Archives

Filipperbrevet kap 2, En tjänares gestalt. Jesus

Detta har jag sagt er för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var inte oroliga, jag har besegrat världen. – Joh 16:33

Kasta alla era bekymmer på honom, ty han sörjer för er. – 1 Pet 5:7

6 Han var till i Guds gestalt men räknade inte jämlikheten med Gud som segerbyte,7 utan utgav sig själv och tog en tjänares gestalt och blev människan lik.När han till det yttre hade blivit som en människa,8 ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden –döden på korset.9 Därför har Gud också upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn,✱10 för att i Jesu namn alla knän ska böjas,i himlen och på jorden och under jorden,11 och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är Herren,Gud Fadern till ära.

12 Därför, mina älskade, ni som alltid varit lydiga, inte bara när jag var hos er utan ännu mer nu när jag inte är hos er: arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, 13 för det är Gud som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja ska ske. 14 Gör allt utan att klaga och tveka 15 så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt i ett falskt och fördärvat släkte, där ni lyser som stjärnor i världen 16 när ni håller fast vid livets ord.Då blir ni en ära för mig på Kristi dag, att jag inte har kämpat förgäves eller arbetat förgäves. 17 Ja, även om mitt blod skulle utgjutas medan er tro bärs fram som ett offer är jag glad och gläds med er alla. 18 På samma sätt är ni glada och gläds med mig.

Love in Faith on Instagram: “She who kneels before God 🙋‍♀️ can stand anyone 🙌 We would be honored if you followed us @love.in.faith 💕 . . . . . . . #bibleverse…”

Bibeln:

Är det en biblisk upplevelse att bli full i Anden?

Från sidan: https://vilketevilket.blogspot.com/2019/08/ar-det-en-biblisk-upplevelse-att-bli.html?fbclid=IwAR2zBDWFCIAbj281l5mpVKGwPi0hz_3h6ids2gNgTgy1z0YdEigeVec0_Mg

Ingenstans i Bibeln står det att vi ska vara berusade i Anden. När Bibeln talar om att vara berusad har den alltid en negativ konnotation. Den enda platsen i Skriften som hänvisar till idén om ”andlig druckenhet ” är Jes 29:9-14, och den hänvisar till Guds bedömning om synd och frånfall.

Häpna och förundras, stirra er blinda, ja, var blinda. De är druckna, men inte av vin, de raglar, men inte av starka drycker. Ty Herren har utgjutit över er en ande med djup sömn och tillslutit era ögon. Han har höljt mörker över profeterna och över siarna, era ledare. All uppenbarelse har för er blivit som orden i en förseglad bok. Räcker man en sådan bok åt någon som kan läsa och säger: ”Läs detta,” så svarar han: ”Jag kan det inte, den är ju förseglad.” Och räcker man den åt någon som inte kan läsa och säger: ”Läs detta”, så svarar han: ”Jag kan inte läsa.” Herren har sagt: Eftersom detta folk nalkas mig med sin mun och ärar mig med sina läppar men låter sitt hjärta vara långt ifrån mig, är fruktan för mig bara ett inlärt människobud. Se, därför skall jag ännu en gång göra underbara ting med detta folk, ja, underbara och förunderliga. De visas vishet skall förgå, de förståndigas förstånd skall förmörkas.
Vissa ledare i trosrörelsens församlingar och kyrkor i samband med Toronto Välsignelsen har valt att främja den falska idén att vara ”berusad i Anden” eller vara fylld med ”berusad härlighet.” Församlingarna instrueras att ”bli berusade,” ”ta en till drink” och kasta bort all återhållsamhet. Snubblande gång, sluddrigt tal, falla till marken och andra udda beteenden anses vara ”bevis” på den Helige Andes arbete.

De falska lärarna som främjar att vara berusade i Anden pekar på Apg 2:13 som motivering för deras avvikande praktisering. På pingstdagen, när apostlarna predikade evangeliet, sa några i mängden: ”De har druckit sig fulla på vin.” Anklagelsen var ett uppenbart hån mot apostlarna och Petrus förnekade alla antydningar till denna anklagelse. (v 15) ). Ändå tar dagens trosrörelselärare detta hån från en ogudaktig folkmassa och använder det som ”bevis” för att Petrus och apostlarna predikade i en sanslös fylla. En sådan vridning av Skriften avskräcker inte bara apostlarna, utan vanära också den Helige Ande.
Aposteln Paulus skrev: ”Se alltså noga till hur ni lever, att ni inte lever som ovisa människor utan som visa. väl vara på varje tillfälle, ty dagarna är onda. Var därför inte oförståndiga utan förstå vad som är Herrens vilja. Berusa er inte med vin, sådant leder till ett liv i laster. Låt er i stället uppfyllas av Anden, Ef 5: 15-18”.

Paul säger att bli full beror på vårt gamla sätt att leva med dess världsliga och självtjänande önskemål. Sådant beteende avlägsnas och ”leder till utsvävning (och är avskräckande)” (jämför Kol 1:21; Rom 13:13). Ordet utsvävningar är en översättning av ett grekiskt ord som betyder ”laglös, fräck/ oförskämd eller ens om drivs av ohanterliga nycker”. Paulus sätter medvetet tillståndet av berusning i motsats/ kontrast (en förlust av kontroll) med inneboendet av Guds Ande (man vinner självkontroll). Gal 5 :23
Också ni som en gång var främmande för Gud och genom ert sinnelag och genom era onda gärningar hans fiender,
Låt oss leva värdigt, det hör dagen till, inte i utsvävningar och fylleri, inte i otukt och lösaktighet, inte i strid och avund.
trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot. 

Gud vill att alla aspekter av våra liv som troende ska vara under den fulla kontrollen av den Helige Ande. Detta kommer inte av berusning, och det liknar inte dess effekter.

Att agera berusat och skylla det på Guds Ande är synd. De som undervisar andlig berusning är närmare allierade med Bacchus, den romerska vin och berusnings-guden än med Bibelns sanna Gud. Att vara fylld med Anden är inte någon extatisk eller känslomässigt laddad upplevelse. Det är inte att vara himmelskt ”hög som i drogpåverkad” eller ett andligt surrande. Att bli fylld med Anden är en stadig underkastelse av ens liv till härlighetens Gud (1 Joh 3:24).Den som håller fast vid hans budskap för
blir i Gud och Gud i honom. Och att Gud förblir i oss, det vet vi av Anden som han gav oss. 

https://www.gotquestions.org/drunk-in-the-Spirit.html

Livets bok

Får kontra getter

https://experimentlandet.blogg.se/2019/july/

Enligt Jesus/Gud så är en människa ”utvald” från tidernas begynnelse (alltså lång innan dennes födelse) genom att den har sitt namn skrivet i ”livets bok”. Namnet finns alltså i denna bok långt innan den föds och någon gång under livet blir frälst till Jesus vilket kan ske i unga år eller på äldre dar.

Det finns inget i bibeln som lär att namn (människor) läggs till i denna bok ”livets bok” allteftersom tiden/tiderna går. Däremot kan vi läsa om att det är möjligt att en människa får sitt namn borttaget/struket från ”livets bok” efter att den har blivit frälst och av egen FRI vilja har valt att lämna Jesus.

Att FALLA i synd har inget med detta att göra (det kan alla Jesus lärjungar göra och gör vilket är något som Jesus är medveten om) utan vad det handlar om är ett MEDVETET val att gå bort från Jesus, det vill säga att då och genom detta börja att VANDRA i synd och tycka om det.

Detta är något som inte de så kallade ”kristna” i kyrkorna och samfunden vill höra talas om. De tror (vill tro) att det går att bli frälst och ”utvald” genom att skaffa sig kunskaper om Jesus och om bibeln och genom att arbeta på att få mindre bra karaktärsdrag att försvinna.

På så sätt menar de att går det att bli en Jesus lärjunge, ett får eller en UTVALD. Att det går att bli Jesuslik genom egna ansträngningar!

Med andra ord så är det enligt dessa möjligt för vem som helst att LÄRA sig att bli en Jesus lärjunge/en utvald om de vill detta och är ihärdiga och helst lär sig bibeln både framlänges och baklänges samt låter sig döpas i någon kyrka (deltar under söndagsgudstjänsterna och vid andra tillfällen) och efter det ställer upp för ”kyrkan” i vått och torrt.

Då har de så att säga sitt på det torra inför evigheten och behöver inte frukta för att något kanske inte står rätt till. De blir garanterade av kyrkorna ”ATT ALLT STÅR VÄL TILL” (att de gör allt rätt), så länge de ger av sin tid och av sina pengar och inte minst älskar världen (GETTERNA i världen) och allt vad som finns i världen och vad världen åtrår.

Men är detta verkligen sant om vi tänker på att Jesus kom till jorden för att söka upp ”DE FÖRLORADE FÅREN”? Är varenda levande människa ett potentiellt förlorat får (UTVALD och inskriven i livets bok) som någon gång under livet kommer att ta emot frälsningen/ ta emot Jesus om vi ser till vad bibeln och Jesus lär?

Varför talar Jesus om får (förlorade får, de som är utvalda och som finns skrivna i livets bok sedan tidernas begynnelse enligt bibelns egna ord) men som ännu inte har tagit emot frälsningen alternativt har haft en möjlighet att göra det men av egen fri vilja förkastat den) kontra getter (världens människor)? Varför talar han om Guds rike kontra världens rike?

Kan en get verkligen bli ett får (ett förlorat får) och varför skulle en get ens vilja bli ett får? Trivs inte getterna i regel ypperligt bra i världen? Är det inte getterna som styr och kontrollerar världen med hjälp av sin herre Satan? Njuter de inte av vad världen (inklusive getterna i världen) har att erbjuda dem i form av status, pengar, framgång etcetera?

Så varför skulle de vilja bli får och varför talar de falska kyrkorna om för dem att detta är möjligt när det är omöjligt att förvandla getter (som har en annan herre, han som styr över världens rike, och som trivs med det och gladeligen tar emot allt vad denna herre kan ge dem) till får?

Alla måste få en chans att bli frälsta brukar man säga från så kallat ”kristet” håll men vad är det som är så bra med att bli frälst i denna världen? Är det inte mycket bekvämare att leva i denna världen som ofrälst, som icke utvald (inskriven i livets bok) och att fritt kunna njuta av vad världen har att erbjuda?

Att bli frälst till Jesus innebär ju om vi får tro på vad Jesus/apostlarna och bibeln lär, att försaka det mesta som världen har att ge och att lida ont! Att tvingas lida som Jesus led i världen! Det innebär att bli en fiende till världen (går det att vara en vän till världen och samtidigt en vän till Gud/Jesus?)och att bli sedd och behandlad som en dåre av världen som hatar de ”sant” frälsta!

Är det något som getterna (de som älskar och trivs i samt får sin tillfredsställelse från världens håll, från getterna) frivilligt vill (kan) ställa upp på? Att försaka och lida på alla sätt som finns?

Eller är sanningen den att det enligt de falska ”kristna”, ulvarna i fårakläder (deras kyrkor/skökoväsen), går att vara både ett får (en utvald, en sann lärjunge) samtidigt som man är en get eller en ulv i fårakläder? Att det går att älska både Gud/Jesus (att tillhöra Guds/Jesus rike) samtidigt som man älskar mamon (världen, världens system, med alla dess getter och genom det tillhör världens rike)?

Varför detta vurmande för getterna från kyrkornas håll vilka inte vill bli får och som aldrig kommer att kunna bli det? Som sagt en get kan aldrig bli ett får men den kan bli en get i fårakläder eller som bibeln säger och som nämnts, en ulv i fårakläder.

Varför vill man prompt ha in dessa i sina kyrkor och samfund för att där kunna intala dem att de visst är får (självklart är de får, vad annars)?) när de är getter som älskar att samarbeta och att kompromissa med världen och med getter som har valt att inte bli medlemmar i någon kyrka men som ändå tillhör samma fålla (get fållan) och art?

Se denna video som talar vidare om detta med får kontra getter:

Att förledas av den onde

Matthew 24:5 Inspirational Image

Ja många skall komma i hans (Jesus) namn och ljuga om att de är han. Så många förledda människor har trott på det och gått fullkomligt vilse i de sekter och annat som uppstått. Varför? Jo för att människor inte har tillräcklig kunskap. Det blir faktiskt värre och värre med det problemet nu ju längre tiden lider.

De unga nu för tiden (många både unga o gamla) ger sig inte tid till att lära känna Jesus och går därför vilse och mister sina liv. De tror på de s k väckelsepredikanterna och får inte den kunskap de borde skaffa sig. I utlandet är det ännu större chans att bli vilseförd och det hastar emot slutet.

Psalms 5:11 Inspirational Image

12 Men alla som flyr till dig
ska få glädjas,
de ska jubla i evighet.
Du beskyddar dem,
de som älskar ditt namn
ska få fröjdas i dig,
13 för du, Herre,
välsignar den rättfärdige.
Du täcker honom med nåd
som en sköld.

Sanning. Guds ord.

Why God abandoned Saul but selected David? Because God looks at our heart! #bible #biblejournaling #biblestudy #jesus #quotes
Ps 1115:2Den som lever rent och handlar rätt och talar sanning av hjärtat –
Ps 25:5Led mig i din sanning och lär mig, för du är min frälsnings Gud, på dig hoppas jag alltid.
Ps 25:10Alla Herrens vägar är nåd och sanning för dem som håller hans förbund och vittnesbörd.
Ps 60:6Men åt dem som vördar dig gav du ett baner att lyfta för sanningens skull. Sela
Ps 61:8han ska trona för evigt inför Gud. Låt nåd och sanning bevara honom.
Ps 85:11Nåd och sanning ska mötas, rättfärdighet och frid ska kyssas.
Ps 85:12Sanning ska växa upp ur jorden och rättfärdighet blicka ner från himlen.
Ps 85:12Sanning ska växa upp ur jorden och rättfärdighet blicka ner från himlen.
Ps 86:11Visa mig, Herre, din väg, jag vill vandra i din sanning. Ge mig ett odelat hjärta så att jag vördar ditt namn.
Ps 86:15Men du, Herre, är en barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede och stor i nåd och sanning.
Ps 89:15Rätt och rättfärdighet är grunden för din tron, nåd och sanning står inför ditt ansikte.
Ps 108:5för din nåd är stor och når upp över himlen, din sanning ända till skyarna.
Ps 111:7Hans händers verk är sanning och rätt, alla hans befallningar är orubbliga.
Ps 111:8De står fasta för alltid och för evigt, fullbordade med sanning och rättvisa.
Ps 115:1Inte oss, Herre, inte oss utan ditt namn ska du ge ära, för din nåds och din sannings skull.
Ps 117:2Väldig är hans nåd över oss, och Herrens sanning består för evigt. Halleluja!
Women as Prayer Warriors...putting on the "whole armor of God" / Ephesians 6:13-18 / Truth . Righteousness . The Gospel of Peace . shield of Faith . helmet of Salavation . sword of the Holy Spirit (the Word of God)

Stå upp för sanningen!

Är du inte född på nytt? Då kommer du inte att få se Guds rike

Joh 3:3 Jesus svarade: ”Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.”


Nödvändigheten av att vara född på nytt.

Let me cut right to the chase here on this post regarding the great necessity for the new birth in the life of every living person on planet earth. I am writing today to tell you that YOU must be born again if YOU want to enter Heaven one day! You may not be the “religious” type or you may not even be interested in these things, but that does not matter at all, because YOU still must be born again if you want to enter Heaven one day! You can attend church for decades and still end up in Hell! Deep inside your heart you know that something is wrong, and that you are not right with God, even though you are not a mass murderer, or a hardened criminal!

/Soul Refuge

Rättvisa i vårt samhälle?

Vad säger Gud om Samhället

Man frångår Guds ord och släpar honom och ordet i smutsen. Man ljuger för oss och bedrar både de gamla och de unga och man skall kalla sig för överhet. Gud vet mycket väl vilka som håller lagar och vem som hjälper fram de som är gamla o trötta och sjuka. Det är dåligt med sådant i dagens samhälle, det är så fruktansvärt hur man misshandlar människor både fysiskt och psykiskt. När man läser Guds ord i Bibeln och hur det borde vara så blir man frågande o chockad över hur det verkligen är! Bluff, båg, ocker, smutsiga affärer………………….

Rättfärdighet upphöjer ett folk, men synd är folkens vanära.
(Ords 14:34)

Genom rättvisa bygger en kung upp sitt land, men genom höga pålagor river han ner det.
(Ords 29:4)

Och sök den stads bästa dit jag har fört er i fångenskap och be för den till HERREN. När det går väl för den, går det också väl för er.
(Jer 29:7)

De svarade: “Kejsarens”. Då sade han till dem: “Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud.”
(Matt 22:21)

Varje människa skall underordna sig den överhet hon har över sig. Ty det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är insatt av honom. Den som sätter sig emot överheten står därför emot vad Gud har bestämt, och de som gör så drar domen över sig själva. Ty de styrande inger inte fruktan hos dem som gör det goda utan hos dem som gör det onda. Vill du slippa att leva i fruktan för överheten, fortsätt då att göra det goda, så kommer du att få beröm av den. Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa. Men gör du det onda skall du frukta, ty överheten bär inte svärdet förgäves. Den är en Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda.
(Rom 13:1-4)

Fullgör era skyldigheter mot alla: skatt åt den ni är skyldiga skatt, tull åt den ni är skyldiga tull, vördnad åt den som bör få vördnad och heder åt den som bör få heder.
(Rom 13:7)

Påminn dem om att de skall underordna sig och lyda myndigheter och makthavare och vara beredda att göra allt som är gott,
(Tit 3:1)

Underordna er varje myndighet för Herrens skull, det må gälla kejsaren som högste härskare eller landshövdingarna, som är utsända av honom för att straffa dem som gör det onda och hedra dem som gör det goda.
(1 Petr 2:13-14)

Foto Maria

En fullbordad försoning

En fullbordad försoning

Bibelstudium av Hans Lindelöw

Att Kristus har försonat världen med sig själv betyder att det finns något att tala, sjunga och vittna om, nämligen att göra människor uppmärksamma på att försoningen är fullbordad!
Därför är det så angeläget att vi får höra budskapet och att det också blir mottaget. Det finns en försoning som är fullbordad, och det finns ett budskap – ett försoningens ord.

När jag förberedde detta bibelstudium fångades jag speciellt av skapelseberättelsen. Då jag läste och började gå igenom den ytterligare, så började jag sjunga och kände mig så inspirerad. Den är så storslagen, samtidigt som den är så barnsligt enfaldig. Dock inte bara barnslig. Ett barn kan förstå den, men samtidigt finns det saker som är väldigt svåra att förklara. Ting som bryter mot logiken i berättelsen. När jag blev uppmärksam på det, upplevde jag att här finns något helt ogenomträngligt.
Det är Gud som handlar. Texten beskriver hur Gud skapar och vi kan se hur skapelseverket blir attackerat. Skapelsens krona blir attackerad när ormen kommer. Det är förfärligt vad ormen har ställt till med.  Det är inte utan vidare som Jesus kallar honom ”Mandråparen från begynnelsen”, han som dagligen lämnar sina grymma avtryck. Vi behöver inte gå till bibeln för att se dem utan det räcker med att läsa Dagens Nyheter och de dagliga nyhetstelegrammen. Jag kan nämna några orter från den senaste tidens händelser, Christchurch på Nya Zeeland, Utrecht i Holland, där terrorn har slagit till mot oskyldiga människor.
I skapelseberättelsen läser vi om hur Gud skapade människan. Redan i bibelns första kapitel står det att människornas uppgift är att vara fruktsamma och föröka sig. Hon skulle uppfylla jorden, står det. När Gud välsignade människorna sa han i 1 Moseboken 1:28:

– Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen jorden.

– Uppfyll jorden! Jorden bestod av stora områden som ännu inte var uppfyllda av människor. Det var visserligen mycket växter och djur överallt, men människorna skulle uppfylla dessa områden. Den gamle ormen angriper människan i hennes oskuldsfulla tillstånd. Han sådde sin säd, och snart sker ett brodermord. Vi kan sedan se hur världshistorien utvecklas – eller urartar.

Jorden skulle uppfyllas av människor,  men i 1 Moseboken 6 läser vi att jorden uppfylldes av våld. Gud bedrövades i sitt hjärta och ångrade att han hade skapat människorna. Men han sökte och fann en utväg.
När jag funderade över detta, blev det så stort för mig då jag läste det Jesus säger i Johannes 12:

– Om någon vill tjäna mig, så följe han mig; och där jag är, där skall också min tjänare få vara. Om någon tjänar mig, så skall min Fader ära honom. Nu är min själ i ångest; vad skall jag väl säga? Fader, fräls mig undan denna stund. Dock, just därför har jag kommit till denna stund. Fader, förhärliga ditt namn. Då kom en röst från himmelen: »Jag har redan förhärligat det, och jag skall ytterligare förhärliga det.» Folket, som stod där och hörde detta, sade då: »Det var ett tordön.»  Andra sade: »Det var en ängel som talade med honom.» Då svarade Jesus och sade: »Denna röst kom icke för min skull, utan för eder skull. Nu går en dom över denna världen, nu skall denna världens furste utkastas. Och när jag har blivit upphöjd från jorden, skall jag draga alla till mig» (Joh 12:16-32).

Lydnadens steg för Jesus upp på korset. Det här med korset är så oerhört. När vi möter tillvarons gåtor så är det viktigt att vi blir uppmärksamma på korset. Här talar Jesus om korset, och bibeln handlar ju om korset. Apostlarna ger oss en enorm undervisning. Vad det är som egentligen äger rum. Jesus säger: ”Nu går en dom över denna världen, nu skall denna världens furste utkastas. Och när jag har blivit upphöjd från jorden, skall jag draga alla till mig.”
Till församlingen i Korint skriver Paulus om korset:

– Ty det var Gud som i Kristus försonade världen med sig själv; han tillräknar icke människorna deras synder, och han har betrott oss med försoningens ord. Å Kristi vägnar äro vi alltså sändebud; det är Gud som förmanar genom oss.  Vi bedja å Kristi vägnar: Låten försona eder med Gud. Den som icke visste av någon synd, honom har han för oss gjort till synd, på det att vi i honom må bliva rättfärdighet från Gud  (2 Kor 5:19-21).

Här heter det att Gud i Kristus försonade världen med sig själv. ”Han tillräknar inte människorna deras synder”. Det här är vårt budskap. Vad betyder det att han försonade världen med sig själv? Betyder det att vi inte har något budskap, därför att han redan gjort allt? Att Kristus har försonat världen med sig själv betyder att det finns något att tala, sjunga och vittna om, nämligen att göra människor uppmärksamma på att försoningen är fullbordad! Därför är det så angeläget att vi får höra budskapet och att det också blir mottaget. Det finns en försoning som är fullbordad, och det finns ett budskap – ett försoningens ord. ”Vi bedja å Kristi vägnar: Låten försona eder med Gud. Den som icke visste av någon synd, honom har han för oss gjort till synd…”
Då Jesus fördes upp på korset blev han gjord till synd – och det slutar inte där: ”…på det att vi i honom må bliva rättfärdighet från Gud.”
Då är det viktigt att vi inte fjärmar oss, utan att vi närmar oss Ordet och försöker att tränga in i det. Vårt uppdrag idag är inte bara att uppfylla jorden med människor, utan att uppfylla människors hjärtan.
Det finns stora områden på jorden som ännu inte är befolkade, och som kanske inte går att befolka. Det finns också utrymmen i många människohjärtan som är ganska hemska, mörka och ödsliga, men som inte skulle behöva vara det. Vad är det som gör att det dagligen sker sådana fruktansvärda saker som vi bevittnar?
Här finns ett budskap: Försoningens ord! Det måste först och främst tränga igenom våra egna hjärtan, vårt eget innersta. Hur ska det annars kunna komma till andra? Det är viktigt att vi ägnar oss åt det. Jesus har visat en väg. Det står om Jesus att han gick avsides för att bedja. När han förberedde sig och bad, tog hans lärjungar intryck.
Även Johannes Döparen var en stor bedjare som undervisade sina lärjungar om bön. Lärjungarna sa till Jesus vid något tillfälle: ”Herre, lär oss att bedja såsom ock Johannes lärde sina lärjungar.”  Då lärde han dem bönen Fader Vår. Det finns en viss ordning i tankegången i den bönen. Vi ska bedja: ”ske din vilja”. Vi förstår att det inte är utan kamp som vi blir bedjare och efterföljare. Det är inte utan kamp som försoningens ord på allvar börjar få makt med oss. Därför vi måste bedja ”ske din vilja”, som Jesus gjorde. – Ske din vilja såsom i himmelen så ock på jorden. Därigenom får försoningens ord uttryck. – Låt Kristi ord rikligen bo ibland er.
 Det är alltför många hjärtan som är tomma, öde och mörka och skrämmer sina egna bärare och driver dem till att göra grymma saker. Men tänk på Honom och hans kors. ”Den som icke visste av någon synd, honom har han för oss gjort till synd, på det att vi i honom må bliva rättfärdighet från Gud.” Då aposteln Paulus undervisar om korset i exempelvis Romarbrevet, så blir det väldigt rikt och mångfaldigt. Ett grymt kors som man egentligen bara skulle uppfatta som ohyggligt, smärtsamt och ingenting annat – det får helt andra dimensioner.
I Romarbrevet 6, 7 och 8, ägnar sig aposteln särskilt åt att undervisa om korset, och det är väldigt intressant att se vilken roll människans kropp spelar här. När aposteln går in i den enskildes situation för att förklara vad korset är, och lever sig in i den enskildes situation, då är det som att han ser den enskilde mottagaren, den troende lärjungen inifrån. Det visar sig vad den enskilda människan har för särskilda bekymmer, problemen som orsakar konflikter och strider – det är hennes kropp. Därför beskriver han också kroppens roll, så som han exempelvis gör i det sjätte kapitlet. Här tar han med två uttryck som säger något om den kropp vi bär, och varför den kan orsaka så mycket svårigheter för oss:

– Vi veta ju detta, att vår gamla människa …  

Det är ena uttrycket. Vår gamla människa.

– … har blivit korsfäst med honom för att syndakroppen … 

Det är det andra uttrycket jag tänker på. Syndakroppen.

– … skall göras om intet, så att vi icke mer tjäna synden.

Den här undervisningen är som en flätad korg. Varje fläta som aposteln flätar är väldigt omsorgsfullt gjord. Vi kan också läsa vers 12:

– Låten därför icke synden hava väldet i edra dödliga kroppar…

Vi har nu fått veta tre saker om kroppen:
Den gamla människan.
Syndakroppen.
Den dödliga kroppen.

– Låten därför icke synden hava väldet i edra dödliga kroppar, så att I lyden deras begärelser.

Den dödliga kroppen är som ett öppet fönster mot synden, men här ser vi hur aposteln i sin undervisning vill knyta den enskilda troende människans situation till Kristus själv – och till Kristi kors. Han talar också om svagheten, benägenheten och böjelsen vi har, den tragiska öppenheten för det onda.

Vi går till kapitel 7, där det faller ett annat ljus över situationen:

– Ty medan vi ännu voro i ett köttsligt väsende…

Här möter vi ett fjärde begrepp. Köttet.

– … voro de syndiga lustar, som uppväcktes genom lagen, verksamma i våra lemmar till att bära frukt åt döden (v.5).

Vi var, säger han. Vi behöver alltså inte längre vara det. Någonting har hänt. Kristus har kommit! Kristus har ställt sig vid vår sida! Så här står det i nästa kapitel:

– Ty det som lagen icke kunde åstadkomma, i det den var försvagad genom köttet, det gjorde Gud, då han, för att borttaga synden, sände sin Son i syndigt kötts gestalt …

Vad är syndigt kött? Det är den gamla människan, syndakroppen, eller den dödliga kroppen. Det är vad Kristus blev lik när han kom i världen. Han blev lik den gamla människan. Han blev lik en människa som bär en syndakropp. Han blev lik en människa som har en dödlig kropp. Han blev lik köttet, därför att han blev kött. Han ställde sig vid syndarens sida. Romarbrevet 6, 7 och 8 uttrycker detta så oerhört starkt. Därför att han har ställt sig vid vår sida, i en gestalt som vår, så kan också vi bli uppmärksamma på vilka oerhörda försoningens, uppståndelsens och livets krafter som är tillgängliga genom honom och i hans namn. Pris ske Gud!

Vi har ett enormt hopp. I det åttonde kapitlet skriver aposteln om kroppens förlossning:

– Vi veta ju att ännu i denna stund hela skapelsen samfällt suckar och våndas. Och icke den allenast; också vi själva, som hava fått Anden såsom förstlingsgåva, också vi sucka inom oss och bida efter barnaskapet, vår kropps förlossning (Rom 8:22-23).

Tänk att Anden är så naturlig. Anden går in i skapelsens suckan, in i kroppens suckan.
Sedan fortsätter han att skriva om Andens underbara verk när vi tar emot försoningen och blir uppmärksamma på Jesus och hans kors:

– Så kommer ock Anden vår svaghet till hjälp; ty vad vi rätteligen böra bedja om, det veta vi icke, men Anden själv manar gott för oss med outsägliga suckar (v.26).

Det är inte utan orsak som apostlarna undervisar om korset, ty där finns vår räddning.
Även i Galaterbrevet undervisar Paulus om korset på ett unikt sätt:

– Ty alla de som låta det bero på laggärningar, de äro under förbannelse. Det är nämligen skrivet: »Förbannad vare var och en som icke förbliver vid allt som är skrivet i lagens bok, och icke gör därefter.» Och att ingen i kraft av lag bliver rättfärdig inför Gud, det är uppenbart, eftersom det heter: »Den rättfärdige skall leva av tro» (Gal 3:10-11).

Om någon kämpat med lagen och dess yttre former och bud, så är det aposteln Paulus, som innan sin omvändelse var helt övertygad om att det var lagen som var lösningen.

– Men i lagen beror det icke på tro; tvärtom heter det: »Den som gör efter dessa stadgar skall leva genom dem.» Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse för vår skull. Det är ju skrivet: »Förbannad är var och en som är upphängd på trä» (Gal 3:12-13).

Han blev gjord till synd! Jesus blev en förbannelse för vår skull!

– Vi friköptes, för att den välsignelse som hade givits åt Abraham skulle i Jesus Kristus komma också hedningarna till del, så att vi genom tron skulle undfå den utlovade Anden (v.14).

Hedningarna, som absolut inte hade förtjänat det, fick komma i kontakt med den levande guden, med skaparen själv, med den Gud som har skapat allt.
Stora delar av bibeln är sånger. En del psalmer ägnar sig särskilt åt Gud Elohim. Det är honom det står om i bibelns första kapitel. Den andra Psalmen ägnar sig åt JHVH. Honom står det om i andra kapitlet i första Mosebok. JHVH och Elohim. Judarna bävade för att uttala namnet JHVH. De gjorde inte det. När Jesus kom, var det med ett budskap från den gud som hade skapat allting, som hade kallat Abraham. Det står hos Nehemja: ”Du fann hans hjärta fast i tron inför dig” (Neh 9:8).
Vi får stämma in i lovsången till denne. När Jesus kom talade han om Fadern. Vi läser i Kolosserbrevet:

-…och I skolen med glädje tacka Fadern, som har gjort eder skickliga till delaktighet i den arvslott som de heliga hava i ljuset. Ty han har frälst oss från mörkrets välde och försatt oss i sin älskade Sons rike (Kol 1:12-13).

Ni ska med glädja tacka Fadern som har gjort er skickliga – som har givit er  insikt i vad korset är, det verk som Gud i Kristus har fullbordat. Han har frälst oss från mörkrets välde och försatt oss i sin älskade Sons rike. Amen.

Rättvisa. Sanning.Orättvisa. Osanningar. Lögner.

Rättvisa blir till orättvisa och skapar människors undergång.
Gud vill rättvisa och Gud är rättvisa.
Gud är sanning och den enda sanningen som är helt och hållet sanning.

Människor väljer hellre osanning än sanning, för de är rädda för sanningen.
Människor väljer det politiska spelet framför det som skall rädda människor.
Människor väljer att falskt anklaga och döma människor som inte är skyldiga till brott.

GUD ser dem som anklagar och dömer falska domar.
GUD ser dem som blir falskt anklagade och som får straff som kan ta deras liv.
GUD säger att vi inte får döda varandra eller döda människor. Guds ord är hans ord och skall följas.
Guds ord betyder inte mycket för människor idag. Guds ord betyder mycket för den troende, men idag tillåts man knappt att tro.

Glöm inte:

GUD ser varje orättfärdig dom och kommer att DÖMA dem som utfärdat orättfärdiga domar över oskyldiga människor.

Bibeln talar. Guds ord.

Bibeln är Guds ord till oss människor och jag hittade en sida här som är en talbok. Pröva och se om den kan vara något som du skulle vilja lyssna till. Här kommer länken:

http://www.bibelntalar.se/

Repris: -Bibeln är inspirerad av Gud. Ja så är det men människor är väldigt arroganta och oförmögna att förstå att Gud är Gud och att han har handplockat människor till att föra ut hans ord som är Bibeln. Jag vet också, precis som många andra, att Bibeln har översatts och ändrats och det finns mycket som inte gått rätt till, men det är inte det vi ska tvista om och bråka om utan att försöka förstå att vi har en Gud som är skaparen av himmel och jord och människor och djur. Gud är så god, så underbar även om man inte förstår varför saker och ting inte är som de ska vara i världen- Gud är god, och det kan ingen ändra på, Ja Gud är rättvis och helig och ingen man kan leka med. Tvärtom bör man visa honom all respekt och kärlek. Bibelorden visar på VEM han är och HUR han visar människor att skriva vad han sagt ska stå.

Herrens Ande har talat genom mig…… 2 Sam 23:2

har varnat genom sina profeter…….. 2 Kung 17:13

ta en bokrulle och skriv mina ord…………. Jer 36:2

Herrens ord genom profeterna…………… Sak 7:12

förkunnar med ord som Anden lär……. 1 Kor 2:13

hela Skriften är utandad av Gud………. 2 Tim 3:16f

talat genom profeterna och Sonen……… Hebr 1:1f

inte genom egen utläggning……………. 2 Petr 1:20f

detta är Jesu Kristi uppenbarelse…………. Upp 1:1

skriv, dessa ord är sanna………………….. Upp 21:5-ö.

Guds mångfaldiga visdom

Text: Paulus Eliasson https://www.midnattsropet.se/2019/03/guds-mangfaldiga-visdom.html

Herre, hjälp oss i de dagar som kommer. Om det är dagar med nederlag, sorg och elände, eller om det är dagar med seger, väckelse och framgång. Herre, allt förmår vi i dig som ger oss kraft.
Nu i den tidiga våren spatserar många i skog och mark. Man ser efter vårtecken och studerar små blommor. Så kan man helt plötsligt se och höra ett flygplan högt där uppe, som far i en rasande fart och täcker avstånd på ett sätt som en vandrande person inte har möjlighet att göra.
Det vi ska göra i den här artikeln är inte att titta på blommorna, utan vi ska ta flyget. Vi ska försöka täcka ett stort bibliskt landskap. När du sedan tar dig tid, sätter dig ner och läser vers för vers i Guds ord, kan det hjälpa att ha den här översiktsbilden för att se var i det stora sammanhanget du befinner dig.
Det vi ska tala om är visdom, och vi börjar med att läsa i Ordspråksboken. I bibeln är det framför allt Ordspråksboken, Predikaren och Job som hör till genren ”visdomslitteratur”. Det finns visdom att hämta i Bibelns övriga böcker, men det är framför allt i dessa tre böcker som temat behandlas genomgående. Vi läser:

”Genom visheten har Herren lagt jordens grund, med förstånd har han berett himlen. Genom hans kunskap bröt djupets vattenmassor fram och molnen droppade av fukt” (Ords 3:19-20).

När Gud skapade allt som existerar, så gjorde han det inte utan tanke. Det var inte så att Gud råkade hosta, och så befann sig universum där, utan han skapade med visdom. Det säger oss att i tillvarons ”grundtextur” eller rot, där finns det visdom. Det är som en gyllene tråd som går igenom hela tillvaron, minsta atom, tanke eller företeelse.
Så om vi ska förstå visdomen, så måste vi förstå Gud – och vice versa. Låt oss se lite på vad visdom är.
I Gamla testamentet används det hebreiska ordet kochmah för visdom, det som på grekiska kallas för sófia. Första gångerna vi möter ordet beskriver det fingerfärdighet eller hantverkskunskap. Det sägs om dem som byggde tabernaklet, att de hade kochmah från Gud till att utföra alla slags hantverk. Kochmah handlar om kunskap, erfarenhet och talang. En person med kochmah är en som har jobbat med något så många år att det sitter i fingrarna.
För många år sedan var vi några stycken i Venedig och besökte ett av de världsberömda glasblåserierna där. Vi såg hur hantverkaren arbetade med glaset. Det gick in och ut ur elden, han blåste, och drog i glasmassan med en tång. Vi stod lite frågande och såg på, men helt plötsligt, ut ur ingenting, så stod det en vacker häst där. Med bara några enkla handrörelser, som för mig framstod som total magi, så hade han framställt en glashäst. Det är vad bibeln kallar kochmah, visdom. Att veta hur någonting ska göras.
Jag vet inte om du som jag blir fascinerad av olika slags människor. Exempelvis hur författare kan formulera en mening så den rör vid hjärtat, hur mammor och pappor vet hur de ska hantera sina barn för att få dem till att växa upp och bli människor som älskar livet. Jag slås av förundran. Jag har jobbat tillsammans med hantverkare och i jämförelse med dem som är mästare inom sina skrån skäms jag för att kalla mig själv för hantverkare. När jag ser hur de arbetar, verkar det nästan magiskt.
När vi läser Ordspråksboken om visdom så handlar det inte om den här typen visdom, men i överförd betydelse; nämligen hur vi ska hantera själva livet och hur vi i varje situation ska uttrycka kunskap, erfarenhet och talang på samma sätt som en fingerfärdig hantverkare hanterar sina material. I Ordspråksboken möter vi, naturligt nog, ordspråk. Ordspråk är ett speciellt sätt att uttrycka sig på. Vi kan ta några exempel:

”Den som vårdar ett fikonträd får äta dess frukt, den som sköter om sin herre blir ärad. Som vattnet speglar ansiktet så speglar hjärtat människan. Dödsriket och avgrunden blir aldrig mätta, inte heller människans ögon. Silvret prövas i degeln och guldet i ugnen, och mannen genom sitt rykte” (Ords 27:18-21).

Det här är ord som är lätta att lägga på minnet; vissa av de här känner du säkert igen. Ordspråk är ord vi ska meditera över och grunna på under hela dagen, ja hela livet. Vi läser också vers tre:

”Stenen är tung och sanden en börda, men dårens vrede är tyngre än båda.” 

Om du tolkar det här bokstavligt så förstår du ingenting, men intuitivt förstår du att dårens vrede inte handlar om en fysisk börda. Det är så poeter uttrycker sig. Det här ska inte tolkas bokstav för bokstav, men som en tanke; och vi gör det helt automatiskt. Vi kan också se i 22:4:

”Lön för ödmjukhet och vördnad för Herren är rikedom, ära och liv. Törnen och snaror finns på den falskes väg, den som vill bevara sitt liv håller sig borta från dem. Vänj den unge vid den väg han ska vandra, så viker han inte av från den när han blir gammal. Den rike råder över de fattiga, den som lånar blir långivarens slav.”

När vi läser texten hastigt så tror jag att de flesta av oss är eniga. Men det här är ordspråk, och ordspråk är inte löften eller regler. Låt mig ställa några frågor för att belysa vad jag menar:
Finns det ödmjuka människor som är fattiga? Som inte får ära? Finns det människor som har vördnad för Herren, som inte lever långa liv? Finns det barn som har uppfostrats till att känna den rätta vägen men som ändå har vikit av från den när han eller hon har blivit gammal? Ja, det finns det. Ändå är det här Guds ord. Hur ska vi då förstå det?

Man kan tänka på ordspråk som påståenden med en liten asterisk. Och när du ser i marginalen så står det: ”Inte alltid. Det är inte hundraprocentiga regler, utan mer livets ABC-regler. Det är grundmönstret i livets väv. Men ibland bryts mönstret.
Tänk dig en fin handvävd duk, och en myra som går på den. Den ser mönstret, trådarna och regelbundenheten. Men den förstår sig inte på avbrotten i mönstret. Den kan inte se hela bilden. Ordspråksboken lägger en grund, likt en grundskollärare som berättar för sina elever att de ska göra som mamma och pappa säger, för då kommer det att gå bra. ”Ät era grönsaker, lek ute och se till att ni klär på er när det är kallt ute, så kommer ni att vara friska.”
Det går som regel bra. Men inte alltid. Ibland vet inte mamma bäst. Ibland blir man sjuk även om man klär sig varmt.
Ordspråksboken är sann, men det är inte hela sanningen. Därför fortsätter vi vår flygresa för att se den stora bilden.
Predikaren är den andra boken som presenterar visdom. Om Ordspråksboken är den engagerade läraren som verkligen vill att vi ska förstå livets grundregler, så är Predikaren mycket mer av en skeptiker, en funderare. Universitetsstudenten som har börjat läsa filosofi. Den positive vännen som plötsligt har fått olycksfall i familjen. Predikaren är en som har provat saker och ting och som säger till läraren: ”Nej, så enkelt är det inte.” I Predikaren 2:12 står det:

”Sedan vände jag mig för att betrakta vishet och dumhet och dårskap – för vad kan den göra som kommer efter kungen? Bara det som redan är gjort!”

Kungen, det var han själv. Han hade provat allt mellan himmel och jord som skulle ge honom glädje och ge livet mening. Konst, kreativitet, hus, familj, forskning, musik och så vidare. Vad var då kontentan?

”Då insåg jag när jag hade försökt allting att visheten är bättre än dårskapen, liksom ljuset är bättre än mörkret. Den vise har ögon i sitt huvud, medan dåren vandrar i mörker” (Pred 2:13).

Så långt låter det ju som Ordspråksboken. Vishet är bättre än dårskap. Men läs fortsättningen:

”Men jag märkte att samma öde drabbade båda. Jag märkte att samma saker händer med både dåren och den vise. Då sa jag i mitt hjärta: Det som drabbar dåren ska drabba mig också. Vad har jag då för nytta av all min vishet? Och jag sa i mitt hjärta: Också det är förgängligt […] Då blev jag förtvivlad i mitt hjärta över all den möda jag har gjort mig under solen. För om en människa har arbetat med vishet och kunskap och skicklighet, så måste hon ändå lämna sin del åt någon annan som inte lagt ner någon möda på det. Också det är förgängligt och ett stort elände. Vad får då människan för all sin möda och sitt hjärtas strävan som hon har under solen? Alla hennes dagar är ju lidande. Hennes arbete är bara bekymmer, inte ens om natten får hennes hjärta ro. Också det är förgängligt” (Pred 2:14-15, 20-23).

Här säger Predikaren att han inte ser någon skillnad mellan visdom och dårskap. Vilken fördel har en flitig och god person? Allt kan ju gå illa i alla fall.
Jag tror att vi alla, om vi är ärliga mot oss själva och Gud, kan berätta om olyckor och sorg som har drabbat oss eller andra utan att vi har handlat dåraktigt. Det är inte så enkelt att man kan sätta in en krona godhet i tillvarons automat, och så kommer det ut 10 kronor med rikedom och ära i andra änden. Men borde det inte vara så? Är inte Gud god? Kungen drivs till förtvivlan och säger att livet är förgängligt:
”Förgängligt” heter på hebreiska hevel, som betyder ”vindfläkt”, eller ”rök”. Rök ser ut att ha en struktur, men så fort du försöker att fånga den så försvinner den. Det är detta Predikaren försöker komma fram till. Det verkar som att det finns en struktur i tillvaron, men då jag försöker gripa tag i visdomens rot, så flyr den undan från mig. Jag vet inte var jag ska få tag i den.
Predikaren tar sig an det som teologer kallar för teodicéproblemet. ”Hur kan det finnas en god Gud när det är så mycket ondska i världen?” Predikaren kom inte fram till att det inte finns någon Gud, utan lämnar oss i ambivalens. Han har ingen aning. Varför går det bra för onda människor och illa för de goda? Jag vet inte, jag får bara försöka att leva så gott jag kan och göra det bästa av dagarna. Äta, dricka och vara glad, för jag vet inte vad som händer imorgon. Det är visdom i Predikarens ord, absolut – men inte heller detta är hela sanningen.
Vi tar vårt flyg vidare och läser om mannen Job som levde i landet Us:

”I landet Us levde en man som hette Job. Han var en from och rättsinnig man som fruktade Gud och undvek det onda.” 

Om det är något jag har lärt mig i Ordspråksboken så är det att fromma, gudfruktiga och rättsinniga män och kvinnor som undviker det onda, dem går det bra för. Så efter att ha läst första versen förväntar jag mig att det ska gå bra för Job; och det gör det. Han har barn, rikedom och respekt bland sina medmänniskor. Allt är som det ska vara.
Men! Helt plötsligt förlorar Job allt. Rikedomen, djuren, skörden, huset, familjen – allt försvinner. Tillvarons matta rycks bort under hans fötter. Inte nog med det; lite senare drabbas han av förfärliga sjukdomar som håller på att förstöra hans liv. Han dör inte, men han sitter som noll och ingenting i ruinerna av det som en gång var hans liv.
Jobs bok är ett extremt exempel på något vi alla upplever ibland. Vi har också varit med om att saker och ting har gått väldigt bra och verkat väldigt stabila. Men helt plötsligt så har allting havererat. Omständigheter dyker upp som gör att allting faller. Det är bara ruiner kvar av det du en gång trodde var ditt hem, din tillvaro och ditt liv. I den situationen möter vi Job. Hans barn är döda, allt han ägde är borta, själv är han sjuk, och hans fru ber honom om att förbanna Gud och sedan dö. Några gamla vänner sitter där och gråter med honom, och tillsammans börjar de att fundera, filosofera och diskutera det som har hänt. Varför har det skett?
I koncentrat kan man säga att Jobs vänner säger så här: Job, du har syndat utan att vi vet om det. Det är därför det har gått fel. Du ska inte komma och påstå att du är rättfärdig. Det är därför alla dessa olyckor har drabbat dig. Nu måste du omvända dig Job. Då kommer Gud att belöna dig igen, för Gud är nåderik.
Det finns många kristna som har den här attityden. Så fort något går fel måste det bero på något fel hos dig. Tillvaron ska följa enkla regler. ”Jag ser att du är fattig, det måste vara för att du saknar tro.” ”Jag ser att du är sjuk, det måste bero på att du har syndat.” ”Jag ser att du har depression, det måste ju vara Gud som straffar dig.” På det sättet kommer vi med våra perfekta lösningar. Är det så enkelt?
Job svarar och säger att han inte vet varför olyckorna har drabbat honom. ”Gud har gjort det här mot mig och jag vet inte varför. Om Gud vill förklara det för mig, så får han göra det. Men jag vet inte.” Job har inte förlorat tron på Gud, men han förstår inte, och han är frustrerad, precis som Predikaren var. Han ligger på gränsen till att anklaga Gud, men han faller istället för någon slags fatalism. Det är Ordspråksboken och Predikaren i konflikt. Den naiva och den cyniska visdomen.
Till slut händer något. När vi kommer till Job 31 så står det: ”Slut på Jobs tal.” Så befriande. Nu har Job pratat nog, han har kommit till vägs och sitt förstånds ände. Här kan Gud börja tala.

I min Bibel står det som rubrik över kapitel 38: ”Herren svarar Job”. Men det är inte helt sant, för Herren svarar inte Job. Han går inte in i en diskussion med Job för att förklara vad som hände i himmelen den dagen då Åklagaren, Satan, kom till Gud och bad om att få sätta Job på prov. Gud förklarar ingenting.
Gud har inte ansvar inför dig eller mig att förklara sina beslut. I stället berättar Gud att han får hindarna att föda på marken, att han är den som har satt en gräns för havet, att han för stjärnorna fram och spänner Orions bälte. Han har både Leviatan och Behemot, dessa mystiska kaosets härskare, i sitt grepp. Han är mästaren som utför sitt hantverk som han vill.
Gud flyttar perspektivet från att vi ska ha förklaringen på allting, och talar istället om hur han håller allt i sin hand; han får blommorna att knoppa och solen att stå upp. Och här är den underliggande frågan: Kan inte du lita på den som håller allt detta i sin hand?
Job och hans vänner vill att Gud ska följa deras logik. Gud säger att tillvarons väv är för svår för dem att förstå. Vi är myran och Gud är hantverkaren som har gjort allt efter sin visdom. Till slut förstår Job, och han säger:

”Förut hade jag bara hört talas om dig, men nu har jag sett dig med egna ögon.”

Här får du ett nytt perspektiv på visdomen. Det handlar inte bara om Ordspråksbokens enkelhet eller Predikarens cynism, men att få se vem Gud är och komma in i gemenskapen med honom. Det handlar inte heller om att bara säga: ”Ja ja, Gud får göra som han vill.” I stället lär vi oss att vila i den tillit som har skapat världen. Gud säger: ”Jag älskar dig. Vågar du tro på det? Vågar du lita på mig?”
Job lärde sig att lita på Gud efter detta mötet. Men jag har ju inte haft Jobs uppenbarelse eller hört Gud tala från stormvinden. Så hur kan jag få se Gud och lära mig att tro på honom? I Johannesevangeliets första kapitel talas det om Ordet som var från begynnelsen. Sedan står det i den 14:e versen:

”Och Ordet blev kött och bodde ibland oss och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern.”

Lärjungarna såg Jesus när han gick runt i Israel för tvåtusen år sedan, men denna texten handlar också om alla dem som hör budskapet om Jesus, får sina ögon öppnade och ser vem han är.
Jesus Kristus är Guds uppenbarelse. Det står vidare i vers 18:

”Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud och i Faderns famn, han har gjort honom känd.”

När vi ser Jesus ser vi Guds härlighet och visdom.
Det är evangeliet om Jesus som kan lyfta oss till den ”tredje nivån”. I Ordspråksboken fick vi se livets grundregler. I Predikaren mötte vi livets kaotiska realitet. Hos Job mötte vi båda delarna. Men Gud är hela tiden på avstånd. Lösningen är att genom Jesus Kristus komma nära Gud och hans hjärta. Det är det som är så revolutionerande. De första kristna gick ut i världen och sa: ”Vet ni vad? Gud Fadern sände Gud Sonen till den här jorden för att Han skulle dö för våra synder! Detta gjorde han för att vi skulle kunna komma in i ett personligt förhållande till Honom, ett förhållande som bygger på Hans trofasthet emot oss, där hans Ande flyttar in i oss och förvandlar våra liv i grunden, så att vi kan bli de människor Gud önskar av oss. Tänk så fantastiskt!”
När Gud ska uppenbara vem Han är, sin makt, sin kraft, sin visdom, sin storhet –  så gör Han det inte genom att trampa på fiender. Han gör det inte med ett blodigt svärd i handen över nedhuggna lik. Han gör det med två utsträckta armar på ett kors, medan han ropar: ”Fader förlåt dem, för de vet inte vad de gör.” När han dör, ropar han ut: ”Det är fullbordat!” Och fullbordat är det inte när hans fiender är döda. Det är fullbordat när han ger sitt liv för de fiender som han älskar. Det är det stora i evangeliet. Det är visdomen.
Strax innan Jesus dog bad han denna bönen:

”Men jag ber inte bara för dem, utan också för dem som kommer att tro på mig genom deras ord. Jag ber att de alla ska vara ett, och att de ska vara i oss liksom du, Far, är i mig och jag i dig. Då ska världen tro att du har sänt mig. Och den härlighet som du har gett mig har jag gett till dem för att de ska vara ett liksom vi är ett: jag i dem och du i mig, så att de är fullkomligt förenade till ett. Då ska världen förstå att du har sänt mig, och att du har älskat dem såsom du har älskat mig” (Joh 17:20-23).

Sonen säger till Fadern att han har gett sina vänner denna gudomliga visdom. När Jesus hänger på korset, så lär vi oss vad Guds kärlek är. Tanken är att det ska förändra oss i grunden. Förut hörde jag om Jesus, jag läste bibeln, men det blev inte levande för mig. Men en dag såg jag Jesus som hängde på ett kors för mina synder. Då förstod jag.
När jag förstod innebörden av det hela så förändrade det mig.
Detta kan jag säga för min egen del också. Jag är uppvuxen i församlingen. Jag har suttit på fler möten och hört fler predikningar än jag orkar räkna ut. Jag fick min första bibel innan jag började första klass, och sedan dess har jag läst den. Jag var inte mer än kanske sex år när jag böjde mina knän och sa: ”Jesus fräls mig, för jag förstår att jag är en syndare.” Det är ett steg som jag aldrig någonsin har ångrat, och varje dag som jag får se honom som hängde på ett kors, är det lika stort och revolutionerade. På korset startade Gud en revolution som har vänt upp och ner på hela världen.
Aposteln Paulus skriver så här:

”När världen inte genom sin visdom lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap vi förkunnar frälsa dem som tror. Judarna begär tecken och grekerna söker vishet …” (1 Kor 1:21-22).

Världen tycker att det är dårskap att en man som dör på ett kors skulle kunna vara Herre. Jag har pratat med många muslimer och judar som ifrågasätter varför Gud skulle tillåta att hans profet dog på ett kors. Det är ju en dom! En helig profet ska upphöjas till värdighet, han ska inte förnedras på det sättet. Det är en dårskap och det är en stötesten för dem, men Paulus fortsätter:

”… vi predikar Kristus som korsfäst – för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap. Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet. Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är svagare än människor” (1 Kor 1:23-25). 

Genom den dårskap som korset är får vi tränga in i Guds visdom. Den här visdomen som blev uppenbarad i Jesus, sätter saker och ting i perspektiv, även vardagliga ting och lidande.
I Andra Korintierbrevet 12 skriver Paulus att han har fått en ”tagg i köttet”; en ”Satans ängel” som slår honom i ansiktet. Vad betyder det här? Jag vet inte helt, men det är tydligen en plåga som Paulus vill bli av med. Han säger: ”Tre gånger har jag bett Herren att den ska lämna mig.”
Om en gudfruktig man ber Herren om någonting, så ska han få det han ber om. Det är ju regeln, eller hur? Men ändå så försvinner inte problemet. Han ber tre gånger om att denna Satans ängel ska vika bort ifrån honom. ”Men han svarade mig och sa ‘Min nåd är nog för dig, för min kraft fullkomnas i svaghet’.” Det är här Paulus får avkläda sig allt som är styrka hos honom själv och så får han lära sig att Guds nåd är nog för honom.
Varför är du kristen? För att du tjänar på det? För att om du går på möten så välsignar Gud dig? För att gudsfruktan gör dig lycklig? Då bedriver du kohandel med Gud. Det är när all ”välsignelse” försvinner som det visar sig varför du är kristen. Om du är kristen för att du är älskad av Gud, då kommer du aldrig förlora din tro. Tacka Gud för de tillfällen då dina motiv prövas.
Jag hörde om en gammal man som sa: ”Det är en sak som är positiv med att bli gammal och sjuk, då kroppen bryts ner. Det är att jag inte längre kan ljuga. Min kropp visar den svaghet som jag alltid har burit på. Innan så såg jag stark ut, nu så vet alla att det inte finns någon styrka hos mig. Och det har det egentligen aldrig gjort. Men nu blir det uppenbart att det bara är Guds nåd som bär genom alla tider.”
Så talar en man som har berörts av Guds visdom. Om du får uppleva nåden att få rikedom, eller nåden att få förlora din rikedom, så är det nåd från Gud som kommer att bära dig igenom alla tider. Om du får uppleva att få ha vänner omkring dig som prisar Gud tillsammans med dig, eller om du får uppleva att allt detta kläs av dig, för att du ska få se vad det är för någonting som du håller fast vid och vad det är som håller dig fast, så är det nåd från Gud.
Vi ska landa vår flygresa. Jag ska avsluta med att läsa ur Efesierbrevet, för vi kan inte tala om Guds visdom utan att läsa den här versen:

”Nu skulle Guds vishet i sin väldiga mångfald göras känd genom församlingen för härskarna och makterna i den himmelska världen” (Ef 3:10).

Visdomen skulle göras känd genom församlingen. Varför då? Hade det inte varit bättre att skicka några änglar eller andra himmelska väsen för att göra Guds visdom känd? Jag hade skickat någon smart, stark och mäktig; inte de här fattiga, eländiga, brutna och förstörda individerna gjorda av stoft från jorden. Men det är inte under änglar Gud har lagt den kommande världen, det är under människor. Det är hans visdom, och vi får vara en del av det. Vi får gå ut i världen och säga: ”Gud inbjuder dig! Du sjuke, vilsne, sörjande och plågade människa. Kom till gemenskapen runt Jesus! Vi är inte perfekta, men vi är älskade!”
Jesus Kristus och det nya folket som han skapar i sin död och uppståndelse ska visa för alla i himmelen och på jorden vem Gud är. Det är gränslös nåd. Vi kan vända oss till Gud i tacksamhet, tro och full förtröstan, och säga: ”Herre du håller både universum och mig i din hand. Jag ber dig, bevara oss! Herre hjälp oss i de dagar som kommer. Om det är dagar med nederlag, sorg och elände, eller om det är dagar med seger, väckelse och framgång. Herre, allt förmår vi i dig som ger oss kraft.”

Foto: Maria

Predikaren kap 2, jaga efter vind. Vishet kunskap glädje

Predikaren Kapitel 2

1 Jag sade i mitt hjärta: Kom, jag låter dig pröva glädjen. Njut av det goda! Men också det var förgängligt.
2 Jag sade om skrattet:
”Det är dårskap”,
och om glädjen:
”Vad tjänar den till?”
3 Jag tänkte i mitt hjärta att jag skulle liva upp min kropp med vin, medan hjärtat fick leda mig med vishet, och få grepp om dårskapen tills jag såg vad som är bäst för människors barn att göra under himlen de dagar de lever.
4 Jag tog mig an stora projekt: Jag byggde hus åt mig, jag planterade vingårdar åt mig. 5 Jag anlade trädgårdar och parker åt mig och planterade där alla slags fruktträd. 6 Jag gjorde vattendammar åt mig för att vattna en växande skog av träd. 7 Jag köpte slavar och slavinnor och fick tjänare som fötts i mitt hus. Dessutom hade jag mer boskap av oxar och får än någon före mig i Jerusalem. 8 Jag samlade också silver och guld och skatter från kungar och länder. Jag skaffade mig sångare och sångerskor och det som är mannens lust: en kvinna, ja, kvinnor. 9 Jag blev stor och överträffade alla som varit i Jerusalem före mig. Samtidigt behöll jag min vishet. 10 Allt mina ögon begärde gav jag dem. Jag nekade inte mitt hjärta någon glädje, för mitt hjärta hade glädje av all min möda, och det var lönen för all min möda.
11 Men när jag såg på allt som mina händer hade gjort och på den möda jag lagt ner, då var allt förgängligt och ett jagande efter vind. Det finns inget att vinna under solen.
12 Sedan vände jag mig för att betrakta vishet och dumhet och dårskap – för vad kan den göra som kommer efter kungen? Bara det som redan är gjort! 13 Då insåg jag att visheten är bättre än dårskapen, liksom ljuset är bättre än mörkret. 14 Den vise har ögon i sitt huvud, medan dåren vandrar i mörker. Men jag märkte att samma öde drabbar dem båda.
15 Då sade jag i mitt hjärta: Det som drabbar dåren ska drabba mig också. Vad har jag då för nytta av all min vishet? Och jag sade i mitt hjärta: Också det är förgängligt. 16 För varken den vise eller dåren minns man för evigt. I kommande dagar är båda snart glömda. Och hur dör den vise? Som dåren!
17 Då hatade jag livet, för det som görs under solen var en plåga för mig. Allt är förgängligt och ett jagande efter vind. 18 Jag hatade all min möda som jag haft under solen, för jag måste ju lämna det till den som kommer efter mig. 19 Och vem vet om han är en vis man eller en dåre? Ändå ska han få råda över allt som jag med möda och vishet har samlat under solen. Också det är förgängligt.
20 Då blev jag förtvivlad i mitt hjärta över all den möda som jag gjort mig under solen. 21 För om en människa har arbetat med vishet och kunskap och skicklighet, så måste hon ändå lämna sin del åt någon annan som inte lagt ner någon möda på det. Också det är förgängligt och ett stort elände. 22 Vad får då människan för all sin möda och sitt hjärtas strävan som hon har under solen? 23 Alla hennes dagar är ju ett lidande, hennes arbete är bara bekymmer. Inte ens om natten får hennes hjärta ro. Också det är förgängligt.
24 Det finns inget bättre för människan än att få äta och dricka och se det goda i sin möda. Jag förstod att också det kommer från Guds hand. 25 För vem kan äta och vem kan njuta utom genom honom? 26 Åt den människa som är god i hans ögon ger han vishet och kunskap och glädje. Men åt syndaren ger han besväret att samla och lägga på hög för att det ska ges åt den som är god i Guds ögon. Också det är förgängligt och ett jagande efter vind.

Predikaren är ingen lätt bok. ……. -Jag är inte glad, jag är sorgsen, jag har ett gott humör i striden men jag är mycket mycket ledsen…. jag har läst Predikaren så många gånger, och den nämner och förklarar människan och Gud och tro och otro. Läs gärna kapitlet en gång till och fundera var du står.

foto Maria