Archives

1. Video. 2. Verser av A W Tozer och Charles Spurgeon/Översatt till svenska

Några verser av A W Tozer, känd predikant, 1897-1963

“God never hurries. There are no deadlines against which he must work. Only to know this is to quiet our spirits and relax our nerves.”
― A.W. Tozer, The Pursuit of God
Gud skyndar sig aldrig. Det finns inga deadlines som han måste arbeta mot. Bara att veta detta är att lugna vårt humör och slappna av våra nerver.”

“The Spirit-filled life is not a special, deluxe edition of Christianity. It is part and parcel of the total plan of God for His people.” ― A. W. Tozer
“Det Andefyllda livet är inte en speciell, lyxig utgåva av kristendomen. Det är en del av Guds totala plan för sitt folk.” ― A.W. Tozer

“Sometimes I go to God and say, “God, if Thou dost never answer another prayer while I live on this earth, I will still worship Thee as long as I live and in the ages to come for what Thou hast done already. God’s already put me so far in debt that if I were to live one million millenniums I couldn’t pay Him for what He’s done for me.”
― A.W. Tozer
“Ibland går jag till Gud och säger: “Gud, om Du aldrig svarar på en annan bön medan jag lever på denna jord, kommer jag fortfarande att dyrka Dig så länge jag lever och i evigheter som kommer för det Du redan har gjort. Gud har redan satt mig så långt i skuld att om jag skulle leva en miljon årtusenden så skulle jag inte kunna betala honom för vad han har gjort för mig.”

“Jesus is not one of many ways to approach God, nor is He the best of several ways; He is the only way.”― A.W. Tozer
”Jesus är inte ett av många sätt att närma sig Gud, och han är inte heller den bästa av flera sätt; Han är den enda vägen.” – A.W. Tozer

“Justice is not something God has. Justice is something that God is.”
― A.W. Tozer
Rättvisa är inget Gud har. Rättvisa är något som Gud är.”
— A.W. Tozer

Några verser av Charles Spurgeon: 1834-1892:

I have a great need for Christ: I have a great Christ for my need
Jag har ett stort behov av Kristus: Jag har en stor Kristus för mitt behov.

God is too good to be unkind and He is too wise to be mistaken. And when we cannot trace His hand, we must trust His heart. ― Charles H. Spurgeon
Gud är för god för att vara ovänlig och han är för vis för att misstas. Och när vi inte kan spåra hans hand, måste vi lita på hans hjärta. ― Charles H. Spurgeon

Hope itself is like a star- not to be seen in the sunshine of prosperity, and only to be discovered in the night of adversity. ― Charles H. Spurgeon

Hoppet i sig är som en stjärna – att inte ses i välståndets solsken, och bara att upptäckas i motgångens natt. ― Charles H. Spurgeon

Bön

Bön. Javisst ber den troende och väntar på bönesvaret. Gud är god och han svarar inte alltid som vi människor vill/önskar. Ta del av texten nedan som är ett exempel på bön och svar.

Vid trängande behov kräves intensiv bön. Då människan blir en enda bön, kan ingen motstå henne. Då Elia var på Karmel, böjde han sig ned mot jorden, med ansiktet mellan sina knän. Detta var verklig bön — hela mannen bad, men intet ord yttrades. Bönen kan vara alltför allvarlig för att kunna klädas i ord. Hela hans varelse stod i kontakt med Gud, och han fick mottaga Guds kraft mot ondskans makter. De kunde ej motstå en sådan bön. Vi behöva mer av detta slags bön. Outsägliga suckar äro de böner som ej kunna bli obesvarade’.
— C.H. Spurgeon.

Bön till barmhärtighetens Fader /Paulus

Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader,
barmhärtighetens Fader och all trösts Gud,
han som tröstar oss i all vår nöd,
så att vi kan trösta dem som är i nöd
med den tröst vi själva får av Gud.
Ty såsom Kristuslidanden flödar över oss,
så överflödar genom Kristus också den tröst vi får.
(2 Kor 1:3-5)

Gud är god! Ha Hopp! / Ditt Eldprov … C H Spurgeon

Människa!  Ha Hopp!

Varför måste jag gå sörjande? Ps 42:10

KAN DU, troende vän, besvara denna fråga? Kan du finna någon orsak till, att du så ofta går sörjande i stället för att vara glad? Varför överlämnar du dig åt dystra aningar? Vem sade dig, att natten aldrig skulle övergå till dag? Vem sade dig, att frostnätterna skulle bli många under bedrövelsens vinter, att snön skulle falla tätt och hagelskurarna förbytas i häftiga förtvivlans stormar? Vet du ej, att dag följer på natt, att flod följer efter ebb, att vår och sommar komma efter den långa vintern? Hoppas, min vän! Hoppas beständigt, ty Gud skall icke svika dig!         — C.H. Spurgeon.

Gud är god uti den ljusa stunden,
när mitt öga ej ett moln kan se.
Gud är god, när utav tvivel bunden
ångestfullt om hjälp jag synes be.
Gud är god, när jordisk fröjd och lycka
göra stigen banad för min fot.
Gud är god, när livets stormar rycka
undan allt jag här mig stödde mot.

Gud är god, när hopp och tillit brusa
som en mäktig flod ur hjärtat fram.
Gud är god, när man min fröjd vill grusa,
och mitt hopp tycks komma blott på skam.
Gud är god i livets alla öden,
hur på jorden än de växla må.
Gud är god och trofast in i döden,
ständigt håller Han att lita på.

E.A.

__________

Ditt Eldprov:

Då sade han till dem: — ‘Se satan har begärt att få eder i sitt våld, för att kunna sålla eder såsom vete, men jag har bett för dig, att din tro icke må bliva om intet.” Luk 22:31-32

VÅR TRO är i mittpunkten av den skottavla, mot vilken Gud skjuter, då Han prövar oss. Om någon annan nådegåva skulle undslippa provet, är detta åtminstone icke fallet med tron. Då den skall prövas ända in till märgen, sker det blott genom att i den inskjutes övergivenhetens pil. Pilen visar om tron är odödlig eller icke. Beröva den, den förnimbara glädjens pansar, tillåt nöd och förskräckelse från Herren väpna sig mot den, och du skall finna, att tron oskadd utgår ur striden. Tron måste prövas, och det som ser ut att vara övergivenhet är i själva verket den sju gånger upphettade smältugnen, vari tron måste nedsänkas. Välsignad den människa, som kan uthärda detta eldprov.     — C. H. Spurgeon.

Tro. Var rädd om din tro! Guds kraft /C Spurgeon.

“Jag har bett för dig, att din tro icke må bliva om intet.” Luk 22: 32.

KÄRA Guds barn, var rädd om din tro, ty minns, tron är det enda medel, varigenom du undfår välsignelser. Bönen kan icke draga ned bönesvaret från Guds tron, med mindre än den bedes med allvar av den som tror. Tron är telegraftråden, som förbinder jorden med himlen. Den förmedlar Guds kärleksbudskap till oss med en sådan snabbhet, att förrän vi ropa, svarar Han, och medan vi ännu tala, bönhör Han oss. Men hur skall det bli möjligt för oss att taga ut löftet, om trons telegraftråd avskäres?

Är jag i nöd? Genom tron kan jag bli hjälpt ur nöden. Är jag slagen av fienden? Min själ, luta dig genom tron mot Honom, som är din tillflykt. Men tag bort tron, och jag skall förgäves ropa till Gud. Tron utgör den enda förbindelsevägen mellan själen och himlen. Blockera vägen, och det skall bli omöjligt för mig att stå i kontakt med den store Konungen. — Tron förenar mig med gudomen. Tron ikläder mig Guds kraft. Tron tillförsäkrar mig alla Guds egenskaper till skydd för mig. Den hjälper mig att trotsa helvetets härskaror. Den kommer mig att triumferande gå fram över fienden. Men hur skall jag utan tro erhålla något från Herren? Därför, du Guds barn, var mycket rädd om din tro. “Allt förmår den som tror.” — C. H. Spurgeon.

Tron ärar Gud; och Gud ärar tron.

 

Lev i bibeln. Lyft blicken! Kom närmare Gud. / C Spurgeon

-Charles Spurgeon. Powerful./Pinterest

VI borde icke nöja oss med att stanna kvar i dalens dimmor, när Tabors höjd väntar oss. Hur ren är icke daggen där uppe på berget, hur frisk är icke luften, hur riklig deras spis, vilka bo där, de vilkas fönster vetta mot det nya Jerusalem! Många kristna äro nöjda med att leva liksom arbetarna i kolgruvorna, vilka ej få se solen. Tårar fukta deras anleten, när de kunde få smörja dem med himmelsk olja. Jag är viss om, att mången kristen försmäktar i ett fängelse, när han kunde få vandra på palatsets tak och se det goda landet och Libanon. Res dig, o kristen, ur din låga ställning! Kasta ifrån dig din tröghet, din slöhet, din köld eller vad det vara må, som stör din rena kärlek till Kristus, din själs brudgum. Låt Honom få vara källan, medelpunkten och platsen, där hela ditt hjärta finner sin förnöjelse. Låt dig icke längre nöja med dina obetydliga framsteg. Sträva efter att leva ett högre, ädlare, rikare liv. Uppåt mot himmelen! Närmare Gud! — Spurgeon.

/Pinterest

 

Guds befallning till den troende själen. Stå stilla.

 

Foto Maria

Foto Maria

*

“Stån fasta (stilla, eng övers), så skolen I se, vilken frälsning Herren i dag skall bereda eder.” 2 Mos 14: 13.

DESSA ORD äro Guds befallning till den troende själen, som befinner sig i stort trångmål, omringad av svårigheter av mindre vanligt slag .Hon kan icke draga sig tillbaka, ej heller kan hon gå framåt. Hon är trängd både på högra och på vänstra sidan. Vad är att göra under sådana förhållanden?

Mästarens ord ljuda, “Stå stilla!” Det är väl för henne, om hon giver akt på Hans röst, ty andra onda rådgivare finnas. Misströstan viskar: “Lägg dig ned att dö; giv upp alltsammans.” Men Gud vill se oss vid gott mod och fulla av glädje över Hans kärlek och trofasthet också i livets mörkaste stunder.

Fegheten säger: “Drag dig tillbaka och slå in på den väg, där du kan handla på vanligt människovis. Du kan ändå icke i denna sak vara en kristen. Det blir för svårt för dig. Övergiv dina principer.” Men huru mycket satan än må locka dig in på en sådan väg, så kan du icke följa honom, om du vill vara ett Guds barn. Hans gudomliga order bjuder dig att gå från kraft till kraft och detta bör du göra.

Varken död eller helvete skall kunna förmå dig att ändra kursen. Skulle du för en stund bli befalld att stå stilla, sker det blott för att du skall få ny kraft för vandringen framåt.

Otåligheten ropar: “Handla, raska på! Att stå stilla och bara vänta är idel lättja.” Vi måste göra något strax – vi måste – i stället för att se upp till Herren som icke allenast vill göra något utan allt.

Förmätenheten skryter: Om också havet ligger framför dig, gå framåt och vänta att få se ett under. Men tron lånar sitt öra varken åt förmätenheten, misströstan, fegheten eller otåligheten. Tron lyssnar till Guds röst, som bjuder: Stå stilla och förbli orörlig som klippan.

“Stå stilla” – i givaktställning, redo att handla, inväntande nya order, glatt och tåligt förbidande att få höra den ledande rösten. Det skall icke heller dröja alltför länge, innan Gud skall säga till dig, lika tydligt som Mose sade det till folket: “Gå framåt” – Spurgeon

I tider av ovisshet – vänta. Vänta alltid, när du är i tvivel. Tvinga dig då icke till att handla. Om du känner något tryck i ditt inre, bryt dig då icke igenom det, utan vänta, tills allt är klart. / C H Spurgeon

*
Gud är så god. Han vet vad vi går igenom och han vet när HAN vill att vi ska gå vidare, vad vi nu än står i, eller inför. Kanske känner du igen dig i texten. I tider av ovisshet- vänta. Tänk att vi får vänta (det som är så arbetsamt) på att Gud skall ge oss order att få gå framåt! Vad vis och klok och underbar min Gud är.

 

 

 

Åkalla Herren, han svarar. /C H Spurgeon

 

Foto Maria

Foto Maria

 

“Men det skall ske, att var och en som åkallar Herrens namn, han skall varda frälst (befriad, eng övers).” Joel 2: 3.

VARFÖR åkallar jag icke Hans namn? Varför löper jag i väg till grannarna, fastän Gud är så nära och vill höra mitt svagaste böneljud? Varför sätter jag mig ned och uppgör planer och söker finna utvägar? Varför icke med detsamma kasta både mig själv och min börda, på Herren? Den bäste löparen ilar framåt. Varför löper jag icke direkt till den levande Guden? Förgäves skall jag av någon annan vänta hjälpen. Av Herren skall jag få den. Hans gudomliga “skall” borgar därför.

Jag behöver icke fråga, då jag åkallar Herrens namn, om löftet gäller mig. Orden “var och en” är mycket omfattande, de famnar alla. Uttrycket “var och en” innesluter också mig, ty det åsyftar varje själ, som åkallar Herren. Jag vill därför lyda uppmaningen i texten och genast åkalla Herrens härliga namn, åkalla Honom, som givit ett så rikt och stort löfte.

Jag är i djupt trångmål och kan ej finna någon utväg. Men det är icke heller min sak. Han som givit löftet, har medel och vet råd att uppfylla det. Det tillkommar blott mig att lyda Hans befallning och icke bestämma över Hans rådslag, jag är Hans tjänare och icke Hans rådgivare. Jag åkallar Honom, och Han svarar mig. – C. H. Spurgeon

*

Från “Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman.

/Maria

 

C H Spurgeon/ SYND. En rättvis Gud. FRI i JESUS

 

Det är egentligen inte svårt att förstå evangelium. Man måste vilja ge sitt liv till Jesus, han har gett sitt liv för oss. Dessa tre videos vill visa på FRÄLSNINGEN och varför Jesus dog för dig och för mig, och varför synden är farlig…..bli korsfäst med Jesus.

Artikeln o videos vill också visa på vad synd är. Jag tror att man inte alltid vet vad synd och avguderi är.

Eftersom tiden är kort borde man ta reda på var man står och vart man vill komma!

Är man korsfäst med Jesus? Ja så heter en video som tar upp varje dags varande vid korset, korsfäst med Jesus, i ett nytt liv. 

Olika bibelställen får du i filmerna men Bibeln har de flesta förstås! och de måste läsas och gå in i hjärteroten.

http://www.youtube.com/watch?v=YKArFumTkFE&feature=related

A Just God.

__

http://www.youtube.com/watch?v=A_XOhYIfkls&feature=related

The Blackness of Sin – by Charles H. Spurgeon

__

http://www.youtube.com/watch?v=O4Ki389gNo8&feature=related

Spurgeon / Morning and Evening – Crucified With Christ

__

*När Jesus dog, på Golgata, han evig seger vann, Och ifrån synden och dess makt han helt befria kan. Och sen jag fri från skuld och dom och otro blivit här, Han mig till härlighetens rike bär.* / Carl W

*

JESUS ÄR HERRE!

 

Frälsningens dag är idag!

C H Spurgeon Predikan / Den tro, som frälsar

 

Den tro, som frälsar

Skriven av C.H Spurgeon

Skeppet brinner, bomullsbalarna utslunga en svart, förskräcklig rök, passagerare och besättning befinner sig i den största fara, men den duglige kaptenen för kommandot, och han säger till alla: ” Om ni vill lyda mig. så tänker jag, att jag kan rädda er alla”

Om de nu litar på kaptenen, lyder de i allt hans ordrar. Ingen sjöman eller maskinist vägrar att arbeta vid pumparna eller att ställa i ordning båtarna, ej heller nekar passagerarna att lyda. Den villighet som alla lyder kaptenen är bevisad genom det förtroende de har till honom. De tror att hans befallningar är bra och goda, och därför lyder de honom.

Varken deras fruktan eller deras iver kan få dem att vika av från hans befallningar eller handla i strid med dem. Då båtarna är fullsatta, väntar de som ska stiga ner i dem tills deras tur kommer, förlitade på kaptenens duglighet. De stiger ner i båtarna eller stannar än så länge kvar ombord, för de tror, att hans order avser deras frälsning. Och så långt som varje man och kvinna modigt tror på kaptenens överlägsenhet, kan diciplinen hållas vid makt.

Lydnad är det naturliga resultatet av en sann och verklig tro, och där ingen lydnad är, där finnes ingen tillit. Några av er tror, att ni litar på Kristus, under det att ni gör, vad ni behagar. Er tro är en lögn, för så är inte Guds ords lära. Den tro, som frälsar, är den tro som lyder.

http://www.predikoindex.com/

C H Spurgeon Predikan/ Kristi tjänare

 

Kristi tjänare – hans plikt och belöning
 
Predikan av C.H Spurgeon 1862

“Om någon vill tjäna mig, skall han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara. Om någon tjänar mig, skall min Fader ära honom.” Joh. 12: 26. Att följa Kristus intill världens ände Hur många personer är det inte, som är religiösa på samma sätt som grekerna i Joh. 12:e kapitel! De vill se Jesus men de vill inte tjäna honom. De ville av nyfikenhet lära känna till saken något, de önskade undersöka Kristi anspråk som Messias och de ville granska de särskilda sanningar, med vilka han påstod sig skulle upplysa världen, men längre än så vågade de inte. Föreskrifter, betingelser och belöning i tjänandet De började att granska, då de inte är likgiltiga rörande evangelium, men de betraktade det med samma slags intresse, som en naturforskare betraktar en nyupptäckt insekt, eller då en geolog studerar en bit av jordskorpan, men de vet inget om den personliga känslan av sanningens helgande inflytande. Många av dessa greker går mycket längre, då de har en beundran för Jesu karaktär och lära och de uttrycker denna beundran i ärlig lovprisning, men märk hur tom deras beundran är; de berömmer personen som de föraktar att lyda; de prisar en lära som de inte vill följa; de lyssnar till det gudomliga ordet, men de är endast hörare och inte sanningens görare. Troligen finns det många i denna samling, för vilka den kristna religionen alltid varit ett föremål för aktningsfullt intresse. De har aldrig smädat Kristi namn; de har inte tvivlat på bibelns inspiration; de har rannsakat Guds ord; de har till en viss grad uppmärksammat dess lärdomar och de ämnar att än mer granska dess uppenbarelser. Hur angenäma och hoppingivande är inte dessa tecken till intresse, men hur långt ifrån ett rätt lärjungasinne är inte dessa granskare, ty deras stolta hjärta har inte blivit böjt för evangeliums föreskrifter; korset är för tungt för dem att bära; de har inte bestämt sig för att ta “Kristi ok” på sig; de vill hellre se hans helighet och se hans lärjungar efterlikna honom, än själva ta korset dagligen och följa honom. Mina åhörare, tillåt mig att allvarligt påminna er om, att en spekulativ religion som har nyfikenhet som sin drivfjäder; endast sanningsökande till mål och självberöm till sitt ursprung, aldrig kan frälsa själen. Det hör er inte till att kritisera, utan att ändra sinnet; det hör er inte till att döma, utan att tro, ni bör inte blott beundra, utan lyda, inte prisa och berömma, utan villigt böja er och efterlikna och följa Kristus. Endast den religion som underkastar oss personligen Kristi lydnad och ger oss ett nytt hjärta och ett nytt sinne samt leder oss till att känna, att vi inte är våra egna utan dyrt köpta – endast den religionen skall ge en varaktig sinnesfrid och föra oss dit, där vi kan skåda Guds ansikte med fröjd. Ödmjukt tjänande Många inbillar sig i sin stolthet, att det är nedsättande att tjäna Kristus och att de förringar sig själva genom att bli Lammets ödmjuke efterföljare.

_

Låt mig påminna sådana, att så tänkte inte de, vilkas åsikter vi värderar. Till och med en hedning kunde säga: “Att tjäna Gud är att regera.” Vi vet att den ädlaste av män innan Johannes döparen kom och som var den störste av kvinna född – Mose, ledaren för Guds härar, har fått som sin högsta titel: “Mose, Herrens tjänare.” Även vår Herre och mästare, vars skoremmar vi inte är värdiga att knyta upp, tog på sig en tjänares gestalt och fastän han var Son, lärde han likväl lydnad i det han led. Sedan vår Frälsares dagar har de största i Kristi församling varit allas tjänare och de som fått den största äran och anseende som Kristi församling kan tilldela, har varit de som villigast ödmjukat sig till att utföra de minst ansedda tjänster och varit nöjda med att bli räknade för mindre än intet. Låt oss efterlikna honom som är “kungars kung”, men likväl blev “allas tjänare”. Låt oss följa honom som var omgjordad med ett gyllene bälte som sveper ljuset omkring sig som en klädnad, men likväl lade av sig överklädnaden och tog ett linnekläde och band om sig och började som en tjänare att tvätta lärjungarnas fötter. Prinsen av Wales valspråk är “Ich dien” – “Jag tjänar”. Det bör vara ett motto för varje prins av det himmelska kungablodet. Må varje kristen säga “jag tjänar” och efter denna stund inte söka något herravälde, utan lämna allt sådant åt hedningarna och en köttslig sinnad värld, men själv söka att tjäna och vara villig att göra och bli, vad som helst som kan gagna Kristi kropp som är församlingen. Vi skall nu försöka så långt som Herrens Ande bistår oss, att framställa en trefaldig lärdom. Ni skall för det första finna tydliga föreskrifter, för en mycket härlig tjänst.

_

“Om någon tjänar mig, skall han följa mig.” För det andra de mest frikostiga betingelser, från en ädel Herre – “Där jag är, där skall också min tjänare vara.” Och för det tredje den mest härliga belöning, för ofullständig tjänst. “Om någon tjänar mig skall min Fader ära honom.” Att efterlikna, vara trogen och följa Kristus I. Vi har här tydliga föreskrifter för en mycket härlig tjänst. “Om någon tjänar mig, skall han följa mig.” En gyllene föreskrift; skriven på en tavla av elfenben. Jag talar de flesta närvarandes känslor när jag säger: vi skulle alla tycka om att tjäna Kristus. Vi känner att om han var här, fanns det inget som vi inte var villiga att göra för honom. De ord som förekommer tre gånger i vår text, kunde lika gärna översättas som – om någon vill uppföra sig som en diakon mot mig; han följer mig och där jag är, där skall också min diakon vara och den som uppför sig som diakon mot mig, honom skall min Fader ära. Ordet “diakon” i grekiskan betyder inget annat än tjänare och varje diakon bör vara en glad, verksam och trogen tjänare i församlingen. Vad var nu en diakons syssla i den första församlingen? Det var att på allt sätt att tjäna Guds folk. Vem av oss skulle blygas för att vara Kristi diakon, hans personlige tjänare och uppvaktare? Skulle vi inte vilja passa upp honom? Vi skulle på alla sätt vilja tjäna honom.

_

Jag tänker att vi skulle anse oss såsom adlade i hela vårt liv, om vi fick breda ut våra kläder på vägen, för att hjälpa honom över ett smutsigt ställe, där han skulle gå fram. Skulle vi inte vilja mätta honom? Det skulle sättas fram en sådan måltid för honom i vårt hem, att dess like aldrig hade funnits förut. Vi skulle själva vara villiga att hungra, blott för att tillfredsställa hans behov och jag tänker; att om även de tolv fiskarna var med honom skulle vi inte stänga dem ute, utan även bjuda hem dem. Vi skulle lämna våra rum och hellre själva stanna på gatan över natten, för att låta dem vila; ty vi känner, att om den välsignade var här, skulle det vara en stor ära att i någon mån, bidra till hans trevnad eller på något sätt, visa vår aktning för honom och inget skulle vara för svårt, inget för omöjligt för oss att utföra. Tillåt mig säga, att mycket av detta är endast känsla och vi känner verkligen inte oss själva och många av de som är här, skulle om Kristus kom på samma sätt som första gången inte ta emot honom, utan tvärtom; de skulle stänga sina dörrar för honom och måhända även delta i det blodtörstiga ropet: “Korsfäst honom!” Allt detta tal om frikostighet och vördnad mot Jesus är till stor del endast känsla, idel prat och vi skulle inte göra något sådant, om det gällde det praktiska görandet.

Continue reading

CH Spurgeon / Gud gör den ogudaktige rättfärdig.

 

 

Gud gör den ogudaktige rättfärdig

Av C.H Spurgeon 1892

Lyssna nu till en liten predikan. Texten till den återfinns i Rom 4: 5 “Men den som inte håller sig till gärningar, utan tror på honom som gör den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet.” Jag påkallar särskilt din uppmärksamhet för dessa ord: “Den som gör den ogudaktige rättfärdig.” De är mig mycket underbara ord. Känner du dig inte förundrad över, att det finns ett uttryck som detta i bibeln: “Gör den ogudaktige rättfärdig?”

Guds verk genom den oändliga kärleken och nåden:
Jag har hört personer som hatar läran om korset och framställer som en anklagelse mot Gud, att han frälser ogudaktiga människor och tar emot de eländigaste av de eländiga. Se här, hur den heliga skrift klart och tydligt bekräftar denna anklagelse. Genom sin tjänare Paulus mun och genom den Helige Andes ingivelse antar Gud här själv titeln: “Den som gör den ogudaktige rättfärdig.”

Han gör dem rättfärdiga som är orättfärdiga, förlåter dem som förtjänar att straffas och ger nåd åt dem som ingen nåd förtjänar. Du tror måhända, att frälsningen är till endast för den gudfruktige, att Guds nåd är till blott för den rena och helige, som är fri från synden? Det har måhända fallit dig i sinnet, att om du vore en så förträfflig människa, skulle Gud belöna dig med sin nåd. Och du har tänkt att då du inte är värdig till detta, finns det inte någon utväg för dig att komma i åtnjutande av hans nåd.

Du bör då bli något överraskad av att få läsa ord som dessa: “Den som gör den ogudaktige rättfärdig.” Och jag blir inte överraskad om du blir förvånad, ty med all min förtroliga kännedom om Guds nåd, upphör jag aldrig att förundra mig över detta. Det låter besynnerligt – eller hur? – att det skulle vara möjligt för en helig Gud att rättfärdiggöra en ohelig människa? Vi talar alltid enligt våra hjärtans naturliga böjelse om vår egen godhet och vår egen värdighet och vi håller envist fast vid, att det måste finnas något hos oss som gör oss värda, att Gud bryr sig om oss.

Ett fläckat kläde
Men Gud, som genomskådar allt vårt självbedrägeri vet, att det inte finns något gott alls, i oss. Han säger, att “Ingen finns som gör det goda, inte en enda”. Han vet, att all vår rättfärdighet är som “ett fläckat kläde”. Därför har Herren Jesus kommit i världen, inte för att söka efter godhet och rättfärdighet hos människorna utan för att föra godhet och rättfärdighet till dem och för att skänka dessa gåvor åt människor, som själva inte äger dem.

Han har kommit, inte för att vi är rättfärdiga, utan för att göra oss rättfärdiga. Han gör den ogudaktige rättfärdig. Då en advokat framträder vid en domstol, försöker han såtillvida han är en hederlig man, att föra en oskyldigt anklagad människas talan och att rättfärdiga henne inför domstolen från det som man med orätt, lagt henne till last. Advokatens uppdrag skulle vara att rentvå den oskyldige och han borde aldrig åta sig den skyldiga parten.

Det står inte i någon människas makt och är inte heller hennes rättighet, att verkligt rättfärdiggöra den skyldige. Detta är ett under, förbehållet åt Herren allena. Gud, den oändligt rättfärdige Konungen vet, att det inte finns en enda rättfärdig människa på jorden, som gör det goda och som inte syndar. Och därför åtar han sig, i den oändliga överhögheten av sin gudomliga natur och i härligheten av sin outsägliga kärlek, inte att rättfärdiggöra den rättfärdige, utan att rättfärdiggöra den ogudaktige.

Jesus Kristus har kommit för att frälsa syndare
Gud har uppfunnit vägar och medel för att göra det möjligt för den ogudaktiga människan att stå rättfärdig inför honom; han har uppfört ett system, genom vilket han med fullkomlig rättvisa kan behandla den skyldige, som om han under hela sitt liv inte hade begått några överträdelser. Ja, han kan handla med honom, som om han vore helt och hållet fri från synd. Han gör den ogudaktige rättfärdig. Jesus Kristus har kommit i världen för att frälsa syndare.

Detta är mycket förundransvärt – och allra mest förundransvärt för den, som har kommit i åtnjutande av vad detta innebär. Jag vet, att det för mig än intill denna dag är det största under jag någonsin hört talas om, att Gud kunnat göra mig rättfärdig. Jag känner mig, skild från hans allsmäktiga kärlek, som endast en samling av ovärdighet, en massa av fördärv, en hop av synder. Men jag vet likväl med full visshet, att jag är rättfärdiggjord genom tron på Jesus Kristus, och att Gud handlar med mig, som om jag varit fullkomligt rättfärdig, att jag är antagen som en Guds arvinge och Kristi medarvinge, fastän jag efter naturen har min plats bland de störste av syndare.

Jag, som är alltigenom ovärdig behandlas av Gud, som om jag vore värdig. Och jag är älskad med lika mycket kärlek, som om jag alltid hade varit gudaktig, fastän jag förr varit ogudaktig. Vem kan väl annat än förundra sig över sådant? Tacksamheten för en sådan outsäglig nåd klär sig i förundrans dräkt.

Nåväl, käre läsare, med anledning av detta förundransvärda förhållande vill jag göra dig uppmärksam på, hur väl detta evangelium passar för dig och för mig. Om Gud gör den ogudaktige rättfärdig, då käre vän, kan han också göra dig rättfärdig. Är inte du, just en sådan ogudaktig person? Om du ännu i denna stund är oomvänd, så är denna benämning en mycket passande beskrivning på dig. Du har levt utan Gud i världen, du har saknat all gudsfruktan; och med ett ord: du har varit och är ogudaktig.

Måhända har du inte ens besökt någon gudstjänst på söndagarna; du har föraktat Guds dag, Guds hus och Guds ord – detta bevisar att du varit ogudaktig. Ja, måhända har du än värre, till och med försökt tvivla på Guds tillvaro och gått ända dithän, att du berömt dig av att göra det. Du har levt på denna sköna jord, som är fylld av otaliga bevis på Guds närvaro, men hela tiden slutit ögonen för dessa tydliga prov på hans makt och gudom. Du har levt som om det inte funnits någon Gud – ja, du skulle i sanning varit riktigt belåten, om du kunnat med bestämd säkerhet övertyga dig själv, att det inte fanns någon Gud alls.

Verkligt ogudaktig
Du har måhända levt på detta sätt en följd av år, så att du nu är mycket väl befäst på dina otrosvägar. Och likväl är inte Gud med på någon av dem. Om du vore märkt med ordet ogudaktig, skulle detta vara en lika träffande beskrivning på dig, som om havet vore märkt med orden: “salt vatten.” Men möjligtvis är du en person av ett annat slag: du har regelbundet iakttagit alla de yttre formerna av religionen, men utan att ditt hjärta tagit någon del av den. Och då har du i alla fall varit verkligt ogudaktig.

Fastän du haft gemenskap med Guds folk, har du aldrig haft någon gemenskap med Gud själv och fastän du stämt in med din röst i kören, har du inte prisat Herren i ditt hjärta. Du har levt utan kärlek till Gud i ditt hjärta och utan lydnad för hans bud i ditt liv. Du är då just en sådan slags människa, till vilken detta evangelium är utsänt – detta evangelium som talar om att Gud gör den ogudaktige rättfärdig. Det är mycket underbart och lyckligt nog, mycket lämpligt för dig. Det passar just för dig – eller hur?

O, hur gärna jag önskar, att du ville ta emot det! Om du är en tänkande människa, måste du inse, att det är en underbar nåd av Gud att ge en sådan möjlighet för sådana som dig; och du skall säga till dig själv: “Gör den ogudaktige rättfärdig! Varför skulle han då inte också göra mig rättfärdig och göra det nu genast?” Lägg nu märke till att det måste vara så, att frälsningen av Gud är för sådana som inte förtjänar den och som inte har något gott i sig själva. Det lämpar sig väl, att denna framställning finns i bibeln; ty kära vänner, inga andra behöver rättfärdiggörelse än de som inte har någon egen rättfärdighet.

Om någon av mina läsare skulle vara fullkomligt rättfärdig, så behöver han ju inte rättfärdiggöras. Du tycker att du väl uppfyller dina plikter och anser, att du därigenom nästan sätter himmelen i tacksamhetsförbindelse till dig. Vad gör du då med en Frälsare och till vad, behöver du då nåd eller rättfärdiggörelse? Du måste redan vara trött på min bok, ty den kan inte vara till något intresse för dig. Om någon av er skulle ta en så högmodig min på sig, så lyssna dock ännu en liten stund på mig.

Ingen rättfärdig finns, inte en enda
Du skall i sådant fall gå förlorad, lika säkert som att du lever nu. Ni rättfärdiga människor, vilkas rättfärdighet består av endast era egna gärningar, ni är antingen bedragare eller bedragna, ty skriften kan inte ljuga, och den säger klart och tydligt: “Ingen rättfärdig finns, inte en enda.” I varje fall har jag inte något evangelium att förkunna för de egenrättfärdiga; nej, inte ett enda ord. Jesus Kristus har inte kommit för att kalla rättfärdiga och jag skall inte göra, vad han inte gjorde. Om jag kallade er som sådana, skulle ni inte komma. Därför vill jag inte kalla er under detta namn. Nej, jag bjuder er hellre att se på denna rättfärdighet till dess ni inser, vilken förvillelse den är. Den är dubbelt så skör som en spindelväv. Ha därför inget mer att göra med den! Fly bort ifrån den!

O, mina vänner, de enda människor som behöver rättfärdiggörelse, är de som i sig själva inte har någon rättfärdighet. De behöver att något görs för dem, som ställer dem rättfärdiga inför Guds domstol. Ni kan vara förvissade om att Herren gör endast , vad som är nödvändigt. En oändlig vishet företar sig aldrig något som är onödigt. Jesus åtar sig inget som är överflödigt. Att göra den rättfärdig som redan är rättfärdig, är inte något verk för Gud – det vore ett åtagande passande för en dåre; men att göra den rättfärdig som är orättfärdig, detta är ett verk av den oändliga kärleken och barmhärtigheten.

Att rättfärdiggöra den ogudaktige – det är ett underverk värdigt en Gud. Om det någonstans i världen fanns en läkare, som hade upptäckt ett säkert och verksamt läkemedel, till vilka skulle väl denne läkare sändas? Till dem som vore fullkomligt friska? Jag tror inte det. Om han skickades till ett distrikt där det inte fanns några sjuka, skulle han känna att han inte var på sin rätta plats; det fanns ingenting för honom att göra där. “Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka.”

Frälsningsnåden
Är det inte lika klart och tydligt, att nådens och återlösningens dyrbara läkemedel är endast för de till själen sjuka? De kan inte vara för de friska, ty dessa skulle ju inte ha någon nytta av dem. Men om du dyre vän, känner dig sjuk till själen, då har denne läkare kommit till världen för dig. Om du känner dig alltigenom tillintetgjord till följd av din synd, då är du just den person, som frälsningsnåden syftar till.

Jag säger dig, att kärlekens Herre hade till ögonmärke att rättfärdiggöra just sådana som du, då han gjorde frälsningsplanen. Om vi antog, att en person med ett ädelmodigt sinnelag hade beslutat att efterskänka alla de skulder som andra var skyldiga honom, så är det klart att detta endast kunde tillämpas på dem, som verkligen stod i skuld till honom. Den ene är skyldig honom tusen pund, den andre femtio. Båda behöver endast få reversen överkorsad, och skuldförbindelsen skulle vara utplånad.

Men den ädelmodigaste människa kan inte efterskänka skulder åt dem, som inte är skyldig henne något. Det är bortom allmaktens makt att förlåta dem, som inte har någon synd. Nåden måste vara för den skyldige och förlåtelsen för den som har syndat. Det vore orimligt att tala om förlåtelse för den, som inte behövde förlåtas, att tala om nåd för den som aldrig har begått någon överträdelse.

Du tänker måhända, att du måste gå förlorad därför att du är en syndare. Men detta är just skälet, till varför du kan bli frälst. Då du erkänner dig vara en syndare, vill jag uppmuntra dig till att tro, att nåden är beredd just för sådana som dig. Det är i sanning en levande verklighet, att Jesus uppsöker och frälser de förtappade. Han har gått i döden och bringat verklig försoning för verkliga syndare. Jag känner mig överlycklig, då jag träffar människor som inte leker med orden eller kallar sig själva för “eländiga syndare” såsom blott ett tomt talesätt.

Jag skulle gärna vilja tala hela natten med sådana, som känner sig vara syndare. Nådens härbärge stänger aldrig sina dörrar för sådana, varken på söndagar eller på vardagar. Vår Herre Jesus har inte dött för inbillade synder, utan hans hjärteblod har utgjutits för att tvätta bort de mörka purpurfläckar, som ingenting annat kan utplåna. Den som känner sig vara en riktigt svart syndare, han är just den sorts människa, som Jesus Kristus har kommit för att göra vit.

Evangelium är för de förtappade
En evangelisk predikant höll en gång en predikan över orden: “Nu är yxan satt till roten av trädet.” Och hans predikan var så utformad, att en av hans åhörare sedan sade till honom:
– Man kunde ha trott att ni predikade för grova brottslingar; denna predikan kunde ha varit passande att hålla i länshäktet.
– O nej, svarade den gode mannen, om jag hade predikat i länshäktet skulle jag inte ha valt den texten, utan denna: “Det är ett ord att lita på och värt att på allt sätt tas emot, att Kristus Jesus har kommit till världen för att frälsa syndare!”

Alldeles så är det. Lagen är för de egenrättfärdiga och för att krossa deras högmod och evangelium är för de förtappade, för att befria dem från deras förtvivlan. Om du inte är en förtappad själ, till vad behöver du då en Frälsare? Skulle väl Herden gå och söka efter det får, som aldrig hade gått vilse? Skulle kvinnan sopa huset för att söka efter den slant som aldrig fallit ur hennes börs? Nej, läkemedlet är för de sjuka, uppväckelsen för de döda, nåden för de skyldiga, befrielsen för dem som är bundna och ögonens öppnande för dem som är blinda.

Hur kan väl Frälsaren och hans död på korset och nådens evangelium uppskattas annat än under förutsättning, att människan är skyldig och värd fördömelsen? Det är just syndaren, som är orsak till evangeliets tillvaro. Du min vän, till vilken detta ord nu kommer, om du är oförtjänt av allt gott och förtjänar allt ont, ja helvetet, då är du just av det slags människor, för vilka detta evangelium är tillsatt och förkunnat. Gud gör den ogudaktige rättfärdig.

Jag skulle önska att göra detta riktigt klart för mina läsare, och jag hoppas att jag redan gjort det. Men hur klart det än må vara, är det endast Herren, som kan låta en människa verkligen se det. Det verkar till en början allra mest förvånande för en uppväckt människa, att frälsningen verkligen skall kunna vara för henne som skyldig och förtappad. Hon tänker, att den endast kan vara till för henne som en ångerfull människa och glömmer, att hennes ånger utgör en del av hennes frälsning.

“O, jag måste ju vara så eller så” säger hon. Och det är också alldeles sant, ty hon skall bli både det ena och andra, som en frukt av frälsningen. Men frälsningen kommer till henne, innan hon ännu har någon enda av dess frukter. Ja, frälsningen kommer i själva verket till henne, då hon inte förtjänar annat än den nakna, usla, låga vedervärdiga benämningen “ogudaktig”. Detta är det enda hon är, då Guds evangelium kommer för att rättfärdiggöra henne.

Gud är mäktig och villig
Jag vill därför enträget uppmana alla, som inte i sig själva har något gott att visa fram – som fruktar att de inte ens har en enda god känsla eller något, vad det än må vara, som skulle kunna rekommendera dem hos Gud – att de måtte fast förtrösta på, att vår barmhärtige Gud är både mäktig och villig, till att ta emot dem utan något som rekommenderar dem och att förlåta dem frivilligt, inte för att de är goda, utan för att han är god.

Låter han inte sin sol gå upp över onda och goda? Ger han inte regn och fruktsam tid även åt de ogudaktigaste nationer? Ja, även Sodom hade sin sol och Gomorra sin dagg. O, min vän, Guds outsägliga stora nåd övergår både min och din uppfattningsförmåga, och jag önskar att du hade en värdig tanke om denna. “Så mycket som himlen är högre än jorden, så är mina tankar högre än era tankar”, säger Herren. Han kan överflödande förlåta.
Jesus Kristus har kommit i världen för att frälsa syndare; förlåtelsen är till för den skyldige. Försök inte att förbättra dig själv eller att göra dig till något annat än vad du verkligen är, utan kom sådan du är till honom som gör den ogudaktige rättfärdig.

En stor artist hade för kort tid sedan målat av en del av förvaltningshusen i den stad där han bodde, och nu önskade han av historiskt intresse att på sin tavla även måla vissa andra personer, som var välkända i staden. Bland dessa var en gatsopare, trasig, smutsig och okammad. Det fanns en passande plats för honom på tavlan. Artisten sade därför till denna person:
– Jag skall betala dig bra, om du vill komma till min ateljé och låta mig måla ditt porträtt.
Mannen infann sig tidigt följande morgon, men blev snart skickad tillbaka trots att han hade tvättat sitt ansikte, kammat sitt hår och klätt sig i snygga kläder. Han behövdes såsom en tiggare och var inte inbjuden i någon annan egenskap.

Likaså skall evangeliet ta emot dig i sin boning; om du kommer som en syndare, men inte annars. Vänta inte på någon förändring hos dig, utan kom genast för att söka frälsning. Gud rättfärdiggör den ogudaktige. Och det gäller dig, sådan du nu är. Evangelium möter dig i ditt värsta tillstånd. Kom helt och hållet oklädd. Jag menar: kom till din himmelske Fader i all din synd och orenhet, utan att försöka dölja dig med något, vad det än vara månde. Kom till Jesus som du är, spetälsk, smutsig, naken, varken passande för att leva eller för att dö.

Kom, du som är själva avskrädet i skapelsen, kom, fastän du knappast vågar hoppas på något annat än döden. Kom, fastän förtvivlan ruvar över dig, sammanpressande ditt bröst liksom en förskräcklig nattmara. Kom och bed Herren, att han måtte rättfärdiggöra ännu en ogudaktig. Varför skulle han väl inte göra det? Kom fram bara, ty Guds stora barmhärtighet är just avsedd för sådana som dig.

Jag talar med skriftens språk, och jag kan inte tala på ett kraftigare sätt. Herren Gud själv antar sig den nåderika titeln: “Den som gör den ogudaktige rättfärdig.” Han gör dem rättfärdiga och låter behandla dem som rättfärdiga, som av naturen är ogudaktiga. Är inte detta ett underbart ord för dig? Käre läsare, res dig inte upp från din plats, förrän du väl begrundat denna sak!
——————————————————————————–

Charles Haddon Spurgeon (1834-1892) var Englands mest kände predikant under den senare delen av 1800- talet. Då han var 20 år och endast fyra år efter hans omvändelse, blev han kallad som pastor i New Park Street Church i London. Han grundade sedan Metropolitan Tabernacle. Spurgeon var som en bomb hade slagit ner i det stela kyrkliga klimat som rådde, då han kom med sina levande och praktiska predikningar.

http://www.minfrid.se/spurgeon/allt-av-nad/gud-gor-den-ogudaktige-rattfardig.shtml

Tack till Johnny Dahl/Min frid

/Maria

C H Spurgeon Predikan /Ett välsignat böneliv

 

Predikan av C.H Spurgeon 1888

Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. Joh. 15: 7.

Ett välsignat böneliv genom förblivandet i Jesus
Se hur vår Herre framhåller detta, då han talar till de troende judarna i det åttonde kapitlet av detta evangelium: “Jesus sade till de judar som hade satt tro till honom: “Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” Vi känner inte till hela sanningen med detsamma utan vi lär känna den genom att förbli i Jesus. Fortskridandet i nåden är en fostran, genom vilken vi fullt lär känna sanningen. Sanningens frigörande makt erfar och åtnjuter vi så småningom. “Sanningen skall göra er fria.” Ett band lossnar efter ett annat och vi blir rättsligen fria. Ni som är nybörjare i det andliga livet bör uppmuntra er med att veta, att det finns något ännu bättre för er.

Ni har ännu inte fått hela er tros lön. Som sången lyder: “Ännu mer skall följa.” Ni skall få en gladare blick på himmelska ting, vid uppstigandet på er andliga erfarenhets höjd. Allt eftersom ni förblir i Kristus skall ni få en stadigare visshet, rikare glädje, större fasthet, mer umgänge med Jesus och njutning i Herren Gud. Barndomen är behäftad med mycket ont, från vilket den vuxna åldern är befriad; detta är fallet både i den andliga och naturliga världen. Dessa är sådana grader som de troende kan uppnå och Frälsaren driver oss till att uppnå en högre ställning, genom att nämna en viss förmån, vilken inte ges åt alla som säger sig vara i Kristus, utan endast åt sådana som förblir i honom.

Varje troende bör förbli i honom, men somliga tycks inte göra det. Jesus säger: “Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det.” Ni måste leva med Kristus för att känna honom och ju längre ni lever med honom, desto mer skall ni beundra och vörda honom och desto mer skall ni få ta emot av honom; nåd för nåd. Han är visserligen en välsignad Frälsare för den som är blott en månad gammal i nåden, men dessa barn kan knappt tala om, vilken dyrbar Jesus han är för dem som haft umgänge med honom i närmare ett halvt århundrade. Jesus vördas högt av dem som förblivit i honom och han blir mer dyrbar, skön och älskvärd dag för dag. Inte så att han förbättras i sig själv, ty han är fullkomlig, utan då vi tillväxer i vår kunskap om honom, värderar vi mer grundligt hans makalösa fullkomlighet. Hur glädjande uttrycker sig inte denna gamla bekantskap: “Allt hos honom är ljuvlighet.” Må vi fortsätta att tillväxa i allt i honom som är huvudet, för att vi sålunda må värdera honom mer och mer!

Jag fäster er allvarliga uppmärksamhet på texten och ber er betrakta tre frågor. Först, vad är denna synnerliga välsignelse? “Be om vad ni vill, och ni skall få det.” För det andra: hur skall denna välsignelse erhållas? “Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er.” Sedan för det tredje: varför erhålls denna välsignelse på detta sätt? Det måste finnas skäl varför villkor ges för att man skall erhålla den utlovade kraften i bönen. O, att den helige Andes smörjelse måtte förbli över oss nu och göra detta ämne välsignelserikt för oss!

Bön kommer självmant från dem som förblir i Jesus
I. Vad är denna synnerliga välsignelse? Vi läser versen igen. Jesus säger: “Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det.”
Märk att vår Frälsare varnade oss, att utan honom kunde vi inget göra och därför kunde vi naturligtvis vänta, att han nu skulle visa oss hur vi kan utföra all andlig verksamhet. Men texten är inte sådan som vi skulle väntat oss att finna den. Herren Jesus säger inte: “Utan mig kan ni inget göra, men om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, då skall ni utföra alla slags andliga ting.” Han talar nu inte om vad de själva skulle kunna uträtta, utan vad som skulle göras för dem: “Ni skall få det.”

Han säger inte: “Kraft skall ges er tillräcklig för alla de heliga verk, till vilka ni är oförmögna utan mig.” Detta skulle ha varit sant nog och det är sanningen vi söker här, men vår vise Herre uttrycker mer än detta och mer än hjärtat väntar. Han säger inte: Om ni förblir i mig, och mina ord förblir i er, så skall ni utföra andliga ting utan: “Be om vad ni vill.” Genom bön skall ni kunna verka, men innan ni företar er något så “be om vad ni vill”. Den dyrbara förmån som ges här är en i allt övervinnande bönens makt. Kraft i bön utgör i ganska hög grad måttstocken på vårt andliga tillstånd och när vi äger den i hög grad, då gynnas vi med alla andra förmåner.

Utövning av bön

 
Således är en av de första följder av förblivandet i gemenskap med Kristus, den ständiga utövningen av bön. “Be om vad ni vill.” Om andra varken söker, bultar eller ber, så skall i alla fall ni göra det. De som håller sig borta från Jesus, de ber inte. De, vilkas umgänge med Jesus är avbrutet, känner som om de inte kan be, men Jesus säger: “Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill.” Bön kommer självmant från dem som förblir i Jesus; liksom vissa träd i Österlandet utan påtryckning, gav sitt välluktande gummi ifrån sig. Bön är själens naturliga utgjutelse i gemenskap med Jesus. Liksom löv och frukt kommer fram på vinrankan utan någon medveten ansträngning från trädet, utan endast till följd av deras förening med stammen, så kommer knoppar, blomster och frukt från de själar som förblir i Jesus. Såsom stjärnorna lyser, så ber också de förblivande. Det är deras vana och andra natur.

De säger inte till sig själva: “Nu är det tid för oss att ta oss an vår uppgift och be.” Nej, de ber som förståndiga människor äter, när de har behov av det. De utropar inte som under slaveri: “Vid denna tid borde jag be, men jag har ingen lust till det. Det är så tröttande”, utan de har ett glatt ärende till nådastolen och de tycker om att uträtta det. De hjärtan som förblir i Kristus, sänder upp böner som eldar sänder ut lågor och gnistor. De själar som förblir i Kristus börjar dagen med bön; de omger sig av bön som en atmosfär hela dagen och när natten kommer somnar de in under bön. Jag vet att de kan även drömma bedjande och de kan åtminstone säga med glädje: “När jag vaknar är jag fortfarande hos dig.” Vanan att be följer på förblivandet i Kristus. Ingen behöver driva dig till att be, då du förblir i Jesus. Han säger: “Be om vad du vill” och var säker på att du även gör så.

Behov av bön
Du skall även djupt känna behovet av bön. Du skall klart inse behovet av att be. “Vad?”, säger du, “har vi inte redan uppnått målet, när vi förblir i Kristus, och hans ord förblir i oss?” Nej, vi är då långt ifrån tillfreds med oss själva; det är då som vi känner mer än någonsin, att vi måste be om mer nåd. Den som är mest medveten om liv i Kristus, är även mest övertygad om sin död utan Kristus. Den som bäst känner Kristi karaktär, blir ivrigast i att be om nåd att likna honom. Ju mer jag ser mig vara i Herren, ju mer önskar jag att få av honom eftersom jag vet, att allt som finns i honom har lämnats där, för att jag må ta emot det. “Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd.” Det är just i förhållande till vår förening med Kristi fullhet som vi känner behov av att hämta mer, genom ständig bön. Ingen behöver bevisa behovet av bön för den som förblir i Kristus, ty vi åtnjuter det med glädje. Bön är lika nödvändig för vårt andliga liv som andedräkten är för vårt naturliga; vi kan inte leva utan att be om gåvor av vår Herre. “Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill”, och ni skall inte vilja att upphöra med att be. Han har sagt: “Sök mitt ansikte!” och hjärtat svarar: “Ja, ditt ansikte, HERRE, söker jag.”

Frihet i bön

Vidare är frukten av vårt förblivande i Kristus inte endast bönens övning och en känsla av behov av bön, utan den innebär även frihet i bönen: “Be om vad ni vill.” Har du inte legat på knä i bön utan att känna kraft i bönen? Har du inte känt att du inte kunde be som du önskade? Du ville be, men vattnet var fruset och det ville inte flyta. Du sade klagande: “Jag är instängd och kan inte komma ut.” Viljan fanns där, men du kände ingen frihet i att göra din vilja känd i bön. Önskar du frihet i bön, så att du må kunna tala med Gud som en vän talar med sin vän? Här finns sättet att få den: “Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill.” Jag menar inte, att du endast skall få frihet att uttrycka dig ledigt i bön, ty detta är en mycket underordnad gåva. Ett flytande språk är av ringa värde, synnerligen då det inte är förenat med innehållsrika tankar och en djup känsla.

Somliga bröder ber i meter, men sanna böner mäts efter vikt och inte efter längd. En enda suck inför Gud kan ha mer fullhet av bön i sig, än ett fint långt tal. Den som umgås med Gud i Kristus Jesus, är en person som stadigt går framåt i förbön. Han kommer modigt fram, därför att han förblir vid nådens tron. Han ser den gyllene spiran utsträckt och hör konungen säga: “Be om vad du vill och du skall få det.” Det är den som förblir i medveten förening med sin Herre som har fritt tillträde i bönen. Han kan lätt komma till Kristus, ty han är i Kristus och förblir i honom. Försök inte att gripa denna frihet genom en tillfällig sinnesrörelse eller djärvhet; det finns endast ett sätt att verkligen erhålla den och detta är: “Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill.” Endast på detta sätt skall du helt kunna öppna din mun och Gud skall fylla den. Sålunda skall du bli en Israel och kämpa med Gud.

Framgång i bön

 
Detta är inte allt; den välsignade människan har förmånen av framgångsrik bön. “Be om vad ni vill, och ni skall få det.” Du kan inte åstadkomma det, men det skall ske dig. Du längtar efter att bära frukt; be och du skall få det. Betrakta grenen i vinträdet. Den endast förblir där och genom att förbli där, kommer också frukt från den. Broder i Kristus; målet för din tillvaro är att frambringa frukt till Guds ära och för att nå detta mål måste du förbli i Kristus som grenen förblir i vinträdet. På detta sätt skall din bön bli fruktbärande och framgångsrik; “du skall få det”. Du skall på underbart sätt vinna framgång hos Gud i bönen, så att innan du ropar skall han svara och medan du talar skall han höra. “Vad de rättfärdiga begär blir dem givet.” Samma betydelse ligger i en annan text: “Ha din glädje i HERREN, han skall ge dig vad ditt hjärta begär.” Denna text är mycket vidsynt: “Be om vad ni vill, och ni skall få det.” Herren ger de som förblir i honom en undertecknad växel och tillåter dem att fylla i den, efter deras egen önskan.

Menas allt vad som sägs i texten? Jag har aldrig förstått att min Herre säger något som han inte menade. Jag är säker på, att han emellanåt menar mer än vi förstår att han har sagt, men han menar aldrig mindre. Märk, han säger inte till alla människor: “Jag skall ge er vad ni ber om.” Åh nej, detta skulle inte vara gott, utan han talar till sina lärjungar och säger: “Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det.” Det är en viss klass av människor, som redan tagit emot stor nåd av hans händer; det är till sådana han ger denna underbara bönens makt. O, mina älskade vänner, om jag ivrigt må önska mig något framför allting annat så är det detta; att kunna be av Herren vad jag vill och få det.

Den som ber med framgång, predikar med kraft; ty han bör ha god framgång med människor och vinna dem åt Gud, när han förut har kämpat med Gud för människors frälsning. En sådan man kan möta livets många svårigheter, ty vad kan väl tillintetgöra honom, då han kan bära allt i bön till Gud? En sådan man eller en sådan kvinna, är av större värde i en församling än tusentals vanliga människor. Sådana är himlens ädlingar. I sådana män uppfylls Guds avsikt angående människan, vilken han skapade till att utöva välde över hans händers verk. Härskarmakt är stämplad på deras panna; de bildar nationernas historia; de leder de allmänna händelserna, genom sin kraft från ovan. Vi ser Jesus med allting lagt under sig genom Guds avsikt och allteftersom vi växer upp till likhet med honom, skall även vi beklädas med kraft och göras till konungar och präster för Gud. Se Elias med regnets nycklar vid sin gördel; han stänger och öppnar himlens fönster. Det finns fortfarande sådana män. Jag uppmanar er att sträva efter att bli sådana män och kvinnor, så att texten må uppfyllas: “Be om vad ni vill, och ni skall få det.”

Fortsatt bön
Texten tycks innebära, att om vi uppnår denna höga förmån, så skall denna gåva bli beständig; “Be om vad ni vill”. Be alltid och du skall aldrig komma förbi detta med att be, men du skall be med framgång, ty “be om vad ni vill och ni skall få det”. Här har vi gåvan av fortsatt bön. Det är inte under en bönevecka, inte under en månads konferens, inte heller vid några särskilda tillfällen ni skall be med framgång, utan ni skall ha denna bönens makt med Gud, så länge som ni förblir i Kristus och hans ord förblir i er. Gud skall lämna denna allmakt till ert förfogande; han skall av sin gudom uppfylla de begär som hans egen Ande har verkat i er.

Jag önskar att jag kunde göra denna ädelsten strålande för alla de heligas ögon, tills de utropade: “O, att vi ägde den!” Denna bönens makt liknar Goliats svärd; visserligen kan varje David säga: “Ge mig det! Maken till det finns inte.” Detta svärd, ett ständigt bönerop som övervinner fienden och på samma gång gör dess ägare rikare på alla Guds gåvor. Hur kan det fattas den något, till vilken Herren har sagt: “Be om vad ni vill och ni skall få det?” O, kom, låt oss söka denna förmån. Hör och lär vägen dit. Följ mig, medan jag vid ljuset av texten visar vägen. Må Herren leda oss i den genom sin helige Ande!

Vinträdet bär ingen frukt utan sina grenar
Il. Denna förmån rörande bönens makt; hur skall den kunna erhållas? Svaret är: “Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er.” Här finnas två trappsteg, på vilka vi kan stiga upp till makt med Gud i bönen.
Älskade, den första delen säger oss, att vi bör förbli i Herren Jesus Kristus. Det tas för givet, att vi redan är i honom. Kan det tas för givet rörande dig, min åhörare? Om så är, då bör du bli där du är. Som troende bör vi hängivet hänga fast vid Jesus och vara innerligt förenade med honom. Vi bör förbli i honom genom att alltid förtrösta på honom och på honom endast, med samma tro som förenade oss med honom första gången. Vi bör aldrig tillåta någon annan sak eller person vinna vårt hjärtas förtroende eller hopp om frälsning, utan endast vila i Jesus såsom vi tog emot honom. Hans gudom, mandom, liv, död, uppståndelse och hans härlighet. Med ett ord, Faderns högra hand; han själv måste vara vårt hjärtas allt. Detta är alldeles livsviktigt. En tillfällig tro frälser inte; en förblivande tro är nödvändig.

Men förblivandet i Herren Jesus är inte blott att förtrösta på honom; det innebär att överlämna oss själva åt honom för att ta emot hans liv och låta detta liv, utföra sitt verk i oss. Vi lever i honom, för honom och till hans ära då vi förblir i honom. Vi känner att vårt eget liv har försvunnit, “ty ni har dött och ert liv är dolt med Kristus i Gud.” Vi är inget om vi skiljs från Kristus; vi skall då bli som förtorkade grenar och endast lämpliga till att kastas i elden. Vi har ingen grund för vår tillvaro utom genom vad vi har i Kristus och vilken underbar grund är inte denna! Vinträdet behöver grenarna, lika säkert som grenarna behöver vinträdet. Vinträdet bär ingen frukt utan sina grenar. Sant är; att det bär alla grenarna och bär sålunda all frukten, men likväl är det genom grenen som det uppenbarar sin fruktbarhet. På samma sätt är de troende, som förblir i Herren, behövliga för att fullborda hans avsikt. Det låter besynnerligt, men de heliga är behövliga för Frälsaren.

Att bära frukt: Continue reading