HÄR kommer nu  efterlängtat  material/artikel från Lennart Jareteg/Bibelfokus.

När vi i april förra året höll en Temadag här i Alingsås, så talade vi då mest om hur evangeliet förvanskas på olika sätt och riskerna med det. Inspelningar, texter etc från den Temadagen hittar du via denna länk. Denna gång är avsikten att vi skall tala lite mer om det friska evangeliet.

I Temadagens huvudrubrik finns orden: ”Friheten i Kristus”. ”I Kristus” är ett begrepp som aposteln Paulus rörde sig väldigt mycket med. Det förekommer en bra bit över 100 gånger i hans olika brev, om man då även räknar in uttrycken ”i Herren”, ”i Jesus” och ”i Honom”. Av det kan vi förstå att det Paulus menar med att vi kan leva ”i Kristus Jesus” är något mycket centralt och viktigt för en evangelisk tro. Jesus själv talade också om detta. Han sa bl.a. ”förbli i mig, så förblir jag i er” (Joh 15:4). Och även aposteln Petrus använde begreppet flera gånger i sitt första brev. Så min tanke är att försöka nysta upp lite om vad detta begrepp kan syfta på, och vad ”friheten i Kristus” kan innebära.  
 

2.)I EDEN fanns ingen Bibelskola:Det vi skall gå in på nu, handlar om hur livet skall vara för den som redan tagit steget och blivit kristen. Det är ju först då vi kan tala om ”livet i Kristus”. Så vi skall inte så mycket gå in på vad som krävs i själva omvändelsen.

Skall man nu börja nysta upp det här, så bör man kanske börja i Edens lustgård, för det var ju där människan började trassla till det för sig.

Vi skall därför i börja Första Moseboken.

•  1 Mos 2:8-9: HERREN Gud planterade en lustgård i Eden, österut, och satte där människan som han hade format. Och HERREN Gud lät alla slags träd som var ljuvliga att se på och goda att äta av växa upp ur marken. Livets träd liksom trädet med kunskap om gott och ont satte han mitt i lustgården.
• Vers 15-17: HERREN Gud tog mannen och satte honom i Edens lustgård för att han skulle odla och bevara den. Och HERREN Gud gav mannen denna befallning: “Du kan fritt äta av alla träd i lustgården, men av trädet med kunskap om gott och ont skall du inte äta, ty den dag du äter av det skall du döden dö.”
• Vers 25: Och mannen och hans hustru var båda nakna utan att blygas för varandra.
  (det står inte ”för varandra” i grundtexten. I Åkessons ordagranna översättning står det bara ”och de blygdes icke”.)

Så var det i Edens lustgård. Och om du nu var riktigt observant, så fanns där ingen bibelskola! Men där fanns ingen bankomat heller, inga datorer, ingen polis, ingen kyrka, osv. Men min poäng är den, att i Eden behövdes ingen undervisning om hur man skulle leva som människa och hur man skulle förhålla sig till Gud. Adam och Eva bara levde – kort och gott. Allt de gjorde var förmodligen helt okey i Guds ögon.

Lite andra saker vi kan tänka oss om Eden kan vara det här:

• I lustgården hade människan fri tillgång till Livets träd, alltså det eviga livet.
• De umgicks med Gud som barn, utan att känna någon skuld och utan att känna sig orena. De kunde ju t.o.m. vandra nakna inför Gud ”utan att blygas”.
• De utstrålade Guds härlighet istället för sin egen. Och Adam och Eva betraktade säkert inte sig själva så mycket, utan såg på Gud.
• Man kan nog också säga att de hade hela sin identitet i Gud.
• De var också rättfärdiga, eftersom de kunde leva helt i Guds närhet.

Så det behövdes alltså ingen särskild inrättning där Adam och Eva skulle lära sig vad som var rätt och fel, hur man skulle komma närmare Gud, hur man skulle hitta ”nycklarna till Guds välsignelser”, eller hur man skulle göra ”andlig kartläggning och kriga i andevärlden”, eller hur man skulle bära sig åt för att sjunga lovsång och dansa i anden, osv, osv.

Jag tror att Guds Ande ledde Adam och Eva i allt vad de företog sig, och då gick också det mesta bra. Helt ovetande om att det fanns saker som kunde vara rätt eller fel, så gjorde de det rätta. Om de nu gjorde något som var fel enligt någon slags moralisk standard, så hade de ingen aning om det. Man kanske kan se det i det faktum att de gick omkring nakna ”utan att blygas”.

Så man kan ganska enkelt ana sig till hur totalt obekymrat Adam och Eva levde. Helt ovetande om moraliska värderingar, och helt befriade från ”andliga principer” och ”himmelska nycklar”. Så det var verkligen ett fantastiskt barnaskap hos Gud. Allt vilade på en förtröstan till Gud och hans förmåga och omsorg. Önskade de något, så sa de det förmodligen bara rakt ut till Gud, och då visste de att han skulle hjälpa dem. Detta är TRO i sin absolut bästa kvalité. Det handlar om full överlåtelse till Gud och full förtröstan på hans förmåga. Man ser bort från sig själv och den egna förmågan och ser bara på Gud. Och just så var alltså livet – till att börja med – i Edens lustgård.

Tack Lennart/Maria     Fortsättning i del 3   följer i denna Kategori: Gud skapade…

ELLER du läser eller hör här:

http://www.bibelfokus.se/temadag_2010_lennart