Evangelium / 2 Kor 2:14

Evangelium är för ALLA människor, inte för ett fåtal. Och inte bara för de redan ”kristna”. Alla är inte kristna fast de säger det, i annat fall hade de inte fallit för falska profeter som ger dem falskt evangelium, och de sväljer det som en hungrig fisk som ser bete.

Evangelium är för ALLA människor, inte för ett fåtal, som kan läsa bibeln och förstå den. Evanglium är till för vem som helst, när som helst! för evangeliet räddar människor. Jesus frälser oss, räddar oss, från döden.

Har idag  fått brev från vänner i USA som berättar om sina liv och hur människor längtar efter att fler ska bli frälsta. Jesus gav oss alla troende en order om att gå ut med evangelium. Då gör vi så, eller hur?

*Men Gud vare tack som har vunnit seger genom vad Kristus gjorde. Vi får gå med i hans triumftåg och berätta för andra om Herren och sprida det glada budskapet som en välluktande doft. * / 2 Kor 2:14 …. Låt Herren visa dig vad du ska göra för honom.

Lägg till kommentar augusti 12th, 2010 Redigera

Evangelium / Var ljus i mörkret. Joh 12:35

Visst har många många människor hört berättas om Jesus! Men alla har  ännu inte tagit emot honom, och så skulle det ju heller inte bli, men alla skulle få HÖRA om honom. Sången nedan tycker jag mycket mycket om, och därför kommer den här, igen, som en påminnelse  om vad han har gjort för oss:

Låt mig få höra om Jesus, Skriv på Mitt hjärta vart ord. Sjung för mig Sången så dyrbar, Skönaste hörd på vår jord, Sången som änglar i natten Sjöngo för herdar en gång: Ära till Gud i det höga, Frihet från bojornas tvång.

 Ref

Låt mig få höra om Jesus, Skriv på mitt hjärta vart ord. Sjung för mig sången så dyrbar, Skönaste hörd på vår jord

2

Säg det mig åter och åter, Huru han Gick på vår jord, Frestad, föraktad och ringa, Talande kärlekens ord.

Synderna mina dom bar han, Smärtorna tog han på sig, Redo att hela och hjälpa, Redo att uppoffra sig.

3

Låt mig få höra om korset, Kvalen och smärtan han led. Visa mig graven I berget där man hans kropp lade ned. O, vilket under av kärlek: Det var för mig som han dog. Det var för mig som han uppstod. Herre min Gud, det är nog.

/Fanny Crosby

Vill man höra om korset idag? Vill man höra om smärtan? Vill man höra om blodet? Idag vill man nog höra lite lättsammare ord och inga sådana som gör ont. Men Jesus led ont för oss alla, han klagade inte .

Jesus säger i Joh 12:35-36:    *Mitt ljus skall lysa för er ännu en liten tid. Vandra i det medan ni kan, och gå dit ni vill gå innan mörkret kommer för då är det för sent att hitta vägen. Använd er av ljuset medan det finns. Då kommer ni att bli ljusbärare.*  En kristen är en bärare av Kristi ljus och sprider det genom sin närvaro. Är du en spridare av Guds Ord? Låt oss alla hjälpas åt i denna mörka tid att vara ljus i mörkret för människorna. /Maria

5 kommentarer juli 25th, 2010 Redigera

Evangelium /Jesus frestas. Bibelord

  Det är gott att vara Guds Barn

Jesus blev frestad i öknen av satan, men Jesus stod emot.  Satan ville krossa Jesus här och få honom att glömma eller bli rädd för det kall som Jesus hade fått av Gud. Tvivel som satan ville lägga på Jesus var:

•      1: Vill Gud försörja mig?      2. Vill Gud beskydda mig?
       3: Vill Gud leda mig?

Den mänskliga svaghet som satan utnyttjade var:  /Jesus stod ju emot, men vi människor är inte alltid så kloka).

• 1: Hunger, otålighet och ett behov av att visa att han är Guds Son.
  2. Stolthet, osäkerhet och ett behov av att pröva Gud.
  3. Längtan efter makt, snabba lösningar och att bevisa sin jämlikhet med Gud.

Detta är tre typiska frestelser och vi har nog alla fått känna på satans försök att knäcka oss. Därför att vi vet att det är så, då ska vi göra vad Jesus själv gjorde: Gå emot den som frestar med GUDS ORD. Det finns alltså ett visst mått av verkligt behov och ett visst mått av tvivel i det satan försöker ge oss. Jesus visar oss hur betydelsefullt och effektivt det är att veta med VILKET bibelord man kan bemöta en frestelse.

1.Fysisk näring bemöts enligt Jesus med: 5 Mos 8:3: Lita på Gud. I fokus: Guds syfte.

2.Känslomässig trygghet: 5 Mos 6:16: Utmana inte Gud.  I fokus: Guds plan.

3.Socialt: Identitet, makt, framgång:  5 Mos 6:13: Förhandla inte med ondskan.  I fokus: Guds person.

Därför att bibeln är sann och tillika Guds Ord är sant, så skall vi komma ihåg att strida på det sätt som får satan att fly. Vi vänder oss till Gud i alla situationer.

Vi får göra som Jesus: LYDA Guds Ord.

För övrigt: så tror jag att människor är rädda för evangeliet. Ta det där med att flytta till Guds plats en gång: Människor är så beroende av sina ägodelar och av sina intressen, de kan inte ta med sig något en gång då de skall härfrån.. de kristna borde vara mer insatta i Gudsordet och längta efter och förstå vad Gud vill ge dem….Tänk att få släppa allt en gång, och få  komma hem till Gud…

4 kommentarer juli 2nd, 2010 Redigera

Evangelium /Andliga realiteter

Några andliga realiteter

… En av orsakerna till att vi behöver beskydd och vishet är p.g.a. att vi (kristna som bedömer och urskiljer) kan genomskåda ondska av alla slag, vare sig det bara är något slags simpelt bedrägeri eller den värsta sortens ondska. Som en urskiljande kristen behöver du inte göra eller säga något, för att finna att du är på fel sida av pistolen. Din blotta existens utstrålar urskiljning och insikt i dessa saker och gör att du blir samhällets fiende Numero Uno.

Men vilken teologi finns bakom allt detta? Vilka andliga realiteter behöver vi vara medvetna om, för att förstå all den ondska och det bedrägeri som finns i de kristna sammanhangen – speciellt i de evangelikala och även fundamentalistiska kretsarna?

Den första andliga realiteten som vi behöver vara medvetna om, för att förstå all den ondska och det bedrägeri som finns i de kristna sammanhangen är:

1. DEN OFULLKOMLIGHET SOM EXISTERAR ÄVEN I DE FRÄLSTAS GEMENSKAP

Det första som behöver betonas är att alla kristna troende kommer att synda emellanåt. Vi ska inte räkna med att kristna beter sig fullkomligt – fastän de förvisso är kallade till det av Herren Jesus Kristus (Matteus 5:48). Trots det faktum att alla sant troende har blivit förlåtna för sina synder och förts in i Guds rike, har de fortfarande mycket att kämpa mot i detta livet som kan få dem att synda. När allt kommer omkring har vi alla de problem som har att göra med en jordisk kropp, men vi är också underställda härjningar från mörkrets makter (Ef. 6:10ff). Alltså kommer vi att synda, men inte frivilligt. Synden har ingen verklig fortgående makt över den sant troende (Rom. 6:14); men den kan fortfarande ställa till med vissa skadliga inbrytningar i våra liv.

Men även de mest trofasta kristnas ofrånkomliga oavsiktliga eller avsiktliga syndafall förklarar ändå inte tillfredsställande det förhärdade utövandet av ondska, som så ofta kan – speciellt i den nuvarande tiden – hemsöka den bekännande kristna församlingen. För den sant troende är öppen för tillrättavisning, t.o.m. söker den, och är förfärad över varje beteende – speciellt hans eller hennes – som skulle verka stötande på Herren och skada hans mänskliga skapelse. Ändå beter sig så många bekännande kristna idag – när de blir konfronterade med sin ondska – ännu mer ondskefullt mot dem som har genomskådat dem eller avslöjat dem. Hur kan vi förklara att det står till på detta sätt?

Detta för oss till den andra andliga realiteten som vi behöver vara medvetna om, för att förstå all den ondska och det bedrägeri som finns i de kristna sammanhangen:

2. FALSKA TROSBEKÄNNELSER

Nyckeln till allt detta finns i ordet ”bekännelse”. Det är en enorm skillnad mellan att bara bekänna att man är kristen och att verkligen vara en sann troende. Det är ett sorgligt faktum att det alltid har funnits – och kommer att finnas tills slutet av denna nuvarande onda tidsålder – många människor som finns i församlingen av egna anledningar, som inte har frälsande tro, eftersom de aldrig uppriktigt ångrat sig och blivit omvända av Guds makt i Jesus Kristus. Herren Jesus Kristus omnämner detta problem, när han talar om ”vetet” och ”ogräset” i en liknelse i Matteus 13:24-32. Vetet representerar sant troende, medan ogräset (ett slags växt som är mycket likt vete, tills den är mogen för skörd) representerar bekännande kristna, som inte är sant troende. I sin uttydning av denna liknelse i versarna 36-43, visar Jesus hur den fallna ängeln Satan har varit ansvarig för infiltreringen av sådana psudo-kristna in i församlingen. Ibland kommer dessa ”ogräs” att förbli inkognito hela sina liv och kommer aldrig riktigt att visa sin rätta färg (fastän urskiljande människor ofta kan undra över dem). Andra kommer att bli upptäckta för vad de är, när de öppet börjar visa sin ogudaktighet.

Vi måste här påminna oss om ett mycket allvarligt uttalande som Herren Jesus Kristus gjorde: ”Gå in genom den trånga porten . Ty den port är vid , och den väg är bred som leder till fördärvet , och det är många som går fram på den . Och den port är trång , och den väg är smal som leder till livet , och det är få som finner den (Matt. 7:13-14). Den skräckinjagande sanningen här är att det är (och alltid har varit) förhållandevis få människor som är sanna lärjungar till Jesus Kristus. Det är därför som Herren Jesus lite senare i samma kapitel av Matteus betonar, att det blir många falska ”kristna” som kommer till honom på domens dag och förväntar sig att bli mottagna i himmelen, bara för att finna att dörren blir orubbligt stängd framför deras ansikten (versarna 21-23). De kan ha utgett sig själva för att vara troende genom att komma till kyrkan, men de var aldrig faktiskt i Kristi sanna kropp.

Det var samma sak i Gamla testamentets Israel. Den stora majoriteten var aldrig – fastän den var en del av den teokratiska gemenskapen – faktiskt Guds folk i sina hjärtan. Det är därför som det alltid fanns sådan sönderdelning och avfall i den gemenskapen. Det fanns, inte desto mindre, alltid en ”kvarleva”, ett litet antal människor som inte hade böjt sina knän för Baal. Och den kvarlevan var alltid förföljd, underkuvad och förlöjligad av majoriteten av de ofrälsta människorna i Israel och Juda.

På samma sätt är det också i församlingen idag. De ofrälsta som är ”kristna” genom bekännelse tar över Guds andliga gemenskap och förföljer och underkuvar de ”få” som har funnit ”vägen till livet”. Falska trosbekännelser av religiösa bedragare är en av de andliga realiteterna inom de kristna sammanhangen, inte bara i vår tid utan från den nytestamentliga församlingens början. ”Så kommer också alla som vill leva gudfruktigt i Kristus Jesus att förföljas. Men onda människor och bedragare skall göra framsteg – till det sämre . De bedrar och blir själva bedragna ” (2 Tim. 3:12-13).

Detta för oss till nästa andliga realitet, som vi behöver vara medvetna om när vi försöker förstå all den ondska, som finns inom de kristna sammanhangen idag:

3. GUDS DOM KOMMER ATT BASERAS PÅ VÅRA GÄRNINGAR SNARARE ÄN VÅRA TROSUPPFATTNINGAR

Detta är för många bekännande kristna en verklig stötesten, vars fulla innebörd skulle revolutionera deras liv. För många tror att enbart intellektuell tro på Gud och Kristus är nog för dem, för att de ska vara på väg till himlen. Så är det inte. Så är det inte alls. För även varelserna i den demoniska sfären tror intellektuellt på Guds verklighet (Jakob 2:19).

Så vad är det avgörande provet på tro? Hur kommer Herren Jesus Kristus att bedöma vår tro när domens dag slutligen kommer? Kommer han att be oss att perfekt återge någon trosbekännelse? Kommer han att förhöra oss med en massa frågor angående vår insikt i systematisk teologi? Kommer han att testa vår kunskap om bibeln med ett prov som tar fyra timmar? Hur kommer han uppenbara inför änglarna och män och kvinnor i kosmos vad som är våra hjärtans sanna tillstånd?

Detta finns klart uttalat i Matt. 25:31-46. Låt oss se på detta något i detalj. Var vänlig slå upp detta bibelställe i era biblar och läs speciellt versarna 33-35 och 41-43. Vad är det nu exakt som Herren Jesus menar med dessa ord? Säger han att bara du lever ett medmänskligt liv, går med i Rotary eller Lions, gör allmänt gott o.s.v., så kommer det att föra dig till himlen för evigt? Är det vad som sägs här? Inte alls. Hemligheten här ligger i orden ”allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder ” (v. 40) och ”allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta … (v.45). Herren Jesus säger här tydligt att människor kommer att gå till antingen ”evigt straff ” eller ”evigt liv ”, på basis av om de har eller inte har visat praktisk kärlek och omsorg om dem som han omnämner som sina ”bröder ” (v. 40).

Detta medför att vi måste ställa den intressanta frågan: Hur känner man igen Kristi ”bröder ”? Vilka är de? Förvisso får vi svaret i Matt. 12:46-50:

”Medan Jesus ännu talade till folket, stod hans mor och hans bröder utanför och ville tala med honom. Någon sade då till honom: ’Din mor och dina bröder står här utanför och vill tala med dig´. Han svarade: ’Vem är min mor och vilka är mina bröder?’ Och han räckte ut handen mot sina lärjungar och sade: ’Här är min mor och mina bröder. Var och en som gör min himmelske Faders vilja är min bror och min syster och min mor’”.

Vi läser samma tankar i Luk. 8:19-21:

”Jesu mor och bröder kom till honom, men de kunde inte ta sig fram för folkmassans skull. Man sade då till honom: ’Din mor och dina bröder står här utanför och vill träffa dig’. Han svarade dem: ’Min mor och mina bröder är de som hör Guds ord och handlar efter det’”. (Jmfr. Hebr. 2:11)

Med andra ord, när allt kommer omkring bevisas sann frälsande tro – som belyses med Guds familj som exempel – genom kärleksfullt uppträdande mot ens bröder och systrar i tron. Ingen kan verkligen älska en troende utom en sann troende. Och sådan kärlek påvisas av Kristus vara det viktigaste beviset på tro (jmfr. Gal. 6:10, göra gott ”framför allt mot dem som delar vår tro ” ).

Det är ingen tillfällighet att detta avsnitt, om att tron bevisas genom gärningar, kommer omedelbart efter liknelsen om talenterna (Matt. 25:14-30). Det sätt på vilket vi har använt våra jordiska gåvor är ett test på om vi är ämnade för riket och passar för himmelsk tjänst. ”Om ni inte har varit trogna i fråga om den ohederlige mammon , vem vill då anförtro er den sanna rikedomen? ” (Luk. 16:11).

Andra ställen i bibeln undervisar samma sak. Johannes säger uttryckligen: ”Vi vet att vi har gått över från döden till livet , ty vi älskar bröderna ” (1 Joh. 3:14). Att älska sina bröder och systrar i tron är ett säkert tecken på frälsning. Att inte vara kärleksfull mot dem ifrågasätter därför förvisso vår frälsning. Sammanhanget med denna broderliga kärlek är entusiasmerande:

”På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte gör det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder. Ty detta är det bud som ni har hört från början, att vi skall älska varandra och inte likna Kain, som var den ondes barn och mördade sin bror. Och varför mördade Kain honom? Jo, därför att hans gärningar var onda men hans brors rättfärdiga. Bröder, var inte förvånade över att världen hatar er. Vi vet att vi har gått över från döden till livet, ty vi älskar bröderna. Den som inte älskar blir kvar i döden. Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig. Genom att han gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Så är också vi skyldiga att ge vårt liv för våra bröder. Om någon har denna världens tillgångar och ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom? Kära barn, låt oss älska, inte med ord eller fraser utan i handling och sanning. Då vet vi att vi är av sanningen, och vi kan inför honom övertyga vårt hjärta” (1 Joh. 3:10-19).

”Om någon säger att han älskar Gud och hatar sin broder, så är han en lögnare. Ty den som inte älskar sin broder som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett. Och detta är det bud som vi har från honom, att den som älskar Gud också skall älska sin broder” (1 Joh. 4:20-21).

Det är DETTA som håller församlingen full av liv. Denna kärlek är ett säkert tecken på frälsning. ”Ty i Kristus beror det inte på om vi är omskurna eller oomskurna , utan om vi har en tro som är verksam i kärlek ” (Gal. 5:6). Är verksam, är verksam, är verksam. Tron är faktiskt verksam i kärlek. Tro som inte är verksam på detta sätt är DÖD. Det kan inte finnas någon äkta tro som inte är verksam på detta sätt som bevis på frälsning. Det är av denna orsak som Herren Jesus påvisar, att den avgörande faktorn på domens dag inte kommer att vara vår fasthet i doktrinen, utan om vår tro har varit verksam i kärlek eller inte. Så enkelt är det.

Naturligtvis kan aldrig gärningar, i och av sig själva, göra att någon blir fritagen från skuld (rättfärdig) inför Gud; men den som har blivit rättfärdig inför Gud genom frälsning i Kristus är faktiskt ”verksam”! Och som Herren Jesus påvisar i Matt. 25:31-46, kommer det att vara på basis av om den tro som vi bekänner oss till är verksam eller inte, som kommer att bestämma var vi kommer att hamna för evigt. Alltså kommer det inte att vara vår ”teologiska fundamentalism” eller ”exakta bekännelsetrohet” som kommer att rädda oss in i härligheten på domens dag. Det kommer istället att bli om våra handlingar genomgående har bevisat verkligheten i vår tro eller inte. Du kan vara en ”teologisk fundamentalist” eller en ”exakt bekännelsetrogen”, men om denna kunskap i huvudet inte har omdanat sig själv i dina relationer, så att du blir en kärleksfull, omtänksam människa, då är du en djupt ignorant människa som en dag kommer att få höra Herren Jesus Kristus ryta in i dina egna öron med orden: ”JAG HAR ALDRIG KÄNT DIG!” (Matt. 7:23; jmfr. 2 Tim. 2:19). Det kommer att vara på basis av om den tro som vi bekänner oss till är verksam i enlighet med Guds vilja eller inte, som kommer att bestämma var vi ska hamna för evigt.

Detta upprepas på ett fulländat sätt i Jakobs brev. Jakob säger faktiskt något mycket förvånande i sitt brev. Han skriver: ”Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro ” (Jak. 2:24). WOW! Det är ett uttalande som får tanken att svindla hos många, för det ser ut att vara i direkt motsats till Paulus ord: ”Eftersom vi vet att människan inte förklaras rättfärdig genom laggärningar utan genom tro på Jesus Kristus ” (Gal. 2:16) och ”Ty ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar ” (Rom. 3:20) och ”Ty av nåden är ni frälsta genom tron , inte av er själva , Guds gåva är det , inte på grund av laggärningar , för att ingen skall berömma sig ” (Ef. 2:8-9).

Det finns emellertid ingen som helst motsättning här. Man måste förstå det som Jakob säger, genom att se 2:24 i ljuset av resten av kapitlet. Han förklarar, t. ex.: ”Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar . Nu säger kanske någon: ’Du har tro.’ – Ja , men jag har också gärningar. Visa mig din tro utan gärningar , så skall jag visa dig min tro GENOM mina gärningar ” (2:17-18). Sedan avslutar han med att säga: ”Liksom kroppen utan ande är död , så är tron utan gärningar död ” (2:26).

Det som man behöver förstå är skillnaden i sammanhanget mellan Paulus och Jakob. Paulus talar om trons realitet – Jakob talar om trons beskaffenhet (kvalitet). Paulus talar om den underliggande orsaken till rättfärdiggörelsen och har därför ingen plats för gärningar i sin framställning. Jakob talar om det som rättfärdiggörelsens innebörd (resultat) uppnår och gör därför stor affär av den och visar att tron bevisas genom gärningar, och därför är gärningar det som vår tro kan dömas efter. Sammanfattat säger Paulus och Jakob detta:

1. Var och en som vill bli accepterad av Gud måste vara rättfärdig.
2. Sådan rättfärdighet kan inte finnas i någon människa av naturen (Rom. 3:10).
3. En sådan rättfärdighet kan endast finnas i Kristus (Rom. 3:22-26).
4. Denna rättfärdighet blir vår genom tro på honom.
5. Trons rättfärdighet blir sedan synlig genom den påföljande beskaffenheten (kvaliteten) i våra gärningar – tro som är verksam i kärlek (Gal. 5.6; Ef. 2:10).
6. En människa kan alltså bli förklarad rättfärdig av Herren p.g.a hans eller hennes bevisade gärningar (Jakob 2:21-23; Matt. 25:31-46).

Det är till exempel inte så att Abraham faktiskt blevgjord rättfärdig p.g.a. sin lydnad i fråga om Isak, utan att han kunde påvisas vara rättfärdig – förklarad vara rättfärdig – på grund av sin lydnad. Hans lydnad bevisade hans rättfärdighet, inte så att den gjorde honom rättfärdig (jmfr. Rom. 4:3). Ser du skönheten i detta?!?

Vi kan nu förstå att Guds dom slutligen kommer att baseras på våra gärningar snarare än bara våra trosuppfattningar. När man kommer under många bekännande kristnas giljotin idag, kan man få uppfattningen att det bara är det som vi tror i våra huvuden (och speciellt om vi samtycker med dem!), som kommer att bestämma var vi kommer att hamna för evigt. De tror att allt man måste göra, är att man är en ”fundamentalist” och att detta kommer att vara nog för att frälsa dem. Men detta är ett tragiskt misstag och förklarar varför så många ”fundamentalister” är så formella och otrevliga i fråga om hur de personligen uppträder mot andra och är så frusna känslomässigt. Det är inget fel i att kalla sig själv ”fundamentalist” eller att hålla fast vid vad man anser är fundamentalistiska trosuppfattningar. Men om din ”fundamentalism” har blivit ett slags andligt högmod och ett medel för att se ner på andra, som kanske inte är så doktrinärt ”vattentäta” som du är – eller om din ”fundamentalism” har gjort dig till en isolationist som undviker en normal mänsklig umgängeskrets – eller om din ”fundamentalism” har gjort dig överdrivet misstänksam mot andra eller t.o.m. paranoid – med andra ord, om din ”fundamentalism” har blivit din religion, då har du upphört med att leva ut grunderna för din tro och du är, i verkligheten, inte längre en sann ”fundamentalist”. Om inte människor inser att detta att vara en fundamentalist innebär mycket mer än att hålla fast vid en rad trosuppfattningar, kommer de att misslyckas med att vara sanna fundamentalister. Det är denna realitet som undgick de skriftlärda och fariséerna som därför förföljde Herren Jesus under hans verksamhet på jorden. Och om de förföljde honom, kommer de förvisso att förfölja dig. (Joh. 15:18-19).

Detta har varit bara några av de andliga realiteter, som vi måste vara medvetna om för att förstå det faktum, att så många bekännande kristna verkar vara så obarmhärtiga, skarpt kritiska och hårdnackat rigida i sitt tänkesätt. Medkänsla och barmhärtighet har inget att göra med att man är ”mesig” eller ”ineffektiv”; men allt detta har att göra med att man är trogen mot Guds ord.

Den stora frågan är: Hur kan vi utveckla den ömsinthet och deltagande som borde vara i centrum av allt kristet handlande? Hur kan vi följa Paulus önskan när han säger: ”Låt alla människor se hur vänliga ni är” (Fil. 4:5). Hur kan vi på ett fruktsamt sätt bära den ”vänlighet, godhet (och) mildhet”, som är Andens naturliga frukt? Hur kan vi göra detta och ändå fortfarande förbli vaksamma, bedömande och urskiljande, sanningssägande och intoleranta mot ondska? 
/Alan Morrison www.kts.just.nu

4 kommentarer juni 7th, 2010 Redigera

Evangelium/ Tror du på Jesus och evangelium?

Pastor Ingmar Aronson citeras i Dagen den 25 maj. ”Jag tycker det är viktigt att ge en rätt bild av Jesus. Det finns i dag så många olika bilder av Kristus som inte stämmer”. Jag känner som han och jag stöter ständigt på människor som är förvirrade över motstridiga påståenden om Jesus.

Den bild av Jesus ”som stämt” för majoriteten av kristna i snart 2000 år är den som de fyra evangelierna presenterar. Dessa består av ögonvittnesskildringar som under många år spreds som muntliga berättelser. Sanningshalten kontrollerades av de skaror av människor som följt Jesus under kortare eller längre tid, hört hans undervisning och förundrats över de mirakel han utförde. När skildringarna av Jesus liv och undervisning skrevs ned fanns fortfarande många ögonvittnen i livet. Det som skrevs och spreds utsattes för kritisk granskning. Det är svårt att hitta några samtida händelser som bekräftas av så många vittnen.
Ett annat starkt skäl till att lita på evangeliernas berättelser är att det är förkunnelsen om Jesus, som ”Guds lamm som tar bort världens synd” och som den som besegrat döden, som allt sedan den första kristna tiden befriat människor och fört dem in i en levande gemenskap med honom. Och detta hör inte bara kyrkohistorien till. Överallt där människor runt om i världen kommer till tro står talet om korset och om det levande hoppet i centrum. En pastor i Kina avfärdade ett socialt evangelium med orden: ”Vi vill inte ha något med det att göra för det finns ingen frälsande kraft i det.”
Att evangeliernas trovärdighet ifrågasätts är inget nytt. Det som nu skapar problem för många kristna är att liberal bibeltolkning presenteras på ett sätt som knappast någon kan undgå. Jag tänker då främst på att Jonas Gardell av SVT gavs helt fria händer att forma inte mindre än åtta program på bästa sändningstid. I dessa förde Gardell ut den teologi han presenterat i böckerna ”Om Gud” och ”Om Jesus”.

I den första boken driver Gardell tesen att Gud är ett mänskligt påfund. I den andra att Jesus är en predikant, som är mycket osäker om sin identitet. När han till slut avrättas på ett kors är hans sista ord ett skriande ”varför”. Jesus död var inte ett offer för att sona mänsklighetens synd. ”Det krävs inget offer för att göra dig syndfri i Guds ögon, det enda som krävs är att du tror på Guds kärlek till dig” (”Om Jesus” sid 342).

Jag är mycket förvånad och oroad över att Dagen inte mera kraftfullt tog avstånd från Gardells tv-program. Det är förpliktande att ha Lausannedeklarationen som teologisk grundval. I den bekänner den världsvida evangeliska kristenheten sin tilltro till Bibelns sanning och auktoritet och ”hävdar att det finns endast en Frälsare”. Deklarationen talar om en andlig kamp. ”Vi behöver både vaksamhet och urskillning för att bevara det bibliska evangeliet”.
Min oro gäller också att inte fler teologer vid de frikyrkliga seminarierna utifrån sin tro och kompetens bemött Gardells teologi. Jag möter ungdomsledare som inte vet hur de ska hjälpa ungdomar att hantera Gardells många ifrågasättanden och påståenden. Tyvärr finns det ju också pastorer som bara viker undan med motiveringen att de inte befattar sig med Gardells teologi. Inte underligt att många ledare utan teologisk utbildning frågar: Till vem ska vi gå?

Vi alla som vill tjäna Kristus i vår tid behöver på nytt och på nytt komma till den punkt där vi från djupet av våra hjärtan kan bekänna: ”Jag skäms inte för evangeliet. Det är Guds kraft som räddar var och en som tror”, Rom 1:16. /Eskil Albertsson, tidigare missionsföreståndare i Svenska alliansmissionen/Tidningen Dagen

Jag skäms inte heller för evangelium, det har räddat mig och jag tror. Enkelt, heligt och rent är Guds Ord. Skäms du för evangelium eller är det det käraste du har?/Maria

Lägg till kommentar juni 4th, 2010 Redigera

Evangelium /Religionens förbannelse, Jan J

Bli en människofiskare!

Religionens förbannelse

 Antalet kyrkobesök togs upp i Rapport på TV för en tid sedan. I USA ökar dessa och i Sverige söker sig allt färre till gudstjänster än tidigare. Ökningen i USA har sin grund i kyrkor som är uppbyggda enligt företagsmodellen och man utlovar personlig framgång för dem som bevistar dessa tillställningar. Vad ska man som kristen tycka om detta?

Frågan är vilket som är värst. Om det är tillåtet att göra en analys av läget inom svensk kristenhet verkar det vara USA, eftersom stora delar av Svenska kyrkan ju sedan länge har avsagt sig allt ansvar för människans frälsning och numera sysslar med andra saker. Hur är läget i frikyrkorna? En viss eftersläpning kan väl här fortfarande skönjas i vårt land, och visst finns det förkunnare och enskilda personer som fortfarande står upp för en biblisk människosyn och därigenom behovet av ett frälsande evangelium, men mycket handlar i båda schatteringarna om stilla musikgudstjänster eller underhållning av häftigare slag, mysticism, feministlobbyism, humanism, nyandlighet eller någon psykologiserande röra. I många fall verkar det inte som att det skulle vara bra för någon sant andligt hungrande människa, kristen eller icke-kristen, att uppsöka dessa inrättningar i nuläget.

För många är kyrkan fortfarande en trygghetsfaktor i tillvaron. Givetvis känner sig religiöst lagda personer sig mer hemma här än i idrottsgemenskapen eller hembygdsföreningen. Men religion är människans fåfänga försök att ställa in sig hos Gud och är en återvändsgränd enligt bibeln. Präktighet och självrättfärdighet kommer aldrig att behaga himmelens Gud. Människan befinner sig under Guds fruktansvärda vrede och dom, vilket är en grundläggande biblisk tanke som få kyrkor numera vågar förkunna. Kristendom är ingen religion utan uppenbarelse om vem Gud är och att han sänt sin Son till försoning för våra synder. ”Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare” (Rom. 5:8). Den troendes synd har blivit övertäckt genom Kristi utgjutna blod och han har nu gemenskap med den helige Guden. Det är Kristi försoningsoffer och uppståndelse som är det unika i sann andlighet, och därför blir all falsk religion till sist en förbannelse, medan budskapet om Guds rike är de goda nyheterna om välsignelse både i denna tidsåldern och den tillkommande. Detta för oss till den smärtsamma men berättigade frågan som måste få ställas: Hur mycket av förkunnelsen i dagens kyrkor har med Guds rike att göra?

Guds rike är det centrala i Jesu undervisning, och en aspekt av detta mångfacetterade ämne handlar om hur man vinner tillträde till detta rike. Jesu budskap var ett evangelium om nåd och han gav sina lärjungar i uppdrag att förkunna omvändelse och syndernas förlåtelse i hans namn. Bara om ett Guds nådesverk äger rum i den självrättfärdiga människan, kan hon därför förstå det som Jesus säger i Matt. 18:3: ”Om ni inte omvänder er och blir som barn kommer ni inte in i himmelriket” (Guds rike). Johannes döparen verkar helt ha missat innebörden av begreppet charmkurs, men han sökte en villighet till ödmjukhet, när han vände sig till fariseer och sadduceer som ville döpas av honom och sa: ”Ni huggormsyngel, vem har fått er att tro att ni kan fly undan den kommande vredesdomen?” Aposteln Paulus, som genomgående förkunnade evangelium om Guds nåd, beskriver utan skönmålning självrättfärdiga och religiösa människor i Romarbrevets andra kapitel, där vi får ta del av den råa, osminkade verkligheten. Den dagen kommer, säger han, ”då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag” (vers 16).

Guds rättfärdiga dom kommer att uppenbaras och på den dagen hjälper inte his holiness Dalai Lamas vishetsord eller någon annan variant av dagens utbud av religionssurrogat på den religiösa marknaden. Inget religionsutövande överhuvudtaget kan då rädda människan, utan endast originalversionen av den bibliska uppenbarelsen som kan sammanfattas i en enda person, Jesus Kristus, vår Herre och Frälsare. Dessvärre är det alltför sällan som en kyrkobesökare får ta del av denna i Sverige 2005, där olika bibeltexter förklaras vara kulturellt tidsbundna och icke gällande för vår tid. Församlingarna är noga med att inte bygga upp murar och tonar ner betydelsen av omvändelse, vilket medför att ingen uppdelning mellan kristen och icke-kristen betonas. Förkunnelsen inriktas mer på ett ”positivt” erbjudande om vad Jesus vill göra för alla människor här i tiden, och inte den eviga härlighet som trons upphovsman och fullkomnare lovar dem som har sin blick fäst på honom.

Om inte prästerna och pastorerna i alltför stor utsträckning förfallit till att predika kyrkan som frälsningsinstitution enligt katolsk modell (”om du går i kyrkan så kommer det att gå dig väl när du dör”) eller något naturromantiskt flum = vi ska alla mötas i Astrid Lindgrens eviga sommarland Nangijala, så har man i många fall har sålt sig själva till att bli ekumeniskt nollade mähän, utan salt i förruttnelsen och med en förkunnelse, som ofta är ett ”politiskt korrekt” religiöst sövande svammel utan någon biblisk substans överhuvudtaget. Det som genom psykologins intrång (”du ska älska dig själv som du är”) snart blivit tabu att tala om är människans syndafördärv och det säger sig självt, att det då inte finns något behov av ett frigörande och frälsande evangelium. Frågan om Jesu återkomst och evigheten förträngs alltmer och det ursprungliga evangeliet ersätts ofta av ett försåtligt lightsubstitut för att budskapet ska passa den postmoderna ”upplysta” människan.

Kyrkorna tenderar alltmer att bli gnostiska samlingsplatser där vi genom introvert fokusering kan finna ”kristus” inom oss själva, (men för den människa som inte erfarit evangelium som Guds kraft till frälsning finns han definitivt inte där), eller trendkänsliga getton med hög mysfaktor, där vi avskilda från omvärlden kan fullborda vår egotripp för att uppnå självförverkligande, eller få uppleva veckans kick genom att kräla på golvet som ormar i någon karismatisk stollighet, så att vi känner oss ännu bättre än tidigare och kan förbli lika självrättfärdiga som vi alltid varit, utan att behöva gå till botten med oss själva. En sak är säker: Detta handlar inte Jesu Kristi evangelium och om ingen ändring sker, kommer snart hela det bibliska arvet att gå förlorat för en uppväxande generation.

Men den människa som slutat att förtrösta på sin egen godhet och kommit ner från sina höga hästar kan bara känna tacksamhet. Det är först i detta läge av förkrosselse som ljuset kan bryta fram och det nya livet kan börja spira. Gud själv har då börjat en djupplöjning för att bereda myllan för den sådd i våra hjärtan som leder till evigt liv, och när den helige Ande börjar sitt pånyttfödelseverk, föds en längtan i vårt inre efter den härlighet som inte är av denna världen, med en insikt om att det är Guds godhet som för oss till omvändelse.

Kulturell förfining av den mänskliga naturen är en myt. Människan har samma potential till råondska som hon alltid haft, och det är ju bara att öppna ögonen och se vad denna har medfört i den gudlöshet som råder och i historien bakåt. I Guds ögon är det bättre, att alla kyrkobyggnader där religionens förbannelse råder och sanningen om människans självrättfärdighet och uppror mot hennes skapare inte förkunnas, fick jämnas med marken för att aldrig någonsin återuppstå. Människan lever i fiendskap mot Gud och behöver personligen få erfara den kärlek som finns i försoningen med honom. Kyrkorna håller på att kastrera sig själva genom att förklara begreppet klassisk kristendom som icke-existerande. Evangelium om Guds kärlek, hans underbara nåd, Kristi försoningsoffer, omvändelse och syndernas förlåtelse måste åter bli det centrala. Finns det någon som vill se en förändring?

/Jan Johansson / Tack Jan för dina härliga och uppriktiga ord, som jag lagt in här. Uppfriskande kan man säga.  Ja vi är mååånga som vill se en förändring och vi får se vad Gud kommer att göra med de tjänare som står upp för  Gud och hans Ord. Halleluja, Jesus lever! Sänd oss!  /Maria

http://www.kts.just.nu

Lägg till kommentar maj 30th, 2010 Redigera

Evangelium /Sprid Guds ord, det är bråttom

  Lys för din nästa

Vill Gud att de troende skall ha visioner? Jaa så klart att han vill det! Men vilka visioner då? När man vandrar med Gud, när man är nära Jesus och ingenting hellre vill än att göra hans vilja, då kommer visioner.

När man är en s k söndagskristen som inte ger Jesus hela sitt hjärta, bara då  och dååå, då är det inte lätt att få visioner, för Jesus ser till våra hjärtan och när han ser att det saknas vilja för att utföra hans visioner på jorden, ja, då kan det bli svårt och då undrar man ju…varför inga visioner…eller också tar man en vision och kallar den för Guds….

När du bestämmer dig för att gå med Gud HELA vägen, vad det än kostar, exempel:  Paulus, då vet du att visioner /n kommer. Jesus säger i Matt 6:10: *..tillkomme ditt rike, ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden…*

Guds vilja ska ske på jorden, och den troende är ett verktyg, genom vilken Gud kan arbeta, och låta sin vilja ske. Underbart och mäktigt eller hur. OM man frågar Gud om var han vill ha oss individer, så får man ett svar. Be och tacka att just DU kommer in i hans uppdrag. Han har speciella saker för varje människa att utföra.

*Verka, ty natten kommer, Börja i morgonstund! Verka, när daggen glänser Klart i lummig lund! Verka i dagens hetta, Mitt under solens glöd! Verka, ty natten kommer, Så oss Herren bjöd.

*Verka, ty natten kommer, Än lyser solen klart, Nyttja den bästa tiden, Du får vila snart. Samla dig ädla skatter Här varje dyr minut; Verka, ty natten kommer, Då ditt verk tar slut!

*Verka, ty natten kommer! Dagen är alltid kort. Verka, när ljuset varar, Tiden hastar bort. Verka, tills sista strålen Du uti fjärran ser, Verka tills natten mörknar, Då ej verkas mer!

Det är bråttom bråttom med evangeliets spridning..din granne, din vän, din  arbetskamrat, din kusin, din syster och broder, din mor, din far, den okände i snabbköpet, på biblioteket……den/de personen /erna   behöver räddas för evigheten! /Maria

2 kommentarer maj 23rd, 2010 Redigera

Evangelium / Vad lite människor förstår

 Låt den helige  Ande leda dig

Vad lite människorna förstod och förstår av Jesu undervisning och av vem Jesus egentligen var (och Är). Många människor förnekade och hatade honom, och många älskade och tillbad honom som Herre och Messias. Hur det än såg ut eller ser ut så finns han, han lever och han är KUNG. Jag blir faktiskt mer och mer förundrad över att han skall komma tillbaka. Det är glädjande, ja, halleluja! Och det är smärta. För om människor i alla tider hade tagit hans absoluta ord på största allvar hade fler människor fått höra hans ord och fått frälsning och evigt liv.

Därför att människor inte tar hans order om att sprida evangelium på största allvar, så kommer människor att gå vilse, och det är verkligen fruktansvärt, tycker inte du det?  Jesus sade att vi skulle få dricka av det levande vattnet och aldrig mer bli törstiga. De orden kanske inte är så lätta att förstå, men de betyder ju att den helige Ande skall ges den som tror och då kan man med tillförsikt och stort mod gå fram med Jesu ord till människorna, så gjorde den tidens apostlar och så måste vi göra. Den helige Ande hjälper oss i busskön, i snabbköpet, hos fiskhandlaren , i bankkön, ja överallt där det finns människor att vittna för. Är du med i mitt resonemang? För det betyder ju att överallt där det finns människor, där finns det tillfälle att vittna om Jesus. Underbart! 

Jesus undervisar oss om den helige Ande i Johannes kap 14-16. Läs dem!  Glöm inte att läsa Apg 2 som handlar om pingsten då den helige Ande kom, precis så som Jesus sagt. Vem kan tvivla på hans ord och ta dem för osanningar? Fariseerna sade: *Finns det en enda av oss judiska ledare som tror att han är Messias? Att hela folkhopen gör det, det är klart, men vad vet de om saken? …./Joh 7:48/  De judiska ledarna såg sig själva som en elit med ensamrätt till sanningen. …Det finns fariseer även idag, jodå, och dem skall vi akta oss för, för de säger ofta en uppdiktad sanning som kan få människor att inte hamna rätt. Ja du kan läsa mer om dem och andra på denna sidan om du tittar under kategorierna till höger.

Sist vill jag säga:  Som soldaten följer sin officer ska vi följa Kristus, vår Herre. Amen.

Lägg till kommentar maj 2nd, 2010 Redigera

Evangelium /R Larsson / Åtal mot påven?

Vi är säkerligen många som undrat länge ang den svenska och utländska kristenheten och vart den är på väg, och Roger Larsson har samma fråga:

Jag ser den religiösa scenen och min fråga är: Vart är vi på väg?

Det är svårt att inte bli modfälld, när man ser vad som händer i kyrkor och samfund i vårt land. Vi genomlider en förtroendekris på många områden. Kyrkopolitiken är tydligen på modet igen. Se upp! Det finns en risk att vi förlorar fokus på vårt uppdrag. Vi har ett tomrum som behöver fyllas när bönelivet tynar, bibelläsningen upphör och vittnesbördet tystnar. Detta är den kristna församlingens livsproblem i dag.
Nutidsmänniskan har inget intresse för religiöst svammel, inte heller av djupa teologiska diskussioner. Vi skall ha en gedigen bibelkunskap som leder till omvändelse och ett helgat folk.
Om vi följer Bibelns profeter, ser vi att det står klart att tiden före Jesu tillkommelse kommer att bli ett avfall från den kristna grundläran. Jesus Kristus uppträdde med kraft emot de religiösa ledare och falska profeter, som klädde sig i sin mångfärgade dräkt av rättfärdighet och ledde folket vilse. Vi skall vara vakna när vi hör kyrkoledare, lärare och förkunnare ifrågasätta Jesus Kristus som enda vägen till Gud.
Enda chansen att stoppa detta hotande förfall är ett vittomfattande andligt uppvaknande bland kristna kyrkoledare. Uppfattar vi situationen och går till handling?

När gränsen mellan rätt och fel flyter ihop, då finns det behov av människor som inte bara följer den sista andliga trenden, utan söker svaret i Guds ord. Det skall leda till helgat liv i renhet, kärlek och glädje. Profeten Samuel växte upp i en tid av andligt sönderfall, det hade gått så långt att synden var accepterad ända upp på ledarnivå bland folket. När ledarskapet tappar respekt för Gud, utbreder sig en nonchalant attityd i landet. Dubbla budskap ger delade hjärtan.
Paulus skriver: ”Men det finns också falska profeter bland folket, liksom det bland er kommer att finnas falska lärare som smyger in förödande läror. De skall till och med förneka den Herre som har friköpt dem och drar plötsligt fördärv över sig” (2 Pet.2:1) Vi måste vara på vår vakt så vi känner igen avfallet. Falska lärare som smyger in falska läror.
Den helige Andens enhet är något som Jesus dog för, och han vill förena oss. För en del år sedan började vi höra ordet om den ekumeniska rörelsen, Underbart. Vi tyckte att det lät som en bra idé. Det verkade förtroendeingivande att alla andliga ledare i kyrkan skulle slå sig samman för att bekämpa all ondska. Det finns många vanföreställningar i ett sådant tänkande. Guds ord skall inte urvattnas, förändras eller överges för andra filosofier. Andens enhet är en viktig sak men aldrig på bekostnad av kristendomens grundsanningar.
Jesus Kristus kallar sina efterföljare för jordens salt. Om saltet avlägsnas, kommer inte längre detta skyddsmedel att kunna stoppa upp förfallet.

Stå upp du unga generation. Ni kommer att stå i fronten för att liksom den första kristna församlingen betona, att människor skall finna tro hos Jesus Krisus.

Av Roger Larsson, Evangelist

___________________________

Detta var väl klart och tydligt sagt av Roger. Jag vet att hans hjärta blöder för sanningen och för Jesus Kristus och för själar som behöver frälsning. Jag tror på den unga generationen, för jag tror inte att de mår så bra. Det borde evangeliseras mera! Särskilt så att unga människor får en chans att välja sida i dessa dagar  då det är stor oro på arbetsmarknad och på andra områden. Passitiviteten och oron och destruktivitet förstör många ungas liv. De borde få chans att välja JESUS som sin Herre.  /Maria

Och nyhet:USA:s domstol vill åtala påven:  Läs på Times Online (Engelska)

4 kommentarer april 25th, 2010 Redigera

Evangelium /Matt 20:16 liknelsen om..

Har du läst Jesu liknelse om den generöse arbetsgivaren? Det står att läsa i Matteus kap 20:1-16. Liknelsen handlar inte om lön för uträttat arbete, utan om Frälsningen. Det är en kraftfull undervisning om NÅDEN, Guds generositet.

Vi ska inte med ogillande se  på dem som blir frälsta i sista stund.  INGEN av oss förtjänar evigt liv.

Vi kanske får möta många i himlen som vi inte har väntat oss att se där. Brottslingen som ångrade sig när han var döende (Luk 23:40-43) kommer att vara där sida vid sida med sådana som har trott på och tjänat Herren under ett helt liv. Vi ska se på vad Gud gjort i våra liv utan att vara avundsjuka på andra. Var vi så perfekta då Jesus frälste OSS?  Nej, och vi är det fortfarande inte.

Budskapet i liknelsen riktade sig till alla som kände sig överlägsna på grund av härkomst eller ställning eller ansåg sig mer  kvalificerade än andra därför att de tillbringat mycket tid tillsammans med Jesus….men också till alla nya i tron, som en bekräftelse på Guds nåd.

*Så ska de sista bli de första och de första de sista* Matt 20:16

Lägg till kommentar mars 14th, 2010 Redigera