Archives

Trons rättfärdighet förkunnad för Abraham. Galaterbrevet 3

Trons rättfärdighet förkunnad för Abraham

Gal 3 1 Ni dåraktiga galater! Vem har förhäxat er, ni som har fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst? 2 Endast det vill jag veta: tog ni emot Anden genom att hålla lagen eller genom att lyssna i tro? 3 Är ni så dåraktiga? Ni som började i Anden, skall ni nu sluta i köttet? 4 Har ni lidit så mycket förgäves, ja, helt förgäves? 5 Han som ger er Anden och gör underverk bland er, gör han det för att ni håller lagen eller för att ni lyssnar i tro, liksom Abraham? 6 Han trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet. 7 Därför skall ni veta att de som håller sig till tron, de är Abrahams barn. 8
Och då Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna rättfärdiga av tro, förkunnade den i förväg detta glada budskap för Abraham: I dig skall alla folk bli välsignade. 9 Alltså blir de som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde. 10
Men alla som håller sig till laggärningar är under förbannelse. Det står skrivet: Under förbannelse står den som inte håller fast vid allt som är skrivet i lagens bok och gör därefter. 11 Att ingen förklaras rättfärdig inför Gud genom lagen är uppenbart, eftersom den rättfärdige skall leva av tro. 12 Men lagen säger inte ”av tro”, utan den som håller dessa bud skall leva genom dem. 13 Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä. 14 Vi friköptes, för att den välsignelse Abraham fått skulle i Jesus Kristus komma till hedningarna och för att vi genom tron skulle få den utlovade Anden.

Lagen upphäver ej löftet

Gal 15 Bröder, jag vill ta ett exempel från vardagen: inte ens en människas testamente som har vunnit laga kraft kan göras ogiltigt eller få något tillägg. 16 Nu gavs löftena åt Abraham och hans avkomma. Det heter inte: ”och åt dina avkomlingar”, som när man talar om många, utan som när det talas om en enda: och åt din avkomling som är Kristus. 17 Vad jag menar är detta: ett testamente som Gud själv i förväg har gett laga kraft, kan inte upphävas av lagen som gavs fyrahundratrettio år senare, så att löftet skulle sättas ur kraft. 18 Ty om arvet beror på lagen, beror det inte på löftet. Men åt Abraham har Gud gett arvet genom ett löfte. 19
Varför gavs då lagen? Den blev tillagd för överträdelsernas skull för att gälla tills avkomlingen skulle träda fram, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand. 20 Denne medlare företräder inte bara en part. Men Gud är en. 21
Strider då lagen mot Guds löften? Nej, inte alls. Om vi hade fått en lag som kunde ge liv, då hade verkligen rättfärdigheten kommit av lagen. 22 Men nu har Skriften inneslutit allt under synd, för att det som var utlovat skulle ges genom tron på Jesus Kristus åt dem som tror. 23 Innan tron kom hölls vi i fängsligt förvar och var bevakade av lagen, tills tron skulle uppenbaras. 24 Så blev lagen vår övervakare fram till Kristus, för att vi skall förklaras rättfärdiga av tro. 25 Men sedan tron har kommit, står vi inte längre under någon övervakare.
Abrahams barn är arvingar enligt löftet
26 Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. 27 Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus. 28 Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. 29 Om ni nu tillhör honom är ni Abrahams avkomlingar, arvingar enligt löftet.

3:4Har ni lidit så mycket förgäves   Paulus kommer i detta brev ofta in på hur trons människor får utstå lidande och förföljelse (1:13, 23, 4:29, 5:11, 6:12). Att församlingarna i Sydgalatien hade blivit förföljda för evangeliets skull framgår av Apg 14:2f.
3:61 Mos 15:6.
3:8I dig skall alla folk bli välsignade1 Mos 12:3. Skriften förutsåg trons rättfärdighet (1 Mos 15:6) och kunde därför ”i förväg” profetera om hur Abraham skulle bli fader till många folk.
3:10 5 Mos 27:26.
3:11 Hab 2:4.
3:12 3 Mos 18:5.
3:13 5 Mos 21:23.
3:16 1 Mos 12:7, 13:15. Avkomling och avkomma är samma ord i den grekiska texten liksom i den hebreiska (grek. ”sperma”, säd).
3:17 fyrahundratrettio år senare
Jfr 2 Mos 12:40.
3:19 i en medlares hand Dvs överlämnades genom Mose, som därigenom kom att stå som medlare mellan Gud och folket, 5 Mos 5:5.
3:20 Gud är en Endast en part – Gud själv – var inbegripen, när Abraham tog emot löftet om Messias.
3:24 övervakare Grek. ”paidagogos”. Ordet betecknar en slav som hade till uppgift att övervaka barn. Denna övervakning kunde många gånger vara mycket sträng.

LITA på Herrens löften. Läs också 1 Mos 23 om Abraham och Isak. Gud är Gud.


179

Lita på Herrens löften

Gud leder sina egna på ett förunderligt sätt. Vi tror så lätt, att vår kristna vandring skall bli ljus och lycklig, då vi gjort upp vårt mellanhavande med Gud och våra medmänniskor. Och detta är ju alldeles sant. Men det betyder ändå inte, att Herren inte ibland skulle föra de sina ut på stora djup.

Jesus själv råkade ut på så stora djup, att han svettades blod. Paulus blev så illa tilltygad av Satans ängel, att han trodde, att allt var slut. Luther berättar, att han hamnade i ett sådant helvetets gap, att om det lidandet varat någon minut längre, så hade han brutit samman lekamligen och andligen.

Då Gud på detta sätt leder sina utvalda, måste det ligga en stor välsignelse förborgad i lidandet. Vi märker också, att de människor, som Herren i sin nåd kunnat bruka alldeles särskilt, de har också varit sådana, som han själv genom stora lidanden berett för dessa uppgifter.

Vi kunde alltså säga, att lidandet är en ära för Guds barn.

Herren kan inte anförtro samma mått av lidande åt varje människa. Han kan inte sätta varje troende på ett lika svårt prov som trons fader Abraham, som med sina egna händer skulle slakta sin egen, älskade, ende son.

Föreställ dig ett ögonblick den bilden.

Egentligen kan ingen annan förstå den än en sådan far och mor, för vilken barnet är dyrbarare än deras eget liv.

Och det skulle dessutom gå till på det sättet, att fadern själv med egna händer skulle slakta sitt barn.

Men du lägger märke till med vilket lugn Abraham möter denna prövning. Berättelsen om hur far och son stiger upp på Moria berg och om deras samtal (Mos 22) hör till bibelns vackraste berättelser. Med vilken ömhet och förtröstan går inte Abraham denna väg, medan hans invärtes människa måste ha varit som sargad av tusen törnen.

Inte allas tro på Guds kärlek skulle ha kunnat uthärda en prövning av detta slag, men Abrahams tro höll. Han befann sig inte för första gången på trons väg. Bakom honom låg en lång vandring tillsammans med Herren.

Abraham hade lärt sig att sluta ögonen för allt synligt och blint lita på Herren. Det hade han lärt sig på erfarenhetens väg.
Så måste vi också många gånger göra, då allt det synliga ropar åt oss tvärt emot Ordets vittnesbörd, då det synliga inte på minsta sätt vittnar om Guds kärlek utan snarare rakt tvärtom.

Men den som gått Herrens väg har så många gånger stått inför sådana omöjligheter, att han småningom lärt sig att mera lita på Herrens löften än på allt det som syns.
En blind tro, som trots allt litar på Herrens absoluta kärlek, ärar bäst vår Gud.

Jag tackar dig, Herre, för att allt
som möter mig också denna dag
kommer av din kärlek. Också bakom
mina svåraste stunder finns din kärlek,
fastän jag inte förstår den. Stöd mig
i denna min tro. Upplys mitt förstånd
genom din helige Ande, så att jag fattar,
att det som nu känns allra svårast en
gång kommer att vara mitt största
tacksägelseämne. Lär mig förstå, att
det du låter mig gå igenom är en
nödvändighet, för att jag skall uppnå
den klarhet du en gång vill ge mig.

Bibelord
Rom 4: 18-21. Ps 48: 15.  /U Muromaa.

1 Mos 23
Abraham prövas av Gud genom befallningen att offra Isak.
Nahors släkttavla.
1. En tid härefter hände sig att Gud satte Abraham på prov. Han
sade till honom: ”Abraham!” Han svarade: ”Här är jag.”
  Hebr. 11:17.
2. Då sade han: ”Tag din son Isak, din ende son, som du har kär,
och gå bort till Moria land, och offra honom där såsom
brännoffer, på ett berg som jag skall säga dig.”
  2 Krön. 3:1.
3. Bittida följande morgon lastade Abraham sin åsna och tog med
sig två sina tjänare och sin son Isak; och sedan han hade huggit
sönder ved till brännoffer, bröt han upp och begav sig på väg
till den plats som Gud hade sagt honom.
4. När nu Abraham på tredje dagen lyfte upp sina ögon och fick
se platsen på avstånd,
5. sade han till sina tjänare: ” Stanna ni här med åsnan; jag och
gossen vill gå dit bort. När vi har tillbett, ska vi komma
tillbaka till er.”
6. Och Abraham tog veden till brännoffret och lade den på sin son
Isak, men själv tog han elden och kniven, och de gick så båda
tillsammans.
7. Då talade Isak till sin fader Abraham och sade: ”Min fader!”
Han svarade: ”Vad vill du, min son?” Han sade: ”Se, här är
elden och veden, men var är fåret till brännoffret?”
8. Abraham svarade: ”Gud utser nog åt sig fåret till brännoffret,
min son.” Så gick de båda tillsammans.
9. När de nu hade kommit till den plats som Gud hade sagt
Abraham, byggde han där ett altare och lade veden därpå, sedan
band han sin son Isak och lade honom på altaret ovanpå veden.
10. Och Abraham räckte ut sin hand och tog kniven för att slakta
sin son.
11. Då ropade HERRENS ängel till honom från himmelen och
sade: ”Abraham! Abraham!” Han svarade: ”Här är jag.”
12. Då sade han: ”Låt inte din hand komma vid gossen, och gör
honom intet; ty nu vet jag att du fruktar Gud, nu då du inte har
undanhållit mig din ende son.”
  Jak. 2:21.
13. När då Abraham lyfte upp sina ögon, fick han bakom sig se en
vädur, som hade fastnat med sina horn i ett snår; och Abraham
gick dit och tog väduren och offrade den till brännoffer i sin
sons ställe.
14. Och Abraham gav den platsen namnet HERREN utser; nu för
tiden heter den Berget där HERREN låter se sig.
15. Och HERRENS ängel ropade för andra gången till Abraham
från himmelen
16. och sade: ”Jag svär vid mig själv, säger HERREN: Eftersom
du har gjort detta och inte undanhållit mig din ende son
  Luk. 1:73. Hebr. 6:13.
17. därför skall jag rikligen välsigna dig och göra din säd talrik
såsom stjärnorna på himmelen och såsom sanden på havets
strand; och din säd skall inta sina fienders portar.
  1 Mos. 13:16. 15:5. Hebr. 11:12.
18. Och i din säd ska alla folk på jorden välsigna sig[1], därför
att du lyssnade till mina ord.”
  1 Mos. 12:3. 18:18. 26:4. Jes. 65:16. Apg. 3:25. Gal. 3:8.

*

LITA på Gud!

NamnlösMaria

 

Abraham/ Guds löfte

th_blessyou-1.jpg 

Att ha en tro som Abraham, ja det är bra det. Det står såhär i Rom 4:20-25: ”Men Abraham tvivlade aldrig. I stället växte sig hans tro allt starkare, och han tackade Gud för gåvan redan innan han hade fått den. Han var helt övertygad om att Gud skulle hålla vad han hade lovat. Och på grund av Abrahams tro, förlät Gud honom hans synder och förklarade honom ”icke skyldig.” Detta frikännande uttalades inte bara för Abrahams skull. Det GÄLLER också Oss. Gud kommer att ta emot oss på samma sätt som han tog emot Abraham- genom att vi tror på Guds löften, den Gud som lät Jesus, vår Herre, stå upp från de döda. Han dog för våra synder och uppstod till livet för att föra oss in i ett rätt förhållande till Gud.”

Vad var löftet då? Jo att Abraham skulle bli en far för många folk. (1 Mos 17:2-4), och att hela världen skulle bli välsignad genom honom (1 Mos 12:3) Löftet uppfylldes genom Jesus. Han härstammade från Abraham, och hela världen har verkligen blivit välsignad genom honom.

Paulus påpekar att löftet till Abraham sträcker sig bortom Israel till alla nationer i världen. Vad gjorde då Abraham… Han TVIVLADE ALDRIG på att Gud skulle uppfylla sitt löfte. Visst innehöll Abraham liv misstag och synd lika väl som det var fullt av visdom och godhet, men det viktiga vara att han hela tiden HÖLL FAST vid tron på Gud.

Så bör vi också göra, genom allt. Hela Abrahams liv är ett exempel på TRO omsatt i handling. Om han bara hade tittat på sina egna möjligheter att besegra Kaanan och grunda en nation, skulle han gett upp i förtvivlan. I stället såg han upp till Gud, Lydde honom och VÄNTADE på att hans löfte skulle uppfyllas.

Vad händer då vi börjar tro? Då sker en Förändring! Vi ger Kristus Jesus vår synd, och han ger oss sin godhet och förlåtelse, (2 Kor 5:21). Det finns inget vi kan göra för att förtjäna detta byte, och Guds godhet kan vi bara ta emot genom Jesus Kristus. Vilken otrolig förmån! Trots att detta kan ske för alla människor, så tar de inte emot det, de fortsätter sina gamla liv och vill inte ha något nytt liv i Kristus.

Vår tro ska ha tyngdpunkten hos Kristus och vad han har gjort och INTE vara grundad på våra egna handlingar. Vi är omslutna av NÅD.

*Hela vägen går han med mig, hjälper mig och är mitt stöd, ger mig kraft i varje prövning, mättar mig med livets bröd.” /F Crosby-Van Alstyne

Ja Jesus går med oss hela vägen, han hjälper oss i allt. Ta emot hans frälsarhand.

Abraham

 Abraham:

1 Mos 11:26 Fader till ett stort folk- Abraham föds troligen i Ur i Babylonien Han är son till Tera.

1 Mos 11:29 Han gifter sig med Sarai.

1 Mos 11:31 Han lämnade Ur tillsammans med tera, Sarai och brorsonen Lot och färdas mot Kanaan. När de kommit fram till Haran, bor familjen där tills Tera dör.

1 Mos 12:1-5 Gud kallar Abram att fortsätta åt sydväst till Kanaan. Han lovar att göra Abram till stamfader för ett stort folk.

1 Mos 12:10-20 Hungersnöd driver Abram söderut till Egypten.

1 Mos 13 Abram återvänder till Kanaan. Han och Lot skiljs åt och Gud lovar att ge honom allt land runt omkring. Han slår sig ner i Hebron.

1 Mos 14 Abram befriar Lot från invaderande kungar.

1 Mos 15 Gud ingår ett förbund med Abram och förnyar alla sina tidigare löften.

1 Mos 16 Abram får en son, Ismael, med Hagar, sin tjänstekvinna (slavinna).

1 Mos 17 Gud ändrar Abrams namn till Abraham, och Sarai blir Sara. Omskärelsen av varje gossebarn blir tecknet för Guds förbund.

1 Mos 18:1-15 Gud lovar Abraham en son.

1 Mos 21 Sara föder på sin ålderdom Isak. Hagar och Ismael blir fördrivna.

1 Mos 22 Gud prövar Abrahams tro genom att befalla honom att offra Isak. När Abraham står i begrepp att åtlyda befallningen, hindras han av Guds ängel.

1 Mos 23-24 Sara dör. Abraham sänder sin tjänare att söka en hustru åt Isak från en gren av sin egen släkt.

1 Mos 25 Abraham tar Ketura till hustru, får fler barn och uppnår en hög ålder. Han blir begraven bredvid Sara i den familjegrav han köpte efter Saras död.

Abraham/Trons Fader

th_blessyou-1.jpg 

Abrahams prestationer och starka sidor:

Hans tro behagade Gud. Han var grundare av den judiska nationen. Han var respekterad av andra och försvarade sin familj till varje pris. Han var inte bara en god familjefar utan visade omtanke även om andra. Han var en framgångsrik och förmögen boskapsuppfödare. Han undvek oftast konflikter, men om inte det gick överlät han åt motparten att bestämma riktlinjerna för hur det skulle lösas.

Hans misstag och svaga sidor: Han förvanskade sanningen när han utsattes för påtryckningar. Vad vi kan lära av hans liv: Gud vill att vi ska vara beroende av honom,

lita på honom och tro på honom. Gud vill inte att vi ska lita och tro på vår egen förmåga att behaga honom. Guds plan har från början varit att göra sig känd för alla människor.

Bakgrundsfakta: Plats:Född i Ur i Kaldeen; tillbringade största delen av sitt liv i Kanaan. Yrke: Framgångsrik boskapsuppfödare.

Släkt: Tera, (far) Nahor och Haran (bröder) Sara (hustru)Lot (brorson, Ismael och Isak (söner). Samtida: Abimelek,Melkisedek.

Nyckelvers: ”Och Abraham trodde Gud, och Gud räknade honom som rättfärdig på grund av hans tro.”(1 Moseboken 15:6) Det berättas om Abraham i 1 Moseboken kap 11-25. han näms också i 2 Moseboken 2:24, Apostlagärningarna 7:2-8; Romarbrevet 4; Galaterbrevet 3 och Hebreerbrevet kap 6,7 och 11.

Gud sade: ”Jag är den Allsmäktige. Lyd mig och lev så som jag önskar. Jag ska upprätta ett kontrakt mellan oss som garanterar att du ska bli ett mäktigt folk. Faktum är att du inte bara ska bli en far för ett folk utan för många folk!”

/ 1 Mos 17:1-4 ”Dessutom ska jag ändra ditt namn.” Du heter inte längre Abram (Upphöjd far), utan Abraham(Far till många folk), för det är vad du kommer att bli.Jag ska ge dig miljoner ättlingar, som ska bilda många folk!”

/1 Mos 17:6 Gud säger till den troende idag att han vill att vi ska lyda honom. Han är den ende som har kraft och möjlighet att möta varje behov som du har.

Abraham. Abraham i NT

 irnewchsh.gif

Abraham är en av Jesu förfäder. Läs i Matt 1:1-2, 17; Lukas 3:23-38. Jesus var människa, född inom Abrahams släkt, samme Abraham som Gud hade utvalt att bli fader till en stor nation, genom vilken hela värdlen skulle bli välsignad. Vi är välsignade genom vad Jesus Kristus, en efterkommande till Abraham gjort för vår skull.

Abraham är fader till den judiska nationen. Läs Matt 3:9; Luk 3:8; Apg 13:26; Rom 4:1; 11:1; 2 Kor 11:22; Heb 6:14    Gud ville avskilja en antion för sitt eget syfte, nämligen att låta världen höra om honom genom just den nationen.  Han började med en man av tro, som trots att han var gammal och barnlös, tog emot och trodde på Guds löfte att han skulle få en oräknelig avkomma. Vi kan räkna med att Gud gör det omöjliga om vi sätter vår tro till honom.

Abraham ärades och upphöjdes av Gud. Läs Heb 7:4  Gud ärar alla som litar på honom. Om vi gör det även när världen hånar oss har han lovat att hedra oss för detta.

På grund av sin tro är nu Abraham med Kristus i Guds rike. Läs Matt 8:11; Luk 13:28, 16:23-31    Abraham gick med Gud och nu får han njuta av belöningen för detta – en evighet med Herren. En dag får vi möta Abraham fetrsom vi också är lovade evigt liv.

Gud är Abrahams Gud, alltså lever Abraham och finns hos Gud. Läs Matt 22:32; Mark 12:26; Luk 20:37; Apg 7:32   Eftersom Abraham har evigt liv kommer vi också att få det. Vi har som han valt att leva i och av tro.

Abraham fick ta emot stora löften av Gud. Läs Luk 1:55, 72-73;  Apg 3:25, 7:17-18; Gal 3:6, 14-16; Heb 6:13-15   Många av Guds löften till Abraham verkade alltför omöjliga för att kunna uppfyllas, men Abraham litade på Gud.  Det finns många löften i Guds ord till de troende som också verkar omöjliga att tro på, men vi kan lita på att Gud håller allt vad han har lovat. ..Läs mer *** Continue reading