Archives

Positivt tänkande? Fråga och svar från Artikel från Bibelfokus.se

Fråga om positivt tänkande   Artikeln från http://bibelfokus.se/qa/q48

Fråga:
Vad säger du om positivt tänkande? Skall kristna gå i sådan terapi, även om den utförs under kristet flagg? Är det rätt att mata sig med positiva tankar, eller positiva meningar som man rabblar? Många kristna jag talat med tycker det är bra med dessa tekniker.

Svar:
Skall jag säga något om detta med positivt tänkande/positiv bekännelse så vill jag peka särskilt på kanske tre saker:

1.) Teknikerna med positivt tänkande/positiv bekännelse/positiv visualisering kommer ur grumlade källor. Det här är ju tekniker som länge varit populära i New age-kretsar, men det började troligen flätas in i den kristna tron någon gång på 50-talet via främst pastorn Norman Vincent Peale (som också var 33:e graden frimurare, vilket är högsta graden i USA). Sedan dess kan man se varianter av positivt tänkande/bekännelse/visualisering inom Trosrörelsen/Framgångsteologin också. Det här har sedan spridit sig till andra delar av kristenheten, och där tror jag främst man hämtat idéer från olika sekulära terapiformer eller kanske rent av direkt från New age. I alla dessa sammanhang förekommer detta att man skall lägga sig till med en ”positiv bekännelse” med munnen, och ofta skall man då rabbla positiva meningar – precis som du nämner. Inte sällan skall man också visualisera det man önskar, dvs. försöka se det framför sig. Det här är ju då frågan om teknik och nästan magi, och inte förtröstan till vår Gud och Skapare. Som jag ser det har det inget att göra med att leva i ett avspänt barnaskap inför Gud.

2.) Positivt tänkande/bekännelse/visualisering är ju egentligen att behandla sig själv med lögner i många fall. Det är så klart bra att lära sig att se på sig själv på ett positivt sätt och att se det som verkligen är bra. Men vi kan inte bli av med djupt rotade problem genom att skyffla över dom med lögner om verkligheten. Bibeln säger istället:

Joh 8:32: ”och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.”

Därför tror jag att vi skall be Gud om nåden och kraften att i rätt takt få se sanningen om oss själva i alla stycken. Detta är sund själavård, och det behövs inte alltid någon som leder sådan själavård. Detta kan Gud göra bara man har tålamod. Inre helande och helgelse kan ta lång tid, men då blir det också gjort ordentligt (om man utgår från sanningen om sig själv).

3.) En tro på positivt tänkande/bekännelse/visualisering är något som passar oss i rika länder väldigt bra. Det är ett bekvämt sätt att slippa ta ansvar och att slippa bry sig om de sämre lottade. För tänker man efter lite vad den här tron i längden innebär, så har alla sig själva att skylla. ”Tänk rätt så går allt bra, tänk fel så går det dig illa. Du får vad du tänker/tror/säger/ser”. Det här är alltså en väldigt hård tro där alla har sig själva att skylla. Är du fattig och sjuk har du bara tänkt fel tankar, typ. Några bibelord kan man ställa i motsats till denna egencentrerade teknik och tro:

Rom 12:15: ”Gläd er med dem som är glada, gråt med dem som gråter.”

Gal 6:2: ”Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.”

1:27: ”Men att ta sig an föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen, det är en gudstjänst som är ren och fläckfri inför Gud och Fadern.”

Bibeln visar mycket på att vi skall hjälpa varandra och ta del av varandras bördor. Jag tycker alltså att vi skall lyssna in dom som har problem och dela deras lidande. Det här är väl det vi kan kalla sund själavård. Sedan får vi akta oss för självömkan i det här, för det är en propp som kan hindra mycket, men den kan försvinna om man just låter sanningen få jobba med oss.

Ja, det var lite tankar. Hoppas detta var till någon vägledning.

/Lennart

 

Vad för böcker läser dina församlingsledare? Mystik? /Artikel Bibelfokus

Vad för böcker läser dina församlingsledare? Mystik?

*

MystikVet du något om vad för typ av böcker dina församlingsledare läser? Låt mig gissa vad det kan vara: böcker som handlar om s.k. ”kristen” mystik.

Jag var för en tid sedan inne i en s.k. kristen bokaffär. Det var en dyster syn att titta i bokhyllorna där. Böckerna som propagerar för mystik, kontemplation och meditation etc har ett fått ett allt större utrymme samtidigt som intresset för detta har fått ett uppsving. En del andra böcker smyger in det mystika budskapet på ett mer subtilt sätt, som t.ex. boken Ödehuset. Det finns många tecken på denna utveckling, men inte bara i bokaffärernas hyllor. Man får allt oftare höra personer rekommendera böcker av just mystiker som t.ex. Thomas Merton, William Paul Young, Wilfrid Stinissen, Peter Halldorf, Henri Nouwen, William Johnston, bara för att nämna några mer kända figurer som läses flitigt. Superkarismatiker som t.ex. Bill Johnson med sin Bethel Church kan man faktiskt också sortera in under mystikernas paraply. Hans version av ”Gudsrikesbyggandet” jackar in fint med Katolska kyrkans bygge; att det blir mer tydligt inom kort är jag övertygad om.

Ofta dyker begreppen ”kristen mystik” och ”kristen meditation” upp, med det är ordkombinationer som inte fungerar, sett ur ett bibliskt perspektiv. Det är lika galet att tala om ”kristen mystik” som det är att tala om t.ex. ”kristen narkotika”. Och det är lika galet att tala om ”kristen meditation” som det är att tala om ”kristen pornografi”. Att vara en sann kristen innebär i grunden att vara helt fri, att vara som ett barn inför Gud; det sanna kristna livet skall vara mycket enkelt och transparent. Men mystik och meditation leder inte till en sådan frihet eller ett sådant barnaskap, det leder istället till ett beroende av metoder, riter och fördolda mystiska ”sanningar”, precis som bruk av narkotika och pornografi leder till ett beroende och en hantering i det fördolda. Men som sann kristen skall man alltså vara helt fri från alla sorters metoder och riter!

Mystiken innebär vanligen meditation eller kontemplation i någon form. Meditation härstammar framför allt ifrån hinduismen, och till kristenheten kom detta främst via de s.k. ökenfäderna. Det var en form av munkar som från början av 200-talet drog sig undan ut i Egyptens öknar och där började experimentera med bl.a. meditation. Så småningom kom detta in i den Katolska kyrkans olika klosterordnar. Flera av Katolska kyrkans helgon var riktigt djupa mystiker vars upplevelser och tankegångar påverkat vår tids mystiker mycket via olika skrifter. Några sådana forntida katolska mystiker är Teresa av Ávila, Johannes av Korset, Ignatius av Loyola (som även startade den anti-reformatoriska jesuitorden) och Mäster Eckhart (han är dock inte helgonförklarad som de andra).

Mystik handlar om reningar, metoder, övningar och riter som skall hjälpa utövaren att ”skåda” andliga sanningar bortom alla ord, bortom den yttre världen, och genom detta ”stiga uppåt” i en förening med det gudomliga. Det handlar om att nå fram till det som många kallar för ett ”förändrat medvetandetillstånd” (på engelska: altered state of consciousness) som sedan leder till ”ett högre medvetande” eller ett ”uppstigande”. Vägen man färdas är ”den inre vägen” för att i sitt inre uppnå kontakt med den egna ”gudomliga gnistan”. Vägen inåt vandras då bl.a. via meditativa övningar av olika slag. Så observera detta noga: att meditation per definition inte är en teknik för att sitta och begrunda bibelord eller andra saker. Meditation är tvärtom en teknik för att tömma tankarna och att helt upphöra med att tänka.

I hinduismen är meditation och yoga andliga tekniker för att just förenas med det gudomliga och att själv upplösas som unik individ. Vanligen används ett s.k. mantra som repeteras kontinuerligt för att tömma tankarna. I många former av meditation är dessa mantran namn på indiska gudar. I yoga fungerar fokus på andningen som ett slags mantra. Men dessa idéer är helt oförenliga med Bibelns undervisning som visar att människan aldrig varit, kan bli eller kommer att bli gudomlig. Tanken om att bli gudomlig var ju Satans lögn i Edens lustgård, som människan då liksom nu föll för. Bibeln tar också avstånd från andliga tekniker. Det kristna livet handlar istället om att gemenskapen med Gud Fadern skall återupprättas – PÅ GUDS INITIATIV – och att man sedan skall leva i ett barnaskapsförhållande till Gud, INTE att man skall förenas med ”det gudomliga” för att själv bli gudomlig! Dessutom går vägen till en upprättad gemenskap med Gud endast genom Jesus Kristus, tack vare hans försoningsgärning på korset. Någon ”inre väg” till Gud finns alltså inte, inte heller någon annan väg än den som Gud utstakat:

Joh 14:6: ”Jesus sade till honom: ’Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.’ ”

Meditation kan inte heller göras kristen genom att man t.ex. använder bibelord som mantran, eller namnet Jesus. Meditation är i grunden en österländsk teknik för att uppnå ett speciellt andligt tillstånd och har därför inte med sann kristen tro att göra på något sätt. Meditation finns inte i Bibelns värld. Detta bibelord som avser judarnas avfall på Gamla testamentets tid gäller även som en varning till oss kristna:

Jes 2:6: ”Du har förskjutit ditt folk, Jakobs hus, för de är fulla av Österlandets tänkande”

Inom österländsk religion finns de grundläggande tankegångarna om att ”Gud är i allt” (panenteism) och att ”allt är Gud” (panteism). Liknande tankegångar finns hos mystikerna och i andra religioner och sekter där man också strävar efter att uppnå gudomlighet eller att ”nå in till sin inre gudomliga gnista”. Det är då inte konstigt att de som mediterar vanligen blir mer och mer öppna för en total ekumenik och enhet med allt och alla. I sitt inre finner de ju det som förenar; ”den inre vägen” leder till denna gränslösa förening. De blir globalister på alla fronter! Kan man sin Bibel förstår man att detta är en del i utvecklingen mot det samhälle som beskrivs i Uppenbarelseboken, vi kan kalla det för ”färdigställandet av Babels torn”. Så ja, sysslar man med mystik, då blir man helt automatiskt en del i det samhällsbygge där människans förmågor står i centrum och Bibelns Gud i princip är lämnad utanför. Så var det ju vid byggandet av Babels torn, och så kommer det bli en gång till i världen.

Att Katolska kyrkan är en viktig spelare i detta ”färdigställande av Babels torn” beror inte minst på mystikens upphöjda plats inom den katolska tron. Den nuvarande påven Franciskus – jesuit och mystiker – har helt klart en ledande roll i detta bygge. Det ser man lätt i videon nedan som är en trailer för en film om påven. I videon säger man t.o.m. att ”Oavsett vad som skiljer oss åt, hans ord enar oss”. Detta inte sagt om Gud utan om just påven och jesuiten Franciskus!

Jag vill även lyfta fram några citat av en annan katolsk mystiker och jesuit, nämligen William Johnston (1925-2010) som jag nämnde inledningsvis. Han är vad jag tycker ett mycket tydligt exempel på vad de ”kristna” mystikerna står för och hur långt ifrån bibelförankrad kristen tro de kan ligga i sin teologi. Flera av hans böcker finns på svenska. Med de här citaten hoppas jag du skall förstå hur oerhört snett ute de ”kristna” mystikerna är (faktiskt mycket i linje med New age), och hur allvarligt det är att många av våra församlingsledare idag läser sådana här böcker och ägnar sig åt de övningar som dessa mystiker förespråkar. William Johnston har förresten varit i Sverige flera gånger och undervisat om ”kristen” meditation.

Nedan listar jag inledningsvis några uttalanden av William Johnston som han gjorde under en intervju med Svenska Dagbladet år 2002, därefter några citat ur en av hans böcker. Detta visar mycket tydligt att populära ”kristna” mystiker ligger långt utanför Bibelns ramar med sin ”mystika teologi”. Johnston är helt klart en ”tornbyggare” han också!

William Johnston säger:

”Jag tror att mystik, och meditation, i förlängningen ger… vishet. Och jag tror att ett möte med Asien är hoppet för framtiden, och för världsfreden.”

”Ja, ser du jag tror inte att politiker, lärda vetenskapsmän och jurister kan åstadkomma världsfred. Eller världslig enhet. Men religionerna kan. Om religionerna kan komma samman, tala med varandra, så kan de bygga en ny värld. Jag tror det är absolut vitalt, nödvändigt…”

”Det är genom folkmassorna som den framtida världen kommer att byggas…”

”Det finns religiösa ledare som kan tala och inspirera folkmassorna. Dalai Lama, exempelvis. Många här i Sverige och på andra håll lyssnar till vad han säger. Vi måste också vara öppna för de icke troende.”

På lång sikt är William Johnston optimistisk om en värld i fred – ”kanske under det här århundradet”. Just tack vare ”mystiken, som kommer att föra religionerna samman”. Och för att det också finns många ”profetiska rörelser” i världen. Som sådana räknar han Amnesty international, fredsrörelserna, miljörörelsen, kvinnorörelsen, Anonyma alkoholister – och andra som ”arbetar fredligt för en bättre värld”. Profetiska kallar han dem för att de har en ”vision för framtiden”. FN:s generalsekreterare Kofi Annan är förresten också en man med profetiska gåvor, och vishet, som William Johnston

ser det. Och mystik handlar i grunden om meningen med alltihop, varför vi är här på jorden, säger William Johnston.

”Den sanna lyckan hittar man hos Gud. Och med andra ord: i att vända om, att förändra sitt liv och tänkande. Meditationen är en väg dit”, menar William Johnston.

Och så några citat ur boken Se – med kärlekens öga av William Johnston:

”Mystisk teologi innefattar den mystiska erfarenheten hos troende i alla de stora religionerna och faktiskt också hos dem som inte tillhör någon särskild religion, men som har begåvats med djupa mystiska gåvor. För mystik är en mänsklig erfarenhet som inte är begränsad till enbart religionen: den är höjdpunkten i varje människas sökande efter fullkomning, äkthet och självförverkligande.” (s. 71)

”Bortom jaget, bortom det personliga omedvetna, bortom det kollektiva omedvetna, bortom arketyperna [ursprungliga versionerna av olika religiösa texter] talar alla de stora religionerna om ett mysterium. De använder sig av olika termer: Buddha-naturen, Brahman och Atman, gudomsgnistan, varats grund, själens centrum, men alla pekar mot samma verklighet.” (s. 38)

Dessa citat visar med all önskvärd tydlighet åt vilket håll mystikerna siktar och vad de önskar av framtiden.

Vi kan studera sådana präster och pastorer som börjat intressera sig för antingen mystik i någon form eller för katolsk religion (som ju bygger mycket på mystik). Då ser vi lätt att de successivt öppnar sig mer och mer för sådan ekumenik som är oförenlig med en bibelbaserad evangelisk tro. De blir en del i att ”färdigställa Babels torn”. Mer och mer går hela kristenheten i denna riktning, främst då beroende på att församlingsledarna går före som vägvisare utmed vägar som ofta kantas av mystik i olika skepnader. Ljusbärare, bönevandringar, pilgrimsvandringar, rökelser och ikoner kan tyckas vara oskyldiga ting, men dessa ÄR en slags ”mystik light” som banar väg för djupare och farligare mystik. Så pass allvarligt är läget i vår kristenhet idag! Men vem vill se det? Jag tror endast de som sätter Sanningen högst kommer att se det här. Jesus ÄR Sanningen och han ÄR Bibelns ord förkroppsligat. Alltså är kärlek till Bibelns undervisning det samma som kärlek till Sanningen och kärlek till Jesus. Så var har vi då vår kärlek??

När vi här begrundar vad mystik innebär och samtidigt ser på vad för böcker som blivit mer och mer populära, då kan vi alltså fundera över i vilken mån våra församlingsledare tar del av sådan litteratur som just propagerar för mystik i olika former. Jag tycker mig både se och höra starka tecken/bevis på att fler och fler församlingsledare matar sig med denna typ av böcker.

Nyligen lyssnade jag på en predikan från 2015 av en känd, uppskattad pastor som även blivit en populär författare och föreläsare utanför kyrkans väggar. Men så gick han och blev vän med ingen mindre än mystikern, frimuraren och biskopen Martin Lönnebo (nu biskop emeritus). Kan det vara därför som pastorn i fråga själv nu kört ner i mystikens dike? I den predikan jag lyssnade till, talade ju han sig varm för saker som man kan se som inkörsportar till den tyngre mystiken, så som pilgrimsvandringar och bön efter olika mönster, alltså tekniker som mystikerna gärna vill överföra till andra. Han sa att han tycker det i våra böner blivit för mycket ord; han menar att bön skall inkludera kroppsliga rörelser, vandring, lyfta händerna, osv. Och vems böcker läser då denne pastor för att hitta inspiration till sådana tankar? Jo, William Johnston!!För i denna predikan fick vi även veta att pastorn upprepande läser en av Johnstons böcker varje sommar, ”en pärla” enligt honom. Så viktigt har detta blivit för denne pastor och vad hjärtat är fullt av talar så klart munnen – eller tangentbordet. Därför skrev han också en krönika i Göteborgs Posten i maj månad 2015 där hans hängivenhet för mystiken kom ut i fullt dagsljus:

”När jag tänker på mina egna andliga vägvisare, de människor som jag tagit rygg på, en Johannes av Korset, en Henri Nouwen eller en Tomas Merton…”

Skall man inte nämna namn när församlingsledare leder fåren vilse? Jo, det tror jag absolut att vi både får och skall göra. Pastorn jag skrev om är ingen mindre än Tomas Sjödin i Smyrnaförsamlingen i Göteborg. Tomas uppfattas av många som en mycket behaglig, vältalig och begåvad person, men det förtar inte att han har nu själv gått ordentligt vilse och därmed leder många andra kristna vilse. Detta är oerhört allvarligt!

Matt 15:14: ”om en blind leder en blind, så faller båda i gropen.”

Nu är inte Tomas Sjödin ensam om att föra in mystik och katolskt tankegods i Sveriges frikyrkoförsamlingar. Andra kända förkunnare som t.ex. Peter Halldorf, Magnus Malm och Liselotte J Andersson bidrar också med detta. För att inte tala om många präster i Svenska kyrkan. Flera av dessa förkunnare kan fortfarande erbjuda en god förkunnelse emellanåt, men det är just mixen som är det förrädiska och som jag vill upplysa om och varna för. Förkunnare och församlingsledare med denna mix tar på sig ett oerhört ansvar för kristnas andliga hälsa, som jag menar att de äventyrar mycket starkt. Alla kristna går inte på detta med mystiken, tack o lov, men många gör det eftersom man lärt sig att lyssna till upphöjda ledare och då lättare tar till sig vad sådana ledare förmedlar. Jag tycker det är hög tid att peka ut dessa ledare lite mer frekvent för att varna för deras budskap och med det visa omsorg om de som riskerar att bli förledda.

Så med denna artikel vill jag väcka denna fråga hos dig: Vad läser dina församlingsledare för böcker? Det avslöjar nämligen i vilken riktning de ställt in sin andliga kompass. Om vi har blinda ledare riskerar många att falla i samma grop som de själva. Och jag menar verkligen att ledare som intresserar sig för mystik är blinda. De kan vara skumögda eller helt blinda, men båda utgör en fara för församlingsmedlemmarna. Ingen vill ju åka med en blind bilförare! Så utmana dina församlingsledare med Sanningen!

Till sist, kom ihåg detta:
Bön är inte meditation, kontemplation, rörelser, metoder eller ritualer! Bön är ett enkelt och okonstlat samtal med vår Fader i himlen. Och att läsa och begrunda bibelord är inte att meditera! Meditation handlar istället om att helt tömma tankarna, vanligen genom att rabbla ett mantra. Bibelstudier däremot, innebär att låta tankarna vara aktiva för att reflektera, förstå och ta till sig. Tänk på vad Jesus sa om bön när lärjungarna frågade honom om hur det skall vara: enkelt och rättframt! Kung Davids förhållningssätt till Guds Ord är också en ledstjärna!

Matt 6:9-13: ”Så ska ni be: Vår Far i himlen, låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden som i himlen. Ge oss i dag vårt dagliga bröd. Och förlåt oss våra skulder, så som vi förlåter dem som står i skuld till oss. Och för oss inte in i frestelse, utan fräls oss från det onda.”

Ps 1:1-2: ”Salig är den som inte följer de gudlösas råd… utan har sin glädje i Herrens undervisning och begrundar hans ord både dag och natt.”

Ps 119:97: ”Vad jag älskar din undervisning! Hela dagen begrundar jag den.”

*

/Lennart

Läs vidare:
• Babels torn i vår tid
• Mystik – en falsk frälsningsväg!
• Fler texter/inspelningar om mystik
• Vem är en villolärare?
• Trosrörelsen, katolicism i kostym och slips – anno 2018
• Yoga – ingen religionsneutral övning
• Är inte ”Tikva” ännu ett tecken på avfall i kristenheten?

 

Karismatiker, mystiker och liberalteologer- hand i hand. Bibelfokus

Karismatiker, mystiker och liberalteologer – hand i hand

Från: http://bibelfokus.se/blogg/120501

Ett antal år tillbaka var det nog få som kunde se att det fanns en gemensam plattform för ekumenik mellan karismatiker, mystiker och liberalteologer. Karismatiska kristna såg sig själva som de mest bibeltrogna och någon tanke på ekumenik, enhet, samarbete med de andra grupperna fanns inte på kartan. Mystiker höll sig för sig själva och liberalteologerna tycktes förakta allt som hade med bibeltrohet att göra.

Men idag är läget ett helt annat. Nu står dessa tre grupper – karismatiker, mystiker och liberalteologer – helt ogenerat ofta tillsammans. Hur kunde det blir så? Har karismatikerna blivit flummiga och liberala? Eller har de andra blivit karismatiska?

Först måste jag göra klart att jag själv är helt för den bibelförankrade karismatik som är förknippad med sund evangelisk kristen tro. Jag är för andedop och Andens gåvor. Jag har själv upplevt det och det är till stor välsignelse under vår kristna vandring.

Men kristen karismatik har nu utvecklats åt ett håll som är helt obibliskt. Biblisk karismatik handlar om att få kraft att leva det kristna livet på rätt sätt, att få kraft att vittna om Jesus för vår omvärld, samt att göra Guds församling mogen och ståndaktig. Falsk karismatik handlar om att självfokuserat söka andliga upplevelser, och just där står väl så gott som hela den karismatiska rörelsen idag (med alla församlingar och samfund som tagit in detta).

Modern kristen karismatik har alltså kommit att bli det som även är en definition av mystik, nämligen ett sökande efter andliga upplevelser (inte minst de inre) som skall föra den sökande allt närmare andlig perfektion, gudomlig natur och GUD. Karismatiska upplevelser är idag ofta svårförklarliga upplevelser (och ej bibelförankrade), precis som inom mystiken.

Men liberalteologin då? Tja, där kanske man inte har dragit åt det direkt karismatiska hållet. Där har man istället tilltalats av den gamla katolska och/eller österländska mystiken. Det är idag många protestantiska liberalteologer som är mystiker, och många katolska mystiker kan sägas vara liberalteologer. Så man kan inte direkt anklaga liberalteologer för att vara oandliga, de är ”bara” var bibeltrogna kristna tycker ”liberala”. För liberalteologer passar mystiken in som handen i handsken eftersom mystika upplevelser upplöser religionsgränser och även religiösa påbud. Det enda sanna blir de mystika upplevelserna, och eftersom man i dessa finner ”sin egen gudomlighet” så blir ju egentligen allt vad man själv tycker är rätt och fel det som ÄR rätt och fel. Man kan med mystiken som redskap egentligen acceptera vad som helst – allt utom bibelförankrad kristendom så klart!

Att det nu är på det här sättet som jag försöker beskriva bekräftas ju av att flera av nedanstående personer har så mycket gemensam. Flera är dessutom goda vänner och samarbetspartners.

Ulf Ekman – pastor i Livets Ord/Trosrörelsen, karismatiker och mystiker
Peter Halldorf – pastor i Pingströrelsen, karismatiker och mystiker
Anders Arborelius – katolsk biskop i Sverige, munk, karismatiker och mystiker
Wilfrid Stinissen – katolsk munk och mystiker
KG Hammar – tidigare Sveriges ärkebiskop, liberalteolog och mystiker
John Shelby Spong – protestantisk biskop, liberalteolog och mystiker
och många är de som följer i dessa herrars fotspår……….tyvärr!
Vill du få lite mer kött på benen kring det jag kort beskrivit i denna blogg, så rekommenderar jag den artikel av Solveig Hendriksen som vi precis publicerat här i BibelFokus: Mystik och andlig utveckling

För de tre grupper jag beskrivit ovan, är inte heller ekumenik med New age-rörelsen långt borta. Många ”kristna” mystiker är faktiskt redan där. Plattformen för denna ekumenik är inte minst mystiken, den falska karismatiken och de upplevelser som är förknippade med dessa. Jag har själv tidigare skrivit om detta i artikeln ”När kommer ekumeniken med New age?”

/Lennart J

____________________Uppdatera dig gärna om dessa viktiga saker på Lennarts sida__________________

Bibeln är ingen manual. Hur bör man använda den? Bibeln är Guds ord till människorna

Bibeln är ingen manual


Man kan gott ta sig en funderare över hur man som kristen bör se på Bibeln och hur man bör använda den. Kanske tycker någon att jag kastar sten i glashus nu, men jag vill ändå dela dessa tankar.

Ibland får man höra frikyrkliga förkunnare av den hyperkarismatiska sorten göra sig lustiga över kristna som håller hårt i Bibeln. Det samma gäller väl för liberalteologer också. Ändå är det inte särskilt länge sedan som s.k. ”läsare” var något som aktades högt inom just frikyrkorörelsen. Det var ju faktiskt många gånger så, att det var tack vare dessa läsare som väckelserörelser startade och som sedan la grunden för de viktiga frikyrkliga rörelser vi haft i Sverige.

Jag såg t.ex. att en förkunnare hade jämfört det kristna livet med ett TV-köp. Han menade att många kristna är som om de gick och köpte en TV och sedan enbart läste manualen utan att använda TV:n. Manualen var alltså hans bild för Bibeln. Och TV:n menade han var en bild för det kristna livet där man under Andens ledning LEVER det livet istället för att bara läsa om det. Men det här en otroligt lömsk och haltande liknelse. Skall man alls använda en sådan liknelse som ett TV-köp för att beskriva det sanna kristna livet, så är snarare TV:n en bild för Bibeln och TV-manualen är då en bild för kristen litteratur som skall hjälpa oss att använda TV:n. Vi vet ju att TV-program kan påverka oss människor oerhört mycket, och så är det tänkt att vara med Bibeln också. En manual påverkar oss inte särskilt mycket. Men glöm nu TV-liknelsen.

Bibeln får vi inte se som en manual till det kristna livet. För om vi använder Bibeln på det sättet kommer vi säkerligen in i ett lagiskt leverne förr eller senare, och inte minst in i ett liv där JAG och allt vad JAG skall göra och JAG skall tänka blir mitt fokus. Det blir då tvärtemot hur det kristna livet är tänkt att vara. Visst kan vi använda Bibeln till vägledning, men det absolut viktigaste är att vi läser Bibeln för att lära känna Gud, Guds agapekärlek, personlighet och allmakt, Guds vägar, Guds tankar, Guds planer osv. Man blir som man umgås. Umgås vi med Bibeln så umgås vi med Gud/Jesus och blir allt mer lika honom vad gäller vår karaktär. Kom ihåg att Jesus är bibelordet förkroppsligat; Jesus är Livets ord; Jesus är Ordet som blev kött (blev en fysisk person). Har du med Bibeln att göra så har du med Jesus att göra!

Joh 1:1, 14: ”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud…. Och Ordet blev kött och bodde bland oss”

Det kan tyckas torftigt att det är en tjock bok (utan bilder) som Gud gett oss och bestämt att läsningen av den är vår väg till att mogna som kristna, men så är det. Bibeln är ju ett levande Ord! (Heb 4:12). Och när Gud i Gamla testamentet säger ungefär så här till judarna ”O att ni vill lyssna till min röst” då avses inte att de skulle höra en röst i sina öron. Det Gud avser är att man ger akt på hans Ord/Bibeln, att man vandrar i hans Ord. Jesus sa det samma:

Joh 10:27 ”Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig.”

Joh 8:31: ”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar…”

Och om vi förblir i hans Ord, det är då som vi skall bli fria och förvandlade:

Joh 8:31-32: ”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.”

Joh 14:6: ”Jesus sade till honom: ’Jag är vägen, sanningen och livet’.”

Jesus är både Ordet och Sanningen. Alltså är det Jesus som gör oss fria om vi förblir i hans Ord. Hans Ande arbetar med oss när vi går Guds väg och vandrar i Ordet. Allt detta knyts samman i bibelordet!

Ju mer vi lär känna Gud/Jesus genom främst bibelläsning (men så klart även via brödragemenskap, bön, osv), ju mer lika Honom blir vi. Och ju mer lika vi blir Honom, ju mer håller vi hans bud – helt naturligt och av lust och glädje!

1 Joh 2:3: ”Vi vet att vi har lärt känna honom när vi håller fast vid hans bud.”

En kristen som lägger stor vikt vid att läsa och studera Bibeln blir förr eller senare en aktiv kristen i det vardagliga livet också. Och det är när man som ”läsare” går ut i livet som Guds Ande är med och leder i de av Gud förberedda gärningar som vi får vandra i. Gud bekräftar inte ossgenom olika tecken och under, men han vill bekräfta sitt Ord!

Mark 16:20: ”Och de gick ut och predikade överallt, och Herren verkade tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.”

Men sådana som slarvar med att läsa Bibeln och tror att det bara är att springa ut i världen och genast bli profet, evangelist, förkunnare osv, det är sådana du kan få se stå på stora scener och skryta om olika bravader som han/hon säger sig varit med om – inte sällan mot rejäl betalning. Dessa vill bekräfta sig själva genom sina EGNA ord!

Så låt oss inte slarva inte med Bibeln eftersom det främst är genom bibelläsningen och bönen som vi umgås med Gud och därmed växer till i tillit, tro, överlåtelse, ödmjukhet, karaktär, osv. Samlingar och möten i all ära, men grunden måste vara den enskilda bibelläsningen och bönen för en sann kristen; det är ju där vi främst får våra möten med den Allsmäktige! Har du svårt för att läsa Bibeln och be, så be i alla fall om inspiration, hjälp och ork. Just den lilla bönen svarar så klart Gud mycket gärna på!

/Lennart           Artikeln är frånhttp://bibelfokus.se/bibeln_ingen_manual  

Bibelfokus:Awakening Europe Scandinavia, Ben F m fl hämtar kraft vid GRAVARNA! /Vakna Nu SVERIGE och lär er vad det handlar om

Ben Fitzgerald m.fl. hämtar kraft vid gravarna!

http://bibelfokus.se/blogg_161105


Nyligen avslutades satsningen Awakening Europe Scandinavia som hölls i Friends Arena i Stockholm, 28-30 oktober, 2016. Jag har kommenterat den satsningen i en särskild artikel. Ledaren för verksamheten Awakening Europe är australiensaren Ben Fitzgerald som tidigare var pastor i Bethel Church i Redding, Kalifornien, samma församling som förkunnaren Bill Johnson förestår.

Beskrivning: Macintosh HD:Users:italj:Desktop:grave.jpgJag har skrivit det många gånger, att den andlighet som dessa personer och sammanhang står för är en andlighet som ligger långt utanför de ramar som definierar en sund och sann kristen tro. Den är en mix av en mycket liten del av det kristna budskapet blandat med många villoläror och en massa tomt prat.

För att ytterligare visa på hur galet det är med denna andlighet skall jag här lyfta fram att Ben Fitzgerald och många andra som omfattas av samma andlighet anser att man kan hämta kraft vid gravarna där kändisförkunnare ligger begravda, som t.ex. Kathryn Kuhlman, Smith Wigglesworth, Evan Roberts, Charles Finney, mfl. Om vissa ledare inom Bethel Church idag förnekar detta, så är det ändå i dessa sammanhang som fenomenet förekommer. Detta är en frukt av deras verksamhet, och av frukten känner vi ju trädet!

En del kallar denna företeelse för grave sucking på engelska, eller grave impartation (betyder ungefär ”grav-sugning” eller ”grav-överföring”). Det spelar ju ingen roll vad detta kallas, utan det själva grundtanken med det hela som är avslöjande: att man anser sig kunna få del av den smörjelse som en avliden förkunnare hade om man är i närheten av dennes benrester. Antingen står man bara där vid graven, eller så lägger man sig på den, lägger händerna på gravstenen, eller något annat i den stilen. Detta är ingen myt, utan det är de facto så som personer inom denna andlighet tänker, en andlighet som vore fel att kalla för ”kristen”. Jag kallar den istället för Toronto-andligheten, eftersom många av de lite äldre förkunnarna inom rörelsen fick sin påtändning i den s.k. Toronto-väckelsen. Man kan även nöja sig med att säga Trosrörelsen, eftersom Toronto-väckelsen faktiskt kom ur den Trosrörelse som inte minst Kenneth Hagin och Kenneth Copeland ligger bakom. Förmodligen var det Benny Hinn som sjösatte den här idén med gravbesök när han under ett möte 1991 berättade om sitt besök vid bl.a. Kathryn Kuhlmans grav, och att han där fick ta del av hennes smörjelse.

Ett bevis för att det är så här som jag kortfattat beskrivit det hela finns i en video som ledaren för Awakening-satsningarna, Ben Fitzgerald, själv gjort. Han besöker då Smith Wigglesworths grav samt Evan Roberts grav. En del försöker vifta undan detta och menar att Ben Fitzgerald endast gjorde ett slags studiebesök där, och att man inte alls behöver vara vid gravarna för att få del av den smörjelse som han talar om. Men om det nu skulle vara så, att det inte är betydelsefullt att vara i närheten av dessa gravar för att få del av/förmedla vidare den smörjelse som dessa avlidna förkunnare sägs ha haft, varför spenderar man då tid och pengar på att ta med sig bibelskoleelever till sådana platser??

Låt oss se vad Ben Fitzgerald säger i videon (min översättning):

Här är vi nu vid Smith Wigglesworths grav. Det är lustigt, när vi kom hit med våra elever, så kände vi uppståndelsen av den döda kraften, och hur trons gåva kom över oss. Några elever lutade sig mot baksidan av gravstenen, och dom bara kände hur nåd och tro vilade över dom. Visst är det lustigt med den döda profeten Elisa, hur en död man kom i kontakt med Elisas ben och kom till liv. När du kommer till en plats där den Helige Ande var över en person, så finns det fortfarande där, den håller fortfarande kvar arvet från den personens liv. Smith Wigglesworths liv är ett liv med mirakler och stor tro, ett återupprättande av den mirakulösa smörjelsen i den engelska kyrkan, och ut över hela världen… Även om du inte kan vara närvarande här fysiskt, så öppna upp dina händer och ta emot i det andliga, för det finns inget avstånd i den andliga världen. Då kan Gud förlösa samma ’överförande’ [engelska: impartation] på dig. Men före vi gör detta, skall jag visa dig en text här nere… Jag tror att detta överförande just nu skall ge dig trons gåva och tålamodets gåva… Vi förlöser smörjelsen just nu! Ta emot en tålmodig tro!”

Du kan se hela videon med Ben Fitzgerald via denna länk.

Det här är precis vad denna företeelse handlar om: att man vill få del av den ”smörjelse” som man tror att en särskild förkunnare hade under sin tjänst. De tror att smörjelsen finns kvar bland förkunnarens benrester och att den kan väckas till liv, och de tror sig få del av den om de är där vid dennes grav. De kan sedan överföra denna smörjelse till andra – även via en video!

Tydligare kan det inte bli. Kalla det ”grave sucking” eller vad du vill, men själva grejen är ju det som är både helt sjukt och helt och hållet utanför vad Bibeln visar är en äkta kristen tro. Dessutom är det en bibelstridig tanke att överhuvudtaget tro att en persons ”smörjelse” kan flyttas över till en annan person, ty Gud ger av sin Ande och kraft efter sin vilja och när han vill (Apg 1:5, 1Kor 12:11, Hebr 2:4).

Bill Johson har helt klart bidragit med en del vad gäller tankarna bakom ”grave sucking”. Han undervisar att man kan ”ärva smörjelser” från personer som arbetat sig uppåt till olika ”andliga nivåer” så att man själv slipper jobba upp den grunden. På så sätt kan man ta genvägar i sin andliga utveckling, enligt Bill Johnson. I boken The physics of heaven skriver han:

”Ett andligt arv innebär att du kan köra igång långt framför där du annars skulle ha befunnit dig utan arvet. Med ett vanligt arv får du gratis vad andra måste ha arbetat för att få ihop. Ett andligt arv fungerar på samma sätt. Det ger oss möjligheten att starta vårt kristna liv på andliga nivåer som normalt skulle ha tagit oss åratal att uppnå. En generations ’tak’ hos Gud kan bli vårt andliga ’golv’.” (min översättning)

På ett annat ställe skriver Johnson:

”Men Gud har låtit oss veta att om vi hedrar dem som troget gick före oss, då kommer han ge oss tillgång till deras smörjelser.” (http://bjm.org/house-of-generals/, min översättning)

Man kan med fog säga att ”grave sucking” är en sorts ”sakramentstro”, eller en slags tro på pilgrimsresor till heliga platser, något som är vanligt i den Katolska kyrkan. Man skall också vara observant på det faktum att ”grave sucking” är helt i linje med Katolska kyrkans hantering av reliker. En relik är ofta en kvarleva (benbit) från en person som av Kyrkan helgonförklarats. Kyrkan menar att dessa reliker förmedlar kraft och välsignelse. T.ex. har det inte varit ovanligt att relikdelar placerats i särskilda relik-skrin inuti kyrkornas altaren. Sådana finns även i Sveriges äldre kyrkor. Så man skall vara medveten om att den rörelse som jag här tar upp sysslar med företeelser och uppfattningar som med tiden kommer att göra sina anhängare allt mer öppna för en ekumenik med den Katolska kyrkan, var så säker!

Varför skrev jag då denna text? Jo, jag vill att du skall vara fast övertygad om att det är något som är allvarligt fel med hela Toronto-andligheten, Trosrörelsen, Bethel Church, dessa förkunnare och dess försvarare. Bara det faktum att man gång på gång måste ut och försvara/bortförklara saker och ting är ju i sig ett bevis på att något är fel. Men det sanna och bibelförankrade evangeliet försvaras av Bibeln!

/Lennart

*

Tack för artikel Lennart!  Det är fullständigt SKRÄMMANDE hur man kan HÖJA DEM till skyarna av berömmelse, Trosrörelsen är inte ngn bra rörelse och den fortsätter att skörda människors inre.

Till besökare här på sidan: Läs artikeln IGEN, och ha inget med dem att göra.

NamnlösMaria

Bibeln /Den Heliga Skrift..och länkar i artikeln till vidare läsning (Fr Bibelfokus)

Bibeln – Den Heliga Skrift /Bibelfokus


Bild på BibelnAvgörande med rätt inställning till Bibeln
Det är oerhört avgörande vilken inställning som vi har till Bibeln. Det är i Bibeln vi har vittnesbördet om Jesus Kristus, väldens frälsare. Tro kommer genom budskapet, säger Bibeln. Vill vi ta emot den frälsning till evigt liv som erbjuds genom Jesus, så måste vi acceptera Bibelns budskap som Guds Ord till mänskligheten. Ser vi Bibeln som människors ord, ja då faller också möjligheten till den tro som leder till frälsning genom Jesus. Rätt bibelsyn är en del av den sanna kristna tron. Ett angrepp på Bibeln är därför ett angrepp mot den tro som räddar människor till evigt liv – och ett berikat liv redan här och nu! En urvattnad Bibelsyn ger ett urvattnat frälsningsbudskap som inte räcker hela vägen fram till den avgörande frälsningen! Därför är rätt bibelsyn så oerhört avgörande.

Endast Bibeln visar på Vägen
Det räcker inte med andliga upplevelser eller åsikter för att få rätt kunskap om Gud och den frälsningsväg som han har stakat ut till det eviga livet. ”Jag är Vägen” sa Jesus (Joh 14:6). Och Bibeln säger att Jesus är Guds Ord förkroppsligat (Joh 1:1-15). Skall vi alltså få full förståelse för vem Jesus är och på så sätt hitta rätt väg, så är det i Bibeln vi måste söka denna kunskap. Egna eller andras erfarenheter är inte tillräckliga för frälsningens under.

 


Gå vidare:

FRÅN: http://www.bibelfokus.se/bibeln

 

/name-graphics-maria-197681

 

Fasta. Bön och tårar inför Gud

Höst

Höst/Maria

 

En fråga och svar om att fasta:

Fråga:
Hejsan! Jag undrar lite över det här med fasta. Har fastan en andlig betydelse på ”något” sätt..? Blir man mera skärpt på något sätt, eller är det kanske ett sätt att ödmjuka sig inför Gud? Jag vet inte, därför frågar jag. Mvh//

Svar:
Hej!

Guds folk, judarna hade bud om att de skulle fasta, men jag anser inte att dessa bud gäller oss kristna. Det finns inget direkt påbud om att vi måste fasta. Slår man upp alla ställen i Bibeln där ordet ”fasta” finns med, så ser man att detta vanligen är kopplat till att någon kände en djup nöd, och då var fastan en naturlig sak. Maten smakade inte. Man ville varken roa sig eller äta. Det var bön och tårar inför Herren som gällde, osv.

Precis så tror jag att en sann fasta skall vara. Den skall vara sprungen ur sann nöd. Vi kristna är ju kallade att ”vandra i anden”. Det här är något som betyder mer och mer för mig. Att vandra i anden är motsatsen till att följa metoder och religiösa ritual. Det är att vara ledd av Gud och göra saker så som Guds Ande leder oss till (naturligt utan att bekymra oss). Därför kan vi handla olika från gång till gång när vi vandrar i anden. Det här är också att vandra i barnaskapet inför Gud. Vi gör som vår Pappa leder oss att göra. Inte som traditioner, metoder eller ritual påbjuder.

I Bibeln kan man även se att Gud värderar ödmjukhet och barmhärtighet mycket högre än fasta.

Jes 58:5-6: ”Skulle detta vara en sådan fasta som jag vill ha, en dag då människan ödmjukar sig? Att man hänger med huvudet som ett sävstrå och sätter sig i säcktyg och aska, vill du kalla det att hålla fasta och en dag till HERRENS välbehag? Nej, detta är den fasta jag vill ha: Lossa orättfärdiga bojor, lös okets band, släpp de förtryckta fria, bryt sönder alla ok,”

Så fasta får inte bli något som skall imponera på Gud eller människor, för det fungerar inte. Det funkar inte heller om man lever i olydnad och uppror mot Guds Ord. Men känner man en äkta och djup nöd för något, eller en ånger över synd, och fastan kommer naturligt, då tror jag att det är helt rätt. Man kan se lite av detta i det Jesus sa.

Matt 6:16: ”När ni fastar, se inte så dystra ut som hycklarna. De vanställer sina ansikten för att visa människor att de fastar. Amen säger jag er: De har fått ut sin lön. Nej, när du fastar, smörj ditt huvud och tvätta ditt ansikte, så att människor inte ser att du fastar, utan endast din Fader som är i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig.”

Här ser man att en äkta fasta, som inte är en metod eller handlar om att imponera, faktiskt kan ha ett värde inför Gud. Men jag tror vi får vara vaksamma på oss själva så att vi inte skall försöka ”betala” Gud med en fasta. Den måste vara äkta, i ett tillstånd av sann förkrosselse. Då är det helt naturligt. Sådana stunder har säkert många av oss upplevt.

Ja, det var några tankar. /Lennart Jareteg Bibelfokus.se http://www.bibelfokus.se/qa/q19

*

Jag anser också att det tycks vara så och jag känner så i mitt hjärta. /NamnlösMaria

http://bibelfokus.se/fi/Jeesuksen_paluu / Bibelfokus på finska

copyright Maria

HEJ! Jag har många besökare här på sidan från FINLAND, och därför ger jag er länkar till Bibelfokus.se så att ni kan bekanta er med den sidan. Varsågoda. http://bibelfokus.se/fi/Jeesuksen_paluu

 

  1. Johdanto
    1. Selitykset
  2. Jeesus tulee takaisin!
  3. Milloin Jeesus tulee?
    1. Tiedämme, milloin Hän seisoo oven takana
    2. Katso viikunapuuta
    3. Antikristuksen seitsenvuotinen valtakunta
    4. Jeesus ei tule nyt
  4. Kuinka Jeesus saapuu?
  5. ”Kuin varas yöllä”
  6. Suuri ahdistus, viha ja vihanmaljat
    1. ”Pelastettuja vihasta”
    2. Seitsemän vihanmaljaa
  7. Kristittyjen tempaus Jeesuksen luokse
    1. Väärän opetuksen ja uskon riski
    2. Tulee olemaan merkkejä, jotka viittaavat Jeesuksen paluuseen
    3. ”Jeesus noutaa morsiusjoukon kotiin”
    4. ”Silloin teidät annetaan alttiiksi”
    5. ”Niiden päivien ahdistuksen jälkeen”
    6. ”Kun näette tämän kaiken”
    7. Löytääkö Jeesus uskoa maan päältä, kun Hän tulee?
    8. Ensin pitää luopumuksen tapahtua ja Antikristuksen nousta esiin
    9. Ketkä rukoilevat petoa ja ottavat hänen merkkinsä?
    10. ”Viimeisen pasuunan kuuluessa”
    11. ”Ensimmäinen ylösnousemus”
    12. ”Herran päivä”
    13. ”Kahdeksas päivä/Kahdeksas vuosi”
    14. ”Herraa vastaan, Jeesuksen kirkkaus, Jeesuksen voitonsaalis”
    15. Lohdutuksen ja ilon lähde hädässä
  8. Miksi ihmiset vaikeroivat Jeesuksen saapuessa?
  9. Israel perustetaan jälleen, Tuhatvuotinen valtakunta
  10. Yhteenveto
  11. Loppusanat
    1. Mikä auktoriteetti ohjaa uskoasi?
    2. Huolehdi uskostasi!


1.0 Johdanto
Ei mikään Raamatun profetioista ole kai tuottanut niin monta harhaoppia kuin se, että Jeesus tulee takaisin. Monet ovat yrittäneet laskea tarkan ajankohdan Jeesuksen paluulle. Sekä vuosi, kuukausi, päivä ja tunti on ilmoitettu, mutta ei ilmeisesti kukaan ole arvannut vielä oikein. Anteeksipyyntönä niistä tehdyistä vääristä laskelmista, joita on tehty, on yhä enemmän harhaan menneitä selityksiä tuotu esiin, kuten esimerkiksi se, että Jeesus voi itse asiassa tulla ilmoitettuna ajankohtana, mutta näkymättömästi! Uusia laskelmia esitetään jatkuvasti.

Profetiaan Jeesuksen paluusta kuuluu profetia siitä, että uskovat temmataan Jeesuksen luo Hänen saapuessaan. Mitä tulee tämän tapahtuman tulkintaan, siitä vallitsee tänä päivänä suuri hämmennys, koska profetiaa ympäröivät useat laajalti erilaiset opit. Asian luonteeseen kuuluu, että useiden näistä opeista täytyy sisältää suurempia tai pienempiä määriä harhaoppia. Ymmärrettävistä syistä suosituin ja myyvin, tätä tapahtumaa koskeva oppi on se, että tempaus tapahtuu ennen Antikristuksen aikaa maan päällä ja ennen nk. ”suurta ahdistusta”( jolloin maapalloa kohtaavat erilaiset kauheat katastrofit jne.).

Se, että kristityt temmataan Jeesuksen luo, on tosiasia, josta Raamattu selvästi opettaa. Mutta kysymys on, milloin ja kuinka tämä tulee tapahtumaan. Siinä tapauksessa, jos oppi varhaisesta tempauksesta (ennen Antikristuksen aikaa) on harhaoppi, niin tämän opin vastaanottamisessa on suuria riskejä, koska se voi viedä pois valvomisemme viimeisinä aikoina. Jeesus kehottaa meitä kerta toisensa jälkeen Matteuksen evankeliumin luvussa 24 olemaan valveilla, koska monia vääriä profeettoja ja messiashahmoja tulee esiintymään. Sitä paitsi Antikristuksen esiintulo tulee tapahtumaan hyvin puoleensavetävällä ja pettävällä tavalla. Tämä tarkoittaa, että meidän tulee opiskella Raamattua ja tutkia, mikä on totta ja väärää koskien Jeesuksen saapumista ja ylöstempausta saadaksemme sellaisen todellisen valveillaolon ja valmiuden, johon Jeesus on meitä kehottanut.

http://bibelfokus.se/fi/Jeesuksen_paluu

NamnlösMaria

 

Framgångsteologin lever och frodas- vad blir slutstationen? /Från Bibelfokus

003

Framgångsteologin lever och frodas – vad blir slutstationen?

 Lennart Jareteg/Bibelfokus:

Jag vill inleda denna artikel med att göra dig uppmärksam på att Sven Reichmanns bok Allt är inte Gud som glimmar nu åter finns i tryckt bokformat. Du kan beställa ett gratis exemplar utifrån instruktionerna i denna sida: http://bibelfokus.se/glimmar

I sin bok behandlar Sven mycket insiktsfullt Trosrörelsens lära, den s.k. ”trosförkunnelsen” eller ”framgångsteologin” vilken är grundstenen i församlingar som t.ex. Livets ord i Uppsala och Arken i Stockholm. Han går igenom denna teologis historia, problem, risker, frukt, dess förkunnare och teologer. Vad jag vill trycka på med denna artikel, är att Svens bok är lika aktuell idag som tidigare eftersom trosförkunnelsen lever vidare och sprids in i fler och fler församlingar och samfund, men i olika nyanser. Ibland har förkunnelsen gått i ett slags undervattensläge, men rätt som det är dyker den upp i lite förnyad skepnad där grunderna ändå är de samma och har samma ursprung. Dock är det så att olika delar av trosförkunnelsen framhävs olika mycket inom de olika sammanhangen. Boken ger en välbehövlig insikt för att kunna utöva urskiljning och navigera rätt i dagens förrädiska andliga landskap.

Trosförkunnelsen är inte död och begraven
Många lever med tron att (1) trosförkunnelsen är kompatibel med genuin, evangelisk tro. Andra lever med tron att (2) Trosrörelsen (Livets ord mfl) har lämnat de allvarliga villolärorna bakom sig och nu riktat in sig i ledet bland sina evangeliskt troende kristna syskon. Båda antagandena är fel. Låt mig ta detta i två punkter:

1. Trosförkunnelsen som helgjuten teologi är en förhållandevis ny teologi i den kristna historien, även om delar av den återfinns i mycket gamla villoläror som gnosticismen. Trosförkunnelsen förmedlar ett helt annat evangelium än det evangelium vi finner i Bibeln. Den presenterar en annan Jesus än vad Bibeln undervisar om. Den visar upp en annan Ande än Bibelns Helige Ande. Och den har en helt annan undervisning om människan och den troende än vad Bibeln har. Jag skall inte gå in på detaljerna här, utan jag hänvisar till Sven Reichmanns bok samt till en sammanfattande text som jag skrev för några år sedan: Tio villoläror inom Trosrörelsens teologi.

2. Trosrörelsen har inte lämnat denna falska teologi bakom sig; Trosrörelsen har aldrig avsagt sig sin teologi offentligt eller bett om förlåtelse för att spridit allvarliga villoläror – som bevisligen skadat oerhört många kristna i deras själ och tro. Än idag vilar t.ex. hela Livets ords verksamhet på denna stadga:

”Jesus visade med sitt liv, sin död och sin uppståndelse att Gud vill frälsa människan till ande, själ och kropp och att Guds vilja är att varje människa i detta livet skall vandra i gudomlig hälsa, gudomligt välstånd och genom tro är en övervinnare på alla livets områden.”

För bara några år sedan kunde man fortfarande läsa detta svar i en frågor-/svarkolumn på Livets ords hemsida, där frågan löd: ”Har ni förändrats?”:

”Ja, visst förändras en församling med åren, det vore ju konstigt annars. Men då det gäller läran och inriktningen är den precis densamma nu som när vi startade.”

Sedan kan man ju lätt konstatera att hela den verksamhet och förmögenhet som Livets ord idag sitter på, är byggd på trosförkunnelsen som grund. Den grunden står ju kvar än idag, och all verksamhet utgår från denna grund.

Förblindelsen
Nu är det ju inte enbart så att Trosrörelsen smugit undan en del av den undervisning som på 80-talet väckte en stor vrede och fasa i den evangeliska kristenheten i vårt land, och att det därför är många som tror att Trosrörelsen riktat in sig i ledet. Sanningen är också den att många kristna idag är okunniga om vad sann evangelisk tro innebär, men också själva är påverkade av olika delar av trosförkunnelsen och dess falska andlighet. Detta gör många kristna förblindade inför allehanda villoläror och villfarelser, och därför finns det ett ständigt behov av att upplysa om detta.

Denna förblindelse innebär t.ex. att man inte kan se sambanden mellan nya rörelser och trosförkunnelsen. Man ser inte vad nya företeelser härstammar från, var de inhämtar inspiration och influenser ifrån osv. Och värst av allt är nog att man inte ser vart allt det här tycks vara på väg: till lydnad under påven! När man känner till detta väldokumenterade faktum, att den karismatiska rörelsen startade i den Katolska kyrkan år 1967, då är det lätt att bli konspiratorisk och fundera över vilken roll som möjligen Katolska kyrkans jesuiter (ett hemlighetsfullt ordenssällskap som startades med syfte att ta död på reformationen) kan ha spelat i att bidra med villoläror som förr eller senare tycks dra åt samma håll. Arbetet med att ”återföra de vilsna fåren till lydnad under Petri stol” ser i vilket fall som helst ut att ske mycket strategiskt, långsiktigt och målmedvetet – om man ser det ur ett lite större perspektiv.

Det större perspektivet
Jag har försökt göra en skiss/ett träd, som visar hur det här hänger samman, och mycket i skissen utgår då från Trosrörelsens rötter och deras påverkan på den del av kristenheten som många vill kalla för den karismatiska kristenheten. Som du förstår är bilden något förenklad, allt får inte plats, men den visar de viktigaste skeendena och strömningarna. Ta gärna till dig den här bilden för att du skall vara ännu mer vaksam på den utveckling som vi nu står mitt uppe i inom kristenheten: Det stora avfallet! Låt detta väcka dig om det är nytt för dig!

-> KLICKA PÅ BILDEN FÖR ATT SE DEN I STÖRRE FORMAT <-

 

Läs vidare:

Tio villoläror inom Trosrörelsens teologi

Den långsamma tillvänjningens strategi

Trosrörelsen, Toronto, New Wine mfl – alla hör de ihop!

Sven Reichmanns bok: Allt är inte Gud som glimmar

Det stora avfallet!

 

/Lennart

*

Tack.   /name-graphics-maria-124184

Citykyrkan i Örebro har Alpha-kursen som INTE är från Gud. Läs om varningen för den

 

bönedag

 

Citykyrkan i Örebro har Alpha-kursen som INTE är från Gud.

De säger på sin hemsida att de ”anses av många som en viktig enande kraft i svensk kristenhet”.

Tror du på det? Nej, snarare är de en splittrande kraft!

De är så okunniga, så de vet inte ens att Alpha-kursen är katolsk!

Det spelar ingen roll hur mycket ”kristna” ber så länge de inte vill ha kunskap om Guds vägar utan väljer sina egna onda vägar!

De kan be sig blåa i ansiktena – Gud hör ändå inte deras bön!

Vill du tillhöra Jesus så gå ut ifrån de falska kyrkorna! Upp. 18:4 och 2 Kor. 6:16.

Jeremia 23:1. Ve över de herdar som fördärva och förskingra fåren i min hjord! säger HERREN.

http://alertsweden.bloggo.nu/

**

LÄS ARTIKEL:
Krafterna bakom Alpha-kursen /BIBELFOKUS
Den mäktiga anden

Detta är svårt för alla inblandade. Det är svårt för oss att skriva om det följande ämnet, men det kommer att vara speciellt svårt för vissa människor att acceptera det. Vissa kommer att behöva bibehålla ett mycket öppet sinne när de läser denna artikel, men vi tror att de kommer att få stor belöning om de gör det – eftersom detta förmodligen är det mest avgörande verk vi någonsin har skrivit. Vi ber att ni som läser ska ge er i kast med våra argument på ett moget sätt och noggrant ska ta alla våra uppgifter under övervägande, innan ni kommer fram till några slutsatser. Om ni är övertygade om att våra uppfattningar är felaktiga, då behöver ni uppenbarligen läsa hela artikeln för att utförligt tillrättavisa oss.

Det andliga ursprunget till den nutida Alpha-kursen kan på ett överväldigande sätt påvisas vara från ”Vineyard”-rörelsen. (1) Det hävdas ofta att Vineyards rötter i sin tur bestämt sträcker sig från personer som Carl Jung, Teilhard de Chardin och E.W. Kenyon – d.v.s. i New Age-rörelsen.

Här kan du LÄSA Bibelfokus artikel: http://www.bibelfokus.se/alpha

/Läs artikeln och du kommer att förstå att hålla dig /er ifrån allt vad Alpha-kurs heter!

name-graphics-maria-545505

 

Vad sker i kristenheten idag? Vad är fel? Falska profeter m m/Bibelfokus ger många svar

 

Foto Maria

Foto Maria

*

http://www.bibelfokus.se/synkning

I dessa allvarliga och sena  tider så skadar det definitivt inte att läsa på vad som sker i ”kristenheten”. Man bör repetera vissa saker, och man bör läsa och ta till sig saker som man kanske inte förstått eller som man missat. Här finns mycket att ta del av i texterna och är man vaken så förstår man vad som är fel idag, och vad man inte borde befatta sig med.
Därför kommer denna länk ovan att visa dig/er om vad man bör tänka på och akta sig för. Falska predikanter är alltid på språng och ulvarna i fårakläder är många, så ta akt och kontrollera att du är på rätt väg med Gud.

Lennart Jareteg har så bra undervisning att ge, så var så goda, läs och ta vara på kunskap.

Ur innehållet:

  1. Inledning
  2. Den karismatiska förblindelsen
  3. De karismatiska lögnerna
  4. Falska profeter invaderar Sverige – avfallet synkroniseras
    1. Rodney Howard-Browne till Göteborg/Floda 26/11-3/12, 2010
    2. John Arnott på Arken 22-25 april, 2010
    3. Benny Hinn och Steve Hill på Livets Ords Europakonferens 25 juli – 1 aug, 2010
    4. Morris Cerullo i Södermalmskyrkan 15 april, 2010
    5. Jeff Garvin till The House i Göteborg 4-6 juni, 2010
    6. Reinhard Bonnke till Världspingstkonferensen i Stockholm, 24-27 augusti, 2010 samt till Mission SOS konferens ”Harvest cry”
    7. Jesusmanifestationen 2010
    8. Livets ord och Pingst står enade 2010
    9. Bill Johnson hos Kairos New Wine och S:ta Clara 2009
  5. Avfallet synkroniseras internationellt
  6. Vart är det hela på väg? 7.Vad skall vi göra?

 

Ytterligare ett tecken på ett eskalerande avfall i kristenheten! Läs om andra tecken här.

*

*Jag älskar dig Jesus, jag vet du är min, Och trots vad jag är i mig själv, är jag din. Du frälst mig från döden och hjälper ännu, Och ingen, nej ingen har älskat som du.* /PO

 

 

Vad var det stora med ”den första pingstdagen”? /Bibelfokus

syrén-14

Vad var det stora med ”den första pingstdagen”?

När vi nu närmar oss pingsthelgen (2014) vill jag dela lite kompletterande tankar i anknytning till den artikel som jag nyligen publicerade med rubriken ”Arvet från skeendet på Azusa street”.

Pingstdagen
Vi har kommit att kalla den pingstdag som beskrivs i Apostlagärningarnas kapitel 2 för ”den första pingsten” eller ”den första pingstdagen”. Dock firade judarna redan pingst, nämligen den judiska högtiden Shavuot. Den högtiden firades som en skördehögtid och senare även till minne av att Gud gav Mose budorden på stentavlor uppe på Sinai berg. Judarnas Shavuot har alltså fokus på både skörd och Guds bud. Men låt oss för enkelhetens skull ändå kalla den där pingstdagen som ägde rum för snart 2000 år sedan för ”den första pingstdagen”. (Ordet ”pingst” härstammar från grekiskanspentekoste som betyder ”femtionde dagen”, och som syftar på 50 dagar efter påsk.)

Vad var det stora?
Vad var då det stora med denna första pingstdag? Jag tror många tänker på att det var då som lärjungarna började tala i tungor för allra första gången och att detta var det riktigt stora. Andra tänker att denna dag var Kyrkans födelsedag. Båda dessa synsätt innehåller delsanningar, men jag tror vi skall läsa i Bibeln och fundera lite mer kring vad som hände denna första pingstdag för att förstå det riktigt stora.

En början till förståelse för detta ligger i Jesu löfte om vad som skulle ske med lärjungarna denna märkliga dag. Lovade Jesus att lärjungarna då skulle börja tala i tungor på språk som ingen begrep? Nej, vad han utlovade var detta:

Apg 1:4-5, 8: Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig. Ty Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande… när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.

Det centrala med Andens utgjutande över lärjungarna på den första pingstdagen var alltså att de skulle få en särskild kraft att bli Jesu vittnen; att de skulle få kraft att predika evangeliet för alla folk och därigenom skörda nya lärjungar! Vi ser i detta en anknytning till judarnas skördehögtid Shavuot eftersom Jesus i bibelordet ovan talar om att få kraft att bli Jesu vittnen, vilket ju ledde till en skörd av nya lärjungar.

Men visst talade väl lärjungarna med ”nya tungomål” denna första pingstdag? Ja, visst gjorde de det. Men det var inga obegripligheter de talade, för de talade på alla de olika språk som då fanns representerade där i Jerusalem på den första pingstdagen, och på dessa olika språk förkunnade de Guds väldiga gärningar och evangelium. Vi ser det i nedanstående bibelord:

 

Apg 2: 5-11: Nu bodde i Jerusalem fromma judiska män från alla folk under himlen. Och när dånet hördes samlades folkskaran, och alla blev mycket uppskakade, eftersom var och en hörde sitt eget språk talas. Häpna och förundrade sade de: “Är de inte galileer, alla dessa som talar? Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål? Vi som är parter, meder eller elamiter, vi som bor i Mesopotamien, Judeen eller Kappadocien, i Pontus eller Asien, i Frygien eller Pamfylien, i Egypten eller Libyen åt Cyrene till eller är inflyttade främlingar från Rom, vi som är judar eller proselyter, kretenser eller araber – vi hör dem tala på vårt eget språk om Guds väldiga gärningar.”

Sedan tog Petrus till orda och talade direkt till folket som hade samlats. Det som folket fick höra ledde till en förkrosselse och syndanöd i deras hjärtan, och de frågade då vad de skulle ta sig till:

 Apg 2:37-41: När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: “Bröder, vad skall vi göra?” Petrus svarade dem: “Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva. Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar.” Också med många andra ord vittnade han och uppmanade dem: “Låt er frälsas från detta bortvända släkte.” De som då tog emot hans ord döptes, och så ökade antalet lärjungar den dagen med omkring tre tusen.

Här skördades med andra ord omkring tretusen personer till tro på Jesus Kristus som deras Frälsare. Orsaken till denna enorma omvändelse var inte språkundret i sig utan förkunnelsen om Guds väldiga gärningar och evangeliet. Det var detta budskap som högg tag i dem!

Men det finns ännu en sak som Gud hade utlovat sitt folk, och som har anknytning till både judarnas Shavuot och pingstdagen. Vi kan läsa om detta löfte nedan:

Jer 31:31-34: Se, dagar skall komma, säger HERREN, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus, inte ett sådant förbund som jag slöt med deras fäder den dag då jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egyptens land – det förbund med mig som de bröt fastän jag var deras rätte herre – säger HERREN. Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger HERREN: Jag skall lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk. Då skall de inte mer behöva undervisa varandra, ingen sin broder och säga: ”Lär känna HERREN!” Ty alla skall känna mig från den minste bland dem till den störste, säger HERREN. Ty jag skall förlåta deras missgärningar och deras synder skall jag inte mer komma ihåg.

Hes 36:26-27: Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem.

Judarna firar alltså även Shavuot till minne av hur Gud gav Mose sina bud på Sinai berg. I det nya förbundet skall Gud lägga sina bud i våra hjärtan – enligt bibeltexterna ovan – och vad passar då bättre än att Gud låter en första uppfyllelse av detta löfte ske just på pingstdagen/Shavuot? Den uppfyllelsen fortplantade sedan sig så att evangeliet gick/går ut på bred front till alla hednafolk (icke-judar). Men en andra uppfyllelse kommer att ske i och med att judarna omvänder sig som folk till evangeliet, vilket är exakt vad Joels profetia i Gamla testamentet handlar om (se Joels bok och särskilt kapitel 2, läs även om judarnas omvändelse i Sak 12:9-14). Någon mer ”pingstdag” än dessa två talar inte Bibeln om. Och i väntan på judarnas fulla omvändelse gäller det som Petrus predikade för snart 2000 år sedan: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva.”

Det riktigt stora!
Vi kan utifrån dessa bibelord förstå att det riktigt stora med ”den första pingstdagen” var att lärjungarna genom Guds Andes utgjutande i deras hjärtan kunde bli Jesu frimodiga lydiga vittnen och ”skördemän”, och att Gud då skrev sina bud i deras inre istället för på sten eller papper. Efter Jesu himmelsfärd men före pingstundret hade lärjungarna mest hållit sig för sig själva. Men denna Andens utgjutelse ledde till en frimodigutåtriktad och uppoffrande tro – helt i linje med Jesu missionsbefallning. Detta fick genast den konsekvensen att folket i Jerusalem fick höra ett radikalt vittnesbörd om Guds väldiga gärningar och om Jesu försoningsverk, vilket ledde till väldigt mångas omvändelse. Denna stora omvändelse på den första pingstdagen var en första stor skörd vilken blev till en grund för den första församlingen. Någon ”Kyrka” startades inte, men Guds kristna församling grundlades i och med detta. Tungomålstalandet (förkunnelse på olika befintliga språk) utgjorde där ett Guds redskap och mirakel för att förmedla evangeliet till de samlade folken. Det var inte detta mirakel i sig som fick folk att vända om, utan det var vad de fick höra predikas: ”När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem” (Apg 2:37).

Vad var det stora på Azusa street?
Om man nu jämför denna ”första pingstdag” med vad som skedde på Azusa street i början på 1900-talet, så ser man att dessa två händelser markant skiljer sig åt. På Azusa street var det helt klart tungotalet i sig som var det stora fascinationsobjektet och det som drog folk. Och tungotalet utgjorde i detta fall inte evangeliets förkunnelse på en mängd olika befintliga språk. Somliga skriver att evangeliets budskap knappast alls förkunnades på Azusa street. Istället var det många som vittnade om vad de hade fått vara med om, och då med fokus på tungotal och andra manifestationer. Kanske var det i och med detta skeende på Azusa street som just vittnandet började få ett att större utrymme i gudstjänsterna, vilket tyvärr har lett till att förkunnandet av evangeliet allt mer kommit i skuggan.

Vad är grunden för kristen enhet? Vad lockas vi av?
Min avsikt med den tidigare artikeln om Asuza street har bl.a. varit att peka på att andliga manifestationer lätt kan bli till en grund för ekumenik, och att detta i så fall mycket lätt kan leda oss fel, in i enhet och ekumenik som Gud absolut inte önskar, och sedan vidare in i allvarliga villoläror. Tungotalet har länge varit en sådan manifestation som varit ”ekumenikgrundande”. Idag gäller det även för andra manifestationer. Och när man i sammanhang som har detta synsätt talar om dessa ting, så pekar de gärna just på skeendet på Azusa street eller på ”den första pingstdagen”. Vi ser ett exempel på detta i den artikel som Olof Djurfeldt skrev i tidningen Dagen 2013-08-28 (han var tidigare chefredaktör för samma tidning). Där summerade Djurfeldt sina tankar med dessa ord:

”Pingstväckelsens iver att söka sig tillbaka till de apostoliska rötterna behöver leva och påverka andra kristna. Det utesluter inte nyfikenhet inför vad de äldre kyrkorna [Katolska kyrkan, Ortodoxa kyrkan, mfl] rymmer av insikter, andlig erfarenhet och djuplodande bibelarbete. Men inget skapar större möjlighet till kristen enhet än vårt gemensamma ursprung. Alla bottnar vi i pingstdagsundret.”
http://www.dagen.se/kronikor/olof-djurfeldt-fornyad-bon-om-pingst/

Här är det ju mycket avslöjande vad som ligger till grund för vår tids ekumenik. Djurfeldt har delvis rätt när han säger ”Alla bottnar vi i pingstdagsundret”, för om vi betraktar den karismatiska del av kristenheten där andliga manifestationer är centrala, så bottnar de just i ”pingstmanifestationerna”. Men det är absolut inte en sund kristen tro att bottna där. Tänk om manifestationerna är falska!! Skall vi vara sunda i vår tro, skall vi gå säkra i den förföriska tid vi nu lever i, skall vi kunna ha en sund enhet, måste vi bottna i EVANGELIET! Tyvärr tappar fler och fler kristna bort vad evangeliet egentligen betyder och innebär, och då är det helt uppenbart inga problem att ha ekumenik med t.ex. den Katolska kyrkan eller Trosrörelsen, ”för dom är ju också andedöpta” – enligt vad många idag tänker och säger.

Vi kan alltså inte ha någon annan grund för enhet/ekumenik än evangeliet, Guds Ord, Jesus själv. Finns inte det enkla, sanna evangeliet på plats, så finns ingen möjlighet för enhet/ekumenik. Men ligger evangeliets grund lagd och vi håller oss till Bibelns vägledning, då infinner sig en enhet med automatik, en enhet som är given av Gud. Det är denna enhet som Bibeln kallar för ”Andens enhet”. Den behöver vi inte sträva efter; den får vi som gåva.

Vi bör alltså fråga oss själva: Vad är det som vi fascineras av och dras till? Är det spektakulära saker/manifestationer som vi dras till eller är det Guds evangelium som fångar våra hjärtans intresse? Är det redskapen vi är mest intresserade av? Är det budbärarna som skall upphöjas? Är det sammanhangen som vi dras till? Vi har nog en del att pröva i vår tro lite till mans. Och vi bör snarast möjligt rannsaka oss själva för att gå säkra i den tid som nu är.

En andra och en tredje pingst?
En del menar att skeendet på Azusa street var en ”andra pingst” som var sänd av Gud. Dessutom profeterade ett par av ledarna på Azusa street om en ”tredje pingst” som skulle komma 100 år senare, dvs någon gång 2006-2009. Somliga har menat att skeendet i Lakeland år 2008 med Todd Bentley i spetsen var denna tredje pingst, eller i vart fall en början till den, och att det sedan skulle innebära uppfyllandet av Joels profetia. Men jämför vi dessa skeenden med ”den första pingstdagen” i Bibeln, så ser vi inte några likheter. Dessutom säger inte Bibeln något om att sådana händelser skall ske. Det vi istället ser i Bibeln, är att evangeliet skall predikas för alla folkslag, och sedan kommer ett stort avfall bland oss hednakristna. Den ”andra pingsten”, och egentligen den fulla uppfyllelsen av Joels profetia inträffar i den yttersta tiden, när det judiska folket förstår evangeliet och omvänder sig till sin enda sanna kung, nämligen Jesus Kristus, Gud själv. Men det har jag skrivit mer om i denna text: Ändetidens andeutgjutelse enligt Joel i GT

Till sist…
…visst finns det även ett annat och mer personligt tungotal som inte utgör ett befintligt jordiskt språk och som är för oss obegripliga ord (1 Kor 14:2). Dessa ”krypterade meddelanden” kan inte ens FRA eller NSA dekryptera, utan endast vår Herre!

/Lennart  http://bibelfokus.se/blogg_140524

 

Foto Maria

Foto Maria