Archives

Rättvisa i vårt samhälle?

Vad säger Gud om Samhället

Man frångår Guds ord och släpar honom och ordet i smutsen. Man ljuger för oss och bedrar både de gamla och de unga och man skall kalla sig för överhet. Gud vet mycket väl vilka som håller lagar och vem som hjälper fram de som är gamla o trötta och sjuka. Det är dåligt med sådant i dagens samhälle, det är så fruktansvärt hur man misshandlar människor både fysiskt och psykiskt. När man läser Guds ord i Bibeln och hur det borde vara så blir man frågande o chockad över hur det verkligen är! Bluff, båg, ocker, smutsiga affärer………………….

Rättfärdighet upphöjer ett folk, men synd är folkens vanära.
(Ords 14:34)

Genom rättvisa bygger en kung upp sitt land, men genom höga pålagor river han ner det.
(Ords 29:4)

Och sök den stads bästa dit jag har fört er i fångenskap och be för den till HERREN. När det går väl för den, går det också väl för er.
(Jer 29:7)

De svarade: “Kejsarens”. Då sade han till dem: “Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud.”
(Matt 22:21)

Varje människa skall underordna sig den överhet hon har över sig. Ty det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är insatt av honom. Den som sätter sig emot överheten står därför emot vad Gud har bestämt, och de som gör så drar domen över sig själva. Ty de styrande inger inte fruktan hos dem som gör det goda utan hos dem som gör det onda. Vill du slippa att leva i fruktan för överheten, fortsätt då att göra det goda, så kommer du att få beröm av den. Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa. Men gör du det onda skall du frukta, ty överheten bär inte svärdet förgäves. Den är en Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda.
(Rom 13:1-4)

Fullgör era skyldigheter mot alla: skatt åt den ni är skyldiga skatt, tull åt den ni är skyldiga tull, vördnad åt den som bör få vördnad och heder åt den som bör få heder.
(Rom 13:7)

Påminn dem om att de skall underordna sig och lyda myndigheter och makthavare och vara beredda att göra allt som är gott,
(Tit 3:1)

Underordna er varje myndighet för Herrens skull, det må gälla kejsaren som högste härskare eller landshövdingarna, som är utsända av honom för att straffa dem som gör det onda och hedra dem som gör det goda.
(1 Petr 2:13-14)

Foto Maria

En fullbordad försoning

En fullbordad försoning

Bibelstudium av Hans Lindelöw

Att Kristus har försonat världen med sig själv betyder att det finns något att tala, sjunga och vittna om, nämligen att göra människor uppmärksamma på att försoningen är fullbordad!
Därför är det så angeläget att vi får höra budskapet och att det också blir mottaget. Det finns en försoning som är fullbordad, och det finns ett budskap – ett försoningens ord.

När jag förberedde detta bibelstudium fångades jag speciellt av skapelseberättelsen. Då jag läste och började gå igenom den ytterligare, så började jag sjunga och kände mig så inspirerad. Den är så storslagen, samtidigt som den är så barnsligt enfaldig. Dock inte bara barnslig. Ett barn kan förstå den, men samtidigt finns det saker som är väldigt svåra att förklara. Ting som bryter mot logiken i berättelsen. När jag blev uppmärksam på det, upplevde jag att här finns något helt ogenomträngligt.
Det är Gud som handlar. Texten beskriver hur Gud skapar och vi kan se hur skapelseverket blir attackerat. Skapelsens krona blir attackerad när ormen kommer. Det är förfärligt vad ormen har ställt till med.  Det är inte utan vidare som Jesus kallar honom ”Mandråparen från begynnelsen”, han som dagligen lämnar sina grymma avtryck. Vi behöver inte gå till bibeln för att se dem utan det räcker med att läsa Dagens Nyheter och de dagliga nyhetstelegrammen. Jag kan nämna några orter från den senaste tidens händelser, Christchurch på Nya Zeeland, Utrecht i Holland, där terrorn har slagit till mot oskyldiga människor.
I skapelseberättelsen läser vi om hur Gud skapade människan. Redan i bibelns första kapitel står det att människornas uppgift är att vara fruktsamma och föröka sig. Hon skulle uppfylla jorden, står det. När Gud välsignade människorna sa han i 1 Moseboken 1:28:

– Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen jorden.

– Uppfyll jorden! Jorden bestod av stora områden som ännu inte var uppfyllda av människor. Det var visserligen mycket växter och djur överallt, men människorna skulle uppfylla dessa områden. Den gamle ormen angriper människan i hennes oskuldsfulla tillstånd. Han sådde sin säd, och snart sker ett brodermord. Vi kan sedan se hur världshistorien utvecklas – eller urartar.

Jorden skulle uppfyllas av människor,  men i 1 Moseboken 6 läser vi att jorden uppfylldes av våld. Gud bedrövades i sitt hjärta och ångrade att han hade skapat människorna. Men han sökte och fann en utväg.
När jag funderade över detta, blev det så stort för mig då jag läste det Jesus säger i Johannes 12:

– Om någon vill tjäna mig, så följe han mig; och där jag är, där skall också min tjänare få vara. Om någon tjänar mig, så skall min Fader ära honom. Nu är min själ i ångest; vad skall jag väl säga? Fader, fräls mig undan denna stund. Dock, just därför har jag kommit till denna stund. Fader, förhärliga ditt namn. Då kom en röst från himmelen: »Jag har redan förhärligat det, och jag skall ytterligare förhärliga det.» Folket, som stod där och hörde detta, sade då: »Det var ett tordön.»  Andra sade: »Det var en ängel som talade med honom.» Då svarade Jesus och sade: »Denna röst kom icke för min skull, utan för eder skull. Nu går en dom över denna världen, nu skall denna världens furste utkastas. Och när jag har blivit upphöjd från jorden, skall jag draga alla till mig» (Joh 12:16-32).

Lydnadens steg för Jesus upp på korset. Det här med korset är så oerhört. När vi möter tillvarons gåtor så är det viktigt att vi blir uppmärksamma på korset. Här talar Jesus om korset, och bibeln handlar ju om korset. Apostlarna ger oss en enorm undervisning. Vad det är som egentligen äger rum. Jesus säger: ”Nu går en dom över denna världen, nu skall denna världens furste utkastas. Och när jag har blivit upphöjd från jorden, skall jag draga alla till mig.”
Till församlingen i Korint skriver Paulus om korset:

– Ty det var Gud som i Kristus försonade världen med sig själv; han tillräknar icke människorna deras synder, och han har betrott oss med försoningens ord. Å Kristi vägnar äro vi alltså sändebud; det är Gud som förmanar genom oss.  Vi bedja å Kristi vägnar: Låten försona eder med Gud. Den som icke visste av någon synd, honom har han för oss gjort till synd, på det att vi i honom må bliva rättfärdighet från Gud  (2 Kor 5:19-21).

Här heter det att Gud i Kristus försonade världen med sig själv. ”Han tillräknar inte människorna deras synder”. Det här är vårt budskap. Vad betyder det att han försonade världen med sig själv? Betyder det att vi inte har något budskap, därför att han redan gjort allt? Att Kristus har försonat världen med sig själv betyder att det finns något att tala, sjunga och vittna om, nämligen att göra människor uppmärksamma på att försoningen är fullbordad! Därför är det så angeläget att vi får höra budskapet och att det också blir mottaget. Det finns en försoning som är fullbordad, och det finns ett budskap – ett försoningens ord. ”Vi bedja å Kristi vägnar: Låten försona eder med Gud. Den som icke visste av någon synd, honom har han för oss gjort till synd…”
Då Jesus fördes upp på korset blev han gjord till synd – och det slutar inte där: ”…på det att vi i honom må bliva rättfärdighet från Gud.”
Då är det viktigt att vi inte fjärmar oss, utan att vi närmar oss Ordet och försöker att tränga in i det. Vårt uppdrag idag är inte bara att uppfylla jorden med människor, utan att uppfylla människors hjärtan.
Det finns stora områden på jorden som ännu inte är befolkade, och som kanske inte går att befolka. Det finns också utrymmen i många människohjärtan som är ganska hemska, mörka och ödsliga, men som inte skulle behöva vara det. Vad är det som gör att det dagligen sker sådana fruktansvärda saker som vi bevittnar?
Här finns ett budskap: Försoningens ord! Det måste först och främst tränga igenom våra egna hjärtan, vårt eget innersta. Hur ska det annars kunna komma till andra? Det är viktigt att vi ägnar oss åt det. Jesus har visat en väg. Det står om Jesus att han gick avsides för att bedja. När han förberedde sig och bad, tog hans lärjungar intryck.
Även Johannes Döparen var en stor bedjare som undervisade sina lärjungar om bön. Lärjungarna sa till Jesus vid något tillfälle: ”Herre, lär oss att bedja såsom ock Johannes lärde sina lärjungar.”  Då lärde han dem bönen Fader Vår. Det finns en viss ordning i tankegången i den bönen. Vi ska bedja: ”ske din vilja”. Vi förstår att det inte är utan kamp som vi blir bedjare och efterföljare. Det är inte utan kamp som försoningens ord på allvar börjar få makt med oss. Därför vi måste bedja ”ske din vilja”, som Jesus gjorde. – Ske din vilja såsom i himmelen så ock på jorden. Därigenom får försoningens ord uttryck. – Låt Kristi ord rikligen bo ibland er.
 Det är alltför många hjärtan som är tomma, öde och mörka och skrämmer sina egna bärare och driver dem till att göra grymma saker. Men tänk på Honom och hans kors. ”Den som icke visste av någon synd, honom har han för oss gjort till synd, på det att vi i honom må bliva rättfärdighet från Gud.” Då aposteln Paulus undervisar om korset i exempelvis Romarbrevet, så blir det väldigt rikt och mångfaldigt. Ett grymt kors som man egentligen bara skulle uppfatta som ohyggligt, smärtsamt och ingenting annat – det får helt andra dimensioner.
I Romarbrevet 6, 7 och 8, ägnar sig aposteln särskilt åt att undervisa om korset, och det är väldigt intressant att se vilken roll människans kropp spelar här. När aposteln går in i den enskildes situation för att förklara vad korset är, och lever sig in i den enskildes situation, då är det som att han ser den enskilde mottagaren, den troende lärjungen inifrån. Det visar sig vad den enskilda människan har för särskilda bekymmer, problemen som orsakar konflikter och strider – det är hennes kropp. Därför beskriver han också kroppens roll, så som han exempelvis gör i det sjätte kapitlet. Här tar han med två uttryck som säger något om den kropp vi bär, och varför den kan orsaka så mycket svårigheter för oss:

– Vi veta ju detta, att vår gamla människa …  

Det är ena uttrycket. Vår gamla människa.

– … har blivit korsfäst med honom för att syndakroppen … 

Det är det andra uttrycket jag tänker på. Syndakroppen.

– … skall göras om intet, så att vi icke mer tjäna synden.

Den här undervisningen är som en flätad korg. Varje fläta som aposteln flätar är väldigt omsorgsfullt gjord. Vi kan också läsa vers 12:

– Låten därför icke synden hava väldet i edra dödliga kroppar…

Vi har nu fått veta tre saker om kroppen:
Den gamla människan.
Syndakroppen.
Den dödliga kroppen.

– Låten därför icke synden hava väldet i edra dödliga kroppar, så att I lyden deras begärelser.

Den dödliga kroppen är som ett öppet fönster mot synden, men här ser vi hur aposteln i sin undervisning vill knyta den enskilda troende människans situation till Kristus själv – och till Kristi kors. Han talar också om svagheten, benägenheten och böjelsen vi har, den tragiska öppenheten för det onda.

Vi går till kapitel 7, där det faller ett annat ljus över situationen:

– Ty medan vi ännu voro i ett köttsligt väsende…

Här möter vi ett fjärde begrepp. Köttet.

– … voro de syndiga lustar, som uppväcktes genom lagen, verksamma i våra lemmar till att bära frukt åt döden (v.5).

Vi var, säger han. Vi behöver alltså inte längre vara det. Någonting har hänt. Kristus har kommit! Kristus har ställt sig vid vår sida! Så här står det i nästa kapitel:

– Ty det som lagen icke kunde åstadkomma, i det den var försvagad genom köttet, det gjorde Gud, då han, för att borttaga synden, sände sin Son i syndigt kötts gestalt …

Vad är syndigt kött? Det är den gamla människan, syndakroppen, eller den dödliga kroppen. Det är vad Kristus blev lik när han kom i världen. Han blev lik den gamla människan. Han blev lik en människa som bär en syndakropp. Han blev lik en människa som har en dödlig kropp. Han blev lik köttet, därför att han blev kött. Han ställde sig vid syndarens sida. Romarbrevet 6, 7 och 8 uttrycker detta så oerhört starkt. Därför att han har ställt sig vid vår sida, i en gestalt som vår, så kan också vi bli uppmärksamma på vilka oerhörda försoningens, uppståndelsens och livets krafter som är tillgängliga genom honom och i hans namn. Pris ske Gud!

Vi har ett enormt hopp. I det åttonde kapitlet skriver aposteln om kroppens förlossning:

– Vi veta ju att ännu i denna stund hela skapelsen samfällt suckar och våndas. Och icke den allenast; också vi själva, som hava fått Anden såsom förstlingsgåva, också vi sucka inom oss och bida efter barnaskapet, vår kropps förlossning (Rom 8:22-23).

Tänk att Anden är så naturlig. Anden går in i skapelsens suckan, in i kroppens suckan.
Sedan fortsätter han att skriva om Andens underbara verk när vi tar emot försoningen och blir uppmärksamma på Jesus och hans kors:

– Så kommer ock Anden vår svaghet till hjälp; ty vad vi rätteligen böra bedja om, det veta vi icke, men Anden själv manar gott för oss med outsägliga suckar (v.26).

Det är inte utan orsak som apostlarna undervisar om korset, ty där finns vår räddning.
Även i Galaterbrevet undervisar Paulus om korset på ett unikt sätt:

– Ty alla de som låta det bero på laggärningar, de äro under förbannelse. Det är nämligen skrivet: »Förbannad vare var och en som icke förbliver vid allt som är skrivet i lagens bok, och icke gör därefter.» Och att ingen i kraft av lag bliver rättfärdig inför Gud, det är uppenbart, eftersom det heter: »Den rättfärdige skall leva av tro» (Gal 3:10-11).

Om någon kämpat med lagen och dess yttre former och bud, så är det aposteln Paulus, som innan sin omvändelse var helt övertygad om att det var lagen som var lösningen.

– Men i lagen beror det icke på tro; tvärtom heter det: »Den som gör efter dessa stadgar skall leva genom dem.» Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse för vår skull. Det är ju skrivet: »Förbannad är var och en som är upphängd på trä» (Gal 3:12-13).

Han blev gjord till synd! Jesus blev en förbannelse för vår skull!

– Vi friköptes, för att den välsignelse som hade givits åt Abraham skulle i Jesus Kristus komma också hedningarna till del, så att vi genom tron skulle undfå den utlovade Anden (v.14).

Hedningarna, som absolut inte hade förtjänat det, fick komma i kontakt med den levande guden, med skaparen själv, med den Gud som har skapat allt.
Stora delar av bibeln är sånger. En del psalmer ägnar sig särskilt åt Gud Elohim. Det är honom det står om i bibelns första kapitel. Den andra Psalmen ägnar sig åt JHVH. Honom står det om i andra kapitlet i första Mosebok. JHVH och Elohim. Judarna bävade för att uttala namnet JHVH. De gjorde inte det. När Jesus kom, var det med ett budskap från den gud som hade skapat allting, som hade kallat Abraham. Det står hos Nehemja: ”Du fann hans hjärta fast i tron inför dig” (Neh 9:8).
Vi får stämma in i lovsången till denne. När Jesus kom talade han om Fadern. Vi läser i Kolosserbrevet:

-…och I skolen med glädje tacka Fadern, som har gjort eder skickliga till delaktighet i den arvslott som de heliga hava i ljuset. Ty han har frälst oss från mörkrets välde och försatt oss i sin älskade Sons rike (Kol 1:12-13).

Ni ska med glädja tacka Fadern som har gjort er skickliga – som har givit er  insikt i vad korset är, det verk som Gud i Kristus har fullbordat. Han har frälst oss från mörkrets välde och försatt oss i sin älskade Sons rike. Amen.

Rättvisa. Sanning.Orättvisa. Osanningar. Lögner.

Rättvisa blir till orättvisa och skapar människors undergång.
Gud vill rättvisa och Gud är rättvisa.
Gud är sanning och den enda sanningen som är helt och hållet sanning.

Människor väljer hellre osanning än sanning, för de är rädda för sanningen.
Människor väljer det politiska spelet framför det som skall rädda människor.
Människor väljer att falskt anklaga och döma människor som inte är skyldiga till brott.

GUD ser dem som anklagar och dömer falska domar.
GUD ser dem som blir falskt anklagade och som får straff som kan ta deras liv.
GUD säger att vi inte får döda varandra eller döda människor. Guds ord är hans ord och skall följas.
Guds ord betyder inte mycket för människor idag. Guds ord betyder mycket för den troende, men idag tillåts man knappt att tro.

Glöm inte:

GUD ser varje orättfärdig dom och kommer att DÖMA dem som utfärdat orättfärdiga domar över oskyldiga människor.

Bibeln talar. Guds ord.

Bibeln är Guds ord till oss människor och jag hittade en sida här som är en talbok. Pröva och se om den kan vara något som du skulle vilja lyssna till. Här kommer länken:

http://www.bibelntalar.se/

Repris: -Bibeln är inspirerad av Gud. Ja så är det men människor är väldigt arroganta och oförmögna att förstå att Gud är Gud och att han har handplockat människor till att föra ut hans ord som är Bibeln. Jag vet också, precis som många andra, att Bibeln har översatts och ändrats och det finns mycket som inte gått rätt till, men det är inte det vi ska tvista om och bråka om utan att försöka förstå att vi har en Gud som är skaparen av himmel och jord och människor och djur. Gud är så god, så underbar även om man inte förstår varför saker och ting inte är som de ska vara i världen- Gud är god, och det kan ingen ändra på, Ja Gud är rättvis och helig och ingen man kan leka med. Tvärtom bör man visa honom all respekt och kärlek. Bibelorden visar på VEM han är och HUR han visar människor att skriva vad han sagt ska stå.

Herrens Ande har talat genom mig…… 2 Sam 23:2

har varnat genom sina profeter…….. 2 Kung 17:13

ta en bokrulle och skriv mina ord…………. Jer 36:2

Herrens ord genom profeterna…………… Sak 7:12

förkunnar med ord som Anden lär……. 1 Kor 2:13

hela Skriften är utandad av Gud………. 2 Tim 3:16f

talat genom profeterna och Sonen……… Hebr 1:1f

inte genom egen utläggning……………. 2 Petr 1:20f

detta är Jesu Kristi uppenbarelse…………. Upp 1:1

skriv, dessa ord är sanna………………….. Upp 21:5-ö.

Guds mångfaldiga visdom

Text: Paulus Eliasson https://www.midnattsropet.se/2019/03/guds-mangfaldiga-visdom.html

Herre, hjälp oss i de dagar som kommer. Om det är dagar med nederlag, sorg och elände, eller om det är dagar med seger, väckelse och framgång. Herre, allt förmår vi i dig som ger oss kraft.
Nu i den tidiga våren spatserar många i skog och mark. Man ser efter vårtecken och studerar små blommor. Så kan man helt plötsligt se och höra ett flygplan högt där uppe, som far i en rasande fart och täcker avstånd på ett sätt som en vandrande person inte har möjlighet att göra.
Det vi ska göra i den här artikeln är inte att titta på blommorna, utan vi ska ta flyget. Vi ska försöka täcka ett stort bibliskt landskap. När du sedan tar dig tid, sätter dig ner och läser vers för vers i Guds ord, kan det hjälpa att ha den här översiktsbilden för att se var i det stora sammanhanget du befinner dig.
Det vi ska tala om är visdom, och vi börjar med att läsa i Ordspråksboken. I bibeln är det framför allt Ordspråksboken, Predikaren och Job som hör till genren ”visdomslitteratur”. Det finns visdom att hämta i Bibelns övriga böcker, men det är framför allt i dessa tre böcker som temat behandlas genomgående. Vi läser:

”Genom visheten har Herren lagt jordens grund, med förstånd har han berett himlen. Genom hans kunskap bröt djupets vattenmassor fram och molnen droppade av fukt” (Ords 3:19-20).

När Gud skapade allt som existerar, så gjorde han det inte utan tanke. Det var inte så att Gud råkade hosta, och så befann sig universum där, utan han skapade med visdom. Det säger oss att i tillvarons ”grundtextur” eller rot, där finns det visdom. Det är som en gyllene tråd som går igenom hela tillvaron, minsta atom, tanke eller företeelse.
Så om vi ska förstå visdomen, så måste vi förstå Gud – och vice versa. Låt oss se lite på vad visdom är.
I Gamla testamentet används det hebreiska ordet kochmah för visdom, det som på grekiska kallas för sófia. Första gångerna vi möter ordet beskriver det fingerfärdighet eller hantverkskunskap. Det sägs om dem som byggde tabernaklet, att de hade kochmah från Gud till att utföra alla slags hantverk. Kochmah handlar om kunskap, erfarenhet och talang. En person med kochmah är en som har jobbat med något så många år att det sitter i fingrarna.
För många år sedan var vi några stycken i Venedig och besökte ett av de världsberömda glasblåserierna där. Vi såg hur hantverkaren arbetade med glaset. Det gick in och ut ur elden, han blåste, och drog i glasmassan med en tång. Vi stod lite frågande och såg på, men helt plötsligt, ut ur ingenting, så stod det en vacker häst där. Med bara några enkla handrörelser, som för mig framstod som total magi, så hade han framställt en glashäst. Det är vad bibeln kallar kochmah, visdom. Att veta hur någonting ska göras.
Jag vet inte om du som jag blir fascinerad av olika slags människor. Exempelvis hur författare kan formulera en mening så den rör vid hjärtat, hur mammor och pappor vet hur de ska hantera sina barn för att få dem till att växa upp och bli människor som älskar livet. Jag slås av förundran. Jag har jobbat tillsammans med hantverkare och i jämförelse med dem som är mästare inom sina skrån skäms jag för att kalla mig själv för hantverkare. När jag ser hur de arbetar, verkar det nästan magiskt.
När vi läser Ordspråksboken om visdom så handlar det inte om den här typen visdom, men i överförd betydelse; nämligen hur vi ska hantera själva livet och hur vi i varje situation ska uttrycka kunskap, erfarenhet och talang på samma sätt som en fingerfärdig hantverkare hanterar sina material. I Ordspråksboken möter vi, naturligt nog, ordspråk. Ordspråk är ett speciellt sätt att uttrycka sig på. Vi kan ta några exempel:

”Den som vårdar ett fikonträd får äta dess frukt, den som sköter om sin herre blir ärad. Som vattnet speglar ansiktet så speglar hjärtat människan. Dödsriket och avgrunden blir aldrig mätta, inte heller människans ögon. Silvret prövas i degeln och guldet i ugnen, och mannen genom sitt rykte” (Ords 27:18-21).

Det här är ord som är lätta att lägga på minnet; vissa av de här känner du säkert igen. Ordspråk är ord vi ska meditera över och grunna på under hela dagen, ja hela livet. Vi läser också vers tre:

”Stenen är tung och sanden en börda, men dårens vrede är tyngre än båda.” 

Om du tolkar det här bokstavligt så förstår du ingenting, men intuitivt förstår du att dårens vrede inte handlar om en fysisk börda. Det är så poeter uttrycker sig. Det här ska inte tolkas bokstav för bokstav, men som en tanke; och vi gör det helt automatiskt. Vi kan också se i 22:4:

”Lön för ödmjukhet och vördnad för Herren är rikedom, ära och liv. Törnen och snaror finns på den falskes väg, den som vill bevara sitt liv håller sig borta från dem. Vänj den unge vid den väg han ska vandra, så viker han inte av från den när han blir gammal. Den rike råder över de fattiga, den som lånar blir långivarens slav.”

När vi läser texten hastigt så tror jag att de flesta av oss är eniga. Men det här är ordspråk, och ordspråk är inte löften eller regler. Låt mig ställa några frågor för att belysa vad jag menar:
Finns det ödmjuka människor som är fattiga? Som inte får ära? Finns det människor som har vördnad för Herren, som inte lever långa liv? Finns det barn som har uppfostrats till att känna den rätta vägen men som ändå har vikit av från den när han eller hon har blivit gammal? Ja, det finns det. Ändå är det här Guds ord. Hur ska vi då förstå det?

Man kan tänka på ordspråk som påståenden med en liten asterisk. Och när du ser i marginalen så står det: ”Inte alltid. Det är inte hundraprocentiga regler, utan mer livets ABC-regler. Det är grundmönstret i livets väv. Men ibland bryts mönstret.
Tänk dig en fin handvävd duk, och en myra som går på den. Den ser mönstret, trådarna och regelbundenheten. Men den förstår sig inte på avbrotten i mönstret. Den kan inte se hela bilden. Ordspråksboken lägger en grund, likt en grundskollärare som berättar för sina elever att de ska göra som mamma och pappa säger, för då kommer det att gå bra. ”Ät era grönsaker, lek ute och se till att ni klär på er när det är kallt ute, så kommer ni att vara friska.”
Det går som regel bra. Men inte alltid. Ibland vet inte mamma bäst. Ibland blir man sjuk även om man klär sig varmt.
Ordspråksboken är sann, men det är inte hela sanningen. Därför fortsätter vi vår flygresa för att se den stora bilden.
Predikaren är den andra boken som presenterar visdom. Om Ordspråksboken är den engagerade läraren som verkligen vill att vi ska förstå livets grundregler, så är Predikaren mycket mer av en skeptiker, en funderare. Universitetsstudenten som har börjat läsa filosofi. Den positive vännen som plötsligt har fått olycksfall i familjen. Predikaren är en som har provat saker och ting och som säger till läraren: ”Nej, så enkelt är det inte.” I Predikaren 2:12 står det:

”Sedan vände jag mig för att betrakta vishet och dumhet och dårskap – för vad kan den göra som kommer efter kungen? Bara det som redan är gjort!”

Kungen, det var han själv. Han hade provat allt mellan himmel och jord som skulle ge honom glädje och ge livet mening. Konst, kreativitet, hus, familj, forskning, musik och så vidare. Vad var då kontentan?

”Då insåg jag när jag hade försökt allting att visheten är bättre än dårskapen, liksom ljuset är bättre än mörkret. Den vise har ögon i sitt huvud, medan dåren vandrar i mörker” (Pred 2:13).

Så långt låter det ju som Ordspråksboken. Vishet är bättre än dårskap. Men läs fortsättningen:

”Men jag märkte att samma öde drabbade båda. Jag märkte att samma saker händer med både dåren och den vise. Då sa jag i mitt hjärta: Det som drabbar dåren ska drabba mig också. Vad har jag då för nytta av all min vishet? Och jag sa i mitt hjärta: Också det är förgängligt […] Då blev jag förtvivlad i mitt hjärta över all den möda jag har gjort mig under solen. För om en människa har arbetat med vishet och kunskap och skicklighet, så måste hon ändå lämna sin del åt någon annan som inte lagt ner någon möda på det. Också det är förgängligt och ett stort elände. Vad får då människan för all sin möda och sitt hjärtas strävan som hon har under solen? Alla hennes dagar är ju lidande. Hennes arbete är bara bekymmer, inte ens om natten får hennes hjärta ro. Också det är förgängligt” (Pred 2:14-15, 20-23).

Här säger Predikaren att han inte ser någon skillnad mellan visdom och dårskap. Vilken fördel har en flitig och god person? Allt kan ju gå illa i alla fall.
Jag tror att vi alla, om vi är ärliga mot oss själva och Gud, kan berätta om olyckor och sorg som har drabbat oss eller andra utan att vi har handlat dåraktigt. Det är inte så enkelt att man kan sätta in en krona godhet i tillvarons automat, och så kommer det ut 10 kronor med rikedom och ära i andra änden. Men borde det inte vara så? Är inte Gud god? Kungen drivs till förtvivlan och säger att livet är förgängligt:
”Förgängligt” heter på hebreiska hevel, som betyder ”vindfläkt”, eller ”rök”. Rök ser ut att ha en struktur, men så fort du försöker att fånga den så försvinner den. Det är detta Predikaren försöker komma fram till. Det verkar som att det finns en struktur i tillvaron, men då jag försöker gripa tag i visdomens rot, så flyr den undan från mig. Jag vet inte var jag ska få tag i den.
Predikaren tar sig an det som teologer kallar för teodicéproblemet. ”Hur kan det finnas en god Gud när det är så mycket ondska i världen?” Predikaren kom inte fram till att det inte finns någon Gud, utan lämnar oss i ambivalens. Han har ingen aning. Varför går det bra för onda människor och illa för de goda? Jag vet inte, jag får bara försöka att leva så gott jag kan och göra det bästa av dagarna. Äta, dricka och vara glad, för jag vet inte vad som händer imorgon. Det är visdom i Predikarens ord, absolut – men inte heller detta är hela sanningen.
Vi tar vårt flyg vidare och läser om mannen Job som levde i landet Us:

”I landet Us levde en man som hette Job. Han var en from och rättsinnig man som fruktade Gud och undvek det onda.” 

Om det är något jag har lärt mig i Ordspråksboken så är det att fromma, gudfruktiga och rättsinniga män och kvinnor som undviker det onda, dem går det bra för. Så efter att ha läst första versen förväntar jag mig att det ska gå bra för Job; och det gör det. Han har barn, rikedom och respekt bland sina medmänniskor. Allt är som det ska vara.
Men! Helt plötsligt förlorar Job allt. Rikedomen, djuren, skörden, huset, familjen – allt försvinner. Tillvarons matta rycks bort under hans fötter. Inte nog med det; lite senare drabbas han av förfärliga sjukdomar som håller på att förstöra hans liv. Han dör inte, men han sitter som noll och ingenting i ruinerna av det som en gång var hans liv.
Jobs bok är ett extremt exempel på något vi alla upplever ibland. Vi har också varit med om att saker och ting har gått väldigt bra och verkat väldigt stabila. Men helt plötsligt så har allting havererat. Omständigheter dyker upp som gör att allting faller. Det är bara ruiner kvar av det du en gång trodde var ditt hem, din tillvaro och ditt liv. I den situationen möter vi Job. Hans barn är döda, allt han ägde är borta, själv är han sjuk, och hans fru ber honom om att förbanna Gud och sedan dö. Några gamla vänner sitter där och gråter med honom, och tillsammans börjar de att fundera, filosofera och diskutera det som har hänt. Varför har det skett?
I koncentrat kan man säga att Jobs vänner säger så här: Job, du har syndat utan att vi vet om det. Det är därför det har gått fel. Du ska inte komma och påstå att du är rättfärdig. Det är därför alla dessa olyckor har drabbat dig. Nu måste du omvända dig Job. Då kommer Gud att belöna dig igen, för Gud är nåderik.
Det finns många kristna som har den här attityden. Så fort något går fel måste det bero på något fel hos dig. Tillvaron ska följa enkla regler. ”Jag ser att du är fattig, det måste vara för att du saknar tro.” ”Jag ser att du är sjuk, det måste bero på att du har syndat.” ”Jag ser att du har depression, det måste ju vara Gud som straffar dig.” På det sättet kommer vi med våra perfekta lösningar. Är det så enkelt?
Job svarar och säger att han inte vet varför olyckorna har drabbat honom. ”Gud har gjort det här mot mig och jag vet inte varför. Om Gud vill förklara det för mig, så får han göra det. Men jag vet inte.” Job har inte förlorat tron på Gud, men han förstår inte, och han är frustrerad, precis som Predikaren var. Han ligger på gränsen till att anklaga Gud, men han faller istället för någon slags fatalism. Det är Ordspråksboken och Predikaren i konflikt. Den naiva och den cyniska visdomen.
Till slut händer något. När vi kommer till Job 31 så står det: ”Slut på Jobs tal.” Så befriande. Nu har Job pratat nog, han har kommit till vägs och sitt förstånds ände. Här kan Gud börja tala.

I min Bibel står det som rubrik över kapitel 38: ”Herren svarar Job”. Men det är inte helt sant, för Herren svarar inte Job. Han går inte in i en diskussion med Job för att förklara vad som hände i himmelen den dagen då Åklagaren, Satan, kom till Gud och bad om att få sätta Job på prov. Gud förklarar ingenting.
Gud har inte ansvar inför dig eller mig att förklara sina beslut. I stället berättar Gud att han får hindarna att föda på marken, att han är den som har satt en gräns för havet, att han för stjärnorna fram och spänner Orions bälte. Han har både Leviatan och Behemot, dessa mystiska kaosets härskare, i sitt grepp. Han är mästaren som utför sitt hantverk som han vill.
Gud flyttar perspektivet från att vi ska ha förklaringen på allting, och talar istället om hur han håller allt i sin hand; han får blommorna att knoppa och solen att stå upp. Och här är den underliggande frågan: Kan inte du lita på den som håller allt detta i sin hand?
Job och hans vänner vill att Gud ska följa deras logik. Gud säger att tillvarons väv är för svår för dem att förstå. Vi är myran och Gud är hantverkaren som har gjort allt efter sin visdom. Till slut förstår Job, och han säger:

”Förut hade jag bara hört talas om dig, men nu har jag sett dig med egna ögon.”

Här får du ett nytt perspektiv på visdomen. Det handlar inte bara om Ordspråksbokens enkelhet eller Predikarens cynism, men att få se vem Gud är och komma in i gemenskapen med honom. Det handlar inte heller om att bara säga: ”Ja ja, Gud får göra som han vill.” I stället lär vi oss att vila i den tillit som har skapat världen. Gud säger: ”Jag älskar dig. Vågar du tro på det? Vågar du lita på mig?”
Job lärde sig att lita på Gud efter detta mötet. Men jag har ju inte haft Jobs uppenbarelse eller hört Gud tala från stormvinden. Så hur kan jag få se Gud och lära mig att tro på honom? I Johannesevangeliets första kapitel talas det om Ordet som var från begynnelsen. Sedan står det i den 14:e versen:

”Och Ordet blev kött och bodde ibland oss och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern.”

Lärjungarna såg Jesus när han gick runt i Israel för tvåtusen år sedan, men denna texten handlar också om alla dem som hör budskapet om Jesus, får sina ögon öppnade och ser vem han är.
Jesus Kristus är Guds uppenbarelse. Det står vidare i vers 18:

”Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud och i Faderns famn, han har gjort honom känd.”

När vi ser Jesus ser vi Guds härlighet och visdom.
Det är evangeliet om Jesus som kan lyfta oss till den ”tredje nivån”. I Ordspråksboken fick vi se livets grundregler. I Predikaren mötte vi livets kaotiska realitet. Hos Job mötte vi båda delarna. Men Gud är hela tiden på avstånd. Lösningen är att genom Jesus Kristus komma nära Gud och hans hjärta. Det är det som är så revolutionerande. De första kristna gick ut i världen och sa: ”Vet ni vad? Gud Fadern sände Gud Sonen till den här jorden för att Han skulle dö för våra synder! Detta gjorde han för att vi skulle kunna komma in i ett personligt förhållande till Honom, ett förhållande som bygger på Hans trofasthet emot oss, där hans Ande flyttar in i oss och förvandlar våra liv i grunden, så att vi kan bli de människor Gud önskar av oss. Tänk så fantastiskt!”
När Gud ska uppenbara vem Han är, sin makt, sin kraft, sin visdom, sin storhet –  så gör Han det inte genom att trampa på fiender. Han gör det inte med ett blodigt svärd i handen över nedhuggna lik. Han gör det med två utsträckta armar på ett kors, medan han ropar: ”Fader förlåt dem, för de vet inte vad de gör.” När han dör, ropar han ut: ”Det är fullbordat!” Och fullbordat är det inte när hans fiender är döda. Det är fullbordat när han ger sitt liv för de fiender som han älskar. Det är det stora i evangeliet. Det är visdomen.
Strax innan Jesus dog bad han denna bönen:

”Men jag ber inte bara för dem, utan också för dem som kommer att tro på mig genom deras ord. Jag ber att de alla ska vara ett, och att de ska vara i oss liksom du, Far, är i mig och jag i dig. Då ska världen tro att du har sänt mig. Och den härlighet som du har gett mig har jag gett till dem för att de ska vara ett liksom vi är ett: jag i dem och du i mig, så att de är fullkomligt förenade till ett. Då ska världen förstå att du har sänt mig, och att du har älskat dem såsom du har älskat mig” (Joh 17:20-23).

Sonen säger till Fadern att han har gett sina vänner denna gudomliga visdom. När Jesus hänger på korset, så lär vi oss vad Guds kärlek är. Tanken är att det ska förändra oss i grunden. Förut hörde jag om Jesus, jag läste bibeln, men det blev inte levande för mig. Men en dag såg jag Jesus som hängde på ett kors för mina synder. Då förstod jag.
När jag förstod innebörden av det hela så förändrade det mig.
Detta kan jag säga för min egen del också. Jag är uppvuxen i församlingen. Jag har suttit på fler möten och hört fler predikningar än jag orkar räkna ut. Jag fick min första bibel innan jag började första klass, och sedan dess har jag läst den. Jag var inte mer än kanske sex år när jag böjde mina knän och sa: ”Jesus fräls mig, för jag förstår att jag är en syndare.” Det är ett steg som jag aldrig någonsin har ångrat, och varje dag som jag får se honom som hängde på ett kors, är det lika stort och revolutionerade. På korset startade Gud en revolution som har vänt upp och ner på hela världen.
Aposteln Paulus skriver så här:

”När världen inte genom sin visdom lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap vi förkunnar frälsa dem som tror. Judarna begär tecken och grekerna söker vishet …” (1 Kor 1:21-22).

Världen tycker att det är dårskap att en man som dör på ett kors skulle kunna vara Herre. Jag har pratat med många muslimer och judar som ifrågasätter varför Gud skulle tillåta att hans profet dog på ett kors. Det är ju en dom! En helig profet ska upphöjas till värdighet, han ska inte förnedras på det sättet. Det är en dårskap och det är en stötesten för dem, men Paulus fortsätter:

”… vi predikar Kristus som korsfäst – för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap. Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet. Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är svagare än människor” (1 Kor 1:23-25). 

Genom den dårskap som korset är får vi tränga in i Guds visdom. Den här visdomen som blev uppenbarad i Jesus, sätter saker och ting i perspektiv, även vardagliga ting och lidande.
I Andra Korintierbrevet 12 skriver Paulus att han har fått en ”tagg i köttet”; en ”Satans ängel” som slår honom i ansiktet. Vad betyder det här? Jag vet inte helt, men det är tydligen en plåga som Paulus vill bli av med. Han säger: ”Tre gånger har jag bett Herren att den ska lämna mig.”
Om en gudfruktig man ber Herren om någonting, så ska han få det han ber om. Det är ju regeln, eller hur? Men ändå så försvinner inte problemet. Han ber tre gånger om att denna Satans ängel ska vika bort ifrån honom. ”Men han svarade mig och sa ‘Min nåd är nog för dig, för min kraft fullkomnas i svaghet’.” Det är här Paulus får avkläda sig allt som är styrka hos honom själv och så får han lära sig att Guds nåd är nog för honom.
Varför är du kristen? För att du tjänar på det? För att om du går på möten så välsignar Gud dig? För att gudsfruktan gör dig lycklig? Då bedriver du kohandel med Gud. Det är när all ”välsignelse” försvinner som det visar sig varför du är kristen. Om du är kristen för att du är älskad av Gud, då kommer du aldrig förlora din tro. Tacka Gud för de tillfällen då dina motiv prövas.
Jag hörde om en gammal man som sa: ”Det är en sak som är positiv med att bli gammal och sjuk, då kroppen bryts ner. Det är att jag inte längre kan ljuga. Min kropp visar den svaghet som jag alltid har burit på. Innan så såg jag stark ut, nu så vet alla att det inte finns någon styrka hos mig. Och det har det egentligen aldrig gjort. Men nu blir det uppenbart att det bara är Guds nåd som bär genom alla tider.”
Så talar en man som har berörts av Guds visdom. Om du får uppleva nåden att få rikedom, eller nåden att få förlora din rikedom, så är det nåd från Gud som kommer att bära dig igenom alla tider. Om du får uppleva att få ha vänner omkring dig som prisar Gud tillsammans med dig, eller om du får uppleva att allt detta kläs av dig, för att du ska få se vad det är för någonting som du håller fast vid och vad det är som håller dig fast, så är det nåd från Gud.
Vi ska landa vår flygresa. Jag ska avsluta med att läsa ur Efesierbrevet, för vi kan inte tala om Guds visdom utan att läsa den här versen:

”Nu skulle Guds vishet i sin väldiga mångfald göras känd genom församlingen för härskarna och makterna i den himmelska världen” (Ef 3:10).

Visdomen skulle göras känd genom församlingen. Varför då? Hade det inte varit bättre att skicka några änglar eller andra himmelska väsen för att göra Guds visdom känd? Jag hade skickat någon smart, stark och mäktig; inte de här fattiga, eländiga, brutna och förstörda individerna gjorda av stoft från jorden. Men det är inte under änglar Gud har lagt den kommande världen, det är under människor. Det är hans visdom, och vi får vara en del av det. Vi får gå ut i världen och säga: ”Gud inbjuder dig! Du sjuke, vilsne, sörjande och plågade människa. Kom till gemenskapen runt Jesus! Vi är inte perfekta, men vi är älskade!”
Jesus Kristus och det nya folket som han skapar i sin död och uppståndelse ska visa för alla i himmelen och på jorden vem Gud är. Det är gränslös nåd. Vi kan vända oss till Gud i tacksamhet, tro och full förtröstan, och säga: ”Herre du håller både universum och mig i din hand. Jag ber dig, bevara oss! Herre hjälp oss i de dagar som kommer. Om det är dagar med nederlag, sorg och elände, eller om det är dagar med seger, väckelse och framgång. Herre, allt förmår vi i dig som ger oss kraft.”

Foto: Maria

Predikaren kap 2, jaga efter vind. Vishet kunskap glädje

Predikaren Kapitel 2

1 Jag sade i mitt hjärta: Kom, jag låter dig pröva glädjen. Njut av det goda! Men också det var förgängligt.
2 Jag sade om skrattet:
”Det är dårskap”,
och om glädjen:
”Vad tjänar den till?”
3 Jag tänkte i mitt hjärta att jag skulle liva upp min kropp med vin, medan hjärtat fick leda mig med vishet, och få grepp om dårskapen tills jag såg vad som är bäst för människors barn att göra under himlen de dagar de lever.
4 Jag tog mig an stora projekt: Jag byggde hus åt mig, jag planterade vingårdar åt mig. 5 Jag anlade trädgårdar och parker åt mig och planterade där alla slags fruktträd. 6 Jag gjorde vattendammar åt mig för att vattna en växande skog av träd. 7 Jag köpte slavar och slavinnor och fick tjänare som fötts i mitt hus. Dessutom hade jag mer boskap av oxar och får än någon före mig i Jerusalem. 8 Jag samlade också silver och guld och skatter från kungar och länder. Jag skaffade mig sångare och sångerskor och det som är mannens lust: en kvinna, ja, kvinnor. 9 Jag blev stor och överträffade alla som varit i Jerusalem före mig. Samtidigt behöll jag min vishet. 10 Allt mina ögon begärde gav jag dem. Jag nekade inte mitt hjärta någon glädje, för mitt hjärta hade glädje av all min möda, och det var lönen för all min möda.
11 Men när jag såg på allt som mina händer hade gjort och på den möda jag lagt ner, då var allt förgängligt och ett jagande efter vind. Det finns inget att vinna under solen.
12 Sedan vände jag mig för att betrakta vishet och dumhet och dårskap – för vad kan den göra som kommer efter kungen? Bara det som redan är gjort! 13 Då insåg jag att visheten är bättre än dårskapen, liksom ljuset är bättre än mörkret. 14 Den vise har ögon i sitt huvud, medan dåren vandrar i mörker. Men jag märkte att samma öde drabbar dem båda.
15 Då sade jag i mitt hjärta: Det som drabbar dåren ska drabba mig också. Vad har jag då för nytta av all min vishet? Och jag sade i mitt hjärta: Också det är förgängligt. 16 För varken den vise eller dåren minns man för evigt. I kommande dagar är båda snart glömda. Och hur dör den vise? Som dåren!
17 Då hatade jag livet, för det som görs under solen var en plåga för mig. Allt är förgängligt och ett jagande efter vind. 18 Jag hatade all min möda som jag haft under solen, för jag måste ju lämna det till den som kommer efter mig. 19 Och vem vet om han är en vis man eller en dåre? Ändå ska han få råda över allt som jag med möda och vishet har samlat under solen. Också det är förgängligt.
20 Då blev jag förtvivlad i mitt hjärta över all den möda som jag gjort mig under solen. 21 För om en människa har arbetat med vishet och kunskap och skicklighet, så måste hon ändå lämna sin del åt någon annan som inte lagt ner någon möda på det. Också det är förgängligt och ett stort elände. 22 Vad får då människan för all sin möda och sitt hjärtas strävan som hon har under solen? 23 Alla hennes dagar är ju ett lidande, hennes arbete är bara bekymmer. Inte ens om natten får hennes hjärta ro. Också det är förgängligt.
24 Det finns inget bättre för människan än att få äta och dricka och se det goda i sin möda. Jag förstod att också det kommer från Guds hand. 25 För vem kan äta och vem kan njuta utom genom honom? 26 Åt den människa som är god i hans ögon ger han vishet och kunskap och glädje. Men åt syndaren ger han besväret att samla och lägga på hög för att det ska ges åt den som är god i Guds ögon. Också det är förgängligt och ett jagande efter vind.

Predikaren är ingen lätt bok. ……. -Jag är inte glad, jag är sorgsen, jag har ett gott humör i striden men jag är mycket mycket ledsen…. jag har läst Predikaren så många gånger, och den nämner och förklarar människan och Gud och tro och otro. Läs gärna kapitlet en gång till och fundera var du står.

foto Maria

Sanning och Sanningen

http://bibelfokus.se/sanningen

Innehåll:
Vårt förhållande till sanningen är viktigt för vår relation med Gud kan vi se i Bibeln. Talar du sanning? Är det du sprider vidare sant? Är allt det du valt att tro på helt sant?

Bibeln säger att vi kan få ta emot kärlek till sanningen och att den skall rädda oss från bl.a. villoläror. Och Guds Ande skall leda oss in i hela sanningen. Står din kärlek till sanningen över allt annat? Har du klarat dig undan villoläror? Är du redo när Jesus kommer tillbaka? Du får i programmet även en del exempel på osanningar och villoläror.


– klicka här för att lyssna på del 2

Job kap 38

Jordens hörn.Jordens vidder. Ingen glob eller boll

1 Herren svarade Job ur stormvinden. Han sade:2 Vem är den som fördunklar mitt råd med ord utan förstånd?3 Spänn bältet om livet som en man.Jag ska fråga dig,och du ska ge mig besked.4 Var var du när jag lade jordens grund?Svara, om du vet och förstår.5 Vem bestämde dess mått?Du vet ju!Och vem spände mätsnöret över den?6 Var fick dess grundpelare fäste?Vem lade dess hörnsten,7 medan morgonstjärnorna sjöng tillsammans och alla Guds söner ropade av glädje?8 Vem satte dörrar för havet när det bröt fram ur moderlivet,9 när jag gav det moln till kläder och dimman till linda,10 när jag bestämde dess gräns och satte bom och dörrar 11 och sade: ”Hit men inte längre,här ska dina stolta vågor lägga sig”?12 Har du under dina dagar befallt dagen att gry och visat gryningen dess plats 13 där den kan gripa jorden i dess hörn så att de gudlösa skakas bort från den?14 Då ändrar jorden form som leran under sigillet,och allt träder fram som i ny dräkt.15 Då mister de gudlösa sitt ljus,och den höjda armen bryts av.16 Har du stigit ner till havets källor och vandrat på djupets botten?17 Har dödens portar visat sig för dig,har du sett dödsskuggans portar?18 Har du sett ut över jordens vidder?Berätta, om du förstår allt detta.19 Var går vägen dit där ljuset bor,och var har mörkret sin boning,20 så att du kan föra det till dess gräns och finna stigarna till dess hus?21 Du vet det, du var ju född då,och dina dagars tal är stort!22 Har du varit vid snöns förråd,har du sett haglets förråd 23 som jag sparar till nödens tid,till krigets och drabbningens dag?24 Var går vägen dit där ljuset delar sig,där östanvinden breder ut sig över jorden?25 Vem öppnar rännor för regnflödet och banar väg för åskans blixt,26 för att sända regn över folktomma trakter,öknar där ingen människa finns,27 för att mätta ödsliga ödemarker och ge växt åt gräsets brodd?28 Har regnet någon far?Vem födde daggens droppar?29 Från vilket sköte kom isen?Och vem födde himlens rimfrost?30 Vattnet blir hårt som sten,djupets yta fryser till is.31 Kan du knyta samman Sjustjärnornas knippe eller lossa Orions band?32 Kan du föra fram himlens tecken i rätt tid och leda Björnen och dess ungar?33 Förstår du himlens lagar,ordnar du dess välde över jorden?34 Kan du höja din röst till molnen och få vattenflöden att täcka dig?35 Kan du sända ut blixtarna så att de går ut och säger till dig: ”Här är vi”?36 Vem har lagt vishet i det fördolda,och vem gav förstånd åt luftens tecken?37 Vem har vishet att räkna skyarna?Och vem tömmer ut himlens vattenkärl 38 när myllan är hård och fast och jordkokorna klibbat samman?

Ja detta var några rader ur boken Job. Boken Job är ett mästerverk på många vis och den är en bok som jag tycker mycket om och som har hållit mig uppe många gånger! Tack Gud att vi får hämta kunskap och kraft från ditt ord!

Foto Maria

Läkarmissionen Bäckby

….Orättfärdighet…(men har fått tillbaka varan nu) en dag efter!

Jag köpte en vara på Läkarmissionen i Västerås, och på varan stod det att man kunde lämna tillbaka den mot kvitto, (och naturligtvis få pengar för den), men ICKE. Jag ifrågasatte varan då jag inte kunde använda den och frågade om jag skulle använda den i affären eller hemma. Jag fick en stor utskällning som att jag hade gjort fel men åberopade kvittot men det gällde inte sade de, ändå stod det på varan (okända fel), och det var det ju.

Jag fick inte min rätt! De behöll mina 700 skr och varan! Jag kunde ta med varan hem sa de men den går ju inte att använda, men den funkade i affären hmmmmm. Utskällning kom och jag beordrades gå ut för att jag viftade med kvittot inför kassapersonalen och fick höra att jag skulle försvinna. Det var satans ögon jag mötte i den mannen.

5 Ni tjänare, lyd era jordiska herrar. Visa dem vördnad och respekt med uppriktigt hjärta, så som ni gör mot Kristus. 6 Var inte ögontjänare som försöker ställa sig in hos människor, utan var Kristi tjänare som gör Guds vilja helhjärtat. 7 Tjäna villigt och glatt, gör det för Herren och inte för människor. 8 Ni vet ju att var och en som gör något gott ska få sin lön av Herren, vare sig han är slav eller fri.9 Och ni herrar, gör på samma sätt mot era tjänare. Och sluta hota! Ni vet att ni har samme Herre i himlen som de, och han är inte partisk.

Den andliga vapenrustningen. Ja den bör man verkligen ha på sig och vara säker på att Gud beskyddar en i allt, genom allt. Det jag mötte idag var verkligen otäckt på alla vis! Gud är god han leder oss framåt i segertåg. Jag hoppas också få tillbaka mina pengar.

10 Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. 11 Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. 12 Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna. 13 Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och stå upprätt när ni fullgjort allt.14 Stå alltså fasta, med sanningen som bälte runt höfterna och klädda i rättfärdighetens pansar. 15 Bär som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger. 16 Ta dessutom trons sköld, med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar. 17 Ta emot frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord. 18 Gör detta under ständig bön och åkallan och be alltid i Anden.Var därför vakna och håll ut i bön för alla de heliga. 19 Be också för mig, att ordet ges mig när jag öppnar min mun, så att jag frimodigt förkunnar evangeliets hemlighet 20 för vilket jag är en ambassadör i bojor. Be att jag talar så öppet och fritt som jag bör.

Avslutning

21 För att också ni ska få veta hur jag har det och vad jag gör kommer Tychikus att berätta allt för er. Han är en älskad broder och trogen tjänare i Herren, 22 och jag sänder honom till er just för att ni ska få veta hur det är med oss och för att han ska uppmuntra era hjärtan.23 Frid vare med bröderna och kärlek och tro från Gud Fadern och Herren Jesus Kristus. 24 Nåd och odödlighet åt alla som älskar vår Herre Jesus Kristus.

Bild Maria

Predikaren kap 3

Kapitel 3

Inledning till Predikaren

Predikaren kallas på hebreiska Kohélet, ”Samlaren” – en som samlar på vishet (1:16) och samlar folket till undervisning (12:9), vilket återspeglas i bokens grekiska och latinska namn, Ecclesiastes. Författaren nämner inte sitt namn men presenterar sig som ”son till David, kung i Jerusalem”, vilket enligt traditionen syftar på Salomo som regerade ca 970-930 f Kr. Han var vida berömd för sin vishet (1:16) och skrev merparten av Ordspråksboken, men föll i synd genom hedniska kvinnor, makt och rikedom (1 Kung 11, jfr Pred 2 och 5 Mos 17:17). Predikarens bok har traditionellt tolkats som ett vittnesbörd om Salomos omvändelse på sin ålders höst. Allt jordiskt som njutning (kap 2), rikedom och arbete (4-6) och kunskap (7-9) har visat sig vara ”förgängligt och ett jagande efter vind” (1:14), och att inse detta är en förutsättning för förnöjsamhet och gudsfruktan (12:13, jfr Matt 6:33f, 1 Tim 6:6). I judisk tradition läses Predikaren under lövhyddohögtiden i oktober. Särskilt kända är avsnitten om att allt har sin tid (kap 3) och om ungdom och åldrande (11:9f).

Allt har sin tid

1 Allt har sin tid,det finns en tid för allt som sker under himlen:2 en tid att födas och en tid att dö,en tid att plantera och en tid att rycka upp det planterade,3 en tid att dräpa och en tid att hela,en tid att riva ner och en tid att bygga upp,4 en tid att gråta och en tid att skratta,en tid att sörja och en tid att dansa,5 en tid att kasta bort stenar och en tid att samla stenar,en tid att ta i famn och en tid att avstå från famntag,6 en tid att söka upp och en tid att tappa bort,en tid att förvara och en tid att kasta bort,7 en tid att riva sönder och en tid att sy ihop,en tid att tiga och en tid att tala,8 en tid att älska och en tid att hata en tid för krig och en tid för fred.9 Vad vinner då den som arbetar med sitt slit? 10 Jag såg den möda som Gud har gett människors barn att sträva med. 11 Allt har han gjort skönt i sin tid. Även evigheten har han lagt i människornas hjärtan. Ändå kan de inte förstå Guds verk från början till slut.12 Jag insåg att det inte finns något bättre för dem än att vara glada och göra det goda så länge de lever. 13 Och när en människa äter och dricker och ser det goda i sin möda, då är det en Guds gåva.14 Jag insåg att allt som Gud gör består för evigt. Till det kan inget läggas, och från det kan inget dras. Så har Gud gjort för att man ska frukta honom. 15 Det som är har redan varit. Det som kommer att hända har också hänt förut. Gud kallar fram det förflutna.

Ja olika tider har både du och jag mött, men de värsta och bästa tiderna har jag haft som troende, som Jesu lärjunge. Gud har lagt evigheten i mitt hjärta och jag undrar hur den blir. Mycket har också rivits ner och jag skulle vilja bygga upp något nytt, tillsammans med Gud, min HERRE. Livet är kort och därför borde vi spendera all tid vi har i Jesu närhet för att gå rätt och komma rätt en dag.Predikaren tycker inte alltid som vi människor gör eller har rätt i allt, men visst tål allt som står i boken att tänka till om, flera gånger än en! /Maria

Människans förgänglighet

16 Vidare såg jag under solen: På domarsätet rådde ogudaktighet, på rättfärdighetens plats den ogudaktige. 17 Då tänkte jag: Både den rättfärdige och den ogudaktige ska Gud döma. Det finns en tid för allt som sker och allt som görs. 18 Jag tänkte: Det sker för människornas skull, för att Gud ska pröva dem och för att de ska se att de i sig själva är som djuren.19 Det går ju människors barn som det går djuren, det går dem alla lika. Den enes död är som den andres. Alla har samma livsande. Människan har inte mer att komma med än djuren. Allt är förgängligt. 20 Alla går till en och samma plats. Alla har kommit av jord, alla vänder åter till jord. 21 Vem vet om människans ande stiger uppåt eller om djurens ande går ner till jorden?22 Jag såg att inget är bättre för människan än att hon har glädje i sin gärning, för det är hennes del. För vem kan låta henne se det som ska ske efter henne?

Kapitel 4

Förtryck, möda och ensamhet

1 Vidare såg jag de våldsdåd som begås under solen. Jag såg de förtrycktas tårar, och ingen tröstade dem. Våld kom från förtryckarnas hand, och ingen tröstade dem. 2 Då prisade jag de döda som redan hade dött, de var lyckligare än de levande som ännu levde. 3 Men lyckligare än båda är den som ännu inte blivit till, den som inte har sett det onda som görs under solen.4 Jag såg att all möda och framgång i arbetet beror på den enes avund mot den andre. Också det är förgängligt och ett jagande efter vind. 5 Dåren lägger händerna i kors och förtär sig själv. 6 Bättre en handfull ro än båda händerna fulla med möda och jagande efter vind.7 Och jag såg något mer som var förgängligt under solen: 8 En som är ensam och ingen har vid sin sida, varken son eller bror. Ändå är det ingen ände på allt hans slit, och hans ögon blir inte mätta på rikedom. För vem sliter jag då och nekar mig själv det goda? Också det är förgängligt och en bedrövlig möda.9 Bättre två än en, för de får god lön för sin möda. 10 Om de faller, kan den ene resa upp den andre. Men ve den som är ensam! Faller han, finns det ingen som kan resa upp honom. 11 Likaså: om två ligger tillsammans har de det varmt. Men hur ska den ensamme hålla sig varm? 12 Där en blir övermannad kan två stå emot. Och en tretvinnad tråd brister inte så lätt.

Jordisk makt är förgänglig

13 Bättre en ung som är fattig och vis än en kung som är gammal och dåraktig och inte längre förstår att ta varning. 14 Ja, han kom ut från fångarnas hus för att bli kung, fastän han föddes fattig i sitt rike. 15 Jag såg alla som levde och rörde sig under solen tillsammans med den unge som skulle ta den andres plats. 16 Det var ingen ände på allt folket, på alla som han gick i spetsen för. Men ändå har de som kommer efter ingen glädje av honom. Också det är förgängligt och ett jagande efter vind.

Förhastade löften

17 Vakta din fot när du går till Guds hus. Att komma för att lyssna är bättre än offret som dårarna ger, för de förstår inte att de gör det som är ont.

Foto Maria

Den andliga gudstjänsten

Romarbrevet Kapitel 12
Den andliga gudstjänsten
1 Därför uppmanar jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga gudstjänst. 2 Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av ert sinne så att ni kan pröva vad som är Guds vilja: det som är gott och fullkomligt och behagar honom.
3 I kraft av den nåd jag har fått säger jag till var och en av er: ha inte högre tankar om er själva än ni bör utan tänk förståndigt, efter det mått av tro som Gud har tilldelat var och en. 4 För liksom vi i en enda kropp har många lemmar och alla lemmarna inte har samma uppgift, 5 så är vi många en enda kropp i Kristus. Men var för sig är vi varandras lemmar.
6 Vi har olika gåvor efter den nåd vi har fått: att profetera i överensstämmelse med tron, 7 att tjäna i vår uppgift, att undervisa i läran, 8 att förmana med uppmuntran och tröst, att dela ut gåvor utan baktankar, att vara hängiven som ledare, eller att visa barmhärtighet med glatt hjärta.
9 Älska varandra uppriktigt. Avsky det onda, håll fast vid det goda. 10 Var innerligt tillgivna varandra i syskonkärlek. Överträffa varandra i ömsesidig aktning. 11 Var inte tröga när det gäller iver, var brinnande i anden, tjäna Herren. 12 Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen. 13 Hjälp de heliga med vad de behöver. Var ivriga att visa gästfrihet. 14 Välsigna dem som förföljer er, välsigna och förbanna inte. 15 Gläd er med dem som är glada, gråt med dem som gråter. 16 Var eniga med varandra. Tänk inte på det som är högt utan håll er till det enkla. Var inte självkloka. 17 Löna inte ont med ont. Tänk på det som är gott i alla människors ögon. 18 Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er.
19 Hämnas inte, mina älskade, utan ge rum för Guds vrede. Det står ju skrivet: Min är hämnden, jag ska utkräva den, säger Herren. 20 Men om din fiende är hungrig, så ge honom att äta. Om han är törstig, ge honom att dricka. Gör du det, samlar du glödande kol på hans huvud. 21 Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.

Härliga och underbara sanna ord står att läsa här och dem vill jag påminna om här idag. Kanske någon behöver tänka igenom bibelorden och lära sig mer om hur det borde vara. Människor känner inte Guds ord som de kanske borde, man orkar inte ta tag i bibelläsande eller utövande av tron. Det finns många skäl till varför man ibland halkar efter i ork men INTE i TRO! Gud är god och hjälper oss framåt i den takt han ser att vi orkar med. Allt är inte glättigt i livet minsann. MEN GUD är EVIG och rättvis och god!

Foto Maria: Vår

Förstånd och vishet finns det ont om! Men förr fanns det gott om dem. Bibelord.

Visheten och förstånd är något som Gud vill att vi ska ha, vissa har det och vissa inte. När man låter Gud leda och man tror på hans ord, ja då blir man efterhand både vis och klok

Foto Maria

Ord 3:13 Lycklig den människa som funnit visheten, den människa som får förstånd,
Ord 3:19 Genom visheten har Herren lagt jordens grund, med förstånd har han berett himlen.
Ord 4:1 Lyssna, barn, till er fars förmaning, ta vara på den så att ni får förstånd.
Ord 4:5 Vinn vishet, vinn förstånd! Glöm inte vad min mun har sagt och vik inte av från det.
Ord 4:7 Visheten är det viktigaste. Vinn vishet, vinn förstånd med allt du äger.
Ord 8:1 Hör, visheten ropar och förståndet höjer sin röst!
Ord 8:5 Ni som är okunniga, lär er klokhet! Ni dårar, lär er förstånd!
Ord 8:9 Allihop är rätta för den förståndige och raka för dem som har funnit kunskap.
Ord 8:14 Hos mig finns råd och insikt. Jag är förstånd, hos mig finns makt.
Ord 9:6 Lämna okunnigheten så får ni leva, och gå fram på förståndets väg.
Ord 9:10 Att vörda Herren är början till vishet, att känna den Helige är förstånd,
Ord 10:21 Den rättfärdiges läppar ger näring åt många, dårar dör av brist på förstånd.
Ord 10:23 Dårens glädje är att göra det skamliga, den förståndiges glädje är visheten.
Ord 11:12 Den som föraktar sin nästa är utan vett, den som har förstånd tiger.
Ord 12:8 Efter sitt förstånd blir man prisad, men ett förvridet hjärta blir föraktat.
Ord 13:15 Gott förstånd för med sig välvilja, de trolösas väg är alltid sig lik.
Ord 13:16 Den kloke handlar med förstånd, dåren blottar sin dumhet.
Ord 14:7 Håll dig borta från dåren, du finner aldrig förstånd på hans läppar.
Ord 14:29 Den som är tålmodig har gott förstånd, den som är otålig går långt i dårskap.
Ord 14:35 En förståndig tjänare vinner kungens välvilja, den som handlar skamligt drabbas av hans vrede.
Ord 15:14 Den förståndiges hjärta söker kunskap, dårars mun närs av dårskap.
Ord 15:21 Den vettlöse har sin glädje i dårskap, den förståndige går sin väg rakt fram.
Ord 15:24 Den förståndige vandrar livets väg uppåt för att undvika dödsriket där nere.
Ord 15:32 Den som avvisar fostran föraktar sitt liv, den som lyssnar på tillrättavisning får förstånd.
Ord 17:10 En tillrättavisning tar mer på den förståndige än hundra slag på dåren.
Ord 17:24 Den förståndige har visheten för ögonen, dårens blick går till jordens ände.
Ord 17:27 Den som har vett spar sina ord, en förståndig man håller huvudet kallt.
Ord 18:2 Dåren frågar inte efter förstånd, han vill bara uttrycka sina tankar.
Ord 19:11 Förstånd gör en människa tålmodig, det är hennes ära att förlåta en försyndelse.
Ord 19:14 Gård och gods ärvs från fäderna, en förståndig hustru får man från Herren.
Ord 19:25 Slå hånaren så blir den okunnige klok, tillrättavisa den förståndige så vinner han kunskap.
Ord 20:5 Planerna i en mans hjärta är som djupt vatten, men en man med förstånd hämtar upp dem.
Ord 24:3 Genom vishet byggs huset, genom förstånd står det fast.
Ord 28:2 Ett land i uppror får många herrar, men en klok och förståndig man skapar varaktig ordning.
Ord 28:7 En förståndig son tar vara på lagen, den som umgås med frossare drar skam över sin far.
Ord 28:16 En furste med lite förstånd brukar mycket våld, den som hatar oärlig vinst får leva länge.
Ord 30:2 Jag är dummare än någon annan och utan mänskligt förstånd.

Foto Maria