. En del judar (några få tusen), huvudsakligen från Jerusalem, blev tagna som krigsfångar av romarna. I detta sammanhang är det viktigt att påpeka att judiska bosättningar fanns över hela det romerska imperiet redan före år 70. Bara i Alexandria bodde det över 1 miljon judar.

Efter upproret mot romarna år 135 var det mest Jerusalem-judarna som fördrevs, men det fanns många nog kvar i Palestina för att bilda ett religiöst center – dock inte i Jerusalem. Landets ursprungsbefolkning, palestinierna, blev kvar.

Nästan 2000 år senare, 1948, upprättades en ny israelisk stat i Palestina. Denna stat gjorde anspråk på landet på bekostnad av palestinierna som alltid hade bott där. Judarna, som vände tillbaka i stora mängder från hela världen, kastade ut palestinierna med våld. De fick överge sina hem under tragiska omständigheter. De blev landsförvisade och var tvungna att fly till de omgivande arabländerna och var hänvisade till att bo i tält under eländiga förhållanden. FN och stormakterna var behjälpliga vid den judiska invandringen till Palestina när palestinierna tvingades ut, främst USA och Sovjetunionen.

Den 14 maj 1948 blev så staten Israel proklamerad. En kvart efter utropandet erkändes den nya staten av stormakterna, som om Palestina och palestinierna aldrig hade existerat.

Ändå är de historiska bevisen klara och överväldigande (4 Mos 13: 21- socialt, kulturellt, traditionellt, samtida pengar osv.) Vi lägger märke till att de som stöder Israel har dåligt samvete för judarnas skull, och för att lätta sitt dåliga samvete röstade de för en judisk stat i Palestina. Men rättvisa kan inte uppnås genom att förvägra palestinierna deras legitima rättigheter till fördel för andra. Som redan nämnts kan man inte disponera något som tillhör en annan.

För att ta ett exempel: en amerikan och en ryss har inte rätt att disponera palestinsk jord, som självfallet inte tillhör honom. En fråga kan därmed ställas till de som vill tillfredsställa sitt dåliga samvete genom att placera judarna i ett judiskt hemland: Varför inte ge dem en bit av deras eget land som de kan disponera fritt?

Det vanliga svaret är påståendet om biblisk legitimitet. Enligt denna har israelerna en biblisk rätt till Palestina. På detta sätt förflyttas vi från en historisk till en andlig, eller teologisk plattform, och detta ofta av människor som varken vill ha med Bibeln och teologin att göra. Man kräver att vi som kristna måste erkänna att sioniststaten Israel har en biblisk rätt att besitta landet.

Dagens pastorer uppmanas till att vittna till deras fördel som öppet förnekar att Jesus är Messias och som väntar på en egen messias, Antikrist. Denna fordran lägger man fram i den heliga Bibelns namn. Judendomen är varken en ras eller ett geografiskt land, utan en religion. Judar kan bara finna frälsning på ett sätt, genom Jesus Kristus.
Sett från kristen synpunkt är det lika absurt att erkänna en judisk stat för judar som att erkänna en stat för kristna!

DEN BIBLISKA LEGITIMITETEN

Många kristna stöder Israel därför att de i god tro menar att de hjälper Guds utvalda folk att resa tillbaka till “löfteslandet.” Vi anser därför det är viktigt att påminna om vem som är Guds folk och vad löfteslandet är i ljuset av evangeliet.

LÖFTESLANDET

Palestina är inte ett land som av Gud är bortlovat till dagens israeler. Grunden till det er följande:

Löfteslandet er en andlig symbol, inte en geografisk realitet.

Löftet gavs på vissa villkor.

LÖFTESLANDET ÄR ANDLIGT

Gud lovade Abraham och hans ättlingar ett land. Men begreppet “löfteslandet”, som tänkt av Gud, blev genom alla århundraden förklarat av Bibeln på detta sätt: Det skulle till slut framträda som en andlig realitet, inte som en geografisk plats.

Därför sägs det i Hebreerbrevet:

Genom tron bosatte han sig såsom främling i det utlovade landet, likasom i ett främmande land, och bodde i tält med Isak och Jakob, som voro hans medarvingar till samma löfte. Ty han väntade på ’staden med de fasta grundvalarna’, vars byggmästare och skapare är Gud. (Hebr. 11: 9-10).

Landets andliga karaktär har sina rötter i det Gamla Testamentet. Således var det inte tänkt att Levi stam skulle få något av landet. Gud var dess del. Bibeln säger om detta:

Men åt Levi stam gav Mose icke någon arvedel. HERREN, Israels Gud, är deras arvedel, såsom han har sagt dem. (Jos. 13: 33)

Dessutom säger Psalm 37: 11: “Men de ödmjuka skola besitta landet och hugnas av stor frid.” Vi kan inte säga att alla israeler som lever i Palestina idag är ödmjuka och rättskaffens. Vidare kan man finna dessa egenskaper var som helst.

Jesus förklarar detta med att säga att Guds rike inte är synligt eller av politisk art, men att den finns i den troendes hjärta. När fariséerna frågade honom när Guds rike skulle komma, visste han mycket väl att de då menade det universella-politiska sionistiska kejsardömet. Han svarade:

“Och då han blev tillfrågad av fariséerna när Guds rike skulle komma, svarade han dem och sade: Guds rike kommer icke på sådant sätt att det kan förnimmas med ögonen, ej heller skall man kunna säga: ‘Se här är det’, eller: ‘Där är det.’ Ty se, Guds rike är invärtes i eder.” (Luk. 17: 20-21).

I modern judendom finner vi många rabbiner som stryker under löfteslandets andliga dimension. Följande utsaga av den välkände rabbinen Jonathan Eybeschutz är typisk:

“Det är skrivet: ’Så skolen I få bo det land som jag gav åt era fäder, och I skolen vara mitt folk, och jag skall vara er Gud.” (Hes 36:28) Detta skulle gälla nutid, anser han.

Gud lovade Abraham att ge honom Kaanans land – men när Sara dog hade han inte något land att begrava henne i. På vad sätt blev då löftet uppfyllt? Det är två länder som bär Israels namn: Israels land i himlen, och Israels land på jorden.

Det heliga landet är det himmelska landet, där det heliga tabernaklet finns, varifrån ett överflöd av sanning och visdom springer ut. Detta är det andliga land som har bort-lovats till våra fäder och icke den materiella jorden.

Som vi skall se, är Abrahams avkomma, löfteslandets arvingar, också medlemmar av en andlig släkt. Detta andliga arv har alltså inget att göra med släktlinjer i biologisk mening, utan beror på tron på Jesus. Paulus säger:

“Hören I nu Kristus till, så ären I därmed ock Abrahams säd, arvingar enligt löftet.” (Gal. 3: 29)

Således kan inte judar som vägrar att erkänna att Jesus är Messias och uttryckligen väntar på en annan messias, av en kristen betraktas som Abrahams ätt, ej heller som arvingar till löfteslandet, vare sig det nu är andligt eller geografiskt.

LÖFTET ÄR BETINGAT

Gud tog ifrån judarna arvet redan innan Jesus kom, därför att landet utlovades på betingelse av trohet mot förbundet. Betingelserna blev inte infriade och förbundet blev på detta sätt omintetgjort av judarna och inte av Gud, som då förkunnade upprättandet av ett nytt förbund. Detta nya förbund är fortfarande förkastat av judarna.

BETINGELSEN

Skulle landet vara geografiskt får vi inte glömma att det utlovats på bestämda villkor.

Ty Moses sade till judarna:

“Om du icke håller alla denna lags ord, som äro skrivna i denna bok, och gör efter dem, så att du fruktar detta härliga och fruktansvärda namn ’HERREN, din Gud’, så skall HERREN sända underliga plågor över dig och dina efterkommande, stora och långvariga plågor, svåra och långvariga krankheter. Han skall låta komma över dig alla Egyptens sjukdomar, som du fruktar för, och de skola ansätta dig. Och allahanda andra krankheter och plågor, om vilka icke är skrivet i denna lagbok, skall HERREN ock låta gå över dig, till dess du förgöres. Och allenast en ringa hop skall bliva kvar av eder, i stället för att I förut haven varit talrika såsom stjärnorna på himmelen; så skall det gå dig, därför att du icke hörde HERRENS din Guds, röst.” (5 Mos. 28: 58-63)

I tillfälle av otrohet är det mycket tydligt att löftet är helt annorlunda, och det som då har lovats judarna är förfärliga plågor för deras släkte, såväl som fördrivning från landet. Detta är förbundets villkor.

FÖRRÄDERIET

Judarna höll inte allt som stod i förbundet, såsom Moses bad dem göra. Bibeln säger rätt ut att de förrådde Gud genom att tillbe avgudabilder från grannländerna, som inte kände Gud. De efterliknade till och med deras seder och offrade sina barn till dessa gudar, istället för att prisa Gud. Detta är en av orsakerna till att profeten Elia blev så upprörd då Jeriko blev återuppbyggt till priset av människooffer till Baal (1 Kon. 16: 30-34; Jmf Jos. 6: 26).

Psalm 106 berättar om de många utslagen av Israels otrohet:

“De gjorde en kalv vid Horeb…De glömde Gud, sin frälsare…och de slöto sig till Baal-Peor…” de “beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.”

“De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara. Och de offrade sina sina söner och döttrar till offer åt onda andar. Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söner och döttrars blod”.

Detta är orsaken till att profeterna ropade ut sin fordömelse av forräderiet och kungjorde Guds vrede över Israel: “Hören då detta, I hövdingar av Jakobs hus och I furstar av Israels hus, I som hållen för styggelse, vad rätt är, och gören krokigt allt vad rakt är, I som byggen upp Sion med blodsdåd och Jerusalem med orättfärdighet…och säger: Är icke HERREN mitt ibland oss? …Därför skall för eder skull Sion varda upplöjt till en åker” (Mika 3: 9-12).

Jesaja profeterade också mot Israel när han sade:

“Hören, I himlar, och lyssna, du jord; ty HERREN talar. Barn har jag uppfött och fostrat, men de hava avfallit från mig. En oxe känner sin ägare och en åsna sin herres krubba, men Israel känner intet, mitt folk förstår intet. Ve dig, du syndiga släkte, du skuldbelastade folk, du ogärningsmäns avföda, I vanartiga barn, som haven övergivit HERREN, föraktat Israels Helige och vikit bort ifrån honom!” (Jes. 1: 2-4)

AVSKAFFANDET AV DET GAMLA FÖRBUNDET, OCH UPPRÄTTANDET AV DET NYA FÖRBUNDET

Efter att ha fördömt Israels förräderi, förklarade Gud, genom att tala genom Jeremia, att förbundet var upphävt av judarna, och förkunnade upprättandet av ett nytt förbund. Det skulle inte vara likt det gamla, eftersom den troendes del är Gud själv och inte något land:

“Se, dagar skola komma, säger HERREN, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus; icke ett sådant förbund som det jag slöt med deras fäder på den dag då jag tog dem vid handen till att föra dem ut ur Egyptens land det förbund med mig, som de bröto, fastän jag var deras rätte herre, säger HERREN. Nej, detta är det förbund som jag skall sluta med Israels hus i kommande dagar, säger HERREN: Jag skall lägga min lag i deras bröst och i deras hjärtan skall jag skriva den, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.” (Jeremia 31: 31-33).

OBS! DEL 2 i morgon den 6 Januari 2024

JESUS ÄR HERRE!

Det enkla livet med Jesus… eller ?/Jon-Are Pedersen

Jag tar nu med en artikel av Jon-Are Pedersen: ENKELT att gå med JESUS?

En del menar att kristna inte längre behöver gå igenom svårigheter. Men hur stämmer den uppfattningen överens med vad Bibeln lär?

Denna artikel publicerades först på Jon-Ares sida The Holy Remnant.


Jesus har vunnit seger för oss på korset. Det finns inget vi kan tillägga och inget vi kan ta bort. Den seger han vann har gett oss tillträde till Fadern och evig frälsning. Så är livet med Gud. Det är evangeliet om Jesus Kristus.

Men det har en del misstagit för slöhet och slapphet, som att nu är hela livet klart och nu behöver vi aldrig mera göra något. Det är sant inför Gud att det han gjort för oss i Kristus står fast, och det han lovat oss är vårt, alltid. Men, ingen ska tro att nu blir livet serverat på ett silverfat med guldskedar och kristallglas. Det är nämligen nu kampen börjar.

”Men om vi inte låter Guds Ord förnya våra sinnen, kommer vi falla längs med vägen precis som Israels folk, eftersom striden står i vårt sinne och i våra känslor.”

Vill vi leva det liv Jesus har köpt oss fria till, måste vi strida. Det är inte en strid efter köttet, det är en strid i den Helige Ande och en strid efter den Helige Ande. Vi är nu kallade att inta område efter område i våra liv, allt enligt Guds löften och tankar. Vi ska inte längre drivas hit och dit av alla möjliga slags känslor och tankar som kommer mot oss. Nej, vi ska stå fasta efter att ha intagit område efter område. Vi står fasta emot djävulens listiga lögner och släpper inte in fienden på vårt område igen. Genom Guds nåd är vi vad vi är. Det betyder inte att vi inte behöver jobba på vår frälsning. Tvärtom, det är nu arbetet börjar.

Jesus övervinner – men genom oss

Sinai-öknen
Sinai-öknen.

Allt Gud har gjort genom tiderna, för Israel och profeterna, krävde arbete. Ett tydligt exempel finner vi i andra Moseboken, som berättar om när israels folk var förslavat i Egypten. Gud befallde att Mose skulle gå till farao och säga åt honom att släppa sitt folk. Men Gud visste att farao inte skulle släppa Israel så lätt, så Mose fick gå många gånger och säga samma sak.

Gud lät Egypten möta Guds makt, men Mose var den som fick jobba och springa med budskapen fram och tillbaka mellan farao och israels folk. Farao var en elak man, så det var nog inte så trevligt att träffa honom. Dessutom fick stackars Mose klagomål från griniga och sura israeler. Ingen förstod Mose och det uppdrag han fått av Gud.

Men till slut släppte farao folket och de kunde gå ut ur Egypten. Lägg märke till att de fick . Gud sände inga vagnar eller änglar som bar dem. De fick bära sina egna saker och gick väldigt långt, innan de stötte på ett omöjligt hinder – Röda havet. Det är inte så konstigt att de blev sura på Mose och frågade: ”Fanns det inga gravar i Egypten, eftersom du har fört oss hit för att dö i öknen? Vad har du gjort mot oss? Varför förde du oss ut ur Egypten?” (2 Moseboken 14:11). Mose var nog under en stor press från både folket och egyptierna, som närmade sig bakifrån. Men Gud hade inte bråttom. Han öppnade Röda havet och folket kom fram till andra sidan, men inte utan fysiskt arbete, vånda eller slit.

Sedan fick de vandra genom öknen på grund av sin olydnad – i 40 år. Mose måste ha tröttnat på att hela tiden ledas runt i cirkel i öknen. Han han visste ju hur nära Kanaans land egentligen var; bara 14 dagars vandring från Röda havet. Folket dog undan för undan, och kvar stod Mose, Josua och Kaleb. Barnen var nu vuxna och de hade fått nog av sand, värme och manna. De längtade in i det förlovade landet som flödade över av mjölk och honung, och satsade allt för att slippa trampa mer i sand.

Krig och fara

Och svårigheterna fortsatte. Israels folk blev anfallna av nomadstammen Amalek. Mose gick upp på en höjd, och så gjorde Gud ett under. Så länge Mose höll upp sin hand hade Israel övertaget i striden, men så fort han lät handen sjunka fick Amalek övertaget. Kan du tänka dig hur länge Mose fick stå där med lyfta armar? En gammal man på 120 år, trött på gnäll, trött på sand, och nu trött i armarna också? Han fick hjälp att hålla armarna uppe, men det tog många timmar innan segern kom.

Ja, om vi nu går till striderna som folket var i, så var det ingen fäktningsmatch med regler och domare, eller med små lätta svärd och knäskydd. Nej, det var allvar; stora svärd, mycket motstånd, mängder av döda och mycket blod. Men sådant glömmer vi så lätt eftersom vi har en drömbild av hur det var. Vi tänker bara: ”De gick in och vann seger.” Så! Klart! Färdigt!

Det är så vi tänker vårt liv med Kristus ska vara. Han säger en sak, och är det väl inte så svårt. Han är ju den som ska övervinna hindren. Ja, men det genom oss. Så om Jesus räcker upp handen, då lyfts din hand upp. Om han strider, så gör han det genom dig. Om fienden kommer mot honom, är det du som märker av det.

Mot ondskans andemakter

Tro inte att det kristna livet är en enkelt match med lätta, små svärd, knäskydd och en domare som blåser av matchen om nåt orättvist sker. Åh, nej. Det är nu vi börjar arbeta, och det är tufft, men Jesus är den som strider genom oss, för oss och i oss. Vi är inte utan hjälp. Vi är inte utan seger. Däremot är det vi som får svettas. Det är vi som nu ska kämpa trons goda kamp. Och vi kämpar inte, som aposteln Paulus skriver, mot kött och blod, utan mot furstarna, makterna, världshärskarna i mörkret och ondskans andemakter i himlarymderna (Efesierbrevet 6:12). Vi kämpar mot en osynlig fiende.

Så, vad händer med oss och hur märker vi av striden? Vi märker den genom våra sinnen och våra känslor. Striden står i vårt sinne. Satans avdelningar kämpar mot våra känslor och tankar och försöker förblinda oss. Han försöker trötta ut oss, så vi ska ge upp. Vi är i en typ av propagandakrig, fast mycket allvarligare. Det kommer tankar på annat än striden vi står i. Det kan handla om tankar och känslor av uppgivenhet, meningslöshet, trötthet, tomhet, ensamhet, likgiltighet och annat ont. Köttet har ingen lust att strida, utan det finns väl roligare saker att göra?

Så vad gör vi när allt detta kommer emot våra sinnen? Ger vi upp? Lägger vi oss? Gömmer vi oss? Sticker vi undan? Det är där det visar sig hur starka vi är och hur mycket vi har förstått av den andliga striden. Det är där vi upptäcker styrkan i Guds Ord, som är den Helige Andens svärd (Efesierbrevet 6:17). Det är inte alltid enkelt, inte alltid lätt att ”inta landet”, men om vi håller fast vid Guds löften och Ordet, då får vi seger.

Men om vi inte låter Guds Ord förnya våra sinnen, kommer vi falla längs med vägen precis som Israels folk, eftersom striden står i vårt sinne och i våra känslor.

Det är en själens kamp vi strider. Djävulen är en slug motståndare och han vet hur han ska trötta ut oss. Han vet att han inte har en möjlighet att vinna på den andliga planet, så därför strider han mot vår själ. Själen är våra känslor och tankar, vårt sinne. Om vi bär på gamla känslor och tankar om oss själva, är vi som en öppen stad som fienden kan kliva in i utan strid. Men om vi tillåter Gud bygga upp murarna i vårt sinne, så att vi lär oss stå fasta i striden, kommer inte fienden kunna övervinna eller överlista oss.

Tänk på det som är rätt, gott och välbehagligt inför Fadern. Låt Ordet förnya dig till ande och sinne, och låt den Helige Ande göra Ordet levande, för tanken är att vi skall bli allt starkare i Herren och hans väldiga kraft.

Frid!

/Tack Jon-Are!

Jesus visar sin härlighet

Markus evangelium Kapitel 9

Jesus visar sin härlighet

1 Jesus sade till dem: “Jag säger er sanningen: Några av dem som står här ska inte smaka döden förrän de fått se att Guds rike har kommit med kraft.”
2 Sex dagar därefter tog han med sig Petrus, Jakob och Johannes och förde dem upp på ett högt berg✱ där de var ensamma. Och han förvandlades inför deras ögon. 3 Hans kläder blev skinande vita, så vita som ingen tygberedare på jorden kan bleka några kläder. 4 Och Mose och Elia visade sig för dem och samtalade med Jesus.
5 Då sade Petrus till Jesus: “Rabbi, det är gott för oss att vara här✱. Vi kan göra tre hyddor: en åt dig, en åt Mose och en åt Elia.” 6 Han visste inte vad han skulle säga, så skräckslagna var de. 7 Då kom ett moln och sänkte sig över dem, och ur molnet hördes en röst: “Han är min älskade Son. Lyssna till honom!” 8 Och plötsligt, när de såg sig omkring, såg de inte längre någon där utom Jesus.
9 På vägen ner från berget befallde han dem att inte berätta för någon vad de hade sett förrän Människosonen uppstått från de döda. 10 De tog fasta på det ordet och diskuterade med varandra vad som menades med att uppstå från de döda.
11 Och de frågade honom: “Varför säger då de skriftlärda att Elia först måste komma✱?” 12 Han sade till dem: “Elia kommer först och återupprättar allt. Men hur kan det då stå skrivet om Människosonen att✱ han ska lida mycket och bli föraktad? 13 Jag säger er: Elia har faktiskt kommit. Och de gjorde med honom som de ville, så som det står skrivet om honom.”
Jesus botar en pojke med stum ande
14 När de kom till de andra lärjungarna, såg de mycket folk omkring dem och skriftlärda som diskuterade med dem. 15 Så snart allt folket fick se Jesus, blev de förundrade och skyndade fram och hälsade på honom. 16 Han frågade dem: “Vad är det ni diskuterar?”
17 En i folkskaran svarade honom: “Mästare, jag har kommit till dig med min son som har en stum ande. 18 Var den än får tag i honom slår den omkull honom, och han tuggar fradga och gnisslar tänder och blir stel. Jag bad dina lärjungar driva ut den, men de kunde inte.” 19 Jesus svarade dem: “Detta släkte som inte vill tro! Hur länge ska jag vara hos er? Hur länge ska jag stå ut med er? Hämta honom till mig.” 20 Och de kom med honom till Jesus.
Så snart anden fick se honom slet den och ryckte i pojken, och han föll till marken och vred sig och tuggade fradga. 21 Jesus frågade hans far: “Hur länge har det varit så med honom?” Fadern svarade: “Sedan han var barn. 22 Ofta har den kastat honom i elden och i vattnet för att ta livet av honom. Men om du kan, så förbarma dig över oss och hjälp oss!” 23 Jesus sade till honom: “Om du kan? Allt är möjligt för den som tror.” 24 Genast ropade barnets far: “Jag tror. Hjälp min otro!”
25 Jesus såg att folk strömmade till, och han sade strängt till den orena anden: “Du stumma och döva ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer in i honom!” 26 Anden skrek och ryckte våldsamt i honom och for ut. Pojken var som livlös, och de flesta sade att han var död. 27 Men Jesus tog hans hand och reste upp honom, och han stod upp.
28 När Jesus hade kommit inomhus och lärjungarna var ensamma med honom, frågade de: “Varför kunde inte vi driva ut den?” 29 Han svarade: “Den sorten kan bara drivas ut med bön.”✱
Jesus talar än en gång om sitt lidande
30 Sedan gick de vidare därifrån och vandrade genom Galileen. Jesus ville inte att någon skulle få veta det, 31 eftersom han höll på att undervisa sina lärjungar. Han sade till dem: “Människosonen ska utlämnas i människors händer, och de kommer att döda honom. Men tre dagar efter✱ sin död ska han uppstå.” 32 Men de förstod inte vad han menade och vågade inte fråga honom.
Vem är störst?
33 De kom till Kapernaum. När Jesus nu var hemma, frågade han dem: “Vad var det ni talade om på vägen?” 34 Men de teg, för på vägen hade de talat med varandra om vem som var den störste. 35 Jesus satte sig ner, kallade på de tolv och sade till dem: “Om någon vill vara den förste, så ska han vara den siste av alla och allas tjänare.”
36 Sedan tog han ett litet barn och ställde det mitt ibland dem, omfamnade det och sade till dem: 37 “Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn tar emot mig. Och den som tar emot mig, tar inte emot mig utan honom som har sänt mig.”
Inte mot oss utan för oss
38 Johannes sade till Jesus: “Mästare, vi såg en man som drev ut onda andar i ditt namn, och vi försökte hindra honom eftersom han inte följde oss.” 39 Men Jesus sade: “Hindra honom inte. Ingen som gör en kraftgärning i mitt namn kan sedan genast tala illa om mig. 40 Den som inte är mot oss är för oss. 41 Den som ger er en bägare vatten att dricka därför att ni tillhör Kristus – jag säger er sanningen: Han ska inte gå miste om sin lön.
Frestelser och förförelser
42 Den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bättre att få en kvarnsten hängd om halsen och bli kastad i havet. 43 Om din hand förleder dig till synd, så hugg av den! Det är bättre att du går in i livet stympad än att du har båda händerna kvar och hamnar i Gehenna✱, i elden som aldrig slocknar. 45 Och om din fot förleder dig till synd, så hugg av den! Det är bättre att du går in i livet halt än att du har båda fötterna kvar och kastas i Gehenna. 47 Och om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det! Det är bättre att du går in i Guds rike enögd än att du har båda ögonen kvar och kastas i Gehenna, 48 där deras mask inte dör och elden inte släcks.✱
49 Var och en ska saltas med eld✱. 50 Salt är bra, men om saltet förlorar sin sälta, hur ska ni då få det salt igen? Ha salt i er och håll fred med varandra!”

/ JESU UNDERBARA SANNA ORD. VAD sker i världen? ONDSKAN är så stor som JESUS säger här att : Man blir kastad i Gehenna, den eviga ELDEN. VAD gör man i världen EMOT MÄNNISKOR NU?? DÄRFÖR att det sker så mycket hemskt så kommer människor att bli kastade i elden på grund av sina GÄRNINGAR. (Vaccin, alla slags mord, m m). Vi ska vara föredömen, vi troende. Vi måste ha reda på VAD som sker, dygnet runt, vi kan inte sova och inte förstå, utan vi måste ha ett vaket sinne.

Elia, Gudsmannen:
Elia som gudsman, profet och mirakelman, ja det berättas en hel del om
Elia(h) i bibeln.

Han hade en viss makt, ja de kom ju från Gud naturligtvis. Elia kan du läsa om i 1 Kungaboken m m.
om vad han fick och måste vara med om. Idag skulle man säga att han var en riktigt tuffing, en man
som verkligen gjorde Guds vilja, ja en gudsman.

Jakob 5:1Elia var en människa med samma natur som vi.Han bad en bön att det inte skulle regna, och då regnade det inte över landet under tre år och sex månader. Bl a for Elia upp till himmelen i en stormvind.

/God Jul-Helg, tycker många KRISTUS-Troende, men många finns som vet felen i att fira

Varför sorg? Jo för att: Man firar JESU födelse på fel dag /dagar och fel månad m m IGEN.

OBS! Världen och julen -Maria och Josef skulle skattskrivas m m, och då skulle Maria som var höggravid sitta på en ÅSNA i 13 mil? Det var vinter där också… Det tar några dagar! på den tiden… Hon måste ha varit en väldig atlet denna unga dam som klarade av det och mycket mer under den resan!! Det står inget i bibeln om DAG då barnet Jesus föddes. Men Man säger september och det borde varit så. FIRAR man sin födelsedag på FEL DAG?? Gör DU DET??? Men i VÄRLDEN VET man att det var den 24/25 Dec??? Hmmm, märkligt.

Det tar mig till nästa anledning till varför jag inte firar jul. Julen är av världen, och vi är befallda ”Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen, finns inte Faderns kärlek i honom”. /Joh 2:15

Fakta att världen, som hatar Kristus och Hans blods försoning för synd, gör mera väsen av Julen än någon annan helgdag bevisar för mig att Julen inte kommer från Gud. Om den 25/24 december verkligen var födelsedagen för den välsignade Guds Sonen, så skulle världen inte ha någonting med den att göra!

Du behöver inte vara en Kristen för att fira jul. Även i icke-kristna länder som Japan, Tjeckoslovakien, Polen och Ryssland firar folk Jul.

Folk över hela världen, som till den största delen inte är medvetna om Bibeln eller Jesus Kristus, slukar Julfirandet. Att ta julen från världen skulle vara svårare än att ta godis från ett barn.

Man måste erkänna, världen är gift med avguden Christmas (Jul). Faktiskt, blir fler folk fulla vid Jul än vid någon annan tid på året. Det är fler stora partyn och mer själviskhet än någonsin, mer än vid någon annan årstid. Bevisar inte detta att det inte kommer från Gud? –VISA istället Gud att du inte faller för det som är uppenbarligen felaktigt och inte lägger ditt hjärtas lyssnande till seder och traditioner som Herren inte vill se. Du som är kristen bör se om ditt hus och inte göra som de som inte tror. Kyrkorna är fulla av granar och kulor och allt som inte Gud vill ha. Han vill ha ett rent hjärta som inte följer fel saker. Fruktar man Gud??? Knappast.

Världen älskar Julen, men den hatar Kristus.

VARFÖR FIRAR S K KRISTNA JUL?

Satan är full av lögner som han vill ge människor så att man inte tar reda på SANNINGAR som GUD vill Ge.

Synd och Sanning. Artikel Jon-Are Pedersen, Sida: Jes 53

Ja ALLA har syndat och ALLA behöver JESUS och Frälsningen, ja alla behöver få veta att JESUS frälser från ondo, och till ETT NYTT LIV. Det är sena tider och många, så många, måste få möta Honom som är Jesus och tillika Gud. Läs artikeln.

Joh Upp 7:10 och de ropade med stark röst:”Frälsningen tillhör vår Gud,som sitter på tronen,och Lammet!”

Apg 13:47För så har Herren befallt oss: Jag har satt dig till ett ljus för hednafolken, för att du ska bli till frälsning ända till jordens yttersta gräns.”
Apg 16:17Hon följde efter Paulus och oss andra och skrek: “De här människorna är den högste gudens tjänare! De förkunnar för er en väg till frälsning!”

Lukas 1:77 Du ska ge hans folk kunskap om frälsningen,med förlåtelse för deras synder

Ps 89:27Han ska ropa till mig: “Du är min Far, min Gud och min frälsnings klippa!”
Ps 91:16Jag ska mätta honom med långt liv och låta honom se min frälsning.”
Ps 95:1Kom, låt oss ropa till Herren, jubla till vår frälsnings klippa!
Ps 96:2Sjung till Herren, lova hans namn, ropa ut hans frälsning dag efter dag!

TRO. ? Så många värjer sig emot att VILJA tro på Gud, dörren till honom är inte öppen för evigt.

DU som känner Gud och har varit frälst länge vet hur livet var utan Gud. De som INTE är frälsta NU, ja det är MÅNGA, och det är en katastrof! ALLA ALLA borde vara det och ta emot hans kärlek. DÖRREN kan snart stängas för den som inte knackade på och sökte Gud för länge sedan. Det är så många som skrattar åt vår tro, men så sorgligt, de råkar ju väldigt illa ut. Det försöker man säga till dem, men de skrattar ännu mer. Världen blir mer och mer smutsig och man hånar verkligen den troende, det får vi känna på hela tiden då vi skriver som detta här eller annat på/i media. Man blir mer och mer kall inför att det faktiskt finns en Gud. Ok, de får tycka så men det är så oerhört sorgligt att vara den som stör dem med ‘dumheter’ och ‘lögner’.

Ps 80:20
Herre Gud Sebaot, upprätta oss! Låt ditt ansikte lysa så att vi blir frälsta.
Ps 106:8
Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt känd.
Ps 106:10
Han frälste dem från motståndarens hand och befriade dem från fiendens grepp.
Ps 106:8

Ps 37:39De rättfärdigas frälsning kommer från Herren, han är deras borg i nödens tid.
Ps 50:23
Den som offrar lovets offer ärar mig, och den som ger akt på vägen ska jag låta se Guds frälsning.”
Ps 68:20Lovad är Herren! Dag efter dag bär han oss, Gud är vår frälsning. Sela
Mark 11:22Jesus svarade dem: “Ha tro på Gud!
Joh 14:1Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig.
Apg 16:34Sedan förde han dem upp till sin bostad och dukade ett bord, jublande glad över att han med hela sin familj hade kommit till tro på Gud.
Rom 4:20Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran,

Jord utan djup? Hjärtats jordmån

Och somt föll på stengrund, där det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord.”  Matt 13:5 AV de lärdomar denna liknelse giver, förstå vi, att jordmånen ingalunda är betydelselös. Den goda säden föll i “goda och uppriktiga hjärtan”.

Jag förmodar, att den ytliga naturen är stengrunden med icke mycket jord. Människor av detta slag äga inga bestämda grundsatser, de bli rörda av en bevekande vädjan, en god predikan, en melodisk sång. Det ser först ut som om något hade skett med dem, men det finns icke mycket jord — intet djup, ingen verkligt ärlig avsikt, ingen allvarlig åstundan att lära känna sanningen för att göra den. Låt oss granska vårt hjärtas jordmån!

Då en romersk soldat av sin vägvisare fick höra, att den väg han ämnade taga kunde kosta honom livet, svarade han: “Jag måste gå — leva måste jag icke.”Detta var djupt. Då vi äro lika fasta i vår övertygelse, skall något ske.
En ytlig natur behärskas av sina impulser, intryck, intuitioner, instinkter, och i hög grad av omgivningen. En djup natur ser bort ifrån allt detta och går stadigt framåt, seglar genom alla stormar och dimmor in i det klara solsken, som alltid finns på andra sidan.

Den bidar det tillkommande, som städse medför belöningen för sorgen och för det som såg ut att vara nederlag och misslyckande.Då Gud har fördjupat oss, kan Han meddela oss sina djupare sanningar, sina innerligaste hemligheter och giva oss större förtroendeuppdrag. Herre, led mig in i ett djupare liv med dig och fräls mig från ytlighet!

Djupare, om lidande det kostar,
djupare ändå,
så att rotad i Hans helga kärlek
frukt jag bära må! O, djupare mig för
och högre varje dag!
Ja, visare mig gör,
Herre, i din helga lag!

Från “Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman.

De kloka orden som beskriver vad Gud vill

J C Ryle och översättningarna är trevliga och nödvändiga anser jag. De finns på Facebook om man vill läsa mer av honom. Gud vet vad HAN vill att vi ska göra och hur vi ska vara, särskilt emot andra, vi får göra så gott vi kan och försöka att göra Guds vilja- varje dag och stund.

Det han nämner här i texten har jag varit med om, alla sorterna av sorg och mer, därför anser jag det vara nödvändigt att tala om att GUD kan ändra ALLA situationer av fel till att bli rätt! Underbart, ja. Jag var också en som INTE kände Jesus, men han gav mig frälsning och kärlek, och där är vi fortfarande.. Det är gott och LIVSVIKTIGT med Guds kärlek och GEMENSKAP, -ända in i döden.

Att bli född på nytt är att träda in i en ny existens, att få och ha ett nytt sinne, ett nytt hjärta, nya vyer, nya principer, nya smaker, ja allt blir nytt men det gamla kan också finna vägar in i det nya. Det kan bli svårt men Gud ser till att det nya överväger, för han ger oss tid och hjälper i alla situationer.

Jesus säger oss att vi ska gå samma väg som han fick gå och lida och Jesus fick den värsta död. Nu vet vi att vi lever i de sista tiderna och därför kan vad som helst hända. Det kan hända att också vi blir illa både bemötta och att vi får gå igenom något liknande som JESUS fick i sitt lidande, ja vi kan få dö för vår tro. Man hatar de kristna, och det är något vi måste tänka på och kunna bära. Det är inte bara en skakning på huvudet åt oss, som vi kan möta, utan MYCKET mer ALLVARLIGT. När vi läser Johannes Uppenbarelsebok så kan vi läsa och förstå vad som kan vänta. Guds överflöd av kärlek är alltid med oss, även då vi kan tvivla och undra om han HÖR och SER oss!

Här på sidan kan du alltid läsa om Jesus, det finns hur många artiklar som helst som handlar om HANS KÄRLEK till oss, och HUR vi måste kämpa för att leva så som HAN vill och önskar och KRÄVER av oss!

England och överdödlighet i covid’vaxx’ / Se: Hamas – ett profetiskt perspektiv

SE VIDEON OM HAMAS.

https://www.youtube.com/watch?v=Cd4NqC6Noqk&t=1s
2 Kor 4:10Alltid bär vi Jesu död i vår kropp, för att också Jesu liv ska bli synligt i vår kropp.
2 Kor 1:10Från en sådan död räddade han oss, och han kommer att rädda oss igen. Vårt hopp till honom är att han ska fortsätta rädda oss,
Rom 8:10Om Kristus bor i er är visserligen kroppen död på grund av synden, men Anden är liv på grund av rättfärdigheten.
Rom 6:5För om vi är förenade med honom i en död som hans, ska vi också vara det i en uppståndelse som hans.
Rom 6:7Den som är död är förklarad fri från synden.
Rom 6:10Hans död var en död från synden en gång för alla, men hans liv är ett liv för Gud.

KRISTUS JESUS, vår HERRE! LÄR KÄNNA HONOM!

Att följa JESUS kostar oss allt. Video med svensk text.

Nu är det hög tid att förbereda sig för hur det kommer att bli de närmaste åren och det kommer att bli TUFFT, ELLER det tuffar på ‘som vanligt’, och allt är ok?? No no, det tror inte jag i alla fall, det kommer att bli stora förändringar i våra länder. Om man är klok så följer man JESUS hela vägen nu och får försaka en hel del (det antar jag, eftersom bibeln säger så, och vi är många som redan pinats en del på olika vis). Se videon här och den har svensk text. Då kan du/ni komma underfund med om HUR mycket ni kan älska JESUS eller BÖR älska honom, -HAN som frälser människor, till evigt liv-

1 Petr 2:21 Till detta är ni kallade. Kristus led i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni ska följa i hans fotspår. 

Gal 5:25Om vi har liv genom Anden, låt oss då också följa Anden.

Man kommer att pina oss och plåga oss på olika vis. Nu är redan planerna färdiga, de som JESUS varnar för. Han vet exakt vilken tid det är och nu måste vi vara i ett med honom för att förstå hur HAN vill att vi ska agera. Hur vet vi det då? Jo, att följa honom är att vara undervisad av hans ord och att lyssna till den helige Ande. Klarar man det? Ja, det gör man om man älskar JESUS, DÅ får man KRAFT! Hämta den kraften och förbered dig på att VANDRA vidare med HONOM, Hem till Himmelrik. LÄR av Guds ord och, /i bibeln.

Matt 8:19Då kom en skriftlärd fram och sade till honom: “Mästare, jag vill följa dig vart du än går.”
Matt 16:24Jesus sade till sina lärjungar: “Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig.
3 Joh 1:11
Älskade broder, följ inte dåliga exempel utan goda. Den som gör det goda tillhör Gud. Den som gör det onda har inte sett Gud.

2 Kor 12:9  men han svarade mig: “Min nåd är nog för dig, för min kraft fullkomnas i svaghet.”

Gud har alltid sista ordet, i alla sammanhang eller frågor, Låt honom leda dig.

BARA JESUS är värd att prisas. Han är Kung.

SANT! / Det finns ingenting som INTE Gud kan klara och det är så gott att veta att HAN och bara HAN känner oss in i minsta skrymsle av vårt hjärta. Gud är inte elak, men rättvis och god och den store allvetaren, han som är SKAPAREN. Man skojar om Gud och håller honom för intet, och det är en synd, bland de många andra synderna, och lögnerna, som hånar honom.

KAN man egentligen förstå att JESUS dog för oss alla? Nej, det är svårt för de flesta, och världen behöver höra allt om JESUS, Frälsaren, innan det är för sent. I hans DÖD får vi LIV! Nytt liv och EVIGT LIV. Man skojar om Jesus med pikar och lögner och i satanisk verksamhet, men HAN vet om det och kommer att verkställa straffet för de synderna. Jodå.

Ja BARA JESUS kan vända en bedrövelse till ett meddelande om hur att leva, En livstest med sår vänder han till ett vittnesbörd. HAN tar en prövning till en triumf av segrande. Från att vara ett OFFER till att Segra!

HAN och bara HAN är värdig allt, och värdig att prisa i evighet. Amen.

Jesus är min Kung, han är min Frälsare, Han är min helare/Läkare, ja han är allt som står här och som man kan tänka, han är allt vi kan tänka oss att vi kan behöva i LIVET, som han gett oss, hur det än ser ut eller blev, i detta liv. Tacksamhet.

KRAM TILL ER ALLA SOM LÄSER HÄR. Har ni något särskilt ni vill berätta om här som Gud gjort i ert liv? ……jag lägger gärna in era berättelser här!