Archives

The Exodus.Mose och folket. Vandringen genom Röda havet.

 

bibeln-3

Vandringen genom Röda havet.
THE EXODUS – GOD parts the RED SEA through MOSES

Exodus Gods and Kings Final Fight Red Sea

More Evidence of Chariot Wheels in the Red Sea Found in 2000

Vandringen genom Röda havet

Vandringen genom Röda havet
14 1 Herren sade till Mose: 2 ”Säg till Israels barn att de vänder om och slår läger framför Pi-Hahirot, mellan Migdol och havet. Mitt emot Baal-Sefon skall ni slå läger vid havet. 3 Farao kommer att säga att Israels barn har gått vilse i landet och blivit instängda i öknen. 4 Och jag skall göra faraos hjärta hårt så att han förföljer dem. Jag skall förhärliga mig på farao och hela hans här, så att egyptierna förstår att jag är Herren .” Och de gjorde så. 5
När man berättade för kungen i Egypten att folket hade flytt, förändrades faraos och hans tjänares inställning till folket, och de sade: ”Vad var det vi gjorde när vi släppte israeliterna, så att de inte tjänar oss mer!” 6 Och han lät spänna för sina vagnar och tog sitt folk med sig. 7 Han tog sexhundra utvalda vagnar och alla andra vagnar som fanns i Egypten och ledande krigsmän på var och en av dem. 8 Och Herren gjorde faraos, den egyptiske kungens, hjärta hårt så att han förföljde Israel när hela folket drog ut med upplyft hand. 9 Egyptierna, alla faraos hästar, vagnar och ryttare och hela hans här, förföljde dem och hann upp dem där de slagit läger vid havet nära Pi-Hahirot, mitt emot Baal-Sefon. 10
När farao närmade sig, lyfte Israels barn blicken och fick se att egyptierna kom tågande efter dem. Israels barn blev mycket förskräckta och ropade till Herren . 11 Och de sade till Mose: ”Fanns det inga gravar i Egypten, eftersom du har fört oss hit för att dö i öknen? Vad var det du gjorde mot oss, när du förde oss ut ur Egypten? 12 Var det inte det vi sade till dig i Egypten? Vi sade ju: Låt oss vara, så att vi får tjäna egyptierna. Det hade varit bättre för oss att tjäna egyptierna än att dö här i öknen.” 13 Mose svarade folket: ”Var inte rädda! Stanna upp och bevittna den frälsning som Herren i dag skall ge er. Ty så som ni ser egyptierna i dag, skall ni aldrig någonsin se dem igen. 14 Herren skall strida för er, och ni skall hålla er stilla.” 15
Sedan sade Herren till Mose: ”Varför ropar du till mig? Säg till Israels barn att de skall dra vidare. 16 Lyft din stav och räck ut handen över havet och klyv det, så att Israels barn kan gå mitt igenom havet på torr mark. 17 Se, jag skall förhärda egyptiernas hjärtan, så att de följer efter dem, och jag skall förhärliga mig på farao och hela hans här, på hans vagnar och ryttare. 18 Egyptierna skall inse att jag är Herren , när jag förhärligar mig på farao, på hans vagnar och ryttare.” 19
Guds ängel, som hade gått framför Israels här, flyttade sig nu och gick bakom dem. Molnstoden, som hade gått framför dem, flyttade sig och tog plats bakom dem, 20 så att den kom mellan egyptiernas här och israeliternas. Molnet var där med mörker, samtidigt som det lyste upp natten. Under hela natten kunde den ena hären inte komma inpå den andra. 21
Och Mose räckte ut handen över havet, och Herren drev då undan havet genom en stark östanvind som blåste hela natten. Han gjorde havet till torrt land, och vattnet klövs itu. 22 Israels barn gick mitt igenom havet på torr mark, medan vattnet stod som en mur till höger och vänster om dem. 23 Och egyptierna förföljde dem, alla faraos hästar, vagnar och ryttare, och kom efter dem ut till mitten av havet. 24 Men när morgonväkten var inne, såg Herren från pelaren av eld och moln ner på egyptiernas här och förvirrade den. 25 Han lät hjulen falla av deras vagnar, så att det blev svårt för dem att komma fram. Då sade egyptierna: ”Låt oss fly för Israel, ty Herren strider för dem mot egyptierna.” 26
Och Herren sade till Mose: ”Räck ut handen över havet, så att vattnet vänder tillbaka över egyptierna, över deras vagnar och ryttare.” 27 Då räckte Mose ut handen över havet, och mot morgonen vände vattnet tillbaka till sin vanliga plats. Egyptierna flydde men möttes av det, och Herren strödde omkring dem mitt i havet. 28 Vattnet som vände tillbaka övertäckte vagnarna och ryttarna och hela faraos här som hade kommit efter dem ut i havet. Inte en enda av dem kom undan. 29
Men Israels barn gick mitt igenom havet på torr mark, och vattnet stod som en mur till höger och till vänster om dem. 30 På detta sätt frälste Herren den dagen Israel från egyptiernas hand, och Israel såg egyptierna ligga döda på havets strand. 31 När Israels barn såg den stora makt som Herren hade visat mot egyptierna, fruktade folket Herren . Och de trodde på Herren och på hans tjänare Mose.

-MEN  redan i kapitel 16 så började folket klaga… och sedan fortsatte det att klagas på Gud, och det görs det fortfarande..

”Om vi ändå hade fått dö för Herrens hand i Egypten, där vi satt vid köttgrytorna och hade tillräckligt med mat att äta! Men ni har fört oss hit ut i öknen för att låta hela denna skara dö av hunger.”

De dog inte av hunger, de fick manna från himmelen, ett slags korianderfrö…tills de kom till Kaanans land.. I kapitel 16 berättas det om vattenbrist och Mose slår på klipan så att vatten springer fram…..

NamnlösMaria

Vår tids ‘guldkalvsreligion’. Bibelfokus

Vår tids ”guldkalvsreligion”

Att i Bibeln läsa om det judiska folkets historia är något som jag tycker är väldigt intressant. Man upptäcker något nytt varje gång. Särskilt intressant tycker jag det är med deras uttåg ur Egypten, ”dopet” i Röda havet, den av Herren ledda 40-åriga ökenvandringen med alla strapatser samt intåget i Kanans land. Allt detta är en fantastisk bild av hur livet gestaltar sig för en kristen människa. I denna text vill jag stanna upp vid händelsen då Mose var på Sinai berg och folket gjorde sig en sig en gud/en bildstod i form av en kalv av guld.

Guds röst tystnade
Mose var det judiska folkets suveräne ledare som talade med Gud så som en man talar med en annan man. Det Gud befallde/svarade, det förkunnade Mose för folket. Direkt efter vandringen genom Röda havet förelade Gud folket lag och rätt, och sa genom Mose att:

”Om du hör HERRENS, din Guds, röst och gör det som är rätt i hans ögon och lyssnar till hans bud och håller alla hans stadgar, skall jag inte lägga på dig någon av de sjukdomar som jag lade på egyptierna, ty jag är HERREN, din läkare.”
(2 Mos 15:26)

Något senare sa också Gud följande genom Mose till folket:

”Ni har själva sett att jag har talat till er från himlen. Ni skall inte göra er gudar att ha vid sidan av mig. Gudar av silver eller guld skall ni inte göra åt er.”
(2 Mos 20:22-23)

Men redan vid denna tidpunkt började folket klaga (knota) mot både Mose, Aron och Gud och jämra sig över att de inte hade samma tillgång till vatten och mat som de hade haft i Egypten. De längtade med andra ord tillbaka dit och började redan tycka att uttåget hade varit ett onödigt påhitt, och detta var då en kort tid efter uttåget.

”Och hela Israels menighet knotade mot Mose och Aron i öknen och sade till dem: ’Om vi ändå hade fått dö för HERRENS hand i Egypten, där vi satt vid köttgrytorna och hade tillräckligt med mat att äta! Men ni har fört oss hit ut i öknen för att låta hela denna skara dö av hunger.’ ”
(2 Mos 16:2-3)

Strax därpå kallade Gud upp Mose på Sinai berg där Mose sedan blev kvar i 40 hela dygn. Jag tror det fanns mer än en avsikt från Guds sida med att plocka undan Mose på detta sätt. En var så klart att han skulle ge Mose de två stentavlorna med förbundsorden (buden) skrivna på dessa. Men jag tror en annan avsikt var att pröva folket som blev kvar nedanför berget, alltså att pröva deras trohet mot Gud. I och med att Mose försvann, så tystnade ju Guds röst för folket. De kunde inte längre uppleva Guds närhet genom Mose närvaro. De kunde inte längre få någon vägledning utöver de stadgar de redan hade fått. Mose sa också till folket:

”Gud har kommit för att sätta er på prov och för att ni skall frukta honom, så att ni inte syndar.”
(2 Mos 20:20)

Guldkalven
Men hur gick det? Läs gärna hela kapitel 32 i 2:a Moseboken, för det handlar om guldkalven och det är väldigt intressant – och viktigt. Där ser du att folket saknade tålamod att invänta Mose och därför inte kunde hålla sig till vad Herren hade befallt dem. De bad då Mose bror Aron att han skulle göra en gud åt dem av guld som sedan skulle leda dem vidare. Aron gjorde då en kalvfigur av guld, och folket sa:

”Detta är din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land.”
(2 Mos 32:4)

Aron kallade sedan folket till en Herrens högtid:

” ’I morgon är det en HERRENS högtid.’ Nästa dag steg de upp tidigt och offrade brännoffer och bar fram gemenskapsoffer. Folket slog sig ner för äta och dricka, och sedan steg de upp för att förlusta sig.”
(2 Mos 32:5-6)

Här skall man observera att folket gjorde sig en gud av guld (en avgud) som de kallade för ”din gud som har fört dig upp ur Egyptens land” och att de anordnade en ”Herrenshögtid”. Det här var på sätt och vis något som skulle föreställa dyrkan av Herren Gud, men som ändå var emot vad Herren Gud tidigare hade befallt dem. De ville ha något konkret att tillbe, något synligt! Det var en slags kopia på det äkta, men det var ändå helt fel och långt ifrån det äkta. I denna människoskapade nya ”tro” kunde folket släppa loss; de åt och drack, dansade och sjöng – säkerligen på något väldigt opassande sätt, för folket hade nämligen blivit ”lössläppt”. Mose sa följande när han kom ner från berget:

” ’Det är inte ljudet av segerrop, ej heller ljudet av klagan efter nederlag. Ljudet av sång är vad jag hör’. När sedan Mose kom närmare lägret och fick se kalven och dansen, blev han så upprörd att han kastade ifrån sig tavlorna och slog sönder dem nedanför berget.”
(2 Mos 32:18-19)

”Mose såg att folket var lössläppt eftersom Aron hade släppt greppet om dem”
(2 Mos 32:25)

Vi ser också att Aron blev skraj inför gudsmannen Mose och inte vågade säga rakt ut att han hade gått med på att göra guldkalven och kalla folket till ett ”praise-party”. Aron sa:

”De sade till mig: Gör oss en gud som kan gå framför oss, för vi vet inte vad som har hänt med den där Mose som förde oss upp ur Egyptens land. Då sade jag till dem: Den som har guld skall ta av sig det. Och de gav det åt mig. Jag kastade det i elden, och ut kom denna kalv.”
(2 Mos 32:23-24)

Likheter med vår tid
Är man någorlunda bibelkunnig ser man att vår tids kristenhet i mycket har lämnat lydnaden till Guds ord. Vi har dessutom ”knotat” mot både det ena och andra. Jag tror därför att Gud ”kallat upp Mose på berget”, dvs valt att vara tyst under en lång period. Många personer far ändå runt och pladdrar på om vad Gud skulle ha talat till dem, och många kringresande ”andliga experter” profeterar välgång och väckelse i Herrens namn – vanligen mot en god ersättning (ofta kallat ”kärleksoffer” för att vara skattefritt). De flesta kristna orkar dock inte ”bli kvar i Jerusalem” (Apg 1:4) och troget invänta kraften och tilltalet från Herren. Man kastar sig istället in i den ”eld” som erbjuds, och ut kommer en tro som glöder, och som man kan förlusta sig utifrån. Man kan då sjunga, dansa och ha praise-partyn gång på gång – trots att den tro man skapat egentligen är något annat än en bibelförankrad tro.

Jag ser alltså slående likheter mellan Bibelns berättelse om guldkalven och dagens kristenhet. Man kastar in den torra tro man har (motsvarar folkets guld) in i en eld av nya kittlande läror (motsvarande den eld folket hade gjort upp), och ut kommer en glimmande ”framgångstro” (motsvarande guldkalven) runt vilken man kan hålla fest och med vilkens hjälp man kan rusa vidare utan att behöva invänta Herrens ledning (motsvarande Mose på berget).

Den estradkristendom (eller nöjeskristendom) som idag blivit något av en standard för vad kristen tro nu ser ut att vara, den är – enligt vad jag får ut av Bibeln – just en ”guldkalvsreligion” som är skapad utifrån olydnad, trolöshet, dåligt tålamod, lösaktighet och köttets begär. När jag läser om de första kristna i Bibeln och sedan ser mig runt i kristenheten idag, så ser jag inte längre några större likheter – och det är djupt tragiskt och mycket allvarligt för vårt land!

Vad blev Herrens reaktion på guldkalven? Jo, han sa detta:

”Men när dagen för min straffdom kommer skall jag straffa dem för deras synd.”
(2 Mos 32:34)

Mose mottagande av stentavlorna på Sinai berg blev samtidigt en förebild för pingstdagen då de första kristna fick ta emot dopet i den Helige Ande och på så sätt fick Guds bud skrivna i sina hjärtan istället för på sten (eller papper). Den pingsten erbjuds sant troende kristna än idag. Men när Mose kom ner från berget och fick se det lössläppta folket och guldkalven så slog han i vrede sönder de två stentavlorna (2 Mos 32:19). Fundera över om detta möjligen är en bild för att Gud kommer att ”slå sönder” (dvs hålla tillbaka) den äkta pingsten/Anden för dem som är med i dansen runt vår tids ”guldkalvsreligion” – med andra ord ”Det stora avfallet” (jämför med 2 Tess 2:1-12).

På grund av guldkalven fick alltså inte folket ta emot Guds handskrift på stentavlorna så som det först var tänkt. I vår kristna ”guldkalvsepok” håller troligen Gud tillbaka sin ”handskrift” som är avsedd för våra hjärtan. Det öppnar vägen för en uppsjö av falska upplevelser av andlig karaktär, vilka blir till prövningar för alla kristna, prövningar av vad vi älskar mest.

Utanför lägret
Som en avslutning vill jag påminna om var Uppenbarelsetältet stod, alltså det tält där Gud talade till folket genom Mose. Detta tält stod utanför lägret:

”Mose tog tältet och slog upp det utanför lägret, långt ifrån lägret. Han kallade det uppenbarelsetältet. Var och en som ville rådfråga HERREN måste gå ut till uppenbarelsetältet utanför lägret.”
(2 Mos 33:7)

Uppenbarelsetältet stod alltså borta från händelsernas centrum, borta från fester, dans och sång. Jesus led också döden på korset ”utanför lägret”. Det kristna livet är inte tänkt att vara en ständig dans på rosor, det handlar faktiskt främst om att ”dö bort” från vårt stora EGO (motsvarande hur alla de i Guds folk som stod emot Gud dog under ökenvandringen). Hebreerbrevet uppmanar oss därför:

”Låt oss därför gå ut till honom utanför lägret och bära hans smälek.”
(Heb 13:13)

Och Jesus sa själv:

”Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig.”
(Luk 9:23)

Jag tror dessa bibelverser kan ge oss en vink om att vi inte skall söka Herrens tilltal från ”guldkalvsprofeter” på scener, estrader, kampanjer, manifestationer, konferenser, etc. Sök istället Herren ”utanför lägret”, hemma i din kammare i enkel bön och bibelläsning. Sök Herren tillsammans med kristna syskon som också i all enkelhet vill lära känna Gud bättre, kanske i en enkel hemgrupp. Då tror jag Herren skall tala till dig genom Bibeln, bönen och kanske även på andra sätt.

Köttets gudstjänst
Nu får du inte tro att jag är någon slags surpöl som är emot all sång och dans och att man har kul ibland. Guds folk sjöng och var glada när Gud hade räddat dem genom Röda havet samtidigt som faraos soldater gick under där. Men vid tiden för guldkalven var sången, musiken och dansen något helt annat. Det är ju så, att Gud inte uppskattar alla former av möten, sång och dans etc, även om man kallat till en ”Herrens högtid”. Har man inte rätt förhållande till Gud, sig själv, medmänniskor och hans Ord, så innebär alla former av gudstjänster, lovsång, musik, etc styggelser inför Gud:

”Jag hatar era fester, jag föraktar dem, jag tål inte era högtider. Ty om ni än offrar åt mig både brännoffer och matoffer, finner jag ingen glädje i dem, era gemenskapsoffer av gödda kalvar vill jag inte se. Tag bort ifrån mig dina sångers buller! Ditt strängaspel vill jag inte höra. Låt rätten flöda fram som vatten och rättfärdigheten som en ständigt rinnande ström.”
(Amos 5:21-24)

Tyvärr är det nog så, att många kyrkors scener och estrader idag har blivit en tillväxtplats för ”köttets” begär efter att bli sedd, omtyckt, upphöjd och beundrad. Det märks inte minst på hur vanligt det blivit med applåder i våra församlingar – något som ”köttets natur” i oss älskar. Det här är helt okey i en ”guldkalvsreligion”, men det är inte förenligt med den tro som har korset som sin symbol.

/Lennart

*

NamnlösMaria

 

 

Video: De tio budorden. /Mose

Bild Maria

Bild Maria

 *

http://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=QB0ZHw0qZtE

 

2 Mos 24:12
HERREN sade till Mose: ”Stig upp till mig på berget och bli kvar där, så skall jag ge dig stentavlorna med lagen och budorden som jag har skrivit till undervisning för dem.”

2 Mos 20

De tio budorden

1 Och Gud talade alla dessa ord:
2 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.
3 Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.
4 Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden. 5 Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag, HERREN, din Gud, är en nitälskande Gud, som låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen, ja, tredje och fjärde släktledet, när man hatar mig, 6 men som visar nåd mot tusen släktled, när man älskar mig och håller mina bud.
7 Du skall inte missbruka HERRENS, din Guds, namn, ty HERREN skall inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn.
8 Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den. 9 Sex dagar skall du arbeta och uträtta alla dina sysslor. 10 Men den sjunde dagen är HERRENS, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, inte heller din son eller din dotter, din tjänare eller tjänarinna eller din boskap, och inte heller främlingen som bor hos dig inom dina portar. 11 Ty på sex dagar gjorde HERREN himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han. Därför har HERREN välsignat sabbatsdagen och helgat den.
12 Hedra din far och din mor, så att du får leva länge i det land som HERREN, din Gud, ger dig.
13 Du skall inte mörda.
14 Du skall inte begå äktenskapsbrott.
15 Du skall inte stjäla.
16 Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa.
17 Du skall inte ha begär till din nästas hus. Du skall inte ha begär till din nästas hustru, inte heller till hans tjänare eller tjänarinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.
*

* Följer man Guds bud idag? Kan man dem och vill man hålla sig väl med Gud i trohet till hans ord?

Berättar om Mose /Till Farao

 

Mose var en gudsman. Mose skulle återvända till Egypten, för att möta sitt livs utmaning. Mose satte sin hustru och sina söner på en åsna och började resan till Egypten. I handen hade han Guds stav.

Mose höll hårt i sin herdestav när han gav sig av mot Egypten. Staven var hans trygghet och ett bevis på Guds närvaro och makt. I stunder av tvivel och osäkerhet behöver en del av oss något som stöder och styrker. Till hjälp i svåra prövningar har Gud gett oss löften i sitt Ord och goda förebilder i Bibelns troshjältar. Detta ska varje kristen ta reda på.

Mose och Aron hade ett tufft uppdrag att slutföra…De gick för att träffa Farao. ”Vi har ett budskap till dig från Herren, Israels Gud”, sa de. ”Herren säger: Släpp mitt folk, så att de kan bege sig ut i öknen för att där fira högtid och tillbe mig.”

”Jaså, på det sättet”, svarade Farao. ”Men vem är då Herren, eftersom jag skulle rätta mig efter honom och släppa Israel? Jag känner inte honom och tänker inte låta Israel lämna landet.”

Men Aron och Mose stod på sig: Hebreernas Gud har uppenbarat sig för oss” förklarade de. ”Vi måste vandra tre dagsresor ut i öknen och offra till Herren, vår Gud. Om vi inte lyder honom kommer vi att dö genom svärd eller pest.”

Farao lyssnade inte på Mose och Aron därför att han varken kände eller hade någon respekt för Gud. De som inte känner Gud är inte motiverade att lyssna till hans Ord eller hans budbärare. Men precis som Mose och Aron måste vi vara uthålliga. Mose var åttio år vid denna tid och Aron var åttiotre.

Ibland kan vi få det tuffare, bara för att vi lyder. Kanske blir det värre omkring oss för att vi visar att vi vill lyda Gud. Det är nog så att den som står upp för det goda i en ond värld, får det väldigt hett om öronen.  Vi kans utsättas för svårigheter och lidanden, förtryck och misslyckanden.

Vi skall veta:

1. Prövningar testra vårt tålamod och utvecklar vår karaktär.

Vi lär oss att: Lita på att Gud gör det som är bäst för oss.

2. Att under alla förhållanden prisa Gud.

3. Att komma ihåg att Gud aldrig överger oss.

4. Att vara uppmärksamma på hans plan för våra liv.

Mose lydde Gud, Mose var Guds sändebud. Som kristna i världen representerar vi Gud, ett annat folk och lever annorlunda.

*Var inte rädda för människors hån, frukta inte deras smädelser.* / Jes 51:7

Berättar om Mose / inget är omöjligt

moses9-gc1.gif

Mose hade många uppdrag för Gud. Uppdraget att föra israeliterna ut ur Egypten var inget som Mose tyckte skulle bli lätt. Han säger i 2 Moseboken 3:11, 12

”Hur skulle en sådan som jag kunna gå till farao och föra israeliterna ut ur Egypten?” Gud svarade: ”Jag ska vara med dig…”

Mose hade just fått en uppenbarelse och sett en brinnande buske, ur vilken Gud talade. Mose fick veta att han stod på helig mark, och han täckte sitt ansikte med sina händer. Att han också tog av sig sina skor, det gjorde han för att Gud sa till honom och för att han visste betydelsen av Guds helighet.

Moses motvillighet berodde på att han kände sig otillräcklig inför det Gud bad honom att göra. Nu skulle Mose inte göra allt ensam, utan Gud skulle vara med och visa vägen och han skulle också få Aron, sin bror, till hjälp, och det största: Förmågan att göra under.

Gud ber oss ofta göra det som ser alltför svårt ut, det kan tyckas omöjligt, men ingenting är omöjligt för Gud.

Vi ska inte gömma oss bakom vår bristande förmåga, utan göra anspråk på de stora resurser som står till vårt förfogande. Då kan Gud använda oss med de gåvor han utrustat oss med.

Berättar om Mose/ 1 Moseboken

mose.jpg

Mose = Den ur vattnet räddade. Trots att första Mosebok slutar 300 år, innan Mose föddes tror man att han är författaren.

Namn och bakgrund:

”Genesis” = ursprung, begynnelse. ”Genesis” är bokens namn i Septuaginta- den grekiska översättningen av GT från 200-talet f Kr., som enligt traditionen utfördes av 70 män. Namnet ”Genesis” används också i engelska biblar.

Den har fått detta namn, därför att den skildrar alltings ursprung och begynnelse. Beteckningen Moseböcker har vi fått från Martin Luther. Ordet betyder ”lagen” eller ”läran”. Jesus kallade dem också för ”lagen”, Matt 22:40

Tidpunkt: Omkring år 1.460 – 1.420 f. Kr

Nyckelvers: 1 Mos 1:1

Nyckelord: ”I begynnelsen” – 1 Mos 1:1

Nyckeltanke: Människans fördärv genom synden – 1 Mos 3:17. Se Rom 5:12

Intressanta fakta:

1 Mosebok finns citerad mer än 70 gånger i 17 av NT:s böcker.

Tiondegivandet möter vi redan i 1 Mos 14:20 – alltså långt innan lagens tillkomst.

Löftet om frälsning möter vi första gången i 1 Mos 3:15. Det kallas därför ”Det första evangeliet” .

Berättar om Mose/ Mosebok 3

 

Det dominerande budskapet i 3 Moseboken är Guds helighet: ”Ni måste vara heliga, för jag, Herren, er Gud är helig.” (19:12) Men hur kan ett oheligt folk närma sig en helig Gud?

Det är möjligt om man tar itu med synden. Därför ger de tre första kapitlen detaljerade anvisningar om offer, som var det symliga beviset på ånger, omvändelse och lydnad. Vare sig det offret bestod av en tjur, en get eller ett får måste det vara felfritt, utan missbildning eller skada- en förebild för det yttersta offret av alla som skulle komma genom Jesus, Guds lamm. Jesus har kommit och öppnat vägen till Gud genom att ge sitt eget liv som ett slutgiltigt offer för oss alla.

Sann tillbedjan och sann gemenskap med Gud börjar med att vi bekänner vår synd och accepterar Jesus som den ende som kan lösa oss från vår synd och hjälpa oss att nå fram till Gud.

Hela idén med offer var meningslös om inte den som bar fram offret verkligen ångrade sig och var villig att bekänna sin synd. På grund av Jesu död på korset behöver vi inte längre offra djur. Men det är fortfarande livsnödvändigt att bekänna sin synd. Det visar att vi är medvetna både om synden och om Guds helighet och att vi vill ödmjuka oss inför Gud och är beredda till omvändelse. (Ps 51:16-17).

Inte ens Jesu offerdöd är av något värde för oss om vi inte tar emot hans erbjudande. Hans död kan liknas vid ett vaccin mot en dödlig sjukdom- det är verkningslöst om det inte kommer in i den drabbades blodomlopp.

Denna 3 Mosebok bibelbok handlar till stor del om de bud Gud gav sitt folk vid foten av berget Sinai. Av dessa lagar kan vi lära oss mycket om Guds person och karaktär. Vid första anblicken verkar 3 Moseboken som en omöjlighet i vår högteknologiska tillvaro.

Men om vi går lite djupare kan vi upptäcka att den fortfarande har något att säga oss därför att Gud inte har förändrats. Men både vi människor och samhället omkring oss ändras, och vi måste ständigt söka efter nya möjligheter att tillämpa principerna i Guds lag på nuvarnade omständigheter. Gud var densamme på Mose tid som han är idag och alltid kommer att vara. (Heb 13:8)

Berättar om Mose./Gör Guds vilja

moses9-gc.gif

Mose har alltid haft en plats i mitt hjärta. Vilken man! Från det jag var en liten flicka i skolan och vi fick riktig undervisning i kristendom så har jag haft med mig bilden av Mose då han får de tio budorden, hur han med Guds hjälp fick vattnet att rinna ur klippan… ja massor är de bilder jag har av Mose, så därför skriver jag om honom nu.

Prestationer och starka sidor:

Utbildning i Egypten. Fostran i öknen. Han var judarnas förste ledare. Genomförde uttåget ur Egypten. Han var profet och lagstiftare. Upptecknare av tio Guds bud. Författare till de fem Moseböckerna.

Hans misstag och svaga sidor:

Fick inte komma in i det utlovade landet på grund av olydnad mot Gud. Satte inte alltid värde på och utnyttjade andras gåvor.

Vad kan vi lära oss av hans liv?

Gud förbereder oss innan han använder oss- han har en plan för oss som gäller hela livet.

Gud utför många stora saker genom svaga människor.

Bakgrundsfakta om det som står i bibeln om Mose:

Plats: Egypten, Midjan, Sinaiöknen

Yrke: Furste, herde, ledare för Israel

Släkt: Mirjam (syster) Aron (broder) Sippora (hustru) Gersom och Elieser (söner)

Nyckelvers: ”Mose trodde på Gud också när han lämnade Egyptens land, och var inte rädd för Faraos vrede. Mose gav aldrig upp eftersom han såg att Gud var med honom.” (Heb 11:27)

Under hela livet visade han sina bästa och sämsta sidor när han reagerade på konflikter i omgivningen. Han kastade sig också in i slagsmål för att försvara en hebreisk slav, och han försökte agera skiljedomare i ett slagsmål mellan två landsmän. Så fort Mose såg en konflikt så ingrep han.

Han var ofta en buffert mellan Gud och folket. Ena stunden var han tvungen att reagera på Guds vrede över folkets upproriskhet och glömska. Andra stunden var han tvungen att ta itu med folkets trätor och klagan.

Mose var en ensatående person som hade formats av Gud. Gud förändrade inte Mose personlighet, men Gud intresserade sig för hur Mose handlade. Moses gåvor och starka sidor förändrades inte, däremot hur han använde dem.

Så vill Gud göra med oss; han vill använda oss, och han vill att vi ska vara de personer vi är men att vi blir så som Gud har tänkt. Detta kan man bara bli genom att tillåta sig att formas av Guds hand. Som en krukmakare formar en kruka, så gör Gud med oss.

Om vi ska lyda Guds vilja, måste vi göra det till en vana. Det gör vi bäst genom mindre pressande tider. När sedan påfrestningarna kommer och vi ställs inför svåra situationer, reagerar vi helt naturligt med att vilja göra Guds vilja.

Guds röst vid foten av berget Sinai:

”Detta ska du meddela Israels folk: Ni har sett allt jag gjorde med egyptierna, och hur jag som en örn har burit er på mina vingar för att föra er till mig. Om ni nu vill lyda mig och hålla er dela av överenskommelsen mellan oss, så ska ni vara mitt folk bland alla andra folk på jorden, för hela jorden är min. Och ni ska vara ett kungarike av präster åt Gud, ett heligt folk.” 2 Mos 19:3-6

Ge oss mod att tro och tjäna vad priset än blir. Ge nåd åt förföljda och trängda och låt ditt rike komma./BK