Archives

Att vara i rörelse

Predikan av Arne Imsen från 1999

Vågrörelserna som sköljer över Sverige och andra länder uttrycker på ett mycket konkret och påtagligt sätt feminismen, vilken i sin tur har sin upprinnelse i katolicismen. Inte i katolska kyrkan, för det är något annat, men katolicismen. Dessa vågrörelser har nu gått ut över hela kristenheten.
Jorden är fylld av tegelstensbyggnader som kallas Guds hus. Alla har en väldig strävan. De har torn som reser sig högt upp, och vanligtvis kröns de av en tupp. Symboliken är tydlig, de försöker resa sig upp för att riktigt markera strävan mot höjderna – ett torn, två, tre torn. I alla fall torn som visar en inriktning. Men Gud vill att vi ska vara hans hus, uppbyggt med gudomligt material och sammanbundet av det himmelska murbruket.
Detta kan vi aldrig prestera, det är helt uteslutet, men vi kan ha hans löften som mål, så att löftena blir upplevelser. Det skrivna Ordet blir det upplevda ordet. Hur ska detta kunna gå till? Här är svaret: ”Låten eder alla uppfyllas av Anden … ” Låten – det är alltså fråga om viljan. Vill du bli uppfylld med Anden så finns alla möjligheter att bli det, men det går inte genom passivitet. Bibeln måste bli levande och hågen väckt, så att vi kan sätta oss i rörelse. Grundförutsättningen för att detta ska ske är att vi allesammans låter oss uppfyllas av den helige Ande.
Nästa bibelord är ett oerhört mönster för hur Gud förverkligar sina planer och för hur suverän han är. Han är fullständigt oberoende av våra händer, vår intelligens. Ändå vill han ha allt vi representerar för att bruka det i sin tjänst. Han har givit oss förebilder och ideal som vi måste tänka på och tillägna oss. Vi måste bli riktiga forskare, så att vi kan gräva fram hemligheten till hur detta kan förverkligas.

Guds mönster
I Hesekiels första kapitel finns Guds mönster. Han ger oss en förebild genom de märkliga rundlarna. Vi kan kalla dem hjul. Det är en hel mängd helt förunderliga hjul. De beskrivs som inbyggda i varandra och står i ett speciellt förhållande till varandra. All deras verksamhet förutsätter energimottagande ifrån en alldeles bestämd himmelsk kraftkälla. Helt plötsligt drog de åt ett håll. Inte ett och ett, men alla tillsammans! Det var inte så att det kom en ängel från himlen och ryckte loss dem från varandra och skickade hjulen åt olika håll. Det anses ju annars vara maximal andlighet – att vara fri. Frågan är väl då vad du är fri till. ”Fri att älska, fri att tjäna…”
Men fri att älska och tjäna är inte att släppa loss sina inre drömmar. Det är att älska Gud och tjäna honom.

Dessa hjul har ett bestämt förhållande till varandra och de kommer alltid samlade, inte ett och ett; hit och dit: min vision, min plan, mina drömmar och mitt förverkligande. Den köttsliga människan är ovillig att underordna sig en gudomlig plan, att foga sig in i ett gudomligt mönster och att hitta relationen till de andra hjulen. Därför tycker hon att hon kan slita sig loss från de andra och dra iväg åt det håll hon själv tycker passar. Men om man är inne i Guds plan, Guds mönster, då har man en väldigt stor längtan efter att få vara tillsammans. Det är fråga om en kärlek fri från egenkärleken, egennyttan, självförverkligandet. Åter till denna fantastiska bild. Rätt vad det är så sätter sig hjulen i rörelse. Här är förutsättningen för Guds rikes framgång. Och för församlingens förverkligande av sitt mycket hemlighetsfulla uppdrag. Vi ska återkomma till hjulen, rundlarna, rörelsemönstret, relationerna, förutsättningarna, gemenskapsbehovet. Allt det jag nu sagt ligger i fullständig strid med tidens ideal och förebilder. Det får vara hur det vill med den saken, men om vi har förtått detta enorma budskap, då blir bönen: Herre, hjälp mig hitta min plats i denna förunderliga värld, hjälp mig att förstå betydelsen av riktiga relationer till hjulet ovanför och hjulet under; hjälp mig att vara villig röra på mig och inte bromsa upp, hjälp mig så jag inte frigör mig på ett falskt och felaktigt sätt från det sammanhang där du har placerat mig, utan finner det viktigt och angeläget att tillsammans med de andra hjulen få vara i rörelse i enlighet med ditt enorma uppdrag.
Bara hjulen kommer på plats, bara Herren får dem i rörelse så är kampanjernas tid slut och väckelsehysterin har försvunnit. Där upptäcker man att gudsingripandet inte är baserat på impulser, utan det är planmässigt förberett och metodiskt genomfört, så att var och en hittar sin plats. Där kan vi vara med och ge näring åt förflyttningen i den ena eller andra riktningen. Vinden blåser vart den vill … Det är den rörligheten vi behöver ha, tillsammans.
Gud har upprättat en källa i Sions stad mot all synd och orättfärdighet. Där vill han rena oss så att vi frimodigt kan kungöra hans hemligheter.

Det jag nu ska tala om kräver mycket. Det får inte bli slagträn som vi använder i den teologiska trätan eller i den kyrkopolitiska kontroversen. Det vore helt meningslöst. Då är det bättre att man avslutar striden och blir katolik, och inte tänker på annat än mässor, ikoner, reliker och sådant som är prydligt, kulturellt, allmänt och uppbyggligt. Sedan får man försöka lösa frälsningsfrågan med avlat och försöka hålla sig utanför skärselden och även försöka få andra loss ifrån pulgatoriet. Men ingen av oss vill väl det? En hel del saker här är rent förfärliga tycker vi. Exempelvis Mariakulten. Men funderar vi på hur det är med vår egen Mariakult?

Antikrist och hans brud
Antikrist håller på att församla sin brud, sin drottning. Allt det han företar sig är en förvanskning eller imitation av Guds planer och metoder. Krist blir Antikrist, Lammets hustru blir den stora skökan … Den profana och religiösa makten förenar sig. Sist och slutligen ser vi denna förunderliga kombination av motstridiga krafter som plötsligt träder fram med denna sköka.

Människans stora behov är försoning med Gud. Men man saknar korsets kraft. Man kan erbjuda vad som helst, sjunga om tomtar och troll, psalmer och visor, framföra olika variationer av konst som man sätter upp så att människan får fäste för sin virrande och sökande blick. Men det människan får är vin iskänkt ifrån kalken som den här vidriga superhoran, lyxhoran, har. Det här är inget party för några handplockade kyrkobesökare, utan hela mänskligheten är berusad. Det skökan säger även då hon försöker vara vis och klok, är ingenting annat än fyllesnack. Hon ljuger! Hon berusas av sina egna lögner, och berusar andra genom att kärleksfullt och generöst, tjusande bjuda. Det är helt oerhört att en hel mänsklighet blir bedragen.
Vad har då Jesu brud fått? ”I vinsalen har han fört mig in, och kärleken är hans baner över mig” (Höga V 2:4). Har du förts dit? Han styrker mig med äpplen och sötaste vin, sjöng man förr. Vem är det som gör detta? Det är inte lyxhoran från Babylon! Nej, han som lett oss in i vinsalen, där det finns alla årgångar från skapelsens begynnelse, och där det mot alla naturliga lagar konstateras att han har gömt det bästa vinet till sist, är vår Herre Jesus Kristus.
Mitt i denna berusningens, förvirringens och gudsfrånvändhetens tid har han sparat det bästa till sitt folk, till den sista generationen. ”Då skall jag utgjuta min Ande över allt kött.” Vi kan inte mobilisera något försvar, men vi kan få ett inneboende övertryck, ett andligt övertag över dessa krafter. Förförelsens magnifika är så slugt uttänkt, så man har nästan en känsla att det här har ingen människa kunnat hitta på. Här talar en annan furste, Lucifer, sitt språk; förförelsens, lögnens och bedrägeriets språk. Han gör det som han alltid gjort ända från fallets dag. Han framstår allt tydligare bakom skeendet. Han har försökt imitera Gud så att det ska se ut som om han själv vore Gud och Gud vore satan, att himlen är helvete och helvetet är himlen, att svart är vitt och vitt är svart. Förförelsens konster. Hur har han lyckats så totalt med detta?
Vi har hört uttrycket ”det stora avfallet”. När inträffar det? Då Guds eget folk har maximala möjligheter att se tecknen, att orientera sig i tiden och låta sig uppfyllas av Anden för att sätta kurs mot himlen, då Jesu Kristi församling har större resurser än någon gång tidigare i sin historia, med rikare löften än någon annan tidigare generation – då inträffar det fullständigt motsägelsefulla. När man har dessa stora resurser, då börjar stjärnfallet. Stjärnorna faller från himlen ner på jorden. Det är ett fall i andevärlden, men stjärnorna, Herrens tjänare, faller ifrån det eviga himmelska firmamentet ner på jorden. Som ett resultat av detta uppstår kaos och förvirring. Det blir till sist så att när Gud själv tar itu med avfallet och alla dess konsekvenser, då reduceras furstarna till nollor och försöker gömma sig bakom de förskansningar de byggt upp för att bereda människorna trygghet.

Var ska vi gömma oss för Guds vrede? För Lammets vrede? Det finns ingen neutral plats att fly till. Det finns ingen förskansning att gömma sig bakom. Allt är uppenbart, avfallet bekräftat och Guds åtgärd ett faktum.

Vem kan stå emot brudgummen, skökans, drottningens man Antikrist; vem kan stå emot? Skriften säger: ingen. Människorna är fullständigt tillintetgjorda inför mötet med hans ande, hans ideologi, hans kulturyttringar, hans religiösa form, hans projekt och program. De blir totalt avväpnade. Kan ingen stå emot? Jodå, den Smorde kan. Det heter: de som icke har dragit sig undan, de valde att följa Lammet vart det går. De hade icke sitt liv så kärt att de drog sig undan …
Det fanns de som nöjde sig med Guds tillåtna vilja och blev Antikrists byte och offer. Men så fanns också några som gick in under Guds fullkomliga vilja för att följa Lammet vart det går. De som inte skonade sig själva av en eller annan orsak, men var redo att ge sina liv.
Jag känner i mitt hjärta ett rop: Herre Jesus Kristus, är jag verkligen en korsbärare i din efterföljd, eller är det så att jag nöjer mig med ett kors runt halsen. Har jag korset endast som dekoration och symbol? Det som kan hjälpa oss är korsets kraft! Här finns källan han har upprättat för att befria sitt folk från feghetens och självupptagenhetens synd, så vi får vara med om en reningsprocess.

Levande uppenbarelse
Församlingen fick en viktig och synnerligen angelägen undervisning i Uppenbarelseboken. Där ges oss en väldig orientering. Om vi läte oss uppfyllas av den helige Ande och fick den visdom som Guds Ande representerar och den kunskap som Anden vill förmedla till oss och igenom oss, så blir uppenbarelsen levande. Låt oss studera, riktigt forska, tränga oss in i den värld som vi tycker innehåller så många och svåra symboler, men som egentligen är klar och enkel. Om vi får den ner på det plan där det hör hemma, så blir det inte någon filosofisk eller akademisk uppfattning. Varje tal i Uppenbarelseboken har en betydelse: sju församlingar, fyra väsenden… Så kan vi fortsätta att forska. Ett bestämt antal dagar, begränsad och avgränsad tid. På ett år skall denna otroliga, förfärliga förförerska blottas. Den som egentligen kommer att bli verkställare av dessa förfärliga domar som omtalas i bibelns sista bok, är djuret som skökan sitter på. Han ska beröva henne alla hennes rikedomar, konfiskera alla hennes egendomar, där hon i sitt högmod proklamerar: Jag är ingen änka, jag sitter som drottning!
Det är märkligt att budskapet som varnar för skökan och hennes väsende inte tränger igenom. Om det försvinner, då blir resultatet det stora avfallet. Andra idéer övertar, andra förebilder, avgudabilder som hämtas från Babylon. I varje tid går det igen. Där uppenbarelsen trängts ut blir folket tygellöst. Om den tonen som fanns i väckelsetider tystnar, om den dimensionen försvinner, så får man istället en tendens att bli stormodig och skrytsam, man börjar sjunga om sig själv och sitt arbete, sina projekt. Man berömmer sig av sociala bragder och annat. Istället för att peka på Kristus reserverar man församlingen som ett skyltfönster där man marknadsför egna produkter. Himlen gråter, Jesus sörjer, Anden har dragit sig tillbaka. Istället har en annan ande tagit över. Det märks först och främst i en ny generation som vet väldigt litet om Josef. Därför är det naturligare för dem att etablera kontakter med omgivande folk och deras gudar. Denna etablering började så fint. De som skulle prisges gjordes istället till vattenbärare och vedhuggare. Så småningom tog det främmande elementet över därigenom att man befryndade sig med de omgivande folkens döttrar.

Det finns ett folk som i den här situationen inte sitter i vikarna och underhåller varandra, eller ägnar sig åt stora debatter eller konferenser. Det finns fortfarande ett folk som prisger sitt liv på stridsfältets höjder. Där vill jag vara med! Jag ber till Gud om ynnesten att få tillhöra den skara som inte leker eller diskuterar bort tiden eller roar sig, som det står omtalat om dem som satte sig ner att äta och sedan stod upp för att leka.  Mitt i bedrövelsen finns ett hopp. Nyckeln till vår framtid ligger i detta faktum: HAN LEVER! Han skall komma igen! Han skall fullborda Faderns avsikter, och förhärliga sig i och genom sin församling.
Tack för ett förnyat uppdrag! Guds budskap till en ny generation! Vi märker att det är inget nytt budskap, utan det gamla som blir förnyat. Så är det alltid. Guds Ord står fast, ty det är hans gamla, beprövade budskap för en ny generation som skall gå över floden; lämna öknen och inta landet. Vi har väldigt stora svårigheter. Förmodligen de största någon generation haft då det gäller exempelvis koncentration, omfattning, konsekvenser. Vi lever i en tid då problemen får sådana dimensioner att Gud måste avsluta. Situationen i mänskligheten blir så komplicerad och svår att det inte finns någon form av lösningar, och då måste Gud avbryta, ty annars skulle intet kött bli frälst; hela mänskligheten skulle gå under. Då säger Gud: Hit, men inte längre! Och så avslutar han den förfärliga attacken mot den Smorde. Denna attack som tar sig uttryck i strid mot höga värden och människor. Det finns starka intressen som upplöser normala relationer och förvandlar hela mänskligheten till ett perverst, avogt och totalt förvirrat släkte. Där säger Gud stopp, för de utvaldas skull. Om vi inte skulle ha någon annan uppgift i tiden, så har vi uppgiften att dämma upp denna fruktansvärda flod av våld och ondska som drar fram över jorden. Natten kommer då ingen kan verka. Då avblåser Herren striden och evakuerar sitt egendomsfolk.

Men tänk att vi får finnas här som en moteld. Det sker inte genom att vi likbildas med världen eller låter oss uppfyllas av de andemakter som är rådande i världen. ”Låten eder alla uppfyllas av helig Ande.” Skall vi ta emot erbjudandet och gå in i det så att vi verkligen blir det Gud vill att vi skall vara? Det går inte komma med salt då förruttnelsen är ett faktum. Det har ett förebyggande syfte på jorden – inte i världen. Världen kan inte räddas, den är genomrutten. Som ljus i världen har vi en uppgift att lotsa människor ut ur träsk och förödelse, upp till Sions berg, som lyser. Staden lyser och orienterar oss så att vi kan hitta och förenas med Guds rike. Berget är Guds rike, staden är Guds församling.
Tack Herre, för uppgiften, tack att vi får vara med, tack för förtroendet! Hjälp oss att förstå vad Du vill, så att vi inte blir socker, sötningsmedel, budbärare som kittlar människorna i öronen, utan blir salt! Vi vet saltets effekter – det skapar törst. Predika ordet, så kommer hunger och törst efter rättfärdighet!
Vi ska inte förenas med världen. Jesus har tagit oss ut ur världen. Däremot skall vi göra ständiga inbrytningar och erövringar; rycka människor loss ur dödens käftar och överföra dem till Guds rike. Det sker inte genom
konvertering; det sker genom Guds eget Ord som predikar omvändelse. Därefter måste man igenom gränsområdet, floden, dopet i vatten, dopet i den helige Ande, in i Guds fullkomliga vilja. Gud har kontrollen. Han vakar över dig och mig, församlingen, våra barn. ”Frukta icke du lilla hjord, ty det har behagat eder Fader att giva eder riket.” Vi tackar Gud för hans välsignelser. Låt oss i fortsättningen som aldrig förr tacka honom för att han gav oss riket. Fastän vi är så små och eländiga, fick vi förtroendet och han gav oss fullmakt att vara försoningens sändebud.
……….

Vi har talat om Guds plan med de utvalda, nu ska vi titta litet på Guds plan med hela mänskligheten. Vad som ska ske då tidpunkten kommer för den skilsmässa som är absolut nödvändig. Då ska det hemlighetsfulla Gudsriket med dess medborgare synliggöras, och det ska bli uppenbart vem Jesus är. På en timme skall Guds vrede befästas. På en timme skall Gud bryta ner, förinta och förstöra allt det mänskligheten har byggt upp under årtusendens arbete, möda, strider, slit. Under årtusenden med kultur, religiositet, litteratur och vetenskap.
Hon har byggt upp sitt folkhem, sitt samhälle, sitt paradis. Olika filosofier, ideologier, inspirationer, visioner, kyrkor, organisationer. Mångtusenårig historia skall få sitt facit då Herren träder ner och förintar alltihop på en timme. Det går snabbt när Gud griper in. Tänk på alla de som i årtionden, århundraden har lidit martyrskapets konsekvenser och känt att varje minut har varit påfrestande och känts som en evighet. Alltid har det sett ut som om det inte skulle finnas någon räddning. Allt detta som har sammangaddat sig mot Jesu vittnen skall möta sin överman när Herren träder fram. Då gör han upp med hela systemet på en timme. I ett enda ögonblick är allt borta, och så träder han fram i full härlighet; den Smorde, hans Rike och hans folk.

Vi ser i slutändan på hela denna oerhörda process hur Gud föder hela jorden, hela skapelsen på nytt. Det framträder nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor. Där rättfärdigheten inte är ett fragment, men där rättfärdighet bor. Hör du hemma där? Så förbereder vi slutuppgörelsen genom att göra som Herren har sagt: ”Dragen ut ifrån henne, så att ni inte gör er delaktiga i hennes försyndelser.”
Är det möjligt att den helige Ande beskriver ändetidens religiösa och politiska system i dessa ordalag? Tiden, överheten, den politiska och ekonomiska makten beskrivs med vedervärdiga ord. I andra bibeltexter, exempelvis i Romarbrevet och i första Korintierbrevet, talas det öppet, men här är det hemlighetsfullt. Här döljer man istället för att avslöja. Det sägs klart att ingen skall förstå det utom de förståndiga. Det finns inte en enda människa som kan tränga sig igenom dessa koder med hjälp av sitt eget förnuft. Det hjälper inte med historia, inte ens med teologi, religiös filosofi eller karismatiska upplevelser.
Det tillsluter hemlighetsfullt, men ändå är det så otroligt viktigt för oss att veta vad som kan hända inom kort. Om det är oroligt, om det är farofyllt. Det är viktigt att veta vad som kan hända inom kort med arbete, familj, vad kan övergå vårt liv, vårt samhälle. Hela tillvaron kan vändas upp och ner och råka i fullständig upplösning.
Vi måste få den sanna kunskapen. Inte propagandan, inte reklam och marknadsföring av idéer och projekt, men uppenbarelse, avslöjanden av Kristi hemligheter, så att vi får, inte bara ytlig kunskap, men blir så förutseende att vi kan bereda oss efter mönsterbilden.

Vid den tiden
I Apostlagärningarna 11 beskrivs en liten detalj. Den förefaller vara så betydelselös, men får plats i den urkristna församlingens historieskildring. Den som har sorterat materialet är ingen journalist. Det är den helige Ande som har vakat över detta ord. Detta budskap förefaller vara nästan för enkelt, men ändå belyser det verkligheten som vi alla möter i vårt dagliga liv.
”Vid den tiden kom några profeter … ” Vid den tiden? Vilken påminnelse! Gud kommer inte vid någon annan tidpunkt än den absolut förberedda. Den här tiden vill Anden tala till församlingen, skickliggöra församlingen och göra församlingen medveten om hur hon skall förbereda sig enligt denna metod: lekamlig övning gagnar till litet. För tiden har den någon betydelse, men gudsfruktan gagnar till allt för både tid och evighet. Den har med sig både det lilla och det stora, den utelämnar ingenting. Den helige Ande är ju i kroppen. De lekamliga övningarna blir då nödvändiga på ett nytt sätt, därför att kroppen blir ett tempel för den helige Ande, och skall vårdas med mycket stor omsorg.

Maten och industrin är ingen oskyldig maktfaktor i spelet om din själ, och om den inte hade ett religiöst motiv, skulle den aldrig lyckas. Det är motiven och löftena om en bättre värld, en bättre människa, en lycklig människa, som arbetar sig in i vårt medvetande och förvandlar oss till konsumismens slavar. Då hör vi inte vad Herren har att säga till sin församling.  Du har kanske läst det här ordet många gånger utan att tänka på i vilket sammanhang det står och vad det möjligen kan förklara för oss om vi ser evighetsperspektivet.
– Vid den tiden kommo några profeter från Jerusalem ned till Antiokia. Och en av dem, vid namn Agabus, trädde upp och gav genom Andens ingivelse till känna att en stor hungersnöd skulle komma över hela världen; den kom också på Klaudius tid. Då bestämde lärjungarna att de, var och en efter sin förmåga, skulle sända något till understöd åt de bröder som bodde i Judéen. Detta gjorde de också, och genom Barnabas och Saulus översände de det till de äldste (Apg. 11:27-30).
Några profeter kom… det var säkerligen ingen annonserad kampanj, ingen ekumenisk fest. De kom, sända av Anden, inte bara för att uppbygga, men för att informera och avslöja ting som ingen annan kunde meddela. Det fanns inga sådana informationskanaler och de hade det som församlingen nödvändigtvis behövde för att kunna möta den tid som låg framför och för att kunna sätta sig i rörelse. Inte för bönemöten den här gången, men för insamling. Sedan skulle de insamlade medlen avskiljas och överlämnas.

Tre ting. Profeterna kom till församlingen. Agabus – det betyder egentligen ämbete, ämbetsbärare – han kom till församlingen med bud. Församlingen tog emot budskapet från dem som visade sig vara trovärdiga och sanna budbärare. Så satte sig denna församling i rörelse, liksom hjulen. De rörde sig i den riktning Anden förde dem, till en gemensam insamling.
Gud vill ha fram dessa ting så att vi kan använda våra händer, fötter och kropp på ett sådant sätt att vi rör oss i rätt tid tillsammans, i samma riktning för att gemensamt utföra ett gudomligt uppdrag. Förbereda oss på den ondska som går över mänskligheten så att den inte fäller oss, men så att vi blir övervinnare. Vi kan bli övervinnare på ett sådant praktiskt vis att vi till och med löser frågan om födoämnen. Frukta icke! Se på sparven! Där har du den rätta attityden: inte sorglöshet, men frimodighet. Gud är trofast.

Det heter: ”Han förmår alla … ” Både små och stora, fattiga och rika, alla pojkar, alla flickor, alla barn – det gäller oss alla. Det är angeläget for oss att ta emot undervisningen och preparera oss inför mötet med denna förfärliga, förföriska makt. Måtte vi kunna ta emot detta budskap och smälta det. Framför allt förverkliga det. Inte kollektivt, men individuellt, så att vi med samma vilja och håg kan förenas i denna Andens heliga tjänst. På rätt plats, i rätta förhållanden. Hjul som rör sig endast då Anden påskyndar, i en och samma riktning. Så vi inte fastnar i former och traditioner, utan drar åt höger eller vänster och framåt för att förverkliga Guds vilja.
Hjulen var fullsatta av ögon. Gud vet allt, Gud ser allt. Han förstår allt. Han kommer att leda oss i smått och stort, så att hans fullkomliga vilja kan ske. Hur är det möjligt att intelligenta, kloka, erfarna, bildade människor har blivit så fullständigt berusade av lögnen och så totalt bedras? Vem är auktoritet i spelet om din själ, i kampen om herraväldet? Vilken är den bakomliggande drivkraften? Jag har sett gestalterna. De är huvudsakligen två eller tre: Skökan, Antikrist… De lyckas förmå alla att dricka ur hennes kalk och berusas. Hon bjuder. Många är kritiska till en början, kanske skeptiska, men de låter sig ändå bortföras som segerbyten. Hur är det möjligt?
Jag hoppas verkligen till Gud att det här budskapet ska tränga sig igenom skikten som möjligen ligger som hinder i vår inre värld. Skikten av olydnad, upproriskhet, egoism, skikten av allt det som lagrats efter årtiondens kretsgång, cirkelrörelser, med ett enda centrum: egot, jaget.
Det är häpnadsväckande att intelligenta, bildade, bibelsprängda, kunniga människor så totalt kan bedras att de öppnar sig för det som finns i skökans besynnerliga kalk. Vad är det som gör att den här kvinnan får en sådan oerhörd makt över människorna? Vad är det för kalk hon har? Vi känner igen bägarna som togs ifrån Israels tempel och som blev mycket viktiga och framstående pjäser i den babyloniske kejsarens stora fäste, ända till dess att det kom ett finger som skrev på väggen: ”Mene, mene tekel…” Du är vägd på en våg, men befunnen vara för lätt. Vägd, utan tyngd. Vägd, utan djup. Vägd, utan kraft. Vägd, och befunnen vara underkänd. Du, som har fått ett konungsligt uppdrag, vilken bägare dricker du ur? Nej, frågan bör vara: Vilken bägare är du? Vad finns det i den? Vad bjuder du på?

Att bli övervinnare
Vilken bägare är församlingen? Har bägarna placerats i ett främmande sammanhang? Det folk som tillverkade dem, efter ett gudomligt mönster, befinner sig i fångenskap i ett främmande land. Bortförda som trälar. Hur kan man bli en bägare till hedersamt bruk? Vad innebär det? Det är inte fråga om legeringar, blandningar, litet gudsfruktan och litet annat. Det är fråga om att vara helgjuten.

Gud vill ha helgjutna kristna. Men han måste ju ha material så att han kan forma bägaren efter sin vilja. Om han inte har någon bägare till hedersamt bruk, hur skall han då kunna bjuda på frälsningens kalk? ”Frälsningsbägaren jag lyfta vill, visa världen vem jag nu hör till, och förtälja världen vem han är…” Var finns en bägare för frälsningsbudskapet? Det finns ju ingen som bjuder på frälsningens evangelium. Vad är det man har i bägaren? Vad är det för material den är tillverkad av? Vem har tillverkat den? Är den ett uttryck för mänsklig design och mänsklig uppfinnarförmåga, eller är det Han som kallat dig vid namn som har skapat den och fått fylla den?
Det finns ett budskap, en nyckel in i ditt liv, in i kristenhetens liv. Det budskapet är alltid lika aktuellt, lika nödvändigt, och är en förutsättning för framåtskridande; individuellt och gemensamt: ”Jesus Kristus är densamme i går och i dag, så ock i evighet.” Han är inte mindre nogräknad, han låter inte udda vara jämt. Han vill göra oss till det han är – lydnaden personifierad. Tro är inte konvertering eller anslutning, tro är överlåtelse åt honom, där han blir den förste och den siste, begynnelsen och änden.

Är jag övervinnare, segervinnare? Dessa segervinnare är ett Filadelfia-folk som aldrig har fått någon plats i tiden – det är pelarna, helgonen i Guds menighet. ”Den som vinner seger, honom skall jag göra till en pelare i min Guds tempel” Vill du bli ett pelarhelgon? Då har du en sak att göra: Ta vara på budet om ståndaktighet, så skall han taga vara på dig. Vill du bli stabil, fast, uthållig, ståndaktig intill änden, så skall du sist och slutligen inte bara få uppleva den första frälsningen, men också den sista. Slutfrälsningen.
Ska vi dansa tillsammans? Ska vi springa tillsammans? Hur ska vi uttrycka oss? Har vi uttrycksmedel? Gör vad som helst – bara du låter honom få komma till i ditt liv. Bryta ner stolthet, självupptagenhet och alla andra hinder, så att du blir ett hjul tillsammans med de andra. Så att du får öppenhet och blir ett hjul fyllt med ögon, genomlysning, men också klarhet och visdom.

Märker du vilket djup det finns? Märker du vilken härlighet det finns? Herren har inte gjort dig till åskådare, han har sagt: Kom och bli deltagare. Det är ditt, om du blir min. Då blir församlingsgemenskapen någonting annat än föreningsverksamhet dit man går för att bli välsignad, eller deltar om det passar. Nej, då har man hittat sin plats bland rundlarna.PUBLICERAT I MIDNATTSROPET

Babylons fall.Artikel. Uppenbarelseboken om världen, Vad säger Gud?

 

Jesus or Antichrist/Bild MariaMänniskan är förblindad och ser inte, hon är förmörkad till sitt förstånd och förstår inte, och hon har blivit förhärdad i sitt hjärta så att hon inte kan ta emot hjälp. Så beskriver bibeln människans tillstånd…….jag var också väldigt blind en gång…. Artikeln du får läsa nedan är om BABYLONS FALL, och den som kan sin bibel vet vad där står om synd och sluttider.

 

Kapitel ett ur boken ”Vedergäll Babylon” av Arne Imsen, BMC-förlag 1999

Fallet, fallet är det stora Babylon; det har blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för alla slags orena andar och ett tillhåll för alla slags orena och vederstyggliga fåglar.”
Så börjar Uppenbarelsebokens 18:e kapitel. Fortsätter vi till kapitel 19, läser vi i första versen:
” Sedan hörde jag likasom starka röster av en stor skara i himmelen, som sade ”Halleluja! Frälsningen och äran och makten tillhöra vår Gud.”
Upptakten till kapitel 18 i Uppenbarelseboken är egentligen alldeles förfärlig, och svår att tillgodogöra sig, eftersom språket är så annorlunda än det vi är vana vid. Vi har inte lärt oss att lyssna till och förstå dessa märkliga texter.
Vi har många föreställningar om hur himlen uppenbarar sig i tiden. Väckelser har gått fram och förändrat mycket. Men här läser vi om en ängel, som kom ned från himlen. Han hade stor makt, och jorden upplystes av hans härlighet. Då ängeln utfört sin mission, talas i nästa kapitel om starka röster från en stor skara i himmelen som sade: ”Halleluja! Frälsningen och äran och makten tilllhöra vår Gud!”
Himlen griper alltså in för att informera oss, så att vi inte blir överrumplade, utan är väl förberedda. Himlens halleluja ger klart besked om att resultatet av uppdraget var segerrikt. Det ligger något mycket positivt i detta som verkar så skräckinjagande och förfärligt. Det är betydelsefullt att vi förstår vem som har inspirerat till denna lovsång, och varför.

Mörkret i världen tilltar för varje dag som går. Men här läser vi att jorden blev upplyst av en ängel med enorm makt. Det vi kan registrera med våra fem sinnen stämmer sällan med den sanna verkligheten. Det finns en jordisk, tidlig verklighet, men det finns också en himmelsk, som ser helt annorlunda ut. Därför är det viktigt att vi som kristna blir orienterade, så att vi vet vad himlen har att meddela. Eller, som det sades i de fem sändebreven: Man måste höra vad anden säger till församlingarna.
Vad säger Anden idag till Guds församling? Har vi öppna öron till att höra; är vi mottagliga för vad Anden har att säga – och sedan också till att lyda och förverkliga vad Anden manar?

När människor talar positivt och negativt, bedömer de så ytligt med vanliga vetenskapliga, mänskliga instrument. Man saknar förmåga att bedöma tingen sant och i överensstämmelse med vad Ordet säger. Det är något fantastiskt och underbart i att Babylons fall inleder Uppenbarelsebokens 18:e kapitel, även om processen fram till sammanbrottet är fruktansvärd. Men det finns möjlighet att orientera sig och vinna seger.
Alla definitioner och kategorier i denna komprimerade text är otäcka. Man upplever skräck och fasa inför denna typ av osynliga krafter. Det handlar inte om spöken, tomtar och vidskepelser, utan om en osynlig värld som är verklig, och definieras punkt för punkt.
När bibeln talar om demoner, så är det demoner. Det är inget lånat uttryck för något annat än vad bibeln säger det vara. Det är kroppslösa andar som är ute och söker efter bostad. Demoner har bott i människor som gått hädan. De uppenbarar sig ständigt, alldeles speciellt i religiösa sammanhang.

Bibeln säger att Babylon blivit en boning för demoner. Det är inte fråga om influenser, tillfälliga angrepp eller tillfälliga kaotiska förhållanden, oro och plågor, utan något konstant; besättelse och ockupation. Det beror på hennes väsen och det hon styrs av. Varenda människa på denna jord är inte bara andeinfluerad, utan demonbesatt. Skriften säger att denna andemakt är verksam i de ohörsamma. Det finns ingen anledning att känna sig glad över detta fenomen. Ändå är det en välsignelse i att detta blir uppenbarat, för då kan människan bli hjälpt. Det stora problemet är att just detta faktum lyckas andevärlden dölja och hemlighålla, så att människan menar sig vara fri och självständig, då hon egentligen är träl och vanligtvis förslavad och behärskad för att tjäna den makt som bor i henne.
Ibland har detta slaveri civiliserade former, och ibland primitiva. Vi kan av en eller annan anledning välja det ena framför det andra. Men oberoende av vilken utvecklingsnivå detta representerar, är det alltid fråga om något förfärligt. Människan är förblindad och ser inte, hon är förmörkad till sitt förstånd och förstår inte, och hon har blivit förhärdad i sitt hjärta så att hon inte kan ta emot hjälp. Så beskriver bibeln människans tillstånd, och därför hjälper inga ytliga åtgärder att försöka reformera denna individ. Man lyckas möjligen göra ondskan litet mera raffinerad, mindre förarglig och kanske mera njutbar. På det sättet är den mindre störande för offret och omgivningen.
Det fasansfulla i dessa operationer som pågår med ökad intensitet är dess målsättning. Inte att göra individen demonisk eller satanisk i första hand, utan att för evigt skilja människan ifrån Gud. Detta är förtappelse. Förtappelse är ett fruktansvärt uttryck, men det beskriver inte på långa vägar vad människan förlorar.

Jesus använder uttryck som ger oss en liten inblick i detta förfärliga tillstånd av evig olycka. Han säger: ”Den som tror och bliver döpt, han skall bliva frälst.” Det är ju välsignat och underbart. Men så fortsätter han: ”Men den som inte tror, han skall varda fördömd.” När bibeln talar om att vara ”dömd” gäller det ett tidligt tillstånd, men när den talar om ”fördömd” så är det ett förevigat tillstånd som man omöjligt kan förändra.
Djävulens plan är att för evigt skilja människan från Gud. Hur skall detta gå till? Genom sina budbärare erövrar och ockuperar Satan mänskligheten. För detta har han enorma resurser. En del av de kraftresurser Satan har, är religiösa till sin karaktär, och influerar hela mänskligheten. När bibeln talar om demoner, så är det i allra högsta grad fråga om religiös påverkan.
Människan är egentligen oerhört religiös. Hon vill gärna sjunga psalmer och tillbedja skapelsen. Uttrycka sina religiösa känslor i poesi, toner, ord och annan konst. Hela världen är fylld med människor, som lever ut och uttrycker sina religiösa känslor i sånger, visor, tillbedjan, kyrkobesök, riter, ceremonier, pilgrimsfärder, tillbedjan av reliker och helgon, etc. Den religiösa känslan är mycket dominerande. Den hittar ständigt nya uttrycksmedel.

Babel var inte endast fullt av demoner. Det var också ett tillhåll för onda och orena andar och alla slags orena och vederstyggliga fåglar. De symboliserar idéerna och lärorna, som sprider sig över jorden. Socialism, kapitalism, liberalism – politiska idéer och filosofier – alltsammans är inspirerat av just denna makt. Det är svårt för oss att fatta, men så är det. Babylon är ett resultat av mänsklighetens mångtusenåriga strävanden att höja sig över syndens konsekvenser utan personlig omvändelse och gudomlig frälsning. Det vackraste som uttalats här på jorden har vanligtvis uttalats av människor som varit berörda av dessa orena andemakter. Bildning, naturlig utrustning och kultur är influerade. Konserthus, nöjespalats och kyrkor har blivit tillhåll för onda andar. För att uppleva detta, måste man ha en levande ande. Då får man i miljö och atmosfär en dominerande känsla av främlingskap. Man hör inte hemma här.

Inom vårdsektor, utbildningssektor, kultur- och religionssektor – överallt möter vi denna andemakt. När man kommer i kontakt med den, är det något som protesterar inom en. När man sitter på tåget, går ut i parken – nästan var som helst, kommer man i beröring med sådant som är typiskt för denna värld. Då upplever man påtagligt främlingskapet. Om man bekänner sanningen, blir man stämplad som fanatiker, idiot, sekterist, svärmare eller dåre. Man får inte tala om hur man upplever allt det kulturella och stämningsfulla, som andra människor sätter värde på och drömmer om.

Texten börjar: ”Fallet, fallet…” Den inleder med slutscenerna. När vi läser hela sammanhanget, måste vi nämligen ha slutscenerna klara för oss, annars kommer vi inte att förstå vad texten har att säga. Om Babylon har fallit, då är det väl ingen mening med att komma med appellen: ”Dragen ut ifrån henne.” Man kan inte gå ut ifrån något som inte längre existerar. Men vi måste ha bilden klar för oss att det vi lämnar är på väg mot sin slutliga upplösning. Det är alltså därför vi lämnar Babylon. Det finns ingen annan väg. Så länge vi har alternativ, kommer vi att gå fram på den väg som kostar minst och verkar enklast och lättast. Men ”fallet, fallet är det stora Babylon”! Detta är slutscenerna, sista fasen av en mångtusenårig utveckling, eller rättare, urartning.

Nu är den sista generationen framme vid slutmålet, och frågan är om den ska ta sig ut ur katastrofen, eller störta samman i denna fruktansvärda, babyloniska uppgörelse. Vi måste göra klart för oss allvaret med det vi sysslar med. Budskapet måste få den rätta dimensionen, så att vi inte försöker göra kristendomen till ett fredsprogram eller ett tänkbart alternativ. Så länge vi har ceremonierna, högtiderna; alltsammans detta, som vi på ett eller annat sätt slår vakt om, kommer det inte att bli något allvar i budskapet. Det kan inte forma oss så länge vi har en möjlighet att komma undan på ett smidigare, behagligare och bekvämare sätt. Det vi gör är inte motiverat utifrån det vi ser idag, men utifrån det faktum att alltsammans skall störta samman inom kort. Mycket av det vi sysslar med är oförsvarligt.
Det babyloniska världsväsendet gör oss väl förberedda att ta emot Antikrist. Just genom sin undervisning och livsstil; sitt sätt att tillbedja och andra mönster av tolerans, ekumenik, kultur, diplomati och makt – alltsammans detta, med dess religiösa kvaliteter och karismatiska fenomen, bereder oss att ta emot och tillbedja Antikrist.

Jag vågar inte besöka stora möten och kampanjer utan att vara väl förberedd, och jag lyssnar noga. De har något gemensamt med den suggestiva stämning som finns exempelvis vid internationella boxningsmatcher, då människorna samlas i skaror för att kora en mästare. En av två vinner. Den som slår ner den andre blir bejublad och ärad. Man går efter principen att den starkaste får människornas tillbedjan. Detta är antikristligt.
Vår uppgift är inte att bejubla det starka hos människor, utan att hjälpa det som är svagt och eländigt. På en idrottsarena jagar man en läderkula med luft i. Den som lyckas få den här läderkulan i mål flest gånger är hjälte, och på det kan han bli mångmiljonär. Massor av människor skaffar så sina hjältar och idoler, som de beundrar och premierar. Om man går in i ett idrottssammanhang och lyssnar på tonen i spelet, hör man tillbedjan – extatisk tillbedjan. Sedan kan man gå till ett kampanjmöte, där predikanterna har samma strävan som man har i idrottsevenemangen. Den som säger de finaste och bästa sakerna, får de starkaste applåderna. Pastorerna har riktigt ordentliga fighter för att slå ner Satan. Det applåderas. Kvalitativt är det samma fenomen som vid boxningsmatcherna.

Vi tycker att det är skillnad om man på det sättet istället förhärligar Jesus. Det är just där fräckheten ligger. Vi påstår att vi förhärligar Jesus, men det gör vi inte. Istället skapar vi förutsättningar för idoldyrkan och människoförgudning. På det sättet får vi stjärnor, som far över hela världen. Det är gradskillnader mellan det som sker i en boxningsring och en väckelsekampanj, men knappast väsensskillnad.
Därför måste Gud återföra sin församling till den ursprungliga husförsamlingsgemenskapen, där de kristna fick sitta ner tillsammans och studera bibeln för att bedöma dagssituationen och sitt eget andliga liv. Förenas i tillbedjan och andlig tjänst, och inte överlämna ansvaret på ett fåtal entreprenörer, specialister eller stjärnor. Om vi inte återgår till denna ursprungliga form, kommer vi att allt mera bli beroende av de mönster man har ute i världen. Och så är vi med och bygger upp människorna mentalt för att ta emot Antikrist. Man byter bara ut orden och namnen. Istället för Herren Jesus Kristus sätter man något annat i centrum. Så fungerar det antikristliga, babyloniska väldet.
Förstår vi allvaret i budskapet ”fallet, fallet är det stora Babylon”? Får denna verklighet dominera oss, så att det vi gör, säger och engagerar oss i är präglat av denna kunskap som inte är ett program och en idé men en livsstil? Detta kan ske endast om vi får uppleva den helige Ande. Men den helige Ande upplever vi inte så länge vi har något av babyloniskt väsende. Följaktligen måste vi ledas in i en situation där intresset för dessa ting tas ifrån oss. De måste dö.

Vi läser: ”Dragen ut ifrån henne, I mitt folk, så att I icke gören eder delaktiga i hennes synder och fån eder del av hennes plågor. ” Naturligtvis måste jag veta vad jag skall dra ut ifrån. Vem är ‘hon’? ”Dragen ut” – en uppbrottsorder, maning till aktiv handling. Det är inte passivt konstaterande eller försanthållande, utan en demonstration; en proteströrelse, ett uttåg. Det är inte fråga om att distansera och sedan slå sig till ro, för strax kommer nästa direktiv: ”Vedergällen henne.” Det är alltså i nästa moment fråga om att bekämpa. Det är inte Gud som skall vedergälla henne.

Gud skall slutligen störta henne samman. Men det är vi som skall förbereda detta sammanbrott. Det är vi som skall vedergälla henne vad hon har gjort. Vad är det då hon har gjort, som mer än något annat kan ligga henne till last? Vi har inte förmåga att förstå detta utan att den helige Ande gör det klart för oss. ”Genom hennes trolldom blevo alla folk förvillade.” Miljoner av människor går evigt förlorade genom hennes förförelse. Hennes förfärliga gärning, säger Skriften, är att hon genom sina förföriska konster är den direkta orsaken till att alla folk på jorden är förvillade. Förvillade betyder bedragna. De har blivit bedragna med avseende på Kristus, med avseende på kristendomen, livet, himlen och helvetet. Detta har hon alltså åstadkommit genom att immunisera mänskligheten med religiositet. Hon har gjort den oemottaglig för korsets evangelium.
Nu kräver himlen att Guds vittnen avslöjar henne och uppenbarar vilken fruktansvärd förförisk konst och falskhet hon representerar. Problemet ligger i att vi inför hennes attacker, surdegsprinciper och förfärliga makt är så tysta. Vi har fått lära oss att det är kärleksfullt att tiga. Så skyddar vi detta system så att det ostört kan utbreda sitt världsherravälde och härska vidare, med det resultatet att mänskligheten blir förtrollad, och skaror går förlorade.

Hur många skulle ha varit kristna i vårt land om inte svenska statskyrkan funnits? Skaror! Vilka är det som hindrar medborgarna att höra evangelium? Svenska Kyrkan och frikyrkorna! De presenterar sina program, samfund, traditioner, osv, och bekämpar varandra under sken av att vara ekumeniskt sinnade. Därmed bedrar de människorna; också med avseende på enheten. Hur länge kan en väckelsekristen vara tyst inför detta; vara solidarisk med kyrkan och svika människorna? ”Vedergäll henne” står det i Skriften. Det innebär att hämnas henne. Hon skall avslöjas. Men försök slita sönder henne i olika beståndsdelar; tala om vem hon är! Det tål hon inte. Då kommer förföljelsen. Men då finns det hopp, för så blir hon avslöjad.

Många människor går med sakramentens hjälp förlorade. Bibeln talar om en evig fördömelse. Människorna vill möta Gud, och får prästernas sakrament, barndop och konfirmation för att sedan konstatera att kyrkan bedrog dem.
Vi är så babyloniserade att vi tänker mera på vår egen materiella välfärd och framtid än vi tänker på det faktum att Jesus kommer när som helst, och skaror skall vakna upp en gång över det faktum att deras själar är evigt förlorade, på grund av vår tystnad. ”Vedergällen henne vad hon har gjort, ja, given henne dubbelt igen för hennes gärningar; iskänken dubbelt åt henne i den kalk vari hon har iskänkt. Så mycken ära och vällust som hon har berett sig, så mycken pina och sorg mån I bereda henne.” Vi har i uppgift att bereda henne pina. Hur skall man pina henne? Hur skall man bereda henne sorg?

Det absolut värsta som kan drabba denna världsmakt är det genomträngande och avslöjande himmelska ljuset. Det himmelska ljusets sändebud är outhärdliga och förödande för allt det Babylon representerar.
Skökan säger: ”Jag är drottning!” Hon är högmodig och inbilsk. Vi skall förklara för henne och andra att hon inte är någonting annat än en kvalificerad ärkehora. Hon lever i ett fruktansvärt otuktstillstånd och bärs upp av vilddjuret som hon försökt dölja. Alla de hemlighetsfulla, hädiska namnen hon bär säger sanningen om henne. Det vet människorna i världen ingenting om, men vi i Guds församling vet vem hon är. Hennes gudstjänstliv är uppenbart och relativt känt, men det hon sysslar med, som de flesta människor inte känner till, måste vi avslöja: hennes handel med människosjälar. Detta budskap måste födas i den lilla gruppen, bland enskilda individer, som är medvetna om vad det innebär.
”Fallet, fallet…” Det är slutscenen. Vi måste ha den klar för oss. Innan katastrofen inträffar, måste vi lämna detta system, detta skökovälde. Inte bara lämna det, men med vårt eget liv som insats protestera mot det och hämnas för alla dess fruktansvärda gärningar, och avslöja dem. Det blir då, som det var en gång förut, när profeten sade: ”Jag har nitälskat för Gud….jag är ensam kvar.” Drottning Isabel hade slaktat profeterna som påminde om Abrahams, Isaks och Jakobs Gud under de stora, religiöst stämningsmättade folkfesterna, då man dyrkade både Baal och Israels Gud i ekumenisk förening under folkets njutning och jubel.
Då kom profeterna med budskapet från Herren, och fick ta konsekvenserna. De slaktades ned, en efter en, till dess att Elia upplevde att han var ensam kvar. Så kom mötet på Karmel, där han förklarade och proklamerade: Om Gud är Gud, så tillbed honom, om Baal är Gud, så tillbed honom! Så kom det svar, som är det enda rätta i en sådan situation: Den Gud som svarar med eld, han är Gud! Det räckte inte med att offret åts upp av lågorna – även stenarna måste förbrännas. Den enda kraft som rår på skökoväldet är Guds eld. Och den måste gå ut ur vår mun. Vi måste tala profetiskt, frimodigt och avslöjande. Inte främst i traditionellt ordnade möten i kyrkorna; utan på nya platser, i nya samlingar, på det sätt situationen kräver:

”Vedergäll henne!” Hämnas, avslöja henne! Så säger Skriftens ord. Det räcker inte med att vi passivt registrerar och förklarar. Vi måste aktivt angripa och bekämpa. Så frälsar vi våra själar, och blir bevarade från den babyloniska förbannelsen.

http://www.midnattsropet.se/2014/04/babylons-fall.html

*

Heaven or Hell

 

 

name-graphics-maria-545505

NWO/Repetion av NWO.Från Adam o Eva till NWO

 

Här på sidan har skrivits mycket om New World Order och dess innehåll och betydelse för människor, och vad det betyder ur ett bibliskt perspektiv. Denna länken som finns här nedan fortsätter i flera länkar/serie, som berättar om  hela kedjan av händelser som varit och händelser som kommer.

OBS:   Video Nr 1 – 76

Se de videos som finns och se hur allt är uppbyggt, se hur det kommer att bli och se hur lurad människan faktiskt är.

Som troende ser man dessa problem som världen har/som jorden befinner sig i /och det är sorgligt hur det kunde bli så, vems är felet? Människans.

Series exploring the coming New World Order from a Biblical perspective. In this part, an introduction to some of the concepts we’re going to be covering.

http://www.youtube.com/watch?v=HDDGl79x4Pc&feature=BFa&list=PL70118C8DEDCEB4F0&index=1

  
Eph 5:11 säger:
Och haven ingen delaktighet i mörkrets gärningar, som icke giva någon frukt, utan avslöjen dem fastmer.

/Maria 

 

  
 

 
 
 

 

 
 
 

 

 

Om Jesu återkomst/Ja Jesus kommer../A Svensson

 

Jesus kommer

Många bibelord visar att allt detta kommer att äga rum ungefär samtidigt eller i tät följd. När Jesus hämtar församlingen, då kommer Guds vredesdom omedelbart över den ogudaktiga världen.

“Ty se, dagen kommer, och den ska brinna såsom en ugn. Då ska alla fräcka människor och alla som gör vad ogudaktigt är, bli lika strå, och dagen, den som kommer, ska förbränna dem, säger Herren Sebaot, så att varken rot eller krona lämnas kvar av dem. Men för er, ni som fruktar mitt namn, skall rättfärdighetens sol gå upp med läkedom under sina vingar. Då ska ni slippa ut och hoppa såsom kalvar. Och de ogudaktiga ska ni trampa ned, ty de ska bli såsom aska under era fötter på den dag då jag utför mitt verk, säger Herren Sebaot.” Malaki 4:1-3.

Såsom det skedde på Noas tid, så skall det ock ske i Människosonens dagar. När Noa gick in i arken; då kom floden och förgjorde dem allasammans. Och såsom det skedde på Lots tid. På den dag då Lot gick ut från Sodom regnade eld och svavel ned från himmelen och förgjorde dem allasammans. Alldeles på samma sätt skall det ske den dag då Människosonen uppenbaras. Luk. 17:26-30.

När Guds församling har dragit ut ifrån Babylon, då kommer Guds dom omedelbart över den stora skökan. Då blir det stor glädje i himmelen. En stor skara ska då prisa Gud och säga: Halleluja! Frälsningen och äran och makten tillhöra vår Gud. Ty rätta och rättfärdiga äro hans domar; han har dömt den stora skökan, som fördärvade jorden genom sin otukt, och han har utkrävt sina tjänares blod av hennes hand. Upp. 19:1-9.

Och den sjunde ängeln stötte i sin basun. Då ljöd i himmelen starka röster som sade: “Väldet över världen har blivit vår Herres och hans Smordes, och han skall vara konung i evigheternas evigheter.” Upp. 11:15.

Att i detta sammanhang hålla fast vid obibliska samfund och kyrkosystem och deras läromeningar, är mycket dåraktigt. Tänk på att det som du nu gör, och tar ställing till, det kommer att bestämma din eviga tillvaro. De som inte hörsammar Herrens starka väckelsebudskap, och inte har lämnat det stora Babylon när Jesus kommer, de kommer att få sin del av den stora skökans plågor. Upp. 18:4.

Det är två andemakter som kämpar om din själ. Den ena är djävulen som vill dra dig med i det religiösa avfallet, trolösheten mot Kristus. Den andra makten är Guds helige Ande som i kraft av Guds ord vill befria dig från Skökan. Sanningen skall göra dig fri. 
 http://www.algonet.se/~allan-sv/ANSKRI.HTM#kommer

De sista tiderna /Uttåg från Babylon

Guds mäktiga väckelsebudskap till sitt folk för vår tid
är sanningen om Guds församling
och allt Guds folks uttåg ifrån det stora Babylon/Allan Svensson
  Vårt mest angelägna böneämne är nu: Vi måste vara redo när Jesus kommer. Om du har en kristen hemsida, men inte har detta budskap, då är din hemsida meningslös. Det är inte mängden av text eller predikningar på hemsidan som har betydelse, utan kvaliteten. Om du vill framföra Herrens väckelsebudskap till folket, då måste du själv åtlyda Herrens befallning att lämna det stora Babylon. Upp. 18:4. Annars saknar du trovärdighet.

  Massor av text och predikningar på din hemsida hjälper inte, om du inte har Herrens väckelsebudskap till folket. Jesu tillkommelse är nu mycket nära, men hans folk (Guds församling) är inte redo! Förberedelsen för Jesu tillkommelse måste innefatta allt Guds folks uttåg ifrån kyrkor och samfund. De som inte är redo när Jesus kommer, de är förlorade för evigt! Kom ihåg Jesus liknelse om de tio jungfrurna. Matt. 25:1-13. Jesus säger ingenting om att de oförståndiga jungfrurna blev insläppta efteråt.

  Om du tror att pingstkyrkor eller andra frikyrkor är Guds församlingar, då har du ingen verklig kunskap om Guds församling att förmedla till folket. För att bli fria från det stora Babylon, så måste folk få kunskap om Guds församling. Denna kunskap har aldrig blivit predikad i pingstkyrkor eller andra frikyrkor. Där blir man bara lurad till att sitta och vänta på en förkunnelse som aldrig kommer. Nu står Guds folk inför den sista slutstriden mot fienden. Alla kyrkor och samfund måste bli avslöjade som de religiösa fängelser de är.

  Fastän kyrkor och samfund aldrig har fått någon missionsbefallning från Herren, så har de hela tiden uppträtt som om de vore Guds tjänare och representanter. Men uppsplittringen av de kristna i många kyrkor och samfund har aldrig varit till någon fördel. Det har varit till hinder för människor att komma till tro på Jesus. Vilken kyrka ska de gå till? Vilket samfund har den rätta läran? Om de kristna inte hade varit uppsplittrade i olika kyrkor och samfund så hade många fler blivit frälsta.

  De flesta av dem som bekänner sig vara kristna uppfattar det som mycket förödmjukande, när de konfronteras med sanningen om Guds församling. För att slippa bli förödmjukad så måste man ödmjuka sig inför Guds ord. Ödmjukhet är att vara mottaglig för undervisning. För den som är ödmjuk inför Guds ord, så är sanningen om Guds församling inte anstötlig, utan den är befriande. Sanningen gör oss fria. Joh. 8:32. Det som jag har skrivit här på hemsidan är bibelstudie och bönesvar. Det kan ingen ärlig människa ta anstöt av, eller bli sårad av.

  Sanningen om dopet i den helige Ande kan också uppfattas som anstötlig för den som inte är ödmjuk inför Guds ord. Det står i 1 Kor. 12:13, “Ty i en och samme Ande är vi alla döpta till att utgöra en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, vare sig vi är trälar eller fria; och alla har vi fått en och samme Ande utgjuten över oss.” Och i vers 30 står det, “Inte tala väl alla tungomål?”

  I pingströrelsen har man vänt detta bak och fram. De tror att människor kan vara medlemmar i Guds församling utan att vara döpta i den helige Ande. Detta är tvärt emot vad Bibeln lär. I Guds församling är vi alla döpta i en och samme Ande, inte bara de som talar tungomål. Den som inte talar tungomål kan ju ha fått en annan nådegåva.

  Det har predikats att bara de som kan tala tungomål är döpta i den helige Ande, och att tungomålstalet är det enda säkra tecknet på att någon är döpt i den helige Ande. Detta är en farlig förnekelse av det verk som den helige Ande har utfört, och legalisering av falska tungomålstal. Gåvan att tala tungomål är den nådegåva som är lättast att förfalska. Vem som helst kan ju lära sig en ramsa på något främmande språk, och rabbla upp det i ett möte så att andra tror att det är tungomålstal.

  De har predikat att dopet i den helige Ande är bara för dem som är födda på nytt. Men på pingstdagen talade Petrus till människor som inte var födda på nytt. Han sa till dem: “Gör bättring, och låt alla döpa er i Jesu Kristi namn till edra synders förlåtelse; då ska ni såsom gåva få den helige Ande.” Tänk att Petrus utlovade den helige Ande till människor som inte var födda på nytt! Och när de fick den helige Ande, vad hände då? Jo, då fick de det nya livet i Kristus och blev födda på nytt!

  Inom pingströrelsen betraktar man dopet i den helige Ande som sin specialitet, och menar att detta är en sanning som pingstväckelsen har fört fram. Men faktum är att sanningen om dopet i den helige Ande har aldrig predikats i pingströrelsens möten! Om man verkligen hade förstått sanningen om dopet i den helige Ande, då hade man inte bildat några pingstförsamlingar, och väckelsen kunde ha fortsatt.

  De som har predikat och kämpat för Bibelns sanningar har fått kyrkorna och det falska prästerskapet emot sig. Många har blivit förföljda och mördade för att de har trott på Jesus och låtit döpa sig. Men de frikyrkor som själva predikar och praktiserar det kristna dopet, vad gör de? Jo, de “lägger locket på” och håller tyst om kyrkornas illgärningar. De undertrycker sanningen och talar inte om vad de vet.

  Under de elva år som jag var med i en baptistförsamling, så hörde jag inte ett ord om den dopväckelse som var på 1800-talet, när baptistsamfundet bildades. Inte heller hörde jag något om detta i pingströrelsens möten. På detta sätt håller frikyrkorna sina medlemmar ovetande om kyrkornas förföljelser och mord på kristna. De får inte heller kunskap om dessa väckelser som har varit. Så var det också med pingstväckelsen. Vid vissa tillfällen i pingströrelsens möten kunde de tala om att det var så starka och härliga möten när pingstväckelsen kom, och många blev frälsta och “andedöpta”. Men jag hörde aldrig något om hur pingstväckelsen kom, när den kom, var den började, eller hur det gick till när man bildade pingstförsamlingarna.

  Det var i det första Maranata-mötet som jag var med, på Nyåret 1965, som jag fick veta att pingstväckelsen började i Los Angeles omkring 1907. Jag hade inte hört ett ord om detta i pingströrelsens möten, och inte heller läst om det i Dagen eller i Evangelii Härold. Varför måste man gå på Maranata-möte för att få veta något om pingstväckelsen?

  När pingstvännerna fick veta att jag varit på ett Maranata-möte så blev de så misstänksamma och konstiga. De sa att det går inte att jämföra Maranata med Pingstväckelsen, för den kom inte på det sättet. Hur skulle jag kunna veta det? Jag hade inte fått någon upplysning om hur eller när pingstväckelsen kom, och jag visste inte heller hur eller när Maranata-mötena hade börjat, eller vilka de var som började med dessa möten. Det var för mig helt okända predikanter.

  Efteråt fick jag veta att dessa Maranata-möten hade börjat för flera år sen, och pingstpredikanterna hade känt till detta, men inte sagt ett ord om det. Detta är helt enligt Satans falska församlingslära, som är godkänd och trodd överallt i frikyrkorna. Medlemmarna får inte ha någon kunskap om Guds församling, och jag hade varit på ett möte och hört en predikan om Guds församling. Det var just detta som jag hade väntat på i 15 år men aldrig fått höra.

  Jag trodde ju att predikanterna och äldstebröderna visste hur det var med kyrkor och samfund, och tänkte att det där måste ju komma fram i någon predikan. Men efter att jag varit på det där Maranata-mötet, så var pastorn och äldstebröderna som religiösa fyllekajor. Det verkade som om de inte fattade någonting. De var mycket misstänksamma och kom med en massa dumma frågor. Varför uppförde de sig på det sättet?

  Det som predikades i det där Maranata-mötet var ju ingenting anstötligt eller något som borde tystas ned. Det var sådant som jag hade väntat på att pingstpredikanterna själva skulle ha talat om. Varför kom de aldrig med någon predikan om Guds församling? Och varför blev de så misstänksamma och konstiga?

  Detta var vad Satans falska församlingslära hade förorsakat. De var påverkade och omtöcknade av den stora skökans otukts vin. Upp. 17:2. De hade inte använt Guds vapenrustning, Ef. 6:10-18, mot kyrkans falska lära och så hade de själva blivit besmittade av den. Kyrkans skökolära verkar som fylleri, en sorts berusning. Omdömesförmågan avtrubbas och de kan inte förstå Guds ord. De kan inte se skillnaden mellan en Guds församling och en organiserad föreningsrörelse.

  Hur kan gamla pingstpredikanter och ledare inom pingströrelsen ha blivit besmittade av den stora skökans otukts vin? Jo, denna falska lära har funnits i pingstförsamlingarna hela tiden. Den var med när man bildade pingstförsamlingarna. Innan väckelsen ens hunnit komma igång, så började man tillämpa Satans falska församlingslära. Man byggde upp hela sin verksamhet på en falsk lära om Guds församling. Denna församlingslära har man kvar än idag i pingströrelsen. Det är i stort sett samma församlingslära som i baptistsamfundet och andra frikyrkor. Man respekterar dessa såsom Guds församlingar.

  Pingströrelsen såväl som alla andra kyrkor har kommit till genom religiös otukt. Man har blandat Guds ord med onda andars läror. På detta sätt uppstår nya kyrkor. I stället för att bygga upp Guds församling, så byggde man upp ett nytt kyrkosystem. Bildandet av pingstförsamlingar avledde uppmärksamheten från Guds församling. Detta har fått till följd att pingströrelsen medlemmar har aldrig fått någon riktig undervisning om Guds församling.

  Det är ju märkligt att de som var med ifrån pingströrelsens början inte insåg att något var fel, när väckelsen började stagnera och gå tillbaka. De borde ju ha studerat vad Bibeln lär om Guds församling för att finna orsaken till varför väckelsen stannade av. Men någon bibelstudie eller undervisning om Guds församling förekommer inte inom pingströrelsen. Detta skulle ju vara förödande för hela pingströrelsen. Pingstförsamlingarna skulle då bli avslöjade som de religiösa svartbyggen de är. De är ju inte grundade på Guds ord.

  Inte heller i Maranata-mötena tog man upp striden mot Satans falska församlingslära. De talade om väckelse och hade härliga möten med sång och musik. Men någon väckelse blev det inte.

Vad lär Bibeln om Guds församling?

  “Så förmanar jag nu er, mina bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar till ett levande, heligt och Gud välbehagligt offer – er andliga tempeltjänst. Och anpassa er inte efter denna tidsålders väsende, utan låt er förvandlas genom ert sinnes förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, vad som är gott och välbehagligt och fullkomligt.” “Ty såsom vi i en och samma kropp har många lemmar, men alla lemmarna inte har samma förrättning, så utgör också vi, fastän många, en enda kropp i Kristus, men var för sig är vi lemmar, varandra till tjänst.” Rom. 12:1-2, 4-5.

  “Vet ni inte att ni är ett Guds tempel och att Guds Ande bor i er? Om nu någon fördärvar Guds tempel, så skall Gud fördärva honom; ty Guds tempel är heligt, och det templet är ni.” 1 Kor. 3:16-17.

  “Vet ni då inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i er, och som ni har fått av Gud, och att ni inte är era egna? Ni är ju köpta, och betalning är given. Så förhärliga då Gud i er kropp.” 1 Kor. 6:19-20.

  Läs också 1 Kor. 12:13-31.

  “Eller hur låter ett Guds tempel förena sig med avgudar? Vi är ju ett den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: “Jag skall bo i dem och vandra ibland dem; jag skall vara deras Gud, och de ska vara mitt folk.” 2 Kor. 6:16.

  “Alltså är ni nu inte mer främlingar och gäster, utan ni har medborgarskap med de heliga och är Guds husfolk, uppbyggda på apostlarnas och profeternas grundval, där hörnstenen är Kristus Jesus själv, i vilken allt det som uppbygges blir sammanslutet och så växer upp till ett heligt tempel i Herren. I honom blir också ni med de andra uppbyggda till en Guds boning, i Anden.” Ef. 2:19-22.

  “Och han gav oss somliga till apostlar, somliga till profeter, somliga till evangelister, somliga till herdar och lärare. Ty han ville göra de heliga skickliga till att utföra sitt tjänarvärv, att uppbygga Kristi kropp, till dess att vi allasammans kommer fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till manlig mognad, och så bli fullvuxna, intill Kristi fullhet. Så skulle vi inte mer vara barn, inte såsom havets vågor drivas omkring av vart vindkast i läran, vid människornas bedrägliga spel, när de illfundigt söka främja villfarelsens listiga anslag. Nej, vi skulle då hålla oss till sanningen, och i alla stycken i kärlek växa upp till honom som är huvudet, Kristus. Ty från honom hämtar hela kroppen sin tillväxt, till att bli uppbyggd i kärlek, i det att den sammanslutes och får sammanhållning genom det bistånd var led ger, med en kraft som är avmätt efter var särskild dels uppgift.” Ef. 4:11-16.

  “Och då ni nu är nyfödda barn, så längta efter att få den andliga oförfalskade mjölken, på det att ni genom den må växa upp till frälsning, om ni annars har “smakat att Herren är god”. Och kom till honom, den levande stenen, som väl av människor är förkastad, men inför Gud är “utvald och dyrbar”; och låt er själva såsom levande stenar uppbyggas till ett andligt hus, så att ni blir ett “heligt prästerskap”, som skall frambära andliga offer, vilka genom Jesus Kristus är välbehagliga för Gud.” 1 Petr. 2:2-5.
 

  Detta, som Bibeln lär om Guds församling, Guds tempel, hur kan man tillämpa detta på en organiserad föreningsrörelse och mena att den är en Guds församling? Det är en väsentlig skillnad mellan en organisation och en levande organism.

  Lägg också märke till att lokalförsamlingarna har inga namn i Bibeln, utan de benämnes efter de städer eller orter där de fanns. Det fanns ingen församling som hette Rom och ingen som hette Korint. Och det är ju helt tokigt att en församling i Sverige ska ha namn efter en gammal stad i Turkiet, och heta Filadelfia, och att det ska finnas många Filadelfiaförsamlingar runt om i landet.

  Vi kan inte dela Guds församling på annat sätt än med geografiska gränser. Det kan inte finnas mer än en Guds församling på samma plats. Ty i en och samme Ande är vi alla döpta till att utgöra en och samma kropp. 1 Kor. 12:12-13. Rom. 12:4-5.

  Man kan inte dela upp Guds församling på grund av olikheter i läran, därför att en och samma lära gäller för hela Guds församling. Det finns bara ett evangelium, och det gäller lika för alla folk. Rom. 12:4-5. 1 Kor. 12:12. “Men om någon, vore det också vi själva eller en ängel från himmelen, förkunnar evangelium i strid mot vad vi har förkunnat för er, så vare han förbannad. Ja, såsom vi förut har sagt, så säger jag nu åter: Om någon förkunnar evangelium för er i strid mot vad ni har fått, så vare han förbannad.” Gal. 1:6-9. 3:26-28. Ef. 4:15-16.

  Vad är en pingstförsamling? Det är en organiserad föreningsrörelse med en föreståndare (pastor), och ett antal styrelseledamöter (äldstebröder), en medlemsförteckning och medlemskort till alla medlemmar. Detta menar man är en Guds församling. Kan du någonstans i Bibeln hitta en sådan beskrivning på en Guds församling? Någon form av organisation kan vara nödvändig i en kristen verksamhet, men vi ska inte mena att organisationen är detsamma som Guds församling.

  Vad visar detta? Jo, det visar att pingströrelsen är bara en stor bluff. Gamla yrkespredikanter som i många år har varit verksamma som församlingsföreståndare och bibellärare vet inte ens vad Guds församling är.

Continue reading